Senaste blogginläggen

God kväll! Livet går vidare, förkylningen är snart som bortblåst och Arsenal spelar match imorgon. Saker och ting verkar trots allt bli aningen bättre. Dessutom har det hänt en hel del intressant på sistone.

Igår kväll spelade Arsenal FA Youth Cup mot Chelsea på Stamford Bridge. Ni vet, jag är en sådan där supporter som aldrig kan få nog av Arsenal och om jag således hittar en taskig stream till en junior- eller reservmatch passar jag på att kolla, trots att jag borde ha bättre saker för mig. Igår kväll var en sådan kväll.

Arsenal ställde upp med ett relativt bra lag och lite förvånad blev man när vi tog ledningen efter bara en minut(!) då en Chelsea-spelare nickade in en hörna av Özyakap i eget mål. En ren drömöppning på Stamford Bridge! Det var dock det enda man kunde glädja sig åt den kvällen. De blå tog sedan över exakt allt spel och med bl.a. McEachran (lite fusk att han får spela i FA Youth Cup??) i spetsen (på mittfältet) kunde de pressa, pressa och åter pressa. Arsenal-försvaret såg stundals ut som förvirrade höns och det var ett under att vi gick till halvtidsvila med 1-0. Chelsea borde egentliget lett matchen med flera mål. Om det inte varit för att Emilio Martinez storspelade i Arsenal-målet hade vi utan tvekan blivit krossade.

Andra halvlek skulle dock bli en fortsatt mardröm. Chelsea fortsatte spela ut oss och 1-1 kom ganska tidigt in i andra. Resultatet stod sig dock tills första tilläggsminuten då en Chelsea-spelare dribblade förbi både en och två Arsenal-spelare och satte den i mål retfullt enkelt. Tragiskt, men välförtjänt.

Det roligaste var dock Chelseas "expertkommentatorer" i halvtid som gång på gång överträffade varandra i ren idioti. Det är självklart att deras åsikter är ensidiga, men det finns en skillnad på ensidighet och ren dumhet. En av dem skrek gång på gång ut att Chelsea blev rånade på en straff där Ignasi Miquel knappt nuddade en Chelsea-anfallare med sina händer. Som mest var det kanske ett finger på ryggen. Herregud.

Nog om det! Imorgon skall det spelas lite fotboll igen och för motståndet står Wigan Athletic. Inför-rapporten hittar ni här och jag kommer som vanligt att finnas på plats på Emirates! Matchrapporten lär således dyka upp senare under kvällen.

Wenger har naturligtvis hållt i en presskonferens där han sagt både ett och annat intressant. Metro kopplade ihop oss med Gary Cahill så sent som igår och efter att Le Professeur fått en fråga om spelaren i fråga svarade han väldigt kryptiskt. Normalt sett brukar han vara lite kryptisk av sig, men oftast (nåja..) brukar han även vara ärlig och säga att den och den spelaren är Arsenal inte intresserade av.

Enligt väl placerade källor sägs dock Christopher Samba fortfarande vara förstavalet om Wenger bestämmer sig för att köpa en mittback. Mycket tyder dock på att han inte kommer att göra det. Han kan ju trots allt flytta ner Song och spela skadade Diaby som defensiv mittfältare, ja, enligt honom själv då.

Wenger diskuterade även lån och bekräftade att trion Ramsey, Vela och Lansbury med största säkhert kommer att lånas ut. Ramseys lån till moderklubben Cardiff har så här på kvällskvisten bekräftats av klubben själv. Blackpool och Ian Holloway var väldigt intresserade av att låna Ramsey och lade även ett officiellt "lånebud", men Arsenal valde att tacka nej.

Lansbury kommer med 99 % sannolikhet lånas ut till Norwich (igen) där han hittills gjort bra ifrån sig. Carlos Vela har fortfarande många alternativ att välja emellan, men Owen Coyle och Bolton känns hetast.

The Goon Blog kommer ännu en gång med sina "exklusiva nyheter" och den här gången handlar det om att Eden Hazard kommer allt närmare och närmare en flytt till Arsenal. Medan man kunnat lista ut det på egen hand är det intressanta att Lille kan tänka sig att vilja ha så mycket som £30 miljoner för honom, vilket skulle vara rena rama rånet, trots hans lovande talang. Oavsett vad blir jag inte överraskad om Hazard säljs till Arsenal i sommar.

Succén för den nya Chamakh-ramsan blir bara större och större. Nu sjungs den i princip på varenda bortamatch - senast mot Leeds.

Arsenal Sweden anordnar självklart en medlemsresa 2011 och vad jag förstått det som finns det fortfarande ett fåtal platser kvar. Om ni är snabba kanske ni hinner få en plats! All information om resan finns att hitta här.

I övrigt har jag inte så mycket att säga. Wigan skall bara besegras imorgon och jag förväntar mig ingenting annat än en utklassning imorgon eftermiddag, trots att vi haft problem med lag som just Wigan hemma på Emirates. Skulle dessutom vara skönt att klappa till dem. Gillar inte Wigan.

Sist men inte minst har nog Matt Lawton flest rätt när redaktionen på The Daily Mail tar fram de bästa spelarna den här säsongen.

Det här var dock allt för ikväll! Matchrapport kommer upp imorgon kväll. Kommentera gärna. Tack och hej!

Här kommer en sen kommentar till matchen mot Leeds igår kväll. Jag har fortfarande förmånen av att känna av en halsåkomma som min kropp tydligen inte vill bli av med och jag slocknade efter matchen av ren utmattning. Män och sjukdomar....

Hursomhelst så var det en ren fröjd att se stora delar av vårt lag spela så briljant fotboll. Frågan infinner sig förstås varför det ska vara så svårt att göra rätt från början istället för att klydda till det och skaffa oss ett ännu tajtare matchschema?

Laguppställningen såg b-betonad ut och jag kände på förhand lite oro inför det, men bänken såg stark ut med flera spelare som kan komma in och dra upp tempot och riktlinjerna ifall det börjar gå åt skogen. Så långt hann vi aldrig. Arsenal startade i ett furiöst tempo och seplade ut Leeds så pass att de längtade tillbaka till Emirates stadium. När Nasri satte första målet kände de flesta av oss nog att det här skulle gå vägen. Vi ville spela fotboll och vi ville visa att Leeds kanske kunde lura oss en gång, men inte två.

Räck upp en hand ni som hade tippat att Sagna skulle sätta en boll? Ni som trodde att Sagna hade ett sånt skott i sig att Schmeichel säkert varit inne och röntgat handen under dagen för att kolla att det inte blivit några inre blödningar? Vilket jävla skott han fick på och även om Schmeichel var på den fanns det inget at göra med den kraften och riktningen. Smack och mums.

Ändå var det inte det tjusigaste målet. För när Johnson strutade var det så man tappade hakan. Närmare krysset går fan inte att sätta den och fast det var mot allt spel och logik så gav det målet Leeds en livlina. De fick dock aldrig upp ett tryck och jag satt i alla fall bara och väntade på ett tredje mål från vår sida.

Vi vet dock alla hur det kan gå med Arsenal och ett-målsledningar. Oron fanns där hela tiden tills Van Persie satte pricken över i med sin panna. Van Persie gjorde den nicken på den enda riktigt bra passningen Bendtner slår i hela matchen.

Det är märkligt att dansken inte bytte ut sig själv igår. Han låg fel i positionerna, han tog inga löpningar i djupet på sin kant och när han fick bollen så hade han mycket svårt att komma runt en gubbe och ge bollen vidare. Han visar prov på rätt tafflig teknik och alla kan se att han egentligen inte vill springa därute. Det värsta av allt är när han hela tiden springer lite lätt baklänges och pekar med båda händerna var han vill ha bollen. Det vore kanske bättre om han tog sig till en position där vi skulle tjäna på att han fick bollen. Jag må vara en av de största tvivlarna på hans talang, men igår höll han inte West Hamklass.

