Senaste blogginläggen

...att min O'Learyes-jinx bryts en gång för alla. Vinner vi inte idag får jag helt enkelt sluta se de matcher som går på Canal+ Extra. Eller också får jag starta kampanj mot fucking Tele 2 som vägrar ha den kanalen i sitt utbud. Epaföretag.

Come on Arsenal!

Fastnade framför Arsenal.com och deras topptiolista över Robert Pires bästa Arsenalmål. Nostalgin bara sköljde över mig - vilken otroligt bra spelare han var när han var som bäst. Tänk en Pires i den formen han var före knäskadan mot Newcastle 2002 i laget idag. Vilket lyft det hade varit mot en malplacerad Denilson/Diaby på vänsterkanten.

Pires är en av mina absoluta favoriter i Arsenal. Han bjöd på många underbara måljubel både framför tv:n och på arenor som Highbury och Shite Hart Lane. Att han gillade att sänka Sp*rs gjorde honom extra stor i mina ögon. 

När jag ser målvideon är det särskilt målen från Anfield och Villa Park jag minns. Schmeichels uppgivenhet när en guldtröjad Pires smeker in bollen med kretskorttillverkarens precision är en syn som är lika härlig idag som för sex år sedan. 

Det är lätt att glömma bort Pires bland spelarna som låg bakom dubbeln -02 och Unbeaten-säsongen. Det är gärna TH14 eller Vieira, eller Freddie bland oss svenskar, som stjäl rubrikerna, men utan alla fox-in-the-box-mål av Bobby hade vi knappast nått samma framgångar. Det vora stort om Arsenal lottades mot Villarreal i utslagsrundan av CL, så att Emiraten får ge Pires den hyllning han förtjänar. En upprättelse efter det förnedrande slutet då han offrades i CL-finalen i Paris, framför sin familj och sina landsmän, när Wenger var tvungen att byta in Almunia efter Lehmanns utvisning.

Att utse någon till legendar görs gärna slentrianmässigt. I det här fallet är det dock inte det minsta överdrivet. Pires är en av de största Arsenalspelarna i modern tid.

Igår lade jag 87 Arsenal-Liverpool-biljetter på lådan, så de dyker väl upp i dag eller i morgon. Men det var nära att jag inte fick hem riktigt så många. Ibland pågår det drama bakom kulisserna även i Arsenal Sweden.

För cirka en månad sedan kom det smått osannolika beskedet att Arsenal Sweden hade fått alla biljetter vi sökte till Liverpool. Det var osannolikt så till vida att vi sällan får mer än hälften av det vi har sökt till stormatcherna. Men det var bara att tacka och ta emot.

Sedan, för två veckor sedan kom ett mail från kontakpersonen i Arsenal. Fritt översatt: "Vi har gjort ett misstag - ni har inte alls fått alla ni sökte utan bara 45."

Det var ett riktigt knytnävsslag i magen. Jag såg framför mig hur jag skulle få förklara för 42 medlemmar att de inte alls hade tilldelats biljetter till matchen. Medlemmar som säkerligen redan bokat flyg och hotell. Det var inga roliga mailkonversationer som var på väg att etableras.

Jag svarade dock Arsenal att det här problemet är deras, och deras att lösa. Våra medlemmar ska inte drabbas bara för att de gör ett misstag. Mycket riktigt, två dagar senare hade Arsenal lyckats skrapa fram de 42 biljetterna som saknades. Snacka om lättnadens suck.

Det är med andra ord inte alltid en dans på rosor att ha att göra med världens skönaste klubb.

***

Nu är jag äntligen med dator igen. Den senaste månaden utan dator har varit ett rent helvete. Och när jag skriver helvete överdriver jag mer än Sp*rsfansen när de firade Ligacupvinsten i våras.

Det bara smällde i Lancashire. Det var Arsenalkidsen som åkte ner på jorden igen efter lekstugorna på Sheffield United och Wigan på Emirates. Nordväst - känns det igen? - mötte med full kraft, med ogästvänlig kyla och elakt tunga Championship-spelare. Det var något helt annat än att spela inför 60 000 jublande åskådare i trygga London och här kan vi verkligen tala om läropeng.

Jag tycker dock inte att de yngsta spelarna vek ned sig. Vela slet på topp, Gibbs gjorde en gedigen insats och Merida gjorde sin bästa insats hittills i Arsenalkarriären. Men däremot visade två spelare som måste kliva fram och föregå med gott, professionellt exempel i en sån här match bedrövlig attityd. Bendtner och Silvestre är långt mer rutinerade än någon av spelarna i startelvan, men det såg snarare ut som att det var den duon som var färskingar.

