Senaste blogginläggen

Kvällens match borta mot Sjaktar Donetsk kan ge oss gruppsegern och avancemang till åttondelsfinalen med två matcher kvar. Det vore onekligen välkommet inte minst med tanke på att vi efter nästa möte borta mot Braga har en bortamatch mot Aston Villa och efter mötet hemma mot Partizan ska möta Man U på Old Trafford. Det vore väldigt skönt att kunna spela Carling Cup-laget i de två sista gruppspelsmatcherna så att de som är aktuella för spel mot Villa och Man U kan få ladda upp i lugn och ro.

Det blir i och för sig ingen enkel uppgift idag. Fabregas kommer inte till spel, och det gör inte heller Denilson, Song eller Arsjavin. Det betyder ett helt nytt mittfält där Wilshere och Rosicky är givna.

Sjaktar är inte så dåliga som de visade upp på Emirates, de var där för att hämta en poäng och kunde inte ställa om när målen började trilla in. Vi kommer att få se en annan match ikväll och frågan är hur Arsenals inställning är? Vi har sett förr hur Arsenal när vi inte MÅSTE ta poäng gärna går in med attityden att det säkert ordnar sig. Det håller inte. Arsenal ska helst kvalificera sig ikväll och se till att de spelare som är på plan idag är taggade för uppgiften.

Startelvan är helt omöjlig att sia om även om det borde vara givet att Walcott och Bendtner får spela. Båda behöver matchträning och en chans att visa att det finns alternativ på alla positioner.

_________________________________________________________

* Vi som klagar på att Viasat låter Niva sitta och kommentera fotboll som den ärkespursare han är kan tänka om. Värst av alla är numera Bosse Pettersson som satt och jublade varje gång Tottenham gjorde mål mot Inter igår. Obehagligt.

* Trubbel i Manchester Citys omklädningsrum. Är någon förvånad?

God kväll får man väl nästan börja med att säga! En ganska underlig, men rolig sak hände mig idag. Jag promenerade nerför Lombard Street i London när jag plötsligt hör två medelålders män i kostym komma gåendes bakom mig och nämna "Arsenal", "Frimpong" och "rules". Jag saktar medvetet när på tempot och börjar genast lyssna av för att försöka snappa upp vad de pratar om. Jag kommer snabbt fram till att bägge männen är Arsenal-supportrar som pratar om den här säsongens nya 25-mannaregel. Sedan byter de dock samtalsämne till aktier och finanser. Bara i London, bara i London!

Stötte dessutom på en svensk på Tesco Express igår. Han pratade dock i evigheter om sin inflyttningsfest i telefon, så jag valde att skippa en chockhälsning på svenska. Hur som helst, nu till Arsenal!

Gårdagens största nyhet var den att Jack Wilshere satte pen to paper och skrev på ett nytt långtidskontrakt med Arsenal. Med största sannolikhet handlar det om ett 5-årskontrakt (varför vägrar stora fotbollsklubbar att avslöja kontraktslängden?) som kommer att sträcka sig i fem år framåt (captain obvious!).

Jag har hyllat Wilshere tillräckligt mycket tidigare och dessutom är jag rätt så säker på att de flesta av er förstår hans storhet som spelare. Visst har han en lång väg kvar att vandra då han är långt ifrån att vara en färdig/komplett fotbollspelare, men att inneha en så stor portion kvalitet redan som 18-åring är stort (come on, han är t.o.m. yngre än mig!). Alla uttalanden av Wenger, Wilshere själv och andra personer går naturligtvis att hitta via den officiella artikeln på Arsenal.com.

Wilshere stannar i Arsenal ett bra tag framöver. Foto: Bildbyrån.

På grund av Fabregas skada kan det just bli Wilshere som får ersätta vår kapten när laget ställs mot Shakhtar Donetsk imorgon kväll. Wenger säger följande:

When Fabregas is not there you have to share a little bit the decisive passing, the building up of the game between Nasri, Wilshere or Rosicky for example, so that is the task we have. We have many creative players who can create good passes and that’s what I count on. Wilshere is not scared to take the ball so he will have a part of it to do.

Well, Wilshere har ju näst intill briljerat i Champions League under gruppspelet. Hans spel efterliknar en blandning mellan Paul Scholes och Cesc Fabregas (ja, jag vet hur många som använt den linan) och med det spelet kan han komma långt i sin karriär, väldigt långt. Nu väntar dock ett svårare bortamöte och det gäller att han fortsätter arbeta lika hårt som han gjort på sistone. Och ta inga dumma kort för bövelens skull!

Abou Diaby går idag ut med ett smått chockuttalande och menar att laget satts under för lite press:

That’s maybe what we are missing. The supporters of the club don’t put us under enormous pressure. Maybe this could be explained by the fact our record isn’t catastrophic. Sure, we haven’t won a trophy since 2005, but we’re always in the top three and because of this the club is in the Champions League every season.

We’ve always done well, we reached the final in 2006 and we’re regularly in the quarter finals. So there is still a consistency to our performances. But it’s imperative that we are able to take the next step to finally win trophies.

Well, om Diaby inte känt av pressen vet jag inte vad jag ska säga. Supportrarnas tålamod är ju nära på att brista efter fem titellösa år och så länge han inte levt i sin egen bubbla de senaste åren är det väldigt märkligt att han inte känt av någon press alls. Nu tror jag visserligen att han underdriver lite, men samtidigt vet man aldrig med Abou. Hans uttalande låter faktiskt någonting som sagts av Wenger och inte honom själv. Diaby pratar vidare om Arsenals nuvarande problem:

We’ve got into this bad habit for a little while now. Unfortunately, when it comes to the big games we have trouble playing our game the way we should. Yet, we have a good team. All the ingredients are there for us to have lots of success. But it’s true that there’s something missing to take the next step.