Arsjavin däremot saknar allt vad självförtroende heter i skottögonblicken, men fick också till en assist. Jag tyckte dessutom att han sprang mer än på länge och visade hunger och vilja. Kanske en synvilla.

Vi är vidare i FA-cupen, en inte helt oviktig turnering som kan ge oss en fin final på Wembley. Medans ligacupen är lite kalkonaktig så tycker jag ändå att FA-cupen har det mesta av charmen kvar. Låt oss i alla fall bevara en inhemsk cup som ger status, ära och berömmelse till skillnad från exempelvis den spanska och italienska cupen. Det är fördelen med att ha två, man kan älska den ena lite mer än den andra.

God eftermiddag! Saker och ting vill mig inget gott idag heller. Internetproblemen är tillbaka samtidigt som min förkylning är förvärrad. Således blir det bara korta synpunkter från mig denna torsdag!

Gårdagens match mot Leeds var en av de bästa den här säsongen. Tempot var högt, intensiteten lika hög den, målchanser åt båda håll, drömmål för bägge lagen och ett Arsenal som stundtals imponerade stort. 1-0 av Nasri kom tidigt och lade grunden för segern (ett tidigt mål för Arsenal är bland det bästa som man kan hända i en match) då Sagna senare skottade in 2-0 för att en kvart innan matchslut se RvP avgöra på nick efter ett delikat inlägg av den ständigt kritiserade Nicklas Bendtner.

Leeds och Bradley Johnson slog naturligtvis till med matchens bästa mål och det var mycket imponernade att se vad ett mål kan göra för ett lag som ligger under i en cupmatch. Man har naturligtvis sett liknande reaktioner många gånger innan, men Leeds och hela Elland Road verkade explodera efter reduceringen. Atmosfären blev näst intill magisk och Leeds var nära att sätta en kvittering innan halvtidsvilan.

Arsenal dominerade dock fullständigt i andra halvlek - precis som i majoriteten av första - och det kunde inte sluta på något annat sätt än med en Arsenal-seger. Det avgörande, förlösande och fantastiska 3-1 skulle komma en kvart innan slutet då Bendtner kom framstörtandes på högerkanten och slog iväg ett fantastiskt inlägg rakt på van Persies panna som enkelt kunde nicka in 3-1 framför bortasupportrarna.

Alla spelare i laget gjorde en bra insats, till och med kritiserade spelare som Denilson och Bendtner. Även Arshavins insats får ses som godkänd, trots att många målchanser gick helt åt helvete. Ryssen kämpade trots allt enormt mycket och jag vet inte om jag sett honom springa mer i en match den här säsongen.

Det sistnämnda stämmer dock överens med nästan alla spelare och det är även anledningen varför jag är aningen orolig. Djourou och Koscielny har spelat massvis och åter massvis med matcher den senaste månaden och det är bara en tidsfråga innan de antingen tröttar ut sig helt eller åker på en skada. Sagna har sprungit som en idiot i alla matcher den här säsongeo och trots att han varit avstängd i tre matcher och fått vila är jag orolig även för honom.

Sagna - bättre högerback får man leta efter. Foto: Bildbyrån.

Samma sak gäller även spelare som Song (även han har spelat massvis med matcher) och då vi inte riktigt har en bra ersättare för Song gör det mig ännu mer oroad. Denilson? Nej. Diaby? Möjligen, men han är skadad 24/7. Eastmond? Inte. Wilshere? Bara kanske. Ramsey? Knappast.

Arsenal har minst spelat två matcher per vecka de senaste veckorna och det helvetiska schemat kommer att fortsätta i många veckor framåt. Samtidigt som vi trots allt har en relativt skadefri trupp är rädslan för skador på nyckelspelare stor. I detta nuet kan jag inte ens förstå hur vi klarade oss förra året då vi hade upp emot tio-elva spelare skadade samtidigt. Helt sjukt.

Mest oroad är jag dock för mittbackarna som spelat i stort sett varenda match på grund av skador. Djourou har helt plötsligt spelat sju matcher på mindre än en månad och med tanke på att han sedan 2004 (snart sju år sedan!!) inte hade gjort fler än femtio matcher i Arsenal-tröjan kan man förstå varför en sådan som jag är riktigt oroad för att han kan gå sönder. Även en som som Koscielny - som spelat mycket bra på sistone - har spelat alldeles för mycket.

Vad som än händer är jag mäkta imponerad av säsongens Arsenal. Visst har vi åkt på flera bottennapp och misslyckanden, men när halva säsongen återstår är vi vidare i FA-cupen (lär även gå vidare i nästa omgång vid vinst mot Huddersfield), en vinst ifrån final i Carling Cup, två poäng ifrån Manchester United i ligan och en åttondelsfinal mot Barcelona om en månad.

Arsenal har mognat och är ett helt annat lag än det var för några säsonger sedan. Skadeproblemen är borta, klasspelarna levererar match in och match ut, målvakterna (som vi haft så mycket problem med) presterar gång på gång och vi är det enda laget i England som fortfarande är med i alla fyra turneringar.

Nu kan hela det här scenariot se helt annorlunda ut om bara några veckor då vi dels kan åka på en oväntad förlust mot Ipswich och dels åka ur Champions League mot Barcelona. Och då är vi tillbaka på ruta ett, eller åtminstone ruta två. Samtidigt kan det resultera i att vi enbart behöver fokusera på ligaspelet som t.ex. Manchester United inte skulle kunna göra (då de med största säkerhet lär gå vidare i Champions League).

Den andra halva säsongen kommer utan tvekan bli mycket intressant och min tro att vi kan slå Barca blir bara större och större för var dag. De är långt ifrån omänskliga och om vi kunde ta 2-2 i första mötet och göra första målet på Camp Nou förra året - med den sjukt skadedrabbade trupp vi hade - kan vi utan tvekan bara göra bättre ifrån oss med spelare som formstarke Nasri, kaptenen Fabregas, en RvP i målform, en stabil Djourou & Koscielny och en Sagna som mycket väl kan vara den bästa högerbacken i världen just nu. Så länge vi inte åker på massor av skador samtidigt kommer vi utan tvekan ha en bättre chans. Jag ser verkligen fram emot åttondelsfinalen, verkligen.

Nasri kan ta sig förbi vilket försvar som helst. Foto: Bildbyrån.

Sist men inte minst vill jag idag gratta Ceasar som mycket väl kan vara den yngsta Arsenal-supportern i världen just nu. Han är bara någon dag gammal, väger 3565 gram och är 51 centimeter lång. Jag önskar Ceasars föräldrar ett stort lycka till i framtiden. Och kom ihåg att det finns kärlek som aldrig dör!

Det här var dock allt för idag! Ha det så bra! Tack och hej!

God afton! Livet verkar inte vilja göra mig någonting gott idag. När det inte är internet som krånglar har jag helt plötsligt nu däckats av en förkylning. Efter att ha sovit ruset av mig i tre timmar känns det nästan värre än vad det gjorde vid lunchtid. Förkylningar är något av det jag hatar mest av allt. Skall man vara sjuk skall man vara sjuk, typ lunginflammation. Det känns som att man kan ignorera en mesig förkylning, men när man väl försöker märker man enkelt av att det inte går.

Hur som helst tänkte jag ändå dra iväg ett inlägg då mina tankar om kvällens match inte kommer upp förrän imorgon, om jag inte mår ännu sämre det vill säga.

Under åren har man lärt sig att det alltid finns två sidor av fotbollsupportrar. Antingen är man optimist, eller så är man det motsatta, pessimist. Valet realist finns visserligen också, men i min mening är det svårt att vara realist då man inte har en aning om vad framtiden bringar.

