Senaste blogginläggen

Efter dagens resultat i Premier League så kan lugnt påstå att tre poäng imorgon är av yttersta vikt. Nu har vi till sist chansen att på lika antal spelade matcher befinna oss i topp fyra. En vinst skulle dessutom lägga oss snyggt på armlängds avstånd från Spurs som envist mumlar på om att de kan vinna ligan.

I samma andetag som vi nu alltså har slagläge sitter Wenger och funderar på när, hur och om han måste vila Robin van Persie. Alla fattar att holländaren behöver vila från matchspel, men å andra sidan så måste vi ju då ställa oss frågan vem som ska spela istället. Vi har inte en skyttekung att slänga in, ingen £35m Carrol eller £50m Torres som i och för sig är lika effektiva som Chamakh och Park.

Nämnda duo måste så klart få speltid för att kunna göra mål, men varje gång de befinner sig på plan så stannar tiden. Publiken börjar gäspa och pilla naglarna, kolla när parkeringstiden går ut och om det inte vore dags att kemtvätta jackan.

Vi är inget enmanslag, men vi är just nu ett lag med endast en anfallare. Lösningen på det är den 27/12 inte att köpa en ny, inte heller att vila van Persie. Lösningen är möjligtvis att låta Chamakh eller Park spela första halvlek för att sedan slänga in kaptenen ifall inte resultatet ser ut att bli det önskvärda.

Ett av ryktena vid sidan av att Henry kommer tillbaka är att Wenger försöker få in Bobby Zamora i utbyte mot Chamakh. Jo tjena moss och hej och välkommen till Europa League. Siktar vi inte högre än så i våra värvningar så kan vi lägga ner denna säsongen.

Vill börja med att säga God jul och god fortsättning till alla där
ute som just nu sitter överfeta av maten och överväldigade av de
julklappar ni fått och nu äntligen börjar stoppa in handen innanför
byxlinningen och fråga om det inte spelas fotboll snart.

Tänk för
att det gör det, men vi har fått äran att slippa spela imorgon eftersom
det ska arrangeras någon form av strejk i kollektivtrafiken som kanske
bara drabbar norra London eftersom Chelsea inte har några som helst
problem att fullfölja sin match. Jag vet att det är ett lokalt derby och
att det inte är lika mycket människor det rör sig om, men ändå.

Just
nu snackas det otroligt mycket om huruvida Thierry Henry är aktuell för
ett lån till klubben eller ej. Vad ska man säga, let sleeping mummies
lie som Scapa Flow sjöng. Killen är inte lastgammal, känner klubben utan
och innan och håller säkert måttet, men hur är det med motivationen,
tempot och den övriga anfallsstyrkan?

Kommer Henry så måste ju
Chamakh lämna i januari, i annat fall så måste vi ha in ännu en eftersom
Henry bara blir ett lån. Annars kan det väl anses mer att vara på sin
plats att annonsera efter en ytterback. Där yras det vitt och brett om
Wayne Bridge, men det måste väl också handla om ett lån?

Jag är
inte mycket för nödlösningar eftersom det oftast är tvingade av just
nöd. Nöden har ingen lag sägs det, men kanske är det ändå klokast att
tänja truppen ytterligare lite grand och matcha Miquel och se vad han
går för.

Fabregas har sagt att han kan tänka sig att
spela för Arsenal igen och rubrikmakarna ser en gyllene chans att
sprätta upp det i fetstil och basunera ut det som om det vore en
händelse som ligger nära. Fabregas poängterar dock att han skulle
fundera över det endast om han blev utslängd från Barcelona och så länge
han inte umgås med Bendtner på fritiden så känns det inte aktuellt.

Jag
tycker det är rätt roligt med julklappsrim och hade naivt tänkt mig att
jag skulle göra ett fett blogginlägg med massor av rim till olika
spelare och fotbollspersoner. Idéerna är ofta fler än det finns ork och
därför blev det bara tre julklappar. Kanske blir det nyårslöften
istället, vi får se. Håll till godo!

Till Luis Suarez

Du ska nu vara ”botta”

I matcherna åtta

Du får längta och tänka

På när du Carrol åter ska bänka

Till marouane Chamakh

Du får gärna flytta

Bordeaux vore väl skönt

Där gör du nog mer nytta

Att vara kvar är ju inte lönt

Till Thierry Henry

Att stå staty är i sig

Kanske värsta tristessen

Wenger ringde för att säga hej

Och drog fram dig som ett av essen

Du kunde inte säga nej

och stoppa processen

Får vi se fler mål av dig

I den rödvita dressen?

Goder julaftonsmorgon på er alla Arsenalnissar runt om i stugorna. Jag hoppas morgonen behandlat er väl, att ni går en lika ljuvlig dag och natt till mötes, samt att ni har möjlighet och lust att angripa det kommande transferfönstrets mer anfallsinriktade slagsidor. Det har nämligen jag, eder allas D&M iklädd tomtemask, fläckig lodenrock och stinkande spetsad fulglögg, raglar jag vidare mot 120101. Spänn fast er för nu kör vi.

Under hösten har många talat om oss som en One Man Army. Jag själv har använt begreppet, men inte om oss som lag, utan om Robin van Persie som spelare. Att vi, Arsenal, inte är en arme som bara består av en man, utan att Robin själv är som en enda stor j-la oslagbart grym armé. Han har självklart varit rejält uppbackad och samtliga lagdelar började någon gång där i höstas, runt Marseille-äventyret, att fungera.

Dock behöver vi förstärkas och lagom till det kommer januarifönstret. Som jag varit inne på tidigare tycker jag inte alls om det, men nu är det som det är och det är bara att göra det bästa av de möjligheter som ett transferfönster innebär. Vi har minst två rejäla skäl att förstärka. Dels det självklara, att vi behöver bli bättre, men även det faktum att vår lagkapten Robin van Persie behöver känna att Wenger styr klubben i rätt riktning, mot stundande segrar, för att krita på det nödvändiga kontraktet.

