Senaste blogginläggen

Ja, snart vet vi hur många som är hela, trasiga och mer eller mindre ligger i respirator efter att landskamperna är färdigspelade.

Senast i helgen var ju Sagna skadad och frånvarande i de grodätandes landslag. Clichy och Nasri spelade mycket och detta talar väl för att de kommer att gå sönder i nästa match, för inte kan de väl hålla nästan 170-180 minuter?! Eller kommer man att spela Gourcuff istället för Nasri?

Likadant Wilshere, som lirade 90 minuter med U21 och nu ska ta sig an de stora grabbarna igen. Som väl är, så tror jag inte att han får spela så jättemycket, men man vet aldrig. Killens säsong har varit fantastisk hittills och det var väl ingen som protesterade över att han blev månadens lirare i september?

Okej, jag må låta något överpessimistisk angående våra skador, men faktum är att det är i hög grad vid dessa tillfällen då våra spelare går sönder.

Har vi en för mild gräsmatta på träningsanläggningen? Jag har tidigare varit inne på att den kanske är för dålig, för påfreststande, med tanke på alla skador. Det kanske är så att de är alldeles för bortskämda med fina planer att de skadar sig på andra planer? Någon som har statistik på om det är hemmaplan eller bortaplan som syndar mest när det gäller att åsamka skador?

Som om ett amerikanskt supermilitärflygplan skulle använda en ödelagd landningsbana i innersta Sibirien en blåsig natt i januari. Det skulle nog gå åt pipan det också.

*****

Benik Afobe gjorde hattrick i senaste landskampen i Englands U19-lag. Fyra baljor och två assist på två matcher är ju ett okej facit för denna gång. Dessutom för att endast vara 17 år.

En ny Ian Wright i vardande? Jag hade inte bangat.

Å andra sidan var väl Jay Simpson en stjärna i unga år han också. Idag spelar killen i Hull i Championship. Med andra ord ska vi inte ropa hej ännu, men vi ska absolut fortsätta hoppas.

*****

Snart är vi uppe i 4 400 medlemmar.

I oktober.

Helt otroligt.

Projekt 5000 2011 är på väg att bli mer än en dröm.

Bara 605 kvar... kämpa...

Meningslösa internationella uppehåll och tidningarna försöker få oss lockade av Johan Elmanders fenomenala form. Deprimerande var bara förnamnet. Jag har själv tagit ett par dagars bloggledigt, lite av den där typen jag har haft förut. Ren lathet kallas det och det blir så ibland. Idag har vi haft kalas hemma för sonen som på det tjänat mer än jag gör på en månad känns det som.

Hursomhelst så tillhör fransmännen återigen de vinnande lagen i Europa. Det är väl bra. Mindre bra är att de fortsätter att envisas med att ta ut Arsenalspelare i laget som riskerar att bli skadade. Kan de inte fatta att Diaby kan vara riktigt dålig och att Sagna har för dåliga inlägg?

Engelsmännen är beroende av Jack Wilshere både i u-21 och i seniorlaget. Vi kanske ska spela honom i FA Youth Cup?

Mancini har tydligen sagt att Arsenal och Chelsea spelar den tekniskt bästa fotbollen men att Chelsea kommer att vinna ligan på grund av större tyngd rent fysiskt. Några invändningar? Snacka om att snacka om självklarheter.

Liverpools elände är eländigt tycker jag. Det ska inte gå att missköta en klubb på det sättet. Ännu en anledning att se över de ekonomiska styrreglerna. Nu kommer det antagligen att lösa sig om de bara får godkänt för de nya ägarna, men hur ser Liverpoolsupportrarna på det, vill de ha en sugardaddyägare?

Den utvecklingen kommer vi aldrig att se i Arsenal säger Hill-Wood. Nej, det får vi inte hoppas, för då kan vi lägga ner. Det är fan inte roligt att se sitt lag drivas som ett Monopolföretag, där man har fiktiva summor att röra sig med och där man kan köpa vilka spelare man vill och slänga tillbaka de man inte vill ha till reapris eftersom man inte behöver ta ansvar för att klubben går jämnt upp i slutänden. Gärna satsningar på spelare till Arsenal, men försiktighet är en dygd i de här sammanhangen.

God eftermiddag! Landslagsuppehållet fortsätter och snart är det då dags att se vårt kära Sverige gå ut på Amsterdam Arena och klå holländarna!  Det märks för övrigt att det är landslagsuppehåll med tanke på att det knappt finns någonting arsenaliskt att rapportera om. Jag gör dock som alltid mitt bästa försök att tillfredsställa både min och er abstinens!

Först tänkte jag dock prata om just landslagsuppehållet. Själv passade jag på att titta på Serbien - Estland som faktiskt visade sig bli en mycket bra fotbollsmatch. Som ni kanske märkt har jag tittat på Estlands landslag ganska mycket på sistone och jag vet inte riktigt varför, men det är någonting kring dem som osar skräll hela vägen. De var väldigt nära att vinna över Italien, men förlorade knappt med 2-1. Utöver det har man nu tagit sex poäng på tre matcher och en bortavinst mot Serbien är någonting man absolut kan hänga i granen med stolthet. Och vad sägs om denna pärla från Middlesbrough-spelaren Tarmo Kink? Eller det här självmålet från Lukovic.

Hur som helst fanns det även ett par Arsenal-spelare in action igår:

• Andrey Arshavin spelade 90 minuter när Ryssland lyckades besegra Irland med 3-2.

• Tomas Rosicky spelade 90 minuter då Tjeckien vann över Skottland med 1-0.

• Jack Wilshere spelade 90 minuter för Englands U21-lag när de vann över Rumäniens U21-lag med 2-1.

Arsenal-spelare som kan komma att spela matcher idag är:

• Bacary Sagna, Abou Diaby, Gael Clichy och Samir Nasri kan komma att spela för sitt Frankrike som idag möter Rumänien.

• M a r o u a n e Chamakh kan starta för sitt M a r o c k o som kommer att spela mot Tanzania.

• Emmanuel Eboue kan bli involverad när Elfenbenskusten möter Burundi.

En intressant detalj kring Jack Wilshere är att han blivit uppkallad till både U21-laget och seniorlaget. Efter gårdagens match med U21-laget kommer han nu fokusera all sin kraft på seniorlaget som kommer att möta Montenegro på tisdag kväll. En match där han mycket väl kan komma att bli involverad.

Wilshere har spelat mycket på sistone. Foto: Bildbyrån.

Personligen är jag smått orolig för unge Jack eftersom han spelat kolossalt mycket på sistone. Han har nästan spelat varenda match för Arsenal och nu är han dessutom högaktuell i både Englands U21-lag och seniorlag. Är inte ni oroliga över att pressen blir (läs: kan bli) för stor för honom?

U21-lagets landslagstränare Stuart Pearce säger följande om Wilshere:

Wilshere has linked up with the senior team tonight, with is always the priority. We won't have him next week, but we're confident.

Vi får verkligen hoppas att Wilshere pallar trycket och inte blir skadad!

Medan Jack sliter hårt i både klubb- och landslaget passar Cesc Fabregas på att chilla på en fin liten playa. Eller vad sägs om den här fantastiska bilden på vår kapten? Livet som fotbollstjärna måste vara helt underbart ibland.

Samir Nasri är tillbaka i det franska landslaget efter att ha blivit petad under VM. Nu talar det mesta för att han vill ha revansch. Åtminstone om man ska tro hans senaste uttalande:

You could sense everyone wanted to play really well for him and the coach got his message across really well. He [Blanc] simply inspires respect: he won the World Cup, he played for Manchester United, Inter and Barcelona and has already proved himself as a coach at Bordeaux by winning the league and taking the club to the Quarter-Finals of the Champions League. That sort of background means the players listen to him and want to give everything for the shirt.