Det sista steget han pratar om är i mina ögon en titelvinst. Det här laget och de här spelarna måste få en tro på sig själva att de kan vinna stora titlar. För att det ska hända måste den första titeln ramla in förr eller senare som ett bevis på att de faktiskt kan vinna. Jag vet att det är enklare sagt än gjort, men det är verkligen det enda som saknas.

Jag vet att jag tagit upp det här exemplet tusen gånger tidigare, men jag tycker fortfarande att det är ett bra exempel. Manchester United upplevde något av en svacka fr.o.m. 2003 till 2006 och vann knappt någonting alls. Men när man kom till final i Carling Cup år 2006 valde man att satsa allt på ett kort, vilket resulterade i att man vann Carling Cup. Efter Carling Cup-vinsten förstod spelarna att de kan åstadkomma något stort och plötsligt började allt från ligatitlar till europatitlar ramla in i titelskåpet.

Theo Walcott vill gärna vinna Carling Cup. Foto: Bildbyrån.

Precis som vi sett i fallet Fabianski handlar mycket om mentalitet, tro och självförtroende. Om det här laget kan få ett ökat kollektivt självförtroende - genom t.ex. en titelvinst - kan de likt Manchester United åstadkomma stora saker och ting. Men den där första titeln måste komma, må det vara Carling Cup, Premier League eller FA-cupen - så länge det handlar om en silvrig buckla. Och visst lär vi hånas för att "vi bara vunnit Carling Cup" ifall vi skulle gå och vinna den turneringen, men en sådan titel kan verkligen göra mer än man anar med ett lag som Arsenal.,

Idag läckte några citat från Szczesny ut som antydde att den unge polacken inte kommer att skriva på ett nytt kontrakt ifall han inte får fler chanser från start. Wenger var dock snabbt ute med att dementera att han skulle sagt någonting liknande:

I don’t understand the statement because we are talking. So I’m quite surprised when I read statements like that. This statement is not true. The quotes are supposed to be from the agent not Szczeseny and we are talking to the agent so I cannot understand where this statement comes from.I expect the matter to be resolved shortly.

Någonting säger mig att Almunias dagar i Arsenal är räknade. Wenger känner mycket väl till att han inte har råd att släppa Szczesny och Almunia har ju gjort nästan allting annat än att imponera det sista året. Visst var han rätt så stabil i början av säsongen, men plötsligt slant det för honom, vilket skulle visa sig kosta för hela laget.

Almunia skulle dock göra rätt så mycket nytta på bänken, så jag skulle inte ha någonting emot att ha honom som andremålvakt, men Szczesnys grymma match (han måste dock visa mer eftersom man inte kan bedöma honom efter en enda match) och hans stora självförtroende bådar gott inför framtiden.

Läste en ganska rolig sak i The Evening Standard igår. Alex Song tackade inte sina medspelare, sin tränare eller sina fans för det avgörande målet mot West Ham. Han tackade istället sin fru! Song sade följande:

My wife said 'you need to change your hair because you look like every other player' so I tried to do something different. It is black and blond at the moment and for now I will leave it like that. But my old style, the dreadlocks . . . that is me. I have to say thank you to my wife and my children because that is where my inspiration comes from.

Hahah, så himla skön! We've only got one Song!

Song! Foto: Bildbyrån.

I övriga nyheter hittar vi att Samir Nasri blev PFA Fans Player of The Month, att Bendtner vill starta så många matcher som möjligt och att Benik Afobe ansluter sig till Huddersfield Town på lån.

Vi lär oss också att Mircea Lucescu - Sjaktars tränare - är en väldigt bitter man:

After three games, Arsenal has one card, while the rest of the teams have seven or eight. That says something. Scandinavian referees do not have the right to serve the games involving English clubs - that's my opinion. I make this conclusion not only on the game, which was in London. Throughout my career, such moments have taken place. I hope that tomorrow will be valid and neutral refereeing, which will help football in general. We will try to fulfil their responsibilities on the field.

Om Sir Alex Ferguson, Arsène Wenger eller Roy Hodgson sagt någonting liknande skulle det blivit ett jävla liv här i England. Det är i mina ögon smått konstigt att ingen kritiserar honom för hans uttalande. Självklart gäller yttrandefrihet och självklart skall han få säga vad som helst, men det räcker nästan med att Ferguson säger "the referee was terrible" för att han skall få böter och avstängning. Dessutom är det en väldigt konstig åsikt att ha. Om han tänker som han tänker borde alltså östeuropeiska domare inte få döma matcher med östeuropeiska lag (typ), right? (Om ni förstår mig).

Arshavin, Fabregas, Denilson, Song och Diaby är alla skadade eller "skadade" och kommer att missa matchen imorgon. Därför kommer flera ynglingar få chansen att medverka, bl.a. Wilshere och kanske även Lansbury.

Detta var dock allt för idag! Imorgon kommer det nog inte dyka upp ett inlägg. Däremot kommer en matchrapport upp på huvudsidan imorgon natt eller i övermorgon. Tills dess får ni ha det så bra, tack och hej! By the way, ni är mer än välkomna att kommentera!

Tog en paus från världen en stund. Det behöver man ibland.

Det mest talande för min vecka 43 är väl när jag lämnade in det beryktade patientfallet på torsdagen kl 22.02 och fem minuter senare i princip slocknade med datorn i knät.

Allt medan lillasyrran, 18 år, satt i samma rum med en plastpåse på huvudet.

Hon tyckte att det var skithäftigt att om hon klappade sig på huvudet så var påsen i vägen som en luftkudde och hon inte kände huvudet alls.

Jag försökte ta en paus från det mesta. Skolan. Syrran med plastpåsen. Även Arsenal behövde få ett break, faktiskt.

Drog till Gävle och kollade hockey. Hade lagt Arsenal, syrran och skolan bakom mig en stund. Idag var det Brynäs tur att få min uppmärksamhet.

