Senaste blogginläggen

Hypen är enorm inför matcherna i Champions League. Uefa putsar ständigt sin egen gloria och kan inte låta bli att dra ut på åttondelsfinalerna i fyra veckor för att vi åskådare ska kunna njuta av fler matcher med andra lag. Vem bryr sig?

Jag kunde inte bry mig mer om de så visade polska ligan med nakna domare som gick och fällde spelare själva. Jag är Arsenalsupporter, inte något annat. Därför vill jag se Arsenalmatcher varenda dag. Det Uefa gör är att fördröja mina tillfällen att se Arsenal spela fotboll. Hedniskt tycker jag.

Hursomhelst så är det intressant att den största europeiska cupturneringen drar igång igen. Många spännande matcher (som jag inte kommer att titta på) och Arsenal på jakt efter den trofé som Wenger ännu inte lyckats lägga vantarna på.

Helt plötsligt är vi nu också utan en handfull spelare, inte som någon överraskning utan mer som en naturlag. Arsenal ska alltså försöka spela mot ett tekniskt skickligt Porto utan Song, Gallas, Arsjavin, Eduardo, Van Persie, Almunia och Vela vilket jag måste säga känns som ett jävligt dåligt omen.

Vi kommer naturligtvis att ställa upp med ett lag som vi tycker borde slå Porto, men problemet är att flera av dessa spelare knappt har spelat ihop, låt säga att vi får Campbell och Vermaelen som mittbackspar, Ramsey som defensiv mitt, Fabianski i mål och Bendtner på topp. Hur fungerar kommunikationen bakåt för Campbell, Fabianski var ju knappt född när Campbell senast spelade CL. Framåt om han ska släppa bollarna till Ramsey eller blir det månne Denilson som får förnyat förtroende? Det här känns oroväckande.

 

Här finns två scenarion, att vi går för oavgjort med 0-0 som första alternativ eller att vi kör en hit 'n' hope som man säger, vi kör all-in och går det åt pipan så ger vi upp CL och säger att det ändå är ligan som är viktigast. Vilket den givetvis är.

 

Annars är det mycket snack just nu om att det skulle bli playoffs om den sista Champions Leagueplatsen och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Kan kanske vara bra att röra om i grytan även om Wenger har en poäng i att man redan spelat sig tlll platsen genom 38 omgångar. Fan, kanske skulle de köra slutspel rakt igenom med låt säga de sex bästa lagen som gör upp om PL-guldet som i Allsvenskans fornstora dagar. På den tiden TFF blev fyra. Sandell.....

Nostalgi är skönt, men nog är det skönare att ta poäng imorgon, nu gäller det för grabbarna att visa vad de är gjorda av. Tyvärr har de visat mycket spaghetti på det senaste. Benen skakar redan av nervositet, dags att ringa och sjuka sig imorgon kanske...

God eftermiddag. Åttondelsfinalerna i Champions League står utanför dörren och knackar på. Nu är det snart dags att släppa in dem! Champions League, den ädlaste av alla turneringar i hela fotbollseuropa. 07/08 mötte vi ett starkt Milan i åttondelsfinalen. Då blev det 0-0 på Emirates efter att Arsenal dominerat tillställningen. Returmatchen i Milan slutade 2-0 efter ett fantastiskt mål av Fabregas. Förra säsongen var det ett annat italienskt lag som stod i vägen, Roma. Likt 07/08 så dominerade Arsenal hemma, men fick bara med sig 1-0. Returmatchen i Rom vanns på straffar efter en nervkittlande förlängning och straffläggning. Om traditionen håller i sig så står vi framför en enormt nervvrakande (är det ens ett ord?) åttondelsfinal.

Porto är ett rutinerat CL-lag och har även vunnit turneringen tidigare. Detta gjorde dem faktiskt samma år som vi gick igenom ligan obesegrade. Om vi bara kommit förbi Chelsea i Champions League så skulle vi nog ha kunnat utmana om CL-vinsten. Men det är historia nu, istället ska vi blicka fram mot morgondagens drabbning.

Senaste resultaten för Porto - i ligan och cupen - visar att de går in i åttondelen i bra form. 4-0, 5-2 och 3-0 har det blivit till Portos favör. De senaste två matcherna har bägge spelats på Estádio do Dragão. Porto är jämfört med andra lag ett väldigt underskattat europeiskt topplag och det finns all anledning att tro att de kan stå emot Arsenal. Förra säsongen mötte de Manchester United i åttondelsfinalen. Resultatet? Sammanlagt 3-2 till Manchester United. Efter full tid på Old Trafford löd slutresultatet 2-2. På Estádio do Dragão så lyckades Ronaldo göra det här (ett i mina ögon sinnessjukt mål) och även avgöra matchen med samma mål. Porto var alltså en hårsmån ifrån att lyckas rubba den då kommande CL-finalisten United.

Porto förlorade i sommar två av deras bäste spelare när Lisandro Lopez och Lucho Gonzalez lämnade för Lyon respektive marseille. Dessutom försvann supertalangen Aly Cissokho även han till Lyon. De drabbades naturligtvis hårt av spelarförsäljningarna - trots att de gick +€50 miljoner - och det märktes under början av säsongen. Men de har kämpat på och idag så är de minst lika bra som de var ett år sedan.