Boom, sa Arsenal. Bild: Flickr.com: goodzilla87

Jag har tidigare varit inne på att en mittback skall inhandlas. Dels för att vi, om sanningen faktiskt skall fram, bara har tre mittbackar som är redo att spela EPL, CL och inhemskt kuppspel vecka efter vecka. Men också för att några av dem tvingas täcka upp för ytterbackar som inte bara tenderar att bli skadade stup i kvarten, utan även få set-backs så fort de närmar comebacks. Jag har tidigare föreslagit Boltons Cahill, som nu verkar vara på väg till gungflyn på Stamford Bridge, men även Ajax Jan Vertonghen.

Idag vill jag tala om de offensiva inköp som, på kort såväl som lång sikt, är nödvändiga för klubben. I nuläget har vi en central anfallare som producerar. Vi har en ytter, Gervinho, som gör detsamma och vi har två andra, Walcott och Arsjavin, som gör det ibland, respektive inte särskilt ofta längre. Vi har Benayoun och Rosicky som absolut kan täcka upp, men som kanske inte längre är startspelarmaterial och dessutom är mer centrala mittfältare än yttrar. Vi har två unga och lovande yttrar i Ryo Miyaichi och Alex Oxlade-Chamberlain, vilka båda behöver speltid, men som ännu är just för unga för att garantera den kontinuitet som vi behöver. Ett litet passus dock för att AOC i min värld är mer redo än vad Wenger uppger, men ändå.

Men av dessa anledningar behöver vi en, kanske till och med två ytterligare spelare på de offensiva positionerna. Helst en central anfallare som även, när RvP spelar, kan agera ytter. Chamakh kan det inte och den utlånade Bendtner kan, vad Wenger än säger, det absolut inte. Till detta behöver vi en kreativ yttermittfältare som i värsta fall skulle kunna spela centralt, eller vice versa.

I dessa juletider skriver inte bara de små barnen långa önskelistor, så gör även vi fotbollsfantaster. Rykten går höga på nätet, men i gammal god Lehmannsk anda kör vi centraleuropeiskt och därför vill jag att vi tar oss en funderare över följande spelare:

På väg mot Islington? Bild: Flickr.com: Who's The Bet?

Eden Hazard, Lille: Spelaren som varenda europeisk storklubb uppges vara ute efter och en spelare som även ryktats till oss i flera års tid. Har tidigare uppgett att han har två favoritklubbar, Real Madrid och Arsenal, men även uppgivit sig vara lockad av italienska Inter, hur nu den kombon går ihop? Hazard fyller 21 år i januari, är nästan katalanskt liten och går att använda på de båda ytterpositionerna, men även som central/offensiv mittfältare. Han är explosiv, har god fart och kombinerar den med en både visuellt och kontextuellt lysande teknik. 

Eden Hazard är belgisk landslagsman och om Thomas Vermaelen kan anses vara till god hjälp att signa mittbacken Vertonghen, kan han visa sig vara själva nyckeln till att få Hazard att iklä sig världens vackraste tröja. För om du googlar ”Eden Hazard cousin” så har du, om inte svaret, så i alla fall en herrans massa snack om släktband mellan EH och vår belgiske kämpe. 

Hazard har kontrakt till sommaren 2015 och det går väl endast att spekulera i vilket marknadsvärde han kan antas ha. Under 25 miljoner pund är svårt att se och frågan är om Wenger kan tävla mot de stora elefanterna i form av oligarker, shejker eller spanska svågerpolitiker, när dessa hystar upp sina eller andras plånböcker. Skulle Wenger lyckas lägga rabarber på Hazard är det inte bara en enorm fjäder i hatten för Wenger, utan även en enorm maktmarkör för klubben. Chans att han värvas till Arsenal i januari: 15-20 %.

Ännu en tysk på väg? Bild: Flickr.com: Liz Kroos

Mario Götze, Dortmund: Även denne lille bollmagiker har uttryckt förkärlek för Arsenal och det spelsätt som förs i klubben. Götze är kreativ, snabb och otroligt lovande. Trots sina ringa 19 år är han redan en etablerad startspelare både i Bundesliga och i det tyska landslaget och är, även han, högvilt på den europeiska transfermarknaden. Han har kontrakt till och med sommaren 2014 och hans klubb, skall enligt uppgifter, redan ha nobbat bud runt 30 miljoner pund.

I samband med hans match mot oss på Emirates, gick det rykten om att förhandlingar redan var igång mellan klubbarna. Något som man, utifrån de uttalande Borussias vd, Hans-Joachim Watzke, gjort om att han inte skulle göra sig av med varken Götze eller kollegan Hummel för allt smör i småland, får se som dementerat

Och det är väl lite här vi står i frågan Götze. Han ryktas till en massa klubbar och är eftertraktad av än fler, men har ett enormt värde för klubben han representerar. Skall Borussia på lång sikt kunna etablera sig som en maktfaktor i Tyskland och kanske till och med konkurrera med Bayern, kan de inte sälja sina bästa spelare så fort de uppmärksammas. Men i och för sig… kunde vi sälja både Fabregas och Nasri, och fortfarande göra anspråk på att vara en storklubb, så kan kanske även Borussia Dortmund kan tumma lite på principerna...? Chans att vi får se Götze i rött under våren: 10-15 %.

Hands? Bild: Flickr.com: RSC

Matias Suarez, Anderlecht: Den belgiska ligan, Jupiler Pro League, är i nuläget lite svårbedömd, gällande kvalité. Men i den huserar denne argentinske 23-åring och gör det, enligt uppgift, framför Wengers scouters vakande ögon. I Anderlecht innehar han, efter att Lukaku lämnade för ryssen på Fulham Road, strikerpositionen, men kan även med den äran agera ytteranfallare. I Europa Leagues grundspel har han spelat åtta matcher, gjort sju mål och passat fram till ytterligare tre, vilket torde stärka hans aktier även utanför Belgien.

Suarez har kontrakt med klubben fram till sommaren –13 och ett beräknat marknadsvärde runt 5,5-6 miljoner pund. Han skulle, med tanke på priset, kunna anses vara en typisk Wengervärvning. Billigt är bra och luften är fri. Frågan är bara om han, med tanke på att han inte spelat några som helst landskamper, får arbetstillstånd. Chans att Wenger värvar honom, med eller utan arbetstillstånd i England: 15-20 %.

