Som väl är...
...så verkar det bara ha varit rykten som florerade om Glasmannens skada. Alltså ska han kunna vara med i truppen mot Aston Villa. Antar att det är såna missar man får leva med i dagens samhälle, där rykten tar fart över minsta lilla och det tar bara ett fåtal timmar innan hela Twitter blåser på med domedagsprofetior.
Oavsett vilket, så vill jag fortfarande se Chamakh från start, då Glasmannen ändå lär vara i hyfsat odugligt skick för en startplats i ett Arsenal som ska tråckla och brotta sig igenom Aston Villas mur af kött.
*****
Trist att Eboué blir borta i en månad efter skadan mot Braga. Vem ska nu agera backup om Sagna också går sönder?
Ignasi Miquel? Håvard? Eller petar vi ut DJ Oro på en kant?
Vi får helt enkelt lita på att Sagna håller lika bra som han gjort tidigare. Han är faktiskt en av de som tål mest stryk i laget in my honest and holy opinion.
*****
Jag håller med om att jag har varit negativ på sistone. Jag antar att det har att göra med förlusten mot grannen Olsson i lördags och nu senast Braga. Även om det var en skön insats mot Everton, så kommer man inte ifrån det faktum att vi har gett bort sex poäng de senaste sju dagarna.
Då blir bloggar-Fektarn inte på gott humör.
Framförallt inte som vi tidigare har gett bort en herrans massa poäng i ligan, framförallt på hemmaplan. Helt ofattbart. Det är ungefär som att de spelar denna gamla klassiker i högtalarna i omklädningsrummet.
Skämt åsido, det är faktiskt inte särskilt fördelaktigt att inte ha ett fort på Emirates. Se på Chelsea. De har vunnit titlar genom ett sjukt hemmafacit (och såklart åtskilliga spelarinvesteringar).
Det är ovärderligt att ha ett bra hemmafacit.
Men det ska vi se till att skaffa oss nu, väl? Faktum är ju att truppen är överraskande frisk för att vara Arsenals, så det är bara att köra. Fast glöm inte försvarsspelet, bara.
Vad är poängen?
Vi lånar alltså ut Aaron Ramsey i en månad. Till ett lag i den liga som kanske är den hårdaste i Europa. Han har hela 45 minuter reservlagsfotboll i kroppen och ska antagligen matchas i form långt från London Colney.
Vad är grejen? Hur har de tänkt? Skulle bra gärna vilja veta varför man inte försöker att ha koll på hans rehab varje dag och själva kan styra över hans återgång till matchform. Jag räknar kallt med att Arsenals medicinska team är bättre än Nottingham Forests dito.
Å andra sidan, så såg man redan i premiären att ett lag som Liverpool har en dåre till klubbläkare som skickar ut en helt utslagen och tokgroggy Daniel Agger med hjärnskakning att spela 15 minuter till mot ett Arsenal som skickar långa bollar för Agger att nicka bort i kamp med Chamakh, så man ska fan inte räkna med att de som agerar klubbläkare i storlagen är några stjärnor på området.
Dock känns utlåningen, som alltså är endast en månad lång, väldigt märklig. Han hade kunnat matchas i reservlaget 90 minuter ett par matcher innan han slussas in i A-laget via bänken. Eller tänker sig Wenger att han ska spela från start och måste vara klar att spela 90 minuter i högt tempo när han kommer tillbaka?
*****
Ryktet säger att Robin van Persie synts med en robocop-doja under matchen mot Braga. Nu är även jag redo att stämma in i kören som unisont ropar "Sälj vår van Persie" (melodi: Sing Hallelujah med Dr Alban). Killen är gjord av glas och det är fan beklämmande att se honom skadas hela tiden.
Han är 27 år gammal. Han har inte spelat mer än 20 ligamatcher under en enda av sina säsonger i Arsenal. Det är ingen snubbe man har som förstaval längst fram. Där ska man ha en Drogba, en Zlatan, en Eto'o som gärna klarar sig i varje fall 30 matcher per säsong utan att dra av ett fotligament genom att ha skalat en banan.
*****
På lördag ska vi alltså möta Aston Villa. Borta. Troligen då utan Robin van Persie. Bendtner ska INTE starta. Rosicky ska inte starta (horribelt mycket sälj-varning på killen). Walcott måste starta då jag vill ha honom till höger, Nasri i mitten och Arshavin till vänster med ChamakhAttack längst fram.