Det tog ungefär till 16.20 innan jag blev nyfiken på hur fan det gick i Londonderbyt. 0-0 jävligt länge och det störde mig rejält. Jag hade ingen koll förutom via Livescore-appen i min iPhone 3GS.

Väl i baren i Läkerolen, så fick jag höra att Song gjort mål i 88:e och säkrat segern. I ren glädje jublade jag ut en hel öl (en dyr jävla Norrlands Guld i ett tattigt plastglas) i klackledarens knä.

Så glad blev jag. Utan att jag egentligen hade planerat det. Utan att jag nog egentligen ville det.

Klackledaren blev inte lika glad.

Arsenal har blivit en del av mig på senare år. Av min kropp, av min hjärna. Av mitt hjärta.

Det är en ynnest att kunna känna såhär. Tror jag.

Att det är en del av mig.

Kvar finns egentligen bara att få känna känslan av att vinna en tung titel när man känner så här starkt för laget. Den känslan, mina vänner, kommer att bli något alldeles extra.

För den kommer. Tro mig.

Jack Wilshere har skrivit på nytt kontrakt med Arsenal. Det är ett kontrakt som sträcker sig över flera år och det är naturligtvis strålande nyheter. Hade det inte varit för utvisningen för några matcher sedan så hade denna 18-åring spelat match efter match och haft ännu fler möjligheter att imponera på oss.

Vi har sett glimtar av hans kunnande, men som med alla andra världsklasspelare så kommer Wilshere att blomma ut efterhand. Grejen med en talang av Wilsheres storlek är att han redan överglänser de flesta av Premier Leagues och för den delen alla andra ligors mittfältare.

Vi har en kille som är uppfödd på Arsenal, här kan vi snacka Arsenal-DNA för att parafrasera Xavi, som i sina uttalanden inte ens funderat på att spela någon annanstans och som kommer att ge Arsenal och England fantastiska ögonblick av ren klass. England får nu en Fabregas, en mittfältare med stil, styrka och uthållighet och en sansös blick för spelet.

Arsenal och vi ska passa på att njuta så länge vi får ha både Fabregas och Wilshere i klubben, ett snyggare, smartare och mer briljant mittfältspar får man leta efter.

En annan som borde skriva på nytt kontrakt är Sczesczny. Just nu är han ute och svamlar om att pengar inte är frågan utan hur mycket han kommer att spela. Det är klart att han vill spela, alla vill spela, men han är 20 år och målvakt. Han har en karriär framför  sig tills han blir mellan 35 och 40 år. En klubb av Arsenals storlek behöver två riktigt bra målvakter och det bör inte råda något tvivel om att om WS är en riktigt bra målvakt så kommer han så småningom att få chansen att spela till sig en förstaplats. Det kommer bara inte att vara nu och det får han svälja, klubben ska inte hållas som gisslan.

Det finns klubbar som skulle använda Sczesczny som förstemålvakt vid en utlåning och frågan är om inte det är ett bra alternativ. Celtic har nämnts och jag personligen har inga problem med att låta Almunia sitta på bänken till Fabianski så länge han spelar bra.

Vi får ju faktiskt ett delikat problem i januari, vi har alla ropat på en målvakt hela sommaren och starten på säsongen pekade på att vi hade rätt i vår önskan, då Almunia läckte som ett durkslag. Fabianski har hittills spelat jättebra, men är våra målvaktsproblem lösta då? Hur ser vi på det när Fabianski klantar till det, är det Almunia som ska in igen då? Sczesczny? En helt ny målvakt? Skulle vi köpa nytt så måste vi förklara det för Sczesczny på ett bra sätt. Ibland är det skönt att inte vara Wenger.

God eftermiddag! Livet, Arsenal och allting viktigt som kommer där emellan går vidare. Gårdagens mål av Song får den här söndagen att ha en mycket ljusare ton än vad den skulle haft annars, trots att det regnar här i London. Tack vare Song tog vi tre mycket viktiga poäng igår och det är således inte konstigt att Wenger väljer att hylla honom:

Song is amazing because he came as a centre-back, becomes a defensive midfielder and now he plays like a striker. He has added something to his game. He has good timing to get into the box because in the first half he had two good chances, one on his right foot and one header as well. When you get two or three chances in the game as a defensive midfielder that means you have good timing. (It was a) fantastic piece of play and Clichy has improved a lot going forward. He is calmer and has a good right foot now as well.

Trots att det bara blev 1-0 igår såg vi vilken fantastiskt bred trupp vi har när vi är relativt skadefria. "Bara" sex skador får ändå ses som lite i Arsenal-sammanhang. Spelare som Walcott, Bendtner och Rosicky fick alla infinna sig på bänken, vilket säger en del, trots att man har hela sex spelare borta.

Walcott var igår bara millimeter ifrån att sätta ledningsmålet (stolpskottet) och det råder ingen tvekan om att han är en spelare som gjort "en Song" - en osannolik förvandling. Jag är verkligen exalterad över hans form och om han kan behålla den ett tag framöver kommer alla lag få se upp med en hypersnabb och hyperfarlig Walcott.

Wenger själv sa följande om matchen:

It was a relief because when you win with two minutes to go it is always a relief. We needed to be intelligent, patient not to make a mistake at the back with the West Ham team who had a strong spirit and were well organised. We didn't do anything stupid. We were intelligent. We kept going and out of this game you can say we had a great attitude and we have matured. You can see that in the way we handled when it doesn't work for us. I believe that the players remain calmer than before.

Om framtiden sade han följande:

It is too early in the season, but I have belief. We need to show from game to game we can handle every single game with a different aspect which the Premier League has - today we played against the team bottom of the league and it was a real battle. We have to show can compete like that in every game.

