Well, inte mycket. Riktigt slött från båda håll igår. Riktigt slött. Men, eftersom City nu vägrade anfalla innan matchklockan slagit 80 minuter, så var det egentligen en väldigt odramatisk titt man fick denna mastodontlördag på fotbollsfronten. Arsenal hade oroväckande bra kontroll på det hela och jag väntade bara på att Fabianski, Silvestre eller, framförallt, Diaby skulle plocka upp bollen och springa in med den i eget mål. Ungefär.

*****

Innan matchen lade jag upp några saker som jag hade velat se i matchen. Hur gick det med det?

- En riktig monstermatch av Polacken d.ä.

Inte riktigt, men eftersom City var ungefär lika skräckinjagande som Patrik Stjärna, så var väl inget annat att vänta än att det var stabilt.

- En Sol Campbell som håller Sp*rsklass. Klassen han höll mot Sp*rs, alltså.

Well, just nu väntar jag bara på att Wenger ska få honom att skriva nytt kontrakt. Gubben kan ännu.

- En GB som blir utbuad i varje aktion, såvida det inte handlar om en utvisning. Då vill jag att samtliga med röda hjärtan (inklusive Pool-fans, United-fans, Charlton-fans, Kalmar-fans och en och annan ryss) ska ställa sig och jubla från hjärtat.

Ett av säsongens mest talande ögonblick var när bytet Vieira-GB kom och folk står upp och hyllar Vieira medan man vid bytet buar ut GB efter noter. Kanske berodde det på hans helt och hållet vedervärdiga frisyr, kanske på hans överdrivna smajlande mot Arsenalspelarna, kanske på att han är sig själv. Jag vet inte. Rätt var det i alla fall.

- En Song som enkelt plockar ner $itys innermittfält.

Song - City 1-0.

- Ett drömmål av Robin van Persie. Det är dags nu.

Inte riktigt, va?

- En Wenger som, vid 2-0-ledning, blir så arg vid en missad målchans att han kastar Dressmannkavajenlyxkavajen i sin Citroënsponsrade lyxsits.

Inte riktigt, va?

- Jag ser gärna ett drömmål av Song också. Det är dags nu. Dock möjligen något för höga förhoppningar.

Verkligen för höga förhoppningar.

- Ett $ity som inte erbjuder särskilt mycket offensivt.

Åh, herregud. Jag har nog aldrig fått en önskan att slå in så hårt.

- Ett $ity som bjuder på mycket defensivt.

Nja, man skulle kunna påstå att Robin på topp var ganska ensam om att hota City. Då blir det inga luckor att springa i för någon av de våra.

Facit: Ungefär hälften slog faktiskt in (jag är "snäll i rättningen"). Godkänt.

*****

Nu blir det att blicka framåt. Över en vecka till nästa match (Blackburn borta), som, på grund av Det Brittiska Imperiets Bank Holiday, har avspark redan klockan 18 måndagen den 3 maj. Lite tur har vi att den inte går tidigare på dagen. Hade varit jobbigt att få in någon form av Canal+ på avdelningen på praktiken.

*****

Om två timmar hoppas jag att Burnley gör allt för att hjälpa till att spela bort Liverpool från Europaspel. Det hade varit humor på näst högsta nivå.

Detta är för övrigt på högsta nivå. Ibland.

Fred ut.

Arsenal, allas vårat favoritlag, tar emot Manchester City, detta mindre sympatiska gäng golddiggers (med vissa undantag) imorgon. Avspark är 18.30 och kanske blir det till att fira att tredjeplatsen är säkrad. Kanske blir det att trösta sig med en djupfryst, kalorisnål pizza från närmaste Willys som legat och väntat i en månad på att bli uppäten.

Jag har, liksom alla andra här inne gett upp ligatiteln. Den som fortfarande tror på en ligatitel får gärna tillkännage sig i kommentarsspåret. Men, icke desto mindre intressant att se vad vi (och $ity) kan åstadkomma imorgon. Här är några saker jag vill se i morgondagens match:

- En riktig monstermatch av Polacken d.ä. Detta eftersom jag fortfarande lever i villfarelsen att Wenger kommer värva en bra målvakt i sommar.

