Senaste blogginläggen

Det var en enda lång plåga idag. Jag, som har varit ifrågasatt som Arsenalsupporter för att jag trodde på förlust, satt på Sir Toby´s i Malmö och genomled en kavalkad av målchanser från Arsenal som vägrade gå in. Vi spelade stundtals väldigt bra fotboll rent estetiskt, men som så många gånger förr så blir vi tillintetgjorda av effektiva kliniska avslut.

Vi kan säga det med en gång. Ingen i Arsenal gjorde en dålig match idag. Alla gjorde sitt jobb på ett väldigt bra sätt och förtjänar att hålla sina huvuden högt.

Problemet idag är att det spel vi presterade inte är det spel som rår på Chelsea. Oavsett hur många snygga passningar, briljanta fintar och avslut vi tar oss till så har Chelsea en förmåga som vi just nu saknar. Att stå emot.

De fick matchen nästan helt dit de ville. De ville att vi skulle ha bollinnehavet, de ville att vi skulle hålla oss strax utanför deras straffområde och vara tvungna att ta långskott, de ville att vi skulle bli frustrerade över att bollen inte ville in och framförallt ville de att deras tålamod skulle löna sig. De satsade på snabba omställningar och kompakt försvarsspel.

Det som inte ingick i deras plan var också det vi missade att utnyttja. Avsluten på mål. Ancelotti hade absolut inte räknat med att Arsenal skulle få till instick, hörnor och finurliga löpningar i den omfattning vi fick. De hade absolut inte räknat med att vi skulle vinna några höjddueller i offensivt straffområde.

Arsenal gjorde allt det där och ändå förlorade vi matchen. Möjligtvis en naiv inställning att vi skulle spela oss till en vinst. Chelsea trots hemmaplan ville bara vänta, vänta och förgöra oss med en kontring.

Nu har vi två veckor på oss att slicka våra sår. Wenger ska tala om för oss att vi är inne på rätt spår och att de andra lagen i ligan inte står emot vårt spel på samma sätt. Att vårt spel är förödande mot alla andra lag. Det är bara det att Chelsea är mästarna, de är laget vi jagar för att ta ligatiteln. Vi gick ännu en gång på en mina. Vi har lärt oss att spela mot de lag som spelar fysiskt tufft mot oss, nu är det dags att ta oss an de riktigt tuffa lagen. Man U kommer att göra på exakt samma sätt. Läs på Wenger och hitta en ny väg. Hur bra vi än spelade idag så blev det noll poäng, om än med små marginaler.

Det var ljust, soligt och fint när en domare skulle blåsa igång en fotbollsmatch i södra London. Det fanns ett Arsenal som hade en chans att vinna. Och det fanns ett Chelsea som inte riktigt var på topp. Men när höstmörkret föll över den brittiska huvudstaden slocknade allt ljus, allt hopp och alla drömmar. Det enda vi såg framför oss var en svart, kall och tom ridå.

Hopp och tro är två saker som en människa alltid bär med sig, genom hela sitt liv. När det regnat klart väntar alltid solsken. Och när solskenet försvinner kan man alltid förbereda sig för regnet. Men idag fanns det varken regn, sol eller någonting annat. Idag fanns det inget hopp, ingen tro. Idag fanns det bara en mörk skogstig som vi ständigt tappade bort oss i. Det fanns inget ljus som kunde vägleda oss. Det fanns ingen människa som kunde höra våra rop på hjälp. Det fanns ingenting som på något sätt kunde hjälpa ett litet barn att finna hem.

Det lilla barnet jag pratar om är Arsenal. Det lilla barnet är fotbollsklubben som vi följer i både vått och torrt. Det finns ingen tvekan över vår kärlek till klubben. Det finns ingen tvekan över vår kärlek till laget. Det finns ingen tvekan över våra känslor som lever ett eget liv när vårt älskade Arsenal spelar. Men det finns samtidigt ingen tvekan om att det här laget förtjänar ett bättre öde.

Den här hösten känns dock som om en enda stor väntan på en lång kall vinter. November står snart inför dörren, december kan bli ännu kyligare och januari kan mycket väl bli ett kallt helvete. Den mörka skogstigen kommer bara bli ännu mörkare, ännu kallare och ännu hemskare.

