På sydspetsen av Fyn ligger Svendborg. En alldeles ovanligt charmig pärla, som för alltid fångat en del av mitt hjärta. En vacker sjöfartsstad, som med sina ringlande kullerstensgator och vackra gårdar får känslor i spinn. Det var här, på den lokala krogen Börsen på Gerritsgade, jag hade tänkt följa vårt möte med Leeds. Vi är Arsenal.

Efter att ha bott här i 3 1/2 år så är det dags att återvända till gamla Svedala. Skall prova att göra en liten jämförelse mellan "lillebror" och oss.

Det känns tungt att konstatera att ännu en titellös säsong är över. En andraplats i ligan, final i FA-cupen och en kvartsfinal i Champions League är knappast dåligt men det är segrar som räknas, ingenting annat.

Det var den 12 maj och solen lyste över Stockholm. Jag och Daniel låg ute på Djurgården med våra Arsenaltröjor och kall öl.

Efter VM-brons med Sverige, FA-Cupguld med Everton och ligaguld, FA-cup och ligacupguld med Arsenal tackar nu den lille bolltrollaren för sig.

Vi är trea i ligan, vidare i FA-cupen och likaså i Champions League. Ändå känns det långt ifrån bra just nu. Arsenal står inte att känna igen och Londonderbyt mot Chelsea i förra veckan visade prov på våra stora brister. Total dominans i första halvlek och matchen borde varit avgjort när Wenger tog ut killarna för tepaus. Men i andra halvlek dog vi fullständigt och Chelsea såg ut som AFC gjorde under de 45 första minuterna.

Nigel Winterburn, har efter 13 år i klubben och hela 584 framträdanden i Arsenaltröjan, bytt ut Highbury mot Upton Park.