- En Sol Campbell som håller Sp*rsklass. Klassen han höll mot Sp*rs, alltså.

- En GB som blir utbuad i varje aktion, såvida det inte handlar om en utvisning. Då vill jag att samtliga med röda hjärtan (inklusive Pool-fans, United-fans, Charlton-fans, Kalmar-fans och en och annan ryss) ska ställa sig och jubla från hjärtat.

Jag gillar inte GB.

- En Song som enkelt plockar ner $itys innermittfält.

- Ett drömmål av Robin van Persie. Det är dags nu.

- En Wenger som, vid 2-0-ledning, blir så arg vid en missad målchans att han kastar Dressmannkavajen lyxkavajen i sin Citroënsponsrade lyxsits.

- Jag ser gärna ett drömmål av Song också. Det är dags nu. Dock möjligen något för höga förhoppningar.

- Ett $ity som inte erbjuder särskilt mycket offensivt.

- Ett $ity som bjuder på mycket defensivt.

* Nicklas Bendtner ska lira VM i sommar är det tänkt. Från läktarna kommer de ölfyllda nordtyskarna att vråla Dam da the Danish Way To Rock så att det står härliga till. Givetvis är det Nephew som fått äran att spela in landslagets kampsång. Nephew, som igår spelade på Kägelbanan i Stockholm inför hela 70 danskar och typ tio svenskar. Inte det största bandet i Sverige, så att säga.

Dock finns det frågor att ställa sig när man ser videon:

- Varför är alla musikvideos för kampsångerna så extremt lågbudgeterade?

- Hur bra sjunger Nicklas Bendtner?

- Hittade Nicklas något i fickan när han sjöng solo?

Det gick som en dans. Wigan hade väl ett par ströchanser och ett friläge, men annars var det lugna gatan i åttio minuter. Vi ledde rättvist. Vi ledde stensäkert. Vi var stabila. Sen kom reduceringen, varpå samtliga i Arsenals trupp, inklusive ledarstab och medical staff fullständigt sket på sig, skrek efter mamma och sket ner sig en gång till på kuppen.

Det var plågsamt och oundvikligt. Det var en kollektiv kollaps av allra värsta sort och det är sådant som idrottspsykologer kommer att ha som instruktionsbok framöver när de föreläser. Allt gick snett från minut 80 till dess att den feta bartendern sjöng ut att vi fått spö av ett rugbygäng i Wigan.

Man skulle verkligen kunna påstå att Wenger har ett stort ansvar för det hela när han placerar Fabianski i mål. Det är inget fel med att låta honom spela egentligen, ty Almunia har varit inkastare istället för dörrvakt denna säsong. Han har även gjort såhär tidigare säsonger efter att ligan har varit körd. Problemet här är att ligan måhända vara körd, men neråt har faktiskt Tottenham och City chans att gå om oss och peta ner oss från CL-spel. Därför borde han ha låtit Almunia spela och på så vis visa att det inte är nån jävla plojmatch att bara spela av. Det är dock inte hela svaret.

Nej, detta lag är inget man vinner någon liga med, det kan vi slå fast. Igår fick vi kanske det bästa beviset på vad Wenger gjort fel med sitt lag. När Scholes nickade in 0-1 i Manchesterderbyt tänkte jag "fyfan vad den där äckliga gubben ska vara gubben i lådan och avgöra då!". Det är de spelarna som kliver fram när det blåser skotte.

Det är ingen slump. De vet precis hur man ska döda matcher. Hur man håller nollan. Hur man håller bollen inom laget. Det är ingen slump att karlar som Martin Keown, Sol Campbell, Patrick Vieira och Jens Lehmann var med 2004 och blev historiska invincibles.

Jag diskuterade detta med en vän igår och några andra vänner idag; hade Wenger bara behållit spelare som Pirès, Ljungberg, Campbell (!), Lauren, Henry och kanske hållit i Bergkamps tjänster på samma sätt som Ferguson hållit i O-G Solskjaers diton, så hade vi med större sannolikhet haft en ligatitel nu. Någon gång mellan 2004 och 2010 hade vi haft en ligatitel om vi bara haft förmågan att hålla i våra griniga gamla gubbar. De är guld värda. Oavsett hur nära Wenger tycker att kidsen har varit på senare år.