Jag vill tända eld på mina tankar, resa bort från mitt sinne och glömma hela skiten. Jag älskar Arsenal som om det vore min fästmö, men jag klarar inte av att se något som bara kan liknas vid tortyr. Jag klarar inte av att se Sunderland skjuta ett hål i själen, att se West Bromwich rycka sönder oss i bitar och se ett Chelsea avsluta det hela med att sätta en spjut i hjärtat retfullt enkelt.

Det hela var egentligen en repris på förra årets möte mot Chelsea. Arsenal dominerade stundtals, hittade alltid nya vägar att bryta sig igenom och var ständigt alerta, men när det väl kom till kritan, när bollen väl skulle tryckas in, när det där lilla barnet äntligen skulle hitta hem, då fanns det ingenting annat än en svart ridå.

En säsong i Premier League är en känslosam berg- och dalbana som aldrig tar slut. Att följa ett lag som Arsenal kan få en att känna sig älskad, må toppen och ha massor utav vänner. Men ett lag som Arsenal kan även få en att känna sig oönskad, ensam och helt kall. Du kan inte köpa en känsla, utan du är tvungen att uppleva allt det som antingen tar dig upp till himmelriket eller ner till helvetet.

I slutändan ställer vi oss ändå frågan: vad väntade vi oss? Det var länge sedan jag kände mig så pessimistisk och det var länge sedan jag gick in i en match där jag bara trodde på en poäng. Chelsea är för starka, för skickliga och för bra. Arsenal är ett skadeskjutet får som har många problem att handskas med. Enklare än så går det inte att sätta det.

Tre poäng efter Manchester City, två poäng efter Manchester United och sju poäng efter Chelsea. Kan Arsenal resa sig? Självklart kan man det. Det har väl alltid varit något av Arsenals specialitet. 1997/1998 var vi utdömda och hånade, men vann till slut ligatiteln. 2001/2002 var vi kritiserade och stundtals hatade, men vi vann till slut ändå. 2005/2006 gick allt åt helvete, men vi spelade ändå Champions League-final. 2009/2010 blev vi slagna två gånger om av både Chelsea och United, men var ändå med i titelracet fram till slutet. Om det är någonting vi skall våga tro på är det en stark comeback. Det, om något, har Arsenal nästan aldrig misslyckats med.

Idag känns det dock tungt. Morgondagen är inte lika ljus som den brukar vara, framtiden är ett tomt hål och hoppet är försvunnet, men jag tänker inte lägga mig ner och ge upp. Jag må drömma mig tillbaka till en tid i ett annat liv, men vi lever i nuet. Det gäller att gräva ner den här förlusten så långt ner i jorden man bara kan. Sedan gäller det att ta nya tag, tro på nya segrar och spela som det lag vi alla lärt oss att älska.

Nu skall jag ta ännu en klunk av den lilla sprit som finns kvar och somna till en verklighet som inte finns. Drömmar må vara underbara, men det är få gånger de slår in i verkligheten. Just nu drömmer jag dock gärna vidare, för jag ville inte känna den krypande ångesten och depressionen som får en att vilja glömma allt. Livet går vidare, Arsenal går vidare, men ingen, absolut ingen, kan ställa tillbaka klockan och ta tillbaka de sex poäng som vi så gärna behövt.

Vi må ha förlorat, men kärleken, minnena och framtiden finns fortfarande kvar. Det gäller bara att ta vara på det, för en dag kanske den där gyllene dagen kommer. En dag kanske dagen kommer då det där lilla barnet aldrig går vilse i skogen igen. En dag kanske dagen kommer då RvP avgör en CL-final. En dag kanske dagen kommer då våra drömmar äntligen går i uppfyllelse. En dag, en dag ... en dag.

Känsliga läsare bör undvika att läsa dagens blogg. Texten kan innehålla ord som verkar hånande, kränkande och underminerande mot Arsenal FC. Härtill ber jag om ursäkt och hoppas att jag under morgondagen slipper ta till sådana överord.

