Ja, så var det ju det här med julklappar. Julklappar och födelsedagspresenter. Fråga min ena lillasyster. Hon fyller år på juldagen och har således 364 dagar från sin födelsedag till julafton. 365 under skottår.

Varje år får hon en ganska bra julklapp av mig. I år fick hon ett presentkort som hon snudd på dreglade över. Dessutom fick hon, tillsamamns med andra syrran, tre DVD:er med Räddningspatrullen. Hon blev jätteglad.

Dagen efter, på juldagen, fyllde hon år. Eftersom vi är ganska skämtsamma i vår familj, så fick hon, som vanligt, en urusel julskiva som hon aldrig kommer att lyssna på. Det är så för att vi är okej med det. Inte för att jag vill vara elak, utan just for laughs.

Det som har hänt med Arsenal Football Club julen 2010 är exakt samma sak.

Matchen mot Chelsea var den där magiska julklappen. Den som frälste oss fans, som gjorde vår kväll och natt. Vi kunde sova gott. Vi njöt av varenda sekund när vi totalt spelade ut våra blå grannar.

Matchen efter skulle komma att bli motsvarigheten till syrrans juldag, där vi fick en usel, patetisk och sorglig insats mot ett gäng vi ska spöa varje dag i veckan. Precis som syrrans vansinigt usla julskiva.

Tyvärr är detta inte riktigt lika okej. Wenger vet precis hur viktig matchen är. Han vet precis hur mycket det betyder för oss fans att få en seger även på "juldagen" och bygga en bra trend.

Det är inget skämt vi håller på med. Han tar betalt av oss fans för att plocka bort åtta (!) man ur en startelva som slog Chelsea inför matchen. Han gamblade. Han skänkte bort matchen som gjorde att vi fortfarande inte tog chansen att ta in på serieledarna.

Han lekte med våra pengar. Han hånar oss, Wigan, fotbollsvärlden med att gå in så nonchalant i en ligamatch. Det är fan inte okej.

Vad var grejen med Eboué som vänsterback?

Varför satt Djourou på bänken efter att fullständigt ha lekt med Drogba?

Varför spelade BÅDE Dansken och Chamakh?

Varför fick inte Nasri testa på att vara offensiv playmaker när Fabregas var avstängd?

Och viktigast av allt: Varför spelar Diaby? Fullständigt slöseri med resurser att spela honom. Denilson, som fick otacket att spela bredvid Diaby, såg ut som Javier Zanetti i jämförelse.

Alltså - Från att ha mosat Chelsea rent taktiskt, både gällande spel och laguttagning, så gick vår manager till att totalt göra bort sig mot ett uselt Wigan, bara på ren nonchalans.

Nej du, Wenger. Du har en del att jobba på innan du får mig att tro att detta ska kunna bli en fajt om titeln.

Först och främst: Den svenska befolkningen är antagligen världens mest bortskämda. Ingen annanstans i världen kan landets största kvällstidning komma undan med att ställa nätfrågan till sina läsare: "Är det en FÖR vit jul i år?". Jag vill bara kräkas. Lite som "Fabregas-till-Barcelona"-kampanjen som bedrevs i somras. Men bara nästan.

Men, till julen då. Det är ju så mycket mer än bara en tveksamt pyntad gran, tvivelaktigt inslagna paket, absurda mängder grönkål och Karl-Bertil Jonsson klockan 19.00 på SVT1. Det är även annandagsfotboll, vilket får oss anglofiler att gnugga våra kalla och av öl-, mumma- och snapsglasen, synnerligen kalla händer i förväntan.

För oss Arsenalfans del, så får vi stå ut med att spela först den 27 december, vilket ger de våra en chans att smälta julmaten lite längre och kanske inte vara så bakmätta när det väl är dags för match.

Chelsea hemma blir en nöt som är lite svårare att knäcka än andra julnötter vi haft genom åren. Ett Chelsea, som har haft en osannolik höst med först endast krossar framåt, men på senare tid en massa bottennapp, inledningsvis Sunderland hemma i november.

