Saknaden av RvP

God kväll! Ännu en dag går mot sitt slut och jag tänkte idag ta upp saknaden av RvP. En spelare som kom till klubben som ett jättestort löfte, men vars skadebekymmer satt stopp för en annars väldigt lyckad karriär. Det här är sagan om hur RvP slog igenom i Arsenal och vad som idag gör honom extremt saknad (pga hans skada). Notis: Ni som inte vill läsa den långa inledningen kan hoppa till stycket som inleds med ett "**************". Där diskuteras framför allt vad som gör honom väldigt saknad just idag.

En spelare som nu spelat i Arsenal i snart sex år heter Robin Van Persie och han är 26 år gammal. Han är holländare och kommer ursprungligen från den fina hamnstaden Rotterdam. När han värvades till Arsenal under sommaren 2004 så var det inte alltför många som trodde att han skulle bli en anfallare av yttersta världsklass. Han hade stora problem med sin attityd, var en dålig förlorare och drog ofta på sig onödiga kort. Förutom attityden hade han även ett hett temperament både på och utanför planen.

När en 20-årig Robin Van Persie signerade ett fyraårs-kontrakt den 17 maj 2004 - precis efter att vi gått obesegrade genom ligan - så var det inte många som värderade honom högt. Vi hade anfallare som Henry, Bergkamp, Reyes (som var en viktig del av slutspurten 03/04), Wiltord och Kanu. Hur skulle denna holländare kunna platsa i detta breda och ytterst starka anfall?

Men åren gick och spelare som Wiltord och Kanu lämnade Arsenal samtidigt som Bergkamp pensionerade sig från fotbollen år 2006. RvP fick redan under 04/05 ett par chanser i startelvan och visade stundtals sin potential, men han såg ju inte precis ut som en anfallare som i framtiden skulle kunna ösa in 20+ mål/säsong.

05/06 kom istället hans lilla genombrott då han bl.a satte åtta mål på åtta starter i arsenaltröjan. Tyvärr var det även här hans stora skadebekymmer - som följt honom hela hans karriär - började. Resten av säsongen fick han inte så mycket gjort då han avverkade majoriteten av sin tid vid sidlinjerna.

Robin Van Persie under 09/10.

Ännu fler anfallare valde dock att lämna Arsenal och snart blev det till att bilda anfallspar med Henry för vår holländare. De blandade och gav som anfallspar, men RvP blev faktiskt allt bättre med åren, trots att det inte blev en omedelbar succé (om vi utesluter början på 05/06). Vi började även att märka att skadebekymren från 05/06 inte var en engångsföreteelse. Redan tidigt under hans Arsenal-karriär fick vi se hur hans skaderegister bara ökade, ökade och ökade. Detta samtidigt som även Henry började bli allt mer skadebenägen. Frågor som supportrar ställde sig var t.ex: Var verkligen RvP den anfallare vi behövde? Fanns det inte några bättre alternativ tillgängliga?

Efter ännu en skadedrabbad säsong (06/07) så kom dock 07/08. En säsong som trots hans fortsatta skadebekymmer bevisade att RvP var en man för Arsenal - om han kunde hålla sig frisk. Under sommaren hade en av våra bästa spelare genom tiderna beslutat sig för att lämna och Robin Van Persie skulle plötsligt få axla ett enormt stort ansvar då han ansågs vara den mest komplette anfallaren i vår trupp. Ännu en gång startade han säsongen väldigt bra och han stod för många mål och ofta viktiga mål. Dessutom hade hans allround-spel blivit allt bättre och varenda gång RvP var med i startelvan kände vi att vi hade en riktigt bra anfallare där fram. Tyvärr så spelade ännu en gång (....) skadorna jättestor roll under hans säsong och han blev i stort sett kvar vid sidlinjerna en halv säsong.

