En dag vi aldrig glömmer

Som ni alla vet, så är den 31 mars 2001 en dag som Arsenalfans världen över aldrig kommer att glömma. David Rocastle avled efter en tids sjukdom, endast 33 år gammal.

Jag ska inte hymla med att jag aldrig sett honom spela i en hel match. Aldrig ens i tio minuter. Det vore därför väldigt konstigt att sitta här och skriva om hur jag personligen känner honom, hur jag kände dagen när han avled etc.

Jag har personligen ingen relation till Rocky.

Däremot har jag förstått vad äldre fans, fotbollsspelare och -tränare har för kärlek till denna människa. Det är något alldeles speciellt, något som jag inte sett vara fallet med någon annan spelare.

Det finns ett antal videos på internet där man hyllar David Rocastle. De flesta innehåller samma sorts bilder. Det är dribblingsräder, det är satsningar för att nå bollen, det är snygga mål.

Men, framförallt, de flesta innehåller även skratten vid sidan av plan. Något som jag har förstått verkar ha varit karakteristiskt för just Rocky.

Personligheten.

En älskvärd sådan. Man kunde inte annat än tycka om honom.

Alla spelarna som intervjuas i de filmer som ligger ute säger samma sak. Han var en fantastisk person. En människa som man verkligen vill vara med. En person som skapade glädje.

Rocky har, med alla sina egenskaper, blivit en av de största legenderna i Arsenals historia. Det är bara att titta på Twitter, där "David Rocastle" trendar över hela världen, dvs är ett av de 10 mest omskrivna ämnena bland alla av jordens Twitterkonton.

Han är en av de absoluta favoritspelarna bland alla Arsenalfans, världen över.

En hel värld kommer ihåg David Rocastle denna dag.  En dag, som berättarrösten i arsenal.com's video uttrycker det, vi helst hade velat vara utan.

Den 31 mars, en dag som alla Arsenalfans aldrig någonsin kommer att glömma bort.

Rest in peace, David Rocastle. You are always remembered.