Nästan så att man ska citera Caroline af Skatas inför morgondagen; Snälla, snälla, snälla. Jag ber en bön. En stilla sådan.

Eldprovet 2010 står för dörren. Barcelona i Champions League. Redan i kvarten. Jag antar att det bidrog till mitt osannolikt osannolika sammanbrott jag fick igår med ren panik som största symptom. När hyperventilationen var som värst, så var jag tvungen att ringa morsan för att lugna ner mig. Självklart berodde det på annat också, men det är av mer privat karaktär.

Ryktena säger att Cesc inte kunde träna idag. Wenger säger att chansen för att katalanen kaptenen kan spela är mindre än 50:50. Det skulle kunna vara det sämsta som kan hända oss i detta läge. Vi måste, som Ahldén redan varit inne på, ha ett lag där alla spelar på sin absoluta topp.

Annars är det, såklart, good bajs redan imorgon kväll. Och det vill vi ju inte!

*****

United fick smisk idag. Trots att Demichelis spelade hela matchen. Märkligt, men njutbart på något vis. Tråkigt med Rooneys skada också. Inte.

*****

Hur bra hade det varit att ha en Robin van Persie i högform i startelvan imorgon kväll?

Hur vidriga är träningslandskamper?

*****

Noterat från Lyon-Bordeaux:

1. Hugo Lloris är sanslöst bra. I varje fall på linjen. Hur som haver är han bättre än Almunia på alla punkter.

2. Chamakh gör exakt vad som helst för att göra mål. Förmodligen skulle han offra en pungkula för en enda balja i CL. Hårvaxet tror jag dock inte att han släpper ifrån sig i första taget.

3. Yoann Gourcuff ÄR den nye Zidane. Det har snackats om alla möjliga spelare innan, bland annat vår egen Super Sam, men Gourcuff är vad fransmännen söker i den envisa jakten.

Kontentan: Förläng med Gallas, värva ovanstående, och jag är nöjd med vad Arsenal har att erbjuda nästa säsong. Kanske att ytterligare en mittback eller defensiv mittfältare ska in, men man kanske får nöja sig med det vi har vid dessa värvningar.

Det sket sig stenhårt mot Birmingham, något som ingen här har kunnat missa. Personligen tror jag att ligan är tvärkörd och att vi nu alltså måste rikta in oss på att vinna Champions League om den gode fransmannen ska få någon titel i år.

Man fattade det direkt när Nasri inte gjorde mål på sitt friläge att det skulle gå åt helvete. Sånt där är inte okej någonstans.

Ännu värre är dock att Wenger sparar just Nasri och Arshavin när man endast har åtta ligamatcher kvar och slåss om en titel. Man måste satsa fullt i varje match. Inga undantag. Speciellt som reserverna bland annat heter Theo Kan Bara Springa Fort Walcott.

Nästan lika besviken blev jag dock i morse när jag vaknade. Jag drömde nämligen att Arsenal mötte Barcelona i den där jävla Champions på Camp Nou i första mötet och krossade dem med 4-0.

Fyra noll på bortaplan. "Smaka på den, alla regelrätta fåntrattar som inte tror att vi har nån chans", tänkte jag där i mitt undermedvetna.

Sedan vaknade jag. Jag hann bli lite ledsen i ögat av fotbollsbesvikelse innan jag helt enkelt vände mig om, drog täcket över huvudet och somnade om.

*****

Owen Coyle, ni vet mannen som gick från att träna ett sopgäng till att träna ett annat dito, vill ha Jack Wilshere kvar även nästa säsong.

Själv är jag väl positiv till det, då han faktiskt får spela en hel del jämfört med vad han skulle få göra i Arsenal. Dessutom får han lira på sin favoritposition centralt och är den som styr Boltons anfallsspel (i alla fall de gånger jag har tittat). Det är inte många som gör det vid 18 års ålder i ett Premier League-lag.

*****

Mycket drömmar i bloggarna nu, förresten. Är det ett tecken, månne, och, isåfall, ett tecken på vad?

*****

Nej, nu taggar vi om till matchen på onsdag. Jag taggar (nåja) för tillfället med hjälp av Eilert Pilarm. Hur gör ni när ni taggar?

