Det är helt enkelt inte meningen

Ni som inte gillar negativa inlägg kan nog göra gott i att inte läsa redan här. Jag kommer nämligen att ondgöra mig över hur 2011 sett ut för min del på Arsenalfronten. Det är inte rolig läsning. Det är ett jävla skitinlägg, faktiskt. Men, en blogg behöver inte alltid vara högkvalitativ. Det vet ni som läst tidigare inlägg av undertecknad.

Ni som däremot gillar situationsironi kan nog uppskatta inläggets karaktär.

Det började väl visserligen ganska bra. Vinst på nyårsdagen mot Brum. Visserligen följt av 0-0 mot City, men ändå godkänt kan jag tycka. Allt hemma i TV-soffan i Gullbranna där familjen fick stå tillbaka för mina TV-krav.

Sedan kom FA-cupen. 1-1 hemma mot Leeds och kvittering i sista minuten. Grym spänning. Säger de. Själv var jag iväg på andra äventyr i Södertälje där jag såg min sista hockeymatch för säsongen. Inte heller läge att ladda ner matchen i efterhand när man vet att det inte var mycket att se.

Ipswich skulle dock bli en munsbit. Ett lag i spillror efter att Roy Keane gått så dåligt med laget att han fick sparken. Vi ställde upp med ett bra lag. Givetvis 0-1 i röven. Min årsdebut på matchsamlingarna i Stockholm hade fan inte kunnat bli sämre.

Sen då? West Ham borta? Revanschen! En riktigt bra match med en enkel, riktigt enkel 3-0-seger. Enligt den alltid lika självgode Peter Wennman påstod att statistik visade att Fabregas hade fler bollkontakter i första halvlek än hela West Hams mittfält tillsammans. Vi var klart bättre.

När den matchen spelades, så var jag i Kungsbacka, långt ifrån möjligheten att bevittna en TV-apparat som visade matchen. Ont i fötterna hade jag också efter 12 timmar i ett par skor som jag inte gått in. Dock var jag snygg i kostymen under dagen. Alltid en tröst.

Så var det då dags för FA-cupreturen. När jag kollade förra veckan och planerade hur mina veckor skulle se ut, så var den schemalagd till den 18/1. En tisdag. Yes, tänker jag. Dagen innan jag åker på kollo med våra nya sjukgymnastettor.

Tjenare. FA flyttar såklart matchen två dagar senare och den spelas istället på onsdagen den 19/1. När jag är ute på Sunda gård på Blidö. Där finns det inte ens TV, telefon eller bredband. Knappt att man har täckning på mobilen. Således ingen match för mig då heller.

Lördag då? 16-match mot Wigan? Då står jag i Åkeshovshallen och dömer min första världscuptävling i fäktning, SAF-pokalen. Första tävlingen med internationell domarlicens. Inte en möjlighet att jag kan avboka.

Frågan är vad fan man ska göra. Funderar på att gå i ide mellan söndag och tisdag för att undvika andra saker som kan komma emellan mig och Kalle Anka Cup-returen tisdag kväll.

För om något kommer i vägen för den, då vettefan om det inte är någon där ovan molnen som av okänd anledning hatar mig. Lite som jag hatar

För snälla nån. Jag har knappt ens läst några nyheter på sistone. Allting har handlat om skola (Hälsopromotion 15hp är inte det bästa jag vet, speciellt inte grupparbeten där alla i gruppen befinner sig på olika orter i landet), resor, döma fäktning och ännu lite mer skola. Det enda Arsenal jag har hunnit med är att svara på medlemsmailen (är man infoansvarig, så är man). Annars är det nästan läskigt. Jag har aldrig haft sånt här oflyt i mitt Arsenalliv. Någonsin.

Blir det inte bättre under andra halvan av januari, så får jag väl byta lag och bli nån sån här ickesupporter. Typ sån som håller på Chelsea. Eller Svennis.

Fast nä, det skulle fan inte funka. Hade hellre tagit cyanid, faktiskt.