Det är inte någonting man går runt och tänker på, eller någonting man "väljer", utan någonting som kommer naturellt med tankegångarna. Medan det finns supportrar som är så där "äckligt" optimistiska (sådana som alltid talar gott, t.o.m. efter en miserabel förlust) finns det även supportrar som inte gör annanting än ser svart framför sig. Nu är det här väldigt överreagerat då de flesta supportrar hamnar någonstans i mitten och ändras under säsongens gång (hur många var det egentligen som var optimistiska i höstas?).

Oavsett vad man är stöttar man alltid laget lika mycket och hoppas exakt lika mycket som alla andra. Det finns knappast någon Arsenal-supporter som inte skulle vilja se oss vinna en titel. Därför är det även viktigt att ha det i tankarna när man t.ex. diskuterar fotboll med en person som man kanske blir irriterad på på grund av dennes optimism eller pessimism.

Hur som helst, jag tänkte ikväll ta upp vad för skäl det finns för att vara optimist respektive pessimist, nu när lite mindre än halva säsongen återstår. Kom ihåg att det här bara är personliga åsikter och vissa saker som jag ser som "bra" kan av andra ses som dåliga.

______________________________________________________________________________

Skäl till att vara optimistisk

______________________________________________________________________________

En skadefri trupp

Visst, man kan fortfarande peka på långtidsskadade Vermaelen och Diaby, men om sanningen skall fram har vi den här säsongen varit relativt skadefritt. I anfallsväg har vi nu så mycket kraft att vi match efter match måste bänka spelare som Arshavin och Chamakh. På mittfältet har Nasri inte gått sönder en enda gång medan Fabregas inte varit långtidsskadad (däremot småskadad hela hösten). Spelare som Denilson, Rosicky och Ramsey får således infinna sig på bänken match efter match.

I försvaret har det varit lite tunt, men varken Sagna eller Clichy har varit skadad en längre tid och inte heller någon målvakt. Dessutom har Squillaci, Koscielny och Djourou klarat sig relativt bra hela säsongen.

En bra och skadefri trupp är alltid ett gott tecken på att laget mår bra. Om de kan föra över den känslan på planen kan saker och ting börja hända.

Inga skador = glada spelare. Foto: Bildbyrån.

______________________________________________________________________________

Bänken

Att ha en bra bänk kan vinna många matcher åt en. Nu när truppen både är bred och skadefri har vi spelare som Bendtner, Chamakh och Arshavin på bänken. Spelare som alla kan gå in och avgöra. Om vi vill stänga till en match kan vi slänga in spelare som Denilson eller Rosicky. Valet är stort och en bra bänk kan vinna titlar åt en, fråga bara Manchester United.

______________________________________________________________________________

Schemat

Att säga att vårt fortsatta schema är enkelt är nästan kriminellt. Vad man däremot kan säga är att vi har mindre tuffa matcher kvar att spela om vi skall jämföra med våra titelkonkurrenter Manchester United, Manchester City och möjligtvis även Tottenham och Chelsea.

Medan United har Manchester City, Chelsea och Arsenal (de två sistnämnda på bortaplan) samt många andra tuffa bortamatcher kvar att spela har Arsenal endast Manchester United på hemmaplan och Tottenham på bortaplan kvar av titelkonkurrenterna. Dessutom har United många fler tuffa bortamatcher kvar att spela, bl.a. mot Wolves, Liverpool och Blackburn. Jag ska inte sticka under stolen med att även vi har tuffa bortamatcher kvar (bl.a. mot Bolton och Newcastle), men om man jämför scheman åt tar jag Arsenals i tio fall av tio.

______________________________________________________________________________

Målvaktsspelet

Medan målvaktsspelet varit under all sorts kritik de senaste säsongerna har vi knappt sett någon tabbe alls den här säsongen. Lukasz Fabianski har kommit in och storspelat och räddat oss kvar i många matcher medan vikarien Wojciech Szczesny inte svikit oss då han fått chansen. Allt detta under tiden Manuel Almunia blivit utfryst, eller så kallad "skadad".

Szczesny - en supermålvakt i görningen. Foto: Bildbyrån.

Att ha en bra målvakt kan vinna lag titlar och att ha två bra målvakter (Fabianski & Szczesny) kan mycket väl visa sig bli avgörande mot slutet av säsongen.

______________________________________________________________________________

Formstarka spelare

Samir Nasri har haft en stigande formkurva hela säsongen, RvP ser ut att vara tillbaka i storform och spelare som Theo Walcott, Cesc Fabregas och Alexandre Song verkar bara bli bättre och bättre. Många formstarka spelare resulterar ofta i ett formstarkt lag och de gånger vi använt oss av vår bästa elva (Chelsea, Birmingham, Manchester City & West Ham) har det ofta slutat bra. 9 av 12 poäng jämfört med 2 av 6 poäng i de matcher vi roterat (om vi låtsas att en cupvinst ger 3 poäng...).

______________________________________________________________________________

Överlevnad

Trots att resultaten inte gått vår väg är vi kvar i exakt alla turneringar. Vi är en vinst ifrån att spela final i Carling Cup, idag kan vi gå vidare i FA-cupen och dessutom väntar fortfarande slutspelet i Champions League. Sedan får man naturligtvis inte glömma ligaspelet!

______________________________________________________________________________

______________________________________________________________________________

Skäl till att vara pessimistisk

God eftermiddag! Det känns faktiskt skönt att vara tillbaka efter helgens långa och oväntade uppehåll. Anledningen varför jag haft en hel del trubbel är på grund av att internet gått ner och upp i princip hela tiden under tre dagar. Det påverkade inför-rapporten mot West Ham, det påverkade ljudbloggen och det påverkade skrivandet av bloggen. Som tur är har problemen nu lösts och jag har dels tiden att skriva ett inlägg och dels har rädslan försvunnit för att internet ska åka ner igen.

Jag var enormt taggad inför söndagens ljudblogg då en engelsman och säsongskortinnehavare skulle gästa min ljudblogg, men bara en kvart innan vi skulle sätta igång ljudbloggen förstördes hela kvällen för mig då internet gick ner. Jag smsade honom om han inte kunde hitta en tid på måndagen, men det kunde han tyvärr inte göra. Istället får han vara med i framtiden. Jag fick gå ut och leta efter en akut reserv och efter lite samtal hit och dit gick till slut min kära vän marcus på att ställa upp.

Anledningen varför jag inte vill göra ett "eget" inlägg för ljudbloggen är eftersom det märks att den är snabbt gjord. Huvudsaken var att få iväg en ljudblogg, men dels blev den lite för lång och dels är ljudkvalitén under all sorts kritik. Om man ignorerar dessa två faktum gick det dock helt okej och i slutändan är det ändå upp till er att tycka till om den. Om ni vill höra ljudbloggen kan ni enkelt ladda ner den här, men kom ihåg vad jag sagt! Jag har redan börjat planeringen inför den kommande ljudbloggen och kan på heder och samvete lova att det inte kommer bli samma problem (så länge internet inte krånglar sig igen!).

***

Nog om det! Det var extremt länge sedan jag faktiskt skrev ett ordinarie "nyhetsinlägg", så jag tänkte att faktiskt kunde göra slag i saken den här soliga tisdagen. En hel del spelare har pratat ut om de senaste veckornas resultat och det finns en hel del intressanta saker att ta upp, allt från uttalanden från Szczesny till rykten om nya mittbackar!

Låt oss dock börja dagen med en skaderapport från Mr. Wenger:

We look alright. We have of course Ramsey available again and Diaby is not far away. So overall the situation has not deteriorated and we hope to get Diaby back soon. Wigan will be too early [for Diaby], even I believe Ipswich will be too early, but the game after he should be available. He should be the first one who will be back.

