Senaste blogginläggen

2 x Fabbe

peripetie – tor 3 feb 2011 kl 20:34

Historien om Fabregas otyglade humör och påstådda verbala attacker fortsätter. Wenger har i diplomatiska ordalag bett Moyes att hålla käften om vad han kan ha tänkas hört i spelartunneln och refererar till att i normalfallet säger man inget officiellt om vad som pågår där. Jämför med pizzagate där det florerade många rykten, men inga bekräftelser från officiellt hål kring vem som gjorde vad och sade vad. Även om de flesta säger att Fabregas har en hyfsad högerarm.

Som jag skrev igår så tyder det mesta på att Fabregas verkligen gick över gränsen i vad som sades, men å andra sidan var det en exceptionellt dålig domarinsats som låg till grunden för all uppståndelse. Spelare har som ansvar att bära sig ordentligt åt och agera förebilder, men precis som med politiker och andra officiella personer så är de också människor. Det brast säkert för alla rödvita fans på läktarna efter målet och för Fabregas med en vinnarskalle stor som månen är det klart att det finns en chans att det rinner över. Han är dock inte den enda som gör det då och då, men jag tror inte någon av oss kommer ihåg sist det skrevs om John Terrys eller Wayne Rooneys språkbruk? Fabregas har heller inte fysiskt varit på domaren, vilket jag tycker mig se då och då utan att det rapporteras. Här är det bara att hålla med Wenger: case closed.

Fabianski är nu borta resten av säsongen och jag kan inte låta bli att tänka att hans tid som nummer ett blev kortlivad. Nu lär Szczesny vara given i mål fram till maj såvida han inte dabbar sig rejält. Om han då har skött sig med bra betyg så är väl risken/chansen stor att han får fortsätta även nästa säsong. Tiden får utvisa vad som händer, men det är onekligen en märklig vändning allt har tagit, från vrålen och kraven på inköp av ny målvakt till att Szczesny är den givne förstemålvakten i februari.

Transferfönstret stängde för mindre än en vecka sedan, men ryktena om vilka spelare vi ska köpa för fantasisummor i sommar dör inte. Det är Sakho hit, Hazard dit och Cahill här och Chamberlain där. Allt vi vet är att det inte blir som vi tror. En fjunig japan blev det i januari, betyder det att vi till sommaren kan räkna med en 16-årig peruan, en 25-årig indier och en thailändsk massös? Kan man ställa sig i kö till den sistnämnda?

Wenger gör aldrig som vi tänker oss och på något vis tycker jag det är rätt skönt. Framförallt är jag väldigt nöjd med att vi inte köper Aquilani, Veron och Mutu för dyra pengar. En hög prislapp är ingen garanti för framgång. Arsenal ska gå sin egen väg och inte kopiera andras recept för framgång.

Läs mer

Om Szczesny, Koscielny och häxjakt

Kristonel Elwe – tor 3 feb 2011 kl 16:12

God eftermiddag! Här i London är det lite soligt, lite blåsigt och lite kyligt. I det stora hela är det perfekt vårväder och jag höll nästan på att få lite gåshud tidigare idag när jag var ute och vandrade på Liverpool Street. Vackert var ordet! Hur som helst går både livet och Arsenal vidare och idag bjuder jag på ännu ett fullproppat inlägg med nyheter, åsikter och uttalanden!

Vi kan direkt börja med nyheten som först är officiell nu. De senaste dagarna har det pratats mycket om att Fabianski kan bli borta säsongen ut och idag bekräftades det av Arsène Wenger. Ironiskt nog var det Lukasz målvaktskollega Wojciech Szczesny som skadade honom. Den 20-årige polacken beskriver själv hur det hela skedde:

I was warming Fabian up before the game with Manchester City and I took a very powerful shot. He made a beautiful save but also got an injury. I didn’t do it on purpose, I was just doing my job. I feel stupid about it. I even told him it would have been better if he didn’t save that shot. I take advantage of my team mates misfortunes.

My example shows how everything changes dynamically in football. Three months ago I was the most frustrated keeper in the world. I didn’t play, I didn’t see any perspectives, I didn’t know if I was getting a new contract. I said that I even was thinking about leaving.

Nu är det minst sagt dags att dra upp alla konspirationsteorier! Jag är 100 % säker på att Wojciech sköt det där hårda skottet med avsikt för att själv kunna ta Fabianskis plats som förstemålis. Nu blir Fabianski borta resten av säsongen medan Wojciech själv kan gotta sig åt sin plats som #1. Skämt åsido handlar det om en ren och skär olyckshändelse, precis som den gången då Szczesny bröt bägge sin armar på en och samma gång.

