Halvtidspipan - del II.

Sådärja, då har man sussat sött i Stockholm för första gången detta alldeles speciella 2010. Jag skriver speciella, eftersom det är det första året i mitt vuxna liv som jag inte kommer att få några nya nummer av Sportmagasinet. Magisk tidning - tragiskt slut.

Nog om Aftonbladet, nu ska vi kika närmare på våra lite mer offensiva lagdelar. Vi börjar med mittfältarna.

Mittfältare:

Emmanuel Eboué Muse - Uprising

För det första, varför i hela Elfenbenskusten är Eboué uppsatt som mittfältare på officiella hemsidan? Han är högerback, inget annat. Detta har han också visat i höst när Sagna varit skadad. Har lagt ner de flesta av sina barnsliga fasoner, som t ex alla vidriga filmningsförsök. Kanske kan bli en legendarisk spelare på Emirates om han stannar karriären ut.

Abou Diaby Nitzer Ebb - Getting Closer

Jag fick höra av en United-polare häromdagen: "Hur fan kan ni gnälla på Diaby? Han är typ er Fletcher". Ligger en del i det, men av det jag har sett under hösten, så har han långt kvar innan han blir en stjärna i Arsenal. Första månaderna hade han inte ett rätt. Men, december har trots allt visat en del goda tendenser.

Tomáš Rosický Christina Aguilera - Fighter

Han var skadad, han var skadad lite till, men sen jävlar. Det Super-Tom visade när han var tillbaka räcker för att jag ska acceptera att man ger honom ett treårskontrakt. Magiska fötter. Magiskt spelsinne.

Denilson Simon & Garfunkel - Sound Of Silence

Killen som aldrig gör något större väsen av sig har haft en mellansäsong hittills med skador. Dock en spelare som kommer att bli Nyttig McBra-Att-Ha under våren.

Alexandre Song La Roux - Bulletproof

Mest givna låtvalet. Hittills, i alla fall. Killen som har varit den mest bespottade (förutom Eboué), den mest hatade bland fansen (förutom Eboué) och den som man aldrig förstått vad han gör i laget (mest, efter Eboué alltså). Inget har bitit på Song, som nu gör en fantastisk första säsong som startspelare. Precis som låten är magisk, så är Song snudd på detsamma under hösten.

Cesc Fábregas The Cranberries - Zombie

Nej, jag skojar bara. Vi tar om det.

Cesc Fàbregas Depeche Mode - Personal Jesus

Stackars Song. Han fick bara ha det mest givna låtvalet i de få minuter det tog för er att läsa hans inlägg. Vår egen Jesus har rena rama hockeystatistiken än så länge och är världens bästa fotbollsspelare i höst.

Fran Mérida Indochine - L'Aventurier

Vår egen Bob Morane-lookalike verkar vara en äventyrslysten man (pojk), som tydligen tänker lämna oss för Atlético de Madrid. Han har fått en del speltid under hösten, främst i Kalle Anka Cup, där han gjorde ett monstermål mot Liverpool. Annars har hans senaste match gjort att jag kommer att komma ihåg honom som killen som slog bort fyra raka hörnor. Ganska anonym under hösten.

Samir Nasri Kamera - Misfortune Strikes Again

Fick benet avsparkat av Diaby någonstans nere i Österrike och var tillbaka ett par månader senare. Extrem otur, men han har kommit tillbaka starkt och är en viktig spelare att ha i laget. Kanske inte en kille för startelvan, då han har en ryss att tampas med ute till vänster och en religiös symbol att släppa före inne i mitten. Kanske att han kan peta Denilson, men vafan. Killen är bra, punkt.

Aaron Ramsey Laibach - Achtung!

Här är en kille som kommer bli en stjärna. Har visat att han är på väg att utveckla sin potential med moget passningsspel (varvat med en del idiotpassningar, ska sägas), målgörarinstinkt och med ett gediget arbete. Achtung på er!

Jack Wilshere Patrick Wolf - Hard Times

Det har varit en jobbig höst för kelgrisen, som knappt fått speltid i ligan alls. Låt vara att han är precis fyllda 18, men så hyllad i unga år var väl inte ens Cesc? Han har haft det tungt mot bra lag, som senast mot ett heltaggat West Ham. Men, jag antar att det kommer förr eller senare.

Jag vägrar acceptera att vår egen version av Ivan IV skulle vara annat  än en anfallare, varför han hamnar där. Först ska jag dock duscha och därefter ta min lekamen ner till McDonald's Slussen och klippa en El Maco Grande. På återseende.