I Porto rapporteras det att Valeri, Farias och Sa alla missar morgondagens match. Däremot lär Hulk göra comeback efter ett antal veckor tillbringade vid sidlinjen. I Arsenals läger så är det värre. Arshavin, Gallas, Almunia, Eduardo och framför allt Song kommer att missa matchen. Samtidigt så kommer Vermaelen spela under smärta. Men skador är ju ingenting nytt för oss? Vid det här laget borde vi vara rätt vana vid att ha minst nio spelare skadade varje match. Det fungerar liksom aldrig, aldrig någonsin. I de flesta fall är det fegt att skylla på skador, men i Arsenals fall så har man all rätt att göra det ifall någonting går dåligt. Det går helt enkelt inte att spela matcher när halva truppen är skadad och när nästan hela truppen är skadebenägen.

Fabianski kommer att ges chansen nu när Almunia är skadad. Klarar han trycket?

Wenger har haft mycket att säga om matchen, bl.a detta:
___________________________________________________________________________________

From the outside, sometimes you are seen as favourites, but that does not matter. Porto have been consistently in the Champions League and you know you will get a tough game, so I will not be surprised.

Porto is a tough draw. They don't look like a prestigious team but every year they are in there and they can surprise people. They have been playing very well recently.
___________________________________________________________________________________

Porto är och förblir ett underskattat lag. Trots att de flesta lag är bättre på pappret, så är det inte på pappret matchen avgörs. Arsenal skall vara nöjda med ett likaresultat på Estádio do Dragão, men de ska även lyckas avgöra mötet på Emiraten. Eduardo kommer ju att missa matchen, men enligt Wenger så har det gått mycket bättre för kroat-brassen på sistone:
___________________________________________________________________________________

Eduardo has shown signs in training that he is getting sharper again. It takes a long time to recover when you have been injured as he was, but he is getting stronger and stronger. It is not a worry that he does not score - I told him that, once you start to make assists, it is the same as scoring and that, for me, there is no difference. I said the same to Robin van Persie earlier in the season. Don't forget that, at the start of the season, Robin made several assists, but did not score.
___________________________________________________________________________________

Eduardo har ju haft det svårt sen den horribla skadan som nästan avslutade hans karriär. Om jag skulle sätta spelarbetyg sett till hur bra man spelat under säsongen skulle han i dagsläget enbart få en trea (av fem). Han har trots allt gjort ett par mål, men han har haft det svårt och det är snarare ett faktum än spekulation. Småskador, formsvackor och dåliga insatser har kännetecknat hans säsong. Därför är det roligt att höra att han ser allt skarpare ut på träningarna. Det var ju ändå för hans killer-instinkt som han blev en fruktad anfallare i Premier League, innan skadan det vill säga. Det återstår att se om han kan ha återhämta sig tills returen mot Porto den 9 mars.

Eduardo blir enligt Wenger allt bättre. Vi får hoppas att den gamle Eduardo är på väg tillbaka!

Jesualdo Ferreira (skönt namn) är huvudtränare i Porto och har följande att säga om motståndet som väntar:
___________________________________________________________________________________

Arsenal are the English team that can trouble us most. When they are well, they play a game that is hard to overcome. But their form can oscillate. On a good day we can cause them problems.
___________________________________________________________________________________

Samtidigt säger en av Portos bäste spelare - mittbacken Bruno Alves - följande när han fick frågan vem i Arsenal som blir svårast att stoppa:
___________________________________________________________________________________

It's Cesc Fabregas who stands out for his quality, his attacking play, the way he imposes his tempo. He is, without doubt, Arsenal's most valuable player. So we have to negate him.
___________________________________________________________________________________

Samma svar skulle väl i stort sett alla andra mittbackar i CL ha nu när RvP är skadad. Fabregas lär som vanligt bli nyckelspelaren i morgondagens match. Om Fabregas är på humör brukar hela Arsenal vara på humör. Om Fabregas är på humör brukar det även resultera i ett antal mål framåt. Portos offensiva spel kan komma att straffa sig, men det ska bli intressant att se två lag som spelar fotboll likasinnat möta varandra. Tar offensiven ut varandra eller lyckas något av lagen spela så bra i defensiven att man håller nollan?

Porto kommer bli en svår nöt att knäcka, men vi alla hoppas på att vi knäcker den nöten. Vi kunde trots allt få möta ett mycket bättre lag än Porto. Om vi bara kommer förbi Porto når CL det stadium där allting kan hända. Nu ser vi fram emot en fin onsdagkväll, eller hur? Matchrapport kommer direkt efter matchen (publiceras runt en timma efter match)! Stay tune! Just ja, COME ON YOU REDS!

Ni som har följt mig vet att jag ofta kommer med mättande långa inlägg! Idag blir det - helt oväntat - en väldigt kort blogg! Detta på grund av tidsbrist. För att vara lite catchig (eller jobbig) så kommer jag att återge mina tankar i korta och ibland aningen subtila meningar. Ni kan dock redan nu se fram emot ett smaskigt inlägg imorgon! Hur som helst, till dagens!

**

Är det bara jag som är förundrad över hur få chanser Fabianski fått denna säsong?

**

Om Arsenal vinner ligan lär vi få beröm som aldrig förr.

**

Hur många poäng kan Chelsea tappa på 12 matcher? City(H), Aston Villa(H), United(A), Tottenham(A), Liverpool(A)? Vad tror ni? I vilka av de fem matcher jag nämnt lär poängtappen komma i?

