Senaste blogginläggen

Nog är det lockande att falla in i Twitterflödet och håna Spurs som har spenderat närmare en miljard kronor på nyförvärv den här sommaren, samtidigt som Arsenal har gjort av med mindre pengar på transfermarknaden den här sommaren än vad jag har lagt på tandkräm under samma period. Det är lockande, men jag tänker inte gå dithän. Säsongen summeras nämligen i maj och inte efter tre omgångar - det borde både vi och Tottenhams supportrar vara glatt/smärtsamt medvetna om.

För en vecka sedan var jag uppgiven. Det är rejält tärande att känna så när det fortfarande återstår 37 omgångar av Premier League, så de två vinsterna som Arsenal har trollat fram sedan dess har gjort att jag har börjat känna något mer som man ska känna under en säsongsinledning. Den där känslan av att det kanske, kanske kan gå vägen i år. Naivt, javisst, men att vara supporter är att drömma – varför skulle vi annars hålla på med det här år efter år?

Ja men det var ju kul att säsongen började. Tur att det bara är 266 dagar kvar av det här lidandet innan den är över…

Det är många gånger man slentrianmässigt skyller på domaren efter en förlust, men igår mot Aston Villa var det tydligt att domare Taylors insats hade en avgörande roll. Både straffen i andra halvlek och Koscienlys andra gula kort var i mina ögon felaktiga och när två sådana tunga beslut går emot ett lag är det svårt att repa sig.

Helsingfors har ett utseende som bara en mor kan älska. Och är orimligt dyr. Man kanske kan säga att den är städernas svar på Gareth Bale?

Helgen har bjudit på härligt Arsenal Sweden-häng i den finländska huvudstaden. Som alltid när jag är ute på resor med supporterklubben har det varit mycket skratt, den ena kvicka kommentaren efter den andra och en massa initierat Arsenalsnack. Krydda detta med en fin 3-1-seger mot Samir Nasri, så är ganska många av mina komponenter för en lyckad resa på plats. 

Den börjar kännas igen nu, Silly Season. Eller det är kanske framförallt reaktionerna i Arsenalvärlden som börjar kännas igen. Det har gått från att vi skämtsamt frågar ”När ska Higuain, Rooney och Fellaini presenteras egentligen?” där i juni, via ett mer allvarligt ”Men nog är Higuain klar i och med alla dessa rykten?” för en vecka sedan till det panikslagna ”Vi kommer aldrig mer värva en enda spelare” så här när en tredjedel av juli har gått. Det kan inte bara vara jag som känner igen mönstret.

Arsenal Swedens årsmöte för säsongen 2013-14 som för föreningen inleddes i måndags kommer att hållas den lördagen 17 augusti i Stockholm. Möteslokal är ännu inte spikad, men vi tittar framförallt på lokaler på Söder i centrala Stockholm. Starttid för mötet är preliminärt satt till klockan 12.00, men kan komma att flyttas till klockan 10.00 om Arsenal spelar sin ligapremiär klockan 13.45. Skulle matchen flyttas till söndagen kommer årsmötet ändå hållas på lördagen.

Ett gott skratt förlänger livet sägs det. Jag vet inte om detta har stöd i forskningen, men om det stämmer är vi ganska många som kan se fram emot åtminstone ett par extra år i livet efter den här helgen på Arsenal Swedens sommarfest på Visingsö.

I fjol var vi ett 20-tal svenska Gooners som tog färjan från Gränna och drog fram som om vi var 500 personer i idyllen på Visingsö. Sedan dess har uppsnacket inför årets upplaga av sommarfesten pågått och när helgen summeras kan jag konstatera att deltagarantalet från i fjol fördubblades. Frågan är om inte skratten gjorde det också.

För att en förening av Arsenal Swedens storlek ska fungera behövs det ett stort mått av ideellt engagemang. Den dagliga driften sköts visserligen sedan två år av Jocke Lander där några av hans arbetsuppgifter är att bokföra inkomster och utgifter, sköta souvenirshopen, uppdatera hemsidan, ansvara för biljetthanteringen, redaktörskap för Kanonmagasinet, arrangemang av större sammankomster och resor, svara på medlemsmail, hålla kontakt med London och mycket annat. Allt detta sköttes tidigare på kvällar och helger av flera olika personer.

Han gjorde det igen. Arsene Wenger må stundtals vara frustrerande i sitt sätt att leda Arsenal, men nu står han där igen med fjärdeplatsen säkrad. Han gjorde det igen.

Det målas alltid upp dystopier om vilka konsekvenser det skulle bli om Arsenal missar Champions League-platsen, men tack och lov slipper vi fundera på det nu. Det står visserligen ett relativt ovisst kval i vägen till gruppspelet och jag har inte glömt nervpersen mot Udinese för två år sedan. Det kan vi dock oroa oss för om några månader, och istället passa på att njuta av St Totteringham's Day istället.