I vår jakt på nästa titel så har vi nu kommit till FA-cupen som av de flesta anses vara den lättaste att vinna efter ligacupen som vi inte lyckats vinna på evigheter trots två finaler i modern tid.

FA-cupen är den anrikaste av turneringar och även om den tappat i värde sedan ligan blev en sådan megahit och världsangelägenhet så är det för många av de små klubbarna fortfarande en chans till nittio minuter i rampljuset och lite sköna pengar i klubbkassan.

Pengarna är knappast det som driver Arsenal just i cupen, men ära och berömmelse är som ni vet det elixir vi supportrar strävar efter och FA-cupen kan ge oss det vi behöver tills ännu mer glitter kommer hem till N5.

I vägen står Leeds, klubben som spelade semi-final i Champions League ett år och division två-fotboll ett par år senare. Jojolaget som många hoppas ska komma tillbaka och sparka benen av folk i högsta ligan, för det är framförallt så jag minns dem, brutala, osexiga och svårspelade.

Vi lyckades med nöd och näppe få med oss ett oavgjort resultat mot dem i cupen ifjol även om vi sedan ireturen på Elland Road tvålade till dem rejält. De flesta av oss skulle nog bli vansinniga om den historien upprepar sig för fler matcher är inte riktigt vad vi behöver även om vi vilar några spelare.

Det står redan klart att Chamakh och Henry kommer att spela och att van Persie inte spelar eftersom han har fullt upp med att hälsa på Maradona i Dubai. De övriga ingredienserna i laget kan vi spekulera kring bäst vi vill, men det finns alla möjligheter att vi får se Squillaci och Miquel på plan. Det i sin tur gör att vi ska koncentrera oss på att göra fler mål än motståndarna för vi lär inte hålla nollan.

Nog om morgondagens match och lite snack kring dagens match mellan Man C och Man U. Att välja en vinnare här är som att välja mellan pest och kolera. Det verkar inte domare Chris Foy tycka eftersom han valde att väldigt tveksamt ge Man U fördel och visa ut Vincent Kompany för en påstådd sulorna framåt/raka ben tackling som inte var särskilt ful. Benen var böjda, benen var isär och det var ingen större kraft i tacklingen. Nani tyckte inte ens det var något utan hoppade bara över benen och fortsatte springa. Foy själv verkade dessutom tveka en aning innan han insåg att han kanske inte får fler chanser att avgöra matchen till Uniteds fördel och blåste.

Visst är jag konspiratoriskt lagd, men nog kom både Giggs och Evra lindrigt undan som inte åkte på röda kort, visst var det solklar straff när Phil Jones tar med handen och stoppar inlägget ett par minuter från slutet. Nog bör domaren bli jämnare, men i detta fallet måste assisterande agera. Han står i linje med vad som sker och ska se det.

Jag ville se en tuff match mellan de två ledande lagen i ligan, en match med tempo och målchanser och passion. Det var över på tolv minuter. Jag fick förvisso se mål, men maken till gåfotboll har jag sällan sett. Det var ingen vidare reklam för världens bästa liga.

Rooney ville hålla fram klubbmärket när han gjorde sitt första mål. Här snackar vi killen som håller sin klubb som gisslan. Förra året ville han sluta men fick en löneförhöjning efter att ha varit ute och gnällt i media. Nu påstås det att han varit i onåd hos Ferguson och krävt att det ska värvas världsspelare till klubben annars vill Rooney lämna. Klubbkänsla? Men ett nytt snack (löneförhöjning) och Scousern är nöjd igen tills nästa år. Rooney är uppenbarligen större än klubben. Jag ryser.

När januarifönstret nu öppnats så stormar spelare knappast in genom dörrarna på Emirates. Inget nytt i det i och för sig, det var väl ingen av oss som väntat sig det precis. Ni som läser den här bloggen vet också hur ambivalent jag är till att värva spelare bara för värvandets skull. Min vän Kicken resonerar på ett annat sätt och menar på att alla förändringar är av godo.