We still have Fabianski out with a shoulder injury, we still have Almunia out and therefore Wojciech will continue to play.Fabianski had a little setback, it doesn’t improve as quickly as we thought and like Diaby he will not be available for Wigan or Ipswich but after.

Squillaci could be available in two weeks. [Vermaelen's is not a real surgery]. It is to take out a little [tendon] next to his [Achilles] tendon. It is to open it a little bit and cut out the [tendon] that has been causing the friction. It is a procedure, that is the right medical term. We are very optimistic that [this will cure the problem]. But of course it is now what you call in football a little bit longer delay of four to six weeks.Let’s count the weeks to Barcelona and you will know. I count a minimum of four weeks, maximum six, so it is not an unrealistic target.

I korta drag:

- Fabianski blir borta tre matcher till - Leeds (FA-cupen), Ipswich (Carling Cup) och Wigan (Premier League).

- Diaby är inte tillbaka förrän i februari.

- Ramsey kommer att få speltid.

- Squillaci är tillbaka om två veckor.

- Vermaelen skall inte opereras, utan genomgå en "procedure". Tillbaka om 4-6 veckor, möjligtvis längre. Kan bli borta säsongen ut.

Det var ett bra tag sedan vi såg Vermaelen träna. Foto: Bildbyrån.

Vad skall vi då dra för slutsatser av detta? Szczesny kommer fortsätta få spel i mål. Diabys karriär ser ut att bli lika glasig som RvP:s varit. Ramsey ser äntligen ut att få göra comeback i den röd-vita tröjan och Squillaci kommer snart att kunna avlasta både Koscielny och Djourou.

Vermaelen å andra sidan kommer vi med största sannolikhet inte se något mer av den här säsongen. Trots att det inte är en operation han genomgår får vi räkna med att han är tillbaka om fem veckor, skall bli spelklar (= komma i form) och sedan även skall spelas in i form. Hela den proceduren tar cirka fyra veckor till vilket gör att han kan bli borta mer än två månader. Och då vet vi dessutom inte om han kommer få ännu en "setback" eller ej.

Att köpa en mittback borde således vara prio ett i min tankevärld. Vad händer om Djourou - som sett trött ut på sistone - går sönder igen? Då får Koscielny och Squillaci spela massor av matcher där Song enbart kan avlasta någon enstaka match. Och vem ställer vi på Songs position i det fallet? Denilson? Hah.

Med tanke på det motstånd som väntar snart - Everton, Newcastle, Sp*rs & Barcelona - har vi inte råd att chansa. Jag kommer således bli väldigt arg om Wenger inte bestämmer sig för att köpa in någon. Att riskera våra titelchanser, och det inte bara i Premier League, utan alla cuper också, är någonting som skulle göra mig riktigt förbannad. Det är bättre att ha en mittback för mycket än en för lite.

De senaste dagarna har vi kopplats ihop med Samba, Mexes och Richard Dunne. Medan Samba och Dunne känner till Premier League väl skulle Mexes vara lite av ett osäkert kort då han varit aningen svag på sistone. Det är - precis som Wenger sagt - bättre att lägga pengarna på ett säkert kort (säkert kort = någon som känner till Premier League väl) än att chansa på en spelare från en annan liga.

Man kan tycka vad man vill om kvalitén på spelare som Gary Cahill, Richard Dunne, Phil Jagielka och Christopher Samba, men de har spelat i Premier League vecka in och vecka ut under en längre period och är således vana att spela matcher mot topplag och toppspelare. De skulle, vad jag tror, även inte klaga om de fick en bänkplats med tanke på att de skulle spela i ett topplag.

Gary Cahill sägs vara ett alternativ. Foto: Bildbyrån.

Personligen har jag inga önskemål på namn. Det enda jag vill se är att Wenger agerar och att han gör det med att köpa in rätt typ av spelare. Så länge han gör det kvittar det vad spelaren i fråga heter.

Robin van Persie är som vi alla vet tillbaka i form och holländaren säger följande till The Daily Star:

I’m feeling quite well since a couple of weeks, it’s a good period, all of us [actually] if you look at the last three Premier League games, we played well, a good pressing game, everyone worked for each other and as you can see everyone can score, it’s good.

If you look at the likes of Alex Song, Samir Nasri, maybe myself, Cesc Fabregas, we have more than 200 games under our belt, we’ve been there and we know how it feels to miss out on chances.It’s not nice to miss out, to look back and think ‘we should have done this or we should have done that’. We all know that feeling but now everyone believes from the inside that we can do it, no one looks nervous to me.

Our aim needs to be to play well, play the beautiful game, pass it to each other so as everyone scores but after 70-75 minutes, if we’re one nil in front in a big game, somewhere away, sometimes it’s good to pass it and let them come and get them on the counter attack. That can work as well because sometimes it’s necessary to get the points.

Att se RvP tillbaka och dessutom komma i form är ingenting annat än en lättnad. Rädslan för att han skall skada sig igen är dock stor och jag håller andan i varenda närkamp han ger sig in i. Att ha en spelare som RvP - så som han spelat de senaste matcherna - kan visa sig bli guld värt. Han är en klasspelare när han är som bäst och han var en ynka stolpträff ifrån att göra hat-trick mot West Ham.

Om RvP bara kan fortsätta på den inslagna vägen - och framför allt låta bli att bli skadad - är vägen öppen för framgång. Man kan tycka lite synd om Chamakh som presterat bra hela hösten och vintern, men som nu får infinna sig i att sitta på bänken, men det är ett tydligt bevis på den bredd truppen har. Spelare som Nicklas Bendtner, Chamakh, Andrey Arshavin, Tomas Rosicky och Aaron Ramsey finns alla tillgängliga på bänken. Det är inte en tråkig bänk.

Szczesny har fått stå de tre senaste matcherna och har gjort det helt okej. Nu kommer han att fortsätta stå i ytterligare tre matcher då Lukasz Fabianski inte är tillbaka förrän i slutet av januari. Själv säger han följande om situationen:

We have not ­conceded a lot of goals recently. We have kept three clean sheets on the bounce in the ­Premier League now, which is pleasing because people have questioned our defending. We want to win every ­competition, whether it is the Champions League, Carling Cup, FA Cup or Premier League. We just want to play our best in every single game and ­hopefully we will win some ­trophies.

I treat every single game as my chance. I just want to do my best and leave the decisions to the manager. The manager shows faith in me. I ­believe I am ready, so any time I get a chance I will try to prove to him I am ready.

I played at Elland Road with Brentford and we got a draw, so I am hoping for a better result this time. It is quite a loud ground, but I ­enjoy the atmosphere, it gives you a bit more motivation, keeps you ­focused. When you play in games with no crowd you can sometimes lose a bit of your concentration.

Wojciech Szczesny har spelat bra på sistone, men då och då märker man av att han bara är 20 år gammal. I vissa fall har orutinen visat sig och det har resulterat i en hel del svajjiga ögonblick. Som tur är har det dock inte kostat oss mål.

Det märks tydligt att en stor majoritet föredrar Szczesny framför Fabianski (inte minst efter denna poll på Arsenal.com), men för att vara ärlig förstår jag inte varför. Eller ja, jag förstår ju varför, men jag kan ändå inte förstå varför, om ni förstår er på mig. Medan Fabianski har en historia full av tabbar har Szczesny inte gjort en enda som kostat oss mål eller poäng. Så enkelt är det. Många jag pratat med har sagt att de hellre vill se Szczesny starta eftersom Fabianski fortfarande känns som ett osäkert kort.

Många föredrar Szczesny framför Fabianski. Foto: Bildbyrån.

