Oklart hur det kom sig, men det blev inget inlägg innan kl 24.00, så jag får sitta i skamvrån en sväng iklädd endast en dumstrut.

.

.

Så.

Klart.

Annars är det stora samtalsämnet kvällen till ära det faktum att vi fick veta att vår kapten inte kommer att spela på söndag. Istället lär van Persie bära kaptensbindeln och vara vår go to-guy där ute.

Han och Jack Wilshere, som kommer vara mer laddad än ett laddningsbart AAA-batteri efter en vecka inkopplad i eluttaget.

Givetvis ett tungt avbräck, då jag tillhör den skara som tycker att ligacuptiteln är viktigare än att spara spelare till en CL-retur mot Barcelona. Starkaste laget ska spela, det är fan inget snack.

När nu Cesc är skadad i ungefär drygt en vecka, så blir dock diskussionen (kring om han ska sparas eller inte) helt ointressant och stannar vid att vara en symbolisk ickediskussion.

*****

Tråkigt också med Theo. Jag hade velat ha alla möjliga taggade engelsmän på planen på Wembley.

För Birmingham kommer då inte att ge oss någon tid att hålla på att slöspela, utan nu är det fanimej skarpare läge än någonsin tidigare under säsongen.

En final är en final och kommer alltid att vara en final.

Oavsett hur mycket man (även jag) halvhånade Tottenham efter att de vann Ligacupen.

En titel är en titel och kommer alltid att vara en titel.

*****

För övrigt skadligt taggad inför söndag. Det blir en heldag med BÄB-brunch (Bubbel, Ägg och Bacon) och The Five Minute Final som uppladdning innan man bevittnar matchen mot Birmingham på O'Learys.

Det gäller att maxa. Och göra det ordentligt.

Egentligen är det bara limon till puben som fattas.

*****

Nåväl, nog om det. Man kanske ska sansa sig en aning.

Eller?

Äh. Bäst jag går och lägger mig framför ett bättre avsnitt Band of Brothers så att man får tankarna på annat en stund.

Det här med att vara supporter är fan inte hälsosamt någonstans.

...and she just smiled and held my hand!

Så låter det just i detta nu i Fektus McMektus ungkarlslya, där man gärna lyssnar in en bra låt från svunna tider.

Vad har då detta med Arsenal att göra, undrar ni. Jag kan bara svara:

Inte ett jävla dyft.

Däremot, så är det fullt relevant att vi ikväll spelar ännu en tung ligamatch. Stoke hemma är inte Blackpool hemma. Det kommer bli tufft och hårt och vi spelar inte bara med hot om att tappa mark mot United, utan även med risk för våra egna benpipor.

Oavsett hur snäll Ryan "yes, he's THAT kind of player" Shawcross morsa bedyrar att hennes son är.

Det verkar annars som att man mörkar skador på van Persie och Koscielny för att kunna spela dem på söndag, då det gäller att ta hem ligacupen. I övrigt lär det vara precis samma lag som vanligt. Jag skulle tippa att Squillaci går in bredvid DJ Oro (eller, well, det är det enda alternativet, inte en chans att Ignasi Miquel får spela) och att Dansken går före Chamakh i ordningen som spets.

Så som marockanen lallade runt mot Leyton Orient, så ser jag inget som ger mig anledning att behöva revidera mitt tips. Kanske bland det mest ointresserade jag sett.

Tipset för kvällen: 3-0. Dansken två (ett på huvudet och ett skott som styrs på fyra spelare plus domaren och rullar in via stolpen), Djourou ett.

*****

... och där drog vi igång Robyns magiska Indestructible.

Vem sa att synth var på dekis?

*****

Annars vill jag se tillbaka lite på det som varit. Barcelonamatchen sågs om i repris och efter att ha sett nyktert på saken, så är det inte på något vis oförtjänt med en seger. Nasri gör faktiskt en jäkligt bra match och Jack Wilshere är bäst på plan.

Iniesta var däremot väldigt blek.