Läste nätupplagan av The Sun (nej, brukar inte läsa The Sun ofta) här om dagen och klickade in mig på artikeln om Arsenals vinst. Det var smått humoristiskt att läsa kommentarspåret där smått patetiska United- och Chelsea-supportrar skrev "Lucky Arsenal", "Lucky to get such a late goal" och "Arsenal is always lucky" när United avgjorde i 88e minuten i förra omgången och Chelsea avgjorde i den 83e minuten igår. Ja ni, det är nog mer tragiskt än roligt, faktiskt.

Det enda orosmolnet efter gårdagens match är Fabregas eventuella skada. Vi får hoppas att det löser sig! Om jag fick välja skulle jag låta Wilshere ta över Fabregas roll i bortamatchen mot Shakhtar Donetsk.

Wilshere får spela Champions League-fotboll. Foto: Bildbyrån.

Hur som helst väntar nu Nightmare November och om man ser tillbaka på lite statistik från denna gruvliga månad ploppar det upp både en och annan negativ minnesbild. Det är inget vackert facit vi har och vi har alltid haft något av en förbannelse över oss under denna månad. Det bådar dessutom inte gott med hela fem bortamatcher och enbart två hemmamatcher. Kommer vi att klara oss?

Om spelarna där ute spelar med ett stort självförtroende och går in i varenda match med en lika stor vilja som man hade mot Newcastle i Carling Cup råder det ingen tvekan om att det kommer att gå bättre än det gått föregående år. Det är dock enklare att säga än att genomföra. Det kommer hur som helst att bli spännande.

Bob Wilson var med på BBC Five Live igår (för er som vet vad det är) och avslöjade då någonting intressant. Han sade detta (tack What Up?):

I was pushing a certain individual and Arsene (Wenger) went in over the summer and offered amazing money for who I consider to be to most consistent goalkeeper in the Premier League. It was absolutely not Schwarzer. The person involved is at a club that under normal circumstances would be challenging Arsenal. One of the clubs with a great history and tradition.

Det är ganska enkelt att gissa sig fram till namnet utifrån detta uttalande. Det handlar nämligen om ingen annan än Liverpools Pepe Reina. Detta har dock jag och antagligen de flesta av er också känt till i flera månader då det fanns vissa personer som avslöjade detta i slutet av sommaren. Arsenal var genuint intresserade av Reina och lade även ett bud, men Liverpool vägrade helt enkelt att sälja Reina. Hur mycket budet låg på har jag dock ingen aning om.

Hur som helst blev Schwarzer andraalternativet när ledningen insåg att man inte skulle kunna få tag i Reina. Nu i efterhand tycker jag att det var extremt lyckosamt att vi inte genomförde köpet. Ödet var på vår sida den gången. Nu vet man visserligen inte hur det hade gått för honom om hans övergång blivit av, men med det spel Fabianski (och Szczesny) visat upp har vi ingen nödvändighet för en målvakt, speciellt inte Schwarzer.

Fabianski dominerar i luftrummet. Foto: Bildbyrån.

Efter Szczesnys imponerande insats mot Newcastle har Celtic och en rad andra klubbar börjat visa intresse för den unge polacken, men Arsenal kommer inte att låta honom gå. Ett nytt kontrakt ligger uppe och väntar på att bli påskrivet. Det känns dock som om Szczesny själv behöver en större bekräftelse att han finns i Wengers framtidsplaner.

Det roligaste idag är väl att tribalfootball (vem vill ens vara skribent på den sidan?) skriver detta. Roligt vah?

Så länge Fabianski storspelar (två nollor i rad nu!) behöver vi inte någon målvakt. Med Szczesny som back-up (jag är rätt så säker på att Almunia kommer att "vara skadad" ett bra tag framöver) har hela vår målvaktssituation ställts upp och ner. Visst, vad som helst kan hända och Fabianski kan komma att göra några tabbar här och där, men skillnaden nu är att risken för att det ska hända dels har minskat - avsevärt mycket dessutom - och dels att han lär bli förlåten om han gör en mindre bra insats (så länge det handlar om en enstaka match). Det skulle aldrig ha hänt för ett halvår sedan.

Jag är lika exalterad över Fabianskis storspel som jag är över Walcotts storform. Jag har börjat gilla den unga polacken allt mer och mer och i slutändan var allt han behövde några matcher och lite självförtroende. Sådant kan göra mer än man tror. Det här skulle han t.ex. aldrig ha vågat göra för några månader sedan:

Haha, både roligt och underbart!

Det finns fler rykten också! Karim Benzema är på tapeten ännu en gång och IMGscouting har sammanställt en rapport om Romelo Lukaku som Arsenal visat intresse för tidigare.

Annars kan vi idag njuta till denna bild som väcker lite gamla minnen samt denna fantastiska bild där vi ser Eduardo och hans lagkamrater ha en sambakväll hemma hos Denilson! Sist men inte minst kan ni även läsa denna något underliga historia.

Det här var dock allt för idag. Nu får ni ha det så bra! Själv ska jag ta en uppfriskande dusch! Hejdå!

Matchen igår var ett enda långt kval. Luften blev sämre och sämre inne på Sir Toby´s innan bollen till sist gick in och det drogs mer än en parallell till matchen mot wolves i våras när vi lyckades vinna efter 94 minuter. Vi behövde inte vänta riktigt lika länge på målet, men inte kändes det helt klart efter målet. Arsenal gjorde sitt bästa för att hålla i bollen och i efterhand var det kanske ganska stabilt agerande, men svordomarna haglade varje gång vi tappade bollen i det läget.

Det är fint med en seger, men egentligen borde jag ägna hela blogginlägget åt vår sanslösa inkompetens när det gäller att få in bollen. Jag borde svära över Denilsons brist på blick för spelet och kreativitet. Arsjavin måste få några matcher på bänken nu eller det kanske finns andra inofficiella konsekvenser? Han kanske städar omklädningsrummen med tandborste as we speak.