My aim is to become one of the most important players in the team. We're aiming to qualify for Euro 2012, and to have a good tournament if we get there. There's a lot of hunger in the team to make up for France's poor performances at Euro 2008 and this summer's World Cup.

France didn't play as well as they might have done at those tournaments so we want to return to the standards we set before and re-establish France as a footballing nation.

Jag tror att Frankrike letar efter samma comeback-kick som de fick efter VM 2002. Där gjorde det franska landslaget allting annat än succé, trots att hela laget var fyllt av superstjärnor. Fyra år senare spelade man dock i VM-final. Med Laurent Blanc som förbundskapten och med en helt annan fotbollsstrategi kan man mycket väl nå långt i EM 2012. Det kommer dock inte ske över en natt, utan sådant tar alltid tid! Vi hoppas - å Arsenal-spelarnas vägar - på det bästa!

Nasri är på landslagsuppdrag. Foto: Bildbyrån.

Chamakh har ju pratat om både ett och annat om sin första tid i Arsenal. Nu säger han att Fabregas var en av anledningarna varför han valde att skriva på för Arsenal:

I believe keeping Fabregas at the club showed the ambitions of the club. Also, on a personal level it was great for me as I have always wanted to play in the same team as him and it was one of the reasons why I joined Arsenal.

Nu lär Chamakh ha skrivit på för Arsenal oavsett om Fabregas hade lämnat eller ej, men jag tror att tiden i Bordeaux med en viss Yoann Gourcuff fick honom att bli sugen på att spela med en spelfördelare som är ännu bättre. Om Gourcuff är en Charmander så är Fabregas en Charizard. Så enkelt är det!

Nu till någonting helt annat! Roberto Mancini tror fortfarande att Chelsea kommer ta hem Premier League, men han säger även någonting intressant om Arsenal:

Chelsea are the strongest team in the Premier League.Technically, only Arsenal are on a par with them, but Chelsea have greater physical power. That is the only difference and what gives Chelsea the edge.

After the game against Chelsea I said to Ancelotti, ‘I beat you, but you will win the Premier League so you are better off than me. I still think Chelsea will win the title.

Chelsea är just nu det bästa laget i ligan, inget snack om saken. De två lag som över huvud taget har en chans att rubba dem är Manchester United och Arsenal. Vem det blir som klarar av det bäst får vi se när säsongen närmar sig sitt slut.

Innan jag levererar dagens sista nyhet kan ni alltid checka in "Spotlight" med Thomas Vermaelen.

The Verminator berättar bl.a. om sin barndom i senaste "Spotlight". Foto: Bildbyrån.

Jag vill även passa på att uppmärksamma kvällens Arsenal-quiz! Jag kommer ikväll att hålla ett litet (okej, ganska stort!) Arsenal-quiz i vår egen IRC-kanal. Alla frågor kommer att handla om Arsenal och det finns både enkla, medelsvåra och supersvåra frågor som skall besvaras! Om ni inte är upptagna ikväll är det ett hett tips att komma in på IRC ikväll mellan sju och nio! Ni som inte har IRC kan alltid komma in i kanalen via ett enkelt knapptryck. Klicka er in här och ange erat nick (t.ex. erat namn) och tryck på "join chat"! Välkomna!

Dagens intressantaste "nyhet" står Robert Pirès för. Han har valt att beskriva sin första match i Arsenal (från bänken) och det är en ganska rolig historia:

Let me tell you a story about my first game at Arsenal. It was away to Sunderland and Arsène Wenger said to me, 'I'm going to put you on the bench and you'll be able to see how they play football in England'.

I can tell you that after 20-25 minutes I wanted to return to France because I could tell how difficult it was going to be here, that's how it all started for me. It was his way of saying, 'Look, if you want to succeed in English football it's going to be very, very hard'. He was right.

That day at Sunderland was a real shock for me in terms of the way the sides got stuck into each other. [Wenger] had confidence in me, picked me and I adapted to the style of play, there's no question that I had the best years of my career here, at Arsenal.

Åh, Pirès Pirès! Vad jag älskade den killen i mina unga da'r. Som en liten hyllning till honom tänkte jag posta samma video som Arseblog postade i dagens inlägg. Hur fantastiskt var inte det laget? Hur fantastisk var inte Pirès? Omöjligt att inte älska honom!

Det här var dock allt för idag! Som ni märker är det väldigt glest på nyhetshåll, men jag gör som sagt mitt bästa! Vi hörs igen imorgon. Förhoppningsvis finns det lite mer att prata om då! Tack och hej!

[video:http://www.youtube.com/watch?v=Va0FapiaqPc]

God eftermiddag! Välkomna till ännu ett inlägg här på Arsenal Sweden. Landslagsuppehållet är i full gång och tar upp nästan all plats i media. Som tur är finns det fortfarande Arsenal-relaterade saker att skriva om!

I dagarna har både Ray Parlour och Robert Pirès talat ut om de gamla goda tiderna. Dessutom hoppas jag att ingen missat nyheten om att fransmannen just nu tränar med Arsenal, precis som Sol Campbell gjorde förra hösten. Varför han gör det är p.g.a. att han vill hålla sig i form för att kanske bli erbjuden ett kontrakt av ett franskt Ligue 1-lag. En comeback i Arsenal känns dock ganska utesluten.

Hur som helst har Parlour bl.a. pratat om tur. Ett ämne han nuddar idag igen:

I think it's going to be very difficult [to go unbeaten] because you're always going to have a bad day. You need a lot of luck as well. We didn't really talk about it until six or seven games to go. We wanted to win the league first and foremost, but then suddenly the press brought up that we hadn't been beaten yet. It was an amazing situation because when you win the league you sometimes take your foot off the pedal and lose the next game.

In 1998 we won the league against Everton when Tony Adams scored and then we lost to Liverpool 4-0. But in 2004 we had to concentrate to the end because we had to go unbeaten. I think the last game of the season was Leicester and we were 1-0 down at half-time. It could have been blown out of the water then. But this is the luck you need.

At Old Trafford in augusti, Van Nistelrooy hit a penalty in the last minute of the game to get Man United to win. He crashes it on the bar and martin Keown jumped up like a lunatic. We could have lost it in augusti, so you need that little bit of luck along the way.

Jag har pratat om tur - som jag brukar nämna vid som Fru Fortuna - många gånger tidigare. Alla - exakt alla - lag som någonsin vunnit Premier League eller Champions League har haft tur på vägen. Det är helt enkelt en ingrediens som är ett måste om du vill vinna en stor titel. Precis som Parlour berättar i sitt senaste uttalande är tur ett måste för att vinna ligan.

Och vi hade aldrig suttit här och pratat om The Invincibles om van Nistelrooy satt den där straffen i augusti 2003. Det hade aldrig blivit ett oslagbart, speciellt och unikt lag av Arsenal. Visst hade det varit ett bra lag, men folk kommer att prata om det Arsenal-laget i flera generationer framåt. Det hade aldrig hänt om en pålitlig målskytt som van Nistelrooy faktiskt gjort det han var bäst på - att göra mål.

Bilden säger allt. Foto: Bildbyrån.

Tur är ett måste i dagens fotboll. När det blåser i medvind för laget är det ingenting att skämmas över, utan det är någonting man ska ta vara på.

Pirès har även han pratat ut om de gamla goda tiderna:

[The squad] was a well-organised side with solid foundations. It was made up of mainly English players and one particular important player for me was Tony Adams. He set an example and was a sort of guide for me, he talked to me a lot. It’s not easy where you arrive at a new club as a foreigner and the fact that Tony Adams welcomed me the way he did certainly made things easier for me. But it was all up to me to play well.

We French players knew we were under a lot of pressure because Arsenal had signed several of us and we knew we needed to win something.There was lots of attention on us especially from the English press. It was straight on us whenever we had an off day. In the end we succeeded by winning the league and cups as well.Unfortunately, the one trophy still missing from Arsenal is the Champions League.