Här tar vi en liten vätskepaus och återkommer i morgon eller övermorgon, inte bara med fler spelarnamn, utan även med en konklusion följt av ett beslutsunderlag som är fritt för var och en att översätta och mejla vidare till herrar Wenger och Gazidis för verkställande. På återseende.

Ja, vi måste bara få säga det och en gång för alla erkänna: Gårdagens match var rakt igenom usel. Skitdålig. Vi var synnerligen urkassa och bara det faktum att Villa faktiskt var ännu sämre, gjorde att vi inte förlorade matchen. Det och Szczesny i mål. I övrigt var det bedrövligt, med några undantag, rakt igenom.

Med det sagt skall vi hänge oss åt den stora glädjen tre poäng innebär. För att inte tala om hur ljuvligt det var att vi direkt, omedelbart efter förlusten mot shitty, studsade tillbaka. Att vi lät förlusten senast bli en engångsföreteelse och inte början på en trend eller ett ondsint mönster vi fallit i. Dessutom skall vi glädjas åt att vi gjorde det man lite småbittert brukar avundas manu, att spela skräp men ändå på något sätt lämna matchen som vinnare.

Det brukar talas om vinnarmentalitet, om att det sitter i väggarna eller om någon form av kultur. Nu gjorde vi just så, nu var det vi som drevs fram av någon speciell form av mentalitet eller var uppodlade i någon speciell vinnarkultur. Nu var vi, med några undantag, kassa, men gick ändå och vann. Och är inte det ett styrkebesked så gott som något?

Jag satt igår kväll framför en smålaggig stream men hade ynnesten att få matchen kommenterad på norska. Och under vissa perioder av matchen var det nästan så att den norske kommentatorn höll mig ur depressionen. Jag sänder härmed ett stort tack till min ansiktslöse välgörare från vårt västra brodersland. Och passar även på att betygsätta våra aktuella spelares gårdagsinsatser.

Szczesny: 4/5. Kunde kanske gjort lite annorlunda på målet, men var i övrigt mycket, mycket bra. Återigen visade han en stor pondus, en självklarhet och någons sorts diffus kraftfullhet som gör att han bara står där bollen dimper ned. Han var orädd framför Villafötter och väldigt välavvägd i sitt spel ute i boxen. En synnerligen självklar förstemålvakt, även igår.

Coquelin: 2/5. En oerhört skör och svag tvåa till denne yngling som jag har längtat efter och väntat på så länge. Nu fick han spela på en position han inte haft under de senaste ett och ett halvt åren, han fick göra det mot Villas snabbaste spelare; Charles N’Zogbia och han hade det inte lätt mot denne. Coquelin kom aldrig riktigt med i det offensiva och ofta lite på mellis i det defensiva. Det här är en kille jag tror på oerhört, men som högerback igår var han bara snäppet bättre än JD´s vanliga högerbacksinsatser.

PM4: 2/5. Nja, det här var ingen höjdare. Såg lite loj ut, eller kanske räddhågsen. Återigen helt ofarlig på samtliga de tretusen offensiva hörnor Dunne gav oss, men också lite… skall vi säga, klumpig än vad vi brukar få se av honom. Insatsen vid målet var ingen höjdare, även om han kanske inte var den största boven just då. Nej, bättre upp mot Wolves, Per!

Koscielny: 1,5/5. På samma sätt som han kan vara fullständigt lysande i de matcher han kommer rätt i, kan han vara helt under isen i andra. Och på samma sätt som han kan vara helt lost under vissa delar av matchen kan han glimta till och göra helt galna brytningar, små kroppsfinter eller underbara löpningar. Igår var han inte bra. Om PM4 och TV5 (vi kommer till det) gjorde bort sig vid Villas mål, undrar man ju var snubben som skulle befunnit sig mellan dem var. Var någon stans var Koscielny vid kvitteringen? Jo, då hade han tokrusat upp i banan och lämnat en ocean för de andra att täcka upp. Och så får man inte göra! Hur grym man än må ha varit i tidigare matcher.

TV5: 1,5/5. Inte heller han får godkänt denna match. Han kändes redan från början tämligen ofokuserad när han gnällde på domaren och gestikulerade över livets allmänna motvind. Var inte på något sätt delaktig framåt och märkligt, väldigt olikt honom, sladdrig i det defensiva. Vi får hoppas att denna match för honom, liksom för de andra i backlinjen, bara var en mellanmatch. Man spelar uselt, tar ändå de tre poängen och är hur bra som helst i nästa.

Frimpong: 1/5. Om jag hade längtat efter att få se Coquelin var det ingenting mot hur jag hade sett fram emot att se Frimpong. Och vart tog han vägen igår? Han hittade inte alls några vältimat smaskiga tacklingslägen och slog nog inte en passning rätt under den dryga timmen han fick spela. Nu överdriver jag såklart, men Frimpong måste spela oerhört mycket bättre än så här om hans framtid i Arsenal skall matcha hans förhoppningar och hjärta för klubben.

Ramsey: 2/5. På gränsen till underkänd i en match där han egentligen knappt kändes delaktig. Enligt statistiken var han den som sprang mest i hela laget, vilket talar för att han gjorde ett mycket större jobb än vad som framgick. För det man såg av bollkontakt var mest den där Ramsey vi hade hoppats bara var historia. Den där Ramsey med sidledsspel, onödigt tappande av tempo och snurrigt lunkande på ett centralt ingenmansland.

Arteta: 3,5/5. Tillsammans med Szczesny en av få utropstecken igår. Ständigt vän med bollen, ständigt på rätt plats när Villa anföll och ständigt med blicken höjd mot potentiella passningsmottagare. En elegant som funnit sin plats, precis som JW gjorde under fjolåret. Skulle kanske kunna söka skottläge lite mer.