**

Manchester United vinner inte ligan fjärde året i rad. Ifall de ändå lyckas göra det måste SAF vara utomjording ... eller något.

**

Det går bra för Szczesny i Brentford!

**

Jag är lite stolt över att jag kan stava till Szczesny utan att googla upp det!

**

Polen måste vara världens bästa land ifall du är en ung målvakt. Dudek, Boruc, Fabianski, Szczesny osv osv osv osv.

**

Jag finns på twitter - följ mig även där!

**

Vår (arsenal.se/arsenalbloggens) IRC-kanal finns uppe 24/7. Det finns alltid minst 10 personer inne som gärna pratar om Arsenal med er. Under matchdagar finns det upp till 35 stycken. Ni får gärna besöka oss! (Instruktioner finns här!)

**

Är Fabregas-Song-Diaby det bästa mittfält vi kan ställa upp med?

**

Underbar intervju med Eduardo som ni bara måste läsa!

**

Hur bra är Porto på en skala mellan 1-10 om Barcelona är 10?

**

Barcelona har lyckast med nästan allt. Allt utom att gå igenom ligan obesegrad. HAH!

**

Undrar hur bra Hleb skulle varit nu om han stannat i Arsenal? Skulle han haft en startplats? Vad tror ni?

**

Jag håller just nu på att föra över alla inlägg från min gamla blogg. Det kommer att ta lite tid, men snart är det klart! Då är den gamla bloggen ett minne blott!

**

Jag måste säga att jag älskar varenda en av er. Jag tror aldrig jag känt mig så lycklig som jag gör när jag läser igenom alla fina kommentarer!

**

Det här skrev jag inför kommande säsong (under sommaruppehållet). Mina förhoppningar förstördes snabbt kan man väl säga.

**

Det här skrev jag när vi först förknippades med Vermaelen. Flera var värre i sin kritik mot Vermaelen, men snacka om att jag fick äta upp mina ord.

**

Tänk om vi förlorar mot Porto. Vad händer då?

**

Jag tror att både Inter och Milan har en bra chans mot Chelsea respektive Manchester United - om de ser till att vinna sina hemmamatcher.

**

Fatta Barcelona - Arsenal i kvarts- eller semifinal! Wow...

**

USA vinner OS-hockeyn!

**

Har Mannone ens en chans i klubben? Fabianski lär bli nummer ett i mål så fort Almunia flyttar på sig och Szczesny spås ju en lysande framtid och värderas högre än Mannone.

**

Cars av Now, Now Every Children är superbt/magnifikt/utmärkt/storartat/briljant/suveränt/delikat.

**

martin Hansson ska döma Porto - Arsenal. Behöver jag ens säga någonting?

**

Är det bara jag som längtar tillbaka till tiden då man kunde surfa in på sportbladet och läsa om det här, det här, det här, det här, det här och det här?

**

Den bästa Arsenal-kompilationen någonsin? Det finns tre kandidater. Kandidat ett. Kandidat två. Kandidat tre. Vilken vinner?

******

Hur som helst, det var allt för idag! Jag ber om ursäkt till er som väntade er ett vanligt inlägg! Som flitig student hittar man inte all tid i världen varje dag! Imorgon lovar jag dock ett fint inlägg! Tills dess får ni ha det så bra, hej!

Jag kikade på medlemsräknaren idag och slogs av att den här föreningen i skrivande stund har 4 140 medlemmar. Förra säsongen slutade man på 3 878 och med fyra månader kvar av säsongen är vi redan förbi med nästan 300 medlemmar.

Nästa år, 2011, fyller Arsenal Sweden 10 år. Då har jag varit medlem i tre år och jag har redan märkt skillnad på saker och ting. Det här är en förening i utveckling, där folk runtom i landet drar ett stort lass, inte minst styrelsen, men även våra ambassadörer runt om i landet gör sitt bästa för att försöka dra folk.

Vi som skriver på hemsidan gör vad vi kan för att ni (vi) medlemmar ska ha tillgång till en så bra sajt som möjligt.

Folk gör vad de kan.

*****

Jag ser själv hur det är i Stockholm. Jag vet hur det var när jag klev in på min andra match på O'Learys Götgatan. Det var The North London Derby - stormatch - och vi var väl en 20 pers nere i matsalen.

Idag är 20 personer standard på träffarna i Stockholm, mycket beroende på att vi syns när vi är i Gamla Stan med flaggor och matchtröjor (även om jag sällan bär en matchtröja pga dålig statistik, förutom just senast när Vermaelentröjan debuterade mot Pool).

Den senaste säsongen har vi nog lyckats värva minst 50 pers bara på matchdagar. Minst. Vi blir fler och fler på träffarna och det blir bara roligare och roligare. Man träffar nya vänner och har helt enkelt jävligt trevligt.

Julfesten blev riktigt bra med nytt rekord i antal Gooners på samma träff. Runtom i landet anordnades det julfester med organiserade frågesporter och annat trevligt.

På en träff i Skaraborg (var det mot United på OT?) var man nära att bli störst i landet med ca 40 pers. Jag tror att Den Kungliga Hufvudstadten gick om till slut, men det var med nöd och näppe.

Det är sånt som är roligt!

*****

Forumet utvecklas också. Matchtrådarna är uppstyrda från säsongsstart för att slippa en massa trådar och man försöker jobba för att forumet ska vara så högkvalitativt som möjligt. Själv tycker jag att det fungerar mycket bra.