Backlinjen kvittar det nog fan hur den ser ut, vi släpper ändå in två, tre mål på kontring.
Det gäller bara att göra flest mål framåt när det gäller Arsenal FC af 2010/2011.
Okej, sikta vidare
Matchen igår var inget annat än ett mysterium som är olösligt. Att vi inte vinner hemma mot detta Sp*rs är 800% ofattbart om vi räknar till antal målchanser och spelet som sådant. De gör tre mål på, cirka, två och en halv målchans. Kontringen är knappt en räknad målchans. De har skottet från Modric som går över. 2-2 är ingen målchans. 2-3 är en halv. 2-2 är ett ofattbart idiotbeslut från Kaptenen och 2-3 är till hälften passivitet från van Persie.
Att Fabregas sätter upp armen i muren är inget nytt (fråga Gerrard). Däremot icke desto mindre viktigt att han slipar bort den där utomordentligt korkade reflexen. Att van Persie inte agerar är antagligen för att han är forward och även obekväm i rollen som fotbollsspelare efter typ 12 års skadefrånvaro.
Nej, det är ofattbart. Jag kan dock förstå att man byter ut Nasri så trött som killen var. Mot slutet var han helt slutkörd i hemjobbet (såg ut som mig efter 4 km) och det vore bättre med nytt blod. Det var uppenbart att Blancs idiotbeslut att spela honom i 90 minuter i onsdags tog ut sin rätt igår.
Dock bör han inte ersättas med en formsvag Rosicky utan end product. Hellre då att man hade haft en fysiskt frisk Bendtner (jag räknar med att Wenger har petat honom) och även Walcott, så att vi kunde plocka ut Chamakh också. Fransk-marockanens ineffektivitet i djupled var beklämmande igår.
Skit.
*****
Nej, vi har ren bonnflax att Chelsea också åkte på spö igår. Fortfarande två poäng upp till förstaplatsen, dock med ett riktigt tufft schema framför oss.
Redan på tisdag är det Champions League mot Braga och då är det bara revansch som gäller. Dock får man gärna vila Nasri och spela in Walcott istället. Arshavin får gärna bänka nöt och istället spela typ Rosicky eller någon annan som inte spelat särskilt mycket. In med van Persie centralt (han måste spelas i form, det är bara så).
Sedan är det Aston Villa borta, Wigan i Kalle Anka CUp (för guds skull, spela reserverna då) och därefter Fulham hemma, CL mot Partizan och den 13 dec smäller det på Old Trafford.
Full pott i dessa matcher hade smakat allt annat än Gammel Dansk (topp 1 äcklig dryck). Men det kanske är att sikta lite väl högt.
Rakt i mitt, ditt och alla andras ansikte...
...kläcker alltså Wenger ur sig följande på .com:
"Certainly [it is my strongest squad]"
(Foto: Bildbyrån)
Med andra ord är dagens Arsenal bättre än alla de lag som faktiskt vunnit titlar, även Invincibles-generationen.
Bra, då vet vi det, efter att ha tappat 2-0 till 2-3. Hemma. Mot. Tottenham. Samma säsong som vi förlorat hemma mot West Bromwich. Och Newcastle. Två. Nykomlingar.
Känns tryggt.
Inombords
Ni vet hur det är. Det är likadant varje gång. Man sitter och försöker intala sig att man inte ska vara nervös, eftersom det ändå bara är ett spel. En lek.
Man vet så väl att det inte stämmer.
Vem försöker man lura? Sin familj, som desperat försöker få dig att fokusera på den traditionella fredagsmatlagningen, tacos, istället för att falla bort i din drömvärld där du bara vill en enda sak - se ditt lag vinna.
Kanske försöker du lura din portgranne, som du alltid möter inne på innergården i sin Sp*rs-tröja när det är derbydags, eller den där snubben som kör förbi i ditt villakvarter med en Tottenham-dekal på ena rutan. "Du vet att det är i år vi bryter er hemmasvit" säger han. "Äsch, ni har inte en chans" svarar du, tveksamt, ängsligt inombords, då du egentligen är otroligt rädd för att åka på spö på hemmaplan. Det totala nederlaget. Katastrofen. Det som inte får hända.