I mina ögon är Fabianski en mer färdig målvakt än Szczesny. Han är äldre, har mer erfarenhet, har spelat väldigt bra under hösten och varit dominant i luftrummet (som folk ofta klagat på), men även gjort superräddningar som ofta vunnit oss poäng. Att Szczesny har mer pusselbitar (som någon skrev i förrgår) för att bli en supermålvakt finns det ingen tvekan om, men det finns samtidigt ingen tvekan om att hans tid fortfarande finns i framtiden. Just nu är Fabianski #1 och så länge han inte blir sitt gamla jag finns det ingen anledning varför Szczesny skulle få starta framför honom (när bägge är friska).

Szczesny kommer att få massvis med chanser (trots en frisk Lukasz) och om bara något år kan han komma att bli vår nye förstemålvakt i en väldans massa år framåt, men just här och just nu är Fabianski lite före, åtminstone i mina ögon. Däremot har jag inga som helst problem att se Wojciech starta, om ni tror det!

Det finns nog få som missat att Thierry Henry är tillbaka i klubben, åtminstone tills MLS-säsongen börjar igen och han har naturligtvis pratat en hel del med brittisk media. Han har som vanligt mycket intressanta saker att säga om både Arsenals kapten Cesc Fabregas och vår titeltorka:

I think they can [win the Premier League]. I don’t think it’s the only time they had the chance to grab the title, I think they’re not that far from it. It will be a great thing for the club if they can bring back some silverware, especially for the fans. I do think they can do it with the style of football that they play. They have some important games soon, I think near the end of the season with Man United, that game will be a decisive one.

I would tell [Fabregas] not to listen to anyone. People used to say the same about me, about Patrick Vieira and Tony Adams. That’s the way it is, when your team is not performing people will have a go at Cesc. He is an amazing player, talisman and club captain. If Arsenal go on to win the title, they will say he had an amazing season.Cesc is from Spain, but as an Arsenal fan I want him to stay at Arsenal. Right now you can see his commitment playing for the club.

Det finns väl inte så mycket att ta upp kring detta. Att Cesc Fabregas tänkte på en flytt till Barcelona i somras kan nog ingen förneka och trots att det en dag kommer att hända kan ingen kritisera honom för hans kärlek för Arsenal.

Hans inställning, hans passion och hans vilja att göra allt för sitt Arsenal har inte minst visat sig de senaste veckorna. Fabregas kommer alltid att älska Arsenal, till och med den dagen han spelar i Barcelona. Det finns ingen tvekan om att han kommer bära med sig den tiden i resten av sitt liv och det vore således bara tragiskt ifall han en dag skulle få lämna utan att ha vunnit någonting annat än en FA-cup (2005).

Theo Walcott har efter sin superba match mot Chelsea blivit ordinarie i startelvan och har sedan den matchen fortsatt att prestera från start. Efter matchen mot West Ham väljer han att hylla Robin van Persie som han skapade en dödlig duo med under lördagens match:

It’s very important for us to have Robin back. Having his presence up front, he’s great to play with up there, I love playing alongside him. He’s scoring goals and is back fit now which is good to see. He has had a good rest and is ready to go.

We had so much strength on the bench as well – if you look on lördag we had players like Bendtner, Arshavin and Chamakh to come on. We have lots of different options and that’s the great thing with this Arsenal team at this moment in time.

If it’s not going well for you, someone else on the bench can come on and that’s the whole point of a squad.“We have a great squad and we are going to need it and all stay fit because I think it’s going to be a busy run to the end of the season now.

På Arsenal.com menar han också att vi har det bästa anfallet i Premier League. Att RvP är tillbaka märks i hela vårt sätt att bygga upp ett anfall på och det märks att lagkamraterna gillar att spela med honom as well. Det är absolut ingenting fel med Chamakh, men vi kan nog alla enas om att RvP är aningen bättre än marockanen.

Robin van Persie petar Chamakh just nu. Foto: Bildbyån.

Däremot skulle jag vilja se mer av Chamakh. Han har varit viktig hela hösten och vi har honom att tacka för mycket. De senaste veckorna har han dock flytit bort och på något sätt blivit helt osynlig. Samtidigt är det svårt att ge Chamakh speltid nu när vi har en så bred trupp. Det går naturligtvis att spela RvP och Chamakh tillsammans, men då måste man peta antingen Walcott eller Nasri, vilket nog ingen av oss vill.

Lite smånyheter kan jag också bjuda på! ITV har skrivit en artikel om hur Leeds skall besegra Arsenal, Wellington Silva har nyss flyttat in i Levante och Ryo Miyachi sägs gå på lån till Feyenoord. Desstuom skall Juventus komma att lägga ett bud på Arshavin, i alla fall om man ska tro media.

Sist men inte minst måste ni ta och höra den nya ramsan om Chamakh. Lyriken är fantastiskt dålig, men det gör inte så mycket då ramsan sätter sig i huvudet direkt!

Det här var dock allt för idag! Ha det så bra! Tack och hej!

Det sägs att Vermaelen ska genomföra en liten "procedur" gällande hans hälsena i Sverige och efter detta mindre ingreppe ska han vara klar för spel inom 4-6 veckor. Upp med handen ni som fortfarande har hopp om att se belgaren spela i a-laget denna säsongen! Det kan finnas ett problem (detta utan att jag överhuvudtaget aspirerar på att vara läkare eller ens kunnig inom om området) att när man inte ser skadan till en början, låter honom vila, sedan tror sig veta vad det är och låter han vila, sen träna, skadan uppstår igen. Då börjar man leta på riktigt, men det är kanske inte helt självklart att man vet vad man ska leta efter och nu har man då hittat någonting som man ska skära ut. Om inte det heller verkligen är felet så kan vi vara helt säkra på att Vermaelen spenderar resten av säsongen på läktaren. Inte fy skam, bra platser har de också.

Det verkar helt spikat att Szczesny är vår enda friska målvakt inför de kommande matcherna. Visst har han flaxat bort sig här och där, men jag tycker nog att det finns potential. Nu får vi se honom i några raka matcher mot tufft motstånd. Vi får bara hålla tummarna för att det inte är han som stjälper oss.

Det är rykten hit och dit, men alla ni som undrar vem det kan bli ska tänka på att det finns två kriterier för att det överhuvudtaget ska bli en affär av en mittback:

* Han ska kosta två backar läsk och ett Toblerone

* Han ska kunna tala franska

Det snävar ner antalet till ett klart hanterbart nummer. Synd bara att ingen hört talas om dem än. Wenger vägrar att köpa någon du känner till ända sedan Francis Jeffers affären. Hårddraget, men ändå med lite substans.

Det var en intressant söndag ur Premier Leaguesynpunkt. Fyra kryss i de fyra matcherna och allra viktigast var förstås krysset som The Scum fick mot The Scum. Två fina poäng tjänade där. Fem poäng är ingen omöjlighet, men vi ska komma ihåg att om vi slår United hemma på Emirates så ska vi ändå gå resten av matcherna minst två poäng bättre än dem. Tufft. Det blir till att ta på Batmandräkten och Ka-powa dem allihop.

Ni som inte gillar negativa inlägg kan nog göra gott i att inte läsa redan här. Jag kommer nämligen att ondgöra mig över hur 2011 sett ut för min del på Arsenalfronten. Det är inte rolig läsning. Det är ett jävla skitinlägg, faktiskt. Men, en blogg behöver inte alltid vara högkvalitativ. Det vet ni som läst tidigare inlägg av undertecknad.

Ni som däremot gillar situationsironi kan nog uppskatta inläggets karaktär.

Det började väl visserligen ganska bra. Vinst på nyårsdagen mot Brum. Visserligen följt av 0-0 mot City, men ändå godkänt kan jag tycka. Allt hemma i TV-soffan i Gullbranna där familjen fick stå tillbaka för mina TV-krav.