Två intressanta artiklar på vår älskade och prisade Arsenal.com idag. I den ena vägrar Wenger svara på frågor kring målvakspositionen och i den andra påstår han att han kommer att lägga till något till försvaret i sommar, eftersom vi har varit väldigt sårbara  bakåt i stora matcher denna säsong.

Om vi börjar med målvaktsartikeln, så hävdar Wenger i denna att han "aldrig sagt att Almunia är hans nummer ett på längre sikt". Detta förbryllar mig.

Alltså - Wenger ser Almunia som en kortsiktig lösning på målvaktsbekymret som infann sig när Lehmann beslutade sig för att lira utespelare i eget straffområde och satsa på kast med fotboll mot eget mål. Almunia tog över målvaktsrollen och gjorde det bra i sin första säsong som förstekeeper. Wenger ska, ändå, ha insett att Almunia "är inget att ha i det långa loppet", utan ser det mest som en tidsfråga innan han komer att börja darra.

Han måste ha räknat med att Fabianski skulle utvecklas till den stormålvakt han förutspåddes att bli. Nu har Fabianski varit rejält darrig i luftspelet och varvat bottennapp med makalösa insatser och idioträddningar. Något som både kan vinna oss matcher och förlora desamma. Wenger ser detta och blir förbryllad.

Wenger verkar, i och med uttalandet, ha ångrat sig angående målvakternas kvalitet, något fansen gjorde halvvägs in i säsongen.

Frågan man ställer sig nu är alltså följande:

Kommer Wenger att värva någon ny målvakt eller kommer han ta risken att ställa en hårt kritiserad Fabianski eller någon av de helt oprövade Mannone & Szczesny i mål?

Något som verkar vara tydligt är att Almunia har gjort sitt väldigt snart. Jag skulle inte bli förvånad om Mannone står i mål resten av säsongen, bara för att känna på det.

För att glida över på artikeln om försvarssidan, så tolkar jag det som att även Wenger anser att någon ny kvalitetsspelare måste komma in. Inte nödvändigtvis en mittback, kanske (beroende på vilka som lämnar), men en målvakt och defensiv mittfältare lär behövas. Vi har saknat en riktigt stabil keeper att gjuta mod i backlinjen när det blåser och vi har saknat en riktigt bra defensiv mittfältare att konkurrera med Song.

Wenger verkar onekligen sugen på att förstärka utifrån i detta fall, för inte ens han kan väl hoppas att killar som Eastmond eller Mannone kommer att vara våra förstärkningar? Å andra sidan, är det någon som kan hoppas det så är det Wenger. Men, jag tror inte det. Inte nu.

Reflektioner efter tidernas minst okej förlust.

• Den där Rose, fostrad i Olssons plantskola, kommer aldrig mer att göra ett mål i Premier League. Aldrig.

• Robin van Persie är den enda spelare i Premier League som kommer in och gör en magisk snurrfint under sin första spelminut på fem månader.

Jag hade då inte klagat. En tung seger mot vår motsvarighet till Olsson skulle alltså innebära att Olsson inte har chans att passera oss i tabellen. Detta fyra omgångar innan säsongsslut. Lite senare än vanligt, alltså. Och det beror alltså på att Olsson gjort en bra säsong. Inte som i säsongsavslutningen för ett par säsonger sedan, då Benayoun säkrade Arsenals Champions League-plats i sista omgången med ett mål mot Olsson.

Paradisäppelvägen 113 är alltså platsen för morgondagskvällens drabbning. Man kan även kalla arenan för White Hart Lane, men Paradisäppelvägen 113 är numera det officiella namnet på arenan. Vi har haft svårt på denna adress i ett par säsonger (med våra mått mätt), men imorgon kväll ska vi se till att slå dem.