Vi spelar faktiskt riktigt bra. Barcelona får rulla boll som fan, men det händer absolut ingenting under långa stunder. Det ser jävligt ballt ut när Xavi och Iniesta slår fem bredsidor till varandra på lika många sekunder, men det gör ju absolut ingen nytta så länge vi inte börjar jaga, vilket vi inte gjorde heller.

Deras possessionspel hade inte önskad effekt och vi utnyttjade Dani Alves usla backspel perfekt, på båda målen.

Returen kan bli jävligt intressant.

*****

Leyton Orient då?

Visst, onödigt omspel, men eftersom viändå byter hela laget till de här matcherna, så ser jag inte någon anledning att bli upprörd (förutom att det är en riktigt uselt genomförd match).

Vi borde har vunnit med det laget vi hade, men fick en ny chans att slå ut dem. Inte mycket mer än så.

Dessutom får vi ännu en chans att se Eboué på planen.

*****

Annars är det bara lattjo att vi ännu en gång inkasserar en talang från Barcelona som de kommer lipa över att de släppte om han nu blir något. Men, eftersom hans mamma är brittisk, så har killen Britannia-DNA (ej att förväxlas med det Britannia som sponsrar Stoke Shite FC).

Fuck You, Catalans.

*****

Återkommer imorgon med nytt blogginlägg, nu blir det Fleetwood Mac - Everywhere innan man påbörjar Planering af Insparkh.

Ciao, som man säger i Norges inland.

Det här tar en pallplats på listan över det sjukaste jag upplevt.

Jag vet inte riktigt om jag egentligen är mannen att ge en analys av matchen ikväll. Det känns ovärdigt på något vis. Hade jag varit professionell journalist hade jag nog fan inte skrivit om matchen och publicerat i någon tidning, men nu skriver jag ideellt på en fansite, och då är det fanimej okej.

Jag vet dock inte riktigt var jag ska börja.

Eller, jo, det vet jag. Laurent Koscielny. Fransk-polacken. Folk har dividerat fram och tillbaka hela säsongen. Är han bra eller inte? Ikväll fick vi nog svaret.

Han var fullkomligen överallt. Käkade upp Messi och Villa så gott man kan som mänsklig varelse (utan att vara kannibal) och var fullständig konung i mittförsvaret. Han och DJ Oro är troligen ett framtida stabilt mitttlås.

Vermaelen får komma in om vi behöver någon som skjuter utifrån.

Och den här grabben med tröja nummer 19? Vad heter han? Mario Balotelli lär i varje fall äntligen ha lärt sig vem Jack Wilshere är. Hans start på andra halvlek är brutal. Käkar upp allt och alla. Vem fan är Iniesta? We've got Jack Wilshere!

Och sen då? Den Flygande Holländaren, a k a världens just nu bästa fotbollsspelare, Robin van Persie, trycker in ett mål från i stort sett död vinkel. Ni som inte var på O'Learys Gamla Stan eller på Emirates, ni missade något.

Det mayhem som utbröt var det sjukaste jag upplevt som Arsenalsupporter sedan jag flyttade hit till Stockholm. Vilken balja. Vilken stämning!

Och sen, när Ryssen gjorde 2-1.

Her. Re. Gud.

Jag stod, precis som vid 1-1, PÅ min barstol och skrek rakt ut. Det var kaoz. Det var bara ren eufori. Det var helt fantastiskt.

140 gooners hade alltså samlats på övervåningen på O'Learys för att bevittna detta. Det kom att bli det bästa jag sett sedan jag började följa laget på riktigt stort allvar runt 2002 (kom ihåg att jag inte är äldre än att jag är ca 2 år äldre än Kickmeister).

Det var bloody brilliant.

Osannolikt bra.

Det var precis så fantastiskt som vi ambassadörer har drömt om att denna kväll skulle bli. Både sportsligt och närvaromässigt.

Jag längtar annars till morgondagen, då jag, efter en lång och extremt god natts sömn, kan ladda ner matchen i lugn och ro och se den från början till slut med en nykter syn, utan överdriven nervositet.

Jag vet hur matchen slutar, precis som Karl-Bertil Jonsson vet hur julaftonsfilmen slutar.

Jag kan bara njuta, som alla neutrala gjort idag.