Arsenal riskerar att förlora matchen mot Chelsea. Det finns dessutom risk för att siffrorna kan bli så stora att de inte får plats på ena handens fingrar. Arsenals osamspelta försvar ska stå emot Guds gåva till fotbollen, Didier Drogba. Mannen som kunde spelar för Arsenal om bara ödet pekat honom i den riktningen. Ödet som dessutom är väldigt, väldigt rikt och kan ge Drogba massor med pengar ville helt enkelt att han skulle spela i Chelsea.

Drogba har en benägenhet att göra mål mot oss och eftersom Arsenal aldrig spelar ihop en stabil backlinje så kommer Drogba att göra minst två mål på oss imorgon. Detta är alla överens om och den som säger att Arsenal skulle ha en möjlighet att slå Chelsea borde kontrollera sin mentala hälsa.

Våra skador uppgår numera till halva åskådarantalet på Vångavallen, i runda slängar 200 personer. Dessa skador är resultatet av horribla benbrott orsakade av snälla killar som aldrig skulle skada ens en liten fluga och petningar. Att bli petad är tydligen den värsta skada som en målvakt kan råka ut för, alla andra skador kan man bota med att bära hjälm.

Carlo Ancelotti är italienare, klär sig italienskt och kör gärna en Ferrari. Han säger dock inte Va-va Voom innanför vindrutan. Det hade underlättat om han gjorde det och visade sig vara lika galen som Svullo. Då hade Arsenal kunnat koncentrera sig på att reta upp honom så att han sprang omkring med en batong och slog ner stewards. Vi hade fått en avbruten match. En avbruten match är också en match för att parafrasera Lundell. Vi tar poängen och springer.

Lampard är skadad - då slipper vi i alla fall de skotten som studsar på varenda tjomme i straffområdet innan den letar sig in bakom vår (förstås) chanslöse målvakt.

Anelka - ni vet han som besjungs som "greedy bastard" - kommer att göra mål han också. Kom nu ihåg att han spelar i fel tröja och att ni därför inte ska resa er upp och skrika "in your face" till andra blåtröjade runtomkring er.

Till sist vill jag påminna er om att bollen är rund och det därför skulle kunna inträffa saker jag inte har täckt in här. Då är det force majeure och jag har inget som helst ansvar för om Arsenal skulle vinna matchen. Fira får ni göra själv, då jag kommer att ha fullt upp med att skåla med andra pessimistiska hoppfulla på Toby´s. Väl mötta förresten!

Det är nu bekräftat det vi allra mest befarade - att Fabregas inte kommer till spel på söndag. Jag hade hoppats på en klassisk mörkning, att vi skulle få se kaptenen otroligt taggad och redo att fajtas som om det var en seriefinal.

Istället kommer vi nu att få det än tuffare. Chelsea kommer som vanligt att leva på sin tyngd och sitt tålamod - och Drogba. Mannen som älskar att spela mot just oss. Det är inte så konstigt eftersom vi ofta har svängdörrar i försvaret och har varit direkt usla på att försvara oss över hela planen och med hela laget i vår iver att spela högt försvarsspel och lita på att vi har snabba omställningar.

Vårt spel passar väldigt illa mot Chelsea, precis som Barcelonas. Chelsea älskar att trötta ut sina motståndare och begår sällan allvarliga defensiva misstag. Dessutom är de ofta sanslöst effektiva och får de ett mål framåt så ska det mycket till om man ska vända på det hela. Vår statistik mot Chelsea med Drogba är usel, inte en enda vinst. Sviter är till för att brytas och det råder inget tvivel om att det i Arsenal finns de kvalitéer och den talang som behövs för att slå Chelsea.

Problemet för oss är att i princip allt måste stämma för oss, medan Chelsea an lita på att Arsjavin missar tre-fyra öppna lägen, att Fabianski släpper in en tvålboll, att vårt försvar inte litar på målvakten och därför gör helt huvudlösa grejer, samt att Diaby, Song eller Denilson gör ett par tacklingar av den mer dubiösa sorten och drar på sig kort av ena eller andra valören.