Samtidigt vet vi att Chelsea älskar att möta Arsenal. Samtidigt vet vi att Arsenal hatar att möta Chelsea. Det är ett möte som är oerhört ovisst. Serietoppen i England anno 2010/11 påminner mer än mycket om Bundesliga anno 2009/10 (eller var det 2008/09?), då inget av lagen verkade vilja vinna, utan gav bort de chanser man hade att rycka i tabelltoppen.

Hur som haver, så blir det jobbigt att titta på spektaklet. Blir antagligen läge att sänka en öl eller två för att stilla nerverna lite. Dock kommer jag inte bli så desperat att jag ger mig på Gammel Dansken. Där går fan gränsen.

*****

Peter Wennman hyllar Nasri idag genom att ta med honom i höstens lag. Creddigt som fan, då man sett andra "experter" (host, Olof  Lundh, host) vägra ta med fransosen, men istället tar med en oinspirerad Ryssen, till exempel. Låt vara att jag gillar att se Arsenalspelare i all star-gäng, men det får gärna vara de som förtjänar det. Nasri är densom är mestförtjänt av en sådan utnämning.

Tråkigt då att senare se att samme Wennman hackar på Ian Holloway, den siste sanne fotbollsälskaren i engelsk fotboll. Inte creddigt någonstans, Wennman.

*****

Funderar på om man skulle göra en halvtidsbedömning efter nyår. Funderar också på om den ska vara alternativ, precis som sist. Funderar på om den ska vara via musik, precis som sist, eller om det är gjort och over and done with. Vad tycker ni?

Jag funderar lite och håller även utkik i kommentarsfältet.

*****

Jag kommer antagligen inte att hinna blogga innan julhelgen, då det tydligen ska förberedas saker inför fredag och lördag. Därför passar jag på att önska er alla en riktigt god jul.

Vad fan ska vi säga om det här då? Förutom just att det är den överlägset tuffaste lottningen som man kan få, vilket är en sanning utan motstycke inom idrottsvetenskapen.

Det är en repris av förra årets kvart och jag kan nästan inte se vårt lag vinna. Och det är jävligt beklämmande. Jag vill. Jag hoppas, men det är fan svårt att verkligen tro på det.

Visst, vi är bättre än förra årets kvart då vi lirade med Song och Silvestre där bak i var sin match, men samtidigt är David Hus lite hetare än Zkåningen, så det jämnar förmodligen ut sig.

Dessutom, om nu Song ska ta sig ut på en massa utflykter framåt, tror ni att Messi kommer att säga att "Näe, fan, killar, jag tänker absolut inte utnyttja deras stora lucka mellan backlinje och mittfält, så vi vänder hemåt, va?". På svenska dessutom?!

Det som kan hända och gör att vi kanske kan ta det här till en eventuell seger är nog just Song. Och såklart Wenger. Wenger HAR sagt till Song att han gärna får gå framåt och agera no. 10 framåt när vi har bollen. Något som vi kan konstatera har kostat oss många poäng då vi åkt på kontringar och Song inte varit nere för att hjälpa försvaret.

Wenger måste nu ta sig i kragen, släppa sina fantasivisioner om Song som en offensiv kraft som inte behövs bakåt och inse att vi kommer att behöva varenda jävel vi har bakåt. Det går inte att attackera bort dem. Vi såg hur det gick för Real när de spelade dåligt försvarsspel med antingen hög backlinje eller tom yta mellan försvar-mittfält.

Vi vill inte uppleva en sådan förnedring. Får vi bara ordning bakåt och ser till att, till skillnad från matchen i måndags, vårda bollen inom laget när vi väl får den, samt håller en hög koncentrationsnivå i 180 minuter plus tillägg, så har vi chans. Inte tal om annat.

Men ni förstår ju själva hur svårt det kommer bli mot världens bästa presspel och kvickaste anfallsspel.