Tw14: 1,5/5. Gjorde igår nästan ingenting. När vi hoppades att han, efter en godare period fram till söndagens shittymatch, lämnat One Trick Theo bakom sig, fick vi igår återigen helt fel. För Walcott gjorde ingen nytta alls och hans betyg räddas endast av att han lät bli att slänga sig vid straffen. Det hedrar honom något oerhört att han höll sig på benen i det läget. För det gjorde han inte så ofta. Det brukade sluta med att han sprang, stötte på motstånd och ramlade. Och sådant anfallsspel har vi ingen som helst nytta av. Inte igår heller. Eller som min norske livlina uttryckte det: ”Någon Lionel Messi är han icke!”

RvP: 3/5. En mellanmatch som han ändå lämnar med ett mål och ett målpass. Det skall man inte skämmas för. När Ramsey aldrig fick ordning på sitt passningsspel kändes det återigen som att RvP saknade en medspelare som sig själv att samarbeta med. Han krönte kvällen med att få säsongens mest oförtjänta gula kort när han förvisso söker straff, men klart bli obstruerad av Villaförsvarare. Han skulle absolut inte varnats utan fått, om inte straff, så i varje fall indirekt frispark.

Gervinho: 2/5. Började matchen piggt, men mattades avsevärt. Gervinho är ett offer för Arsjavins dåliga form, för om AA hade varit i form hade Gervinho spelat högerytter. Och hade han fått spela högerytter hade han varit oerhört mycket bättre. För vid de tillfällen han var bar igår, var när han utgick från högerytterposition och sökte sig in i banan med sina underbart aviga finter.

Rosicky kom in med tempo, Arsjavin gjord det inte, medan Benayoun fick göra sitt första EPL-mål för klubben. Och så glad han blev och så glada spelarna blev. Och så j-la glad man själv blev. För så krampaktigt hela matchen fram till Benayouns mål, så ljuvligt förlösande blev det. För det är något speciellt med att vinna ugly. Det är kanske inte lika underbart som att besegra che£sky borta på en feldömd frispark och ett mål som borde ha dömts bort för offside, som vi gjorde för några år sedan. Det är kanske inte lika underbart som att vinna orättvist. Men att gå hem med tre poäng fast man inga förtjänat, är fantastiskt skönt. Underbart och orättvist rättvist.

Om denna seger var underbart ful och underbart skön, var det rakt igenom bedrövligt att se Liverpool FC göra bort sig så grundligt som de, under gårdagens uppvärmning gjorde. När samtliga spelare kutade kring i en tröja med, den för sitt rasistiska utspel dömde Suarez nr på ryggen, talar inte bara om den enorma dumheten de kan med att visa, utan även hur rakt igenom oskönt en klubb kan hantera en svår fråga. Uselt LFC, uselt och bara uselt.

Vi går rakt på sak: resultatet idag var superfint. Vi såg mediokra ut idag under 75 minuter av matchen, men lyckas på ett mirakulöst sätt ta tre poäng och poängen fastställdes dessutom på en hörna av en inhoppare. Oddsen på det måste ha varit astronomiska.

Vi kanske ska börja där det börjar nämligen med startelvan. Wenger tvingades till två ändringar från senaste matchen på grund av Djourous skada och Songs avstängning. In kom istället D&M´s hyllade gunstlingar Coquelin och Frimpong.

Coquelin kanske ska räkna med att få någon mer match på högerbacken, men inte fan beror det på hans insats idag som var rent bedrövlig. N´Zogbia kunde göra precis vad han ville och Coquelin hade stora problem, mycket stora. Jag fattar att Coquelin spelade på fel position, men kanske ska man då angripa jobbet med säkerhet och enkla passningar som ledmotiv. Istället kastade han sig huvudlöst in i tacklingar, passade huvudlöst och sprang runt som en - just det - huvudlös höna och skulle göra inskärningar i banan. Illa.

Frimpong har massor av talang och jag tror nog att han har vad som krävs för att spela i Arsenal. Problemet med att spela ungdomar är att de ofta är ojämna i formen och kvaliteten vilket vi fick bevis för idag. Frimpong hade väldigt svårt att Frimponga någon överhuvudtaget.

Sett till hela laget så hade vi svårt att förstå att Aston Villa ville vinna matchen. Det skulle inte förvåna mig om Villa idag sprungit mer än i någon annan match denna säsong, de såg heltaggade ut och hade betydligt bättre spel och aggresivitet än oss och stundtals var vi utspelade.

Vår räddning var att vi hade en 1-0 ledning att gå på efter att Walcott fått en straff med sig. Straffen finns enligt regleboken, men de flesta domare skulle aldrig reagera på en. Idag var jag extra tacksam över att vi fick den eftersom den framförallt köpte oss tid för hade Villa fått fortsätta som de gjorde så hade vi legat illa på det i halvtid.

Birminghamlaget fick sin kvittering och återigen var det Mertesacker som inte fattar vad som händer runt om honom. Han ska bara brösta ner bollen till Szczesny men ser inte gubben som kommer springande och det hela blir ett jävla sjabbel och Albrighton lägger den kallt mellan polackens ben.

Vi skärper till oss en aning utan att vi riktigt hotar dem, men som en blixt från klar himmel nickar inhoppare Benayoun in 2-1 med 5 minuter kvar. Oförtjänt, men ack så skön. Det är fan vår tur att få en oförtjänt seger med oss.

Hutton gjorde en parodi på sig själv som spursare när han får två gula kort på några minuter och det skulle inte förvåna mig om McLeish gör en avancerad hårtork på honom ikväll.

Liverpool fick bara ett kryss med sig från Wigan och har fortfarande inte gjort fler mål i ligan än de två bottenlagen Blackburn och Bolton trots att de har £35m Andy Carrol på bänken. De kommer dock att vara tvungna att lufta honom lite fotare nu när Suarez får statuera exempel hos FA med 8 matchers avstängning.

FA börjar alltmer likna en godtycklig bullie som bestämmer hur det ska gå för folk genom att hålla upp ett finger i luften. Om det stämmer att Suarez sagt rasistiska saker till Evra så ska det komma en påföljd. Denna påföljd måste dock stå i relation till andra påföljder som dömts ut när det gäller våldsamma tacklingar och saker som sägs under matcherna.

