Nya tag!

Jag hatar när det händer. Det har hänt två gånger, men det är minst en gång för mycket för att jag ska vara nöjd. Man sitter på O'Learys Gamla Stan och tittar på en match med sina sällsynt extremt enögda medgooners. Man ser en sak och blir tokförbannad. Först var det Almunias mangling av Rooney på Old Trafford, som jag (och alla andra på plats i lokalen) fick till att det ska vara gult kort för filmning.

Nu var det Sol Campbells hemåtpassning.

Båda gångerna skriver jag ett sjukt argt inlägg på bloggen (förra läser du här, om du vill känna lite mental smärta). Båda gångerna hade jag fel.

Jag har nu lärt mig att aldrig mer skriva ett argt blogginlägg direkt efter match. Aldrig mer.

Men - misstag gör man för att veta hur skillnaden känns jämfört med när man väl gör rätt!

*****

Precis som jag har rannsakat mig själv, så har förhoppningsvis de våra gjort det de också. Jag kan tycka att första halvlek var helt okej, vi visade att vi i grunden är ett bättre lag, men andra halvlek var riktigt dålig. Riktigt usel. Kass.

Så får det inte se ut imorgon. Då blir det en tråkig lördagkväll.

Tre poäng, s'il vous plaît.

*****

En spelare som är ny på skadelistan är Diaby. Två som är på väg tillbaka är Song och Almunia, som Wenger tydligen ångrar att han petade (man måste älska konspirationsteorier).

Förmodligen blir det ett mittfält med Song, Brassen och Captain Fabulous. Framåt får vi se Bendtner göra stordåd mot mittbackarna i Sunderland.

Almunia står i målet.

Sol får nytt förtroende när Gallas är skadad och Silvestre är fastklistrad på bänken likt Mausers händer blev fastklistrade på skalpen i duschen i Polisskolan 42.

Jag tror att Arsenal tar sig i kragen och visar ballar, även utan Big Willie.

Det kan inte sägas för ofta - Tre poäng, s'il vous plaît.