Senaste blogginläggen

Kan en anledning till att Arsenal inte har vunnit något på tre år vara att det är för få vinnarskallar i laget?

Om vi jämför med The Invincibles har dagens trupp inte lika många spelare som verkligen kliver fram och visar att allt som betyder något när de är på planen är att vinna. Då hade vi spelare som Campbell, Keown, Lauren, Cashley, Freddie, Parlour, Henry och självklart Vieira som stod upp i varenda ligamatch, och vägrade ta en förlust.

I spelarna i dagens Arsenal ser jag bara den inställningen i Cesc och Flamini. Gallas borde ha den, men vi såg ju alla hur han kanaliserade sin energi efter den där Birminghammatchen. Toure kan stundtals visa upp den, men han har samtidigt inte varit på topp under säsongen. Adebayor visade mer av den inställningen i höstas, när han började ösa in mål blev han istället bekväm.

Övriga spelare kan visa spår av vinnarskallementalitet, som Clichy, Sagna och Gilberto men de är inga spelare som lyfter laget när en förlust närmar sig. Och alldeles för många verkar sakna den där hundraprocentiga inställningen i ett för stort antal matcher. De känns i jämförelse med spelarna från 2004 något veka.
Detta kan mycket väl vara en sidoanledning till resultatet den här säsongen, bredvid den tunna truppen. Jag är medveten om att få av killarna i truppen har nått sin topp som spelare ännu, och nog kommer de utvecklas även inställningsmässigt.

Det är den här känslan jag får när jag tittar på Arsenal i dag. Vårt spel är tillräckligt bra för att vi ska kunna vinna titlar, så det måste också vara en inställningsfråga att vi inte vinner något.

Dribbelkungen Hleb sägs vara på väg bort från Arsenal, och för mig skulle det inte vara särskilt allvarligt om han bytte klubb i sommar.

Han har varit i Arsenal under tre års tid och under den perioden har Arsenal inte vunnit en enda titel. Nu skyller jag naturligtvis inte detta på vitryssen, men han har trots allt varit en viktigt del av laget under den perioden. Kanske är han inte tillräckligt bra för att ge Arsenal de där spetskvaliteterna som behövs för att vinna titlar.

I sina bästa stunder är Hleb fullständigt briljant, som nere i Milano eller i 7-0-segern mot Slavia. Då finns det inte många försvarare som stoppar honom. Men det är alltför sällan hans dribblingar faktiskt leder till mål. I ligan har han gjort sju assist, men med tanke på att så stor del av uppspelen går genom honom borde det ha varit fler. Fyra mål på över 40 matcher i alla tävlingar är inte godkänt för en offensiv mittfältare.

Vi kan ju jämföra med Cescs 18 ligaassist och 13 mål allt som allt. Hleb borde ligga närmare den nivån.

Jag vågar påstå att en försäljning av Hleb skulle ge över £10 miljoner, och för dessa pengar kan Wenger garanterat hitta en lika kompetent ersättare. Någon som kanske passar ännu bättre in i Arsenals spelsystem än vad Hleb gör.

Samtidigt tog vitryssen ett stort steg i utvecklingen under den här säsongen, så det är naturligtvis inte omöjligt att han tar ett kliv till i höst. Jag skulle dock inte gråta blod om han lämnade Arsenal.

Arsenals 90-talister Merida, Lansbury och Barazite fick känna på A-lagsspel redan i höstas och i Barca spelar Bojan Konsonant semifinal i Champions League. Det är nästan så att jag börjar tro att tåget har gått för mig, som är av den klassiska årgången -83. Kanske dags att ge upp proffsdrömmen?

Å andra sidan väntar seriepremiär med Södra Upsala på lördag i division VI, och i år känner jag att det kan bli mitt år. Det är nu jag äntligen blir upptäckt!

Så om du är scout - helst för Arsenal - åk till Örbyhus (tror jag) på lördag och gör ditt jobb. Arsenal behöver en pålitlig back-up till Sagna på högerbacken och I'm your man.

Eftersom att vi ändå är borta ur turneringen finns det bara en spelare jag unnar att vinna, och det är så klart hjälten Thierry Henry.