Jag håller inte med. Det kan finnas en poäng i att en trupp måste klara av de utmaningar som kommer tillsammans hellre än att man ropar på hjälp varje gång det blir tufft. Alla vet hur katastrofalt kall Chamakh har varit och hur osynlig Park är, men det är ju nu när det duggar tätt mellan matcherna och i synnerhet i en match som mot Leeds på måndag som dessa spelare ska spela. Ge dem förtroendet, kanske båda på en gång eller varför inte med Henry som ytter som kan servera bollarna?

Det finns inga genvägar till att börja göra mål igen och den grundläggande förmågan hos Chamakh har knappast försvunnit, men det där lilla sista saknas och det kan man bara få om man får spela. Marockanen kommer att göra sin sista match innan han ska iväg för Afrikanska mästerskapen och jag skulle inte bli förvånad om han gör mål där i parti och minut. Jämför med Bendtner som är så överusel i klubblaget, men sprutar in mål för Danmark.

Chamakh ska alltså starta mot Leeds. Backlinjen då? Vi är nu ner och gräver riktigt djupt med Coquelin, Kos, Mertesacker och Miquel som givna startspelare och Squillaci och Yennaris på bänken. Wenger kan naturligtvis få för sig att spela Squillaci från start och då kan vi räkna bort ännu en titel från potentiella framgångar i vår.

Den stora frågan lär väl bli om Wenger väljer att spela med Henry från start eller om det blir stolpskottet Arsjavin och Walcott som tar kanterna. Här kan Wenger välja att köra Benayoun istället. På mitten kan Arteta vila och så spelar vi istället Rosicky.

AOC tänker ni? Han ska väl se och lära ytterligare lite till. Jag skulle gärna se honom på plan från början och istället låta lite av de etablerade namnen finnas på bänken som backup ifall det går åt skogen.

Bendtner blev tydligen arresterad en gång tidigare under säsongen, men släpptes senare för något bråk på ett hotell i Sunderland. Den killen vet hur man bränner broar.

Namedropping är favoritsporten under transferfönstret. Tyvärr nämns sällan namnen Arsjavin, Squillaci eller Djourou som utgående transfers.

Varenda match som spelas i Premier League är intressant nuförtiden. Är det inte resultatet så är det spelet, är det inte målen så är det ribbträffarna och är det inte tacklingarna så är det de taffliga domsluten. Det händer något överallt och alla lag ser ut att vara i gungning.

Alla utom Manchester City och Tottenham alltså. City är troligen helt immuna mot skadepåverkningar då de har ett b-lag som kostat nästan 1,5 miljarder kronor. Allt är naturligtvis inte guld som glimmar, men nog är det skillnad på att slänga in Kolo Touré och Squillaci.

Tottenham lever på konstgjord andning, i någon sorts bubbla som trotsar all logik och beprövad erfarenhet. De är dagsländan som fick vakna upp en ny morgon, elefanten som hoppade eller för den delen Hin Håle som fick en inbjudan till afternoon tea hos Jesus. Spegeln spricker snart och där står återigen paddan Redknapp med ett lag på sjätte plats. Det är ödet på Shite Hart Lane.

Arsenal då? Förutom att sätta krokben på oss själva, överträffa oss själva i uselt spel och missa självklara lägen så får vi dessutom ärligt stryk då och då. Vi är så klart inte så genomusla som en del på forumet vill göra gällande, men nog vill vi att det ska se bättre ut och att vi kan slå ett lag som Fulham på bortaplan när vi har ledning med fem minuter kvar.

Jag läste idag om lag som tappat en ledning och förlorat matchen efter 85:e minuten och visst, där var vi med som det lag som "råkat" ut för det de två senaste gångerna. Det känns som vi är i fel ände av rekorden alltför ofta nu.

Nu väntar FA-cupen på måndag mot Leeds och vi kan ju lugna oss med statistiken som säger att vi aldrig åkt ur mot ett lag från en lägre division under Wengers tid. Det vore dock önskvärt att det hände något på transfermarknaden innan dess. Arsjavin ut, vem som helst in och så få klart med Henry. Då kan det bli en trevlig vår.