Jo, det ska jag berätta. Det finns sannerligen väldigt många anledningar, så det är lika bra att dra ihop en punktlista.

Häng med.

- Vi går top of the league. På riktigt. Utan att behöva tänka på en massa tjafs med hängmatcher och skit. Vi är nummer ett. Nummer eins. Numéro un. Nummer et. Number one. Unus. Numer jeden.

- Vi ligger isåfall minst 4 poäng före Chelsea, alternativt minst 8 poäng före vår ännu fulare granne. Den från norra London.

- Vi får den stora äran att bryta den svit som Manchester United nu innehar med 20 raka ligamatcher utan förlust.

- Vi får den stora äran att bryta den på deras egen hemmaarena.

- Vi täpper igen den alldeles för breda truten på dagisungen som under sommarens VM mest såg till att leda uppror mot sin egen förbundskapten.

- Det är alltid roligt att vinna över lag som har fula tröjor.

- Vi ser till att få Shrek på riktigt grinigt humör.

- Alla vi får möjlighet att skicka gliringar till samtliga vänner med Man U-anknytning.

- Man får en anledning till att dricka öl långt efter kl 23 en måndagkväll.

- Man får en riktigt vettig anledning att fira den 13 december istället för den där högtiden som folket i dagens samhälle slutar uppskatta ungefär i årskurs 5.

- Det finns en möjlighet att medlemsräknaren på förstasidan tickar upp rejält under veckan.

- Vi får möjlighet att välja bort möjligheten att göra DVD:er eller muggar om hur spektakulär segern var.

- Vi får se en herr Ferguson som är alldeles lysande och briljant rosenrasande på fjärdedomaren, assisterande domaren, Wenger, Nasri och säkert även på Vic Akers för att han har fel sorts shorts på sig, eller något.

- Vi får (ytterligare) en legitim anledning att gå runt och nynna på detta fantastiska stycke musik...

- ...eller detta. (det var väl även ungefär där och då som Vince Clarke nådde sin peak på "att-vara-hård"-fronten)

- Vi har ökade möjligheter att äntligen få se Wenger spontant sjunga Wadde Hadde Dudde Da? ackompanjerad av Eboué och Dansken på kör, Ryssen på bas, Theo på gitarr och såklart Sagna på trummor. Alla iförda originaldräkterna, såklart.

*****

Ni kan säkert komma på fler anledningar. Fritt fram i kommentarsfältet, as always.

*****

Hedersomnämnandet jag utlovade i förra inlägget går till Lapooh, som kom med den vettigaste anledningen till varför jag alltså har Dallas Theme i min stora spotify-playlist.

"Angående "Dallas Theme". Sp*rs påminner väldigt mycket om Cliff Barnes. Du har alltså låten i din spellista för att du ska kunna skratta åt dom vid väl valda tillfällen."

Kan inte säga emot en sådan klockren motivering.

*****

Nu drar jag på kryssning, ska enligt ryktet vara tillbaka i Stockholm söndag kväll. Tanken är att åka med Silja Galaxy, men i detta väder är det nog fan läge att fundera över om Ymer tar emot privata sällskap för spontana bokningar av nöjesresor.

Vi hörs inom kort, hörrni.

Om nu inte båten fryser fast nånstans i Östersjön.

Ligger hemma med en förkylning som häromdagen fick mig att frysa som om jag vore liggandes naken i snöhögen på femton kubikmeter som förra vintern åt upp en cykel utanför min port. Detta trots att jag låg under dubbla täcken iförd pyjamas. Självklart infaller det under en vecka då det är mycket i skolan, en kryssning till helgen, samt United borta på måndag.

Och just det, det är ju Champions League ikväll också, ja. Avgörande match för avancemang, dessutom. Partizan hemma.

Det är som om matchen helt glömts bort, även bland medlemmarna på sidan, då det snackas mer om Rio Ferdinands skada än om matchen som faktiskt föregår måndagens.