Vad är min personliga åsikt av denna händelse då? Well, det första jag kan erkänna är att jag faktiskt mår lite dålig över skadan på Fabianski. När man älskar ett lag så mycket som de flesta av oss gör märker man att det påverkar privatlivet lite mer än det borde. Jag minns att jag helt ärligt mådde dåligt i en hel vecka när van Persie skadade sig i en träningslandskamp för lite mer än ett år sedan. Nu lär den känslan inte vara lika länge, men sanningen är att jag verkligen tycker synd om både Fabianski och laget.

Som tur är har vi dock en fullgod ersättare i Wojciech Szczesny. Szczesny eller Tech9 som han kallas i Arsenal-kretsar är en av Europas - om inte världens - största målvaktstalanger och han har en lång framtid framför sig i klubben. Problemet är att jag är en av de få som känner mig lite oroad. Lukasz spelade väldigt, väldigt bra innan skadan och vann oss massvis med poäng. Det kändes helt enkelt säkert att ha Fabianski bakom stolparna då man visste att han lämnat sitt gamla jag (= Flappyhandski) bakom sig. Polacken var #1 och bakom stod Szczesny som #2. Det hela kändes bra, tryggt och säkert.

En glad Fabianski. Foto: Bildbyrån.

Och ja, visst känns det tryggt ännu, men precis som jag sade innan är min personliga åsikt att Szczesny har en del kvar att bevisa. Medan han gjort helt okej insatser har jag inte varit superimponerad av hans spel som vissa andra varit. Ibland har han uppträtt skakigt och ibland har han t.o.m. gjort rena tabbar, t.ex. borta mot Newcastle i höstas och mot West Ham på Upton Park. Den enda skillnaden är att det handlat om tabbar han reparerat till och som inte kostat oss varken mål eller poäng. Jag har en väldigt märklig känsla av att det kommer komma någonting förr eller senare, men jag hoppas likväl att det stannar vid en känsla.

Sedan har vi det här lilla problemet med att Almunia nu är #2 istället för #3. Det betyder att han kommer att få stå i FA-cupen samt när Szczesny måste vila/är skadad. Illa. Missförstå mig inte nu, jag gillar Szczesny och känner mycket väl till hans talang, men frågan är om han kan leverera och bära laget på sina axlar vecka in och vecka ut som 20-åring. Det är bara exceptionella talanger som lyckats med det tidigare - bl.a. Buffon och Casillas - och frågan är nu om Szczesny kan göra detsamma. Jag hoppas!

Vidare till lite roligare saker! Laurent Koscielny som i somras stod helt utan landslag - han har tillåtelse att spela både för det polska och franska landslaget - har nu blivit uppkallad för första gången i det franska landslaget! Laurent Blanc har nog sett Koscielnys succé under vintern och tänkte att han lika gärna kunde få en chans i det franska a-laget. Om man spelar vecka in och vecka ut i ett av Europas bästa lag borde man ju åtminstone få en chans, vilket Koscielny nu fått.

En journalist hade ett ord med Saha efter matchen mot Everton och journalisten skrev sedan följande:

Had a chat with Saha after game. He was v disappointed by the result for Everton. But he is happy with his form: 4 goals in last 5 games. And he was very impressed by Koscielny at Arsenal. Strong, clever, good tactically and technically he said.

Kan för övrigt inte vara pjåkigt att heta Laurent Koscielny just nu. Två år tillbaka spelade han fotboll i den franska andradivisionen. På ynka två år har han etablerat sig i Arsenal, gjort tre mål (den här säsongen) och blivit uppkallad till det franska landslaget. Inte illa pinkat.

Koscielny gillar att glida på rumpan. Foto: Bildbyrån.

En annan intressant notering är att Patrice Evra inte blev uppkallad - hahahahahahahahahahahahahaahhahahhahahhhahHAHAAHAHA - trots att hans avstängning från landslaget är över. You're a cunt and you know you are.

Aaron Ramsey spelade för sitt Cardiff City i helgen och blev utvald till Man of The Match! Enligt diverse rapporter (jag har ännu inte hunnit se matchen) sades han vara i god form och visa en fin kampvilja på mittfältet. Dessutom gillar jag Wengers taktik att ta det väldigt långsamt med Ramsey. I fallet med Eduardo såg det nästan ut som han blev ruschad tillbaka och trots att det till en början såg bra ut skulle det bara kosta oss i längden. Det gäller att inte göra om samma misstag.

Samir Nasri blev januari månads PFA Fans Player of The Month vilket nu gör att han vunnit utmärkelsen tre gånger de sista fyra månaderna. Dessutom är han lycklig i Arsenal och sägs skriva på ett nytt femårskontrakt alldeles snart, i alla fall om man får tro hans agent.

Efter matchen mot Everton hamnade Cesc Fabregas i blåsväder efter att han tydligen hade "sagt" någonting hemskt i spelartunneln. Dagen efter - det vill säga igår - kom både The Daily Mail och ansedda The Guardian med patetiska, idiotiska, förfärliga och löjliga krönikor. Ni får mer än gärna läsa igenom dessa fantastiska textstycken - Daily Mails här och Guardians här -, men jag varnar er redan nu att ni kommer explodera av frustration.