Istället väljer jag att vara nöjde med att vi vann. Att vi nu tillhör topp tre och har fått lite dagsljus ner till fyran och femman. Läggmatchen mellan Man U och Tottenham kan som vanligt bara sluta på ett sätt, men Chelsea låg illa på det mot Blackburn och med lite flyt kunde vi varit inom tre poäng från dem. De kommer att tappa fler poäng och då är vårt jobb att ta chansen och se till att det blir fight om ligatiteln så länge vi bara kan.

Nu börjar dessutom det som brukar kallas för Nightmare november. Det har blivit bättre de senaste säsongerna även om vi ändå har haft förtvivlat svårt att ta full pott under denna höstmånad. I år är det sju matcher som ska klaras av och så här ser det ut.

3/11    Shakthar (b)

7/11    Newcastle (h)

10/11  Wolves (b)

14/11  Everton (b)

20/11  Tottenham (h)

23/11  Braga (b)

27/11  Aston Villa (b)

Inte riktigt några drömmatcher även om vi inte möter något topp-fyra motstånd (Spurs är aldrig topp-fyra), vi har tre kandidater till topp fem varav två bortamatcher. Sammanlagt så har vi fem borta och två hemma vilket även det ger oss ett riktigt tufft schema. Mycket resande och ganska långa resor till på köpet, Braga och Donetsk är inga pendelorter och turerna till Wolverhampton, Liverpool och Birmingham kan väl inte sägas vara enkla.

Det finns alltså en överhängande risk att vi inte tar full pott under november. Då gäller det att vi tar poängtappen i strategiskt viktiga matcher, i detta fall under CL-gruppspelet. Vi kan nöja oss med kryss mot Shakhtar och förlora borta mot Braga. Då är vi ändå i praktiken klara.

I ligamatcherna måste vi nog helst vinna fyra av fem. Naturligtvis är det viktigast att vinna derbyt mot Spurs, och Newcastle hemma ska vara given seger. Då är frågan om vi har orken och inställningen att ta Everton, Wolves och Villa på bortaplan. Tar vi oss igenom november på ett bra sätt så har vi faktiskt lite vila at se fram emot i början på december. Kvartsfinal i ligacupen, hemmamatch mot Fulham och en förhoppningsvis betydelselös sista gruppspelsmatch hemma mot Partizan. Sedan ytterligare fyra dagars spelledigt innan vi ska åka till Old Trafford.

Kan spelarna bara bita ihop och göra sitt jobb under november så väntar två stormatcher mot Man U och Chelsea där vi kan spela nästintill avgörande matcher mot våra titelkonkurrenter.Det låter enkelt, men Premier League är världens tuffaste liga. Det finns inga lätta matcher som vi såg igår mot jumbon på hemmaplan.

Nu tar vi ett djupt andetag och håller andan för att klara novembers djuphavsdykning. Vi kommer att få se fantastiska saker, men vi måste se upp för underskattningsmonstret och vår vilja att gapa efter för mycket. Ta ett hinder i taget, fokusera rätt och spela förnuftigt så ska vi nog hösta hem en riktigt fin poängskörd. Jag följer med på hela resan och håller tummarna.

1a minuten - skönt.
10e minuten - det här ser ut att bli ett målkalas.
20e minuten - fan, West Ham kämpar på bra.
30e minuten - det här kommer att lösa sig förr eller senare.
40e minuten - hur kan vi inte leda?!
45e minuten - halvtidssnacket kommer säkert göra susen.
50e minuten - det här bådar gott...
60e minuten - kan den där förbannade jä-la bollen gå in i mål?
70e minuten - nu börjar det bli lite för nervöst.
80e minuten - satana helvetes mumintroll.
81e minuten - den kommer att gå in...
82e minuten - ...jag lovar.
83e minuten - nudå!
84e minuten - nej...
85e minuten - fan, fan, fan.
86e minuten - det här kommer inte gå.
87e minuten - COME ON THEN ARSENAL!
88e minuten - JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! SONG!!!
89e minuten - JAAAAAA! FY F-N VAD SKÖNT!
90e minuten - håll i det här nu boys.
95e minuten - YES, YES, YES!

Ja ni, livet börjar bli allt mer underhållande. Jag hade ingen biljett till dagens match, men det gjorde ändå ingenting eftersom jag skulle missa den - trodde jag. När klockan slog kvart i tre (engelsk tid) var jag dock klar och till min stora förvåning skulle jag hinna med att se matchen. Istället för att sitta hemma och titta på någon usel stream valde jag att springa ner mot Liverpool Street Station, springa ner i tunnelbanan, ta Central Line till Holston, byta till Picadilly Line mot Cockfoster och gå av vid Finsbury Park. Väl där småjoggade jag ner för Blackstock Road och gick in på Gunners Pub. Väl där satte jag mig ner och tog en uppfriskande öl.

Jag var några minuter för sen, men som tur var hann jag se hela matchen. I halvtid valde jag att gå ner till Highbury för att väcka gamla minnen. Den soliga och molnfria eftermiddagen gjorde det hela till någonting speciellt. Tyvärr gick det inte att komma in på Highbury Square (så som det brukar vara i 95 % av fallen), men när jag väl backade tillbaka och tittade mot öppningen vid forna East Stand fick jag nästan en tår i ögat. Känslan är omöjlig att beskriva.

Hur som helst promenerade jag tillbaka till Gunners Pub där jag tog en till öl precis när andra halvleken blåstes igång. Atmosfären var positiv och känslan fanns att det där ledningsmålet skulle komma förr eller senare. Den känslan höll i sig, höll i sig, höll i sig och höll i sig. Med det bollinnehavet och de målchanserna våra kanonjärer hade haft kunde det inte sluta med någonting annat än en seger. Ju närmare vi kom slutet började dock den där känslan långsamt försvinna ner för en mörk, ensam och kall skogsstig.