Arsenal var ju lite annorlunda på den tiden. Det fanns en fantastisk stomme, fantastiska spelare och fantastiska ledare. Den saknade pusselbiten var en fantastisk tränare, vilket man fick tack vare värvningen utav Arsène Wenger. Sedan hjälpte det naturligtvis till att det bara var Manchester United som konkurrerade om ligatiteln. De gånger Arsenal inte vann, de gånger vann United - och vice versa. Så gick det till i hela sju-åtta år (från 1997/1998 till 2004/2005) fram tills en viss Abramovich kom in i bilden.

Dagens Arsenal är ju nästan helt annorlunda än det Arsenal många av oss växte upp till (de allra äldsta växte ju upp till ett ännu mer annorlunda Arsenal [80-talets Arsenal]). Trots det älskar man klubben lika mycket nu som man gjorde då. Det handlar bara om att anpassa sig till nya spelare, nya motståndare, nya arenor, ja, nya tider helt enkelt.

Arsenal såg annorlunda ut back in the days. Foto: Bildbyrån.

En ny spelare i Arsenal heter ju M a r o u a n e Chamakh och han har tagit tillfället i akt att hylla Jack Wilshere:

I have been very impressed by Wilshere. 'Wilshere is a great player and I think he is only going to improve further. As well as being a great player he is adorable off the pitch.

Alla verkar hylla Wilshere både hit och dit just nu, men det kanske inte är så konstigt om man läser följande. Ganska bra, eller hur?

Efter landslagsuppehållet möter Arsenal Birmingham. Förutom en svensk f.d. Arsenal-spelare finns det nu även en till f.d. Arsenal-spelare i Birmingham, nämligen vitryssen Alexander Hleb. Han ser fram emot drabbningen på Emirates och säger följande:

It will be very special for me. Arsenal are a fantastic team but we will still try to take maximum points. We’re good enough and now we just need to find more confidence. I don’t know what has been lacking [for us]. It’s difficult to explain but this is just football and we need to be positive. I’m not in shock. Of course, Birmingham are different from other teams that I’ve played with but the team is good, we can fight and play football. We need to give a little bit more but I can feel it coming, hopefully it will in the next game. This team are training fantastic and we need to bring that into the games. I’m sure a win is coming.

Hleb är egentligen det bästa exemplaret man kan ta fram på vad som händer när man lämnar Arsenal. De stora pengarna, den stora klubben och de tunga titlarna lockade, men allt han fick ut från sin tid i Barcelona var ren misär. Först blev han alltså utlånad till sin forna klubb Stuttgart där det inte gick allt för bra. Nu är han i sin tur utlånad till Birmingham där han spelat tre matcher, men inte gjort något större intryck.

Hleb skulle aldrig ha lämnat Arsenal. Visst, han var inte en av de bästa, men han fick starta varenda match och tillsammans med Flamini och Fabregas skapade de underverk. Om han bara stannat och kämpat vidare skulle hans karriär gått uppåt istället för neråt. Men men, han tog ett beslut som han kommer att ångra resten av sitt liv. Ingenting att göra åt saken.

Hleb var uppskattad under sin tid i Arsenal. Foto: Bildbyrån.

Ryan Shawcross är en spelare som vi alla känner till. Han har ju gjort sig känd som "not that kind of a player" när han repetivt utfört vårdslösa tacklingar. Det är alltså ingen chock att han går ut och försvarar spelare som Nigel De Jong och Karl Henry - som bägge varit ansvariga för tacklingar som resulterat i brutna ben. Benknäckarklubben någon?

Ända sedan Wenger värvades till Arsenal har klubben aldrig åkt utanför Europas gränser under sin försäsongsturné. Nu verkar det dock vara dags då det finns stora pengar att tjäna på en sådan turné. Förslaget var redan uppe förra året, men p.g.a. VM ville inte Wenger riskera någonting. Om ni vill läsa mer om vad som komma kan så kan ni göra det här.

En spelare som tack och lov inte kommer att spela landskamp i veckan är Cesc Fabregas. Istället för att spela fotboll kommer han att vara social med familjen och ta lite tid för att vila. Dessutom kommer han att stödja Spaniens försök att få VM 2018.

Fabregas är busy. Foto: Bildbyrån.

För er som vill se väldigt sällsynta bilder på Henry före tiden i Arsenal kan ni klicka in er här. Intressant! Ni som vill se hur Arshavin ser ut i håret efter en tuff dag kan göra det här.

Även transferrykten finns det gott om! Just nu handlar det mest om målvakter. Arsenal skall bl.a. vara intresserade av Athletico Bilbaos Gorka Iraizoz och Ajax M a r t i n Stekelenburg.

Sist men inte minst vet jag att väldigt många av er inte gillar Zlatan, men den här historien är rätt så grym trots allt.

Det här var dock allt för idag! Ha det så trevligt ute i stugorna. Vi hörs imorgon. Tack och hej!

God eftermiddag! Visst är det så att jag överdriver lite i dagens rubrik, men sanningen är att jag blev smått chockerad när jag skulle gå igenom dagens Arsenal-nyheter. Förra målvaktsattacken ägde ju rum för bara någon enstaka vecka sedan och nu är det redan dags får säsongens andra målvaktsattack.

För er som inte kommer ihåg det var det ju så att Szczesny uttalade sig väldigt kritiskt till behandlingen utav Arsenals målvakter. Bl.a. menade han att han var värd en chans från start, trots sin ringa ålder. Allt han sade kan ni läsa igenom här. Nu är det dock Mannones tur att sjösätta en ny attack. Hingsten från Italien menar att även han borde fått spela vid det här laget:

Last year I played nine games and with me, Arsenal never lost. They brought Almunia back and then Fabianski started in the game at Chelsea, I get annoyed when I don’t play, it’s not as if the other two do that well. I would consider a six-month loan deal just to play.

Det är minst sagt en syrlig attack han sjösätter. Jag har tagit upp Arsenals målvaktsproblem många gånger tidigare och jag håller fast vid det jag sagt då. Det sätt man behandlat målvakterna på är under all sorts kritik. Målvakterna har tagit skada, supportrarna har tagit skada och laget har tagit skada av all turbulens som skapats kring målvaktsfrågan.

Ända sedan de svaga målvaktsinsatserna förra säsongen har Wenger valt att inte ta sig i nacken och komma åt en lösning. Han har givit hopp till alla målvakter, för att sedan ta ifrån dem hoppet på ett minst sagt bryskt sätt. Jag kan utan tvekan sätta mig in i både Szczesnys och Mannones situation. Både Almunia och Fabianski har radat upp mycket bleka insatser, men ynglingarna har ändå inte fått visa vad de går för, utan de har snällt fått spela kvar i reservlaget.

Samtidigt kunde exakt alla läsa om sommarens transferspekulationer. Det var rykten om nya målvakter i princip varje dag och det finns ingen tvekan om att de målvakter som redan finns i Arsenal berörts av det snacket.

Man kan fråga sig om det finns "ett rätt sätt" att agera i den här frågan, men om jag varit Wenger hade jag visat prov på annorlunda ledaregenskaper och bestämt mig tidigt för att antingen köpa in en ny målvakt eller att ge en av våra nuvarande målvakter chansen på riktigt. Om den här målvakten som fått mitt förtroende inte visat sig leverera på en reguljär basis hade jag gett någon annan chansen. Så enkelt är det.

Nu är det dock för sent för att agera. Det bästa man kan göra nu är att ge en målvakt allt förtroende och hoppas att han levererar. Fabianski har spelat de senaste två matcherna (en tuff bortamatch i CL och en tuff bortamatch i PL) och klarat sig med bravur. Han har inte kunnat göra något åt de mål han varit tvungen att släppa in. Däremot har han radat upp flera fina räddningar. Vi får hoppas att han fortsätter så efter landslagsuppehållet.