Skrämmande långt uppehåll från min sida. Skäms lite inombords, men samtidigt ska man vara i tillräcklig personlig harmoni när man skriver något för att det ska kunna uppskattas. Alternativt bör jag vara grovt bitter eller nedstämd, men är det ett mellanting, som nu, så sitter jag med noll kreativitet.

Nog om mig. Arsenal, var det.

På forumet har en tråd skapats där man via BBC's hemsida kan göra sin egen slutspurt och få en sluttabell. I stort sett samtliga, förutom Darth Vaders återupplivade tvillingsjäl, Jokkster, har fått Arsenal i topp.

Det skrämmer mig.

Helt plötsligt har alla fått det till att vi, Arsenal, skulle vara den stora favoriten. Jag har tagit upp det tidigare vid något tillfälle. Vi har det enklaste schemat och ska i princip torska max fyra poäng på de sista matcherna.

Detta medan ett lag som de röda fåntrattarna (plus de gröngula på läktaren) radar upp segrar som på bandet i Tomtens julverkstad. Trots till synes tuffare schema.

Det skrämmer mig.

Chelsea känns inte längre som ett hot. De är inte bra för tillfället (även om de slog ett, öh, mindre bra Pompey häromsistens). Något säger Fektus McMektus att det blir en enkel Unitedseger på Old Trafford.

Det skrämmer mig.

*****

Birmingham borta på lördag. Måste vinnas, annars är ligan lika förlorad som Pompeys PL-plats. Vidrigt.

*****

Fnular på min berättelse. Den kommer, var så säkra.

*****

Våffeldagen igår torsdag. Firades med pannkakor.

Undrar förresten vem i Arsenal som kan trycka flest pannkakor? Min röst hamnar på Fabianski. Vem tror ni trycker flest vid en eventuell tävling?

Pat Rice är utom tävlan.

Arsenal hyllade Thierry Henry på Emirates som en hjälte hyllas bör. Arsenal tog med sig 2-0 ner till Barcelona. Ryssen tog på sig äran att agera superhjälte hemma i London med ett raketskott i första halvlek och sedan en praktkontring i samarbete med en, till synes för livet, älgandes Diaby, som satte tvåan efter att Puyol och Piqué inte haft en suck att hänga med när Barca tilläts ligga på mot slutet utan att ens vara nära att komma till skott.

Väl nere i Barcelona, så. Barcelonasupportrarna vädrar morgonluft när Henry gör 1-0 efter hörna. Han firar inte ett smack, utan ber näst intill om ursäkt. I minut 79 gör Pedro, av alla, 2-0 och Arsenal kämpar nu för att nå en förlängning.

I förlängningen får katalanerna ett par bra lägen, men Almunia storspelar och värmer upp inför ett avgörande på straffar.

Det blir straffar.

Dansken går upp mot Valdes efter att Henry satt första straffen för Barcelona. Dansken missar. Misär bland bortafansen. "Men for SATAN, Nicklas!" ropar den danska supporterföreningens representanter på läktaren.

Almunia är inte nära att ta straff två och tre, men eftersom Arsenal sätter sina i omgång två, tre och fyra, så ligger man lika efter att Pedro inte pallat trycket och missat sin straff.

Xavi går upp mot Almunia.

Almunia tar ett gult kort och blir avstängd i en eventuell semifinal efter att ha gått fram och försökt psyka den korte landsmannen.

Xavi skjuter i stolpen. Fortfarande 3-3, alltså.

En straff kvar.

Näste man på tur spelar i Arsenal.

Han kliver fram och lägger bollen till rätta utan att ens nästan titta på Valdes, som gör allt för att psyka, men blir konfunderad eftersom det inte verkar bita.

Vår man tittar upp mot domaren, som ger signal. Lägger en spottloska precis på straffområdeslinjen. Tar sats.

Mål.

Arsenal vidare.

Vår man löper mot bortaklacken och kysser klubbmärket på bröstet. Han gör det av lycka. Han gör det av kärlek. Han gör det på Camp Nou.

Joan Laporta fattar ingenting.

Cesc Fàbregas har nyss blivit en av klubbens största profiler någonsin. Han gör det på det vackraste sätt han kan göra.

Det är ett drömscenario. Drömmar slår in ibland. Det gäller bara att tro på det.

Steven Gerrard är i princip den optimala beskrivningen av en untouchable inom den engelska fotbollen. Steven Gerrard är en hycklare utan dess like, som filmar och har sig sedan ett antal år tillbaka, samtidigt som han är den förste att racka ner på samtliga utlänningar som faller lätt.