Lik förbannat kommer man sitta där imorgon. Nästan 60 000 gooners är på plats. Miljontals framför TV:n i soffan. En herrans massa sitter på krogen och kollar. En del tidigt på morgonen, andra på kvällen och en del, som vi, mitt på blanka eftermiddagen.
Alla med samma mål. Att se Arsenal spöa Sp*rs. Att slå ihjäl deras chanser att kunna håna oss och istället ge oss själva chansen att nonchalant kommentera segern som om det vore en självklarhet. Samtidigt som det är en risk man tar. Man vet att det är en risk. Blir det stryk kommer den där grannen i porten att håna dig tills du vinner nästa gång. Det kan ta tre månader, det kan ta fem år.
Fotboll är himmel och helvete på ett sätt som kan skapa en ångest inget annat klarar av. Det är en skön ångest. En kick. Ett adrenalinpåslag som inte går att jämföra med något annat.
Det är en helt egen sorts kick.
Jag sitter här och borde egentligen göra min hemtenta. Det går inte. Magen skakar. Det kan bero på allt godis jag har tryckt i mig, men fan vet om inte derbyt påverkar allra mest. Imorgon kommer jag att plågas ännu mer inombords. Förra gången det var North London Derby slog rekordet i nervositet för egen del.
Inte ens när vi gjorde 3-0 vågade jag vara lugn. Det var en pärs fram till minut 85. Jag hade vibbar av 4-4-fiaskot på Emirates året innan. Jag visst hur det kunde gå. Säsongen innan hade ju Sp*rs gjort fyra mål på tre målchanser, varav två under de sista fem minuterna, inklusive stopptid. Det var det värsta jag upplevt fram tills då.
Imorgon kan det bli en repris. Det vet jag om. Du vet också om det. Ändå kommer du och jag att se denna match som vi vet kan vara den jobbigaste stund en fotbollssupporter kan uppleva. Vi gör det, för att det lika gärna kan bli ett sådant klassiskt ögonblick som vi kan berätta för alla vi känner. Våra barn, barnbarn. För att kunna påminna grannen sådär nonchigt i förbifarten.
Vi gör det för att vi älskar att hata. För att vi älskar att älska.
Det är fotboll. Det är livet. Det är kärlek.
Victoria Concordia Crescit imorgon, allesammans.
Känslan är bra
Jag kommer ihåg samma möte förra säsongen. Arsenal hade öppnat säsongen hyfsat bra, precis som Sp*rs, och jag var sjukt orolig för denna match. Jag kommer ihåg hur jag hatade Erik Niva för att han sänkte förväntningarna på Sp*rs genom att tippa 3-0 till oss i kommentarsfältet i ett av sina fantastiska blogginlägg.
Vi satt på läktaren i Gamla Stan och bet på naglarna allesammans. Sedan gjorde Glasliraren 1-0 och vi hann ju inte sluta jubla innan Cesc sprang in 2-0, något som var lite av säsongens mål i Arsenalkretsar. 3-0 efter 90 minuter satt som en smäck och hade det inte varit för att man visste bättre, så hade man väl firat med X antal enheter för högt intag av flytande bröd.
Nu är läget lite av likadant. Arsenal har fått ordning på poängskörden, framförallt på bortaplan, och vi ligger bara två poäng bakomChelsea. Ett Chelsea, som om det vill sig illa tvingas klara sig med ett backpar bestående av Ivanovic och Ferreira ett par månader, samtidigt som Lampard har varit lika nära spel som Vermaelen utan att få en sekunds speltid på hur länge som helst.
Bottenham, å sin sida, har spelat grymt bra i CL, men inte riktigt lika bra i ligan. Man saknar en hel drös spelare, men har ett par formstarka i Planet of the Apes-snubben, Peter Huka Sig, samt den där van der Vaart. Å andra sidan saknar de nu Fatty Tom Huddlestone och allt vad som kan kallas organisation bakåt (se bara Gallas, Kaboul och Assou-Ekotto).
Detta måste vi vinna. Vi är för fan Arsenal. Storebror. Inget som har med förlust att göra är ens nära att vara acceptabelt.
*****
Skönt att se att vi inte verkar ha blivit av med några spelare under matcherna ikväll. Inte ens Glasliraren gick sönder, trots 45 minuter i Hollands tröja. Tjecken trodde jag blev skadad, men det var bara missförstånd på Twitter som skrämde mig.