Nu till någonting helt annat. Laurent Koscielny har avverkat sin första tid i Arsenal och om den har han följande att säga:

[Signing for Arsenal was] a lot of joy. My father and my girlfriend were there at the training ground. It’s a greater satisfaction considering all the work involved from me and my family.

Sometimes players are in need of mental support from their friends and family and mine were a great support for me and they contributed to my success as a footballer. When I arrived I knew there were plenty of French players to help me adapt to this new life, with a new coach, a new language and a new football of course.

The French players helped me a lot to get integrated into the squad but the English players were very welcoming and friendly with me as well, showing a lot of respect considering my situation and all went fine.

I believe we have a very good team with very good players. Yes, there have been a lot of departures in the defence but we have four quality centre backs and I believe we have enough quality players all over the field to win a trophy.

Koscielny har ju börjat sin tid i Arsenal med att både imponera och inte imponera. Han har gjort flera vitala misstag, men han har stundtals spelade väldigt stabilt. Hur som helst tar det en lång tid att acklimatisera sig och jag tror Koscielny bara kan bli bättre och bättre. Hur som helst skulle jag klassa det som en bra värvning. Åtminstone just nu.

Abou Diaby vill vinna guldbollen och gör ingen hemlighet av det. I dagarna har han även berättat om att Chelsea försökte värva honom under sin tid i Auxerre:

Did Chelsea try to sign me in 2005? Yes, but it was very complex. I visited the facilities but when I was there I had a chat with Lassana Diarra and he told me: ‘Abou, I have not played for three months’. That made me hesitate. I even had a chat with Jose Mourinho. He was very frank and told me: ‘I have a big team, with big players and I can’t guarantee you anything, but we do want you’.

Meanwhile, Arsene Wenger told me that he was looking for a midfielder to replace (Patrick) Vieira, that I had the same profile and that I would play. Also, at that time, Arsenal had the French connection. Robert Pires and Thierry Henry were there, and that makes you dream. There were choices to make and Arsenal wanted me. They seemed exciting to me.

People told me: ‘You will make a complete mess if you go abroad so young’. But I have my own objectives and I have tried to match them. I want to play for a big club, be in the French team and be a great player. I dream of winning the Ballon d’Or. I hope to win it one day. There is no shame in saying that.

Diabys problem är och har väldigt länge varit att han har en låg lägstanivå, men en hög högstanivå. Han har ingenting mitt emellan. Antingen är han en besvikelse eller en succé. Dessutom har skadorna förstört hans karriär. Hans skadehistorik är inte rolig att läsa på något sätt.

Om Diaby skulle vara frisk en längre tid, given i startelvan och ha självförtroende skulle han utan tvekan blomma ut till den världsspelare han har potential att bli. Efter succén i det franska landslaget är han näst intill given i startelvan där, så nu gäller det för honom att göra en liknande succé i Arsenal. Jag tror utan tvekan att han har potentialen, men frågan är om inte skadorna kommer att sätta stopp för den potentialen. Jag hoppas verkligen inte det.

Lite glada nyheter har vi också! Ramsey kommer att börja träna för fullt om tre veckor och Bendtner tränar redan nu med a-laget. Brian Flynn och Nicklas Bendner kommenterar:

Flynn: I’ve spoken to Aaron and he told me he will be back in full training in three weeks. It’s great news for Arsenal and Wales.

Bendtner: Now I am ready. Some of the boys have time off because of their internationals, but otherwise I train together with the other first-team players at Arsenal and I have enjoyed myself so much.I have no pain in the groin and have trained so hard physically that maybe I am in my best shape ever.I need only a couple of reserve team matches to be quite sharp in football terms. It is my hope that I can be with the first team in 14 days.

Andra spelare som kommer att vara tillbaka (antingen till match eller i träning) är Robin van Persie, Theo Walcott, Thomas Vermaelen och Kieran Gibbs. Nu får vi verkligen hålla tummarna för att ingen av våra andra landslagsspelare skadar sig i veckan.

Cesc Fabregas berättade på sin Twitter att han var tillbaka från sin skada bara två dagar efter matchen mot Chelsea. Han berättade även att han hade kunnat spela om matchen ägt rum två dagar senare. Tyvärr gjorde den inte det och man valde att inte ta några risker. Nu väljer dock superstjärnan att hylla sin kommande arvtagare(?) Jack Wilshere:

He is in a team that is a bit younger and we still have to help him a lot, obviously. I was lucky because I was playing next to players who had won the World Cup, European Championship and Champions League. We have to make him be the player I tried to be when I was his age.

He has his head screwed on, and that's the most important thing. If he keeps playing and keeps developing, you will have a player who can play for England for many, many years.

Wilshere är utan tvekan en av Englands största talanger och det gäller att ta vara på honom. Han har ju introducerat sig i laget på exakt samma sätt som Fabregas gjorde en gång för väldigt länge sedan. Meningen var aldrig att han skulle få spela så många matcher som han gjort, men på grund av skador på spelare har han fått fylla tomrummet som lämnats efter sig, någonting han gjort med bravur.

Nu får vi hoppas att han fortsätter att prestera. Om han vill nå en likadan status som Fabregas har idag gäller det att fortsätta kämpa, år efter år, månad efter månad, vecka efter vecka.

Chamakh intervjuades nyligen av Arsenal TV Online och där sade han bl.a. följande:

I’m working on developing those links with the players around me, whether it be Samir [Nasri], Cesc [Fabregas] or Andrey Arshavin. I need them because I am a team player, I like to link-up play and be involved with teammates on the pitch. I had a great relationship on the pitch with Yoann Gourcuff [at Bordeaux] and if I can strike up the same rapport with any of the players here hopefully it will lead us to good football.

Om ni vill se hela intervjun kan ni göra det här.

Lite smånyheter finns det också att bjuda på! Den f.d. Arsenal-spelaren John Hartson tror inte att Arsenal vinner ligan i år. Ray Parlour menar att Wenger var lyckosam de första åren i England. Vieira tror att Arsenal kan ha en chans att vinna ligan. Young Guns har intervjuat den f.d. Arsenal-målvakten James Dunne. Wenger uppges få en stor dosa pengar till det kommande transferfönstret. Sist men inte minst sägs det att vi är efter Ajax Gregory van der Wiel, Borussia Dortmunds Neven Subotic och Schalke 04:s Manuel Neuer.

Det här var dock allt för idag. Tack och hej!

God afton! Mitt i detta (tråkiga) landslagsuppehåll tänkte jag pausa tillvaron och anordna en liten videokväll!

Dessa videoinlägg har ju annars blivit något av en
succé, så jag hoppas att dagens inlägg blir minst lika bra som de andra tolv blivit. I dagens
videoinlägg kommer ni att få se allt från superba kompilationer till
intressanta händelser bak i tiden. För att blicka tillbaka och se någon
av de föregående videokvällarna jag haft kan ni trycka på någon av följande
länkar:

Videokväll 1
Videokväll
2
Videokväll
3
Videokväll
4
Videokväll
5
Videokväll
6
Videokväll
7
Videokväll 8
Videokväll 9
Videokväll 10
Videokväll 11
Videokväll 12

Jag kan lova er att det finns massvis med guldkorn att hämta därifrån. Om ni inte sett de föregående videoinläggen eller har missat någon videokväll som varit är det ett hett tips att kolla igenom alla ovanstående inlägg.

______________________________________________________________________________

Ineffektivitet sa ni? - När Arsenal slog Tottenham med 2-1 i semifinalen i FA-cupen år 2001 missade man så många målchanser att kommentatorerna (superbe Andy Gray & Martin Tyler) började skratta vid varenda sumpad målchans. Det var spel mot ett mål i hela andra halvlek, men bollen vägrade att gå in. När den till slut gick in kunde vi alla dra en lättnandes suck!