Vi vet helt enkelt inte riktigt vad vi får när Arsenal spelar fotboll. Det kan bli vad som helst, hur bra som helst eller hur dåligt som helst. Det håller inte om vi ska vara ett topplag. Hoppet, ständigt detta hopp, är det som vi får ställa vår tilltro till. Personligen hade det känts bättre om vi på åtminstone ett par platser kunnat peka och säga att den och den spelaren är bättre än Chelseas motsvarighet. På rak arm kan jag bara komma på Van Persie och Fabregas och ingen av dem är aktuell för spel.

Här kommer i alla fall tre saker vi kan sätta vårt hopp till om det ska bli ett resultat i vår favör:

* Wilshere - 18-år och redan vårt stora hopp, men faktum är att det spel han har visat upp hittills visar på mognad, mod och intelligens. Om Chelsea underskattar honom det minsta kan underverk ske.

* Chamakh - Hans huvudspel och framförallt styrkan i straffområdet kan ge oss mål på fasta situationer, något vi inte direkt är vana vid. Dessutom är han numera mästare på att tjäna straffsparkar.

* Arsjavin - Ryssen som numera älskar att vara mindre spektakulär, men ändå lyckas hamna i poängprotokollet. Vanligtvis osynlig eller usel, för att sedan överraska med två assist och ett mål. En gubbe i lådan som gärna kommer som en blixt från klar himmel.

Egentligen finns inte mycket annat att snacka om när det gäller Arsenal just nu. Det görs uttalanden hit och dit i media och vi är grymt uträknade. Jag tror att vi kan tjäna på att tappa press. Hjältar kommer ur underläge. Vem kliver fram på söndag?

Vill bara berätta för alla som undrat hela veckan: Tentan var jättekonstig och jag tror att jag klarade den. Mer än så säger jag inte.

Annars är det en tung vecka för egen del även på Arsenalfronten. Skickade ut ett massmail helt enligt instruktionsboken som ett andra steg i att vara informationsansvarig i denna fina förening. Jag hoppas alltså att alla har sett att vi i Arsenal Sweden har träffar på alla möjliga håll i landet förutom norröver, men även där hoppas vi kunna få igång fler träffar inom en inte alldeles för lång framtid.

Flera nya har redan anmält sig till träffen i Stockholm och i Götet är man snart uppe i över 20 personer. Kul att se att Göteborg samlar folk på stabila nuffror över tio personer vid de flesta matcher i år.

*****

Såg faktiskt inte matchen i tisdags. Dock har jag sett tillräckligt tidigare under säsongen för att, efter framspelningen till Arshavin, påstå att Jack Wilshere is something else.

Annars verkar ju tydligen Fabianski vara världens bästa målvakt helt plötsligt och Squillaci är bäst i världen på huvudet.

Heh.

*****

Chelseamatchen lär bli ett helvete. Både för oss fans och för de på plan. Riktigt tung match. Ingen Cesc, ingen Almunia (japp, det var ett skämt angående Woo-kash Fabijajnski tidigare). Dessutom sägs det att det blir cirka tre veckor på Gibbs. Synd. Vermaelen också borta sedan tidigare.

Dock saknar Chelsea, som förutom vid förlustmatchen senast bara har mött skitlag, Fat Frank Lampard. Alltid ett litet halmstrå att försöka greppa tag om.

*****

Till sist vill jag bara annonsera att jag i mitt karriärsval inte nödvändigtvis har som största dröm att vara physio i Arsenal FC. Efter min första praktikdag på Astrid Lindgrens Barnsjukhus har jag insett att jobba med barn förmodligen är drömmen.

Eller, man kanske kan få jobb att fokusera på Carling Cup-laget? Same same but different.

God eftermiddag! Då är det snart dags. Då är det snart dags att möta Chelsea. Ett Chelsea som de senaste två säsongerna varit ett av världens absolut bästa lag. För att Arsenal skall ha en chans på Stamford Bridge krävs det kämpaglöd, vilja, energi, uppoffring och ett lagspel från samtliga spelare. Det kommer att bli svårt, men det kan gå.

Man märker att det vankas supermatch då nästan allting handlar om den kommande matchen mot Chelsea. Spelare talar om den, legender talar om den, tränare talar om den och "fotbollsexperter" a.k.a. pundits talar om den. En sak som står säker är att det kommer att bli en fantastisk fotbollsmatch. En annan sak som står fast är att vårt mittförsvar måste spela på topp för att vi skall ha en chans att vinna.