Tydligen hade en United-polare sagt till min vän Matty att det var "det bästa han någonsin sett".

Själv hade jag ont i magen från minut 3 (och det berodde inte bara på min bakfylla från tisdagens tentafest).

Det var fotbollsporr. Rakt igenom.

Nu blir det dock sängen. Coz I'm fucking worth it.

På söndag går vi vidare i FA-cupen.

Vi hörs, hörrni. Godnatt.

Det var en seger i avdelningen "enklare", som man bevittnade igår för första gången på ett tag. Det var aldrig spännande. Oerhört skön lördagsmatch.

Varför är inte alla matcher sådana?

Jag menar, då slipper man må så fruktansvärt dåligt. Jag skulle också kunna sträcka mig till att hävda att jag hellre tittar på en match där vi förlorar lika stabilt än att faktiskt förlora på målsnöret.

Men, nu vann vi, och vi vann enkelt. Till skillnad från sist vi spelade ligamatch, alltså. Vi ska nog ta med oss det i framtiden. Gärna så mkt att vi spöar katalanerna på onsdag.

Bäst igår annars?

- Jack Wilshere. 19 år. Kung på mittfältet. Eller i varje fall prins.

- Robin van Persie. Mål! Igen!

- Kontringen till 2-0. Påminde lite om ett annat mål, if you remember? (2 min in)

- Duncan, som, på läktaren på O'Learys Gamla Stan, brast ut i ett uppriktigt frågande "How the fuck did they beat Man Utd?".

Sämst?

- Att Chris Foy dömde frispark när Cesc Fabregas hade topp 1 målchans.

- Theo Walcotts missar.

*****

27 personer. Så många krävs det (i skrivande stund) för att vi ska nå magiska 5000-gränsen i antal medlemmar.

Hur stort är inte det?

Vi står för den största ökningen i antal medlemmar i föreningens historia och det är bara att slå sig själva för bröstet, samtliga medlemmar.

Otroligt roligt att få vara en del av detta. Otroligt roligt.

*****

Den här japanen i Feyenoord som vi har lånat ut verkar onekligen ha blivit en kelgris i Holland, eller vad säger ni?

*****

Nu: Back to business: Tentaplugg Galore till tonerna av Disintegration.

Läser på nätet om Jack Wilshere inför Englands match. Alla säger samma sak - killen är grym.

Tänk egentligen. Vi har en 19-åring i laget som nu förväntas agera nav i Englands landslag. En motor. En stöttepelare.

Hur sjukt är det?

Såklart jättesjukt.

Vi är å andra sidan, inte vana, men heller inte direkt chockade över att vi har unga spelare på hög nivå. Vi har sett Anelka vara med och avgöra ligan innan han ens fick hår på pungen. Vi har sett Cesc Fabregas vinna VM och EM innan 24 års ålder. Vi har sett Theo Walcott, som 17-åring, bli uttagen till VM 2006 strax efter att ha skrivit på för Arsenal (även om det inte direkt var det klokaste Svennis gjorde i England).

Vi har blivit lite halvvana, men nu är det lite skillnad. På något vis.

Det är England, de subjektiva världsmästarna, som nu bygger en ny storhetstid (ha ha) kring en av våra. Han har precis fått moppemusche, killen, men nu är han helt plötsligt hela Englands kelgris.

Han hade i vilket annat land som helst varit en "stor talang", men i England hyllas han nu till skyarna. Mycket, tror jag, beroende på hans spelstil. Stort spelsinne och passningsspel varvat med tacklingar som får fransmännen och italienarna att göra i brallan när de ser hans dobbar komma flygande.

Det är sånt man uppskattar i England.

Sedan, självklart, är det välförtjänt att han blir uttagen och får starta, även rent objektivt. Killen har under säsongen varit en av de jämnaste spelarna i Arsenal och har varit fantastiskt nyttig under säsongen och han har gjort det man nog hoppades att Denilson skulle göra när han kom för några år sedan.

Jack Wilshere har spelat sig till denna position. Han har visat att han håller på en hög nivå. Nu ska han bara visa det i ett engelskt landslag också.

Jag är säker på att han fixar det.