Tiden tickade vidare och varenda missad målchans började bli allt mer dyrbar. När vi når 88e minuten händer dock det otroliga. Alexandre fucking Song Billong tar saken i egna händer och lägger en yttersida till en framrusande Clichy på vänsterkanten. Clichy fintar i sin tur bort en försvarare och lägger ett superbt inlägg in i boxen som Song sedan språngnickar in! Målet var både fult, vackert, starkt, nödvändigt och effektivt, men framför allt betydde den tre superviktiga poäng.

Song har den här säsongen varit mycket mer offensiv än förra
säsongen och just nu verkar det resultera i fler mål från den krullige
kamerunen. Både jag och många av er blev väldigt frustrerade på Song i
början av säsongen eftersom han gick upp så långt i banan (vilket öppnade upp stora hål på mittfältet), men match
efter match har man nu börjat märka ett tydligt mönster som faktiskt tillåter Song
att ta några kliv upp i banan. När Song väljer att gå upp i banan har det
per automatik blivit så att Denilson eller Fabregas tar jobbet hemåt och
"vilar lite" medan alla andra anfallare och mittfältare går längre
upp i banan. Nästa anfall kanske Denilson går lite längre upp i banan - och då stannar oftast Song kvar långt ner på mittfältet.

Det här händer inte varje gång, men de senaste gångerna har Song tagit allt fler offensiva utflyker. Medan vissa är bra och nödvändiga är andra inte lika effektiva. Dock har det redan
resulterat i fyra mål, så det verkar absolut fungera.

Nu väntar Shakhtar Donetsk på bortaplan samt Newcastle på hemmaplan. Shakhtar Donetsk-matchen kan gå lite hur som helst eftersom vi inte är i ett megastort behov av tre poäng. Vi kommer att kunna vila ett par viktiga spelare (t.ex. Fabregas) för att sedan tagga järnet inför hemmamatchen mot Newcastle. Trots att vi slog Newcastle på deras egen hemmaplan skall vi inte underskatta dem "bara för att vi redan slagit dem en gång". Newcastle är Newcastle och Newcastle kan ta tre poäng både här och där, så det gäller att vara på tårna. Vi såg ju hur det gick mot West Ham idag. Och då pratar vi ändå om ett lag som i mina ögon är sämre än Newcastle.

Hur som helst var det här allt för idag! Om jag har tid - vilket jag borde ha imorgon - kommer naturligtvis ett inlägg dyka upp även imorgon!

P.S: Om ni åker till London de närmsta veckorna och vill träffa mig kan ni gärna höra av er på min mail (kristonel.elwe@arsenal.se). Jag har ingenting emot att träffa glada läsare!

Tack och hej!

Fredag kväll och precis som Kicken redan talat om för er så har Wenger varit ute och snackat tungan av sig idag på .com. Inte mycket att säga om, inga kontroversiella saker egentligen. Det betyder att det inte finns något sprängstoff jag kan hänga upp mig på om man bortser från hans uttalanden om offsideregeln, men den har jag nog snackat om några gånger nu så jag låter bli att haka på.

Däremot är det uppfriskande att klubben har för avsikt att förlänga kontraktet med WS. Killen har talang och ska från och med nu vara andremålvakt i Arsenal. Almunia kommer inte att stå särskilt många fler matcher i Arsenaltröjan och det är nog inte särskilt höga odds på att han är såld i januari. Vi behöver visa att om vi nu har en talang utöver det vanliga på målvaktssidan, så vill vi satsa på den talangen. Inte a-laget, men det fungerar faktiskt så att inte ens förstamålvakter kan spela alltid om man inte heter Shay Given och har James Harper efter sig. Jag tror Given inte missade en match på sju år eller något sånt i Newcastle. Helt sanslöst.

Matchen imorgon är väldigt viktig, precis som egentligen alla matcher i ligan. Vi måste hålla jämna steg med Chelsea och sen ta chansen när de tappar poäng. Då kan man så klart inte förlora på hemmaplan mot jumbon oavsett. Jag har länge väntat på West Hams uppvaknande då jag inbillar mig att deras material är för bra för att åka ur. Jag har också tyckt att Avram Grant skulle vara tränaren som skulle lyfta dem till en topp-tioplacering, men än så länge händer det inget.

De har endast vunnit en match, mot Spurs, men det är så klart ingen värdemätare, Hammarby skulle slå Spurs med förbundna ögon och en enbent katt i målet.Sett till alla parametrar som finns inför matchen ska det vara en enkel affär det här, men det är då som oron kanske är som störst. Jag tror ändå att det självförtroende vi lyckats bygga efter förlusterna mot Chelsea och WBA kommer att stå West Ham dyrt.

Det blir vinst imorgon. Toby´s kommer att se ett bord fyllt av medelålders gubbar i rödvita tröjor stå och vråla en tre-fyra gånger när de rödvita gör mål. Sen tar vi oss hem och hoppas att Tottenham förlorar samtidigt som United åker på stora käftsmällen och de röda korten haglar som spön i backen. Dessvärre möter de varandra och därmed kan de inte båda förlora. Kryss då, med vardera tre röda kort och felaktigt bortdömda mål. En och annan badbollsincident hade inte varit fel heller. Tycker ni att jag tar till grova ord så checka den här Spursbloggen där vi beskrivs som djävulen själv. Lite komedi så här efter en hård arbetsvecka.

God afton! Dagarna börjar gå allt snabbare och snabbare och ibland känns det som om man knappt hunnit vakna innan man ska lägga sig igen. Hur som helst har jag börjat få allt mer tid över och jag kommer förhoppningsvis komma med lite fler inlägg än vanligt (dock inte dagligen, inte ännu). Idag kommer jag att skriva det första "normala inlägget" på en 2-3 veckor, så ni kan nog räkna med att jag är lite ringrostig!