Men så kom äntligen det gigantiska genombrottet förra säsongen - 08/09. Vi hade under tidigare säsonger fått se hans potential, hans talang och hans fina spel - när han väl hållt sig frisk. Han hade haft flera mindre genombrott, men alla blev alltid förstörda av långtidsskador. Säsongen 08/09 visade vad en helt frisk Robin Van Persie var kapabel till. Trots den misslyckade säsongen - för laget - så bar ofta Robin Van Persie hela laget genom sitt spel. Han gjorde mål (ofta viktiga), assists, tacklade, slet och visade ett enormt stort hjärta. Dessutom hade han gjort sig av med sin dåliga attityd och heta temperament vilket resulterade i ett mycket bättre uppträdande och framför allt spel. Robin Van Persie behöll sig för första gången under sin Arsenal-karriär mer eller mindre frisk under en hel säsong.

Robin Van Persie under 08/09.

Laget misslyckades dock brutalt och Robin Van Persie funderade under sommaren på olika klubbalternativ (då hans kontrakt snart var på väg att gå ut). Till slut valde han dock att stanna och början av säsongen 09/10 blev ännu en gång en stor succé. På grund av ett helt nytt spelsystem så kom inte målen direkt, men nog gjorde han många viktiga assists. När sedan målen började rulla in så klassades Robin Van Persie som en av världens bästa anfallare. Någonting som bevisades av statistiken. Robin Van Persies skadebekymmer såg ut att vara som bortblåsta och alla supportrar älskade att ha RvP på sin sida. Detta då han ständigt utgjorde ett hot för motståndarnas försvar genom sitt tekniska, tunga och lysande anfallspel.

RvP hade den 7 november 2009 stått för ännu en bra insats, denna gång mot Wolverhampton på bortaplan. En match som vi kom att vinna med 4-1. Allt verkade frid och fröjd och vi var på väg tillbaka mot serieledning. Men så kom ett landslagsuppehåll. Ett landslagsuppehåll som innehöll helt meningslösa landskamper. Ett landslagsuppehåll som på egen hand kan ha förstört vår säsong och jakt på titlar. Ett landslagsuppehåll som resulterade i en direkt förlust mot Sunderland (precis efter uppehållet). Men det var långt ifrån det värsta. Robin Van Persie hade ännu en gång dragit på sig en skada och inte vilken som helst.

Det kom ännu en gång att handla om en långtidsskada där vi till slut fick veta att han skulle bli borta i upp till fyra månader och kanske hela säsongen. Jag minns själv när jag läste att Robin Van Persie skulle bli borta nästan hela säsongen. Oftast så berörs jag inte av skador, men jag mådde i flera dagar illa efter att rapporterna om hans skada svärmade in. Hans skada hade till och med lyckats röra om mitt privatliv. Från att ha varit en 20-åring med dålig attityd och hett temperament hade han utvecklats till en av världens bästa anfallare. Någonting som höjde våra titelchanser enormt. Någonting som fick oss att bära med oss ett stort hopp. Det här var det sämsta - absolut sämsta - som kunde hända, men det hände.

**************

Efter hans skada så har vi saknat en rejäl centertank med hans mått i vår trupp. En spelare som på ett eller annat sätt skulle kunna "spela RvP" utan att vara det. T.ex en Bendtner, men inte en långtidsskadad Bendtner (vilket han varit ända sedan RvP skadade sig). Istället fick vi förlita oss på spelare som Eduardo, Arshavin och Vela där fram. Spelare som inte injagar alltför stor skräck i motståndarförsvar.

Premier League är en liga där du som lag ställs mot extremt tuffa motståndare och där en centertank i stort sett är ett måste. En spelare som kan leda ett anfall, vare sig man spelar 4-4-2, 4-3-3, 4-1-3-2 eller vad man nu spelar. Man spelar i Premier League extremt tuffa bortamatcher (Fulham, Burnley, Hull m.fl) där en målchans kan avgöra en hel match. Det är i sådana matcher dessa spelartyper behövs som mest. Det är i sådana matcher som dem kliver fram och visar vilka spelare de är.