Med Vermaelen skadad kommer vårt mittlås med största sannolikhet bestå av Laurent Koscielny och Sebastien Squillaci. Två försvarare som under långa tider imponerat i den nya Arsenal-tröjan. Koscielny är dock backen som svajjat lite mer än väntat, men fransmannen (fransk-polacken) säger själv att han acklimatiserat sig till det nya livet väldigt snabbt:

When I arrived I knew there were plenty of French players to help me adapt to this new life, with a new culture, a new language and new football. Those players helped me to get integrated in the squad. The English players were very welcoming and friendly with me. They showed a lot of respect and it all went fine.

We have a very good team with very good players. There have been a lot of departures in the defence but we have four quality central defenders and we have enough quality players covering the field to win a trophy. We don't feel any pressure in defence. Our job is not to concede any goals, be the backbone of the team, and I like playing with a team that plays the ball.

I am a very focused defender in every match and every situation. I have a good head game, good anticipation, I am quite fast with deep balls. I keep training to perfect those skills.

Unge Kieran Gibbs tror att våra mittbackar kan få stopp på Anelka, Malouda, Drogba och allt vad de heter i Chelsea. Gibbs säger följande om vårt mittlås:

I think they are capable of stopping Drogba. Drogba is a world-class player but I think you are looking at two world-class centre-backs that have come in. They're very composed and not afraid of the fight. They don't really react to the crowd or anyone and just get on with it and are very dominant. They have made an immediate impact to a great team.

Den stora frågan är ju då om vi kan få stopp på Chelseas farliga offensiv med ett mittlås beståendes utav Squirtle och Koscielny. Jag tror att det är möjligt, men det kommer att bli svårt. Jag hade utan tvekan hellre sett Vermaelen göra comeback och ta Koscielnys plats bredvid Squillaci, men på grund av en skada som vägrar att läka är det inte möjligt.

Vermaelen fortsätter att missa matcher! Foto: Bildbyrån.

I mina ögon kommer Koscielny bli den avgörande faktorn i försvaret. Om han har en bra match kommer han att bli en mardröm för Chelsea (likt han blev en mardröm för Tottenham), men om han har en match á la Senderos kan det hela gå åt helvete. Squillaci är väldigt erfaren, väldigt lugn och väldigt stabil. Visst kan även han uppleva en något sämre match, men jag tror att han kommer klara av försvarsarbetet med bravur.

Det är istället Koscielny som kan svajja till lite när han för första gången någonsin skall möta ett av världens bästa lag. Visst mötte han lag som Lyon, Bordeaux och Marseille när han spelade i Ligue 1, men jag tror att vi alla kan enas om att Chelsea är snäppet bättre än topplagen i Frankrike.

Sagna kommer att dominera i defensiven och förhoppningsvis har även Clichy en bra match. Längst bak hoppas jag att vi får se Fabianski, mycket på grund av det faktum att hans självförtroende växte med 110 % efter matchen mot Partizan Belgrad.

Det är naturligtvis inte den optimala försvarslinjen, men visst kan den ta poäng mot Chelsea. Det kommer dock att bli svårt, speciellt utan Fabregas!

Japp, visst är det så att Cesc missar matchen mot Chelsea. Igår sade Wenger så här:

It looks a 50:50 but a 50:50 balancing on the negative side.

Visst fick vi lite hopp om att Cesc skulle kunna delta mot Chelsea, men under dagens presskonferens sade han klart och tydligt att Fabregas missar söndagens match. Det är naturligtvis ett megastort avbräck, men å andra sidan kommer Chelsea till match utan sin mittfältsmotor i Frank Lampard.

Chelsea kommer till match utan Lampard! Foto: Bildbyrån.

Fabregas brukar väldigt ofta vara skillnaden mellan vinst och förlust och jag är tämligen säker på att det kommer att märkas (på spelet) att vi saknar honom. Det syntes verkligen att vi saknade honom mot både West Bromwich och Partizan Belgrad, och så lär vi även sakna honom mot Chelsea. Det gäller dock att svälja den bittra kakan och tro på sig själv!