Jag får via forumet reda på de senaste ryktena, utbyter idéer och åsikter med folk över hela landet (and beyond) och det är alltid intressanta (och mindre intressanta) diskussioner igång någonstans.

*****

Därför vädjar jag nu till er, medlemmar av denna förening, att sprida budskapet i era vänskapskretsar. Försök samla våra svenska medgooners i vår förening. Sveriges finaste i kategorin.

Jag skulle tycka att det vore sjukt roligt om vi, allesammans, tillsammans, lyckas skrapa ihop vår 5 000:e medlem till klubbens tioårsjubileum år 2011.

Det är 860 medlemmar dit. Ett och ett halvt år. Det kommer att krävas ett lagarbete.

Vad säger ni? Är ni med?

Hello! Ljudbloggen har haft två veckors uppehåll, men är nu back and running igen! Tyvärr har jag inga gäster med mig det här avsnittet, men utlovar fina gäster tills nästa ljudblogg! Det finns egentligen inte så mycket mer att säga än vad jag kommer att ta upp i dagens ljudblogg, vilket är följande:

___________________________________________________________________________________

Den turbulenta tiden

• Vad har hänt?
• Varför?

Hoppet

• Varför vi aldrig får förlora hoppet!

Chamakh "klar"

• Vad ger det för förutsättningar inför nästa säsong?

Premier Leage och Champions Leauge i allmänhet

• Vad väntar i Premier League?
• Vad väntar i Champions League?

+ lite smått & gott.

___________________________________________________________________________________

Ni kan enbart lyssna på ljudbloggen i en webspelare i taget! Så välj enbart en!

Klicka på play för att lyssna!

Öppna länken här ovan i ett nytt fönster (eller en ny flik) om ni vill ladda ner ljudfilen! :)

God kväll! Ännu en dag går mot sitt slut och jag tänkte idag ta upp saknaden av RvP. En spelare som kom till klubben som ett jättestort löfte, men vars skadebekymmer satt stopp för en annars väldigt lyckad karriär. Det här är sagan om hur RvP slog igenom i Arsenal och vad som idag gör honom extremt saknad (pga hans skada). Notis: Ni som inte vill läsa den långa inledningen kan hoppa till stycket som inleds med ett "**************". Där diskuteras framför allt vad som gör honom väldigt saknad just idag.

En spelare som nu spelat i Arsenal i snart sex år heter Robin Van Persie och han är 26 år gammal. Han är holländare och kommer ursprungligen från den fina hamnstaden Rotterdam. När han värvades till Arsenal under sommaren 2004 så var det inte alltför många som trodde att han skulle bli en anfallare av yttersta världsklass. Han hade stora problem med sin attityd, var en dålig förlorare och drog ofta på sig onödiga kort. Förutom attityden hade han även ett hett temperament både på och utanför planen.

När en 20-årig Robin Van Persie signerade ett fyraårs-kontrakt den 17 maj 2004 - precis efter att vi gått obesegrade genom ligan - så var det inte många som värderade honom högt. Vi hade anfallare som Henry, Bergkamp, Reyes (som var en viktig del av slutspurten 03/04), Wiltord och Kanu. Hur skulle denna holländare kunna platsa i detta breda och ytterst starka anfall?

Men åren gick och spelare som Wiltord och Kanu lämnade Arsenal samtidigt som Bergkamp pensionerade sig från fotbollen år 2006. RvP fick redan under 04/05 ett par chanser i startelvan och visade stundtals sin potential, men han såg ju inte precis ut som en anfallare som i framtiden skulle kunna ösa in 20+ mål/säsong.

05/06 kom istället hans lilla genombrott då han bl.a satte åtta mål på åtta starter i arsenaltröjan. Tyvärr var det även här hans stora skadebekymmer - som följt honom hela hans karriär - började. Resten av säsongen fick han inte så mycket gjort då han avverkade majoriteten av sin tid vid sidlinjerna.

Robin Van Persie under 09/10.

Ännu fler anfallare valde dock att lämna Arsenal och snart blev det till att bilda anfallspar med Henry för vår holländare. De blandade och gav som anfallspar, men RvP blev faktiskt allt bättre med åren, trots att det inte blev en omedelbar succé (om vi utesluter början på 05/06). Vi började även att märka att skadebekymren från 05/06 inte var en engångsföreteelse. Redan tidigt under hans Arsenal-karriär fick vi se hur hans skaderegister bara ökade, ökade och ökade. Detta samtidigt som även Henry började bli allt mer skadebenägen. Frågor som supportrar ställde sig var t.ex: Var verkligen RvP den anfallare vi behövde? Fanns det inte några bättre alternativ tillgängliga?

Efter ännu en skadedrabbad säsong (06/07) så kom dock 07/08. En säsong som trots hans fortsatta skadebekymmer bevisade att RvP var en man för Arsenal - om han kunde hålla sig frisk. Under sommaren hade en av våra bästa spelare genom tiderna beslutat sig för att lämna och Robin Van Persie skulle plötsligt få axla ett enormt stort ansvar då han ansågs vara den mest komplette anfallaren i vår trupp. Ännu en gång startade han säsongen väldigt bra och han stod för många mål och ofta viktiga mål. Dessutom hade hans allround-spel blivit allt bättre och varenda gång RvP var med i startelvan kände vi att vi hade en riktigt bra anfallare där fram. Tyvärr så spelade ännu en gång (....) skadorna jättestor roll under hans säsong och han blev i stort sett kvar vid sidlinjerna en halv säsong.