I år har ha dock tagit Untouchable-rollen några steg längre. Han vet precis hur älskad han är i sin förening och utnyttjar det till max genom att spela på en så låg nivå att det kanske bör diskuteras huruvida han ska spela VM eller inte. Han har varit undermålig, rent ut sagt.

Senast i raden vidrigheter är dock den omtalade armbågen han delade ut mot Michael Brown. En armbåge, som även den bäste UFC-fighter skulle vara stolt över. Om det inte hade varit för det faktum att den är helt och hållet blindside och bland det fegaste jag har sett.

Något som dock kan tyckas vara ännu vidrigare är att Gerrard slipper undan all form av befogad bestraffning. Detta eftersom domaren blåste frispark och således anses ha bestraffat Gerrard tillräckligt. Dock kan jag tycka att domaren antingen inte har sett armbågen, alternativt bör stängas av på livstid för att han uppenbarligen accepterar rent våld på fotbollsplanen. Något måste FA göra i det här fallet.

*****

Mycket annars i fotbollsvärlden just nu.

Didier Drogba, ni vet, killen som varje Arsenalsupporter kan tycka är fantastiskt äcklig, gjorde ju bort sig igår igen. Tyvärr med vissa befogenheter, ty Chelsea faktiskt skulle haft två straffar med normal domarnivå (there's no such thing, though). Dock är det aldrig okej att stämpla en motståndare. Oavsett hur många straffar man inte fått.

På Facebook kläckte en kille ("Chelseasupporter") ur sig: "Finns det något äckligare än Motta?"

Omgående kom vi skadeglada med Terry, Drogba, Ballack, Mikel och Gerrard. För att nämna fem högaktuella. Sedan finns det även en viss vänsterback som platsar på listan, såklart, men han var för inaktuell för att komma på tal. Typ.

*****

Theo fyllde 21 igår. Fektarn gratulerar i efterskott.

*****

Alex Song berättar den stora hemligheten bakom alla Arsenals mål denna säsong:

"If the game is not finished we know we can score at anytime"

Frågor på det?

*****

På lördag smäller det. Slutspelshockey på Hovet och Arsenal-West Ham. Kan bli grymt.

*****

Avslutar med att introducera ett litet nytt experiment, som vi kan kalla Experimentet. Ni läsare skriver några random ord (gärna med Arsenalanknyting) bland kommentarerna, så ska jag försöka få med alla ord i en liten saga i ett senare inlägg.

Jag vet verkligen inte hur populärt det kommer bli i slutändan, men det vet man först när resultatet är på bordet. Vi ger det ett försök, i alla fall!

Signaturen afc4evaaar gav mig en rätt klar uppmaning efter förra inlägget:

"du skriv inte en nagelbitare på rubriken igen då blir det en nagelbitare!"

Jag lovar härmed att aldrig mer skriva att det kan bli en nagelbitare. Jag instämmer nämligen till fullo. Satan. Det var en pärs jag sällan upplevt tidigare i mitt liv. Går väl endast att jämföra med den miserabla halvtimmen innan tentaresultatet i Sjukgymnastik 4. Typ.

Några saker jag vill ta upp från matchen:

Ryssen. Herregud, vad bra han är. Målet han gör är ju i princip omöjligt med tanke på hur han tar sig runt den enorma försvararen. Sjukt. Sen att han missade öppet mål femtiotjugo gånger berodde nog mest på planen, som var i klass med Råsunda förra helgen.

Dansken. Herregud, vilken form han har! Målet han gör är ett sådant mål man vill se fler av från vår sida. Ett riktigt skitmål egentligen. Denilson (av alla, helvete vad dålig han är) skjuter ett sinnes vobbelskott som Myhill såklart inte kan kontrollera och Dansken tofflar in 1-2 med sina 52:or.

Campbell. Herregud, vad klantig han var. Först det obegripligt orutinerade agerandet vid straffen, där han alltså hoppar (!) in i Vennegoor von Taskenklemmer of Hesselinks rygg, varpå holländaren såklart faller. Idiot. Ännu klantigare är han när han gör en Shawcross-attack på Hullspelaren som fick utgå. En tiondels sekund senare in i den tacklingen och han kanske klipper båda benen på killen. Om vi ska gnälla på Shawcross ska vi även inse vad vi själv gör när det händer. Campbells tackling är helt och hållet okontrollerad (alldeles, alldeles för hög hastighet) och borde nog i mina ögon resulterat i ett gult + rött, oavsett hur mycket han träffar bollen först. Idiot!

