Senaste blogginläggen

God kväll! Först och främst vill jag tacka för era hjärtvärmande kommentarer efter tisdagens inlägg! Alltid lika kul att läsa ifall man skrivit ett bra inlägg. Det roliga med mig är att det är oftast då jag själv tycker att jag skrivit dåliga inlägg som inläggen faktiskt blir bra. Och när jag själv tycker att jag skrivit bra inlägg så blir de oftast dåliga. Hur som helst, nog om det! Jag tänkte inte göra något specialinlägg idag, utan helt enkelt komma med ett vanligt nyhetsinlägg.

Jag blev igår smått chockad när jag surfade in på arsenal.se och såg att vi möter Porto i nästa match. Jag märkte att jag under de horribla förlusterna totalt glömt bort att vi faktiskt möter Porto i en hyperviktig åttondel i Champions League. Fram till den sjuttonde februari blir det alltså taggning som gäller!

Champions League har ju sin charm och vi Gooners har lika många fina, underbara, glada som hemska, förnedrande och tråkiga scener att komma ihåg från denna turnering. Förra året gick vi smått överraskande till semifinal där vi ... ja. Men det är mötet mot Roma de allra flesta lär komma ihåg. Första matchen på Emirates ägde vi varenda lilla millimeter av planen, men trots det så slutade det bara 1-0 efter straff av RvP. Sen kom returen i Rom som blev lika nervös som man hade förutspått. Straffläggningen som tog oss vidare till kvartsfinal ligger nog varmt om hjärtat för många än idag!

Vi kommer dock att prata nog om Champions League de kommande dagarna. Fram tills matchen faktiskt äger rum så kommer ni att få vara med om en videokväll, en ljudblogg, en inför-rapport, något specialinlägg och vanliga nyhetsinlägg! Hur som helst, vi vann trots allt en match igår. En match där - hör och häpna - Almunia räddade trepoängaren åt oss! Almunia säger idag följande:
______________________________________________________________________________

We accept all the critics. Arsenal is a big club and we deserve to be criticised because we have been playing for many years without fighting for the title. The team is growing up and everybody accepts it because we cannot say anything when we don't play well. We just go home and wait for the next game so we can win.
______________________________________________________________________________

Efter alla turer hit och dit så lär vi få acceptera Almunia som vår förstemålvakt fram tills säsongen är slut. Vi har sett att Wenger litar på honom så mycket att han har kvar honom mellan stolparna oavsett hur dåligt det går för honom. Han har inte haft en av sina bästa säsonger och många - inklusive jag - har kritiserat honom hårt. För gårdagens insats förtjänar han dock cred då han på egen hand räddade - i dubbel betydelse - trepoängaren åt oss med en fantastisk räddning på Babels skott!

Almunia i gårdagens match!

Arshavin som de senaste veckorna verkat ha varit lite pessimistisk säger idag följande:
______________________________________________________________________________

Of course, the result is good for us, but if we want to be champions we have to win all our remaining games. It's difficult to say whether it's (do-able), but after these results, it looks real. We were not afraid to play, the whole team was well co-ordinated. If I can say so, all the Arsenal players played the same football, that is we understood each other and combined. It was a massive result for us. We believe in our chances. I don't see any mathematical reason why we shouldn't believe we can still do it. Why not?
______________________________________________________________________________

Om vi mot all förmodan - verkligen mot all förmodan - skulle lyckas med att vinna alla återstående tolv matcher så är jag nästan redo att lova att vi kommer att gå om antingen United eller Chelsea. Däremot håller jag med min bloggkollega fektarn - man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Vad jag tror kan hända låter jag därmed bli osagt . Men det är tolv tuffa matcher som återstår och efter att ha kollat spelschemat så köper jag inte snacket om att vårt kommande schema är enklare än både Uniteds och Chelseas.

Visserligen har vi inga möten kvar mot ligans fem bästa lag (om vi räknar Aston Villa som det femte laget), men däremot har vi en hel del bortamatcher som kan gå både åt det ena och det andra hållet. För vem säger att bortamatcherna mot Stoke, Hull och Birmingham kommer resultera i sammanlagt nio poäng? Det är extremt tuffa bortamatcher som väntar och det är i sådana som alla topplag förlorat poäng i under denna säsong. Senaste så tappade t.ex Chelsea två poäng på KC Stadium. Dessutom förlorade Manchester City på samma arena. Det finns ingenting som säger att det blir en självklar trepoängare i varenda bortamatch.

Personligen så tycker jag nästan att Chelseas återstående spelschema ser enklare ut än vårt, men det är antagligen bara jag som tycker så. Det återstår att se vilket lag som fixar den bästa slutspurten, men visst hoppas vi på en repris på slutspurten från antingen 97/98 eller 01/02.

Tony Adams var en av nyckelspelarna när vi kämpade oss tillbaka 97/98. Kan någon utav dagens spelare kliva fram likt honom?

Det är en tuff period som väntar oss och vi kan bara hoppas - precis som alltid. När Bendtner väl sett till att olja bort ringrosten så kan han mycket väl bli en räddare i nöden för oss. Om han sedan lyckas toppa in formtoppen kan vi se fram emot en lyckad säsongsavslutning. Samtidigt känns det som att hoppas på för mycket.

Jag är tyvärr utmattad, trött och i nöd av vila. Således tänker jag avsluta inlägget (redan) här. Jag tänkte dock komma med en så kallad QOTD (Question Of The Day) till er! Nu vill jag se att så många som möjligt svara på denna i kommentarspåret! Hur viktig är Nicklas Bendtner för Arsenal resterande delen av säsongen? Tack och hej!

Dags att vinna nu. Det var längesedan vi gjorde det. Senast vi vann var faktiskt den 20 januari hemma mot Bolton. Sedan dess har vi förlorat mot Stoke, Man U och Chelsea. Vi har spelat 0-0 mot Aston Villa för att i alla fall ha tagit en poäng på de fyra senaste (även om Stokematchen var i FA-cupen - oavsett vilket en förlust).

Liverpool kommer inte att anfalla ikväll så länge inte vi skapar kontringslägen åt dem. Det är så vi har släppt in våra mål och det är där vi är sårbara. Även om Liverpool saknar den där spanjoren på topp, så är de farliga bara för att de är Liverpool. De är alltid bra i stormatcherna.

Vi saknar Eddie ikväll. Ett tungt lätt avbräck. Jag räknar med Dansken från start för att oroa Liverpools mittbackar och för att Ryssen ska kunna komma rättvänd lite oftare. Det är då han är som bäst (förutsatt att Captain Fabulous är på plan, that is).

Jag tror verkligen på seger ikväll. Skit samma att jag trodde på seger även mot United, för det här är en match som vi Verkligen Måste Vinna. Ska vi se till att ha någon minimal chans på ligan är det ett absolut krav med seger i princip i återstoden av matcherna. Ska vi sikta lägre och satsa på tredjeplatsen (direktkvalifikation till CL), så är seger idag ett kalassteg på vägen.

*****

Sport häver ur sig att Cesc har en så kallat verbal överenskommelse att gå till Barca när sommaren är över. Jag har hört den förut. Ni har hört den förut. Arsenal dementerar, som vanligt. Dock är det något speciellt denna gång, eftersom, hör och häpna, håll i hatten, spänn fast hakan - Barcelona själva har dementerat uppgifterna. Detta är något unikt. Frågan är om man ska vara mer orolig nu än tidigare?

