Precis vad vi behövde

Det var en seger i avdelningen "enklare", som man bevittnade igår för första gången på ett tag. Det var aldrig spännande. Oerhört skön lördagsmatch.

Varför är inte alla matcher sådana?

Jag menar, då slipper man må så fruktansvärt dåligt. Jag skulle också kunna sträcka mig till att hävda att jag hellre tittar på en match där vi förlorar lika stabilt än att faktiskt förlora på målsnöret.

Men, nu vann vi, och vi vann enkelt. Till skillnad från sist vi spelade ligamatch, alltså. Vi ska nog ta med oss det i framtiden. Gärna så mkt att vi spöar katalanerna på onsdag.

Bäst igår annars?

- Jack Wilshere. 19 år. Kung på mittfältet. Eller i varje fall prins.

- Robin van Persie. Mål! Igen!

- Kontringen till 2-0. Påminde lite om ett annat mål, if you remember? (2 min in)

- Duncan, som, på läktaren på O'Learys Gamla Stan, brast ut i ett uppriktigt frågande "How the fuck did they beat Man Utd?".

Sämst?

- Att Chris Foy dömde frispark när Cesc Fabregas hade topp 1 målchans.

- Theo Walcotts missar.

*****

27 personer. Så många krävs det (i skrivande stund) för att vi ska nå magiska 5000-gränsen i antal medlemmar.

Hur stort är inte det?

Vi står för den största ökningen i antal medlemmar i föreningens historia och det är bara att slå sig själva för bröstet, samtliga medlemmar.

Otroligt roligt att få vara en del av detta. Otroligt roligt.

*****

Den här japanen i Feyenoord som vi har lånat ut verkar onekligen ha blivit en kelgris i Holland, eller vad säger ni?

*****

Nu: Back to business: Tentaplugg Galore till tonerna av Disintegration.