*****

Jävla tur för övrigt att man dömde fäktning i helgen istället för att kolla Arsenals match mot Newcastle. Precis som när jag såg Depeche i Globen istället för att se Arsenal få stryk mot Man United.

Själv trodde jag att gränsen för vad vi kunde känna oss trygga med låg på tre mål, men nu får man flytta den gränsen till fem.

Jävla tur annars att United förlorade.

Eller, tur och tur, det finns bara ett Invincibles.

*****

Nu: någon form av mat innan man bänkar sig framför Danmark-England. Mitt tips? 2-3, Dansken hänger Danmarks båda och sen gör väl Shrekmeister och Darren Böjd varsitt innan en dansk mittback får bollen på sin pölse och in i mål.

Barnsligt? Absolut. Men sanningen bryr sig inte om barnsligheter eller inte.

Detta kan, hittills, vara den mest ologiska fotbollsveckan i mannaminne.

Faktiskt.

Tillåt mig lägga fram mina bevis.

*****

För det första. Liverpool lägger, tidigt på måndagen, ett bud på Andy Carroll. Det är värt cirka 30 miljoner pund.

Det NEKAR Mike Ashley medan hela världen skrattar åt honom, ty ett sådant bud får han aldrig igen.

Skrattar bäst som skrattar sist, tänkte ölhävaren, och tog glatt emot Liverpools senare bud, som förväntas ligga på en total slutsumma på runt 40 miljoner pund, inklusive diverse extrakostnader.

Andy Fucking Carroll! En skadad (!) 22-åring som gjort en halv bra säsong i Premier League.

Med samma logik lär väl Jack Wilshere, tre år yngre, vara värd ungefär 50 miljoner pund, om man ska se till talang och ålder, samt konkurrens i laget.

För att inte tala om vad Cesc Fabregas och Nasri lär kosta.

Någon hade räknat på det hela och kommit fram till att Andy Carroll kostar lika mycket som 538 st Seamus Coleman.

Bra deal, Liverpool.

*****

Dagen efter skämtet i Liverpool, så fick vi se kanske den sjukaste domarinsatsen sedan, ja, jag har inget bra exempel. Lee Mason med hjälpredor gjorde bort sig fullständigt.

Särskilt Nick Caves okända, korthåriga lillebror på bortre långsidan måste ha käkat allt annat än glosoppa när han inte vinkade offside efter att passningen mot Saha (ja, den var ämnad för honom) nått fransosen efter att Koscielny inte kunnat rensa undan bollen.

Sedan fortsatte parodin och jag har nog aldrig varit så ofattbart oförstående till en domares insats.

Jävla tur att vi vann.

*****

Vojj-tek har nu gått ut och sagt att det var hans fel att vår PIG d.ä. gått och skadat axeln efter att PIG d.y. skjutit ett "för hårt skott" när de värmde upp. Hur det nu är möjligt att skjuta "för hårt" i fotboll.

Det skulle vara mer logiskt om det hade varit Super-Mac (alternativt dansken) som skjutit, men icke.

Klart är i alla fall att PIG d.y.har ett drömläge att redan nu göra sig själv till permanent förstekeeper.

*****

Nasri vald till PFA Player of the month för tredje gången denna säsong.

Storfavorit till säsongens spelare i PL, helt klart.

*****

Någon som INTE kommer att bli säsongens spelare i PL är Cesc Fabregas, som nu får oändligt med skit från alla håll, efter att, ja, har han egentligen gjort något?

Allt medan en kille som Rooney får säga vad fan han vill på planen. Eller för den delen Darren Fletcher. Och Ashley Cole och John Terry. Eller Steven Gerrard.

Logiskt.

*****

På lördag blir det Newcastle på bortaplan. Utan Carroll, alltså.

Eftersom eder Fektus befinner sig i Göteborg i helgen för att döma Europacupen för ungdomar mellan 15-17 i världens största värjtävling (Juniorvärldscup dessutom), så blir det tufft att hinna se matchen.

Igen.

"Det är jobbigt att vara eftertraktad", sade han ödmjukt.

Nåväl, man får i varje fall klä sig i kostym och se viktig ut.

Alltid något.