Men så kom äntligen det gigantiska genombrottet förra säsongen - 08/09. Vi hade under tidigare säsonger fått se hans potential, hans talang och hans fina spel - när han väl hållt sig frisk. Han hade haft flera mindre genombrott, men alla blev alltid förstörda av långtidsskador. Säsongen 08/09 visade vad en helt frisk Robin Van Persie var kapabel till. Trots den misslyckade säsongen - för laget - så bar ofta Robin Van Persie hela laget genom sitt spel. Han gjorde mål (ofta viktiga), assists, tacklade, slet och visade ett enormt stort hjärta. Dessutom hade han gjort sig av med sin dåliga attityd och heta temperament vilket resulterade i ett mycket bättre uppträdande och framför allt spel. Robin Van Persie behöll sig för första gången under sin Arsenal-karriär mer eller mindre frisk under en hel säsong.

Robin Van Persie under 08/09.

Laget misslyckades dock brutalt och Robin Van Persie funderade under sommaren på olika klubbalternativ (då hans kontrakt snart var på väg att gå ut). Till slut valde han dock att stanna och början av säsongen 09/10 blev ännu en gång en stor succé. På grund av ett helt nytt spelsystem så kom inte målen direkt, men nog gjorde han många viktiga assists. När sedan målen började rulla in så klassades Robin Van Persie som en av världens bästa anfallare. Någonting som bevisades av statistiken. Robin Van Persies skadebekymmer såg ut att vara som bortblåsta och alla supportrar älskade att ha RvP på sin sida. Detta då han ständigt utgjorde ett hot för motståndarnas försvar genom sitt tekniska, tunga och lysande anfallspel.

RvP hade den 7 november 2009 stått för ännu en bra insats, denna gång mot Wolverhampton på bortaplan. En match som vi kom att vinna med 4-1. Allt verkade frid och fröjd och vi var på väg tillbaka mot serieledning. Men så kom ett landslagsuppehåll. Ett landslagsuppehåll som innehöll helt meningslösa landskamper. Ett landslagsuppehåll som på egen hand kan ha förstört vår säsong och jakt på titlar. Ett landslagsuppehåll som resulterade i en direkt förlust mot Sunderland (precis efter uppehållet). Men det var långt ifrån det värsta. Robin Van Persie hade ännu en gång dragit på sig en skada och inte vilken som helst.

Det kom ännu en gång att handla om en långtidsskada där vi till slut fick veta att han skulle bli borta i upp till fyra månader och kanske hela säsongen. Jag minns själv när jag läste att Robin Van Persie skulle bli borta nästan hela säsongen. Oftast så berörs jag inte av skador, men jag mådde i flera dagar illa efter att rapporterna om hans skada svärmade in. Hans skada hade till och med lyckats röra om mitt privatliv. Från att ha varit en 20-åring med dålig attityd och hett temperament hade han utvecklats till en av världens bästa anfallare. Någonting som höjde våra titelchanser enormt. Någonting som fick oss att bära med oss ett stort hopp. Det här var det sämsta - absolut sämsta - som kunde hända, men det hände.

**************

Efter hans skada så har vi saknat en rejäl centertank med hans mått i vår trupp. En spelare som på ett eller annat sätt skulle kunna "spela RvP" utan att vara det. T.ex en Bendtner, men inte en långtidsskadad Bendtner (vilket han varit ända sedan RvP skadade sig). Istället fick vi förlita oss på spelare som Eduardo, Arshavin och Vela där fram. Spelare som inte injagar alltför stor skräck i motståndarförsvar.

Premier League är en liga där du som lag ställs mot extremt tuffa motståndare och där en centertank i stort sett är ett måste. En spelare som kan leda ett anfall, vare sig man spelar 4-4-2, 4-3-3, 4-1-3-2 eller vad man nu spelar. Man spelar i Premier League extremt tuffa bortamatcher (Fulham, Burnley, Hull m.fl) där en målchans kan avgöra en hel match. Det är i sådana matcher dessa spelartyper behövs som mest. Det är i sådana matcher som dem kliver fram och visar vilka spelare de är.

Robin Van Persie har gjort det många gånger under hans karriär och ett perfekt exempel kan vi hämta ur denna säsong. Arsenal åkte till Craven Cottage och mötte ett enormt bra Fulham. Ett Fulham som på den dagen kunde ha stått emot självaste Barcelona. Mannone räddade oss visserligen från ett likaresultat/förlust, men det var RvP som säkrade trepoängaren. Fulham spelade så pass bra och vi fick enormt får målchanser under hela matchen. Det är i sådana här matcher som det blir extremt viktigt att ta vara på sina målchanser och det är exakt vad Robin Van Persie gjorde. Arsenal förtjänade inte att vinna, men när det kommer till dessa möten så är det just spelare som RvP som avgör matcher på egen hand och visar klasskillnaden mellan topplag och mittenlag. RvP behövde bara en chans och han satte den. Om vi samma dag skulle åkte till Craven Cottage med ett anfall som bestod av Arshavin, Eduardo och Walcott kunde vi säkert kunna få till ett resultat, men jag har all anledning att tro att vi aldrig skulle åkt därifrån med tre poäng i bagaget.

RvP skriker ut sin glädje!

