Är detta sommaren vi väntat på?

Sätter mig med ett blogginlägg för att försöka fly verkligheten en sväng. Verkligheten, som mest innebär att mobilisera bukopererade och att skriva på mitt patientfall som ska vara inne kl 8 tisdag morgon. Självklart har man turen (?) att Arsenal därför i går kom ut officiellt med nyheten som bekräftar att vi äntligen har värvat Marouane Chamakh från Bordeaux, så att man känner att man har något att skriva om.

Vi har alla vetat det sedan i vintras. Han har varit på väg lika länge som Nasri var på väg sommaren 2008. Den sämst bevarade hemligheten 2010. Men, icke desto mindre en viktig värvning. Ska vi sammanställa vilka värvningar som Wenger gjort de senaste åren, så är det - som vi alla vet - till stor del ynglingar eller gamlingar som kommit in i laget, med undantag för Rosicky, Eduardo, Sagna, Arshavin. Fyra spelare under de senaste säsongerna som varit någorlunda rätt i ålder för att komma in som nya i ett titeljagande lag.

Nu har vi fått in en sådan spelare innan VM (precis som när vi värvade Rosicky 2006). Eftersom Wenger nu dessutom gått ut med att det är rutinerade, färdiga klasspelare han är ute efter, samtidigt som vår kära Ivan den inte så förskräcklige hävdar att vi nu står riktigt starka på den ekonomiska fronten, så vågar man nog nästan tro Wenger när han säger att "we'll göt one or two mör zignings, zat's för chör".

Es Geht Voran, som Welle uttrycker det.

Eller, är vi, som vanligt, bara naiva och dumma supportrar som köper skiten han säger? Jag vet inte. Du vet inte. Värvningen av Chamakh i samband med hans uttalanden om att vi är ute efter klass ger trots allt hopp. Som vanligt. Jag vill tro på det. Samtidigt har jag blivit lurad tidigare av snacket om klasspelare.

Viktigast av allt är, som så många gånger sagt förut, en målvakt, mittback och - framförallt - ett nytt physioteam. Kanske att man skulle söka jobb där själv. Så väldans svårt kan det ju inte vara.

Ryktena om Chiellini är väldigt välkomna. En hård jävel, en riktig "ugly bastard", som man saknat lite i Arsenal tills Vermaelen kom och besvarade våra böner för en stund, innan han, någon gång runt jul, helt och hållet glömde bort det här med positionsspel, som många anser vara en någorlunda viktig del av mittbacksspelet.

Kanske kan en Chiellini vara en värvning som gör susen. Inte heller han är ju helt urusel på skallen. Å andra sidan, hur svårt är det att komma först på bollen i en nickduell med en sådan näsa?

Det får vi förmodligen inte veta svaret på, ty hans näsa förmodligen inte lär krympa med tiden.

Nu är det italiensk matlagning som gäller. Spaghetti och köttbullar med en touch av ketchup står på menyn. Får hoppas att det kanske ger lite fart i värvningskarusellen, alternativt att det helt enkelt bara mättar magen.