Olsson saknar förmodligen bland andra Kranjcar, Palacios, Lennon och säkert den snart invalidiserade Ledley King. Om inte annat, så lär väl King behöva byta efter första halvlek efter att hans knän skadats när han fångat vattenflaskan han fick kastad till sig i pausvilan av målvakt Gomes. Han har bra tryck i sina kast.

Jag tror på seger imorgon. Trots våra skador. Det blir tajt, men med en näst intill intakt backlinje och firma Song, Diaby & Nasri på mitten ska vi klara av jobbet bakåt. Det är framåt det kanske brister, men jag litar på Dansken.

*****

Obetalbar min på ambassadör Jesper Willaume när jag dök upp på O'Learys Gamla Stan i lördags iklädd Arsenalhalsduk och i sällskap med mina päron. Han trodde att han hade missat att det var match, men efter att jag lugnat honom med ett "Nej då, vi ska bara äta", så kunde han dra en lättnadens suck.

*****

Slänger även in mina ord om aktieförsäljningen som lär äga rum inom kort. Personligen hoppas jag att det är Kroenke som ska köpa dessa och inte Usmanov, då jag tycker att Usmanov inte är någon som ska ha något i vår förening att göra.

Jag har en del erfarenhet av Usmanov, eftersom han sitter som president i det Internationella Fäktförbundet, FIE, men till skillnad från sin föregångare, så är Usmanov en väldigt introvert typ, som starkt ogillar att synas. Det har säkert sina fördelar, men om man inte vill få ett rykte om sig att vara en fiffelgubbe, så bör man kunna närvara vid stora internationella förbundsmöten och stora tävlingar.

Om Kroenke vet jag egentligen inte så mycket mer än att han verkar vara väldigt sund i sin ekonomiska syn på de föreningar han lagt sig i. Även om lag som Colorado Avalanche och St. Louis Rams har tappat i kvalitet de sista åren, så tror jag mer att det beror på det amerikanska systemet med draft och lönetak som gör att det är stora variationer i resultaten från år till år i de flesta klubbar.

*****

Wenger bekräftar nu att van Persie kommer att vara med i truppen mot Olsson.

*****

Det får räcka för idag. Avslutar med en video, bara för att det var så längesedan.

Vi ser här mark Randall ta sig an The Crossbar Challenge. Följ länken och se hur det går för honom!

På onsdag smäller det igen, tredje stormatchen av fyra under vår - sett till tyngden på matcherna - hektiska period i slutet. Shitty Sp*rs står för dörren och vi bara ska vinna. Även på den arena där vi vann ligan för några år sedan.

Det är ju så. Ni som är lite yngre på detta forum kanske inte vet det, men Arsenal har inte förlorat i ligaspelet mot Bottenham på över tio år. Ni kanske inte ens var födda då. De flesta på forumet var inte födda när vårt skitlag till grannar vann ligan senast.

Så ska det också förbli.

Vi är storebror. Vi är bättre. Vi är starkare. Även utan Cesc, Gallas, Song och gänget. Vi ska vinna på lördag. Så som vi lirade mot Barcelona i Barcelona ska vi slå Sp*rs. Dessutom kanske vi har lyxen att kunna slänga in en frisk (peppar, peppar) Robin van Persie mot slutet.

Vilka i Tottenham ska hota oss? Defoe är såklart alltid farlig. Modric kan lirka upp försvar. Crouch är giftig i landslaget, men har svårare i ligaspelet. Gudjohnsen och Pavlyuchenko är såklart två kompetenta anfallare, men inga som jag hade velat ha i Arsenal. Så bra är de inte.

Jag tror att vi vinner på onsdag, även om Tottenham jagar Champions League (hur är det möjligt?).

*****

Snart dags för silly season igen, vilket märks på forumet. Tråden Transfers & Rykten har fått sig en skjuts igen och Önskelistan är också på uppgång. Alltid roligt. Särskilt som bloggare, då man automatiskt får mer att skriva om.

De senaste ryktena handlar,för övrigt,  föga överraskande, om målvakter och mittbackar. Alltid nåt.

*****

Nu ska jag fortsätta rippa mina gamla (och nya) CD-skivor till min splitter nya HP Probook  4510s i all Arsenal-abstinens. Au revoir, medgooners.