Flera sådana matcher har avverkats sedan RvP skadade sig och ofta har spelare som honom kunnat vara skillnaden mellan en vinst och en förlust. Hade vi haft RvP med oss på Turf Moor, Stamford Bridge eller hemma på Emirates mot Everton så skulle det inte ha garanterat en vinst, men det skulle jädrar i min låda ökat våra chanser att vinna, och det rejält. Speciellt i den form han var i före skadan.

Det är det engelska tuffa och fysiska spelet lag som exempelvis Burnley och Hull står för och det är i möten mot dem som dessa spelartyper som RvP blir extremt viktigt att ha med sig. Både Burnley och Hull är kapabla till att desarmera Arshavin (när han inte är i form!), Eduardo (när han ännu inte återhämtat sig från skadan) och Walcott (...). Men det är mot spelare av RvPs kaliber som de står för en rejäl utmaning. Det är spelare som RvP de har extremt svårt att desarmera och spela emot. Spelare som hela tiden skapar problem för ett försvar - oavsett hur organiserat, strukturerat och samspelt det är. Det är även därför RvP saknats så enormt mycket som han saknats.

När Wenger inför andra halvan av säsongen påstod att han inte ser varför laget inte skulle kunna göra lika mål som det gjort under första halvan av säsongen så tänkte han inte efter. Trots mittfältarnas målproduktion vilket fått oss att glömma anfallet så har vi haft ett litet problem med våra anfallare som inte velat göra mål. När Robin Van Persie var frisk så gjorde vi 36 mål på 11 ligamatcher. Sedan Robin Van Persie varit skadad har vi gjort 25 mål på 15 ligamatcher. Det är självsägande, det är det verkligen. Sedan Robin Van Persie varit skadad har vi gjort mindre mål, trots att vi spelat fler matcher. Vad vi då får komma ihåg är att RvP fortfarande (fortfarande!) placerar sig i top 10 i PL:s poängliga, trots att han varit skadad i flera månader. Det finns ingenting som säger att han inte skulle fortsatt så som han gjorde. Med en frisk RvP kunde vi varit i ligaledning nu, men på grund av hans skadebekymmer så har vi aldrig ens fått chansen.

Det har satts ett return date på RvP och det är 20 mars. I mina ögon är det väldigt optimistiskt, men låt oss säga att han nu är tillbaka i träning tills 20 mars. Det är trots allt ingen omöjlighet att han är tillbaka till dess, men då får vi komma ihåg att det tar runt en månad tills han är 100 % fit. Han skulle kunna spela 13 matcher (7 halvskadad/inte matchfit) om han lyckades komma tillbaka så tidigt, men det mesta pekar på att han enbart kommer att kunna spela runt 6 (om ens det) matcher ifall vi har tur med läkandet. Då räknar jag även in alla CL-matcher (även finalen).

Om vi får se honom något ytterligare denna säsong återstår att se. Jag önskar honom all lycka till med läkandet av skadan och jag hoppas att han står på en fotbollsplan så fort som möjigt. Om han håller sig frisk nästa säsong är jag beredd att tro på underverk, men även det återstår att se. En sak är dock säker - Robin Van Persie är och förblir en av våra allra viktigaste spelare.

Enligt The Mirror ska alltså Marouane Chamakh ha blivit klar för Arsenal under fredagen. Kicken länkar till två artiklar på Mirrors hemsida i artikeln som ni hittade på förstasidan på vår eminenta sajt.

Jag blir glad, men samtidigt lite fundersam. Hade det inte varit skönt att ha Chamakh i laget redan mot Sunderland nästa helg? Han hade inte fått spela Champions League av förklarliga skäl, men han hade förmodligen hjälpt oss i kampen mot en ligatitel. En ligatitel som hade blivit den första på sex säsonger.

Jag förstår att Wenger vill spara varenda liten penny, cent, öre, whatever valutaenhet. Men, en titel hade betalat tillbaka allt som Chamakh hade kostat. Det handlar om reklamintäkter och sponsoravtal och en ökad styrka på transfermarknaden då spelare vill gå till ett vinnande lag hellre än ett förlorande lag.

Nåja, nu verkar det i alla fall som att vi redan i februari har tangerat antalet spelare på in-kontot jämfört med förra sommarfönstret.

Frågan är bara vem som försvinner i sommar?

Jag tippar att Eduardo är först ut av de våra. Vem tror ni är på väg ut? Eller behåller AW alla våra 152 forwards?

*****

Avbräck är annars temat för stunden, i alla fall om man spanar in topplagen i ligan. Song och Arshavin skadade för vår del.

Ryan Giggs bröt armen senast och är borta i ungefär fyra veckor, vilket innebär att han missar matcher mot West Ham och Everton. Samtidigt är Nani avstängd i tre matcher.

I Chelsea är allas vår teddybjörn Cashley skadad i tre månader och riskerar att missa VM efter att han åkte på en ankelfraktur i närkamp med Landon Donovan (varför värvade vi inte honom?) i mötet med Everton. Synd, verkligen.

*****

Phalén spoilade utgången av På Spåret på fejjan ikväll. Inte okej. Jag som tänkte se det i efterhand på SVT Play.

*****

Jag ska erkänna en sak. Jag gillar Cole. En fin människa.

Cheryl Cole, alltså. Hon är fin.

*****

Fick en fråga från Olle Asp bland kommentarerna i förra inlägget där Olle undrar hur jag tror att det går emot Porto på onsdag.