*****

På forumet kom den evigt genialiske filosofen tillika återkommande skribenten i Kanonmagasinet, Davidsson & Mannen, med en fin länk angående målvaktsfrågan. Vi har en fantastisk målvakt på gång i Brentford. Vår egen PIG (Fabban får alltså stå åt sidan här).

Wojciech Szczesny är, enligt Brentfordfansen, den bäste keeper de haft på typ 35 år. Låt vara att det är ett League One-gäng vi snackar om, men fortfarande är det en kille på snart 20 bast som gör total succé på A-lagsnivå.

Frågan är dock om inte Wenger kanske chansar med honom redan nästa säsong. Jag hade inte klagat.

Så länge han är bra, alltså...

*****

And now, for something completely different.

Listan med stort F är uppdaterad - eftersom det är onsdag - och nu har vi kommit ner till plats 61. Ni finner det uppdaterade dokumentet på Google Docs här och YouTube-playlisten med plats 80-61 hittar ni här. Notera att plats 77 har en sunkig video från Oprah och där låten börjar först efter 40 sekunder och där videon fortsätter i några minuter efter låtens slut. Bläddra då vidare till nästa. Det var dock det närmaste den rätta låten jag kunde komma, så håll till godo.

*****

Vi avslutar dagens inlägg med ett inlägg från Vintersportbloggen på Sportbladet, där Johan Flinck har gjort en intervju med Peter Antoine.

God onsdagsläsning.

Låt oss skruva tillbaka tiden lite. Låt oss skruva den tillbaka en, två eller t.o.m tre säsonger. Wenger hade år 2006 begett sig ut på en ny talangjakt i Europa och då hittat en 19-åring som spelade i Auxerre. Mannen som Wenger var fast besluten att dra till sig hette Vassiriki "Abou" Diaby.

Det var ingen kanonvärvning, utan det var ännu en gång sedd som en värvning av en spelare som skulle spelas in i laget och bli bra så småningom. Men på grund av en förfärlig skada så fick vi se Diaby vistas vid sidlinjerna ett bra långt tag. Vi hade egentlingen inga förväntningar på killen, utan vi såg honom mest som ett eventuellt framtida löfte.

När Diaby äntligen läkt klart och börjat spela igen så trodde fansen att Wenger drog ett aprilskämt. Killen som hade kontrakterats som ett stort framtidslöfte var usel, väldigt usel. Gång efter gång denne långe man fick spela fick vi gnugga oss i ögonen och fråga oss vad Wenger hade sett och fortfarande såg i honom.

Ända sedan dess har Diaby blivit hårt kritiserad säsong in och säsong ut. Supportrarna har aldrig riktigt gillat honom och han har fått stå emot hård kritik från de flesta. Han har hela tiden blivit ansedd som ett misslyckat löfte. Han skulle aldrig bli någonting sades det.

Men Wenger var fast besluten att hålla kvar Diaby i laget och ge honom chans efter chans. Denne Wenger såg någonting i honom som vi totalt hade missat och jag har än idag ingen aning om vad det var. Då och då fick vi dock se vilken potential killen bar inne på, men det var ytterst sällan den potentialen visades på plan.

Men så kom sommaren 2009. Diaby hade själv insett att han var tvungen att jobba extremt hårt för att få vara kvar i laget. Mycket tydde på att det var sista chansen för Diaby. Om han skulle stå för ännu en misslyckad säsong skulle det inte finnas några hinder alls att göra sig av med honom. Därför anställde Diaby en personlig tränare och jobbade stentuftt varje dag under sommaren. Detta under tiden då alla andra spelare låg på någon playa och solade sig bruna njutandes av livet.

09/10 började inte lika bra som han tänkt sig. Han spelade mediokert/godkänt, men inte mer. Självmålet på Old Trafford verkade öka kritiken mot honom och det såg redan då ut att bli ännu en misslyckad säsong. Men så hände någonting, någonting som få väntat sig.

Diaby var känd för att visa sin potential då och då, men aldrig spela med konsistens. Fansen höjde på ögonbrynen om killen klarade av att spela två bra matcher i rad. I mitten av december kom då även genombrottet. Abou Diaby stod för en, två, tre, fyra, fem, sex .... superba insatser i rad. De flesta stod bara med ansiktsuttryck som lyste "wtf" om dem. Vad i hela friden hade hänt?

Abou hade börjat leverera bra insatser match in och match ut och folk började undra om Wenger var en trollkarl. Denna kille som hade varit usel nästan varenda match ända sedan han kom till Arsenal stod helt plötsligt för flera fina insatser i rad och överglänste ofta sina kollegor. Han slet, tacklade, jobbade hem, skapade lägen och gjorde mål. Allt som man vill ha av en mittfältare.

Den 10 februari - när vi ännu en gång blivit avskrivna från titelstriden - nickar han inte det avgörande målet mot ett Liverpool som trots dåligt spel hållt nollan - fram till att Vassiriki "Abou" Diaby höll sig framme och nickade in 1-0 till Arsenal.

Om någon för ett år sedan skulle säga att han skulle bli glad ifall Diaby kom med i startelvan skulle jag skrattat. Jag skulle frågat vad personen tagit för droger och ställt mig frågan om han ens hejjade på Arsenal. Ett år senare så äter jag upp mina ord. Diaby är bra, bättre och ibland även bäst. Idag avgjorde han ett tillknäppt möte mot ett kämpande Liverpool. Hans glädje miste inga gränser och med Walcott och Fabregas över sig såg det ut som han satt ett avgörande mål i en CL-kvart. Diaby förtjänade det, Arsenal förtjänade det och sist men inte minst så förtjänade alla supportrar som någonsin trott på Diaby det. Tack!

______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:

Almunia (7/10) - Efter ett par mer eller mindre katastrofala insatser så var Almunia ätnligen stabil i målet. Stod för en matchavgörande räddning på Babels skott. Världsklass och ingenting annat på den räddningen!

Eboue (6/10) - Kämpade på precis som vanligt, men gick alltid bort sig den sista biten. Nio (nåja..) tiondelar hade han, men den sista saknade han. (Var dock bättre än Sagna varit på sistone!)

Gallas (7,5/10) - Matchavgörande tackling när han rensar undan bollen efter en fin kontring av Liverpool. Helt osannolikt bra tackling. Världsklass! Gjorde för övrigt en bra match.

Vermaelen (7/10) - Ett mer organiserat försvar (som bl.a Vermaelen stod för), men han måste sluta vara så målkåt! Var lite för offensiv ändå, trots att han lugnade ner sig jämfört med tidigare matcher.

Clichy (6/10) - Gjorde en bättre match än mot United och Chelsea, men har fortfarande en bra bit kvar till toppformen. Verkar dock gå bättre. Många vill nog antagligen sätta en femma på honom. Jag nöjer mig med att säga att jag är generös med betygen idag.

Fabregas (6/10) - En halvdålig match av vår lagkapten. Inte så dålig att han faller under godkänt, men hans insats var varken mer eller mindre än godkänd.

Song (6,5/10) - Han blandade och gav idag, Song. Dock bättre än godkänd! Finns inte så mycket mer att säga!

Diaby (8/10) - Detta får han inte bara för målet, utan för allt arbete han stod för under matchen. Hann vann luftdueller, han jobbade hem, han tacklade, han passade, han rensade, han bröt anfall, han startade anfall och han krönte allt med ett mål!

