Uppdraget är slutfört. Efter alla bedrövelser och elände så var det bara tre poäng som gällde och det kunde på ren svenska se ut hur fan det ville. Det gjorde det också.

Statistik har den egenheten att den endast torrt berättar om verkligheten och sällan kan återspegla den på ett bra sätt. Vi hade massor av boll, hade massor av målchanser och flest lyckade passningar, men inte kändes det så?

Man kan luta sig tillbaka mot all statistik i efterhand och säga att vi vann rättvist, men som Swanseasupprter skulle jag snarare säga att ett kryss hade legat närmast till hands. Det fina i kråksången är ju att när man spelar så knackigt som vi gjorde idag så får man ändå tre poäng för att ha gjort fler mål än motståndet.

Individuella insatser då? Nyförvärven Mertesacker och Arteta gjorde godkända insatser, men de som hoppades på underverk är så klart besvikna. Jag tyckte dock mig kunna se att de båda kommer att tillföra lugn och stabilitet när de väl kommer in i laget på riktigt. Det syntes också att Arteta redan har tempot och attityden från Premier League och den kommer att bli ovärderlig.

Benayun utmärkte sig inte särskilt vilket efter Arsjavins hönsande på vänsterkanten är ett bra betyg. Hellre lugn och ro än den ständigt inkapable ryssen. Gjorde han en enda gubbe idag?

Frimpong är en tidsinställd bomb. Han ser ut nästan exakt som Song gjorde i början, fladdrig, vild och vårdslös. Han har talanger, men jag föredrar att han får sitta och titta på Song från bänken ett tag till.

Szczesny räddar oss igen vilket inte är någon överraskning, men bra lag har bra målvakter och det kan vi väl alla skriva under på. Mycket bra idag också.

Vi ska komma ihåg att detta Arsenal har hållit nollan i hälften av sina matcher hittills och endast släppt in mål mot två av de förmodade toppkandidaterna. Trösteord förvisso, men detta är precis vad Wenger kommer att säga till spelarna för att ingjuta mod och hopp i dem och duger det åt managern så duger det åt mig.

Vi siktar uppåt från och med nu, Man C och Man U ser ruggigt starka ut, men Liverpool åkte på pumpen och vi har fortfarande Spurs efter oss så klart. Champions League på tisdag och en bortaseger skulle sitta skönt så att vi får ihop en segersvit som kan bli till något stort. Allt är inte över på något sätt. Säsongen har börjat!

Landslagsuppehåll lockar fram latmasken i en och därför har ni sluppit undan några näsvisheter från mig de senaste dagarna. Nu är jag tillbaka på halvfart och kan konstatera att vi inte kommit undan oskadda denna gången heller.

Thomas Vermaelen och Jack Wilshere är nu på långtidsskadelistan. Hur länge de blir borta är omöjligt att säga förutom att vi vet att de tider som nämns är fel. Arsenal verkar nämligen sällsynt dåliga på att förutse skadors varaktighet. Många skyndar nu att kritisera Arsenals läkarteam för att de inte lyckas få oss ur skadehelvetet som tycks pågå varje säsong, men jag tror sanningen för vår del snarare handlar om att vi lyckas köpa lite mer skadebenägna spelare än andra därav prisbilden. De är ett fynd när de är hela så att säga. Alla spelare är inte byggda i granit.

Barcelona har gått ut och gjort bort sig igen. De har försökt att håna oss genom att säga att de lyckades få Cesc Fabregas billigt av oss och att deras taktik att snacka öppet i media hela sommaren var lyckosam. De har nu gått ut och sagt att vår värdering av Fabregas var riktig och att det var tack vare Cescs egen önskan om en flytt som affären kunde bli så fördelaktig för spanjorerna.Inga fel i fakta här egentligen, men tonen av att man indirekt och direkt fuskat sig till en transfer är obehaglig. Dessutom står man nu och pekar finger i värsta översittarandan och skrattar högt. Vi sitter kvar i sandlådan gråtandes och vet inte om vi tycker det är lönt att säga till fröken Uefa eller om det är bättre att vänta tills vi blir stora nog att slå tillbaka. Jag för min del hoppas att vi har en man permanent stationerad utanför deras ungdomsanläggning beväpnad med kontrakt, pennor och slickepinnar för att få över dera unga till vår akademi istället. Vi snor dem för en spottstyver, de får köpa tillbaka dem för hundratals miljoner.

Mikel Arteta har känt sig tvungen att gå ut och försäkra oss om att han inte är den nye Cesc. Han är nu utnämnd till Mr. Bleeding Obvious nr. 1

Peter Hill-Wood har gått ut och sagt att Wenger inte kommer att lämna klubben. Mr. Bleeding Obvious nr 2.

Bendtner gjorde två mål i landslaget och konstaterar att om man är glad så går det hela lite lättare. Tog han några öl innan match? Inte fan lär han bli gladare när han inser hur off Sunderland ligger?