Det är som om hela Arsenal Sweden antingen räknar med avancemang och stabil seger eller helt enkelt glömt bort att bry sig. Jag vet inte. I Stockholm har vi stort bortfall bland gäster på träffen ikväll, bland annat på grund av förkylningar och annat skit (det är alltså inte bara jag som upplever sig själv som i det närmaste dödssjuk). Matchtråden för Unitedmatchen krossar dessutom dito Partizanmatchen i intresse uner det senaste dygnet.

*****

Om vi ändå ska tänka lite på matchen ändå, så kan man först fundera kring hur fan vi ska ställa upp laget. I mitt tycke är det lite av ett dilemma.

Vi har matchat Nasri ganska hårt hela hösten, så han kan man faktiskt försöka vila inför matchen på måndag. Likaså hade vi helst kunnat undvara Song om det nu inte hade varit för det, vad ska vi säga, oklara läget på mittbackspositionen. Kan Koscielny spela? Kan Djourou spela om inte Koscielny är fit? Kommer man spela Song som mittback för att vila både Koscielny och Djourou?

*****

Första låten som kommer när jag nu startade en shuffle play på Stora Spotifylistan är alltså Dallas Theme. Vad fan händer? Varför har jag den i min playlist?

Första person att få fram ett vettigt svar får ett hedersomnämnande i nästa inlägg.

*****

Åter till laguttagningsspekulationssnacket (32 tecken) då. Ska vi spela Clichy? Eller Gibbs? Ska vi spela Arshavin? Chamakh? Eller ska vi spela bästa laget trots allt?

Det verkar nästan som att Wenger gillar tanken på att spela med van Persie som nummer 10 bakom Chamakh/Bendtner. Jag fullkomligen älskar tanken. Då får vi helt plötsligt en ny situation, då vi kan sätta Fabregas där han ska vara, det vill säga nere i en nummer 4-roll, som spelfördelande mittfältare längre ner i banan istället för, som har varit fallet nu, en mittfältare som gärna håller i bollen väldigt mycket framför straffområdet och tvingas bolla runt i de handbollsanfall som kommer.

Med van Persie som nr 10 tror jag att vi kan komma att få ett betydligt mer direkt anfallsspel, då holländaren är mer för avgörande moment (skott, avgörande passningar) än Fabregas, som hellre jobbar med bollinnehav och dessutom är bäst i Premier League på att slå långa, avgörande passningar, något jag kan tycka har saknats när vi har haft Wilshere och Song som de två djupare mittfältarna. Dessutom får Fabregas chansen att komma oftare i långa djupledslöpningar in i straffområdet.

Återigen, det är bara en tanke, men den känns väldigt lockande. Många har diskuterat saken redan och de flesta verkar vara överens, fast då har man sett Nasri som nr 10 och RvP som central striker istället för Chamakh.

*****

Åter till saken - Min elva ser ut som följer:

Fabianski i mål.

Backlinje med Sagna, Squillaci, Koscielny, Gibbs

Mittfältet består av Denilson, Wilshere bakom Robin van Persie i rollen som nr 10.

On top blir det, förhoppningsvis, Walcott och Arshavin på varsin sida om Chamakh.

Alternativt att vi spelar Nasri eller Rosicky istället för Theo, men jag vill ha Theo från start.

*****

Sådärja, nu snackar vi. Åter till den varma chokladen, horisontalläget och den mastodontartade Spotifylista som, enligt egen uppfattning, är mer full av skit än Phil Browns vokabulär.

Inte. Gott. Betyg.

Vi hörs förmodligen imorgon eller senare ikväll efter matchen, om jag nu får tag i nån stream.

Pis.

Julfesten i Stockholm beskrivs bäst med ett ord: Riktigt jävla trevligt.

Vi noterade under dagen och kvällen flera intressanta och mindre intressanta saker, vilket leder till att jag nedan utser julfestens...

...säljare: Jocke Lander. Den karl'n hade kunnat sälja en påse hundskit om så krävdes. Fantastiska säljegenskaper.

