Senaste blogginläggen

Bortsett från att Man United har världens bästa offensiva spelare i laget så finns det en stor skillnad Arsenal och de röda jävlarna. Storleken på truppen.

Visst har Arsenal haft problem med skador på viktiga spelare, men jag köper inte det argumentet rakt av. Skador uppstår ofta på grund av att spelare är slitna, och därmed är det större risk att spelare som har gjort många matcher på en säsong blir skadade.

Har man en större trupp än vad Arsenal har finns möjligheten att vila spelare med jämna mellanrum. Titta bara på Uniteds innermittfält, där vem som helst av Scholes, Anderson, Hargreaves, Carrick och Fletcher kan spela utan att det påverkar laget nämnvärt. Det kan man knappast säga om Arsenals innermittfält där ingen av Flamini, Gilberto, Diaby eller Denilson kan ta Fabregas roll på ett bra sätt om spanjoren saknas.

Cesc, Flamini och Hleb har alla spelat tiotalet matcher mer än mittfältarna i United och det tror jag påverkar prestationerna. Spelarna har pressats för hårt för att kunna spela på topp så här i slutet av säsongen, och det beror enbart på att truppen inte erbjuder några alternativ. I United är nästan alla spelare utbytbara, och jag skulle inte kunna sätta en typisk Man U-elva för den här säsongen - Ferguson har utnyttjat truppen skickligt. En typisk Arsenalelva kan nog de flesta visa.

Så att vi har haft problem med skador är lika mycket en effekt av truppens brist på bredd som att det beror på otur.

Om du inte gillar bittra inlägg är det en bra idé att sluta läsa nu som i nu. Annars är det bara att gotta ner sig i den kommande bitterhetsvadan.

Jag vet dock inte riktigt var jag ska börja - det finns så mycket att vara bitter över. Kanske med att vi vann fuck all i år igen.

Jag är inte den som kräver att vi ska vinna något varje år, men tre år utan pokal är för tungt. Vi har ju trots allt varit så nära den här säsongen, men i nästan alla avgörande situationer har någonting gått snett. Är det inte domare som får för sig att blåsa straffar som inte borde vara så är det missade frilägen eller juniormisstag i försvaret. Det är trist att den sista tredjedelen av säsongen inte höll vad de första två lovade.

En annan sak att vara bitter över är Howard Webb. Eller, skitsamma, jag är bitter över alla domare. Det finns ingen som är bra. Jag måste inse det och sluta klaga på dem - eller kanske börja leta efter någon annan orsak till Arsenals förluster. Fast Webb har gjort sämre insatser än dagens - därmed inte sagt att han var bra.

Jag är också bitter (fast inte lika mycket som över de uteblivna pokalerna) över att Supersöndag är det sämsta sportprogrammet sedan Hello Sydney. Nora Strandbergs intervjuform är i dagsläget sämre än Arsenals fotbollsform, och det säger ju inte lite. Gästerna i programmet måste vara valda av Alex Schulman - för de är bara stora skämt. Finns det någon som har uppskattat att få höra Jan Malmsjö, Morgon Alling och Marcus Birros åsikter om Premier League?

Men om Supersöndag släpper en säsongs-DVD är den ett givet köp. Bloopers-avdelningen måste ju vara lika hysteriskt rolig som lång.

Finns det något mer att vara bitter över? Ja, det är klart. Jag spelade själv grusmatch idag. Det regnade, var mer vatten än grus på planen och jag fick en blånagel även på högerfoten för att matcha den vänstra stortån. Och vi förlorade.

Sådärja. Och kom inte och klaga på att jag är bitter nu - jag varnade faktiskt i inledningen. Och det finns nog fler än jag som är en smula bittra den här söndagen efter den tyngsta Arsenalveckan sedan 17 maj 2006.

Men vi kommer tillbaka. Det gör vi alltid.

Jag har tidigare knappast visat den största tron på Theo Walcott, som den minnesgode läsaren vet. Men man vore väl inte supporter om man inte fick vara en kappvändare då och då. Theo är inte alls en flopp - där högg du i sten, Asplund!

Walcott har under de senaste månaderna visat att han faktiskt har just de egenskaper som jag trodde att han saknade.

Löpningen på Anfield före 2-2-målet finns det inte många spelare i fotbollsvärlden som klarar av att göra - i alla fall inte i ett sådant viktigt skede av en sådan viktig match. Han visade - utöver snabbheten -  styrka, teknik, beslutsamhet, mod och kyla i samma moment och det är sådant som gör en toppspelare. Om krysset hade stått sig hade  Walcotts löpning blivit lika klassisk som Henrys mål på Bernabeu, medan man nu alltid kommer att minnas den med en känsla av tomhet och "tänk om...".

Det gör dock inte prestationen sämre på något sätt.