Wayne Rooney fick två matchers avstängning efter att ha svärtat ner sig själv, Manchester United och hela idén om förebilder och fair play när han svor rakt in i tv-kamerorna framför miljontals tittare. FA agerar om mjligt ännu knepigare när det gäller John Terry för här avvaktar man rättsväsendets dom angående Terrys påstådda påhopp på Anton Ferdinand.

I detta fallet väntar FA, på pin kiv känns det som, en evighet innan man fastställer åtta matchers avstängning på Suarez som drabbar Liverpool lagom till det mest hektiska spelschemat. Skuldfrågan är inte jätterelevant här, det handlar snarare om FAs dubbelmoral när man i samma andetag överklagar Wayne Rooneys avstängning efter ett klockrent rött kort för att det drabbar FA.

Luis Suarez är kanske ingen ängel och har han sagt rasistiska saker så förtjänar han någon form av påföljd. Det finns dock ett problem i att den ene döms utan att en domstol behöver ta ställning, medan den andre kommer att dömas efter att en domstol bestämt straffet.

Den ene är en import, den andre är kapten i det engelska landslaget som ligger under - FA. Sammanträffande? Det förvånar inte mig om Terry befinns skyldig i domstol och ha får böter på ett antal tusen pund, FA tycker att det är ett hårt straff nog och dömer honom symboliskt till två matcher avstängning och £3000 i böter. Jag är konspiratoriskt lagd försvisso, men ingen kan påstå att det här inte luktar unket.

Under högstadiet hängde jag med en tjej, låt oss kalla henne L, som redan då visste att hon i vuxen ålder skulle bli barnmorska. Idag är hon just barnmorska och förestår en mödra- och barnavårdscentral i en liten mellansvensk stad. Jag tror att hon har det rätt bra i livet och jag tror att hon faktiskt kan vara just rätt person på rätt plats.

Under en lektion, kan tänkas någon gång under våren i årskurs 9, hade L´s klass vikarie. Denna vikare var i L´s ögon i fertil ålder och med L´s redan då barnaglada sinnelag, kunde hon till slut inte låta bli att gå fram och lägga handen på det hon trodde var vikariens växande bäbismage. Nu var så inte fallet. Vikarien var inte alls i välsignat tillstånd utan bara välsignad med en viss välväxtlighet, vilken lurade L´s ögon och bäbisvurm.

Stämningen mellan L och vikarien blev väl lite sådär, men detta hindrade inte L att fortsätta sin lyckliga vandring ut i livet. Men denna lilla magberöringsincident visar med tydlighet att saker och ting inte alltid är som man tror de är. Vikarier i fertil ålder är inte alltid gravida utan ibland bara lönnfeta. Fotbollsdomare i EPL är inte alltid kompetenta rättskipare utan ibland bara små taffliga troll.

Brrr.... det där kommer inte att sluta bra.

Nu tror jag, trots den omfångsrika buken, inte att Phil Dowd är gravid. Jag tror inte heller att han är en något vidare kompetent domare utan mer en medelmåtta som med FA´s goda minne fått fortsätta släntra på i gamla hjulspår. Jag tror inte heller att denna Dowd använde sina eventuella kognitiva resurser optimalt, när han gav Alexander Song ett högst tvivelaktigt gult kort i söndagsmatchen mot shitty, lika lite som han brukar upplevas som speciellt välmöblerad, i områden ovanför hängbuken.

Dock framstår han, efter hans lilla nyck att rycka upp ett gult i nyllet på Song, som en sorts fotbollens jordemoder. Konsekvensen av Songs gula är nämligen att han är avstängd i kväll mot Villa, vilket öppnar dörren för någon av de små ynglen Frimpong och Coquelin. Så utan att förstå det och utan att vara varse om det så blev hans handling en förlösande krystvärk, en varsam ackuschörskas hand och ut ploppade en ypperlig möjlighet för de små juniorerna Frimpong och Coquelin att få i sig lite nyttigt EPL-syre.

Vem av dessa två som Wenger väljer kan väl ingen veta, men jag tror att det lutar åt Frimpong. Dels eftersom han satt på bänken senast och dels för att han tidigare känts som före Coquelin i peckin-ordern. Dock har Coquelin varit lysande i sina CC-framträdande och en av få godkända på Old Trafford, varför båda torde ligga bra till för spel i kväll. Eller varför inte båda? Vi går in i ett tätt matchande och en förutsättning för att lyckas med sådana är en välavvägd trupprotation. Kanske behöver Ramsey eller Arteta vila? Kanske är västlig vind, en decemberkväll på Villa Park, ett perfekt läge för att få se två tredjedelar av framtidens centrala mittfält.

För på samma sätt som en högstadietids vikare ibland bara är lite rundnätt, en högst begränsad domare just bara en restprodukt av FA´s slappa hand, så kan klåparens misstag förbytas till möjlighet. Möjlighet för Frimpong/Coquelin att visa att de är redo, en möjlighet för Wenger att våga se just detta eller för oss misströstande arsenalister att se ljus i decembermörkret.

Ikväll vinner vi, ikväll studsar vi tillbaka och i kväll bjussar vi Alex McLeish, och hans små nissar från Aston, på en resa de sent kommer att glömma. C’mon you Gunners, Frimpong them where it hurts.

Bild: Flickr.com av ”eightbelles”.

Jag och många med mig har redan ödslat både tid, tårar och galla åt den situation som, efter den betydelselösa sista gruppspelsmatchen i Champions League, nu råder i vår backlinjes vänstra hörn. Eller hörn… jag vet inte egentligen. Vänstra flank är nog bättre att säga. Där Santos tog oss med storm, både med fantastiska räder längs med den offensiva delen och med defensiva tilltag som ibland satte hjärtat i halsgropen på oss, där finns nu bara den ständigt rehabiliterande Kieran Gibbs.

Här skall sägas att jag gillar både Santos och Gibbs och att jag, om de varit hela, varit tillfullo tillfreds med vänsterbackssituationen. Men nu är den förstnämnde borta till mars –12, medan den senare planeras göra comeback någon stans mellan Boxing Day och evigheten. För det är ju så det är med Gibbs, oavsett hur bra vi än tycker om honom. Killen är aldrig hel. Han spelar aldrig fler än en handfull matcher innan han återvänder till sin plats i Injury Leagues absoluta tabelltopp.