Att som Bendtner missa ett friläge direkt i matchöppningen må vara hänt, men att sedan bränna ett till inom loppet av fem minuter och avrunda kvällen med ännu ett missat är naturligtvis underkänt. Särskilt om man har ambitionen att vara en startspelare i A-laget och möter en Championship-målvakt. Han visade också skrämmande brist på vilja och koncentration, så han kan nog räkna med en rejäl uppsträckning signerad Le Boss i veckan.

Silvestre var också riktigt loj, och jag har under de senaste veckorna blivit alltmer tveksam till den värvningen. Särskilt med tanke på att hans riktiga introduktion i laget i stor utsträckning sammanföll med novembersvackan. Att han kan vara back-up för backlinjen och sitta på bänken köper jag - men visar han samma attityd som idag ska han inte ens vara det i reservlaget. 

Ligacupturnén tog alltså slut tidigare än vad vi har vant oss vid de senaste åren, men jag tycker inte att spelarna ska skämmas. De gjorde två strålande matcher och en mindre bra, och det är naturligtvis godkänt. Särskilt när laget har haft en snittålder på just under 20 år. Idag var Burnley taktiskt sett mycket bättre och när Ramsey blev helt bortplockad fick Arsenal inte igång passningsspelet. Och missar man sex-sju klara målchanser är det klart att man inte vinner. Det är bara att komma igen nästa år för Ramsey, Wilshere och Hoyte.

Fan så skönt att Arsenal kan få ett riktigt regelvidrigt mål godkänt. Den turen, eller vad vi ska kalla det, har saknats den här säsongen. Jag kanske väljer att inte komma ihåg också, men inte brukar vi få med oss mål av den här typen särskilt ofta. Det är snarare vi som åker på dem i baken.

Det blir säkert snack om målet, fast å andra sidan kan ingen kritisera domaren för Arsenals andra mål. Då var det snarare Chelseas försvar som förtjänade kritik. Att Arsenal ens skulle göra ett mål i den här matchen fanns inte med i Chelseas matchplan, och när VP gick loss framför Cech hade hemmalaget inget svar. Det var underbart att se Le Sulk Anelka och Kalou spela så uddlöst.

I slutet av matchen mot Man United var det nära hjärtsnörp för min del, och jag kan verkligen inte säga att det var vilopuls i slutet av dagens match. Men det kändes ändå säkert i försvaret under avslutningskvarten - jag trodde verkligen att det skulle gå vägen. Arsenal måste dock lära sig att ta tillvara på de målchanser som uppstår när motståndarna pressar på och döda matchen.

Man kanske inte borde såga spelare efter en sådan här tung seger, men visst var Adebayor otroligt loj under stora delar av matchen? Han struntade i att ta löpningar många gånger och hade stora problem med Chelseabackarna. Hans reaktion efter VP:s första mål var totalt nollställd - hur kan man reagera så efter att laget mot alla odds just kvitterat? Samtidigt gjorde han en del bra saker också, som nednickningen till 1-2, så såga är nog fel ord. Men någonting står inte rätt till med Ade.

Nu är det bara att njuta av den här segern i kväll. Sedan är det upp till bevis mot Wigan på lördag - poängtapp där och den här segern är ingenting värd. Nu måste Arsenal hitta en stabil toppnivå att bygga på över julschemat.

Till sist. Farsan meddelade just efter matchen att en akvariefisk i föräldrahemmet hade gått bort. Just innan fisken dog hade farsan döpt honom till Frank. Stor humor.

Jag vrålskrålar Anna Books alla listettor. Hånglar upp alla Jag ser. Köper en katt. Döper honom till deco. Och adopterar bort honom... (Kattallergiker!). Jag gör indianhopp över Medborgarplatsen. Kullerbyttar in på Pizza Hut. Beställer 43 Meatlovers som Jag utan tvekan & ranson delar ut till uteliggare, lapplisor, Söderbönor, svart-taxi förare & vilsna Stureplans*****. Jag klättrar upp längs  Skatteskrapans fasad & ornamenterar den i rosa juleljus. Ramlar in på Kvarnens 100-års fest & skriker "Hotshot till alla! - Koka kaffe, vispa grädde! Hotshot! Hotshot! Hotshot!". Jag kysser kebabkungen (samt ber om extra allt!). Jag torr-crawlar längs Folkungagatan, och vid varje stroke kastar jag mina besparingar till hyperventilerande by-standers. Jag moonwalkar in på Filmtajm & hyr alla exemplar av "Grabben i graven bredvid"...