Theo har också visat att han håller i de stora matcherna. Vi minns Cardiff i fjol, liksom framspelningarna till Adebayor både hemma och borta mot Milan. Hans mål mot Birmingham kom också i ett avgörande läge av säsongen, även om det inte räckte till tre poäng i just den matchen men det var ju knappast Walcotts fel.

Wenger måste ge honom större förtroende nu. Han har gjort sina bästa matcher som inhoppare, när han har kunnat spela utan någon större press på sig. När han har fått starta är det dock som att det låser sig för honom, i och med att han måste övertyga långt mycket mer än exempelvis Eboue för att få starta nästa match. Får han förtroendet match efter match kommer han att växa ytterligare som spelare.

Jag hävdar dock att jag hade lite rätt i höstas, för då visade Walcott ingenting av det han har gjort nu. Men som många skrev i kommentarerna, man måste ha tålamod. Det har som tur är Wenger och det är ju faktiskt hans åsikt som är den viktiga i det här  sammanhanget.

Tror det var Wille Craford som sjöng något om det här:
Ursäkta mig, men hej! Man har väl rätt att ändra sig?

Normalt sett är ligamatchen på Old Trafford en av säsongens mest nervösa matcher, och jag brukar ladda upp i dagar. Den här våren har Arsenal redan varit där en gång, och i morgon återvänder vi.

Det är bara det att det där laddet inte infann sig i februari, och det är inte som vanligt nu heller. Förra gången var det i och för sig bara FA-cupen och den verkar ingen ta på allvar längre, vilket så klart påverkar mig som supporter. Den här gången har post-CL-depressionen ännu inte gått över, och det känns som att säsongen är över.

Vilket den naturligtvis inte är. Vi kan vinna på Old Trafford - det är knappast vår skräckarena - och då är det bara tre poäng upp samtidigt som United måste åka till Chelsea.

Frågan är dock om spelarna är bättre på att ladda om än vad jag är. Jag hoppas att de kan använda förlusten i Liverpool som tändvätska och visa att vi är starka nog att vara ett mästarlag. Men vågar man tro på det?

Jens Lehmann måste verkligen vara Europas, ja kanske även världens, mest omogne 38-åring. Hans senaste kritik mot Wenger andas så mycket bitterhet att det får Ior att framstå som ett under av positivitet.

Tysken har all rätt i världen till sin åsikt, men att lufta den i media dagen efter Arsenals tyngsta förlust sedan Paris 2006 är rent bedrövligt. Klubben behöver ingen sådan publicitet och det måste Lehmann vara fullkomligt medveten om. Men han ser bara till sin egen situation och skiter i vår klubb - och det är snarare hans bitterhet än hans räddningar jag tror man kommer minnas av Jens.

Det ska bli skönt att bli av med den där gnällspiken, för han lär ju knappast bidra till att höja stämningen i laget med alla sina kommentarer och sågningar av lagkamrater. Med facit i hand borde Wenger skeppat i väg honom redan i vintras, även om det var tysken själv som i slutändan valde att stanna.

Nog är det konstigt att det är lagets två mest rutinerade spelare i Lehmann och Gallas som har betett sig mest omoget den här säsongen. Å andra sidan gör det samtidigt att respekten för Cesc, Flamini och de andra ungdomarna blir så mycket större.

Det har varit en tung förmiddag i dag, och inte lär det bli bättre av att åka ut på eftermiddagspasset på jobbet och mötas av en skur av hån. Jag kommer att ha MP3-spelaren i gång exakt hela tiden för att slippa höra.

Men trots besvikelsen i dag kan jag ändå se en strimma av ljus. Vårat lag vinner visserligen ingen trofé i år, men håll med om att utvecklingen går åt rätt håll. Vi var grymt stabila ända fram till Birminghammatchen då något hände med laget och sänkte säsongen, men till nästa år kommer det att räcka ännu längre.

Wenger har en tydlig spelidé och kan han bara bredda truppen på ett bra sätt och kanske ersätta någon av de spelare som alltid är skadade vågar jag hoppas på framgång nästa säsong. Den känslan hade jag inte för ett år sedan - och då skickade Le Boss dessutom i väg Thierry Henry.

Men det är naturligtvis värdelöst att hålla på som Spurs - "Nästa säsong, då jävlar!" - år efter år. Jag har samma intensiva vilja att vinna titlar som er andra, särskilt efter förluster som de mot Barca, PSV och Liverpool i går.

Det tog fyra år för Wenger att bygga upp dubbellaget och i förlängningen the Invincibles efter hans första titlar 1998, men då hade han fortfarande stommen från sin första säsong i laget intakt. Nu är han i sista fasen att bygga upp ett helt nytt lag där det bara är Toure som återstår från 2004 och får han bara de sista pusselbitarna på plats i sommar tror jag vi ser ett färdigt bygge nästa säsong.