Wilshere är bara 18 år, men med den start han haft bör han kunna ge Chelsea både ett och två problem. Samir Nasri - som nu kommer att ta över rollen som Cesc - har tidigare varit väldigt lyckosam på den positionen. Vi får naturligtvis hoppas att han är minst lika lyckosam på söndag. Om Song sedan slutar fara ut på äventyr i offensiven har vi ett stabilt mittfält som kan skapa problem för vilket lag som helst i världen.

I anfallet kommer vi med största sannolikhet få se Rosicky till höger, Chamakh i mitten och Arshavin till vänster. Chamakh - som börjat säsongen briljant - kan mycket väl avgöra det här mötet. Nigel Winterburn säger följande om marockanen:

Let’s be honest – nobody should be trying to change the way Arsenal play football. They are the best team to watch in the country and when they pass and move it’s a joy. But now they have the option of using the width of the pitch and Marouane Chamakh looks like he can offer a great threat in the air. I’ve been really impressed by his bravery and the way he attacks the ball – I think it’s going to get him a lot of goals in an Arsenal shirt.

Chelsea have some big strong boys at the back, but when Arsenal get in good positions in wide areas, they should not be afraid to play a 50-50 ball into the box for the big man to attack. Chamakh could give John Terry a difficult afternoon if he uses his size properly – which I’m not sure he does.

Just Chamakh har ju mer eller mindre gjort succé i Arsenal med sitt hårda arbete, sitt huvudspel och sin arbetsmoral. Statistiken som jag publicerade igår bekräftar ju det mer eller mindre. Nu väntar dock ett riktigt stort test för marockanen. Chelsea är inte SC Braga, Bolton eller Blackpool. Chelsea är ett lag som har ett försvar som kan få vilken anfallare helst i världen att likna en sköldpadda.

Efter allt det jag skrivit om Chelsea framstår det som om de skulle vara självaste Barcelona, men så är det ju heller inte. De har sina svagheter och det här kommer bli deras blott andra stora test för säsongen (efter matchen mot Manchester City). Som vi alla vet förlorade de mot både Newcastle (hemma i Carling Cup) och Manchester City (borta i Premier League), så oslagbara är de verkligen inte.

Chamakh har det ju som sagt gått bra för på sistone och han säger följande om succén:

I don't think I’ve ever worked as hard as this physically. The atmosphere in the stadiums, the open and attacking football and the standard of the teams are just amazing.

Om ni vill läsa mer om varför Chamakh är så pass viktig för Arsenal kan ni göra det här och här. Huvudsaken är den att vi äntligen fått en riktigt bra target player i boxen. Visst hade vi Adebayor, men han gjorde ju bara en bra säsong (2007/2008). Nu har vi äntligen fått "en Adebayor" som faktiskt är lojal, trogen och kämpar hårt i varenda match.

Chamakh har visat sig vara en succévärvning! Foto: Bildbyrån.

Chamakh har visat sig vara extremt viktig för oss och nu får vi verkligen hoppas att han kan förlänga sin succé med att göra en bra match mot Chelsea.

Under åren har vi ju spelat massor med minnesvärda matcher mot Chelsea. Dock har vi även spelat matcher som vi helst av allt bara vill glömma. Tamhas Woods har i denna artikel listat både succéer och bottennapp för bägge lagen. För övrigt tror Mourinho att Chelsea kommer att slakta Arsenal. Bara om ni undrar.

Igår pratade jag lite om Drogba och hans förmåga att alltid göra mål på Arsenal. Idag tog jag reda på lite statistik om killen. Sedan Drogba värvades till Chelsea har han spelat femton (15) matcher mot Arsenal. Med Drogba på plan har man vunnit nio gånger, spelat lika tre gånger och inte förlorat en enda match. Utan Drogba har man inte vunnit en enda match mot Arsenal, utan spelat lika en gång och förlorat två gånger. Någon som har lust att göra honom kraftigt förkyld tills på söndag?

Glenn Hoddle var en spelare som älskades av Sp*rs-fansen. Nu verkar det dock som om hans absoluta favorittränare var ingen mindre än en viss Arsène Wenger. Hoddle säger följande:

It was enthralling playing for him, I enjoyed every single second. He wanted me to play just behind the striker, which was Mark Hateley. I always felt that was my best position, but I never really played there for England or even during my hey-day at Spurs when I played the right side of a diamond with Ricky Villa behind me.