______________________________________________________________________________

Lehmann den galne - Nåja, han är nog ingen legend, men han har alltid varit lite av en favoritspelare. Detta klipp visar vilken underbar karaktär den galne tysken hade! (Bonusklipp: Här får vi även se vilken otroligt bra målvakt han faktiskt var).

______________________________________________________________________________

Firma Bergkamp & Ljungberg levererar magi - Hur tar Ljungberg till vara på en av Bergkamps mest geniala passningar någonsin? Jo, han chippar bollen över den dåvarande världsmålvakten Buffon.

______________________________________________________________________________

Ljungberg målar mot Liverpool - Ett av mina favoritmål genom alla tider. Under slutspurten 2001/2002 var varenda lilla poäng extremt viktig. När Arsenal den 23 december gästade Liverpool på Anfield började det inte bra. Van Bronckhorst blev utvisad i matchminut '26 och Liverpool hade chansen att kamma hem alla tre poäng. Arsenal vägrade dock ge upp. Precis innan halvtidspausen satte Henry 1-0 på straff. Sedan tog det bara åtta minuter av andra halvleken innan Ljungberg gjorde detta (se länk ovan).

______________________________________________________________________________

De bästa målen från 2003/2004 - Vi alla älskar att gå igenom alla klipp som finns från den magiska säsongen 2003/2004. Här har någon samlat ihop de absolut bästa målen från den säsongen. Jag vet att ni alla redan sett målen (vem har inte?), men det skadar aldrig att se dem om och om och om igen.

______________________________________________________________________________

RvP 2009 - Till tonerna av Kanye Wests "Amazing" får vi se RvP briljera gång på gång. Underbar spelare!

______________________________________________________________________________

The Verminator visar hur motståndarlagens anfallare skall tas! - Titeln säger allt. Det är en sådan här inställning alla Arsenal-spelare bör ha.

______________________________________________________________________________

Lego Arsenal - Här får vi se vårt kära Arsenal i legoformat - dansandes till tonerna av Away Boyz "Never Beat The Arsenal". Kan det bli bättre?

______________________________________________________________________________

Alex Song visar hur man firar ett mål (FIFA 10)! - Genom åren har man spenderat åtskilliga timmar spelandes de årliga FIFA-spelen. Då och då händer det även både en och två konstiga saker. Det här är ett perfekt exempel på hur FIFA inte bara får oss att njuta, utan även skratta! Song visar hur man på bästa möjliga sätt firar ett mål! (Bonusklipp: William Gallas gör en sanslöst vacker tackling).

______________________________________________________________________________

He's got a twitch! - He's got a twitch, he's got a twitch. Harry Redknapp, he's got a twitch. How he got it we don't know, how he got it we don't care, all we know is he has got a twitch.

______________________________________________________________________________

Vieira visar prov på bra skådespel - Vi alla minns den här incidenten mellan Gary Neville, Roy Keane och Patrick Vieira. Det bästa finns dock inte att hitta i det klippet, utan det jag länkat i titeln, nämligen det här. Åh, Vieira, vilken legend!

______________________________________________________________________________

Arshavin bjuder oss på skratt - De flesta här har nog redan sett originalet, men vad ni aldrig sett är vad som egentligen sägs i det här ryska tv-programmet. Nu har vi äntligen tillgång till undertexter och visst blir man lite förvånad över vad som sägs...

______________________________________________________________________________

WHERE IS YOUR CAMERAMAN? - You've only got yourself, you've only got yourself! Hemmasupportrarna när de är som bäst! (Bonusklipp: Från samma match hittar vi den här underbara uppvärmningen som en viss Emmanuel Eboue nu har patent på!).

______________________________________________________________________________

Fabregas nickar in kvitteringen i den sista sekunden! - Man kan säga att Arsenal fick smaka på sin egen medicin när man för några veckor sedan fick erfara hur tungt det var att släppa in ett mål i sista sekunden. Sanningen är att Sunderland hade åkt på exakt samma sak när Arsenal gästade Stadium of Light två år tidigare.

______________________________________________________________________________

Na Na Na Na Na Samir Nasri! - Samir Nasri har aldrig riktigt haft en egen ramsa, men efter den fantastiska vinsten på White Hart Lane (för några veckor sedan) kom bortasupportrarna på en fantastisk ramsa. (Bonusklipp: Shall we make a DVD?)

______________________________________________________________________________

Koscielnys monstertackling - Koscielny var en enda stor mardröm för Sp*rs när han för några veckor sedan stoppade i princip varenda anfall på White Hart Lane. Den här tacklingen står dock ut och frågan är om inte det är den bästa tacklingen hittills (den här säsongen) av en Arsenal-spelare?

______________________________________________________________________________

Bendtner - Nu när Bendtner varit skadad i flera månader är frågan om man inte börjat sakna den store dansken lite. Efter att ha sett igenom den här videon så måste man säga att man faktiskt börjat göra det, åtminstone lite grann!

______________________________________________________________________________

Nu återstår kanske den viktigaste frågan - vilken video gillade ni allra mest i dagens videokväll? Kommentera gärna!

Att skriva en Arsenalblogg under de internationella uppehållen är ganska oinspirerande. Det händer otroligt lite som berör klubben och än mindre några matcher att kommentera.

Nasri har gått ut och sagt att spelarna behöver mer skydd av domarna och det är väl behjärtansvärt. Problemet är att det gäller så länge vi står på denna sidan staketet. När vi själva någon gång i framtiden återgår till den gnetfotboll vi sysslade med en gång i tiden så kommer vi naturligtvis att hävda att det är en kontaktsport och att Premier League ska få fortsätta att vara den tuffaste ligan i världen.

Det är blandningen som är intressantast idag. Ligan och fotbollen mår bra av att ha lag som spelar fysiskt inom reglerna och den mår lika bra av att det finns tekniskt skickliga spelare som utmanar den traditionellt briitska fotbollen.

Avigsidan av det fysiska spelet är att det ganska ofta resulterar i skador, medvetna eller omedvetna. De ska givetvis beivras å det grövsta, jag har själv länge hävdat att video ska kunna användas i efterhand för att göra om gula kort till röda, eller till och med varna spelare även om domaren inte åtgärdat regelbrottet. Det förutsätter att detta sker lika för alla lag och inte bara för hajpade tv-matcher som ofta sker idag.

Avigsidan av att det finns tekniskt begåvade spelare är att de ofta även är tekniskt skickliga på att förstärka tacklingar, fällningar och annat och därför tillskansar sig domslut på felaktig grund. Det finns ingen automatik i det, utan är bara en generell trend jag tycker mig se. Filmingar eller förstärkningar irriterar och skapar friktion mellan spelare på plan. Den osämjan kan resultera i att tacklingar och fällningar blir hårdare än tänkt bara på grund av att man vill sätta åt varandra.

Detta sker inte varje gång, det är kanske inte heller tillämpligt på de senaste benbrottssituationerna, men jag menar att det snart måste bli en diskussion kring hönan och ägget. Provokationer, filmingar och dåliga tacklingar skapar ilska, frustration och hämndbegär som domaren måste hantera. Problemet är att domarna reagerar på resultaten av provokationerna istället för provokationerna i sig. Domarna låter det gå för långt helt enkelt.

Ett tag fick domarna direktiv om att man inte skulle tillåta fult språk eller respektlöst tillmäle mot domarna. Har någon sett Rooney få gult kort för det?

De gula och röda korten är domarnas mäktigaste verktyg, de ska användas med omsorg, men grundregeln är att ju tidigare man beivrar regelbrotten i en match, ju bättre kontroll har domaren över matchen som helhet.

Domarna ska alltså inte bara skydda de tekniskt begåvade spelarna utan även hindra ordbegåvade spelare att snacka till sig en dålig tackling, att filma till sig en frispark eller förstärka en tackling för att ge motspelarna gula kort. Hönan och ägget.

Se där så mycket man kan skriva om ingenting.