Det var faktiskt det värsta jag sett i fotbollsväg. Messi gjorde precis allt man kan kräva av en anfallare ikväll. Helt galet.

Styrka. Balans. Teknik. Avslut. Kyla. Beslutsfattning. Passningsspel.

Allt.

Jag tycker inte att vi var sämre än Barcelona ikväll. I alla fall inte 4-1-sämre. Barcelona var sämre än jag trodde och Arsenal var bättre än jag trodde. marquez och Milito var riktigt dåliga som nytt mittbackspar och hade Diaby spelat Walcott vid ställningen 0-1 och Eric Abidal var på villovägar, så hade det kunnat vara 0-2. Då hade Barcelona varit i brygga på riktigt.

Nu blev det, som bekant, inte så. Nu fick Messi bomba in 1-1 efter att Silvestre varit Silvestre och Messi varit Messi. 2-1 kom lite senare efter att försvaret varit nere på förbi hälarna och upp mot vaderna till och Messi varit Messi. Sedan var Vermaelen uppe och lekte Vermaelen och Clichy och Silvestre agerade Clichy och Silvestre, och vips, så stod det 3-1 efter att Messi varit Messi.

Där kändes det dock inte kört. Arsenal hade, resulatet till trots, ganska bra möjligheter till anfall och ett 3-2 innan minut 80 hade varit bland de viktigaste målen någonsin.

Nu blev det inte så. Nu blev det istället ett 4-1, lite motsvarande ett mål i tom kasse i hockey. Ingen brydde sig nämnvärt, det spelade ingen roll. Det var ett resultat av att Arsenal bara tänkte framåt och Barca hade Messi.

Nej, jag tycker att vi föll med fanan i topp. När man kommer till Camp Nou med en skadelista bestående av Gallas, Djourou, Campbell, Gibbs, Fabregas, Ramsey, Song, Arshavin, Van Persie, så ska man inte vinna. Man ska få storspö. Det fick vi på text-tv sidan 333 och 379, men egentligen var vi närmare än så.

Det var bara det att Barcelona hade Messi. Det hade inte vi. Hade Barcelona saknat Messi tror jag fan att vi hade kunnat vinna ikväll. Nu gjorde vi inte det och ingen kommer att ha våra skador i åtanke när man ser tillbaka på förlusten om tio år. Det är sånt som händer.

Nu tar vi nya tag, tycker jag. Vi kan börja med att skapa en St. Totteringhams Day nästa vecka. Det hade smakat.

Man vill det så väl. Man vill se att Arsenal kan ta sig vidare, problemen till trots. Man vill se en bragd. Hade Arsenal tagit sig vidare från kvarten hade man fått Svenska Dagbladets bragdmedalj två år i rad. Så stort är det med tanke på skadeläget.

Vi sätter det i perspektiv lite.

Vi kommer förmodligen att sätta följande lag på benen imorgon:

Almunia - Sagna, Silvestre, Vermaelen, Clichy - Denilson, Diaby, Nasri - Rosicky, Bendtner, Walcott.

Helt ärligt nu. Vem tror att vi går vidare? Ett motsvarande lag i United, som anses ha en sjukt bred trupp, hade varit: Van der Sar - Neville, Ferdinand, O'Shea, Evra - Nani, Hargreaves, Anderson, Valencia - Welbeck, Macheda. Hade de slagit Barcelona borta? Inte en chans.

Chelsea, då? Cech - Bosingwa, Carvalho, Matic, Cashley - Mikel, Ballack, Deco - Kalou, Anelka, Sturridge. Kanske kan hålla det till uddamålsförlust.

Hur ska då vi slå ett Barcelona i högform? Vad ska vi ta oss till?

Jag vet inte. Frågan är om ens Wenger knows. Skadan på Song är väl talande för att detta är en säsong där vi inte ska vinna något. Vi har allt emot oss. Andra så kallade fans får säga vad de vill, vi har haft en säsong med onaturligt många skador. Det är inte meningen.

Missförstå mig rätt, jag är den förste och meste att jubla om vi går vidare, men det här känns bara övermänskligt. Det ska inte gå.