Sedan kom FA-cupen. 1-1 hemma mot Leeds och kvittering i sista minuten. Grym spänning. Säger de. Själv var jag iväg på andra äventyr i Södertälje där jag såg min sista hockeymatch för säsongen. Inte heller läge att ladda ner matchen i efterhand när man vet att det inte var mycket att se.

Ipswich skulle dock bli en munsbit. Ett lag i spillror efter att Roy Keane gått så dåligt med laget att han fick sparken. Vi ställde upp med ett bra lag. Givetvis 0-1 i röven. Min årsdebut på matchsamlingarna i Stockholm hade fan inte kunnat bli sämre.

Sen då? West Ham borta? Revanschen! En riktigt bra match med en enkel, riktigt enkel 3-0-seger. Enligt den alltid lika självgode Peter Wennman påstod att statistik visade att Fabregas hade fler bollkontakter i första halvlek än hela West Hams mittfält tillsammans. Vi var klart bättre.

När den matchen spelades, så var jag i Kungsbacka, långt ifrån möjligheten att bevittna en TV-apparat som visade matchen. Ont i fötterna hade jag också efter 12 timmar i ett par skor som jag inte gått in. Dock var jag snygg i kostymen under dagen. Alltid en tröst.

Så var det då dags för FA-cupreturen. När jag kollade förra veckan och planerade hur mina veckor skulle se ut, så var den schemalagd till den 18/1. En tisdag. Yes, tänker jag. Dagen innan jag åker på kollo med våra nya sjukgymnastettor.

Tjenare. FA flyttar såklart matchen två dagar senare och den spelas istället på onsdagen den 19/1. När jag är ute på Sunda gård på Blidö. Där finns det inte ens TV, telefon eller bredband. Knappt att man har täckning på mobilen. Således ingen match för mig då heller.

Lördag då? 16-match mot Wigan? Då står jag i Åkeshovshallen och dömer min första världscuptävling i fäktning, SAF-pokalen. Första tävlingen med internationell domarlicens. Inte en möjlighet att jag kan avboka.

Frågan är vad fan man ska göra. Funderar på att gå i ide mellan söndag och tisdag för att undvika andra saker som kan komma emellan mig och Kalle Anka Cup-returen tisdag kväll.

För om något kommer i vägen för den, då vettefan om det inte är någon där ovan molnen som av okänd anledning hatar mig. Lite som jag hatar

För snälla nån. Jag har knappt ens läst några nyheter på sistone. Allting har handlat om skola (Hälsopromotion 15hp är inte det bästa jag vet, speciellt inte grupparbeten där alla i gruppen befinner sig på olika orter i landet), resor, döma fäktning och ännu lite mer skola. Det enda Arsenal jag har hunnit med är att svara på medlemsmailen (är man infoansvarig, så är man). Annars är det nästan läskigt. Jag har aldrig haft sånt här oflyt i mitt Arsenalliv. Någonsin.

Blir det inte bättre under andra halvan av januari, så får jag väl byta lag och bli nån sån här ickesupporter. Typ sån som håller på Chelsea. Eller Svennis.

Fast nä, det skulle fan inte funka. Hade hellre tagit cyanid, faktiskt.

It's so quiet, it's so quiet, it's so quite at the Park, it's so quieeeet at the Paaark! Och visst var det tyst, nästan stendött. Hemmasupportrarna hade inte mycket att vara glada över och their famous atmosphere fanns ingenstans att hitta. Istället var det Arsenals stolta bortaklack som fick skapa stämningen - och visst skapade vi stämning. Men än en gång, låt oss ta det från början.

Min kontakt för bortamatchbiljetter hade missat att köpa en biljett till Upton Park för ett par veckor sedan (när de såldes) och hade således ingenting åt mig. Fram till i förrgår kväll var jag fortfarande inte säker på om jag skulle kunna gå, men efter ett par samtal hit och dit lyckades jag hitta en pålitlig Arsenal-supporter som hade en biljett över. Han ville dock ha £75 (!!!) för den, vilket var/är rena rama rånet, trots att West Ham har rätt så dyra biljettpriser. Jag lyckades dock tvinga ner priset till £55 (vilket fortfarande är överpris), men jag kunde inte missa en bortamatch, inte efter de underbara bortaresorna till Wigan och Birmingham.

Igår kväll begav jag mig således till Kentish Town för att plocka upp biljetten. Några stopp med Central Line, några fler med Northern Line och sedan var jag på plats efter en promenad på femton minuter. Det första som slog mig var hur fula biljetter The Hammers har, men det viktiga var inte utseendet, utan biljetten. 55 pund fattigare började jag vandra hemåt bland väldigt suspekta kvarter.

På kvällen kände jag mig något kär och det resulterade i gårdagens omtyckta inlägg. När känlsorna flyger iväg skriver jag som bäst, det har jag lärt mig sedan en lång tid tillbaka. Hur som helst mådde jag riktigt bra när jag gick och la mig. Biljetten var säkrad och jag såg fram emot den kommande matchen.

Upton Park. Foto: Bildbyrån.

Efter en frukost, en lunch och en härlig promenad i Shoreditch begav det sig mot Upton Park. Vädret var fantastiskt fint och trots att det blåste rejält kändes det som en kraftig sommarvind snarare än en vinterblåst. Det enda problemet var att Hammersmith & City Line samt District Line var avstängda hela dagen pga underhåll. Detta gjorde att man inte på något sätt kunde ta sig till Upton Park med tuben. Istället blev det en väldigt annorlunda resa till West Hams kvarter.

Först tog jag Central Line upp till Stratford för att sedan byta till Jubilee Line för att kunna åka en station ner till West Ham (notera att West Ham och Upton Park inte är samma station). På vägen dit mötte jag en blyg Arsenal-supporter från Kuwait(!) som behövde hjälp med att hitta vägen till Upton Park. Jag erbjöd naturligtvis min hjälp och han och jag följdes åt hela den resterande vägen.

När vi väl klivit av i West Ham märkte vi att vi var lite för sena. Det var bara 40 minuter kvar till avspark och en promenad från stationen till Upton park tar ungefär lika lång tid. Som tur var stod det en man med ett stort plakat precis utanför stationen. På plakatet stod det "WEST HAM CARS".

Vid det här laget hade det redan hunnit bli kväll och mörkret hade ödelagt radhusområdet utanför stationen. Det lilla skenet från "WEST HAM CARS" huvudkontor (som såg ut som en liten kontorsbox) skiljde sig dock från mängden. Över kontoret stod det "we offer local cabs". Det hela var smått väldigt mysko, men vad fan, det fick duga tänkte vi och det lilla sällskap som hade anslutit sig.

Där stod vi och väntade i flera minuter på att en taxi skulle dyka upp. Vi fick gång på gång beskedet att en ny taxi skulle vara på plats om bara några minuter, men ingen taxi syntes till. Fler och fler anslöt och snart var vi en hel klunga West Ham- och Arsenal-supportrar som behövde lift till arenan. Den första taxin (som såg ut som var en helt vanlig bil) kom, men jag hade gått undan lite för att hitta en riktig taxi (hela deras verksamhet kändes så himla suspekt). Således var det fyra stycken personer som knep taxin före oss, trots att vi hade stått före i kön i flera minuter. Vi blev förbannade, men de körde iväg innan vi ens hann börja klaga.

När nästa taxi kom åtta minuter senare satte vi oss i den och bad föraren att trycka på gaspedalen, men då kom chefen ut ur kontoret och bad oss kliva av eftersom det var fyra personer som tydligen stått före i kön, men gått bort för att beställa mat. Ett antal fuck senare kom det dock en minibuss som inte bara tog på oss, utan en hel del andra också. Klockan stod på 17.10 och det var 20 minuter kvar till kick-off. Som tur var indiern bakom ratten helt galen och trampade i gasen som om det vore ett Värmlands-rally. Minst hundra farthinder senare (jag har aldrig varit med om fler väggupp på tio minuter) var vi äntligen på plats. På vägen dit hade vi sett ett antal supportrar som faktiskt sprungit mot arenan. Stackars dem.