Nasri var magnifik mot England. Killen kommer kanske att vara nyckeln mot Sp*rs med sitt driv i spelet. Fantastiskt att se honom utvecklas i år.
*****
Fantasy rullar vidare. Nere på en tredje plats i Arsenal Swedens liga efter att Kaminmannen tagit över min andraplats. Allt är Chelseas fel. Dock har vi båda börjat plocka in på vad jag antar är den enda representanten från Boels Indianer, ett korplag från Harplingetrakten.
Sebastian Ericsson har haft en stor ledning länge, men nu kommer vi. Känn dig jagad. Mitt episka lag, Rektumresektion, är inne i en bra trend nu.
*****
Till sist: Något helt annat. God natt.
Angående söndag
Det blev ju som bekant tre pinnar mot Wolves efter att Marouane Chamakh slagit rekord i längsta tid mellan två mål i en och samma match av samma spelare (92.26). Nu är marockanen så gjuten att han tydligen har petat även van Persie (som tydligen inte har varit skadad sista tiden). Allt enligt Aftonbladet, som återigen verkar ha varit insatta i saken.
Alltid roligt att läsa professionell svensk kvalitetsjournalistik.
Imorgon då? Everton borta. Liverpool en tung novemberdag. Kan vara Liverpool en fantastisk novemberdag, men tillåt mig tvivla. Likväl har vi goda möjligheter att vinna. Kan Chamakh plocka fram en stormatch på topp, så ska vi bara kunna få lite driv på Fabregas och lite speed i Nasri och Walcott (som inte spelade senast, trots att jag gapade efter honom, märkligt).
Vi har en växel till att lägga i.
*****
Skulle vara bra jävla roligt att veta vad som pågår i Chelsea. Som Jamie Dalton skrev på Twitter häromdagen: "Wouldn't it be brilliant if Ray Wilkins was sacked because he was shagging John Terry's missus".
*****
När vi ändå är inne på Twitter-spåret: Kolla gärna in Gunnersaurus. Stor humor.
*****
Imorgon startar vi med Walle och Nasse bredvid Chamakh, som återigen petar van Persie. Dessutom spelar Sagna sin bästa match någonsin och DJ Oro får en ny chans att infria mina löften om mål (han kommer att klacka in 3-1). Fabianski räddar straff och vi vinner med 4-1 till slut.
Jag är således optimist inför imorgon.
Sådär, nu var det ju bara en sak kvar idag - att sparka igång Almeria Sweden.
På återseende.
Dags att visa vad vi är gjorda av
Wolves borta efter två raka förluster. Inte helt optimalt, kanske. Framförallt som vår hårdaste mittback kanske är borta för säsongen (om han behöver opereras) och våra bästa spelare är helt ur slag. Jag räknar alltså inte dit Jack Wilshere, eftersom han är en 18-årig pojkspoling och egentligen inte borde vara så bra som han varit denna säsong.
Nej, det hade varit skönare med typ ett nykomlingsgäng på hemmaplan. Eller...
Skämt åsido (inget att skoja om egentligen), så är det en tuff uppgift. I varje fall sett till hur det sett ut enligt tradition mot sådana här gäng som skickar ut dårar à la Karl Henry (Who certainly is NOT that kind of player) att i princip skrämma våra spelare med idiottacklingar.
Ironiskt nog, så är faktiskt vi det lag som har dragit på oss flest röda och gula kort av samtliga lag i serien. Endast West Bromwich har lika många röda (4) och de har klart färre gula (vi har 23, de har 19). Vi är faktiskt toksist i fair play-ligan.
*****
Tipset inför kvällen:
Seger med 2-0. DJ Oro gör ett på cykelspark (alternativt nick) på hörna och Cesc tar någorlunda revansch efter sin usla insats senast med att trycka in ett skott à la Lampard som är hårt och styrs in via två försvarare.
Lite också som Dusan Djurics mål mot IFK Göteborg i sista omgången av Allsvenskan 2004, helt enkelt.
*****
Magnifikt jävla mål av JET igår som rullar över internet idag. Nästan så att man reser tält i byxorna av att se det.
Alltid kul att se när folk lär av mina konstnummer. Jag har lärt honom allt jag kan. Det och att balansera en värja på foten.
Utter shite
Egentligen sammanfattas dagens förlust bäst nedan:
http://www.youtube.com/watch?v=39axJW7mR6Y
Det var snudd på katastrof idag.