Denilson. Han är inte bra, Oavsett vad och jag och Jokkster har sagt på forumet tidigare. Han är inte bra.

*****

Fick en fråga efter matchen bland kommentarerna. Olle Asp skriver:

"Bendtners mål kan komma sig vara EXTREMT viktigt. Precis som Stoke. Bra lag har tur. Vi är ett bra lag. Tar vi restrerande 3p. kommer vi sämst tvåa. Vad tror du Fektarn?"

Well, om vi vinner resten av våra matcher, så lär vi komma minst tvåa, ja. Särskilt eftersom United och Chelsea har kvar att möta varandra på Old Trafford. Jag tror dessutom att båda lagen utöver denna match kommer att tappa poäng på sina resterande matcher, minst två poäng var.

Det kan bli en ligatitel. Smaka på den en stund, alla. Det kan bli en ligatitel.

Okej. Ni fattar grejen, antar jag. Arsenal, som har smugit med i titelracet genom att skoja med övriga topplag under större delen av säsongen, har helt plötsligt blivit snudd på favorit till titeln sett till återstående spelprogram. Egentligen vet alla att Arsenal är en outsider, men man kommer inte ifrån det faktum att vi bör tappa max fyra, fem poäng på resten av matcherna. Gärna genom att lira en fotboll liknande den vi såg i tisdags.

Rent teoretiskt sett, alltså. I praktiken kan det se något annorlunda ut.

Vi vet allesammans hur det kan komma att se ut, till exempel, imorgon. Arsenal har bollen, anfaller utan att egentligen komma igenom den destruktiva barrikad av lantbrukare som ställt sig med arbetsfordon och ladugårdar framför målet för att sedan ta sina hysteriskt trimmade fyrhjulingar och kontra in ett skitmål i rectum på The Pride of North London.

Hur mycket jag än vill tro på att vi ska vinna enkelt imorgon, så finns det såklart orosmoment. Vi saknar vår lagkapten. Vi saknar vår bästa försvarare. Vi lär spela med vår sämsta försvarare. Vi saknar vår bästa defensiva mittfältare. Vi saknar vår bästa anfallare. Vi saknar en vettig målvakt (något som vi dock är oönskat vana vid denna säsong).

Vi ska vinna imorgon. Egentligen. Vi kommer med största sannolikhet att vinna imorgon. Frågan är bara vad som händer med laget OM det blir poängtapp. Kommer laget att demoraliseras likt post-Eduardo? Kommer man att knyta nävarna i fickorna i klubbkostymen?

Jag vill helst inte veta, jag vill se en seger.

Hulls senaste fyra poäng togs mot Chelsea och Man City. Hyfsat starkt, skulle jag vilja säga. Vi har kammat fetenoll mot dessa lag hittills under säsongen, så viss respekt bör man ha för Hull City AFC.

Nåväl, nu ska vi inte vara alltför neggo. Det är trots allt fredag. En fredag då vi på Sveriges baksida har upplevt både skräpig vinter och härlig vår under samma timme. Och, för att förgylla återstoden av er fredag, så ger jag alla Spotifyanvändare, främst dem som råkar vara födda på 80-talet en liten present.

Här är nämligen intet mindre än 100 Hits Of The 90's. Låt vara att hälften av låtarna är katastrofalt genomkassa, på ett sådant härligt sätt som bara 90-talshits kan vara, men det finns å andra sidan en hel uppsjö av klassiska megahits, främst i form av one hit wonders. Låt nostalgin flöda och se till att tagga inför lördagskvällens äventyr. Och jag syftar inte på Melodifestivalen, som ni förhoppningsvis förstår.

Har, av olika anledningar, haft ett leende på läpparna större delen av dygnet den 10 mars 2010. Det blev inget nytt EA-spel i klass med PSV 07. Det blev inte tråkigt eller nervpillrande. Det blev inte spännande. Det blev en uppvisning. En uppvisning i hur Arsenal ska spela fotboll. En uppvisning i lagarbete. En uppvisning i konst.

Det var fotbollsporr av ädlaste art.