Henry Winter - journalist på The Daily Telegraph - gick till och med ut och sade att "det var ett tecken på att Fabregas vill lämna Arsenal" vilket måste vara årets mest tragiska analys hittills.

Visst, jag kan erkänna att vi Arsenal-supportrar klagar på media väldigt ofta, men vad fan, hur många gånger har vi hört Rooney bli smutskastad i media? Hur många gånger har inte han gått loss på domaren? Varför blev det inget buller när Rafael blev utvisad mot Tottenham och skrek en massa glåpord mot domaren? Men när snälla, fina Arsenal och den "ondsinte" Cesc Fabregas gör någonting, då jävlar skall det startas en häxjakt.

Fabregas (i mitten) är inte så populär i media just nu. Foto: Bildbyrån.

Det var exakt samma sak med Eduardo. Visst, han filmade och han blev avstängd, men media betedde sig som ett stort jävla skämt (förlåt för alla svordomar...). Nu skulle helt plötsligt alla filmningar straffas, men hur blev det egentligen med den saken? Berbatov filmade vidare Manchester United i FA-cupen för bara några veckor sedan. Inte blev det några avstängningar eller mediaprat kring det. Förjävligt om ni frågar mig.

Wenger var den ende som gick ut och sade det enda rätta:

For me, this is over and I believe it is wrong for Moyes to come out and say what he claims to have heard in the tunnel. If I come out with what I have heard in the tunnel over the last ten years you would be amazed. I have heard amazing things in the tunnel. It has never come out and you have to understand that if you play with your friends on the pitch, you say things to your friend that in 24 hours you would not be very proud of, but it is in the heat of the moment.

We are long enough in the job to know that somebody picks on you for a while, and you are in the heat of the moment, but for me what is the most important is the player behaves well. When Cesc is on the pitch, he tries to play football - I cannot say everybody who plays against him tries to do that. For example, some people reproach him for not exchanging shirts with a player after the game - but I hope he will not exchange shirts with players who try to kick him for 90 minutes and them come to say, 'Please can I get your shirt?'. I think that is a normal and natural reaction.

Overall this guy is an example on the football pitch and shows you how to play football. Cesc is 24 this year. He has played 250 games in the Premier League - at that age, it is absolutely remarkable. He has gone through a lot, difficult moments, but has always come out stronger. This guy is a fantastic leader.

Tack gode gud att vi har Wenger och inte Moyes som tränare.

Koscielny - som vi redan pratat om tidigare - menar att Arsenal är det enda laget som kan utmana Manchester United. Någonting Alan Shearer och Alan Hansen höll med om i BBC:s Match of The Day. Fransosen sade hur som helst följande:

It looks like we're the last challengers. We've got more points than Manchester City, Chelsea and the others. They can still come back strongly but we can challenge United. We need to focus on our games, keep winning and collecting points. Then, maybe, they'll lose at some point. It's not going to be easy but we've big faith in ourselves and the squad. And we do believe we can do it so bring it on.

Chelsea är tio poäng bakom United och trots de imponerande värvningarna har de störst chans i FA-cupen och Champions League. Manchester City verkar inte hålla i det långa loppet, precis som vi anade från första början. Tottenham, hah, Bottenham. Ja, mycket talar för att det blir ett two-horse race mellan Manchester United och Arsenal, men var inte så säkra, inte ännu! Vi vet hur fort saker och ting kan förändras i fotboll.

Hur ska man få stopp på den röda mulen? Foto: Bildbyrån.

Sist men inte minst lite smånyheter! Arsenal sägs vara väldigt intresserade av att värva Sakho från PSG i sommar. PSG har försökt förlänga Sakhos kontrakt, men fransmannen har inte gått med på det. Szczesny hade en Q&A på sin Twitter här om dagen och här kan ni läsa de lustigaste frågorna och svaren. Och Keith The Gooner summerar mina tankar om den kommande Carling Cup-finalen på Wembley perfekt:

It doesn’t help that Wembley have split 90,000 tickets into 30k for The Arsenal, 30k for The Brummies and 30k for Corporate motherfuckers who I want to shoot in the face until they drown in their own blood and then I want them to be brought back to life just so I can shoot them again. I don’t like them. We could have had 45,000 seats each and had a cracking atmosphere!

Hur som helst var detta allt för idag! Eller ja, innan jag avslutar kan jag ju trots allt rekommendera Arsenal 24/7/365 för er. Det är få gånger jag promotar bloggar, men när jag läser en bra blogg som är värd fler läsare, ja, då gör jag det! Kalle gör ett mycket bra jobb och jag hoppas verkligen han fortsätter att göra det.

Hur som helst är ni mer än välkomna tillbaka imorgon och glöm inte att lämna en kommentar innan ni beger er bort från sidan. Have a nice one!