We played as a replica of Arsene’s first Arsenal side; there were two holding midfielders like Petit and Vieira, a flying winger like Overmars and I played in the ‘Bergkamp role’ behind the striker.

He introduced so many new things to me, his training methods, the warm ups and the warm downs. In all my years at Tottenham, we had never done a warm down! We had vitamin injections; all legal of course, all the thinking was way ahead. The physio, Michel Franco, opened my eyes to so many things; he really was a miracle worker.

Years later, I know Spurs fans don’t like it, but when I was England manager, [Arsenal vice-chairman] David Dein asked me about Arsene, and I just said, “Go and get him. He will be successful”.

Det är ju en ganska intressant historia måste jag säga! Hoddle - som spelade under Wenger i AS Monaco - har tydligen väldigt fina minnen därifrån. Det kan inte kännas roligt för Sp*rs-fansen. Det vore som om Henry skulle gå ut i media och säga att han älskar Redknapp, typ.

Lite smånyheter kan vi också bjuda på en dag som denna! Boltons Paul Robinson är en idiot. Henri Lansbury tar en plats i U21-laget i sällskap med Gibbs och Wilshere. Jack Wilshere sägs enligt rykten även få en plats i a-laget. Bendtner, van Persie och Walcott kommer alla vara tillbaka till hemmamatchen mot Birmingham den 16 oktober. Förutom sydafrikanske Siyanda Xulu provspelar även zambianske Emmanuel Mbola hos Arsenal just nu. Sist men inte minst får vi reda på att Arsenal-spelarnas favoritresturang är Las Fuentes på Purley High Street i London!

Bendtner - snart tillbaka! Foto: Bildbyrån.

Det här var dock allt för idag. Nu tycker jag att vi alla kan njuta till bilderna av Arsenals comeback på Stamford Bridge för två år sedan! Och ta det lugnt, ni får eran Kanu imorgon! Tack och hej!

[video:http://www.youtube.com/watch?v=ZMo6ks5djX8]

[video:http://www.youtube.com/watch?v=OAh_IbiZ13c]

Rubrikerna var tydliga i överkant idag. Drogba gillar Arsenal! Självklart gör han det efter hans fina facit mot oss. Han har i princip ensam kunnat radera ut Arsenal som titelutmanare när han varit i Chelseas lag. Då spelar det ändå ingen roll vilka vi haft i försvaret även om jag minns att Senderos haft en riktigt usel match för några år sedan.

Faktum är att det även på söndag ser ut att kunna bli tufft, särskilt eftersom Vermaelen tydligen är helt borta från att kunna spela. Vi hade behövt belgaren tillsammans med lugne Squillaci för att kunna känna oss lite tryggare. Koscielny har börjat bra, men är ung och oerfaren och räcker troligen inte riktigt till i det fysiska spelet. Jag kan ha fel, men satsa inte pengar på det.

Ett tag var Stamford Bridge ett fort, de har väl fortfarande rekordet för antalet matcher utan förlust på hemmaplan? Men så helt plötsligt förlorade de en match och kort därefter förlorade de en till. Sviter är till för att brytas och nu tycker jag att det är dags igen. Det talas mycket om att målvakten blir vår nyckel, men som jag redan antytt så får vi oerhört svårt att hålla nollan och då återstår bara att göra fler mål än de gör.

Om vi ska ha en chans till det så måste Fabregas vara redo för spel. Jag tror att Arsenal på alla sätt och vis gör allt för att spanjoren ska vara hel på söndag, om inte annat så för en bänkplats. Wenger måste bara se till att inte chansa. Matchen är viktig, men inte viktigare än att Fabregas kan vara hel och spela under de svåra vintermånaderna. Man riskerar bara att skadan förvärras och december-februari utan kaptenen kan bli nog så svårt.