Ryssen var bättre än jag någonsin sett honom i den rödvita tröjan. Portos högerback fick, enligt säkra källor, åksjukeplåster efter första 45 minuterna. Han var fucking everywhere, den lille Arsjavin. Har inte läst den svenska rosa pappersåtervinningsfyllningen idag, men jag räknar med att han fick sex plus. Topp 1 kunglig.

Samir Nasri var inte mycket sämre. Hans match igår visar varför han kallats den nye Zidane sedan han kom fram i OM. När Nasri får ta ansvar framåt i egenskap av spelfördelare är han briljant. 3-0 var också bland det mest sinnes jag har sett.

Vad ska man säga om Dansken, då? Kanske dags att plocka fram den här igen, eller vad säger Guris? Låt vara att första målet kanske ska vara avblåst för offside på Ryssen, men det förtar inte det faktum att Bendtner de facto hann först på andrabollen för att peta in den i mål.

Har, som sagt, gått runt med ett leende idag. Beror på ett flertal faktorer, men jag kan ju med en större enkelhet säga att segern igår bidrog med majoriteten av anledningsprocenten.

*****

Snabbt över till listan. Det är ju sista delen idag, något som inte lär ha passerat någon obemärkt. Vi kör en lätt presentation av varje låt för att göra det lite extra speciellt.

10. Morrissey - You Have Killed Me

Fråga mig inte varför jag älskar denna låt. Jag har ingen aning. Något är det dock.

9. Nick Cave & The Bad Seeds - Hallelujah

Älskar stämningen i låten. Nick Cave när han är som bäst. Slår rakt i Fektus McMektus thorax.

8. Aretha Franklin - Respect

Ingen topp 10 i Fektarns regi utan bra soul av högsta klass.

7. Robbie Williams - Angels

Storbritanniens största underhållares främsta nummer när det gäller själ, hjärta, piloerektion och allsång. Mäktigt värre.

6. Muse - Starlight

Gjorde att jag upptäckte Muse som mitt favoritband efter Ni Vet Vilka.

5. Depeche Mode - Stripped

En semidoldis som jag har älskat ända sedan jag hörde låten på klassiska 101. Synthmagi. Har även funnit två snygga covers på låten. Vi kan väl säga att den ena skiljer sig lite från den andra.

4. The Cure - From The Edge Of The Deep Green Sea

Robert Smith när han är som olyckligast. Det blir inte mer innerligt än såhär. Optimal att dra igång en regnig dag när man tappat tron för en stund.

3. James Morrison - Wonderful World

Hans bästa låt. Killen har lyckats med allt han åtagit sig och denna låt anser Fektarn vara löken på västkustlaxen.

2. Nephew - Igen & Igen &

Skandinaviens bästa band de senaste åren gjorde det så bra att Timbaland bjöd in dem att pimpa sin megahit The Way I Are. Såhär lät det till slut.

1. Depeche Mode - Enjoy The Silence

Jag kan inte annat än toppa med en låt som, förutom i singelversionen ovan, även kan göras akustiskt, eller med bara piano, eller i en rockversion, eller som på Martin Gores originaldemo. Sen är ju standardliveversionen rätt fet också. Allt som har med denna låt att göra är högklassigt. Nästan så att jag skulle klara av att göra den bra. Ett mästerverk, såklart.

Sådärja. Då var listan avklarad och jag har nu planer för en annan stående punkt, som förhoppningsvis ska bli mer fotbollsinriktad, men det kommer faktiskt att vara upp till er läsare. Till sist tänkte jag bara ge er en länk till det kompletta dokumentet och till den sista YouTube-listan.

Nu ska Fektus McMektus sova. God natt.

Det tog väl drygt 36 timmar, sen var man tillbaka på bana igen. Den där Challenge Bernadotte var baskemej tung att genomföra, men det var roligt! Ni har väl följt den under helgen?

Själv försökte jag följa Arsenal så gott det gick under lördagen, dvs sitta och fördricka på Skånegatan innan insparken och jubla åt, först plinget på Jack Wilsheres balja, sedan åt plinget på (O-)Jay Simpsons dito. Vidare blev man fundersam när man ser att Cesc har tryckt in 1-0 för att sedan bli utbytt. Tankarna flög iväg mot den där 1-1-matchen på Emirates, då Xabi Alonso satte in en helt schysst och korrekt tackling som tyvärr förstörde Cescs, och därigenom, såklart, även Arsenals säsong.