God eftermiddag! Igår tog vi upp allt det negativa och de problem som måste lösas. Det handlar om en hel del saker som inte står rätt till och det är nog inte bara jag som är förbannad/irriterad/frustrerad över dessa problem. Hur som helst tänkte jag även sprida lite optimism. Idag tänkte jag gå igenom saker som faktiskt varit bra den här säsongen. Jag tänkte ta upp allt från unga förmågor till imponerande nyförvärv. Häng med!

______________________________________________________________________________

• De unga förmågorna tar för sig

Arsenal har alltid haft en imponerande talangfabrik och just nu verkar det som om vi spottar ut talang efter talang. Ingen kan ha undgått Wilsheres succé i a-laget och förutom Wilshere finns även Gibbs som ständigt utmanar Clichy om förstaplatsen som vänsterback.

Dessutom har vi spelare som t.ex. Henri Lansbury som fick möjligheten att spela mot ärkerivalerna från start och gjorde succé direkt. Imponerade stort och gjorde bl.a. ett fint mål. Utöver dessa tre har vi dessutom lovande talanger längre ned i leden. Supertalangen Wellington Silva kom till England för första gången i somras och öppnade sin karriär i Arsenal med att göra ett vackert mål mot Manchester Uniteds ungdomslag.

Wilshere har mer eller mindre gjort succé. Foto: Bildbyrån.

Man får dessutom inte glömma spelare som Nordtveit, Emmanuel-Thomas och Eastmond som ständigt knackat på dörren i a-laget.

______________________________________________________________________________

• Chamakh (attack!)

Chamakh hade nog inte räknat med så här mycket speltid när han värvades till Arsenal. På grund av skador har han dock fått spela nästan varenda match. Det har han dessutom gjort med bravur. Om Chamakh inte funnits längst fram skulle vi vart rätt så körda just nu då antagligen Arshavin fått spela som centerforward. Vi minns alla hur det gick förra säsongen och det är nog ingenting vi vill uppleva igen.

Tack vare Chamakh har vi även fått en ny spelstil som innebär att vi kan använda oss av nya vägar för att finna målet. Chamakh är inte bara en av världens bästa huvudspelare, utan han är en slitvarg som sätter laget före sig själv. Han befinner sig ofta längre ner i banan än väntat och hjälper till med grovjobbet som så många andra spelare hatar att ta.

Hans facit hittills (bl.a. har han fått fyra straffar med sig och också gjort fyra mål!) är väldigt bra och förhoppningsvis fortsätter det så. Fram mot slutet har han dock inte imponerat lika mycket, men det kan bero på utmattning med tanke på att han i princip spelat varenda match från start sedan han värvades. Hur som helst är Chamakh extremt viktig för Arsenal.

Chamakh är en slitvarg som sätter laget före jaget. Foto: Bildbyrån.

______________________________________________________________________________

• Försvarsspelet

Visst, försvarsspelet såg uselt ut mot både West Bromwich och Chelsea, men om vi bortser från dessa två matcher (där vi dessutom spelat utan Vermaelen) har försvaret skött sig bättre än förväntat. Försvaret har stundtals spelat superbt och matcherna mot Blackburn (borta), Sunderland (borta) och Tottenham (borta) har vi sett prov på försvarsspel som vi saknat de senaste säsongerna. Det enda som saknas i försvarsspelet är consistency (konsistens?).

Om vårt försvar kan bli lite jämnare och tryggare kommer vi snart ha ett väldigt bra lås där bak. Kom dessutom ihåg att vi de senaste matcherna använt två nyförvärv som mittbackar. Dels tar det tid att acklimatisera sig och dels tar det tid att skapa ett helt nytt samarbete. Trots detta har man klarat av att försvara sig över förväntan. Det är bara de sista två matcherna det gått åt helvete.

______________________________________________________________________________

• Nyförvärven imponerar

Det var många som ville se flera nyförvärv under sommarens tranferfönster. Till slut fick vi även hela tre nya nyförvärv. Många var skeptiska över värvningen utav Koscielny, men nöjda med både Chamakh och Squillaci. När vi snart passerat en fjärdedel utav säsongen kan man ingenting annat säga än att de klarat sig över förväntan. Visst har de alla haft dåliga dagar och Koscielny är den spelaren som svajjat mest, men trots det har de imponerat mer än de har svajjat. Chamakh ger oss ett annorlunda anfallsvapen, Squillaci är lugnet själv och när Koscielny har en bra dag är det omöjligt att komma förbi honom.

Om våra nyförvärv blir ännu jämnare i sitt spel och går in i den tuffa vinterperioden med huvudet högt talar mycket för att de bara blir bättre och bättre. Vi kan åtminstone hoppas!

______________________________________________________________________________

• Bredden

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Det var länge sedan jag var så här nöjd med bredden på vår trupp. Trots hela elva skador lyckades vi ställa upp med ett lag som spelade ut Chelsea i lördags. Tyvärr så var vi för ineffektiva och efter ett antal andra misstag straffade de oss rejält. Men faktum kvarstår, det var länge sedan Chelsea blev så tillbakapressade på Stamford Bridge som man blev i söndags.

När vi har normalt många skador (ett par få skador) eller nästan alla friska har vi en extremt bred trupp. Vid ett sådant tillfälle kan vi ha spelare som Chamakh, Wilshere, Rosicky, Denilson/Diaby, Gibbs och Koscielny på bänken. Det är spelare som normalt sett spelar en hel del från start (bortsett från Gibbs). Glöm dessutom inte bort att både Ramsey och Bendtner snart är tillbaka. Ifall skadeproblemen blir bättre kommer Wenger få lyxproblem som få.

En hel del spelare är på väg tillbaka, bl.a. Bendtner. Foto: Bildbyrån.

Problemet i det här fallet är dock att vi nästan aldrig har normalt många skador. Vi har alltid haft 8-12 spelare uppsatta på skadelistan. Frågan är då om man vågar köpa in en spelare på en position där vi ofta har tunga skadeproblem (t.ex. anfallet) eller om det bara är onödigt. Just nu lutar jag åt det förstnämnda, men om våra extrema skadeproblem fortsätter över höstern och vintern måste Wenger agera på något sätt.

______________________________________________________________________________

• Tyngden

Trots att den här bilden bevisar det motsatta har Arsenal bara blivit tyngre, starkare och längre. Med Vermaelen, Squillaci, Diaby, Song och Chamakh på plan har vi en tyngd som vi tidigare aldrig haft (syftar på de två-tre senaste säsongerna). De är alla stora, långa och starka spelare som kan ge motståndarna ett helvete.

Om vi använder denna tyngd, styrka och längd på rätt sätt kan vi mycket väl ge alla "grottlag" (Stoke, Bolton, Blackburn etc.) en kamp på bortaplan. De kommer att få svårt att sparka ner spelare som Vermaelen och Diaby. I'm just saying.

Det skall dock nämnas att vi fortfarande inte har den tyngd som andra topplag som t.ex. United och Chelsea har.

______________________________________________________________________________

• Vårt bortaspel

Det som imponerat mest på mig och det som varit mest positivt den här säsongen är vårt bortaspel. Vi slog Blackburn på bortaplan (vilket få lag gör) och vi var en sekund ifrån att göra samma bedrift mot Sunderland. Vi vann på en skräckarena i Serbien och vi gav Chelsea en match. Vårta bortaspel har nästan stämt till punkt å pricka. Om det inte varit för de bortappade poängen mot Sunderland skulle vi just nu varit i en bättre position, trots förlusten mot Chelsea.

Vårt bortaspel har stundtals varit galant. En av anledningarna är vårt försvar som oftast skött sig superbt. Foto: Bildbyrån.

Om det fortsätter så här kommer vi att ta en hel del poäng som vi missade i fjol. Dessutom bådar Chelsea-insatsen (trots förlusten) gott. Om vi nästan kan ta poäng mot Chelsea med elva spelare skadade, vad kan vi inte göra mot United eller City med en frisk trupp?

