Vassiriki "Abou" Diaby

Låt oss skruva tillbaka tiden lite. Låt oss skruva den tillbaka en, två eller t.o.m tre säsonger. Wenger hade år 2006 begett sig ut på en ny talangjakt i Europa och då hittat en 19-åring som spelade i Auxerre. Mannen som Wenger var fast besluten att dra till sig hette Vassiriki "Abou" Diaby.

Det var ingen kanonvärvning, utan det var ännu en gång sedd som en värvning av en spelare som skulle spelas in i laget och bli bra så småningom. Men på grund av en förfärlig skada så fick vi se Diaby vistas vid sidlinjerna ett bra långt tag. Vi hade egentlingen inga förväntningar på killen, utan vi såg honom mest som ett eventuellt framtida löfte.

När Diaby äntligen läkt klart och börjat spela igen så trodde fansen att Wenger drog ett aprilskämt. Killen som hade kontrakterats som ett stort framtidslöfte var usel, väldigt usel. Gång efter gång denne långe man fick spela fick vi gnugga oss i ögonen och fråga oss vad Wenger hade sett och fortfarande såg i honom.

Ända sedan dess har Diaby blivit hårt kritiserad säsong in och säsong ut. Supportrarna har aldrig riktigt gillat honom och han har fått stå emot hård kritik från de flesta. Han har hela tiden blivit ansedd som ett misslyckat löfte. Han skulle aldrig bli någonting sades det.

Men Wenger var fast besluten att hålla kvar Diaby i laget och ge honom chans efter chans. Denne Wenger såg någonting i honom som vi totalt hade missat och jag har än idag ingen aning om vad det var. Då och då fick vi dock se vilken potential killen bar inne på, men det var ytterst sällan den potentialen visades på plan.

Men så kom sommaren 2009. Diaby hade själv insett att han var tvungen att jobba extremt hårt för att få vara kvar i laget. Mycket tydde på att det var sista chansen för Diaby. Om han skulle stå för ännu en misslyckad säsong skulle det inte finnas några hinder alls att göra sig av med honom. Därför anställde Diaby en personlig tränare och jobbade stentuftt varje dag under sommaren. Detta under tiden då alla andra spelare låg på någon playa och solade sig bruna njutandes av livet.

09/10 började inte lika bra som han tänkt sig. Han spelade mediokert/godkänt, men inte mer. Självmålet på Old Trafford verkade öka kritiken mot honom och det såg redan då ut att bli ännu en misslyckad säsong. Men så hände någonting, någonting som få väntat sig.

Diaby var känd för att visa sin potential då och då, men aldrig spela med konsistens. Fansen höjde på ögonbrynen om killen klarade av att spela två bra matcher i rad. I mitten av december kom då även genombrottet. Abou Diaby stod för en, två, tre, fyra, fem, sex .... superba insatser i rad. De flesta stod bara med ansiktsuttryck som lyste "wtf" om dem. Vad i hela friden hade hänt?

Abou hade börjat leverera bra insatser match in och match ut och folk började undra om Wenger var en trollkarl. Denna kille som hade varit usel nästan varenda match ända sedan han kom till Arsenal stod helt plötsligt för flera fina insatser i rad och överglänste ofta sina kollegor. Han slet, tacklade, jobbade hem, skapade lägen och gjorde mål. Allt som man vill ha av en mittfältare.

Den 10 februari - när vi ännu en gång blivit avskrivna från titelstriden - nickar han inte det avgörande målet mot ett Liverpool som trots dåligt spel hållt nollan - fram till att Vassiriki "Abou" Diaby höll sig framme och nickade in 1-0 till Arsenal.

Om någon för ett år sedan skulle säga att han skulle bli glad ifall Diaby kom med i startelvan skulle jag skrattat. Jag skulle frågat vad personen tagit för droger och ställt mig frågan om han ens hejjade på Arsenal. Ett år senare så äter jag upp mina ord. Diaby är bra, bättre och ibland även bäst. Idag avgjorde han ett tillknäppt möte mot ett kämpande Liverpool. Hans glädje miste inga gränser och med Walcott och Fabregas över sig såg det ut som han satt ett avgörande mål i en CL-kvart. Diaby förtjänade det, Arsenal förtjänade det och sist men inte minst så förtjänade alla supportrar som någonsin trott på Diaby det. Tack!

______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:

Almunia (7/10) - Efter ett par mer eller mindre katastrofala insatser så var Almunia ätnligen stabil i målet. Stod för en matchavgörande räddning på Babels skott. Världsklass och ingenting annat på den räddningen!