Sen, sent om sides lugnar jag ner mig en smula... EKG-test hade inte varit att rekommendera tidigare. Jag, Alvedon, Dirty Hardy, "Das Deutschen Porno Mustaschen"(Patrik), Walle Vadslagare, Rapparkungen Magnus från Öfvre Norrland & Hockey-Hampus varvade upp på OT, och var väl som så när överrens om att torsken var överhängande. Alla hade en pestbefläckad blick vid tanken att Stamford Bridges oligarkfärgade gräsmatta skulle sätta stopp för vår säsong.

Men vi vann. Och som vi vann!

Genom fulspel. Rensande. Bollhållande... Och en hjälpande hand från Mike Dean med assisterande. Gött mos!

Sen kommer man hem och läser det här:

(Som en OnOff-säljare rappar Scolari upp allt det finns att säga. Visst har han rätt i att det var offside på första målet, men man måste ändå lära sig när förklaring blir till ordbajseri! Jag kan bara garva):

An own goal from Johan Djourou had given the home side a first-half lead, before the Gunners fought back in the second half to claim a 2-1 win at Stamford Bridge.

For the equaliser Van Persie was clearly in an offside position as he collected a pass from Denilson on the edge of the penalty area, before smashing the ball past Petr Cech.

There was, however, nothing controversial about what proved to be the winning goal, when the Dutchman spun in the box to drill a low shot into the far corner.

However, the fact his team were "killed" by such a crucial decision did not sit well with Scolari.

He said: "Have you ever heard me speak about referees any time in the games I have been here? Never, in 15 in the Premier League, four in the Champions League, the Carling Cup, I have not said anything, but today is different.

"I do not want the referee to make something different - I want only after tomorrow that he looks at the television, that the referee and the linesman see they are wrong, and they say 'sorry'.

"That is all I want, no more, because they were not good and made a mistake, which I understand.

"I do not want three points, all I want is them to say sorry it was a mistake, because in the first half, the same linesman made a mistake against us with [Salomon] Kalou.

"He is human and he can make a mistake, but the offside has killed my team. I just want them to say they are wrong, because I am wrong when I put some players in, or the players are wrong when they make a mistake in front of goal or are not covering.

"These are all wrong, but the referee is never wrong.

"I do not think they came here to deliberately make a mistake against us.

"It is difficult to play for my team after this, because they lost their concentration. The offside killed my team.

"We lost today because one goal was not a goal, and it was a goal which changed the result.

"If we won, Arsenal would have been 13 points behind us and their championship would have been finished."

While Scolari's men remain top on goal difference from Liverpool, the Merseysiders will replace Chelsea if they get at least a point from their clash with West Ham at Anfield on måndag.

"We have now lost three points and in the last five games we have not played well, but that is my mistake and the players' mistake," said Scolari.

"The players are very angry about the first goal, but the players understand they have not played well.

"Now, I need to say, okay, this game is finished and I have a week to work with the players and try to make it better than before to get started again, to get in a good position."

Scolari added: "Now when we play away against our title rivals, we need to win.

"The gap will sometimes be six points, sometimes three and in the last two or three games of the season, that will decide who is the champion."

Det slog mig att Arsenal under den här i mångt och mycket misslyckade hösten har förlorat mot lag som vi traditionellt sett har lätt mot.

Fulham är ju ett lag vi normalt sett tar sex poäng mot på en säsong, och Manchester City hade vi bara förlorat en match mot sedan de gick upp i Premier League senaste gången. Även Aston Villa brukar Arsenal ha relativt lätt för, även om vi ännu inte har besegrat laget på Emirates.

Även mot nykomlingar brukar Arsenal vara stabila och sällan tappa poäng. Nu har vi redan förlorat mot Hull och Stoke, och premiärsegern mot West Brom var dessutom inte övertygande alls.

Samtidigt har vi besegrat både Bolton och Blackburn på bortaplan, och ser man till hur det har sett ut på Reebook och Ewood Park under 2000-talet är det något av en bragd. Vi besegrade också Manchetser United, ett lag som vi bara hade vunnit mot två gånger av de tolv senaste i ligan före matchen på Emirates för tre veckor sedan.

Detta talar för att vi får se ett nytt trendbrott på Stamford Bridge i morgon. Sedan Wayne Bridge (av alla jävla människor) gjorde 1-2 på Highbury i den andra kvartsfinalen av CL 2003-04 har Arsenal bara vunnit en match mot Chelsea: I fjol på Emiraten sedan Gallas gjort matchens enda mål.

Jag kan erkänna att jag fortfarande är småbitter över den CL-torsken. Om Arsenal hade slagit ut Chelsea tror jag vägen mot finalseger hade varit öppen då lagen som var kvar i turneringen - Porto, Deportivo La Coruna och Monaco - var klart överkomliga. Tänk om...