Nasri (spelade för lite för att betygasättas - utgick skadad [mild hjärnskakning] i matchminut '33)

Bendtner (7/10 - utbytt i matchminut '81) - Ja, sju är väl lite av ett överbetyg, men det här sätter jag mest för att ge en övergripande bild av vårt anfall. Med Bendtner på plan såg det mycket farligare ut än tidigare. Han är stor, stark och skicklig i luften och det märktes idag. Visserligen gick han bort sig då och då samt att han är lite rädd för att skjuta för ofta, men sett över hela matchen gjorde han en helt okej insats!

Arshavin (5/10 - utbytt i matchminut '67) - Hans formsvacka håller i sig.

Rosicky (6/10 - inbytt i matchminut '33) - Perfekt inlägg till Diabys mål, men sett över hela matchen gjorde han inte en märkvärdig insats. Tappade för mycket boll!

Walcott (6/10 - inbytt i matchminut '66) - Även hans formsvacka håller i sig, men han såg mycket bättre ut idag jämfört med hans tidigare matcher. Men vissa moment får mig att undra vad han ens gör på plan. Höll sig dock på nivån "godkänd".

Sagna (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '81)

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Diaby - Gjorde nästan allt rätt idag!
• Gallas - Underbar tackling han sätter in när flera supportrar bara väntar på att Liverpool-spelaren (vem det nu var?) ska skjuta in den bakom Almunia. I övrigt väldigt stabil!
• Bendtner - Individuellt var han långt ifrån en av matchens tre kanoner, men ett anfall med Bendtner är så mycket bättre än ett anfall utan Bendtner.

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Arshavin - Inte ens hans underbara facit mot Liverpool fick han att måla idag. Formsvackan måste bort - nu!

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Chelsea förlorade med 2-1 mot ett heltaggat Everton och Manchester United tappade poäng mot Aston Villa! Nu är vi således sex respektive fem poäng bakom lagen. Är hoppet tillbaka må tro?
______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Jag hoppades på både Everton och Aston Villa och jag gjorde det med all rätt! Everton och Saha lyckades rubba Chelsea och Aston Villa såg till att knipa en poäng mot United.

Jag är fortfarande väldigt säker på att något av dessa lag kommer att vinna ligan, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att hoppet är tillbaka! Chelsea och Manchester United har bägge ett mycket tuffare schema än vad som väntar Arsenal. Om Fru Fortuna (ett ständigt tjat om denna Fru Fortuna...) vill så kan det ju gå, om vi håller oss optimistiska!

För att vara lite pessimistisk så anser jag fortfarande att en striker skulle ökat våra chanser avsevärt. Bortsett från Vermaelens mål hade vi inför andra halvleken inte gjort mål på 200-300 minuter? Och senaste en anfallare gjorde mål var i matchen mot Bolton. Det känns lite snopet att vi inte lyckades få in en bra striker, men nu ska vi inte tänka på det. Nu ska vi vara glada, glada över att hoppet lever!

Vi må vara hur optimistiska, pessimistiska eller realistiska som helst. Sanningen är att hoppet är det sista som dör. Så länge hoppet lever, lever även vi. Låt oss nu glädja oss över segern och gå till sömns med ett leende!

God dag! Ännu en dag detta fina år är på väg att ta slut och jag sitter här och tänker på den man som lett Arsenal genom vått och torrt i mer än tretton år. En man vid namn Arsène Wenger. Jag vill direkt här förvarna att det här kommer bli ett långt inlägg. Om ni inte vill läsa finns en kort sammanfattning längst ner.

Efter de blytunga försluterna mot både Manchester United och Chelsea har mer supportrar än någonsin tidigare velat se fransmannens avgång. Det pratas om att det behövs in nytt på ledarsidan, det pratas om att han inte håller måttet, det pratas om att han har misslyckats.

Det har sedan förra säsongen skapats två olika läger bland supportrarna gällande att ha eller icke ha Wenger. De som inte längre vill ha kvar honom pekar oftast på de titellösa säsonger sedan 2005 och ett misslyckat lagbygge/generationsväxling. De som vill ha kvar honom pekar oftast på historien och hur mycket titlar vi vunnit sedan Wenger anställdes som tränare. Saken är att ingen av dessa anledningar är bra nog  för att avskeda eller ha kvar honom. Jag tänkte idag skriva varför jag tycker att vi borde ha kvar Wenger, men även vad han har gjort för fel.

Jag har flera gånger hyllat Wenger och det med all rätt. Ni som följt mig ett tag känner även till det lilla hyllningsinlägget som kom dagen då han firade tretton år i klubben. Men faktum är att jag varken är en "Wenger-älskare" eller en "Wenger-hatare". När det kommer till ledare i en klubb väljer jag alltid att ta på mig mina objektiva glasögon. Därför vill jag även med denna mening säga att jag inte har någon som helst ståndpunkt som jag utgår ifrån.

Wenger har varit tränare för Arsenal i mer än tretton år!

Varför anser jag då att Wenger borde vara kvar som tränare - trots att han ännu en gång lär misslyckas med att vinna ligan (en titel ö.h.t)? Först kanske jag ska berätta vad som hänt sedan 2005 då Vieira såg till att skjuta hem FA-cupen åt oss. Jo, vad som hänt är att laget sakta men säkert rasat samman och åldrats. Efter 2004/2005 började redan tankarna på en generationsväxling och ett nytt lagbygge. Ligaplaceringen (vi fick nöja oss med en fjärdeplats, men var extremt nära en femteplats) säsongen 2005/2006 bekräftade att det behövdes nytt blod i laget. Sommaren 2005 och 2006 lämnade flera tongivande spelare truppen och spelarflykten fortsatte sommaren 2007.

Redan efter vinsten i FA-cupen började Wenger smått planera sitt nya projekt - att göra ett världslag av nästan inga pengar alls. Talanger värvades in som aldrig förr och att värva kompletta spelare försvann helt ur bilden efter några år. Wenger ville bevisa för omvärlden att det var möjligt att vinna titlar utan att slösa miljoner på spelarköp, spelarköp och ytterligare spelarköp. Han ville visa att ungdomar kan vinna titlar på löpande band om man bara ser till att skapa ett vinnande lag. Han ville bevisa det för sig själv, för supportrarna och för världen.

Men motgångar efter motgångar har förstört hans projekt. Vi pratar om skador på nyckelspelare, viktiga spelare som lämnat truppen och otur med domarbeslut. Vi har ända sedan 2006/2007 (om inte tidigare) pratat om nästa säsong, nästa säsong och åter nästa säsong. Det har sagts att det är nästa säsong vi verkligen kan utmana om ligatitlar. Det har pratats om att vi nästa säsong ska lyckas, äntligen! 05/06 skulle vara vårt år, 06/07 skulle vara vårt år, 07/08 skulle vara vårt år, 08/09 skulle ... nja, kanske inte, 09/10 skulle ännu en gång vara vårt år. Det har aldrig blivit vårt år och mycket av skulden ligger på Wengers axlar.

Arsenal har genomgått en stor generationsväxling - i mycket större utsträckning än andra lag - men när vi nu är inne i 09/10 har vi fortfarande inte fått se en glimt av titlar sedan den där eftermiddagen i Cardiff 2005. Generationsväxlingar tar naturligtvis flera år att genomföra och med tanke på att vi flyttat in i en ny arena har vi fått det ännu svårare. Men någonting i mig säger att vi borde åtminstone ha lyckats vinna någonting på vägen hit. Men det har vi inte. Vi har säsong efter säsong fått höra att vårt Arsenal är bra nog att utmana på alla fronter och vi har hört att det är nästa säsong vi ska visa dem! Men det har aldrig kommit en nästa säsong som visat omvärlden att vi kan vinna titlar utan att slösa pengar som andra lag.