Här skulle vi lätt kunna lockas in i någon form av problemlösningsmodell som inbegriper fenomenen ”januarifönster”, ”vänsterback”, ”köpa” och exempelvis ”Leighton Baines”. Och visst gillar jag Evertons främsta anfallsvapen, men det kommer aldrig hända. Dels för att Everton kommer kräva en massa pengar för honom men främst för att Wenger inte vill köpa något han redan anser sig ha. Eller snarare; får tillbaka inom överskådlig framtid. Wenger kommer inte att köpa någon vänsterback, av den enkla anledningen att han tänker att han tänker att Gibbs håller hela vägen till Santos återkomst, varefter de fortsätter att rotera på vänsterbacksplatsen. Man skulle kunna tänka sig ett lån, men vilken klubb har en vänsterback duglig nog för Arsenal över att låna ut? Milan hade säkert kunna tänka sig att låna ut Taiwo, innan vi lottades mot dem i CL och Shitty har ju alltid Wayne Bridge. Ja, eller kanske nej. Eftersom D&M inte bara är en man av folket, utan även delvis en produkt av Wengers tidiga Arsenal, så nöjer vi oss med att ta ett bett i knogen, morra tyst för oss själva och vända blicken mot en annan lösning.

Lyckad kombo, skadefria...

För det finns en annan lösning. Den heter varken inköp av ny vänsterback eller lån av detsamma. Den heter inköp av ny mittback.

Innan du hugger tag i tangentbordet och sågar mig längs fotknölarna, skall du unna dig själv några adjektiv till och läsa vidare en liten stund. För så här är det: Truppen består i dag av sex mittbackar. Koscielny, Vermaelen, Mertesacker, Squillaci, Djourou och Miquel. De tre förstnämnda slåss om de två ordinarie platserna. D&M anser det vara jämt skägg mellan dessa tre, med viss reservation för Vermaelens tendens att drabbas av skador. Därefter haltar Djourou runt och även han har visat en nästan parodisk fallenhet för att falla till skadefrånvaro. Dessutom är han bara en skugga av sitt fornstora, bollsäkra och pålitligt luftburna jag och, hur mycket det än smärtar mig, ingenting att hålla i när stormarna går.

Miquel är förvisso ung och lovande, men inte mycket mer än just så och därför långt ifrån någon att räkna in bland kontinuerliga rotationsspelare. Squillaci känns väl egentligen inte som jag behöver skriva så mycket om, förutom när det är dags att plita ned hans nästa klubbadress. Och så var de sex mittbackarna bara fyra, eller om sanningen skall fram rent av tre och en halv.

Vermaelen kan utan svårigheter täcka upp på vänsterbacksplatsen medan Koscielny, och i värsta fall även Djourou, kan göra detsamma till höger. Kvar i mitten står PM4 och gottar sig, men där skall han ha sällskap. För köper vi en vänsterback är denne bunden till vänsterbacksplatsen, och blir sålunda en överflödig slaggprodukt när Santos och Gibbs kommer åter, eller om det bli någon av dem. Men köper vi en mittback som kan täcka upp i mitten medan exempelvis Vermaelen och Koscielny tar kanterna, eller rent av också har kantspel i sig, har vi alternativ i överflöd utan att för den delen sitta med mansours överflöd av ytterbackar.

Jag slänger upp två varianter:

Jan Vertonghen: Vermaelens side-kick i landslaget och tidigare parhäst i Ajax. Väl skolad i den rätta fotbollen sedan han som sextonåring anlände till Ajax och med ett gott rykte som drivande dominant i backlinjen. En ypperlig vänsterfot och stor erfarenhet av att inte bara spela mittback, utan även just på vänsterkanten.

24 år gammal, 1.89 lång och med ett rykte om sig att inte bara vara hård och brytningssäker utan också följsam och rörlig. Han har kontrakt med Ajax till och med juni –12 och beräknas ha ett ungefärligt marknadsvärde på ca 10,5 miljoner pund. I och med Ajax CL-spel så är han cup-tied vilket skulle kunna sänka hans omedelbara transfervärde något.

Gary Cahill: En följetong i Silly Season-tider och en klassiker att ta till så fort ett bra lag läcker i försvaret. Enligt ryktena lade vi ett bud på honom i somras, vilket förkastades av Owen Coyle som skamligt och på gränsen till kränkande lågt. Beroende på var John Terry ligger ner, eller kanske med vem, ryktas Cahill ömsom till che£sky, till spurs, ömsom till foolsen och ömsom till oss.

Cahill är en bra huvudspelare, brytningssäker och väl inskolad i ligan. Dock anses han av vissa som något långsam och skall man se till hur många mål Bolton har släppt in i år, så tja… Cahill är inte bara engelsman utan även startspelare i landslaget. Han har ett halvår kvar på kontraktet vilket gör att Bolton, om de över huvud taget vill han någonting för honom, måste sälja honom innan januari övergår till februari. Frågan är bara till vilka och för hur mycket. Hans marknadsvärde torde ligga någon stans mellan sju och tio miljoner pund, vilket egentligen säger precis ingenting om någon av de stora oligarkerna väljer att ge sig in i leken. Frågan är också om han vill gå till ett lag där han faktiskt skulle behöva slåss för att konkurrera om en startplats.

Konklusion: Arsenal spelar en progressiv och bollinnehavsbaserad fotboll. Samtliga truppens spelare, inklusive de försvarande, bör anses vara relativt god vän med bollen. Väljer vi att sätta mittbackar som ytterbackar förlorar vi en del i det offensiva spelet, men vi vinner, överlag, i det defensiva. Våra yttrar behöver inte ta så stort hemjobb och fasta situationer kan tajtas upp än mer.