När vi väl gått in på arenaområdet blev vi tillbakadirigerade eftersom bortasupportrarna hade en helt seperat ingång på baksidan av arenan. Vi fick således ta och springa flera hundra meter för att komma runt avspärrningarna och in i bortaområdet. Väl framme i entrén stötte jag på en man som var minst lika förbannad som mig och ur hans mun kom ett antal svordomar som inte bör skrivas här. Om bara tunnelbanan fungerat som vanligt...

Med fem minuter kvar till kick-off lyckades jag dock äntligen kliva in på arenan och direkt finna min plats. Det var tänkt att jag skulle vara där en timme innan, men på grund av tunnelbanan, taxiväntandet och en hel del annat hann jag alltså knappt till avspark. En läxa tills nästa gång.

Väl inne på Upton Park drog jag igång sjungandet direkt och känslan av att kunna sjunga ut sin kärlek tillsammans med likasinnade är så himla underbar. Det går inte att beskriva i ord, precis som jag skrev igår.

Arsenal började bra och matchen var väldigt lik den mot Birmingham. The Gunners hade spelövertaget, målchanserna och i princip allting redan i inledningen av matchen. Precis som borta i Birmingham skulle även ledningsmålet komma efter tretton minuter, dessutom av exakt samma spelare - Robin van Persie.

Jack Wilshere kom framstörtandes på mittfältet, passade bollen ut till Theo Walcott på högerkanten. Theo tog nåra steg in mot straffområdet och passade sedan Nasri som släppte förbi sig bollen mellan sina ben till en Robin van Persie som vackert slog till direkt! 1-0 till Arsenal och vilt jubel!

RvP jublar! Ser inte hans benskydd abnormt stora ut? Foto: Bildbyrån.

The Gunners fortsatte sedan att pressa medan West Ham knappt hade någonting framåt. Cesc Fabregas hade ett bra läge, Robin van Persie sköt ett stenhårt skott i stolpen och Green gjorde en superräddning efter ett fint mönsteranfall av Arsenal. Det enda West Ham kom med var ett farligt läge från vänsterkanten efter att Djourou tabbat sig ordentligt i defensiven. Szczesny gjorde dock en snygg räddning och höll borta kvitteringen.

Rädslan med att endast gå in i halvvila med 1-0 - trots en stor dominans - var stor och 2-0 kändes lite som ett måste. Som tur var tyckte även spelarna det och Theo Walcott kunde stöta in sitt tionde mål för säsongen efter en fin passning från Robin van Persie.

Efter 2-0 kunde vi andas ut lite och you're getting sacked in the morning ekade inne på arenan. Ramsan byttes minuten senare ut mot you're getting sacked in an hour för att minute senare bytas ut till you're getting sacked at halftime för att en sista gång bytas ut mot you're getting sacked in a minute, saacked in aaa miinuuute! Humor!

Arsenal kunde som tur var gå till vila med 2-0 i bagaget, men att ta ut en seger i förskott kunde man absolut inte göra. Minns bara vad som hände på samma arena förra säsongen.

I pausen träffade jag på Tomelilla som hade tagit sig till London med två Liverpool-vänner som sällskap. Han berättade att de skulle gå på konsert imorgon (läs: idag), men den hade tydligen blivit inställd. Nåja, att se Arsenal live är inte så illa det heller.

Efter halvtid klev Arsenal ut på plan och fortsatte sin dominans. Vi hade i stort sett allt spelövertag och målchanserna fortsatte att flöda. Green stod dock på bra i West Ham-målet, trots att han fick höra "you let your country down" mer än en gång.

Ett förlösande 3-0 skulle dock komma! Theo Walcott missade en passning som rullade förbi honom, men löpte trots det ikapp bollen för att sekunden senare bli fälld av Wayne Bridge inne i straffområdet. Straff till Arsenal!

Robin van Persie stegade upp mot straffpunkten och med tanke på att han inte missat en enda straff på snart fyra år kunde det inte bli någonting annat än mål - och visst blev det även så! van Persie satte den lågt till höger om Robert Green och sprang sedan fram till bortaklacken och skrek ut sin glädje. Vilken hjälte!

RvP igen! Foto: Bildbyrån.

Med bara några minuter kvar kunde man tro att The Hammers åtminstone skulle försöka lägga i ännu en växel, men så blev det inte. Istället var det The Gunners som pressade som aldrig förr. Nasri stod för en fantastiskt fin individuell prestation, men skottet som mycket väl kunde letat sig in i mål täcktes av en West Ham-försvarare. Jack Wilshere hade sekunden senare chansen att skjuta in 4-0, men Green räddade snyggt.

När Arsenal bytte in nytt folk stod Robin van Persie redo att lägga ännu en hörna, precis vid bortaklacken. Vi tog tillfället i akt att sjunga hans namn högre än vi hade gjort under hela kvällen och resultatet var underbart. Holländaren vände sig om mot bortaklacken, knöt nävarna högt upp i skyn och skrek någonting som liknade "come oooon". Vilken hjälte!

Några minuter senare var mötet över. Mina lungor var i princip förstörda, men det gjorde inte så mycket. Känslan av att stå på Upton Park, sjunga ut sin glädje, se de miserabla hemmasupportrarna och känna på den riktiga brittiska supporterkulturen är fantastisk. Det är få saker i världen som slår det. van Persie, Wilshere, Song, Djourou och Eboue kom alla fram och applåderade klacken. Sedan kastade de iväg sina tröjor till oss. Om jag bara stått några meter till vänster hade jag utan tvekan fått tag i Songs tröja! Det skulle varit någonting!

Jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen efteråt, så jag följde efter alla andra. Efter att ha gått i tjugo minuter ringde jag en vän och bad honom kolla upp vart i helsike jag hamnat. Det visade sig att jag hamnat vid West Ham Park och var tjugo minuter från Stratfords tunnelbanestation. Totalt fyrtiofem minuter senare (jävla tunnelbana...) kunde jag äntligen kliva på ett tåg tillbaka mot Liverpool Street. Medan den långa promenaden var ohyggligt tråkig gjorde det inte så mycket då Arsenal vann och jag var lycklig!

Nu sitter jag här hemma igen och internet har helt utan anledning gått ner för tredje gången på två dagar. Därför lär det här inlägget publiceras på söndagen och inte lördagen, så som det var tänkt från början. Oavsett vad är jag ännu en upplevelse rikare. Kärleken för Arsenal är större än någonsin och jag kommer utan tvekan åka på fler bortamatcher innan säsongen är över. Mer än så finns det inte att säga om en underbar kväll som denna!

______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:
Standardbetyg: 6

• Szczesny (6,5/10) - Skall naturligtvis ha cred för sina fina räddningar, men skall även kritiseras lite för sitt något svajjiga spel och sin fortsatt dåliga distribution. Killen har dock enorm talang och han kommer utan tvekan bli Arsenals förstemålvakt om något/ett par år, men just nu är Fabianski en mer färdig målvakt.

• Eboue (6/10) - Visade upp bättre takter igår. Var bra i defensiven (åtminstone helt okej) och gick inte på lika många offensiva räder som vanligt. Var dock även bra i offensiven och skapade ofta problem för West Ham-försvaret.

• Djourou (5/10) - Långt ifrån lika imponerande som mot tdigare motstånd. Gjorde några enkla misstag.

• Koscielny (7/10) - Hade en bra afton. Vann många höjddueller och var brytningssäker. Lugn i spelet.

• Clichy (6,5/10) - En helt okej match från fransmannen.