Jag kan erkänna att jag var lite bitter över att Titi drog från Arsenal i höstas, men när jag väl hade accepterat transfersmällen på midsommardagen - ett halvår senare ungefär - kunde jag se mer nyktert på det hela.

Tror nästan alla är överens om att det var rätt läge för Henry att lämna klubben. Han fick ta för mycket ansvar för sitt eget, och för lagets, bästa och det var varken utvecklade för honom eller för de andra spelarna. Han var kort sagt för stor för klubben - ungefär som David Beckham i min mening blev i Manchester United för fem år sedan.

Att det inte har gått superbra för Henry i Barca har säkert bidragit till att jag till sist kom fram till att det var rätt att låta honom gå. Det skulle nog ha varit bra mycket värre om fransmannen hade gjort 30 mål i La Liga och visat upp formen från 2004. Detta samtidigt som Arsenal har, trots allt, gjort en mycket bra säsong och visat att det finns liv efter Henry.

I dag får Henry möta sina gamla antagonister i Uniteds backlinje igen. Vi minns hur han nickade in 2-1 på Emiraten för drygt ett år sedan i sitt senaste möte med dem, och jag håller tummarna för Barca i kväll. Paris är glömt - för tillfället.

Henry är för mig tillsammans med Bergkamp och Tony Arsenals störste och det tror jag inte kommer att förändras nämnvärt inom en överskådlig framtid. Han förtjänar allt gott, och förhoppningsvis får han i Moskva vinna den enda stor titeln han saknar. Men först får han se till att sänka United, och det är något han har gjort förr.

Är det någon mer än jag som fullkomligt har tappat intresset för Champions League? Det var först idag jag insåg att det faktiskt är semifinalspel i veckan.

Det är fortfarande bittert att inte få ladda upp inför ännu en engelsk Europafest på Emirates. Eller Moskva för den delen. Jag tror inte att jag kommer palla att kolla på matcherna - det skulle ju ha varit vi som spelade...

Hursomhelst, jag hoppas på Chelsea-Barca i final, och att katalanerna krossar The Blues med 3, 4-0. Men så kommer det inte att bli. Det blir United-Liverpool är jag rädd.

Jag förstår inte varför Mathieu Flamini ännu inte har signat ett nytt kontrakt med Arsenal. Han har ju sagt att han vill stanna och jag vägrar tro att det handlar om ekonomi, för han har garanterat redan tjänat så mycket pengar att han inte behöver jobba på 10-20 år när han lägger ner fotbollskarriären.  Men det kan mycket väl vara det som är problemet.

För det kan väl knappast handla om hans roll i laget? Den här säsongen har han varit given, och imponerat och överraskat stort. Vem hade trott på den utvecklingen i somras? Inte jag eller Gilberto Silva i alla fall.

Skulle Flamini lämna Arsenal i sommar för, som det ryktas, Juve skulle han bara hamna i den situationen han har varit i under största delen av sin Arsenaltid. Han blir knappast så given i Juve som han har varit på Emiraten den här säsongen, och jag kan inte tänka mig att han vill tillbaka till en så osäker situation. Alla fotbollsspelare vill ju vara givna i laget.

Det bästa för Flamini och för Arsenal vore om han skrev på ett nytt kontrakt så snart som möjligt. Hans samarbete med Cesc är nära nog lika bra som Petit-Vieira-dynamiken 1997-99, och det bildar en mycket stadig grund för Arsenals spel. Fransosens energi är också ovärdelig när det kommer till vinterns tuffa bortamatcher.

Men jag är inte överdrivet orolig. Magkänslan säger att Flamini kommer stanna i Arsenal.

...att Jocke Lander har börjat blogga. Gästbloggarna här gav tydligen mersmak.

Ni kan hitta bloggen på Vestmanlands Läns Tidnings sajt vlt.se.

Emiraten brukar i och för sig inte vara någon häxkittel av ljud, men frågan är om det inte kommer att slås någon form av stillhetsrekord på lördag. Vi är borta från ligan, det är tidig kick-off och vi möter - Reading. Det kan i speciella matcher bli liv när vi spelar, men inte på lördag. Då kommer man kunna höra den berömda knappnålen falla.