Av truppens nuvarande mittbackar bör nog bara Vermaelen, Koscielny och Mertesacker ses som givna inför nästa säsong. Miquel är för valpig, Squillaci för dålig och Johan ”Jag spelar bara en halvlek” Djourou är inte bara för skadebenägen utan även tyvärr i kraftig stagnation. Kyle Bartley, som för närvarande harvar i den skotska ligan, verkar även han vara mer skadad än spelande. Därav behöver vi en mittback till inför nästa säsong och kan vi ta denne redan nu, när luckorna i backlinjen är digra, har mycket jobb redan gjorts.

Så därför blir Skadefrånvaro på Santos+Gibbs habitala tillstånd lika med: Cahill/Vertonghen. Jag ser gärna att Cahill väljer oss, inte bara för att vi behöver honom, utan även för att che£sky, foolsen och spurs gör detsamma. Och bättre en bra spelare hos oss än hos någon av dem. Vertonghen skulle, i och med sin erfarenhet av vänsterkanten, öppna än fler möjligheter för oss, men kanske skulle en viss omställningstid kunna ligga bredvid cup-tied i minusskålen. Vad tror du om den?

Bild: Från Flickr.com: Gibbs "SJa82"

och Santinator "The Gunnerific 49ers"

Vi är inte bättre.

Vi är i nuläget inte bättre än Manchester City. Inte utan några riktiga ytterbackar och absolut inte när City spelar nästintill perfekt mot oss och dessutom har det lilla flytet med sig.

Jag vågar påstå att matchen blivit helt annorlunda om vi hade haft bättre täckning för Walcott och Gervinho. Nämnde Walcott verkade inte kunna göra något rätt och jag undrar lite om inte det berodde på någon liten osäkerhet och rädsla för att göra fel och lämna Djourou oskyddad.

Oavsett så skapar vi tillräckligt många chanser för att få med oss en poäng eller tre, men van Persie var fullständigt osynlig och var inte hotet framåt. Istället tror jag att Vermaelen skrapade ihop flest skott från vår sida och jag tycker ärligt talat synd om belgaren som inte fick kröna sin insats med ett mål.

Inställningen var det inget fel på från vår sida och jag måste säga att Songs gula kort redane fter tio minuter gav en kall kår längs ryggraden. Det luktade rött redan då, men på något mirakulöst sätt spridde vi ut riskerna under hela matchen. Arsenal var taggade och fast det såg virrigt ut då och då försvarsmässigt så var det aldrig någon tvekan om att vi ville hämta poäng i Manchester.

Mamchester City var det bättre laget, men kommer ändå att vara skakade över vilket motstånd de mötte. Arsenal var en handfull för dem även om vi aldrig fick något flyt i spelet och jag tycker vi ska vara stolta över att vi stod upp så pass bra. Det bådar gott för den fjärdeplats som vi trots allt kämpar för.

Alla andra resultat gick emot oss och vi har nu en bit upp till den där fjärdeplatsen igen, men vi har kommit ifatt tidigare och kommer att göra det igen. Som det såg ut idag är inte jag orolig. Det borde de andra vara.

Jag måste erkänna, jag kan inte ljuga, förneka eller bortse från det uppenbara. Jag måste få komma ut med det, låta det lämna mitt innersta för att få ta del av livet på utsidan och här kommer det: Jag älskar Arsenal. Jag har två barn och en fru och älskar alla tre. Så det borde inte finnas plats i en vuxen mans liv. Det borde inte finnas rum för det, men jag älskar Arsenal. Jag är stolt över att följa Arsenal, över att vara Arsenal och jag är oerhört stolt över vad vi presterade idag. Oavsett resultatet, jag är så stolt.

Stolt över laget, stolt över klubben och dess vackra och framgångsrika historia. Stolt över den potent vackra kanonen och över de rakt igenom ljuvliga tröjorna. Över att exakt den nyansen av rött är den vackraste färgen i världen och stolt över att just ärmarna fick vara just vita. Stolt över att Arsenal hör hemma i just Islington/Higbury och stolt över att de områdena ligger i den underbara staden London och att London ligger i just landet England.

Jag är stolt när jag ser gamla filmer från svunna tiders segervarv. Jag är stolt när jag ser spelare som vandrar fram ur Arsenal Stadiums inre och jag är stolt när jag ser dem blicka över läktarnas tak. Stolt när jag tänker på hur Wenger lotsat oss genom avskedet från Highbury/Arsenal Stadium vidare till framtidens fotboll på Emirates/Ashburton Grove.

Jag älskar Arsenal och jag älskar hur klubben är skött. Jag saknar segrarna jag vande mig vid att ta för givet och saknaden sticker som en dolk i mig. Men jag älskar fortfarande Arsenal. Jag älskar klubben och allt det den står för. Genom goda tider och genom de som förstörs av ondskan. Genom styrka och genom svagheter. Genom vinster och genom förluster. Jag älskar fortfarande Arsenal och jag är fortfarande stolt över att alla som känner mig associerar mig till klubben. Att de vet vem jag är och att jag är Arsenal.

Detta Arsenal mötte idag den moderna fotbollens fultrynade galjonsfigur. De mötte klubben som tidigare inte var någonting, som var skit, en driftskucku och som ständigt hånades. Som nu fått monetär luft under sina vingar vilka i virvlande fart lyft mot icaroska höjder. Klubben som ömsat skin från smutsen, de ständiga förlusterna och den alltid närvarande förnedringen på Maine Road till den hela, rena men förvisso ofta halvtomma samväldesspelsarenan Etihad Stadium.

Jag är fortfarande salongsberusad, jag är fortfarande helt slut och jag är på något sätt helt tom. Men jag gör ändå ett försök att sätta betyg på spelarna. Jag hoppas ni har överseende med för lite hjärna och för mycket hjärta, men så här blir det:

Szczesny: 4/5. Gjorde ett STORT antal STORA räddningar. Den målvakt vi behöver. Nu och i framtiden. Målet han släppte in var inte hans. En första, en andra och sedan föll bollen in. En dominant, varsamt dansande på den vassa eggen. Ett solitt block längst där bak, som gjorde en mycket bra match.

Djourou: 1,5/5. Inte en ytterback. Jag gillar killen, men han visade också vad som saknas när en ytterback saknas. Offensivt var han inte alls med och defensivt gick han bort sig åtskilligt. Logiskt skadad och utbytt i början av 2:a.