Läs mer

Fin comeback

Kristonel Elwe – ons 2 feb 2011 kl 16:15

Den 1 februari 2011
Emirates Stadium | Premier League
Arsenal - Everton
2-1
[Saha 25, Arshavin 70, Koscielny 76]

God eftermiddag! Nu har jag suttit här i flera timmar och försökt påbörja dagens inlägg, men av någon anledning har jag inte tagit tag i det. Ork, vilja, lust är väl tre saker som inte varit med mig idag. Hur som helst bör vi skippa blondinbellasnacket och fokusera på gårdagens match!

Som tur var skippade jag att gå på förra matchen mot Huddersfield. Vi gick visserligen vinnandes ur striden, men det måste ha varit den tråkigaste matchen vi spelat den här säsongen. Igår fanns jag dock på plats på Emirates igen och dagen till ära hade jag fått en fantastisk plats, bara några meter från plan vid North Bank.

Innan matchen hade jag bl.a. träffat på Larra, Axel, Peppe, Kaj och Lander som alla var på plats i och med Arsenal Swedens medlemsresa hit till London. Det var ett skönt gäng som var över och tack gode gud att resultatet blev bättre än förra året. Då åkte man över för att först se 0-0 borta mot Aston Villa och sedan se oss förlora mot Manchester United med 3-1. Hur som helst - matchen!

Arsenal ställde upp med en stark elva där endast Lukasz Fabianski och Samir Nasri saknades från den elva som annars gjort succé under vintertiden. När vi ändå pratar om just Fabianski och Nasri kan jag meddela att Fabianski blir borta resten av säsongen (riktigt otur) medan Nasri blir borta i 21 dagar och missar första mötet mot Barcelona.

The Gunners öppnade starkt (förlåt, jag är så van), riktigt svagt mot ett Everton som såg taggade, explosiva och formstarka ut. The Toffees ägde allt spel och såg ut att kunna vinna matchen redan efter några minuter. Everton hade dock fördelen av att ha en tolfte spelare, nämligen domaren Lee Mason.

Varenda gång Arsenal fick tag i bollen och skulle starta spelet hördes alltid en visselpipa. Varenda gång en regelrätt tackling utfördes hördes alltid en visselpipa. Varenda gång Everton satte i en tackling och började spela, ja, då hördes aldrig en visselpipa. Det var katastrofalt, absolut uselt. Ni som följer mig vet att det är extremt sällan jag klagar på domaren (den enda gången jag gjort det den här säsongen var mot SC Braga), men när domaren gör en usel insats skall de ta mig f-n ta emot kritik.

Mason och hans domarteam var inte populära på Emirates. Foto: Bildbyrån.

Jag kan förstå att det fanns ett par tveksamma situationer där en frispark var ett okej beslut, men alla vi som såg matchen igår - oavsett om det var live, på tv eller på stream - såg även hur katastrofal domarinsatsen var. Emirates och speciellt vi på North Bank blev helt galna och jag hann nog tömma mitt svordomsförråd på engelska på bara några minuter.

Och sedan kom målet. Jag såg aldrig touchen av Koscielny (Szczesny täckte mig), men vad jag både läste och hörde efteråt var det offside även om Koscielny touchade den. Detta på grund av att passningen var direkt menad åt Saha och eftersom den uppenbarligen var det borde linjedomaren blåst direkt. Jag erkänner dock direkt att jag inte är något proffs, men det var i alla fall vad jag läste och hörde efter matchen. Förresten blir det ju offside om ett skott räddas av målvakten och returen sedan infinner sig hos en offside-ståendes spelare. Nu var det inte målvakten som var på den, utan Koscielny, men i mina ögon är det offside.

Hela publiken blev helt ursinnig och jag höll seriöst på att koka över. Efter att reprisen visats på storbildsskärmarna fick Fabregas spel och sprang till linjedomaren. Szczesny vände sig om mot oss, skrattade, skakade på huvudet och gjorde "wanker"-rörelsen med sin högerhand. Helt osannolikt.

Nu kommer vi dock till det tråkiga. Saken var ju nämligen att vi förtjänade det. Arsenal hade inte haft någonting framåt (mycket på grund av en viss Mason, men ändå) medan Everton spelat ut oss på alla möjliga sätt och vis.

The Gunners fick dock upp spelet efter Evertons ledningsmål, men en viss Lee Mason satte fortsatt stopp för Arsenal-mål. Det resulterade även i att vi gick till pausvila med 0-1.

Inför andra halvlek var jag ganska inställde på en förlust eller ett likaresultat. Det kändes bara som att allt skulle gå åt helvete. Jag hoppades och trodde, precis som vanligt, men känslan som infann sig var att vi skulle tappa poäng hemma på Emirates - igen.