Man släppte dock nojan efter ett tag när det bar av till insparken, men givetvis blev man, mitt under pågående partaj, nyfiken. Hur gick det för Arsenal till slut? Man kunde inte riktigt släppa det faktum att det var matchdag, trots motståndet av synnerligen blek karaktär. När man såg att Arsjavin gjort 3-1, så kunde man släppa det. Efter att man tillkännagivit resultatet för alla Arsenalvänner på plats, alltså.

*****

Nu sitter (läs: halvligger) man här till slut i sin säng, med datorn i knät (ajabaja) och med varm choklad i Brynäs-koppen. Min finaste. Nu har jag mental ork att skriva igen. Nu har abstinensen efter att se Arsenal tilltagit på allvar. Ikväll är det dags. På allvar.

Det känns i kroppen på något vis. Man vet när det är dags. Ikväll ska Arsenal, utan Cesc, ta sig vidare mot ett Porto som endast satsar på Champions League i år. Ligan är körd, så det är inget annat att spela för i portugisernas fall.

*****

Hade det inte varit för att Cesc är borta, så hade det varit Lugna Lennart ikväll, inga bekymmer. Nu är läget annat. Nu är det PSV 07-varning (det låter f ö som EA-spelet som aldrig släpptes, PSV 07) på kvällen. Det kan bli riktigt jobbigt. Skönt dock att vi har ett bortamål. Hade inte velat sitta med 0-1 i rectum inför kvällen.

Jag hoppas att de våra är förberedda. Det snackas om flaggor och sång och fiskdamm på Emirates ikväll för att tagga spelarna. Senast det hände var mot Manchester United och då vet vi ju hur det gick. Ikväll ska vi besegra detta spöke, som inte ens är ett spöke, eftersom det bara gäller en match hittills.

Nej, ikväll, mina damer och herrar, så ska vi gå vidare. Tänk positivt! Jobba! Undvik spel på Arsenal, sitt med tur-kalsipperna på (helst utanför brallorna) och kyss din hästsko. Vi ska klara detta.

Många landskamper igår. Inga rapporter hittills om att någon skulle ha blivit skadad. I alla fall inget allvarligt. Detta bör, i dessa mindre gynnsamma tider för andra än Arsenals läkarteam, ses som något smärre unikt.

Lika glad som jag blev att Ryssen kunde spela. lika arg blev jag över att han inte sparades. Killen har varit skadad i en period och ska således inte spela någon som helst landskamp utan annat än kommersiellt värde. Rysslands landslag klarar sig utan honom denna helt meningslösa match, särskilt som de ändå inte möter ett särskilt bra lag (herregud, Ungern fick ju spö av Sverige).

Annars gjorde Dansken mål igen, tredje matchen i rad! Killen är lika het som Elisha Cuthbert i Girl next door, fast på, givetvis, andra plan än Miss Cuthbert i filmen. Än så länge har inte Dansken någon kvinnokropp att skryta med.

*****

Blev hårt påhoppad i Ahldéns blogg igår. Jag blev chockad och kände mig kränkt och blev aningen nedstämd när jag läste att jag skulle ha varit en så kallad "obotlig optimist". Sådan skit tar jag verkligen inte och jag ska göra allt för att stärka min ställning som "temporär optimist".

Som om någon skulle kalla mig hårdrockare, ungefär. Eller fråga om jag egentligen inte borde lyssna på Kent eller älska FC Barcelona. Någonstans går gränsen och jag ska nog allt ta mig ett litet snack med Ahldén om det hela!

*****

Ber om ursäkt för att listan och övrigt inläggsmaterial inte kom igår, onsdag, som jag haft som riktmärke, men jag har helt enkelt inte hunnit förrän idag. Listan går hur som haver vidare, nu med plats 20-11, för att avsluta med en större presentation av topp 10 nästa vecka.

Google Docs är uppdaterat och jag har såklart lagt upp en ny playlist på YouTube.

*****

Jag kan redan nu avisera att jag inte kommer att hinna få iväg något blogginlägg förrän tidigast söndag kväll. Jag hoppas att ni  får en fin helg och att ni som befinner er i Stockholmstrakten kanske svänger förbi Eriksdalshallen för att se världseliten göra upp om titeln i Challenge Bernadotte.

Eller helt enkelt bara för att ni vill träffa Fektarn.