Dags för ny nagelbitare?

Okej. Ni fattar grejen, antar jag. Arsenal, som har smugit med i titelracet genom att skoja med övriga topplag under större delen av säsongen, har helt plötsligt blivit snudd på favorit till titeln sett till återstående spelprogram. Egentligen vet alla att Arsenal är en outsider, men man kommer inte ifrån det faktum att vi bör tappa max fyra, fem poäng på resten av matcherna. Gärna genom att lira en fotboll liknande den vi såg i tisdags.

Rent teoretiskt sett, alltså. I praktiken kan det se något annorlunda ut.

Vi vet allesammans hur det kan komma att se ut, till exempel, imorgon. Arsenal har bollen, anfaller utan att egentligen komma igenom den destruktiva barrikad av lantbrukare som ställt sig med arbetsfordon och ladugårdar framför målet för att sedan ta sina hysteriskt trimmade fyrhjulingar och kontra in ett skitmål i rectum på The Pride of North London.

Hur mycket jag än vill tro på att vi ska vinna enkelt imorgon, så finns det såklart orosmoment. Vi saknar vår lagkapten. Vi saknar vår bästa försvarare. Vi lär spela med vår sämsta försvarare. Vi saknar vår bästa defensiva mittfältare. Vi saknar vår bästa anfallare. Vi saknar en vettig målvakt (något som vi dock är oönskat vana vid denna säsong).

Vi ska vinna imorgon. Egentligen. Vi kommer med största sannolikhet att vinna imorgon. Frågan är bara vad som händer med laget OM det blir poängtapp. Kommer laget att demoraliseras likt post-Eduardo? Kommer man att knyta nävarna i fickorna i klubbkostymen?

Jag vill helst inte veta, jag vill se en seger.

Hulls senaste fyra poäng togs mot Chelsea och Man City. Hyfsat starkt, skulle jag vilja säga. Vi har kammat fetenoll mot dessa lag hittills under säsongen, så viss respekt bör man ha för Hull City AFC.

Nåväl, nu ska vi inte vara alltför neggo. Det är trots allt fredag. En fredag då vi på Sveriges baksida har upplevt både skräpig vinter och härlig vår under samma timme. Och, för att förgylla återstoden av er fredag, så ger jag alla Spotifyanvändare, främst dem som råkar vara födda på 80-talet en liten present.

Här är nämligen intet mindre än 100 Hits Of The 90's. Låt vara att hälften av låtarna är katastrofalt genomkassa, på ett sådant härligt sätt som bara 90-talshits kan vara, men det finns å andra sidan en hel uppsjö av klassiska megahits, främst i form av one hit wonders. Låt nostalgin flöda och se till att tagga inför lördagskvällens äventyr. Och jag syftar inte på Melodifestivalen, som ni förhoppningsvis förstår.