Buset har svärmat sig genom töande isvallar längs Götgatan. Har utan tvivel aldrig upplevt en så isande vind sen Jag var 15 och följde Annika hem (efter ytterligare ett "låtsas-hånglande". By the way - Fuck Annika! Hon var mandeln i min julgröt, men flickfan trodde inte på julen... )

Som sagt - buset svärmar sig från Hornstull och Slussen. Med GPS och infrarött alkoholseende, brer de sig som messmör längs Götgatans lekamen. Jag står i min lilla bar (som fortfarande enligt bryggerinäringen säljer mest starköl på fat i hela Svea Rike), och relativt tafatt försvarar vår dipp på det gröna fältet. Huruvida Arsenal är det nya Bismarck. En gång osänkbart men sedan sänkt...

Då kommer dom små gönvita parasiterna. Buset (Läs: Bajen Fans), och trakasserar mig. Likt Vesslan i Ture Sventon. Likt Svarte-Petter i Ankeborg. Likt Annika i min tonårsvärld. Dom försöker efter alla konstens regler omkullkasta det som för mig är fundamentalt!

"-Arsenal är slut eftersom Wenger måste "Vab:a" för att göra byte!".  "-Materialförvaltaren - är han värvad från Pampers?" "-Vad är genomsnitts-storleken på skor i laget? 31 eller?". "-När andra managers kollar på träningsvideo, kollar Wenger på ultraljud då?"

Ovanstående läten får mina hörselgångar att synka upp.  Jag surar till.Tar dubbelt betalt ibland. Spottar i ölglaset ibland (väldigt likt en äkta skumkrona!). Men allt som oftast blir det bara att jag ollar glaskanten.

Jag blir lite Majorna-lätt trött. Sveper en balja kaffe. Lägger in en hel dosa Göteborgs-Rapé (vilket ser jävligt skoj ut, eftersom jag verkligen lägger själva dosan under läppen...), citerar en självvald blandning av Sten-Åke Cederhök och Sonja Hedenbratt. 

Det är då jag vill "osta" dom! Hala upp gula och röda kort (och naturligtvis alla nyanser därimellan). Förvisa dom. Förpassa dom. Skicka dom till Göteborgs Guantanamo (Älvsborgs fästning, väldigt trevligt utflyktsmål om mamma hade har packat skön matsäck & om man inte vart mobbad av Christer Holmström. Undrar vad fan som hände med honom? Bankir? Kåken? Riksdagen? ...måste Googla... ). Men det är då det slår mig... Det är som alltid:

Va fan vet Stockholmare om fotboll?

Det var den första tanken när jag såg dagens nyhet. Vem är Ivan Gazidis?

Men eftersom att Google is your friend finns ju all information tillgänglig för den som letar, och efter några sökningar står det klart att denne Gazidis är en man med en mycket diger meritlista.

Han framstår som en ideal person att vara med och leda Arsenal med all sin erfarenhet från MLS. Om vi bortser från det faktum att USA i mångt och mycket saknar fotbollskultur kan vi ändå konstatera att jänkarna vet hur man gör idrott till big business. Och av allt att döma är det den vägen den europeiska fotbollen också är på väg att gå - så varför då inte gå först och leda utvecklingen? Med anställningen av Gazidis är det just vad Arsenal försöker göra.

Samtidigt känns det tryggt att veta att klubben fortfarande är i brittiska händer så att Arsenals viktiga och unika tradition bevaras. Styrelsen har visat förr att det går att kombinera tradition med utveckling, och min första känsla är att den här värvningen är ännu en sådan satsning.

Gazidis har naturligtvis mycket att besvisa, då han knappast lär kunna leva länge på meriter från MLS. Hans erfarenhet av värvningar lär komma till användning redan i januari när han börjar på nya jobbet, och då vi knappast har rosat marknaden på den fronten sedan David Dein lämnade klubben gäller det att Gazidis lyckas direkt.  

Det är skönt när man får som man vill. Gallas har gjort sitt som kapten och hans ersättare blir alltså Cesc Fabregas. Jag har tidigare uttryck en förhoppning om att det skulle bli så - så jag är naturligtvis nöjd med bytet.

Vi ska dock inte tro att alla problem är lösta i och med detta. Spelet hackar betänkligt och ingen verkar ha någon given lösning. Förhoppningsvis innebär valet av Cesc som kapten en nytändning för både honom och för truppen i övrigt, så att detta åtminstone kan bli en omstart efter en dunkel höst.

Nu kan också Gallas återgå till att göra det han kan bäst - nämligen att spela mittback. Han är tillsammans med Kolo truppens bästa mittback och ska givetvis vara med i startelvan. Som kapten var han dock usel, och det är mycket bra av Wenger att (till slut) göra något år saken.

Nu är det bara att ställa sig bakom kapten Cesc och de andra grabbarna och ge laget allt stöd vi klarar av.