Krönika

Och så var de bara en. Efter Jack Wilsheres besked att han lämnar klubben återstår nu bara lagkapten (?) Aaron Ramsey av den brittiska kärnan i Arsenals som lyftes fram som framtidens stomme för fem år sedan. Det är vemodigt och ledsamt, men ska man våga något nytt måste man vara beredd att slakta de heliga korna. Det är vad Unai Emery gör just nu.

Inför den här säsongen skrev jag i Kanonmagasinet att det här med Europa League inte känns på riktigt, att det är något av ett tröstpris för de som inte är bra nog. Det visade sig stämma, i alla fall för mig, jag har inte kunnat ta det på allvar, inte förrän nu - ikväll är det på riktigt!

Det fanns en tid då jag kunde gå runt och tjura i en vecka efter en Arsenalförlust. Som tur var förlorade Arsenal inte så många matcher på den tiden, i alla fall inte i jämförelse med nu. Nu för tiden reagerar jag inte ens när vi förlorar – jag reagerar när vi vinner. Vilket tyvärr inte sker så ofta längre.

Det har blivit dags att skriva ännu en mening jag aldrig trodde att jag skulle skriva på den här sajten: Jag är orolig för att Arsenal ska åka ut mot Östersund.