Jag tror inte att det blir någon tillknäppt match. Porto har en chans mot Arsenal och det är att vinna stort på sin hemmaplan i första matchen för att sedan hålla tätt på bortaplan. Arsenal kommer att spela på kontringar och förhoppningsvis kan det öppna för att Walcott får göra det han kan bäst, nämligen att komma in som avbytare med tjugo minuter kvar och springa sönder försvarare. Detta förutsätter dock att Arsenal minst håller ett oavgjort resultat tills dess.

Annars känner jag att det luktar lite PSV över denna åttondel. Vi möter ett lag som vi ska slå, men med ett dåligt resultat borta kan det bli tråkigt hemma om vi släpper in ett ödesdigert bortamål.

Nåja, vi bör gå vidare och jag är inte orolig, det är jag inte, men jag är å andra sidan inte heller 100 procent säker på avancemang.

*****

Till sist: en länk som vi Pondus-fans på Facebook fick för någon månad sedan.

Tillåt mig (och Pondus) presentera - de fem sämsta musikvideos som gjorts.

Jag vet att ni saknat mig under veckan och det här blir ingen långkörare. Men jag lovar att vara tillbaka snabbare denna gången. Ibland tar det andra livet utanför Arsenal överhanden.

Liverpoolmatchen först. Mycket snack om att vi spelade dåligt, men jag kan räkna på ena handens fingrar de gånger Liverpool var farliga och sanningen enligt mig är att vi gjorde mot dem preis vad Chelsea gjorde mot oss. Knöt till bakåt genom hårt arbete och precision i det egna spelet. Låt vara att det var en del felpass, men att de vann skottstatistiken kändes som ett hån. Fram till vårt ledningsmål kändes det som en 0-0 match, aldrig att vi skulle förlora.

Det övertag Liverpool sedan får i slutminuterna blir då en illusion sett till hela matchen. Mycket fight, nerv och hjärta där Arsenal trots allt inte viker ner sig och visar att det finns en vilja att kämpa till slutet. Positivt.

Då är frågan om det räcker och flertalet supportrar börjar se ett ljus i tunneln som för mig ännu är osynligt. Kanske dags att ta på ett par starkare glasögon, men snarare börjar folk hallucinera. Ligan är körd och vi vet hur vi brukar darra när vi tar oss vidare i CL och väl får möta ett engelskt lag. Inga troféer och klagokören efter missade värvningar, fel taktik och bortslösandet av FA-cupen kommer att ta fart.

Jag hänger inte på, mina förväntningar var redan lågt satta och jag tycker generellt över säsongen att Wenger gör underverk med det material vi har att förfoga över. Inte ens en tredjedel av vårt lag skulle platsa i United eller Chelsea och ändå är vi trea och kämpar om att vinna ligan. Låt vara att det inte kommer att räcka till slut.

Det sägs att Arsenal har pengar och det sägs att Arsenal inte har pengar. Jag vet lika lite som ni vad som egentligen är sant, men jag tycker det är bra att det företag som Arsenal ändå är sköts snyggt och med balans i böckerna. På det viset är jag en rekorderlig skattebetalare utan mystiska avdrag i deklarationen. Ärlighet varar längst och jag vill gärna putsa glorian så länge det går.

Med det sagt så finns det ändå kritik att rikta mot Wenger. Jag vill också ha in en anfallare, helst skulle den anfallaren ha kommit in redan i somras då vi faktiskt inte har en riktigt klinisk anfallare utanför paret Eduardo/Van Persie. Eduardo har inte varit det han var och kan vara och därför är besvikelsen stor på honom, men hans roll i ett tremannaanfall blir inte bra. Därför har vi egentligen bara Van Persie som är riktigt bra där och det borde Wenger ha adresserat innan säsongen.

Wenger ska också ha en släng för att han fortfarande inte har någon annan metod att spela fotboll på än den han startar matchen med. Ingen plan B. Dessutom vägrar han läsa läxor. Det händer mot Stokes långa inkast och det händer med Chelseas kontringar.

En Arsenalfri helg med behövlig vila inför Portomatchen. Det blir inte lätt och med tveksamheter kring Arsjavin och Song kan det bli obehagligt. Nu kommer en av dem garanterat att spela, det är mörkning på hög nivå som gäller. Avancemang i CL är alltid kul, men ligan är den viktigaste titeln och frågan är hur Wenger resonerar inför avslutningen i vår. Ett halvtaskigt resultat i Portugal och han kastar in handduken och satsar på ligan? Spara spelarna och hoppas att Chelsea eller United tappar poäng och fokus med många matcher?

Oavsett vilket så fick vi i alla fall lite mer spänning ett tag till. Jag njuter i fulla drag så länge det varar.

Hej! Videokvällar har ju blivit lite av en succé här på bloggen och jag märker att det nästan alltid samlas fler läsare när det är dags för en videokväll! Idag tänkte jag då ännu en gång samla ihop lite trevliga klipp som ni säkert kommer att njuta av! Enough from me, enjoy!
___________________________________________________________________________________

Velas chipp - En sak som utmärkt Vela den korta tid han spelat hos oss är hans chippar. När han väl väljer att chippa bollen ser det ofta ut som han är en av världens bästa på sin grejj. Frågan är då om inte den här chippen är den bästa han någonsin lyckats med? Snabbt springandes håller han kontroll på bollen medan han undviker konstant tryck från försvararen. Detta för att sekunden senare lyckas chippa över den långa målvakten och sätta den i nät. Hur elegant är inte det?