______________________________________________________________________________

Så, nu har vi både tagit upp det som varit negativt och positivt. Det finns hel del både jag och ni är förbannade över, men det finns även en hel del saker som fungerar bra. Man får även komma ihåg att inget lag är perfekt (förutom Invincibles) och att det alltid kommer att finnas problem som man inte kan lösa. Även Chelsea och United har problem som deras supportrar är oroade över.

Dessutom går det inte lika dåligt för oss som det går för Liverpool. Liverpool är ett sjunkande skepp och det skulle inte förvåna mig om det blir samma obehagliga resa för dem som det blev för Leeds.

Tabelläget just nu är dock oroande och vi har en hel del orosmoment som vi måste få ur vägen om vi vill bli inblandade i titelracet. Nu väntar dock ett landslagsuppehåll och en välbehövlig paus. Vi får hoppas på bättre tider i november/december.

Det här var dock allt för mig. Tack så mycket för att ni följer bloggen. Vi hörs imorgon, hej!

Då var vi här igen. Dryga dygnet efter att vi fått spö av Chelsea. Igen. Precis som många andra matcher mot för bra lag, så spelar vi ungefär så bra vi kan. Men vi gör inga mål. Och vi släpper in mål.

Det är så typiskt. Drogba tråcklar in 1-0 precis innan paus på rena rama Tomas Holmström-manér framför mål och Alex bombade in 2-0 när vi låg på för en kvittering.

Som vanligt.

Nej, det här var piss. Nästa interlull blir riktigt viktig för oss att utnyttja. Ladda om. Få tillbaka Cesc, van Persie, Bendtner, kanske även Vermaelen.

Nåväl.

Egentligen borde man kanske vara livrädd för att tappa X antal spelare under samma uppehåll, så man ska nog inte ropa ännu.

Kom dock ihåg att vi på sistone har spelat match utan vare sig vår bästa mittback, mittfältare och anfallare (nej, jag menar inte Bendtner). Tyvärr har det avspeglat sig alldeles för mycket i vårt spel.

2-3 i röven hemma mot West Bromwich Albion är ju nästan i klass med att få spö av Blackpool hemma.

Vi har helt enkelt haft en dålig trend de senaste matcherna. En poäng på tre matcher.

Trött värre.

Fast. Nu har vi två veckor till dess att vi tar emot Birmingham på Emirates. Tisdagen efter det tar vi emot Eduardo i Champions League.

Det kan vara exakt vad vi behöver för att orka ta oss an ett Manchester City på bortaplan den 24 oktober.

Då ska vi fanimej visa vad vi går för.

Hävv fäjth, mina vänner. Hävv fäjth.

God eftermiddag! Som ni märkte igår hade jag nått botten ganska tydligt. Inlägget blev en enda deprimerande resa från start till slut och medan vissa gillade det gjorde andra det inte. Det är helt enkelt min stil och någonting jag inte kommer att ändra på. Idag tänkte jag dock väcka mina sinnen och gå igenom alla de problem vi måste börja handskas med. Gårdagens match visade ännu tydligare hur stora problem vi har i vissa områden och det är därför ett måste att framhäva dem.

Istället för att på ett diffust sätt rabbla igenom alla problem vi har tänkte jag ställa upp dem i punktformat. Ni som har invändningar, åsikter eller andra kommentarer får mer än gärna dela med er av era åsikter i kommentarspåret.

______________________________________________________________________________

• Ineffektivitet framför mål & ineffektivitet på planen

Ineffektivitet är ett problem Arsenal haft i flera säsonger och det är någonting vi alla känner till. Det är mer än självklart att alla lag är ineffektiva från time to time och t.o.m. effektiva lag som t.ex. Chelsea kan vara ineffektiva ibland.

Men inget - absolut inget - lag kan mäta sig med den ineffektivitet Arsenal fått uppleva de senaste säsongerna. Vi har tappat poäng, inte lyckats döda matcher och saknat killerinstinkten framför mål. Det har i väldigt många matcher varit extremt frustrerande då man känner till att Arsenal är det bättre laget, men fortfarande inte kan få hål på motståndarna. Man har spelövertaget, målchanserna och allting annat, men ändå lyckas man bara få lika eller förlora.

Målchanserna har flödat i matcher mot såväl Stoke som mot Chelsea, men målen har nästan alltid uteblivit. Arsenal har gjort sig till ett lag som blivit känt för sina passningar, sitt fina spel och sina målmissar.

I gårdagens match blev det ännu tydligare vilka stora problem vi fortfarande har med att finna mål. Arshavin försökte så gott han kunde, men missade. Chamakh var nära, men missade. Koscielny var extremt nära, men missade.  Listan kan egentligen göras hur lång som helst.

Chamakh var nära att nicka in bollen för andra matchen i rad, men misslyckades. Foto: Bildbyrån.

Det värsta är egentligen att när vi inte har problem med ineffektiviteten framför mål har vi problem med att spela en effektivare fotboll som får oss att komma till målchanserna som i sin tur blir mål.

Hur mycket vi än gillar vårt passningsspel, våra spelövertag och vårt tempo måste vi börja spela ett rakare spel. Det innebär inte att vi ska spela á la Blackburn med en massa höjdbollar, utan att vi helt enkelt skall skippa en hel del passningar som i längden blir onödiga. Arsenal kan mycket väl ha 99 % bollinnehav i en match, men bollinnehavet spelar ingen roll om den resterande procenten (1 %) betyder ett mål för motståndarna.

Rakare spel, mindre (onödiga) passningar och mer spel i mitten är i mina ögon lösningen på vår ineffektivitet framför mål. Varför jag vill se mer spel i mitten är på grund av att inläggen både Clichy och Sagna levererar inte håller någon hög standard. Dessutom har vi bara en enda spelare (Chamakh) som faktiskt kan ta vara på sådana inlägg. i sådana fall är det bättre att försöka komma igenom i mitten. Det är naturligtvis svårare, men ifall man är lyckosam blir det mål oftare. När vi dessutom har en viss Fabregas på plan blir det ännu enklare.

Sedan skulle det inte skada om spelarna hårdtränade avslut på träningarna.

______________________________________________________________________________

• Skadeproblemen

Att Arsenal ligger längst upp på den här listan är ingen större överraskning. Det har man gjort i urminnes tider. Problemet i det här fallet är att skadeproblemen påverkar oss enormt mycket på plan. I vanliga fall är det normalt att lag får handskas med skador, men då handlar det allt som oftast om 2-4 (max 5) skador per match. För Arsenal å andra sidan skulle en sådan siffra vara rena lyxen då man i Arsenal gjort det till en vana att ha 9-12 spelare skadade varenda match.

Då får man ändå tänka sig hur bra Arsenal klarat sig utan sin stomme. Hur bra skulle Chelsea spelat mot Arsenal om de saknat Lampard, Drogba, Terry, Essien m.fl? Nu saknade de ioförsig Lampard, men det var den enda spelaren utav vikt som man saknade. Jämför det med fyra Arsenal-spelare som skulle gått rakt in i startelvan (Walcott, van Persie, Fabregas & Vermaelen). Dessutom skulle spelare som Ramsey och Bendtner haft en betydande roll i en match mot t.ex. Chelsea (antingen som startspelare eller som avbytare). Det blir hela sex Arsenal-spelare som utan tvekan gjort livet svårare för Chelsea-spelarna.

Walcott var och är fortfarande en av flera Arsenal-spelare som saknas. Foto: Bildbyrån.

Problemet är att Arsenal har en tillräckligt bred trupp när nästan hela laget är friskt eller när man har normalt många skador (2-5). Det som är det egentliga problemet är att Arsenal nästan aldrig har så få spelare skadade. Den stora frågan då är ifall man måste bredda truppen ytterligare eller om man måste ta till andra hjälpmedel?