Eboue (6/10) - Kämpade på precis som vanligt, men gick alltid bort sig den sista biten. Nio (nåja..) tiondelar hade han, men den sista saknade han. (Var dock bättre än Sagna varit på sistone!)

Gallas (7,5/10) - Matchavgörande tackling när han rensar undan bollen efter en fin kontring av Liverpool. Helt osannolikt bra tackling. Världsklass! Gjorde för övrigt en bra match.

Vermaelen (7/10) - Ett mer organiserat försvar (som bl.a Vermaelen stod för), men han måste sluta vara så målkåt! Var lite för offensiv ändå, trots att han lugnade ner sig jämfört med tidigare matcher.

Clichy (6/10) - Gjorde en bättre match än mot United och Chelsea, men har fortfarande en bra bit kvar till toppformen. Verkar dock gå bättre. Många vill nog antagligen sätta en femma på honom. Jag nöjer mig med att säga att jag är generös med betygen idag.

Fabregas (6/10) - En halvdålig match av vår lagkapten. Inte så dålig att han faller under godkänt, men hans insats var varken mer eller mindre än godkänd.

Song (6,5/10) - Han blandade och gav idag, Song. Dock bättre än godkänd! Finns inte så mycket mer att säga!

Diaby (8/10) - Detta får han inte bara för målet, utan för allt arbete han stod för under matchen. Hann vann luftdueller, han jobbade hem, han tacklade, han passade, han rensade, han bröt anfall, han startade anfall och han krönte allt med ett mål!

Nasri (spelade för lite för att betygasättas - utgick skadad [mild hjärnskakning] i matchminut '33)

Bendtner (7/10 - utbytt i matchminut '81) - Ja, sju är väl lite av ett överbetyg, men det här sätter jag mest för att ge en övergripande bild av vårt anfall. Med Bendtner på plan såg det mycket farligare ut än tidigare. Han är stor, stark och skicklig i luften och det märktes idag. Visserligen gick han bort sig då och då samt att han är lite rädd för att skjuta för ofta, men sett över hela matchen gjorde han en helt okej insats!

Arshavin (5/10 - utbytt i matchminut '67) - Hans formsvacka håller i sig.

Rosicky (6/10 - inbytt i matchminut '33) - Perfekt inlägg till Diabys mål, men sett över hela matchen gjorde han inte en märkvärdig insats. Tappade för mycket boll!

Walcott (6/10 - inbytt i matchminut '66) - Även hans formsvacka håller i sig, men han såg mycket bättre ut idag jämfört med hans tidigare matcher. Men vissa moment får mig att undra vad han ens gör på plan. Höll sig dock på nivån "godkänd".

Sagna (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '81)

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Diaby - Gjorde nästan allt rätt idag!
• Gallas - Underbar tackling han sätter in när flera supportrar bara väntar på att Liverpool-spelaren (vem det nu var?) ska skjuta in den bakom Almunia. I övrigt väldigt stabil!
• Bendtner - Individuellt var han långt ifrån en av matchens tre kanoner, men ett anfall med Bendtner är så mycket bättre än ett anfall utan Bendtner.

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Arshavin - Inte ens hans underbara facit mot Liverpool fick han att måla idag. Formsvackan måste bort - nu!

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Chelsea förlorade med 2-1 mot ett heltaggat Everton och Manchester United tappade poäng mot Aston Villa! Nu är vi således sex respektive fem poäng bakom lagen. Är hoppet tillbaka må tro?
______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Jag hoppades på både Everton och Aston Villa och jag gjorde det med all rätt! Everton och Saha lyckades rubba Chelsea och Aston Villa såg till att knipa en poäng mot United.

Jag är fortfarande väldigt säker på att något av dessa lag kommer att vinna ligan, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att hoppet är tillbaka! Chelsea och Manchester United har bägge ett mycket tuffare schema än vad som väntar Arsenal. Om Fru Fortuna (ett ständigt tjat om denna Fru Fortuna...) vill så kan det ju gå, om vi håller oss optimistiska!

För att vara lite pessimistisk så anser jag fortfarande att en striker skulle ökat våra chanser avsevärt. Bortsett från Vermaelens mål hade vi inför andra halvleken inte gjort mål på 200-300 minuter? Och senaste en anfallare gjorde mål var i matchen mot Bolton. Det känns lite snopet att vi inte lyckades få in en bra striker, men nu ska vi inte tänka på det. Nu ska vi vara glada, glada över att hoppet lever!

Vi må vara hur optimistiska, pessimistiska eller realistiska som helst. Sanningen är att hoppet är det sista som dör. Så länge hoppet lever, lever även vi. Låt oss nu glädja oss över segern och gå till sömns med ett leende!