Det var dock ett helt annat Arsenal - och ett helt annat domar-team - som klev ut på planen i andra halvlek. Plötsligt började saker och ting gå Arsenals väg och plötsligt såg inte Lee Mason ut som en gammelfarfar, trots att vissa domslut fortfarande var tveksamma.

Målen lät dock dröja på sig. Robin van Persie sköt - utanför. Inbytte Abou Diaby sköt - utanför. Walcott sprang - utanför. Cesc Fabregas passningar gick -, ja, ni fattar nog. Trots ett mycket bättre spel saknades spetskompetensen. Den avgörande passningen, det distinkta avslutet, det perfekta anfallet. Detta resulterade i att alla skott antingen gick rakt på Tim Howard i Everton-målet eller utanför.

Den saknade spetskompetensen skulle dock bytas in. Andrey Arshavin klev in, Tomas Rosicky klev ut. Mindre än två minuter senare hade Arshavin stått för en fantastisk lobbpassning till van Persie som tyvärr inte fick till ett bra nog avslut. Minuten senare kom han i ännu en löpning på vänsterkanten och var så när på att bryta sig in i straffområdet. Minuten efter det stoppade han ett kontringsförsök av Everton. Och några minuter efter det skulle 1-1 komma, av samme ryss.

Arshavin skjuter in kvitteringen på volley. Foto: Bildbyrån.

Den avgörande passningen som hade saknats hela matchen kom till slut - av Cesc Fabregas - och det distinkta avslutet som hade saknats hela matchen kom även det till slut - av Andrey Arshavin. 1-1, vilt jubel och framför allt chans på seger!

Efter kvitteringen fortsatte Arsenals totala dominans och den här bilden talar för sig självt. Tack vare återfådd (finns det ens något som heter så?) tro kunde The Gunners se till att avgöra mötet. Efter ett antal farliga anfall, skott och löpningar skulle van Persie få med sig en frispark precis utanför straffområdet. Frisparken tog han själv hand om och om det inte varit för en superb räddning av Tim Howard hade det varit 2-1. Bollen gick dock ut till hörna. van Persie tog hörnan som sedan verkade leta sig förbi allt och alla inne i boxen - förutom Laurent Koscielny! Fransk-polacken stod helt omarkerad och kunde enkelt nicka in 2-1. Vid det här laget minns jag inte så mycket mer än att jag hoppade runt som en galning och kramade alla jag såg.

2-1 var välförtjänt, förlösande och underbart. Efter ledningsmålet väntade dock en lång väntan på slutsignalen. Plötsligt fick Tim Howard bråttom att skjuta iväg insparkarna och plötsligt låg inte Everton-spelarna kvar på gräset efter att ha blivit tacklade. The Toffees försökte, försökte och försökte, men som tur var höll vår defensiv tätt. Sagna, Koscielny, Djourou och Clichy övertygade alla och såg till att ett kvitteringsmål inte kunde göras. Efter de fem tilläggsminuterna gick slutsignalen och vi kunde alla jublas och andas ut till tre viktiga poäng.

Nu väntar ännu en tuff bortamatch i ligan och på lördag är det Newcastle som skall försöka skrälla till sig poäng hemma på St. James Park. Vi får se hur det går.

______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:
Standardbetyg: 6

Szczesny (6/10) - Fick knappt någonting att göra. Kunde inte göra någonting åt målet. Var helt okej i övrigt. Kan varken få mer eller mindre än ett vanligt godkänt.

Sagna (6,5/10) - Stod för några ovanliga småmissar, men var i övrigt stabil, precis som vanligt.

Djourou (6,5/10) - Fortsatt stabil. Djourou & Koscielny bildar just nu vårt bästa backpar och jag ber till Gud varje dag för att ingen av dem skall skada sig.

Koscielny (7/10) - Blandade och gav i matchen. Vissa passningar höll korpenklass medan andra var minst sagt superba. Känns som att han ibland är lite av en gambler. Gjorde dock en bra match och målet var nog det viktigaste han uträttade i matchen. Bra nick, bra mål, bra insats.

Koscielny avgör mötet med sitt 2-1-mål. Foto: Bildbyrån.

Clichy (7/10) - Bra match från Clichy! Verkar vara på väg ut ur sin formsvacka.

Wilshere (6/10 - utbytt i matchminut '68) - Kämpade på precis som vanligt. Okej match, men var lite sämre än vanligt. Godkänt.

Song (6,5/10 - utbytt i matchminut '46) - Mer än godkänd, men inte med mycket. Bra match tills han var tvungen att utgå p.g.a. skada.

