Vad hände?

Det var då helvete. Först när det närmade sig avspark, ungefär 20.25, så kom den som en pil i ett Grotesco-klipp. Nervositeten slog mig på käften, högg mig i magen, sparkade in min tå i ett bord. Mätt och belåten satt man mitt emot leksingen och kände att det här skulle bli nåt speciellt.

Det blev det också, skulle man kunna säga. Arsenal hade inte en jävla chans. Inte en suck. Vi var totalt utspelade. Jag har aldrig sett på maken till slakt av något av mina favoritlag jag tillåter mig själv att ha.

Barcelona hann med att dra upp emot femton skott innan vi fick till vårt första avslut. Det har nog aldrig hänt under Wengers period i klubben.

Ändå står vi här med 2-2. Jag fattar ingenting. När Barcas egen Dansken bombade in tvåan i sitt favoritkryss, så tänkte jag att det skulle spåra iväg.

Sen kom Walcott in och gjorde det han gör bäst, att springa, att springa fort. Vi tog över matchen och lyckades (efter två bra prestationer av Bendtner!), få till ett kryss.

Givetvis finns det ju en hake med att klara oavgjort. Ligatiteln försvann förmodligen i samma ögonblick som Cesc fastnade i Puyols inte särskilt avsiktliga vertikala bensax. Det påminner extremt mycket om Nasris skada i somras. Det skulle väl innebära att han förmodligen också missar VM. Tråkigt värre.

Inte blev det heller bättre av att Gallas och Ryssen tvingades utgå. Nåväl, det var väl heller inget annat att vänta än att dessa skador skulle sabba det ytterligare lite.

Hur går det då i returen? Well, med tanke på att skadelistan innehåller bland andra Perra, Ryssen, Gallan och Fabbe, våra fyra bästa på sina positioner, så är det i mina ögon kört. Den chans vi har ligger väl i om Almunia spikar igen (hohoho) och att Nasri får igång sina passningar till Walcott och Bendtner. Tyvärr finns risken för totalt haveri om vi får se någon av Silvestre eller Campbell försöka hänga med Messi. Spelar nån av dessa, så ska vi nog ha nackkragarna och respiratorerna redo på sidlinjen. Det blir åka av, om vi säger sås.

*****

Ibland undrar jag hur Manuel Almunia fungerar. Hans första halvlek saknar motstycke. Vi satt och diskuterade det i paus, han är nästan lite för bra, så alla hyllningar blev därför garderade med ett "men - vi ska INTE ropa!".

Våra av-ropningar hjälpte såklart inte. Det tog väl en 20 sekunder, så hade han gett bort 1-0 med sin vedervärdiga skitutrusning som, precis som hans första halvlek, också saknade motstycke.

Jag antar att det bara är att ge upp. Köp ny. Nu.

*****

Roligt att Mannen från dalen på reprisen av Barcas egen Danskens 0-2 säger fel dubbelt upp. Först får Song heta Sanga (uttalat på samma vis som Tanga) och sedan fick Clichy heta Kliché. Jag antar att även solen har sina fläckar.

*****

Vill, precis som Kicken, hylla alla (personal, ambassadörer, deltagare, alla!) som var inblandade i träffen i Stockholm. Roligt är efternamnet och Extremt var förnamnet.

Det är trots allt något speciellt att vara drygt 50 personer i en egen lokal och se till att ge järnet så att de hör det ända till London. Nu får vi hoppas att ni hjälper dem till seger nere i Barcelona, trots att inte jag kan vara med.

*****

Nu sätter jag punkt och ser till att laga mig lite mat till tonerna av Norges bästa Eurovision-bidrag någonsin. Vilken låt jag syftar på? Det får ni fundera på en sväng medan jag försöker masa min lekamen ut mot mitt minimala kök.