Under tiden jag varit upptagen har det ju hänt en del saker på Arsenal Sweden också. Vi har skaffat oss ett nytt souveniravtal vilket kommer att förbättra shop-arbetet rejält då det förhoppningsvis inte kommer bli några förseningar eller bortglömningar alls. Vår nya webshop hittar ni här! Observera att ni måste vara medlemmar och inloggade i shopen för att se och köpa varorna!

Så, många undrar säkert vad jag tänkte på när jag satte dagens rubrik. Well, det är ju nämligen så att Wenger pladdrat på rätt rejält efter vinsten mot Newcastle. Han berör allt från linjedomare till The Invincibles, vilket är en salig blandning av allt mellan himmel och jord.

Först väljer han att klaga på några problem med dagens offside-regel för att i nästa skede berömma de engelska linjedomarna. Sedan påstår han att Liverpool och Aston Villa kan vinna ligan. I nästa uttalande (som handlar om Szczesnys kontrakt) drar han till med ännu ett skönt citat:

An offer has been made. We are negotiating with him and try to extend his contract. He wants to stay, I want him to stay, so basically [a] plus plus [a] plus should be [a] plus!

Man kan inte göra så mycket annat än att älska den gamla (gamla och gamla...) gubben, right? Riktigt skön.

Hur som helst går han vidare med berättelsen om Szczesny:

I want to play him but our job is about competition. However he has the qualities to fight for the position and that is what I wish. Everybody advised me to buy goalkeepers and suddenly you ask me the reverse question that I have too many good goalkeepers!

However Wojciech is a very talented young one. We brought him in and he made the effort to come to the Club at the age of 16. He wants to be successful here and I want him to be successful here, so normally it should work out.

Szczesny är utan tvekan en supertalang, men det kommer ta honom ett par år innan han på allvar kan ses som ett förstaalternativ i Arsenal. Visst tycker många av er (och stundtals även jag) att han mycket väl skulle kunna göra bra ifrån sig om han fick förtroende redan nu, men det gäller att vara försiktig med en talang som Wojciech. Om han får ett par matcher i t.ex. ligan och gör en eller två tabbar kommer han dels få massvis med kritik, dels tappa massor av självförtroende och dels bli nedflyttad i målvaktsordningen. Visst kan man vända på det och säga att han lika gärna kan göra succé, men frågan är om Wenger är villig att ta den risken? Det tror i varje fall inte jag.

Szczesny - imponerande talang.

Le Professeur pratar även om vad en succésäsong betyder för honom samt att dagens lag kan bli lika bra som de upplagor utav Arsenal som vunnit stora titlar:

To go as far as we can on all fronts. It is very difficult to predict today, but there is a lot more to come out of this team. I feel the ingredients of successful teams that I had before are in there. It is just about how much we can get them out. We also of course need to keep all of our players fit. But as long as the attitude is right and at the end of the season when you look back you think ‘this team has given absolutely everything', I will be proud of them. After we will see how far that it.

There is a lot more to come out of this team. I feel the ingredients of teams which I had before who were successful are in there. It is just how much we can get them out and of course we need to keep all of our players fit. As long as the attitude is right and at the end of the season when you look back you think 'This team has given absolutely everything they could', you will be proud of them. If you ask all of our fans, they will want to win every single trophy. They will not rule out the Champions League, nor the championship, and for me they are right, because I am exactly the same, which is why I say let's give our best in every single competition and see where we stand at the end of the season.

Tränar'n väljer också att prata om Bendtner som gjorde en imponerande comeback (första matchen från start sedan ett bra tag tillbaka) mot Newcastle:

It is surprising how fit he was against Newcastle. He has worked extremely hard."We have not seen the real Bendtner since Tottenham last October, when he got a big problem with his groin. He played at the end of the season and at the World Cup but it was not Bendtner at full power because he was not right with his groin. This is the first time I have seen him again completely right, so in the next three or four weeks you should see the real Nicklas back.

Det märks verkligen att optimismen börjar sprida sig igen nu när det gått bra på sistone. Matchen mot Chelsea är som bortglömd och det känns som att vi verkligen andas i nacken på de blå, trots att de är mer än tre poäng framför oss. Wenger pratar redan om succérika säsonger och väljer att jämföra dagens Arsenal med upplagor av Arsenal som vunnit stora titlar förr i tiden (främst '98, '02 och '04). Någonting säger mig att det är lite för tidigt för att börja prata om just detta, men ja, det är åtminstone skönt att optimismen är tillbaka.

Diego Maradona - ja, Maradona - slog till med ett minst sagt oväntat citat när han i dagarna sade att han gärna skulle träna Arsenal (han menade det åtminstone):

Of course I would be interested [in working in England]. I was looking at Arsenal and Chelsea, and talking to Kevin Keegan. Everything is so perfect there. The players are surrounded by everything they need. It's phenomenal.

Skön snubbe - ja. Skön karaktär - ja. Bra tränare - njaee. Tränarmaterial för Arsenal - nej. Enkel analys.

Maradona som tränare. Foto: Bildbyrån.

Chamakh har imponerat stort under sina första månader i Arsenal och mycket tyder på att han är en Gunner 4 Life. Läs bara igenom hans senaste uttalande om Arsenal:

I’m at the club of my life. I don’t want to see too far ahead in football. I’ll go to the end of my contract. That leaves me four good years. I played in my favourite club in France. I’m playing now in the club I’ve loved since I was small. For others, it’s Real or Barca. For me, it was always Arsenal.

You can see that I finish each match completely used up. I take an awful lot of knocks. It’s difficult, so I want to take an enormous amount of pleasure during four years. I’m proud to be a Gunner. At the moment it’s nothing but pleasure. Everything is exactly as I thought it was. Whether it’s the football, the football culture, the supporters, the passion or the game itself, the speed … I haven’t been disappointed.

In the beginning I put a bit too much pressure on myself because I was following in the footsteps of Thierry Henry and Emmanuel Adebayor. Knowing that I’ve only ever known one club, I knew I’d need at least a season to adapt, but I’m ahead of schedule. I never imagined I’d play as much, but with suspensions and injuries, I’ve taken advantage and that’s helped me progress.