Många trodde nog att 07/08 var den där säsongen. Vi ledde ligan med fem poäng (om jag minns rätt) i januari/februari och vi var i kvartsfinal i Champions League. Vi såg ut som ett vinnande lag och hade en bra mix av erfarenhet, ungdom, talang och vinnarmentalitet. Men allt gick åt helvete. En brutal skada på Eduardo och en domarmiss senare var i stort sett hoppet ute. Hoppet om att vinna Champions League slocknade helt och hållet när Liverpool fick den där cp-straffen som inte var en straff och slutspurten i ligan var otroligt svag. Det kunde ha varit vår säsong, men det blev det inte.

Sommaren 2008 lämnade flera tongivande spelare laget. Spelare som Hleb och Flamini - som hade varit startspelare och viktiga pjäser i vårt lagbygge - lämnade för Barcelona respektive Milan. Gilberto Silva - som alltid varit lojal och kämpat - lämnade för Panathinaikos. Lehmann som trots sin svaga säsong fortfarande var en världsmålvakt lämnade oss för Stuttgart. Och likadant hade det sett ut 2005, 2006 och 2007. Wenger var dock säker på att vi kunde klara oss utan dessa spelare och där gjordes egentligen de största misstagen, år in och år ut.

Wenger har varit naiv och tänkt att man kunnat ersätta erfarna & rutinerade spelare och ledargestalter på plan med ännu yngre och orutinerade spelare. Erfarenhet har ersatts med ännu mer talang och det är det största misstaget han gjort i mina ögon. Som ett exempel (ett halvbra sådant) kan vi se på Cesc Fabregas utveckling i klubben. Nu är han en exceptionell talang och bör kanske inte jämföras med andra talanger, men huvudsaken jag vill ha fram här är omgivningen. När han spelades in i laget under säsongen 04/05 så hade han spelare som Silva, Pires och Ljungberg bredvid sig. Spelare som han kände sig trygg och självsäker med. Om han gjorde ett misstag så gjorde det inte så mycket på grund av att han hade sådana världsklass-spelare bredvid sig. Han kunde lugnt och tryggt hitta sin plats i laget och mycket tack vare den erfarenhet och vinnarmentalitet som fanns. Jag är inte säker på om Merida eller likasinnade talangar känner likadant när de placeras ut på ett mittfält beståendes av spelare som Denilson och Diaby. Nu är inte Denilson och Diaby dåliga spelare, men de är inte spelare som Silva, Pires, Ljungberg, Vieira etc etc.

Det var spelare som Campbell som gjorde Arsenal till ett av de bästa lagen i världen under tidigt 2000-tal.

Sedan så har Wenger ett väldigt naivt tänkande efter avklarade matcher. Om Arsenal inte vunnit så lyckas han alltid hitta bortförklaringar eller positiva saker. Visst, det är inget fel med det, men det är nästan aldrig sanningen som kommer fram. När jag således läste Ballacks sågning blev jag först arg, men sedan förstod jag att han hade helt rätt i allt han sade. Jag menar, man vinner inte matcher genom att ha flest målchanser, mest bollinnehav eller flest hörnor. Det enda och verkligen enda som räknas är mål, någonting som vi inte lyckats göra på sistone. Att då höra Wenger säga att vi gjorde en bra match (vilket vi ioförsig gjorde till viss mån) och att vi borde haft mål och att vi ägde bollinnehav och att vi hade flest chanser hjälper inte honom, oss eller laget. Vi kan spela hur bra fotboll som helst och ändå förlora matcher. I slutändan handlar det bara om resultatet.

Samtidigt har Wenger tidigare bevisat att det går att vinna titlar genom att spela underbar fotboll (01/02, 03/04 som exempel), men då får man även komma ihåg vilket spelarmaterial vi hade. Men ända sedan (runt) 2005 så har han skaffat sig en ny transferpolicy. En policy som resulterar i att vi längre inte köper kompletta spelare (finns vissa undantag) som är dyra, utan billiga och bra talanger som sedan spelas in i laget.

Det går att säga mycket om policyn och personligen tycker jag det är en bra policy och jag behåller den gärna, men med ett undantag. Det krävs ibland undantag även i olika policies (plural?) och så även i denna. Vi kan inte hålla på att köpa talanger år in och år ut som kanske blir bra om 3-4 år. Vi har sett att vi saknar riktig erfarenhet och vinnarmentalitet och så länge vi fortsätter att köpa talanger så kommer vi heller inte att få dessa egenskaper hos spelarna. Sedan så vill inte jag förstöra det lag Wenger trots allt byggt upp genom att värva tusen spelare. Det är få positioner som behöver förstärkas, men där det behöver förstärkas, där behöver det verkligen förstärkas med erfarna spelare snarare än unga talanger.

De senaste åren har även dem visat hur oerhört svårt vi har mot de bästa lagen i både ligan och i Europa. Vi borde egentligen vara bland världens bästa, men så fort vi möter dessa lag så slutar det ofta i smärtsamma förluster. Detta är inte minst ett bevis på att vi just nu helt enkelt inte räcker till. Men nu kommer vi även till frågan: Bör Wenger avskedas?

Mitt svar är nej och det på grund av flera anledningar. Ni kan ställa er själva frågan: hur mycket bättre tror ni att en annan tränare lär lyckas med detta lag? Antingen så skulle det här fortsätta - bara med en ny tränare - eller så skulle den nya tränaren i fråga börja köpa massa spelare och förstöra laget. Vad istället behövs är att Wenger rycker upp sig och förstår att han misslyckats och erkänner sina misstag. Så länge han tänker lika naivt (förlåt för att jag använder det ordet så ofta) som han gör nu och fortsätter att vilja visa omvärlden att det går att vinna utan pengar så kommer vi säsong in och säsong ut sitta titellösa.

Sedan bör vi ha så mycket respekt inom oss att vi trots allt låter Wenger avverka det kontrakt han har just nu, det som sträcker sig till 10/11. Om Wenger fortsätter att misslyckas råder det ingen tvekan om att han kommer att lämna när hans kontrakt väl går ut. Det vore respektlöst, löjligt och dumt att avskeda honom just nu. Han har gjort flera vitala misstag, men då får vi även komma ihåg vilka förutsättningar som rått. Vad vi även får komma ihåg är hans starka relation med spelarna. För vem här säger att han eller hon inte gjort de misstag Wenger gjort?

På grund av att han har en så stark relation med spelarna så litar de på varandra. Jag tror ni förstår själva vilken oerhört dålig omväxling det skulle bli om Wenger helt plötsligt avskedas och en ny tränare - som lär ändra på mycket, om inte allt - tas in. Många spelare respekterar Wenger som få andra tränare och deras starka relation med honom får inte brytas mitt under en säsong. Det skulle kunna resultera i värre resultat än ni kan ana.

Att avskeda Wenger skulle kunna innebära stora konsekvenser. Är det verkligen värt att ta den risken?

Vi lever i nuet - inte år 2003/2004 - och det är även därför man inte ska peka på historien när man ger anledningar för att Wenger ska stanna som tränare. Vi lever nu, år 2010. Det är nu som Wenger ska vinna titlar, inte 2006 eller 1999.