• Wilshere (8/10) - Killen blir bara bättre och bättre. Varit ordinarie i världens tuffaste liga under hela säsongen och visar fortfarande inga tecken på trötthet eller formsvackor.

• Song (7/10) - Song är Song. En höst som varit upp- och ner, men nu verkar han ha återfunnit sin form från förra säsongen.

Song var bra som vanligt. Foto. Bildbyrån.

• Walcott (8/10 - utbytt i matchminut '88) - Gav ständiga problem för Hammers-försvaret och var delaktig i alla mål!
• Nasri (7,5/10 - utbytt i matchminut '88) - Fortsatt het, trots uteblivna mål. Bollen är som fastklistrad vid hans fötter.
• Fabregas (7,5/10 - utbytt i matchminut '81) - El Capitan är också på väg att återfå formen. Blir bara bättre och bättre.

• van Persie (8/10) - Otroligt bra match från holländaren som är på väg tillbaka till formtoppen. Avslutet som resulterade i 1-0 var världsklass. Otroligt få spelare som valt att skjuta direkt.

• Denilson (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '81)

• Arshavin (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '88)

• Gibbs (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '88)

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Robin van Persie - Var överallt idag. Formen är på väg tillbaka vilket är ett fantastiskt gott tecken. Kunde till och med ha gjort ett hat-trick idag. Gjorde dock allting rätt!
• Jack Wilshere - Underbar inställning! Ger verkligen aldrig upp och går in hundraprocentigt i varenda närkamp. Unge Jack är inte rädd för någonting. Var fantastisk i både offensiven och defensiven.
• Theo Walcott - Riktigt bra match! Passade fint fram till 1-0, gjorde själv 2-0 och fick med sig en korrekt straff som resulterade i 3-0.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte bort att det här var bara en av många segrar vi måste ta för att ens ha en chans att komma ikapp United. Manchester City vann hemma mot Wolves med 4-3 vilket betyder att de fortfarande innehar andraplatsen. Manchester United spelar mot inga andra än våra ärkerivaler Tottenham idag. Minst ett lag kommer att tappa poäng - frågan är bara vilket?

______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Det var väl inte så illa pinkat igår? Hur usla och icke-PL-värdiga West Ham än såg ut igår så hade Arsenal rest sig ur askan och ville visa världen att det här laget inte är borta, körda eller otillräckliga.

West Ham spelade på helt fel sätt när det kommer till att möta Arsenal, såg ni sådana ytor det fanns för oss att spela bollen på? Jämför det med matcherna mot Ipswich och Leeds där motståndarna var tätt inpå med fysik och kraft för att stänga ytorna för oss. Släppte vi inte bollen på ett tillslag så small det rejält, mot West Ham fick vi istället styra matchen, ta det lugnt och fundera över våra alternativ. Då är Arsenal närapå oslagbara.

Erik Niva lyfte igår fram begreppet gambeta när det gällde Tevez mål mot Wolves och det var väl ett klassiskt exempel på en gambeta. En gambeta är alltså när en spelare startar en anfallsräd som inte slutar förrän bollen sitter i mål eller att spelaren stoppas i denna räd. detta ska gärna ske med huvudet nerborrat av målmedvetenhet och dribblingar som får försvarsspelarna att se ut som statyer. Vi hade en sådan spelare igår som gjorde gambetas hela tiden, även om de räderna inte var mot målet varje gång, men Jack Wilshere personifierade igår Arsenals revanschlusta och jävlaranamma. Vi ville visa resten av Premier League att Arsenal kommer att försöka vara med så länge det bara går. Det uppskattar jag, hellre vilja och fallera på kompetensen, än att ha kompetensen och visa ovilja.

Det var extra roligt för Van Persie att få sätta två mål, det behövde han verkligen och han är enligt mig med råge den bästa anfallaren vi har. Han är otroligt viktig både i uppspelsfasen och avslutsfasen och är en otroligt komplett offensiv kraft att jämför med Chamakh som inte alls kan styra spelet lika bra, men är duktig på att lura offsidefällor och använda sitt huvud. Bendtner kan man inte nämna i samma andetag.

Fabregas var på spelhumör igår vilket måste till om vi ska kunna vinna någonting och det är ju faktiskt så att vi är den enda klubben i England som kan vinna alla fyra turneringarna. Långsökt naturligtvis, men det är klart att det är bättre att vara med än att inte vara det. På pappret ser våra nästa tre matcher lätta ut, men vi har ju fått lära oss att Leeds, Ipswich och wigan har förmåga att ta poäng av oss. Kan vi bara gasa lite till i matcherna så ska det nog gå vägen, för problemet tycker jag delvis har varit att vi har slagit av på takten och spelat i motståndarnas tempo och det är vi inte bra på. Spelar vi så snabbt som vi kan så ska motståndarna åka på så många gula kort att de börjar bli oroliga för röda och det bör ju gynna oss.

Rådet är alltså, spela snabbt och hänsynslöst i bemärkelsen att det inte gör någonting om det står 3-0 till oss efter 20 minuter. Det är ingen välgörenhet.

Ett fredagsinlägg utan särskilt mycket att säga, låter det som en plan? Det är ganska mycket stiltje på ryktesfronten och det är kanske precis som vi vill ha det, jag vet att jag föredrar inga rykten och så helt plötsligt dyker det upp ett blixtköp som ingen gissade sig till. Alla letar efter en mittback och jag är hundra procent säker på att Wenger har alla sina tentakler ute för att finna den perfekta lösningen (kvalitet+okändhet=lägsta pris).

Matthew Upson ryktades för comeback och jag vet att många av er som minns honom som en Arsenalspelare satte i halsen. Han blev i det närmaste utfryst under sina år i Arsenal och fick väl aldrig chansen under någon längre period. Till saken hör förstås att han skulle försöka slå sig in i laget 1999-2003, ingen lätt uppgift med tanke på att Tony Adams och Martin Keown var kvar i laget, men trots att han spelade 16+6 matcher under säsongen 2001/2002 så kändes han aldrig stabil och sedan han såldes till Birmingham 2003 så har han varit en duglig Premier League-back, varken mer eller mindre. Det betyder naturligtvis inte att han inte kunnat komma in och göra ett jobb för Arsenal, det tror jag säkert, men frågan är om vi inte kan få ett bättre kort om vi verkligen letar. Sol Campbell är inte ett sådant kort och Upson skulle vara betydligt bättre, men nog måste det finnas en och annan mittback i Europa som duger på vår nivå och kan tänka sig en bänkplats när/om Vermaelen blir frisk.

Vi vet ju inte heller om Vermaelen är samma spelare efter sitt skadeuppehåll, då skulle det kunna vara guld värt med en mittback som klarar av tempot och det fysiska spelet utan att behöva anpassa sig.

Jag inbillar mig att Matthew Upson var bitter efter försäljningen och tyckte att han aldrig fick chansen och det kan också vara en nackdel om man försöker värva honom igen. Dessutom är han ingen erfaren man när det gäller troféer, något som säkert spelade roll i Silvestrevärvningen, om det nu inte bara var att kunde tala franska. Då faller väl Upson ändå utanför ramen?

West Ham imorgon ska tas på allvar. Det tror jag väl i och för sig att Wenger sade till spelarna inför matchen mot Ipswich också, men snacka om att tala för döva öron. Imorgon får Wenger helt enkelt skrika ut att om man inte uppfyller de förväntningar som man kan ställa på spelare i Arsenal FC så kan man börja se sig om efter en annan klubb eller åtminstone fem raka matcher i reservlaget. Det finns inte mer plats för underskattning och lathet, det finns inga genvägar till en Premier League titel och att slå jumbon på bortaplan är ett minimumvillkor. Jag ställer kraven och de överlönade divorna i London ska nu bara göra som jag säger. Dags att komma igen med stil.