Går det att älska Arsenal mer? Jadå, det går det naturligtvis, men det finns ingen tvekan om att Chamakh är en spelande supporter. Han har ett enormt stort hjärta för klubben och det märks inte minst av de uttalanden han gjort om Arsenal, speciellt detta. Otroligt kul att läsa!

Dessa tre kommentarer till uttalandet här ovan var förresten riktigt humoristiska.

Cesc är den enda Arsenal-spelaren att bli nominerad till Ballon D'Or och han firar det genom att rocka loss med Hleb. Denilson har å andra sidan gjort någonting helt annat - nämligen bytt frisyr. Det går egentligen inte att kommentera det bättre än Ahldén (var det han?) gjorde igår: Kan någon säga åt Pienaar att Denilson stulit hans frilla.

Sist men inte minst kan vi avsluta med en underbar bild av Arsenals kapten, legend och trotjänare: Captain Fabregas

El Captain!

God afton! Livet i London har börjat hektiskt, men nog börjar man vänja sig. Det är bråttom hit och dit och man springer runt på gatorna vid Bishop's Gate för att hinna med bussar, tunnelbanetåg och allt vad man behöver hinna med. Stressigt är väl ordet jag letar efter. Det finns dock någonting enormt fascinerande kring att springa runt på gatorna iförd rock och halsduk, fånga en tidning från ett tidningsstånd (i farten), undvika att kollidera i andra människor och sedan andas in atmosfären när du väl märker att du faktiskt inte har så bråttom som du trodde att du hade.

Hur som helst har ni även märkt det här på bloggen (att jag haft det lite stressigt) då jag inte har haft tid att uppdatera så ofta. Det jag kan säga är att jag kommer att börja uppdatera bloggen dagligen igen, men det först om ett par veckor när allting börjar rulla på som vanligt. Tills dess får ni dock klara er med uppdateringar lite då och då. Jag vet att det är svårt för vissa (de som läser dagligen), men tyvärr är det som det är.

Självklart såg jag matchen igår och det med stor glädje. Igår såg jag det Arsenal som jag lärt mig att älska. Visst, det fanns vissa saker som jag inte gillade och det var långt ifrån en absolut perfekt match, men det var någonting speciellt över gårdagens lag. Ett lag som hade en superb blandning av ungdom, erfarenhet (erfarenhet och erfarenhet...) och skicklighet. Ett lag som gick ut på St James Park med en vilja att gå vidare i Carling Cup. En vilja som var minst trippelt så stor som den varit under föregående år. Ett lag som gjorde både konstiga, fina, underbara och effektiva mål. Ett lag som kämpade in i det sista, trots att man ledde med hela 4-0.

Det fanns även en stor glädje av att se vissa spelare. Theo Walcott var superb, galant och allting som kommer där emellan. Det var otroligt skönt att se att han tog vid vid samma punkt där han slutade. Om Walcott fortsätter så här kan vi mycket väl ha en målskytt som gör 20+ mål per säsong, i många år framåt (hoppas jag för mycket?). Visst är Theo ung och skadedrabbad, men han har redan gjort sex mål på fyra matcher. Den unge engelsmannen är utan tvekan säsongens utropstecken, åtminstone hittills!

Det fanns naturligtvis andra spelare som gjorde bra ifrån sig. Nicklas Bendtner visade ännu en gång varför han kan komma att bli väldigt viktig för Arsenal med sin tyngd, längd och sitt fina fotarbete (läs: avslut). Eboue visade att man i princip kan spela honom överallt på plan och ändå se honom komma undan med minst godkänt i betyg. Wojciech Szczesny (ja, jag kan stava hans namn utan att googla upp det!) visade att han mycket väl kan bli nästa Casillas/Buffon om hans utveckling går lika spikrakt uppåt som den gått de senaste åren. Det kommer att ta tid, oavsett hur mycket Szczesny vill spela.

Viljan är dock det jag kommer bära med mig som det största minnet från gårdagens match. Jag har pratat om vilja många gånger förut och ofta klagat på lagets något naiva mentalitet. Igår såg det dock verkligen ut som om laget bestod av elva fullvuxna män (bortsett från Vela som mer såg ut som en vilsen höna). Newcastle är inget enkelt lag att möta - speciellt inte på St James Park - och trots att de inte ställde upp med sitt absolut bästa lag var det ett lag som utan tvekan kunde gått vinnande ur striden.

Efter ett par riktigt lyckade matcher känns det nu mycket bättre än det gjorde för några veckor sedan (likaresultatet mot Sunderland, förlusterna mot WBA och Chelsea och ö.h.t. det svaga spelet). Skadefronten ljusnar ständigt (Ramsey och RvP kan vara tillbaka i full träning nästa vecka!) och spelet börjar se allt bättre ut. Det är bra med tanke på vilken tuff period som väntar. Nightmare November står inför dörren och om man tittar på lite gammal statistik från just november månad är det inga ljusa siffror man får beskåda.

Hur som helst skall det bli extremt intressant att följa och vi får verkligen hoppas att det går så bra som möjligt. Tufft motstånd väntar för såväl Chelsea som för Manchester United, så vi har all möjlighet i världen att knappa in lite till på Chelsea då vi möter West Ham på Emirates i helgen. Förra säsongens hemmamöte mot West Ham blev ju extremt tufft (Vermaelen utvisad precis före halvtid), men tack vare ett tidigt mål av Denilson, en straffräddning av Almunia och en sen straff av Fabregas gick allting bra.

Nu skall jag dock gå till sömns och försöka drömma mig bort i en fin liten fantasivärld. Jag har ingen aning om när nästa inlägg kommer att dyka upp, men om jag har tid över lovar jag absolut att komma med ett inlägg imorgon! God natt!