Gott nytt år på er alla även om vissa nog gärna fortsatt det gamla då vi var i form istället för att börja det nya med denna formsvacka. Förlusten igår svider så klart eftersom vi nu hade/har en chans att etablera oss som topp fyra och distansera oss från de jagande lagen underifrån.

Liverpool åkte nyss på en tuff förlust mot plastlaget Man C och Chelsea går väl inte direkt som tåget även om de lyckades vinna sin bortamatch mot Wolves. Det finns alltså fortfarande alla möjligheter att ta den där åtråvärda fjärdeplatsen som vi prenumererar på nuförtiden.

Om det faktumet kan vi supportrar tuppfäktas om ett bra tag till så länge ingenting förändras i ledning eller inställning, för så länge vi inte betalar bäst för löner och transfers så kommer vi att få nöja oss med ett fynd här och där och dugliga spelare som fyllnad, fr att inte nämna ett och annat rejält bottennapp.

Efter matchen igår väcktes domedagsprofeterna till liv igen och vi var i mångas ögon det kassaste laget på planeten, vi hade aldrig spelat så dåligt någonsin och Wenger var sämre än Olle Nordin. Som någorlunda erfaren och därmed luttrad supporter blir jag beklämd över vilken ambition och hopp en del supportrar fortfarande har för klubben. Vi ska alltså vinna ligan utan att det finns några som helst tecken på det eller ens förankring i truppen. Sanningen är att de spelare vi har till förfogande inte kan vinna ligan.

Det kan man antingen acceptera och lära sig att leva med eller så kan man ropa efter att huvuden ska rulla efter varje poängtapp. Jag föredrar att besviket ta smällarna och vara själaglad för varje seger och hoppas att dessa segrar kommer på så lämpliga tillfällen att vi kan ta oss långt i en av cuperna eller åtminstone knipa fjärdeplatsen för att på så vis säkra en plats i fotbollens finrum.

Vi är The Arsenal, men det finns ingen klubb som prenumererar på ligatitlar förutom Man U i England. Man U, Liverpool, City, Chelsea. Med tanke på vilka pengar dessa klubbar lagt i spelarköp och löner så måste en missad ligatitel vara fiasko. Vi befinner oss dessbättre i ett annat läge där all framgång egentligen kommer som en bonus. Vi har lagt ribban så som klubb vare sig vi fans vill det eller ej.

Vi kan förstås hoppas på en annan tränare som spenderar alla pengar vi har på Carrols och Torresar, på Bebés och Verons för då skulle vi slippa alla idiotvärvningar som Silvestre, Jeffers och Squillaci?

Igår blev vi slagna av ett bättre taggat lag, ett Fulham som såg att vi blev tröttare och tröttare och som hittade energi i det. De var klart bättre än oss i andra halvlek och såg ut att kunna springa en halvlek till medan vi ville sluta redan efter 50 minuter. Fulham klarade att spela två matcher på tre dagar, vi gjorde det inte.

Jag undrar var AOC blev denna matchen. Det borde vara perfekt att ha honom till hands när nu Walcott inte kom någonstans och Gervinho fick slut på idéer. Djourous utvisning kom naturligt eftersom schweizaren till sist måste lida för att han spelar på fel position och i ett lag han är för liten för.

Wenger klagade på domaren vilket var helt väntat, men fel. Domaren gjorde knepiga saker, men i denna matchen var det vårt eget fel att vi inte fick in bollen. Å andra sidan hade vi kanske fått in bollen om vi fått den straff vi ska ha och så hade matchen varit stängd, vi hade åkt hem med tre poäng och inga klagorop hade hörts. Små marginaler som ger stora effekter och då kvittar det om vi skulle ha gjort fem mål till på våra chanser, vi hade kanske kunnat åka hem utan att behöva anstränga oss alltför mycket.

Däremot blev jag irriterad på att domaren aldrig gav van Persie frispark hur mycket han än blev knuffad, låst eller fälld. Antingen såg domaren inget av det eller så blev han påverkad av vad Warnock sade efter matchen mot QPR där van Persie anklagades för att spela fult. Ingen är opåverkbar.