Sist men inte minst vill jag sammanfatta allt! Arsène Wenger har sedan sista gången vi vann en titel - 2005 - stått för flera vitala misstag. Hans vilja att visa omvärlden att det går att vinna utan att slösa pengar har resulterat i flera titellösa säsonger. Samtidigt har turen aldrig varit med honom eller laget, för sanningen är att allt kunde ha gått vår väg. Men nu står vi här, utan titlar och utan hopp om nya titlar. Erfarenhet och vinnarmentalitet har ersatts med ännu mer talang vilket gjort att vi inte fått in de spelare som behövts för att laget skulle växa ytterligare. Wenger borde dock ej avskedas. Vi måste respektera allt arbete han lagt ner för klubben och om han fortfarande inte lyckats när hans kontrakt går ut 10/11 så kommer han med stor sannolikhet att inte skriva på ett nytt kontrakt. Samtidigt får man tänka vad för effekt ett avsked av Wenger skulle ha. Spelarna älskar honom och de flesta har en riktigt stark relation med honom. Mycket på grund av det tillförlit som skapats mellan spelare och ledare. Och vad finns det egentligen för tränare där ute som skulle kunna göra ett ännu bättre jobb med detta spelarmaterial än vad Wenger gör? Det är inte värt att ta risken att anställa en ny manager bara för att, inte just nu.

Mycket talar för att vi inte vinner någonting i år heller och då är nästa säsong upp till bevis. 2010/2011 kommer att bli en helt avgörande säsong. Om Arsenal ej lyckas vinna någonting då heller så kommer Wenger - och säkerligen flera spelare - att lämna laget. Pressen på honom har aldrig varit större och han vet om det själv. Vi har sagt nästa säsong i flera år nu, men sanningen är att vi kan säga det en sista gång, men inte mer. För om nästa säsong går åt helvete, så går allt åt helvete. Det är Wengers sista chans. Antingen tar han den och blir hyllad eller så misslyckas han ännu en gång och lämnar Arsenal - för alltid.

Tungt uppvaknande idag. Inte bara på grund av Super Bowl i natt (Saints!), utan även såklart efter den där blytunga förlusten på biblioteket. Men - matchen igår var nog ändå ett framsteg. I alla fall om jämför med rapporterna om att Arsenal var 108% värdelösa på Emirates mot United.

Igår var vi inte utspelade. Vi hade marginalerna emot oss. Chelsea hade inte fler målchanser än vad vi hade. De spelade inte betydelsefullt mycket bättre. Det som skiljer noll poäng från en eller tre poäng (eller, ja, en väldigt avgörande faktor) är att de har två spelare på planen som gör en grym skillnad.

Petr Cech och Didier Drogba.

Drogba är världens tyngsta anfallare att möta och är sanslöst bra. Han må vara äcklig, men förbannat bra. Dessutom lider han förmodligen av någon sexuell avvikelse som gör att han mår extra bra av att göra mål på oss. Han var en übermensch igår.

Cech må ha slagit i skallen en eller tre gånger för mycket, varför han har tappat mycket i klass (och bär en horribel hjälm), men igår var han på ett sånt där anti-Arsenalhumör, som helt enkelt leder till att han tar allt. En helt avgörande räddning på Arshavins chans vid 1-0 (jag fällde nästan en tår när jag såg reprisen på passningen) och en grym räddning på Cescs frispark i andra halvlek.

Vi var förmodligen lika bra rent spelmässigt, men vi släppte in två mål och lyckades inte göra några. Det är fotboll, som vanligt.

*****

Dansken var bra när han kom in. Vi satt och ropade efter bytet runt minut 55 och blev bönhörda. Killen må ha misslyckats kapitalt mot slutet med någon form av dribbling à la Denilson d ä, men han tillförde en helt annan dimension jämfört med den där friidrottskillen på högerkanten, som återigen var helt värdelös.

*****

18.000 underbegåvade (eller överbegåvade?) människor hade tydligen bråttom idag. Själv skulle jag kräva bra betalt för att se skiten på plats.

*****

Denna dag har varit lång och jobbig och ångestfylld. Det enda värdiga är att avsluta med att slumra in till Disintegration eller någon annan snorbra platta med The Cure.

Vi hörs.

Hej! Precis som många spelare i vårt lag så brukar även jag har vissa formsvackor under säsongen. Att vara bloggare och blogga varje dag tar på krafterna och några gånger under säsongens gång har även jag formsvackor där jag finner det svårt att hitta motivationen för att skriva nya inlägg. Just nu så är jag inne i en sådan period och det känns mer eller mindre som jag är utbränd. Ni behöver knappast oroa er då jag aldrig kommer att sluta blogga eller upphöra med dagliga inlägg. Däremot vill jag att alla ska veta det ifall inläggen ser lite söliga ut.

Den här dagen fick dock ett trevligt slut för min del. Jag lyckades nämligen vinna Stanley Cup med Anaheim Ducks i NHL09 - på högsta svårighetsgraden. Det är allt annat än lätt och det är väl en liten spelprestation jag är stolt över. Jag har helt enkelt behövt någonting annat att lägga tankarna på i dessa hemska tider för oss supportrar. För min del har det varit Anaheim - både IRL och in-game.

Men, nog om mitt privatliv. Trots blytunga förluster mot både Manchester United och Chelsea så lever vi. Arsenal lever. Supportrarna lever. Ni lever. Det är dock inte roligt att vara Arsenal-supporter just nu. Jag ska dock försöka hålla humöret uppe så gott det går. En ligatitel är väl mer eller mindre körd, men vi har faktiskt någonting att se fram emot och det är Champions League.

Precis som jag förklarade i gårdagens inlägg så har flera överraskningar skett i denna turnering. Allt från att Porto vann en final mot Monaco (två lag som egentligen inte bör finnas i en final) till att Liverpool och Arsenal gick till final 2005 respektive 2006 trots usla ligaplaceringar.

Saken med Champions League är att det finns så många faktorer som ska slå in samtidigt för att du skall kunna vinna det. Därför räcker det inte att du är ett bra lag eller ett av världens bästa lag. Det är bara en faktor av flera faktorer. Vi pratar om en turnering där dagsform, tur, skadeläge vid matcherna, ännu mer tur, individuella prestationer, formtoppar och mycket mycket mer avgör.

En individuell prestation Champions League kan avgöra ett möte i utslagningsfasen. En individuell prestation i en match i ligan kan inte vinna ligan åt dig. Dålig dagsform i ligan kan resultera i flera förluster. Men om ditt lag är extra taggat, motiverat och redo i ett slutspelsmöte i CL kan det resultera i en bra dagsform varpå fler spelare levererar. Samtidigt är skadeläget extremt viktigt. I ligan så berörs du mer av skador då det spelas under en längre tid, men i Champions League kan du ha turen med dig gällande skador och spela spelare som just kommit tillbaka från skada eller som vanligtvis inte spelar ofta på grund av skada. Samtidigt är det en väldigt turbaserad turnering i slutändan, men det med all rätt.

Inget lag som vunnit Champions League har inte haft turen på sin sida. Må det vara en räddad straff i slutminuterna (Lehmann @ Villarreal), en vändning efter att du legat under med 3-0 (Liverpool 2005), en straff som ser till att föra ditt lag vidare (Liverpool - Arsenal 07/08) eller någonting annat. Det finns miljontals exempel och tur är en viktig del av den här turneringen.