Robin Van Persie har gjort det många gånger under hans karriär och ett perfekt exempel kan vi hämta ur denna säsong. Arsenal åkte till Craven Cottage och mötte ett enormt bra Fulham. Ett Fulham som på den dagen kunde ha stått emot självaste Barcelona. Mannone räddade oss visserligen från ett likaresultat/förlust, men det var RvP som säkrade trepoängaren. Fulham spelade så pass bra och vi fick enormt får målchanser under hela matchen. Det är i sådana här matcher som det blir extremt viktigt att ta vara på sina målchanser och det är exakt vad Robin Van Persie gjorde. Arsenal förtjänade inte att vinna, men när det kommer till dessa möten så är det just spelare som RvP som avgör matcher på egen hand och visar klasskillnaden mellan topplag och mittenlag. RvP behövde bara en chans och han satte den. Om vi samma dag skulle åkte till Craven Cottage med ett anfall som bestod av Arshavin, Eduardo och Walcott kunde vi säkert kunna få till ett resultat, men jag har all anledning att tro att vi aldrig skulle åkt därifrån med tre poäng i bagaget.

RvP skriker ut sin glädje!

Flera sådana matcher har avverkats sedan RvP skadade sig och ofta har spelare som honom kunnat vara skillnaden mellan en vinst och en förlust. Hade vi haft RvP med oss på Turf Moor, Stamford Bridge eller hemma på Emirates mot Everton så skulle det inte ha garanterat en vinst, men det skulle jädrar i min låda ökat våra chanser att vinna, och det rejält. Speciellt i den form han var i före skadan.

Det är det engelska tuffa och fysiska spelet lag som exempelvis Burnley och Hull står för och det är i möten mot dem som dessa spelartyper som RvP blir extremt viktigt att ha med sig. Både Burnley och Hull är kapabla till att desarmera Arshavin (när han inte är i form!), Eduardo (när han ännu inte återhämtat sig från skadan) och Walcott (...). Men det är mot spelare av RvPs kaliber som de står för en rejäl utmaning. Det är spelare som RvP de har extremt svårt att desarmera och spela emot. Spelare som hela tiden skapar problem för ett försvar - oavsett hur organiserat, strukturerat och samspelt det är. Det är även därför RvP saknats så enormt mycket som han saknats.

När Wenger inför andra halvan av säsongen påstod att han inte ser varför laget inte skulle kunna göra lika mål som det gjort under första halvan av säsongen så tänkte han inte efter. Trots mittfältarnas målproduktion vilket fått oss att glömma anfallet så har vi haft ett litet problem med våra anfallare som inte velat göra mål. När Robin Van Persie var frisk så gjorde vi 36 mål på 11 ligamatcher. Sedan Robin Van Persie varit skadad har vi gjort 25 mål på 15 ligamatcher. Det är självsägande, det är det verkligen. Sedan Robin Van Persie varit skadad har vi gjort mindre mål, trots att vi spelat fler matcher. Vad vi då får komma ihåg är att RvP fortfarande (fortfarande!) placerar sig i top 10 i PL:s poängliga, trots att han varit skadad i flera månader. Det finns ingenting som säger att han inte skulle fortsatt så som han gjorde. Med en frisk RvP kunde vi varit i ligaledning nu, men på grund av hans skadebekymmer så har vi aldrig ens fått chansen.

Det har satts ett return date på RvP och det är 20 mars. I mina ögon är det väldigt optimistiskt, men låt oss säga att han nu är tillbaka i träning tills 20 mars. Det är trots allt ingen omöjlighet att han är tillbaka till dess, men då får vi komma ihåg att det tar runt en månad tills han är 100 % fit. Han skulle kunna spela 13 matcher (7 halvskadad/inte matchfit) om han lyckades komma tillbaka så tidigt, men det mesta pekar på att han enbart kommer att kunna spela runt 6 (om ens det) matcher ifall vi har tur med läkandet. Då räknar jag även in alla CL-matcher (även finalen).

Om vi får se honom något ytterligare denna säsong återstår att se. Jag önskar honom all lycka till med läkandet av skadan och jag hoppas att han står på en fotbollsplan så fort som möjigt. Om han håller sig frisk nästa säsong är jag beredd att tro på underverk, men även det återstår att se. En sak är dock säker - Robin Van Persie är och förblir en av våra allra viktigaste spelare.