Rosicky (6,2/10 - utbytt i matchminut '68) - Kom in helt fel i matchen redan i början, men jobbade upp sig rejält fram mot slutet. Stod för flera mycket bra passningar framåt i banan. Saknade dock det där lilla extra.
van Persie (7/10) - Med i nästan varenda anfall. Alltid farlig, alltid skottvillig och alltid ett hot. Trots uteblivna mål gjorde holländaren en bra match.
Fabregas (7,5/10) - I mina ögon en av våra bättre under hela matchen. Ledde laget till seger. Visade att Arsenal minst sagt inte skulle vika ner sig, oavsett om det handlade om tveksamma beslut från domaren eller Everton-spelare som gick ner för lätt. Stod till slut för den avgörande passningen som fixade kvitteringen.

Walcott (6,2/10) - Ständigt ett hot, men slutprodukten saknades. Walcott var dock inte dålig. Gjorde en okej match, men inte så mycket mer för att förtjäna ett bättre betyg än godkänt.

Diaby (7/10 - inbytt i matchminut '46) - En av de bättre spelarna i andra halvlek. Gav oss muskler och ben på mittfältet. Var svår att ta bollen ifrån och lyckades både stoppa anfall från motståndarna och sätta igång anfall för det egna laget.

Arshavin (8/10 - inbytt i matchminut '82) - Vår bäste spelare den sista halvtimman. Gjorde allt som krävdes av honom. Avslutet var perfekt. Många spelare hade missat.

Bendtner (6/10 - inbytt i matchminut '68) - Om det vart ishockey vi pratat om hade dansken gått +2. Nu är det dock inte hockey vi pratar om. Gjorde i mina ögon ett bra inhopp och befinner sig just nu före formsvage Chamakh i hackordningen.

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

Andrey Arshavin - Avgör matchen. Kommer in och ger laget positiv energi. Står för fantastiska passningar, ett kvitteringsmål och flera fina anfallsräder.
Cesc Fabregas - Formen från ifjol verkar vara tillbaka. Lägligt.
Abou Diaby - Syns knappt att han vart borta från spel i flera månader. Bra match.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte bort att det nu gäller att ladda om inför bortamatchen mot Newcastle. Både Manchester United och Chelsea vann sina respektive matcher vilket betyder att vi fortfarande är fem poäng före Chelsea och fem poäng efter Manchester United. Ingen tid för vila!

Glöm heller inte bort att den här comebacken var extremt viktig. Inte bara för tabelläget, utan laget och spelarna. Ännu ett poängtapp hade fört med sig oro, minskat självförtroende och ett sjunkande hopp. Dessutom hade vi fått placera oss sju eller åtta poäng bakom Manchester United. Nu är avståndet fortfarande fem poäng, vilket utan tvekan kan tas ikapp. Sju eller åtta poäng hade varit för mycket.

______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Mina sista tankar går ut till Lukasz Fabianski. Som jag skrev tidigare i inlägget tvingas han till operation och nu blir han med största sannolikhet borta säsongen ut. Extremt synd med tanke på vilken form han var i. Räddade kvar laget i massvis av matcher och gjorde knappt någon dålig match alls.

Det är nu upp till supertalangen Wojciech Szczesny att leda laget. Klarar 20-åringen av det har han en lång framtid framför sig i klubben.

Allt för mig! Kommentera, fråga, dela med er av åsikter så mycket ni vill i kommentarspåret! Tack och hej.

Klad pojke! Foto: Bildbyrån.

Läs mer

Fabregasgate i ny tappning

peripetie – ons 2 feb 2011 kl 00:00

Fabregas är tydligen veckans buse efter att ha sagt diverse allvarliga okvädingsord mot domaren i halvtid under matchen mot Everton igår. Något som han enligt David Moyes borde blivit utvisad för. Han gjorde alltså samma sak som de 55000 Gooners som var på plats igår och det är mycket möjligt att Fabregas gick över gränsen för vad en professionell fotbolsspelare borde kunna säga. Det förtar inte riktigheten i kritiken som riktades mot domaren.

Lee Mason hade en mycket märklig nivå på domsluten igår och man måste som spelare, publik och tränare få lov att kritisera och döma ut domarens kvalitet på samma sätt som vi gör mot spelare. Det är en del av att vara en offentlig person. Så länge det stannar på planen eller i en presskonferens så kan det anses höra till matchen.

FA vägrar granska händelsen eftersom domaren inte rapporterat in det hela. Skulle de ha tagit tag i det på samma sätt som Uefa tog tag i Eduardos filmning så skulle alltihop ta sig otroligt komiska proportioner. För här har Rooney fått gå på engelska fotbollsplaner i flera år och tydligt skrikit det ena svärordet värre än det andra i ilska och frustration, men när en måhända lite väl eldig spanjor ryter ifrån så ska det granskas. Nåja, så illa blev det inte den här gången. Tyvärr kan det dock skapa en debatt som förföljer Fabregas ett tag.

Chelsea värvade spelare för £70m samtidigt som man tidigare på dagen redovisade en rörelseförlust på £75m. Så kan klubbar skötas när de förlitar sig på en sugardaddy. Märkligt nog höjs det sådana röster ibland också på Arsenalforum. Vinna till varje pris, det var väl samma människor som applåderade B Johnson (tidigare skrev jag Bolt: edit), Ludmila och finska skidlandslaget.