Som vi även sett försöker klubben minska skadorna på alla möjliga sätt och vis. Nyligen anställde man en assisterande fystränare och sedan tidigare har man infört GPS-liknande mojänger (på spelarnas ryggar) som först kommer att börja ge resultat i vår/nästa säsong. Folk klagar ofta på att man inte gör någonting för att förska motverka skadeproblemen, men här ser vi faktiskt prov på att man åtminstone försöker motverka det.

Förutom det har jag ingen aning varför just Arsenal drabbas så hårt. Visst kan det vara så att lag går in med taktiken "sparka ner först, starta anfall sedan", men vi har överdrivet många skador och alla skador kan inte bero på den taktiken. Kan det helt enkelt vara så enkelt att vi har för många spelare som är för skadebenägna? maybe, maybe not.

Jag tror för övrigt att det inte är ett sammanträffande att det är så många spelare som brutit benet i just Premier League. Eduardo, Ramsey, Zamora och nu senast Ben Arfa är bara fyra exempel på hur brysk ligan är.

Welcome to the Premier League. Foto: Bildbyrån.

______________________________________________________________________________

• Robin van Persie

Chelsea har Drogba, United har Rooney, Arsenal har RvP, Tottenham har Defoe, Barcelona har Villa, Roma har Totti, Sunderland har Bent etc. etc. etc. Det jag naturligtvis pratar om är världsklasspelare längst fram i banan. Spelare som kan göra mål ur ingenting, spelare som kan vara skillnaden mellan en vinst och en förlust, spelare som ger laget en annan dimension.

Chamakh i all ära, men han är helt enkelt inte en Drogba, RvP eller Rooney. Ett Chelsea utan Drogba är ett kraftigt försvagat Chelsea. Ett United utan Rooney spelar långt ifrån lika bra som ett United med Rooney gör. Roma med Totti är allt Roma utan Totti inte är.

Robin van Persie - när han är frisk - ger Arsenal ett helt annat spel, en helt annan dimension. Dels kan han göra mål ur ingenting (finns tusentals exempel på det) och dels är han ovärderlig när det kommer till att bygga anfall. Han är så mycket mer än en målgörande forward. Titta bara på målet Walcott gjorde mot Blackburn. Det är dessutom inte första gången RvP gör någonting liknande. Ta en titt på den här videon och ni inser fort vilken superb spelare han är. Den dagen Chamakh gör något liknande är jag beredd att erkänna att han är lika bra som RvP.

van Persie saknas som få. Foto: Bildbyrån.

Dock har RvP alltid varit en glaslirare och det gör ont i hjärtat att han tillbringat så mycket tid i sjukstugan under sin karriär. Den enda gången RvP klarat sig igenom en hel säsong skapligt skadefritt var 2008/2009. Då gjorde han över 20 mål och var anledningen varför vi klarade av fjärdeplatsen. Jag är dessutom beredd att säga att vi hade vunnit ligan om han inte åkt på en långtidsskada förra säsongen.

______________________________________________________________________________

• Döda matcher

Det här har en hel del med vår ineffektivitet att göra, men jag passar ändå på att ta upp det i ett kapitel för sig. Laget måste lära sig att inte switcha off och spela som om det vore avgjort när det bara står 1-0/2-0/2-1/3-2 etc. Man måste ta vara på de fåtal chanser man får när man bara leder med ett eller två mål.

Chelsea, Manchester United (undantaget den här säsongen) och flera andra topplag i andra europeiska länder har lärt sig att göra det. Arsenal har dock inte gjort det. Hur många gånger har vi inte sett att ett totalt dominerande Arsenal misslyckats med att döda matcher och således tappa viktiga poäng? Svaret är att vi gjort det alldeles för många gånger.

______________________________________________________________________________

• Ta skitjobbet / Pressa bättre

I dagens Arsenal är det alldeles för många spelare som vägrar att fullfölja närkamper, löpdueller och markeringar. Senast igår såg vi Chamakh, Nasri och Arshavin alla ge upp när de tappat boll och skulle vinna tillbaka den. Det får inte förekomma i ett topplag som Arsenal.

När Arsenal nyss hade börjat spela med sitt 4-3-3 fungerade det superbt då alla valde att kämpa lika hårt för att vinna tillbaka bollen. Det som gjort Barcelona så framgångsrikt har just varit att de fokuserar minst lika mycket kraft på att ta tillbaka bollen som att göra något med den. Under första säsongen fungerade det väldigt bra för Arsenal, men den här säsongen har det gått mycket sämre med pressandet.

Man får komma ihåg att pressandet är ett lagspel och ingenting man gör ensam. Alla måste ta lika mycket ansvar och alla måste kämpa lika hårt för att få tillbaka bollen. Det är ett måste när man spelar med ett spelsystem som kräver att man måste göra det.

Alla spelare måste börja ta skitjobbet och kämpa tills de faller ner på marken av utmattning. Så enkelt är det.

______________________________________________________________________________

• Målvaktsfrågan

Arsenal behöver fortfarande en ny förstemålvakt. Almunia håller inte längre måttet och trots att Fabianski börjat bra talar inte mycket för att han fortsätter så. Målvaktsfrågan har stört exakt alla, såväl målvakterna själva som oss supportrar. Det har varit uppenbart att det varit något av en svag länk i detta Arsenal.

Håll fast vid Fabianski.

Ifall man nu vägrar att köpa in en ny målvakt måste man ta beslutet att satsa allt krut på en målvakt. Det gynnar ingen att switcha målvakter match till match. Det skapar bara oro och rubriker. Om det nu blir Fabianski som får förtroendet, låt honom stå oavsett vad som händer.

______________________________________________________________________________

• Det är acceptablelt att kritisera Wenger, men att sparka honom skulle vara ren idioti.

Wenger har aldrig fått så mycket kritik som han får idag. Folk klagar på hans lagbygge, på hans ledaregenskaper, på hans värvningar och nästan på allting som man egentligen kan klaga på. Det är fullkomligt naturligt att man gör det och det är även acceptabelt. Det som jag inte riktigt förstår är de som vill sparka honom mitt i en säsong.

Att sparka en ikon som Wenger mitt i en säsong skulle fälla klubben totalt. Det är ingen tvekan hos mig att vi skulle hamna utanför top fyra om det faktiskt hände. Med tanke på vilken relation han har till spelarna, laget och klubben i helhet skulle det bara vara idiotiskt om någon föreslår att man sparkar honom.

Han får naturligtvis ta på sig en hel del misstag han gjort under sin karriär, men är exakt allting hans fel? Om vi undgår målvaktsfrågan så gjorde han exakt allting rätt i sommar. Han köpte in två nya försvarare (som stundtals har imponerat) och han köpte in en anfallare (som har imponerat stort). Han kan styra en hel del, men inte allt. Om han vore Gud skulle han naturligtvis laga alla spelare så fort de gick sönder, men det går tyvärr inte.

Wenger är inte så glad i detta nuet.

Inför säsongen hade vi en tillräckligt bred trupp (förutom målvaktspositionen) och just nu har han ställt ut bästa möjliga lag vid varenda tillfälle, t.o.m. i Carling Cup. Sedan är det självklart att han vilat några spelare då och då, att han spelat en spelare före en annan och gjort andra val som vissa supportrar inte hållt med om. Men det har handlat om enstaka val som inte kunnat påverka utgången av en match på några sätt alls.

Det finns naturligtvis misstag han gjort som även jag är förbannad på, men jag ser inte hur vår dåliga säsongsinledning skulle helt och hållet vara hans fel. Sedan kan man alltid ställa sig frågan: vilken ledig topptränare skulle tänka sig att ta över Arsenal? Svar: Det finns ingen.

______________________________________________________________________________

Idag har jag gått igenom allt det som är negativt. Imorgon fokuserar vi på det positiva! Vi hörs då! Hej!