PM4: 2/5. Inte alls så långsam som många vill pådyvla honom. Men inte heller snabb nog att ta sig an de små snabba shitty-forwardsen. Borde gjort mer, borde varit mer, borde tagit större plats. En stor spelare som måste växa ikapp sin storlek även spelmässigt.

Koscielny:2,5/5. Bra som mittback. Väldigt bra som mittback. Och även oerhört mycket bättre än JD som högerback i andra halvlek. Vaken och närvarande offensivt, men var var han när shitty gjorde mål? När den italienska galenskapen fick fritt spelrum på deras vänsterflank?

TV5: 4/5. Bra som vänsterback, men fantastisk som mittback i andra halvlek. Var där han skulle, ägde sin areal, men blev ensam med tre motståndare när de gjorde målet. Visade, som vanligt, ett brinnande hjärta i kampen om kvitteringen.

Song: 3,5/5. Fick ett oförtjänt gult tidigt i matchen och hämmade självklart av detta. I övrigt en väldigt bra match. Song är stor. Song är de stora matchernas man och endast ett par felsteg skiljde honom från sitt rätta epitet.

Arteta: 3/5. Även här en briljant insats. Bra, utifrån att vi förlorade, men mästerlig om de små marginalerna varit på vår sida. Höll mycket boll och gjorde det utmärkt. Trots hård markering och ständigt nötande på hälsenorna. Bra frisparkar.

Ramsey: 3,5/5. Killen som gillar klackar. I tid och otid. Gjorde en väldigt bra match. Kamperade oerhört bra med Gervinho och slet upp stora rivor i shitty-försvaret. Är på rätt väg och kommer att bli stor. Han med.

TW14: 1,5/5. Nja... Ett bra skott i början av andra. Men i övrigt inte mycket att skriva hem om . Utan boll i första halvlek och när han fick den blev det liksom inte så mycket.

Kung av Kungar: 4/5. Endast en felaktig offside från att bli hjälte och endast en missad straffavblåsning från att bli målskytt. Var överallt. Längst fram och samtidigt speluppbyggare. En stor spelare som borde fått gå ett bättre öde till mötes denna kväll. Tack Dowd, din lönnfete klåpare, för det.

Gervinho: 4/5. MoTM enligt D&M. Ständigt utmanande, ständigt i rörelse och ständigt farlig för motståndarna. Ett ypperligt ytterspel och precis i sina inlägg, sina dribblingsfärder och sina instick. Borde kunna skjuta mer, dock.

Miquel: 3/5. Bra inhopp. Och gjorde backlinjen bättre i och med att TV5 fick gå in i mitten. Inget att skämmas över i denna match.

AA och MC: Ingen av dem gjorde något större väsen av sig. Den siste mer eller mindre osynlig.

Phil Dowd: 0/5. Viftade med helt fel kort, i helt fel läge och gentemot helt fel spelare. Missade den solklara straffen, borde läxat upp sina linjemän och borde gjort slarvsylta av snubben som blåste av RvP´s mål.

Matchen igenom stred  Arsenal mot den moderna ondskans förtrupper och vi stred väl. Underlägsna i allt utom hjärta, bultade de starkast, hårdast och stoltast. Och jag är så stolt över mitt Arsenal. Och jag älskar fortfarande mitt Arsenal. Och jag kommer så alltid göra. Vi är bäst, vi är störst och vi är kärlek. Kärlek när den är som varmast, när den är som rödast och när den är som mest adekvat i en medelålders mans tillvaro. Jag älskar Arsenal, 'nuff said.

Bilder från Flickr.com: "lover14boy" och "marie"

Helgens viktigaste match står för dörren. Vilken match vi än är inblandad i är väl den viktigaste kan man tycka, men den här gången handlar det mycket om hur ligan ska arta sig. Ska några andra lag än City kunna ta ligan eller blir det enmansshow där pengar väl spenderade avgör var bucklan landar?

Arsenal kommer att komma till spel för andra matchen i rad utan några naturliga höger- eller vänsterbackar. Kieran Gibbs sägs vara tillbaka till veckans möte mot Villa, men är ännu inte redo för spel vilket så klart är ett stort avbräck. Istället kan City spela fullt ös på kanterna och veta att vi måste hålla en lägre profil på ytterbackarna än vanligt. Det kommer att bli oerhört svårt att få till något understöd för Walcott och Gervinho bakifrån och spelet kommer därför att halta något.

Det måste då kompenseras av mittfältsspel i världsklass och det kan Arteta, Song och Ramsey åstadkomma. Manchester City är oerhört namnkunniga och rutinerade och kommer att stänga av så gott det går, men är Song sådär omänskligt bra som bara han kan vara så tar han hand om allt ensam.

Det krävs en toppmatch imorgon eller lite flyt. Skulle vi göra första målet så kan det gå hur som helst. Det är ingen omöjlighet att ta de nyrika valparna och deras utträde ur Champions League och bråket på träningsanläggningen kanske har satt djupa spår som vi kan utnyttja.

Nicklas Bendtner gör allt för att inte vara önskad någonstans. Är det inte bilkrascher så är det vandalism, är det inte kontokortshaveri så drar han fram kändiskortet. Han är för mycket för sig själv och definitivt för mycket för Arsenal. Den killen spelar i Blackburn nästa år. Det är det enda stället där fullkomliga idioter får spela och dessutom blir applåderade. Förresten, idioter får också spela i Man U om de är bra nog. Fel av mig.

Wenger kan tänka sig att värva Henry även om han inte funderat på det och inte vet om det går. Dessutom är han inte ute efter en striker och han är inte orolig för att truppen ska klara av Chamakhs och Gervinhos Afrikaturné. Ni hör själva, tidningarna gör allt för att hitta rubriker.

Vi drog Milan i Champions League. En lottning som man egentligen inte kan yttra sig om i termer av bra och dåligt förrän i februari. Det är inte säkert att vi har samma lag på banan då, skador kan ha förändrat hela situationen, vi kan ligga tia i ligan och det kan vara värsta snöovädren nere i Italien på 100 år. Vi tar den analysen när vi närmar oss. Godnatt.