Vad jag vill säga med detta är att vi har större chanser att vinna Champions League än vissa tror. Vi har faktiskt en riktigt stor chans att gå långt och kanske även till en final. Men det krävs som sagt att flera faktorer slår in samtidigt. Så länge vi slipper Chelsea och Drogba och Barcelona på vägen mot final ligger alla vägar öppna för en fantastisk resa. Alla lag är naturligtvis tuffa att möta, men jag tror att Chelsea och Barcelona skulle bli alldeles för tuffa att möta. Däremot säger jag inte att det är en klar förlust. Men som sagt, om du ska vinna CL ska du även se till att vinna mot de allra bästa lagen - inkluderat Chelsea och Barcelona.

Ge därför inte upp hoppet om den turneringen, inte än. Eftersom ligan mer eller mindre är körd så tror jag att enormt många spelare kommer tagga till som fan inför slutfasen i Champions League. Och om vi slår Porto - vilket jag förmodar att vi gör - så är vi i en kvartsfinal. En kvartsfinal som kan gå hur som helst.

Det finns vissa supportrar som säger att vi inte ska ge upp hoppet om ligan heller. Jag håller faktiskt med. Vi ska inte ge upp hoppet förrän det är matematiskt omöjligt att vinna den. Däremot ser jag inte mycket som talar för oss. Saker som vi redan gått igenom i många tidigare inlägg. Så länge inte ett mirakel sker så skall vi inte kunna vinna ligan. Men jag kommer trots allt att hoppas och tro ända in i det sista, och jag hoppas alla ni andra gör det också.

Det finns mycket att säga om den period vi går igenom just nu. Mycket är redan sagt, men mycket är även osagt. Jag tänker vänta och se hur matchen mot Liverpool går innan jag börjar uttala mig om vinterfasen vi gått igenom. Hoppet är nästintill dött i ligan, därför behöver vi hitta ett nytt hopp. Det hoppet hittar vi i just Champions League. Jag hoppas ni är lika taggade som jag inför utslagningsfasen av Champions League. Om allt går väl så kan vi mycket väl repetera den underbara resan från 2006 - som dock slutade olyckligt. Jag hoppas. Ni hoppas. Alla hoppas. Så länge vi hoppas är allt möjligt, allt.

P.S Jag har skippat ljudbloggarna 2 veckor i rad (ni förstår nog själva varför), men jag lovar att vara tillbaka med en ljudblogg i slutet av veckan (söndag, måndag).

Vi fick den förlust som så många av oss förväntade sig. Sett till effektivitet, kvalitet och styrka så var förlusten helt i sin ordning. Arsenal var dock hästlängder bättre idag än förra söndagen. Det enkla svaret är att Denilson slapp spela och det mer komplicerade svaret innehåller betydligt fler dimensioner. Några sanningar kvarstår dock som svarta moln.

Wenger valde klokt nog att låta Denilson stå över matchen. Istället fick Diaby chansen och gjorde det helt okej. Men den mest avgörande skillnaden mot i matchen mot Man U är att vi idag inser faran av en förlust betydligt tidigare. Vi har fortfarande ett halsbrytande dåligt försvarsspel emellanåt, även om de största blottorna täppts till av stundtals lysande Clichy idag. Vi har fortfarande svårt att komma igenom ett ytterst kompakt försvar av tunga backar. Vi har fortfarande svårt att spela bollen enkelt.

Trots det hade vi kunnat vinna matchen om vi haft lite tur. Vi har ett förkrossande stort bollinnehav, vi vinner fler tacklingar än Chelsea och skjuter i princip lika mycket. Vi har dubbelt så många hörnor som vi med lite fokus på fasta situationer kunnat dra nytta av. Det finns positiva saker att ta hem från matchen. Dessa ska vi givetvis omsätta i poäng på onsdag och då kan vi se fram emot våren med tillförsikt.

Vi förlorar genom bland Arsenalsupportrarna ökände Drogba. Han har en tråkig vana av att göra mål mot just oss och nu har vi sex förluster i ligan, alla mot Man C, Man U och Chelsea. Miljardbyggena. Ingen skam där egentligen.

Men i en del Goonerkretsar skalla ropen om Wenger som lögnare, inkompetent, snål, att han borde avgå, att han inte fattar vilket dåligt lag vi har och att han lovat titlar.

I de bittraste stunder kan jag hålla med, men nyktrar till efter ett tag. Arsene Wenger är ansvarig för laget och säkert en hel del annat som manager/sportchef. Han har en övergripande roll i Arsenal och tar tuffa beslut både när det gäller spelet på plan och vilka som ska in och ut i klubben. Han har säkert ett finger med i den ekonomiska aspekten av drivandet av klubben som helhet och ser vad som ska göras för att inte äventyra klubbens status och ekonomi.

Vi kan hålla med om att ekonomin är en förutsättning för allt eller inte, det blir nästan som politik det där. Antingen satsar man sig ur krisen eller så håller man sig kall och håller i pengarna.

Det finns många hot om regleringar när det gäller klubbars ekonomi och det höjs bland annat krav om att man bara ska få köpa spelare för de pengar du genererar genom driftsinkomster och spelarförsäljningar. En filosofi som gynnar Arsenal, men betydligt missgynnar Man C och Chelsea. Wenger är obotlig motståndare till den finansiella dopingen som han anser att enskilda stormrika ägare ägnar sig åt. Jag lutar åt den filosofin.

Wenger har många förtjänster, men även många brister, det ser även jag. Han saknar en plan B, han verkar korkat envis när det gäller att köpa spelare, han verkar ha satt en köpgräns på klubben, tjurig när han förlorar, tramsig när det gäller uttalanden. Men han är fortfarande den manager som lett klubben så långt att vi nu kan sägas tillhöra den absoluta Europatoppen. Vi blir bortskämda.

Det blev en lång harang för att komma till det som är pudelns kärna och här kommer den, provocerande men med ett stort guldmynt av sanning i mitten.

Vem är dummast?

1. Wenger som säger att vi kan vinna ligan med det lag vi har, att vi inte behöver köpa någon, att vi var nära att värva någon eller att vi kan räkna återkommande spelare som nyförvärv.

2. Vi supportrar som tror på allt det där och sen vill ställa honom till svars.

Det är dags att börja tänka själva Gooners, vi visste innan säsongen att vi inte var bra nog att vinna ligan. Vi visste att det var för tunt på anfallssidan, att vi skulle få problem om någon av mittbackarna gick sönder, att Almunia inte är världsklass. Problemet har ju varit att resultaten lurats oss att tro att vi är bättre än så. Kom ner på jorden och säg följande högt 10 gånger innan ni somnar för kvällen:

There´s always next season, there´s always next season.....

Det blir ingen matchrapport idag heller. Jag orkar inte. Jag orkar inte se det lag jag älskar mer än någonting annat förlora. Jag orkar inte se oss bli förnedrade igen, igen och igen. Förra veckan våldtog hela Manchester United oss. Idag våldtog Drogba hela vårt lag - ensam. Det är ett starkt ord, jag vet, men det finns ingenting som beskriver den hemskhet som vi går igenom bättre än det ordet.

Vissa lag har det värre, det förstår jag, det är bara att se på Liverpool. Men det finns en skillnad där. Liverpool har aldrig varit med i titelracet den här säsongen. De har aldrig lyckats nå den där gränsen där man börjar få hopp, där man börjar tro, där man börjar tänka att det är möjligt. Arsenal har gett oss det hoppet den här säsongen, flera gånger om dessutom, men varenda gång har de tagit det ifrån oss på det mest brutalaste viset.

Vi har blivit bedragna. Vi har blivit förnedrade. Vi har blivit hjärntvättade. Jag har inte gett upp, men jag har det tämligen svårt att se hur i hela friden Arsenal ska lyckas rå på United eller Chelsea nu. Vi visste hela tiden att den här perioden skulle avgöra hela vår säsong och vi visste hela tiden att det skulle bli svårt. Men det känns som vissa aldrig tog det seriöst nog.

