Le dernier jour est arrivé

Ja, som ni själva förstår, så har mitt bloggande varit, ska vi säga, undermåligt på sistone, för att inte säga helt och hållet obefintligt. Detta beror på flera orsaker, framförallt brist på ork och att jag knappt ens sett matcherna på grund av olika orsaker, främst för att jag inte varit i närheten av varken TV eller internet när helgmatcherna spelats.

Därför blir detta mitt avskedsinlägg. Jag har insett att det är ett alldeles för stort åtagande för mig som mitt liv ser ut just nu, då jag helt enkelt inte har samma tid att skriva som jag hade när jag började blogga här på arsenal.se. Dessutom har inspirationen helt försvunnit. Jag har till exempel inte ens under det senaste året bemödat mig att skriva ett kort inlägg på den privata bloggen (bortsett från två inlägg för en månad sedan, typ). Det här med att skriva mer än 140 tecken har liksom hel försvunnit ur min hjärna och mina fingrar.

Jag antar att det är en blandning av olika orsaker. Jag har framförallt börjat satsa på en karriär som domare i fäktning efter att ha fått rejält med blodad tand på detta efter att ha blivit kandidat till internationell examen och därför kunna döma till exempel VM och OS. Jag har skakat hand med Axel Asplund om att han ska kunna titta på fäktningen i OS i Rio 2016 och kunna peka på skärmen och utbrista "Han där känner jag!". Oklart huruvida jag kommer hinna ta examen på två vapen till dess, men vafan. Jag ska ge det ett försök.

Dessutom har jag kanske känt att jag inte riktigt gynnats av formatet som sådant, med tre bloggar som skriver i lite av krönikeform. Jag är helt enkelt inte den sortens skribent som kan skriva en krönika varje dag. Dessutom, om jag skulle anamma ett arbetssätt som jag själv skulle vilja, så skulle det inte passa in tillsammans med resten av bloggarna, så det är bättre att jag helt enkelt säger stopp här istället för att vela fram och tillbaka om huruvida jag ska skriva eller inte.

Jag ska dock säga att det har varit en rolig tid här med er läsare. Jag ångrar inte en sekund att jag tackade ja till att skriva här, utan det har bara varit bra, även om det är dags att säga stopp nu.

Jag tackar för mig och tackar även styrelsen som lät mig göra detta. Tack såklart också till er som läst och kommenterat. Utan er hade inte våra bloggar varit något värda. Dessutom tack till mina bloggkollegor, som gör ett kanonjobb med sina bloggar. Ni är grymma.

För er som vill läsa mina magiska (*host*) alster om och om igen, så finns de i bloggarkivet.

Dessutom kommer ni såklart att kunna följa mig på Twitter.

Vi syns på träffarna och kanske lite i forumet!

/ Fektus McMektus aka Superspammaren (ping @ Guris)