Vi får ofta kritik för det där, men sanningen är att de flesta andra arenor i England i regel är lika tysta. Jag har varit på Stamford Bridge och City of Manchester Stadium den här säsongen, och det var knappast mer ljudligt där än vad det var på Emirates mot Wigan i november. På tv kan man dessutom ofta höra ett spöklikt Old Trafford och ett nästan lika tyst Anfield.

Detta beror givetsvis på allt säkerhetstänk på arenorna de senaste 20 åren. Ingen får stå upp, och om man sjunger en icke-PK ramsa åker man ut med huvudet före. Det har lett till att vi aldrig ser Råsunda-scener, som i måndags, i England - men det är samtidigt sällan man får uppleva stämningen från ett Stockholmsderby på Emirates.

Arsenals fans är dock inte dåliga på att sjunga. På alla bortamatcher jag har varit på har ramsorna rullat friskt och vid alla bortafighter man ser på tv hör man Arsenalsupportrarna överrösta hemmafansen.

Det är för mycket turister och räkmackeätare på hemmamatcherna för att den riktiga stämningen ska infinna sig - om vi inte möter Spurs, United eller spelar i CL. Och att vi så pass ofta spelar 12.45-matcherna - för visst är det så att man blir mer villig att sjunga efter fler än en pint.

Tänk om det kunde vara sådan stämning som det var mot Spurs i ligamatchen just före jul varje match. Då skulle ett bortalag som Reading blåsa bort, och Arsenal skulle antagligen inte tappa poäng på hemmaplan. Men så blir det tyvärr inte på lördag.

I går klagade jag lite på att Arsene Wenger så sällan värvar storstjärnor, men jag väljer hans värvningspolicy framför Chelseas varje dag i veckan.

Nu ryktas det om att Chelsea ska göra en "utrensning" i truppen, och så många som tio spelare kan vara på väg att lämna. Och dessa kommer att ersättas av spelare som antagligen i sin tur blir utrensade om ett eller två år. Så skapar man klubbkänsla i östra London, och det är med andra ord inte konstigt att Stamford Bridge inte ens är slutsåld på Champions League-matcher.

Jag skulle ha svårt att engagera mig i spelare - eller snarare legoknektar - som man vet bara kommer spela för min klubb i en säsong. Sådana spelare som kysser klubbmärket och sedan drar vidare fem matcher senare. De kunde lika gärna spotta på klubbmärket.

Visst är jag medveten om att klubbkänsla bland spelarna inte existerar på samma nivå som fansens. Men någonstans tror jag ändå att Arsenal betyder enormt mycket för många spelare i The Gunners jämfört med vad de flesta av Chelseas spelare känner för sin klubb. Detta tack vare att större delen av spelarna i Arsenaltruppen har blivit stjärnor först efter de kom till Arsenal, i stället för att ha blivit värvad som en sådan.

Så jag må muttra om att Wenger inte köper de där kittlande namnen, men den ruljansen av spelare som Grant och Arnesen jobbar med Chelsea vill jag inte se i Arsenal.

Silly Season - vad är den bra för?

Det är den 15 april i dag, vilket innebär att det ganska exakt är fyra månader kvar till nästa säsong börjar. Och jag är redan trött på snack om transfers hit och dit.

Det kommer att bli lång, lång sommar.

Som den cyniker Wengers transferpolicy har fått mig att bli, räknar jag verkligen inte med något spännande nyförvärv. Senaste gången jag blev upprymd av en Arsenalvärvning var sommaren 2001 när Le Boss snodde Campbell - och det är ju ett tag sedan.

Nu kommer det istället att bli som vanligt är jag rädd. Ett par "vem-är-det-där?" kommer att värvas från de medelstora ligorna i Europa, samtidigt som Man United, Chelsea och Liverpool plockar Benzema, Robinho och Messi - eller några andra spelare av den kalibern. Jag kan ha fel, men i det här fallet tror jag knappast det. Wenger gör som han alltid har gjort.

Stupid silly season...