Landslagsuppehållet gör Arsenallivet aningen tristare. Inte för att de senaste resultaten är så himla upplyftande utan snarare för att man vill se det hela bli bättre och bättre tills vi landar på vår prenumererade 4:e plats. Efter den tuffa transferkarusellen står vi där med en hel drös spelare som vi knappt kan bärga oss efter att få se i vår vackra tröja.

Arsenal värvade fem erfarna spelare som kommer att ge resten av truppen konkurrens och stabilitet. De är kanske inte av den yttersta världklassen so är roligast att se, men man behöver inte ha det för att vinna någonting. Viktigast av allt är samarbetet, samklangen oh samhörigheten. För nu handlar det om att ta en hel klubb i örat och kragen och helt enkelt göra en Joey Barton på oss.

Jag hyser inga större tvivel på att vi nu står betydligt bättre rustade än vi gjorde 48 timmar innan transferfönstret stängde. Arsenal har som jag ser det gjort väldigt bra värvningar som både ger konkurrens och skydd åt de som är kvar. Vi slapp undan en hel del väldigt orutinerade och rent av dåliga truppspelare som Bendtner, Eboue, Traoré, Vela, Lansbury och Denilson vilket kommer att höja snittkvaliteten på laget, för inte blir det sämre i laget när det kommer in landslags och kaptensrutin från så många spelare?

Just kaptensrutinen är oerhört viktigt för ett lag som till synes saknat naturliga ledare. Vermaelen ses väl av de flesta som en sådan, men Van Persie och Fabregas tycker jag är mer tveksamt. Det är inte alltid att de bästa spelarna ska vara kapten utan snarare de som verkligen är de som leder med exempel, som aldrig ger upp och som kan både ge en avhyvling och ett lass beröm när det är på sin plats.

När vi blev av med Fabregas och Nasri så talar de flesta om den kvalitet vi har tappat, men glömmer samtidigt att Fabregas hade en tendens till att vara skadad halva säsongen och om han då är den man bygger spelet kring så fungerar spelet riktigt dåligt när han är borta. Nasri å andra sidan kunde inte leda laget ur den värsta krisen vi haft sedan Wenger tog över och hängde nästan mer med huvudet än resten av laget vilket är alldeles galet om man ska vara stjärna.

Missförstå mig rätt, Nasri är en alldeles undebar spelare att ha i sitt lag när det går bra och för Citys del får vi hoppas att det går just bra, för han är en av de som kommer att stjälpa laget ifall det börjar gå dem emot. Han har hittills inte gjort dem besvikna och inte heller Fabregas som nästan dubblat sin målproduktion både i landslaget och i Barcelona sedan han lämnade oss. En glad spelare gör mycket mål. Det förklarar varför Bendtner var så kass.

Apropå Bendtner så har han ju lovat att aldrig mer spela för oss, vilket de flesta av oss är ganska tacksamma för. Det vore inte fel om vi fick det i ett skriftligt bindande avtal också.

Bara en vecka kvar tills match, men eftersom jag vet att ni är lika uttråkade som jag så ska jag här ge er några tips på vad man kan göra för att lätta upp stämningen så här i landslagstider.

Lördag: Några timmar kvar av dygnet att slå ihjäl - börja leta runt i din VHS-samling. Kanske hade du ändå John Faxe Jensens mål inspelat.

Söndag: Gå runt i huset eller lägenheten och mät upp var fiktiva hyllor och möbler skulle kunna vara. Ungefär som när man drömmer om nya spelare. Titta sen på prislappen och inse att det får bli en Squillaci = inköp på Myrorna.

Måndag: Jobbveckan går igång igen. Kopiera upp lite bilder förknippade med Arsenal och lägg dem lite överallt där det kan reta upp folk. Det håller åtminstone ditt humör uppe.

Tisdag: Efter att ha rensat din arbetsplats från Liverpool och Gloryhuntersgrejer så kan du kolla in YouTube. Där finns massor av klipp på när Tottenham misslyckas. Håll dock snorren innanför byxorna, det passar sig inte på jobb.

Onsdag: Ta ledigt och gå runt på stan och kolla efter kanoner. De finns överallt när man väl börjar leta, på husfasader, i parker och på regementen (konstigt va?). Cannonspotting kallas den nya sporten och är egentligen lika kul som "Finns i sjön". Roligare än landslagsuppehåll i alla fall.

Torsdag: Två dagar kvar och du kan börja trappa ner ditt intag av lyckohöjande piller. Nu är det dags att ta fram Arsenalkläderna igen, mangla det som ska manglas, tvätta tröjorna noggrant och kanske till och med beställa något nytt. Man ska vara fin när det är helg.

Fredag: Dan före dan firas med lasagne och Pommac. Nu är det dags att kolla in oddsen för helgen, boka bord på puben och mjuka upp strupen med den dryck man föredrar till match. Man ska inte vara ringrostig innan match, förberedelser är allt.

Sedan är det ju lördag och ni kommer att tacka mig för mina råd som har varit alldeles gratis. Tänk vad en psykolog skulle ta för detta paket och skänk mig en tanke och en hundring till jul.