Antagligen har Arsenal råd att satsa mer än vi gör på spelarköp, men man måste ändå ta i beräkning att vi ska kunna klara oss själv, även långsiktigt. Vi blir sårbara för uppköp om det är turbulens i klubben - ekonomiskt, sportsligt eller strukturellt. Stabilitet kan vara tråkigt, men är ack så mycket bättre i det långa loppet.

Läs mer

Skillnad

peripetie – tis 1 feb 2011 kl 22:10

Det var skillnad idag - på många sätt. I laguppställningen, inställningen och framför allt i spelet. Jag inbillar mig att jag är en människa som tycker att resultaten är viktigare än att det ser snyggt ut och det gäller så klart rent generellt. Men det är skillnad på att ha ett grundspel som inte är genomestetiskt och att spela dåligt. Det som vi presterade mot Huddersfield tillgodosedde inte ett enda krav vi kan ställa på detta Arsenal.

Idag tycker jag dock att vi fick se precis det som gör att vi trots allt är med i alla turneringar så här långt. Vi fick se ett Arsenal som fanns överallt på plan. Det klickade inte överallt i passningsspelet, men vilja, attityd och offrande hade vi massor av. Everton kunde dock sticka upp och göra ett mål när Arsenal dominerade i första halvlek. Ett mål som kommer att vara väldigt diskuterat då Saha var offside när passningen slogs. Koscielny fick en fot på bollen i ett försök att stoppa den och domaren upphävde därmed offsiden i mening att det var en passning. Horribelt, men möjligtvis i någon satans gråzon som jag inte har full koll på. Där och då kändes det som att vi slogs mot väderkvarnar.

Andra halvlek var Arsenal tvungna att spela utan Song som byttes ut och det är bara att hoppas att det inte är något riktigt allvarligt med honom. Diaby skötte sig utmärkt i mina ögon och var löpvillig och passningsskicklig. Vi drog upp tempot och ju längre halvleken gick, ju mer ville Everton satsa på kontringsspel. Arsjavin byttes in i 62:a minuten och såg omedelbart ut att vara på spelhumör. När sedan Bendtner också byttes in fem minuter senare visade Wenger att allt skulle satsas på ett kort. Minuten senare stänker Arsjavin också in kvitteringen, eller snarare placerar efter en liknande situation som vid Evertons mål, med den stora skillnaden att Arsjavin var onside när passningen slogs.

Efter målet hade Everton en hörna som var ganska farlig och kommentatorn rabblade upp att hälften av våra mål släpps in på fasta situationer. Det tar sedan tvåtre minuter innan Kos får använda huvudet och sätta dit ledningsmålet på hörna. Talar man om trollen så finns de ofta i bakgrunden och lurar. (nytt ordspråk)

Totalt sett en fantastisk laginsats och enorm comeback, även om man sitter och förbannar att vi ska behöva hamna i de här lägena. Arsenal har denna säsongen en förmåga att bjuda oss på allt vad fotbollslidande och fotbollskärlek kan innehålla. Efteråt lämnar det stora sår och brutna löften som inte läker förrän Fabregas står där med en riktigt fin pokal i maj. Förhoppningsvis i maj 2011.

Det är väl också själve f*n att Arsenal Sweden ska behöva åka över med 20 man för att Arsjavin ska skärpa sig. Nu ska samma 20 svenskar se till att Bendtner gör något rätt på St James Park.

Läs mer

Lär dig en Arsenal-ramsa!

Kristonel Elwe – mån 31 jan 2011 kl 00:00

Vad vore arenor utan en publik? Vad vore en bortamatch
utan en bortaklack? Vad vore fotboll
utan supportrar? Vad får dig att
må bättre än en publik som offrar sina lungor för att föra sitt lag
framåt? Vad får spelarna att känna mer gåshud än en stor publik som
gemensamt sjunger ut dennes namn? Vad vore fotboll utan en läktarkultur?

Fotbollsramsor har alltid varit en väsentlig del av läktarkulturen, oavsett om vi
pratar om japansk, afrikansk eller sydamerikansk fotboll. I fotbollens
hemland Storbritannien är fotbollsramsor en av de få källor man har kvar
av traditionell folkmusik.

Fotbollen har alltid varit
gigantisk i England, ända sedan 1300-talet då Edvard den tredje
utfärdade ett förbud för utövandet av fotboll. Sporten hade redan då
satt sig i engelsmännens hjärtan och trots förbudet fortsatte man att
spela på de brittiska gatorna.

Ett antal århundraden senare
skulle fotbollen ta sina första stora kliv. I början av 1800-talet
började allt fler internskolor i England skapa egna fotbollslag och
snart skulle fotbollen växa sig större än störst. 1863 skapades FA, Football Association, och åtta år senare skulle världens första och nu äldsta fotbollstävling starta vid namn FA-cupen.