Vi kommer tillbaka. The Arsenal gör alltid det.

Så var det domarna som till sist blev avgörande igen i CL. Terje Hauge 2006, Kuyts kompis förra veckan och Peter Fucking Fröjdfeldt i dag.

En förlust om vi är sämre över två matcher kan jag ta. Men när det är domarnas skitbeslut som avgör är det omöjligt att acceptera. Det här blir svårt att komma över.

Fy fan så tungt.

Proud to be a Gooner.

Vi vet redan hur det kommer att se ut i kväll. Liverpool kommer att göra en Milan och spela för 0-0, ett resultat som bekant tar Merseyside-laget vidare. På Emirates i onsdags fungerade deras defensiva taktik bra i andra halvlek - och det var inte bara för att domarens bästa kompis spelade forward i Liverpool.

Arsenal kommer naturligtvis satsa offensivt, och kan vi upprepa spelet från San Siro är jag övertygad om att målen kommer. Om inte annat så är ju Arsenals fasta situationer ett livsfarligt vapen just nu, då vi har gjort mål efter hörnor eller frisparkar i fem matcher i rad. Det kan för övrigt knappast ha hänt sedan Tony Adams tid.

Alla snackar om att den här matchen är Arsenals sista chans att rädda säsongen. Jag kan hålla med om det då ligan ser förlorad ut, även om det återstår en teoretisk chans där. Det som är märkligt är att ingen tar upp att det också är Liverpools chans att rädda säsongen. Laget värvade för närmare en halv miljard kronor före säsongen, men var ändå borta ur guldstriden i ligan och de inhemska cuperna ungefär lika tidigt som Derby. Så varför ligger allt fokus på oss i den här matchen?

Jag är försiktigt optimistisk så här åtta timmar före kick-off. Vi går sällan från en match utan att ha gjort mål, och så länge Peter Fröjdfeldt inte är kusin eller något med Fernando Torres ser jag ingen anledning till att den här matchen skulle bli ett undantag.

Till sist: Jag pallar inte höra You'll never walk alone en gång till. Cesc får kliva fram och tysta The Kop en gång för alla.

Jag vet inte hur tydligt det syntes på tv-sändningen, och det har säkert funnits en hel del rapporter på nätet sedan i lördags, men såg ni hur laget agerade efter Nicklas Bendtners mål?

Några av spelarna firade framför RedAction-kurvan, medan en del andra bara vände hemåt. Bendtner fick finna sig i att fira helt ensam. Denna sekvens tyder på att de rykten som har funnits om att dansken är illa omtyckt i truppen är sanna. Och av detta gör jag tolkningen att anfallaren lämnar klubben i sommar.

En spelare som inte är omtyckt av de andra i truppen skapar bara disharmoni, och det leder ofta i slutändan till sämre resultat på planen. Nu säger jag inte att spelarna måste vara bästa polare som Henry och Pires, men att de åtminstone respekterar varandra är ett krav. Av spelarnas avståndstagande mot Bendtner i lördags att döma respekterar de inte honom. Och vi kan ju knappast göra oss av med alla spelare utom Bendtner.

Personligen skulle jag tycka att det vore synd om han lämnade. Han är ett strålande inhoppare och är livsfarlig på fasta situationer. Tycker även att han har visat att han har tillräckligt bra teknik och speluppfattning för att spela i Arsenal. Men vad är bäst: En spelare som är poängräddare men som sprider dålig stämning, eller en glädjespridare som är populär i laget - som Eboue - men som bidrar med snudd på ingenting på planen?

Jag tror att Bendtner inte skulle ha något emot att lämna klubben. Han är nära nog ordinarie i Danmark, men får nästan aldrig starta i Arsenal. Han vill självklart gå till en klubb där han får mer speltid och kanske kan få en nystart med nya klubbkamrater.

Nicklas Bendtner lämnar Arsenal i sommar. Det är tyvärr oundvikligt.

Jag ska väl egentligen vara glad över att jag kom hem igår med tanke på att hälften av flygningarna ställdes in från Heathrow i går. Vi blev tre och en halv timma sena, och var hemma i Uppsala kl två i natt. Men eftersom att en av mina största hobbys är att klaga, så...

Det sades att det var snön som orsakade kaoset igår, inte bagagehanteringen. Min fråga är - för att man ska kalla det snökaos, måste det inte finnas snö då? Som ni kan se på bilden ovan var det inte många snöflingor utanför fönstret på T5. Visst är Heathrow stort, men att det skulle ha varit snökaos på de andra terminalerna betvivlar jag starkt.

Skönt att vara hemma är det i alla fall. Känns som att det blir nyktert ett tag framöver nu...