Vi har förutom ett extremt (EXTREMT) skadedrabbat lag fått flera långtidsskador. Vartenda lag har alltid mer eller mindre någon som skadar sig en längre tid, men oftast handlar det inte om nyckelspelare, spelare som man bygger ett helt lag omkring. Annars kan vi väl se hur bra det går för topplagen i en halv (nästan en hel) säsong utan Drogba, Rooney och Torres. För sanningen är att vi saknar RvP enormt mycket, mer än vissa tror. Jag har t.o.m dragit slutsatsen att RvP (eller en liknande spelartyp) är ett måste för att Arsenal skall kunna spela 4-3-3. Det fungerar inte annars.

Det finns de som säger att Wenger borde förstått faktum och begett sig ut i transferfönstret och köpt någon. Innerst inne har vi alltid vetat att han aldrig skulle köpa någon (förutom Campbell då...). Han trodde på det här laget, han trodde på det här laget mer än någon av oss någonsin har gjort. Så länge vi inte ställer till med ett mirakel och vinner ligan så har han misslyckats - totalt. Samtidigt är det svårt att kritisera Wenger då det är tillfälligheter som förstört vår säsong. Men han har ju sin del i det hela också. Var det verkligen rätt beslut att ställa upp med ett b-betonat lag i FA-cupen? Var det verkligen rätt beslut att satsa helhjärtat på ungdomar i Carling Cup när vi behövt en titel mer än någonting annat? Var det verkligen rätt beslut att inte köpa in en spelare á la Arshavin i januari?

Sanningen är dock att ett helt skadefritt Arsenal i detta nu skulle leda ligan, eller åtminstone vara hack i häl på Chelsea. Men det känns som Fru Fortunas onda syster ställer till det för oss varje säsong. 06/07 så var det Henry som hela laget var byggt kring som föll. Henry var den säsongen extremt skadedrabbad och var i stort sett borta halva säsongen. 07/08 så var det RvP - som var tänkt att bli Henrys ersättare - som föll. Vad som gjorde det hela ännu värre var skadan på Eduardo som enligt vissa var anledningen bakom den dåliga slutspurten. Inför 08/09 lämnade Silva, Flamini och Hleb laget. Spelare som aldrig ersattes. Lägg där till långtidsskadan på Fabregas och ni förstår själva hur allt gick åt helvete. 09/10 var det då en RvP i glödhet form som blev offret. En spelare som med all säkerhet hållt laget kvar i titelracet just nu - om han vart frisk.

Visst, vi har haft otur med skadorna, men det döljer inte det faktum att det lag som vi ställt upp på plan spelat extremt dåligt på sistone. Nu är det extremt tuffa möten de haft i både januari och februari, men det här laget har inte visat upp den offervilja som behövts. Det här laget ska vara kapabelt nog att slå alla lag de mött, men istället har det blivit smärtsamma förluster och onödiga likaresutat.

Vi har ett enkelt spelschema framför oss (om vi jämför med andra lag), men det finns i mina ögon ingen chans att vi skall kunna gå om Chelsea eller United och vinna, inte i år. Nu måste vi hålla tredjeplatsen säker och se till att inte falla ner på fjärdeplatsen igen. Samtidigt kan vi inte ge upp. Vi har Champions League kvar. En turnering där vi nu måste gå in helhjärtat då det är den enda turneringen som finns kvar att vinna för vår del. Och det är ingen omöjlighet. Liverpool vann Champions League när de kom femma i ligan (2005) och Arsenal gick till final när de haft en bedrövlig säsong och bara kom fyra (2006). Därför finns alla chanser till en lyckad säsong kvar.

Det ska dock mycket till om vi ska lyckas vinna Champions League. Samtidigt kan vi inte ge upp. Vi kan inte lägga oss ner på marken och dö. Hur illa det än ser ut måste vi kämpa på i ligan och se till att gå vidare i Champions League. Helst av allt vill jag bara glömma de senaste veckorna, men jag vet att jag inte lever i en drömvärld. Jag orkar inte komma till med en fin avslutning på dagens inlägg. Jag orkar helt enkelt inte och jag hoppas att ni förlåter mig. Jag ska försöka rycka upp mig och bli allt mer optimistisk, men idag så är det omöjligt, bara omöjligt.

Hope is a good breakfast, but it is a bad supper. - Francis Bacon

Viktig match idag. Sanslöst viktig match idag. En match, som vi, förhoppningsvis kan ta poäng i. Det vore en skräll deluxe, men notera hur det gick i matcherna efter det sista bottennappet 2009.

Vi möter Chelsea hemma. Åker på stryk med halva tennissiffrorna 0-3. Vi är borta ur titelracet. Vi börjar vinna. Vi vinner lite till. Snart är vi uppe endast tre poäng bakom Chelsea och faktiskt före de ryska ickehjältarna en stund efter att ha slagit Bolton på hemmaplan med 4-2. Jonas Dahlquist fattade ingenting.

Nu är vi här igen. Vi har förlorat mot United hemma med 1-3. Ett enormt bottennapp, där fler påstår att det var det sämsta de sett i Arsenalväg. Vi är idag fem poäng bakom ett Chelsea, starkare än Efraim Långstrumps dotter.

Det hopp jag har ställer jag till det faktum att vi kan vinna på Stamford Bridge, att vi kan komma tillbaka efter bakslag, att vi kan göra en herrans massa mål.

*****

Skulle vi vinna ikväll, så är det helt plötsligt ett titelrace som vi inte sett på länge, med tre lag som verkligen har chans att ta hem tjottablängen. Dessutom har Arsenal ett bra program hela vägen ut.

*****

Skulle vi vinna ikväll, så kommer Sir Toby's i Skawne att utmana Super Bowl om vilka som har fetast fyrverkerier.

O'Learys Gamla Stan kommer att drunkna i glädjetårar och tvinga Stockholms Stad att sanera stället.

Hemmaplan på Sveriges framsida kommer att teleporteras till Bondi Beach och skicka hälsningsvykort där de manliga deltagarna endast är iförda Speedos. Såklart hamnar det på startsidan på Arsenal.se.

Samtliga svenska gooners hemma i TV-soffan kommer att slå hål i taket när de lyfter ur sofforna och möts i den gemensamma Arsenalhimlen för en stund innan man kommer ner på jorden igen lagom till onsdagens möte med Liverpool.

Så viktig är den här matchen för resten av säsongen.

(Lokala avvikelser kan förekomma)

*****

Nu: Påklädning. Sen: O'Learys Gamla Stan. Om vi drunknar i glädjetårar vill jag vara närvarande.

God afton! Vilken otroligt skön lördag det har varit! Nu gäller det bara att avsluta den med ett fint blogginlägg. Detta eftersom morgondagen kan komma att sluta väldigt illa, beroende på vad som händer i sydvästra London mellan 17:00 och 19:00. Vad resultatet än kan komma att bli så kommer jag att ställa mig bakom laget, Wenger och spelarna fram tills säsongen är över. Detta eftersom vi
antagligen kan glömma allt vad en ligatitel innebär om vi skulle förlora på Stamford Bridge.