Och det var under sent 1800-tal som supporterkulturen tog sina allra första
kliv. Arsenal Football Club - som skapades år 1886 - var tidigt ute med
flera supporterklubbar och Woolwich Arsenal tidiga framgångar under
tidigt 1900-tal (bl.a då man gick upp till förstadivisionen 1904) drog
till sig massvis med supportrar. Saker och ting började dock gå sämre
för vårt kära Arsenal och snart märktes det inte bara av på planen, utan
även på arenan. På grund av det isolerade läget i de sydostliga delarna
av London såg man publiksiffrorna tappa match efter match, månad efter
månad, år efter år.

Det tog bara ett par år innan läget var så illa att
Woolwich Arsenal gick i konkurs. Året var 1910. Samma år tog
Arsenal-supportern och affärsmannen Henry Norris tag i
situationen och bestämde sig fort för att placera klubben i ett mer
attraktivt område, nämligen i norra London. Det var då Highbury-eran tog
sina allra första steg. Efter att ha blivit uppflyttade till
förstadivisionen på bekostnad av Tottenham (hehehe!) år 1919 såg
framtiden helt plötsligt ljus ut. När en av dåtidens bästa tränare i
Herbert Chapman tog över klubben år 1925 hade supporterskalan
växt sig så stor att Highbury fylldes till bristningsgränsen match efter
match, månad efter månad, år efter år.

Köerna utanför Highbury var alltid milslånga och här ser vi ett exempel på hur det såg ut på den tiden. På den här bilden ser vi hur fullpackat Highbury såg ut inför säsongspremiären hemma mot Sunderland år 1936.

Efter Arsenals massvisa titelskörder under sent 20- och tidigt 30-tal hade supporterskaran bara fortsatt att växa
och snart var Arsenal ett av de lag i England som hade flest
supportrar. De som var mest passionerade brukade ofta åka på
bortamatcher och på den här bilden ser vi ett par Arsenal-supportrar på väg till Huddersfield för att spela semifinal i FA-cupen mot Grimsby. Året var 1936.

På denna bild ser vi ännu en gång ett bortafölje fullt med Arsenal-utsmyckningar. Året därefter togs bl.a.denna bild på två kvinnliga supportrar som befinner sig på tåget till Burnley.

Trots ett par svaga årtionden fortsatte supporterskaran att växa och när televisionen gjorde sin entré började plötsligt supporterskapet från utlandet att visa sig. Tv-program som Tipsextra fick bl.a. oss svenskar att få upp intresset för den brittiska fotbollen.

Anders Limpar fick svenskar att få upp ögonen för Arsenal i början av 90-talet. Foto: Bildbyrån.

Termen "gooners" användes för första gången under sent 70-tal då ett par Arsenal-supportrar valde att böja lagets smeknamn "The Gunners". Det finns dock massvis med olika versioner av vilket sätt termen "gooners" kom till på och den som används mest är att vi helt enkelt tog åt oss skällsordet "gooners" efter att motståndarsupportrarna hånat oss med ramsor som innehåll just den termen. Precis på samma sätt som Tottenham-supportrarna tagit åt sig "yids" som från början var ett skällsord.

Versionerna går dock åt något rejält och enligt många är det faktiskt vi svenskar som skapade smeknamnet. Eftersom vi inte kunde uttala "gunners" så vidare bra lyckades vi alltid säga något i stil med "gooners" istället för "gunners" och enligt många är det just så det började. Den versionen bör dock tas med en nypa salt.

Idag har Arsenal 24 brittiska, 37 irländska och 49 utländska supporterklubbar, där ibland oss själva - Arsenal Sweden.

Det sägs att The Gunners har en supporterskala på cirka 27 miljoner fans världen över och idag har vi även den näst högsta publiksiffran i Premier League där det enda laget som slår oss heter Manchester United. Dessutom är Arsenal laget med flest antal icke-vita supportrar (7,7 % av oss är mörkhyade).

Innan vi nu börjar lista de allra kändaste Arsenal-ramsorna just idag hoppas jag att ni alla läst igenom historien som varenda en av er är en del av. Ooh, ooh, ooh to be, ooh to be a Gooner!

______________________________________________________________________________

Väldigt vanliga ramsor

Ramsor som är väldigt populära och sjungs på varenda hemma- och bortamatch.

Titel:

Arsenal FC

Lyrik:

And it's Aaaaarsenal,
Aaaaarsenal FC,
We're by far the (greatest) team,
the world has ever seen .... (repetera x2)

Kommentar:

Den vanligaste ramsan som sjungs på varenda match. Är normalt sett en av få ramsor som ekar på Emirates. Klassisk, men väldigt uttjatad.

Video:

Senaste blogginläggen

Sidor