Å andra sidan skulle inte heller Rubin Kazan ha en suck.

*****

Fick en fråga i förra inlägget om vem min favoritspelare i Arsenal är. Lite senare fick jag tillägget att det inte fick vara Cesc.

Varför inte då? Är det för tråkigt?

Han är bäst i laget. Han är den spelare som jag finner mest underhållande att titta på. Han är mest professionell. Han är kung av N5.

Men, men. Jag tvingas agera efter förutsättningarna och väljer nog baskemej Thomas Vermaelen.

Han är ny (jag är lite av en populist). Han är ganska ung (jag är, som sagt, lite en populist). Han ser ut som en våldsbrottsling. Han skjuter som Sinisa Mihajlovic. Han tacklar som Nemanja Vidic. Han nickar som Sol Campbell. Han missar i positionsspelet som en tolvåring. Dessutom har jag hans namn på min tröja.

Nästa gång blir det dock Dansken som får äran att pryda min matchtröja om han är kvar. Kung.

Ni har redan läst två bloggar om skador i form av Kickens och Ahldéns läsvärda alster. Här kommer en  om eländet månne ur en annan synvinkel.

Jag tror nämligen att allt detta är ett enda stort skämt.

Premier League är, egentligen, ett enormt sjukt jippo. Det är en enorm jävla  underhållningsbransch, annars hade man aldrig kunnat dra in de snuskiga multimiljardbelopp som klubbarna och förbunden gör idag. Vi fans är publiken, de som blir underhållna.

Detta vet våra entertainers om. De ser till att sälja rättigheterna till högstbjudande och det är inte nådiga siffror vi snackar om. Detta leder till att vi åskådare betalar högre och högre summor för varje år som går för att se matcherna på TV och - framför fucking allt - live.

De har oss i ett järngrepp, samma hårda järngrepp som Tokio Hotel har sina sorgliga fjortisfans i. Vi är lurade. Vi är utsatta för en enda stor megakomplott.

I år är det Arsenals tur att låta fansen genomgå den stora prövningen bland de stora klubbarna (Liverpool är ingen storklubb). Förra året var det Newcastles fans som fick ta den enorma smällen. Nu är det vi som slits mellan titeldrömmarnas förlovade land och helvetets röda eldar, där United-djävlarna kastar kol i den stora grillen med sina smutsiga fingrar.

Portsmouths fans är de som får ta småklubbskrisen detta år. De vet ju inte ens om de överlever till nästa säsong eller om föreningen försvinner. Som det hela verkar arta sig, så löser det sig ändå, men det har vi ju inte en blekaste aning om just nu.

Vi står bara som fån. Fån utan någon som helst kontroll.

Egentligen är det bara en sorts inverterad Truman Show, där klubbarna driver med den stora massan och egentligen har gjort upp alla scenarion i förväg. De sitter där med TV-skärmar och tittar på och garvar åt oss fans där vi sitter och gråter eller jublar. Vi har ju inte en aning.

Olyckor sker såklart, som till exempel Aaron Ramseys skada, men eftersom allt ändå är uppgjort, så gör det egentligen ingenting, eftersom hans ben läker och han har ju rätt roligt på väg till banken när han ska hämta ut sin lön som vi fans har betalat.

Dock tycker jag att det börjar gå till överdrift nu när vi fans lurats att tro att Arsenal kommer att vara ett vinnande lag och ska vinna en massa titlar, varpå de bestämt sig för att driva med oss. Som plåster på såren, så har de gett oss en vettig anledning att skylla debaclet på, i och med alla skador, men det ger ju inga titlar för det. Det ska dock sägas att jag börjar bli hyfsat trött på det här nu.

Nej, vi är alla lurade. Jag funderar på att ge upp snart. Det här är inte roligt längre. Dessutom kommer jag nog aldrig att kunna bevisa att min tes stämmer. Det är pengarna som styr och jag, i kraft (svaghet) av fattig student, har inte de pengarna. De har klubbarna tagit ifrån mig.

Eller så är det helt enkelt ödet. Det kan ju faktiskt vara så också.