...läckerbit: Undertecknad. Jag och ambassadörskollega Berntsson jobbade kavaj, jag fick komplimangerna. Måste vara min oerhörda karisma.

...obskyra: Min tischa jag bar under kavajen. Två personer i sällskapet hade koll på att det är en bandtischa för Danmarks bästa rockband.

...låt: Javafan hade ni förväntat er.

...gästsiffra. drygt 100,  vilket även gjorde en man som Mats Willner stolt. Trodde inte att vi skulle kunna toppa förra årets siffra med tanke på jag själv kunde räkna upp cirka tio personer som skulle kunna komma, men var upptagna. Fantastiskt.

...skägg: Joel Wennerbergs början till Alexi Lalas-behåring i all ära, men Arsenaltomten vinner på K.O.

...största: Dörrvakts-Leffe. Alltid.

...dörrvakt: Liz.

...ambitiösa: Madde, som dök upp runt ett, halv två, bara för att hjälpa till. Sånt gillar vi.

...TV-karaktär: Kaminmannen.

...insats: Lagen som fajtades i toppen av frågesporten. Sanslöst vilka kunskaper folk besitter. Nästan så att man blir mörkrädd ibland.

...ambassadör: Berntsson. Rutinen lyser igenom.

Nej, nu får det fan räcka, denna söndag då jag vaknar upp utan ett minsta uns av bakfylla, något Joel Z och Micke Ahlbom antagligen inte kan skryta med.

Tack allesammans för igår och jag hoppas att vi ses snart igen, kanske redan på onsdag när vi möter Partizan.

Till sist:

1. Arsenal   16   10   2   4   34 - 18   32

Wenger har i flera säsonger nu påstått att han går med hundra procent inställning i Carling Cup, trots att vi under senare år har lirat med i stort sett samma spelare som i reservlaget.

Vi höll på att gå hela vägen när vi stötte på Chelsea i finalen och vi åkte på två mål som helt enkelt var en frukt av individuella prestationer efter att vi hade dominerat matchen fullständigt, framförallt i första halvlek då Walcott, Diaby och gänget skojade friskt med spelare som Drogba och Ballack.

Vi spelade 2008 sönder ett Sheffield United fullständigt på hemmaplan med 6-0 som resultat och Vela gjorde ungefär såhär med motståndarna. Då var även Gibbs och Randall med från start, som synes i klippet.

I år har det verkligen varit andra bullar. Vi har en trupp som är hyfsat bred (bredare än vid tidigare säsonger) vilket tillåter att vi kan spela våra bänknötare. Denilson, Eboué, Gibbs, Vela, Szczesny, Bendtner och även en kille som van Persie får chansen att spela sig i form. Kanske beror förändringen på at vi nu kan vila en hel förstaelva sett till föregående ligamatch och ändå lira spelare från A-truppen eftersom vi inte alls är lika skadedrabbade för tillfället.

Eller, så har Wenger ändrat inställning till cupen. Han har kanske lyssnat på snacket om att vi är titellösa under fem års tid. Han inser att fansen är desperata efter en titel, även om det bär emot att bli lyrisk över en titel som vi hånade Tottenham för att ha firat för ett par år sedan.

Jag vet inte hur ni andra känner, men jag har nästan gått över till att se denna cup som en tung titel, inte minst om det kan ge spelarna viktigt självförtroende till resten av säsongen om vi nu fortfarande är med i toppen efter att Carling Cup spelats klart.

Det kan bli en vändpunkt för vårt lag som har gått helt titellösa under fem år, fått höra att de inte har vinnarmentalitet, att de inte är vinnare i grunden, till skillnad mot Manchester United och Chelsea.

Efter att vi sett resultatet i matchen mellan West Ham och Manchester United igår så känns det som att titeln ska vara i hamn. Wenger måste också se chansen att få denna chans till boost och bör således ta cupen på om möjligt ännu större allvar. Utan att offra för mycket i ligaspelet när det gäller belastning på truppen.

Vi måste ta chansen.

Det kan ge utdelning även i maj.