Cesc Fabregas slog personligt rekord i antal felpassningar - 27 st - och hade han hetat Denilson eller Abou Diaby hade han varit utbytt i paus. Vi byter in spelare som van Persie och Ryssen, men inte fan händer det mer framåt för det. Vi åstadkommer ingenting.
Verkligen ingenting.
Newcastle spelade ännu mindre konstruktivt än lag som Bolton och Stoke, men de vann.
Vi kan inte påstå att vi var bättre.
Tyvärr.
Nej, uppryckning på detta. Det var rena turen att inte Chelsea vann mot Liverpool. Då hade vårt titelrace varit helt över. Nu lever vi, om än med litet hopp kvar.
Blir att ta tag i detta snart.
*****
Lätt att skylla förlusten på Fabianski, men helt ärligt, vi ska göra tre fyra mål på Newcastle på papperet. Att Fabianski gör en miss är inget som ska kosta oss en poäng från kryss till förlust . Det är rent ut sagt pinsamt att vi inte är bättre idag.
*****
På onsdag blir det födelsedag galore på O'Learys Gamla Stan i Stockholm. Jag fyller 21 på tisdag och Jocke Berntsson (lokalansvarig för Arsenal Sweden) och Leffe Klingemo (spelambassadör) fyller år på torsdag. Blir förmodligen mycket trevligt.
Betydligt trevligare än idag.
Lördagsblogg
Det är alltså imorgon som vi ska försöka slå Newcastle hemma. En uppgift som förefaller vara enkel. Speciellt som jag har jinxat Carroll genom att ha med honom i mitt fantasylag i vår fantastiska liga. Dock går det förhållandevis bra i ligan för att ha en jinxad spelare i Carroll (Jag ligger tvåa i stora Arsenal Sweden-ligan och leder Head2head-ligan).
Får nog se hur mycket jag har jinxat honom egentligen.
Dock har jag ju dessutom glömt byta ut van der Vaart och Nani. Tabbe. Hann verkligen inte byta ut dessa innan deadline. Skit. Får bli till nästa omgång, när jag nu har fått in både Nasri och Cahill.
Imorgon ställs vi alltså mot Newcastle, som vi spöade i det som för ett år sedan sågs som Kalle Anka Cup, men som Wenger i år tydligen vill att vi ska ta på allvar. Jag menar, alla turneringar där man spelar Emmanuel Eboué från start skall tagas på fullaste allvar.
Såg att Diaby är tveksam till spel. Jag gråter inga floder om han inte spelar. Det är såna spelare som Diaby (om det nu finns någon som honom) som kan förstöra en hel matchupplevelse för mig. Får bara hoppas att han inte förstör för de nästan 100 Arsenal Sweden-medlemmar som är över i London för att titta på matchen och säkerligen dricka en och annan dryck av sorten "öl".
Skönt annars att Cesc är tillbaka. Likaså att Song är på benen. De två saknades big time mot Donetsk. Likadant gillar vi att Jack Wilshere är tillbaka. Det är skillnad på spelet när han är på planen. Varje gång försöker han hitta antingen passning eller ta egen löpning i djupled. Förutom i Ukraina, men då va resten av laget så bedrövligt att han knappt gavs chansen att vara kreativ.
Nej, tre pinnar är ett måste. Annars blir Fektus McMektus en ledsen figur. Och det vill vi ju inte.
*****
Om vi tittar framåt en aning, så är det många lokalavdelningar som kommer att ha träffar mot Sp*rs (20/11), vilket är jätteroligt. I nuläget verkar det som att vi kommer ha träffar i orter med följande riktnummer: 08, 031, 040, 033, 018, 023 och 0470. Dessutom blir jag inte förvånad om vi har träff i 0500 också.
Julfesterna är det snart dags att tänka på också. Vi kommer att , precis som förra året, sprida ut julfesterna på våra lokala orter. Förutom i storstäderna kommer vi att ha julfest även i Skövde. Vi hoppas att vi får ihop på några andra ställen också. Ju fler som kan vara med, desto roligare!
*****
Nu: Tentaplugg (hrm) med The Mission. Eller, så inviger jag helt enkelt min micro (jag har levt i 22 månader utan microvågsugn, fram tills nu).
Hörs imorgon kväll efter matchen.
Up the Arse, som vi säger.