___________________________________________________________________________________

Henry bjuder på ögongodis - Vi har sett honom kliva fram i allt från små till stora matcher. Ofta har han stått för magnifika mål. En stor majoritet har sett de allra snyggaste målen av honom, men frågan är om ni sett detta fantastiska mål som han gjorde under försäsongen?

___________________________________________________________________________________

Fabregas showar off sina skådespelarskillz - Vi visste att Fabregas kunde spela fotboll, men han kan även skådespela! (Bonusvideo: I samma program så besöker han en fejkpsykolog som får honom att ... well, titta själva!

___________________________________________________________________________________

Bergkamps magnifika mål analyseras - Här får vi se både en och annan person beskriva, analysera och hylla ett av Premier Leagues vackraste mål någonsin.
___________________________________________________________________________________

FA-cup celebration 2005 - Många har nog sett straffavgörandet, men har ni sett de efterföljande segerscenerna?

___________________________________________________________________________________

Vad gör Kolo? - Ja, vad gör han? Jag tror inte det finns något svar som kan ge en logisk förklaring. (Bonusvideo: Henry bjuder på sig själv!)

___________________________________________________________________________________

Arsenal FC besöker Her Majesty The Queen - En underbar parodi som bjuder på många skratt!

___________________________________________________________________________________

Vad säger Adebayor? - Adebayor och Hleb intervjuas efter en match, men Adebayor verkar inte ens prata om fotboll, eller?

___________________________________________________________________________________

De två målen från den oförglömliga kvällen i Milan - Milan vs Arsenal: 0-2.

___________________________________________________________________________________

Lite musik passar alltid! - Lite arsenalisk musik sätter ju alltid igång stämningen! (Bonusvideo: Arsenal Away Boyz låt (We Love You) Arsène Wenger måste ju bara nämnas i sammanhanget!)

___________________________________________________________________________________

Team mates med Arshavin - Förra gången var det Song som svarade på frågor om hans lagkamrater, den här gången är det dags för Arshavin att göra samma sak!

___________________________________________________________________________________

Underbar kompilation av våra kontringar! - Någonsin tänkt på hur bra vi (nästan) alltid varit på kontringar? Ta en titt på denna kompilation!

___________________________________________________________________________________

Lehmann i en humoristisk reklam! - Lehmann var under sin bästa tid i klubben nummer 1 - kanske i hela världen - och här får vi se varför! (Bonusvideo: Arshavin har varit frontfigur i flera reklamer. Här är ännu en med vår ryss i fokus! Denna gång gör han reklam för poker!

___________________________________________________________________________________

Wenger lackar "som fan" - Så skulle de flesta uttryckt det. Här är det till och med gränsen till bråk! (Bonusvideo: Wenger hatar Sp*rs!)

___________________________________________________________________________________

Vermaelen står för en magnifik brytning - Vilken vinnarskalle!

___________________________________________________________________________________

Vi avslutar med en blick tillbaka på 03/04 - The Invincibles!

___________________________________________________________________________________

Det var allt! Hoppas att ni får en underbar fredagkväll, hej!

Som ni vet, så vann vi igår. Vi vann mot ett Liverpool, som vid seger hade legat två poäng bakom oss i tabellen. Vi vann på ett sätt som fick mig att le med ett smajl, som bara kan framkallas av en sak - karma.

Den där Stefan G i de rödklädda försökte med alla möjliga knep han hade för att göra mål. Eller ja, han försökte i alla fall med att filma. Han tvärdök en gång i offensivt straffområde och en gång utanför detsamma.

På andra sidan körde Bendtner en rövare när Agger kom in sent, och även om det var kontakt, så var det såklart en filmning. Webb blåste frispark till Liverpool och gav Bendtner en gul lapp. Så långt fine. Men, när Gerrard i slutet filmade som aldrig (alltid) förut, så blåste Webb inte frispark förrän Kuyt lika enkelt ramlade i momentet senare.

Här blir jag arg. Webb kan inte välja om en filmning är värd frispark eller inte i ett sånt här läge. Hade Gerrard satt frisparken i nät hade jag inte orkat med skiten längre.

Men, nu räckte Cesc upp det långa fingret i Gerrards ansikte från sina 9.15 och lyckades med samma långa finger träffa bollen, så att Gerrard inte fick vinna trots sina filmningar. Det var det vackraste långfinger jag sett på år och dar. Det var karma.

*****

Bendtner var det. Han är bra. Han tillför något helt annat än Arshavin (som gjorde en bra match igår jämfört med Chelseamatchen) och Eduardo kan göra när han spelar centralt. Han kämpar, sliter och köttar på mycket (väldigt mycket) bättre än vad nyss nämnda klarar av mot stora mittbackar. Helt plötsligt var det lönt att slå en långboll framåt i banan.

*****

Lika stort jubel som när Cescs långfinger stoppade frisparken, lika stort jubel när Everton lyckades vinna på Goodison mot Chelsea. Alltid skönt att se Ballack förlora och särskilt i Chelseatröjan när det ger oss en chans att komma tillbaka i toppstriden.

Nu är vi bara sex poäng ifrån och vi har klart bäst program under våren i jämförelse med Chelsea och United.

Jag vågar dock inte ropa ännu. Jag vet hur det går när man ropar.