Wenger har tidigare sagt att Bendtner är 1-2 veckor från 100 % matchfit, vilket antagligen betyder att han kommer att starta på bänken imorgon/idag (beroende på när ni läser detta). Med tanke på skadorna i anfallet så är de enda anfallarna vi kan ha med från start Walcott och Arshavin. Det låter ju ... skrämmande. Visst, nu kommer Rosicky, Nasri eller Eboue spelas till höger i anfallet, men det gör mig lite mörkrädd att vi saknat en riktig anfallare som gör mål vecka in och vecka ut. Nu kräver inte Arsenals spel och spelsystem en sådan anfallare då vårt spelsystem resulterar i att målskyttet sprids ut, men jag har fortfarande svårt att släppa det faktum att vi inte köpte en centertank eller åtminstone en anfallare av rang. Jag menar, vi har under säsongens gång haft ständiga skador i anfallet och nu är vi nere på bara två stycken friska anfallare. Hur absurt är inte det? Wenger sade ju att han var ute efter någon och att han - ännu en gång - var extremt nära att signa någon. Hur länge har han varit extremt nära att signa någon nu? Känns som tusende gången han sagt det.

Men jag förlöjligar bara mig själv genom att ta upp det gång på gång, så låt oss släppa det. Den här matchen har extremt stor betydelse och det på grund av tabelläget där Chelsea just nu är sex poäng före oss. En vinst för Arsenal skulle minska det avståndet till tre poäng. En förlust skulle innebära att vi skulle ligga nio poäng bakom Chelsea. Ett likaresultat skulle resultera i att läget blev oförändrat. Vinst är det optimala, men ett likaresultat är inte fy skam det heller. En vinst kan liknas vid glass med strössel medan ett likaresultat kan jämföras med en glass utan strössel. Ni förstår nog själva! Vi behöver egentligen en vinst och satan vad det skulle smaka mumma. Det realistiska är dock att vi får med oss ett likaresultat. Sedan måste man ju ändå nämna att en hemmavinst för Chelsea är en lågoddsare. Det blir inte en överraskning ifall Chelsea lyckas vinna, men vi Arsenal-supportrar måste ända hålla hoppet uppe och hålla tron stark. Det är trots allt inte en omöjlighet!

Wenger rabblar runt som bara den och det känns som om han pratar i mun på sig själv. Jag tänker inte ens kommentera den artikeln, men däremot tänkte jag låta er veta vad Wenger tror om matchen imorgon:
______________________________________________________________________________
I know this team wants to do well. But because they haven't won [games against Chelsea or Manchester United] yet they have made it harder in their head than it really is. When we get close to winning, we play with the handbrake. But I know the team is mentally strong and dedicated. I see them everyday and I wouldn’t defend them if they didn’t have the right attitude. But they do have to find that final part to win the big games.
______________________________________________________________________________

Kan Wenger se till att fixa ännu en seger på Stamford Bridge?

Samtidigt så vill Ancelotti se samma slutresultat som i förra mötet - 3-0 till Chelsea:
______________________________________________________________________________
We are working to repeat the same result, also Arsenal want to change the game and want to change their performance but we played the right way, we want to do the same because we can have the possibility to beat Arsenal. Tactically we did very well, because Arsenal has a very good quality in the midfield, fantastic players with strong quality when there is no space, Fabregas, Arshavin, Nasri, so we don't give them the possibility to play easy. It is important to put pressure in our midfield, don't leave the space to play. It's a different way to play, they use a lot of midfielders to have control of the game and Arsenal score a lot of goals.
______________________________________________________________________________

Vem vinnar då hjärnornas kamp denna gång? Det mesta talar för Ancelotti - med tanke på spelarmaterialet - men man får komma ihåg hur oerhört sårbara Chelsea sett ut i försvaret på sistone. När de spelade mot Hull såg det ibland ut som ett korpenförsvar. Där finns även nyckeln för Arsenal. Om de lyckas ta vara på försvarets misstag så kan det kanske, bara kanske, gå hela vägen. Saken med Chelseas försvar är att det saknas konsistens. Ena matchen kan de spela så bra, strukturerat och organiserat som möjligt, medan de under andra matcher spelar totalt värdelöst. Annars är alla andra lagdelar oerhört imponerande. De har ett anfall utav yttersta världsklass, de har ett mittfält utav världsklass och framför allt så har de en väldigt imponerande bänk. Däremot är de inte odödliga, verkligen inte, men det blåa tåget kan krossa vilket lag som helst i världen om de bara så vill (läs: om de är i form).

Det lag som dominerar mittfältet kommer antagligen även att vinna matchen. En spelare som vanligtvis spelar på mittfältet i Chelsea (men som den senare tiden finner sig allt mer på bänken) är Deco som har följande att säga om Arsenal:
______________________________________________________________________________
Arsenal have a good squad but this season have failed in the big matches against United and us. That is the key when it comes to fighting for the title and perhaps the pressure and the anxiety of it all is damaging Arsenal's performance at decisive moments. Sunday's match is so important. It is certain that defeat for Arsenal will eliminate them as a rival for the title.
______________________________________________________________________________

Hmm, kanske dags att påminna Deco om Manchester United 08/09? Om jag minns rätt så fick de bara med sig fem poäng mot "de stora lagen". Ändå så vann de ligan. Det återstår att se om Deco får spela eller ej imorgon.

Det blåa tåget kommer hur som helst att vilja tuta hem tre nya poäng. Det blåa tåget kommer att vilja dominera matchen. Det blåa tåget kommer att vilja krossa Arsenal imorgon. Det är dags för våra cowboys och ryttare att sätta upp en roadblock och råna dem på tre poäng! Om vi lyckas göra det så finns alla möjligheter till att vinna en ligatitel, hur skrattretande det än låter för er som inte håller på Arsenal.

Om Chelsea däremot lyckas vinna imorgon är det nog många som redan ser fram emot nästa säsong. En sommar som antagligen kommer resultera i att vi värvar en viss Chamakh från Bordeaux. Rättare sagt så kommer han gratis eftersom hans kontrakt går ut. Varför jag säger det? Jo, därför Chamakh allra helst vill till Arsenal:
______________________________________________________________________________

My future? Well, I hold all the cards, I have no reason to be under pressure but everyday passing by, I am a little less a Bordeaux player, my choice is to join Premier League and if I could choose, I will go to Arsenal. Bordeaux has brought me so much. I will soon clearly state things so the club can prepare to find my replacement peacefully.
______________________________________________________________________________

Så länge inte Chamakh är girig och ser City lova honom en miljonlön i veckan så ser jag ingenting som säger att han inte skulle ansluta till Arsenal imorgon. Vi har varit efter honom sedan i somras och mycket talar för att vi var extremt nära att värva honom nu i vintras. Nu får vi antagligen se honom i en Arsenal-tröja nästa säsong. Det skulle faktiskt förvåna mig om vi inte får göra det.

Nu vill vi se liknande scener utspela sig på Stamford Bridge!

Imorgon måste Clichy och Sagna visa takterna från 07/08. Imorgon måste Vermaelen och Gallas rensa undan allting som kommer deras väg. Imorgon måste Song och Denilson se till att radera ut Chelseas mittfält. Imorgon måste Fabregas visa vägen med sitt bländande spel. Imorgon måste Arshavin visa varför han kallas de stora matchernas man. Imorgon måste Bendtner visa varför han har varit saknad. Imorgon måste Rosicky/Nasri visa hur fantastiska de kan vara. Imorgon måste Almunia visa vad som gjorde honom så hyllad förra året. Imorgon måste hela laget visa upp ett lagspel som krossar Chelseas tyngd. Imorgon måste vi se till att vinna. Imorgon - allt eller inget.