Wenger säger att Diaby har en chans att spela på söndag, men jag ber lite för att han inte ska hinna bli frisk. Det vi såg av honom mot WBA gör att vi klarar oss bättre utan honom. Detsamma gäller dock inte Almunia. Om han har blivit kvitt sin "armbågsskada" så ska han spela. Det räcker med en matchs petning. Han är bättre och tryggare än Fabianski. Pest eller kolera.

Denna matchen är viktigt, men inte avgörande. Vi har inte förlorat ligan vid förlust, vi har heller inte vunnit den vid vinst. En poäng är en seger och tillräckligt bra på Stamford Bridge. Jag vill allra helst att Arsenal visar vem de är, att de står upp och tar fighten. Att vi gör mål, spelar fantasifullt och varierande, att vi visar vilja, karaktär och uthållighet. Tålamod, disciplin och att vi stressar motståndarna. Vi kan allt det där. Kan vi göra allt på en gång så tar vi poäng. Det är väl inte så mycket begärt.

God eftermiddag! Innan jag börjar skriva dagens inlägg vill jag påminna er om en hel del saker. När jag ibland har med olika uttalanden av diverse spelare brukar de ibland nämna att de kommer att möta det och det laget på den här och den här dagen. Problemet som uppstår när de nämner en dag är att bloggverktyget automatiskt översätter dagen (som är skriven på engelska) till svenska. Samma sak sker i kommentarspåret. Ni kan själv testa skriva måndag, tisdag, lördag osv. på engelska (i kommentarspåret). Det översätts automatiskt till svenska.

Det finns även ett annat problem. När man skriver ett namn som t.ex. börjar med mar (t.ex. Marouane Chamakh) tror bloggverktyget att jag skriver om mars månad och versalen i början blir automatiskt till en gemen (då månader börjar med en gemen i Sverige och inte med en versal som i England). Jag kommer att fixa dessa två problem, så oroa er inte, men tills vidare får ni stå ut med att Eboue, Chamakh, Arshavin och alla andra spelare i Arsenal pratar om "söndag night" och inte "s u n d a y night"!

Jag vill börja dagens inlägg med att ägna en tanke åt Carlo Ancelottis fader Giuseppe Ancelotti som igår kväll gick bort vid 87 års ålder. Tyvärr lever vi i en värld där alla föds, lever och dör en gång i livet. Tyvärr var tiden inne för Carlos fader och det går inte att få tillbaka honom. Begravningen kommer att ske på lördagen, alltså en dag före mötet mot Arsenal.

Det här kommer att låta elakt på många sätt och vis, men i mina ögon får Chelsea en viss fördel av det här tragiska dödsfallet. Deras motivation kommer att stiga med 100 % och visserligen kommer Ancelotti inte närvara dagen/dagarna innan mötet, men nu kommer det här bli en match där alla Chelsea-spelarna går in med tanken "att göra det här för Carlos skull". Mycket lik den motivation Arsenal fick av Ramseys brutna ben förra säsongen. Ni minns väl själva banderollerna med budskap som t.ex. "Win the league for Ramsey".

Ancelotti sörjer i detta nuet sin faders bortgång. Foto: Bildbyrån.

Jag kommer själv ihåg när Macclesfield Towns tränare Keith Alexander gick bort förra året. Under sin tid i League Two-laget Macclesfield hade han inte bara blivit en stor ikon i laget, utan hela samhället. När Macclesfield i nästa omgång skulle möta Hereford var det en stor majoritet som trodde att Macclesfield skulle förlora. Men istället för att lägga sig ner och ge upp gav de järnet och utklassade Hereford på alla möjliga sätt och vis. Omständigheterna skiljer sig åt rätt så mycket, men det handlar ändå om två liknande situationer.

Hur som helst, låt oss lämna dessa tragiska historier bakom oss och fokusera på vad både Chelsea- och Arsenal-spelare sagt om det kommande supermötet. Didier Drogba - mannen som inte kan sluta göra mål mot Arsenal - har sagt följande:

I love playing big games and I love playing against Arsenal. I always say that Arsenal is one of my favourite teams. When I was playing in France, Arsenal was an example for us because there were all these French players who used to play in the French league and went abroad to play for Arsenal with a French manager. So to play against them for me means a lot.

Personligen är jag ganska säker på att han mer än gärna hade kommit till Arsenal. Om jag inte missminner mig var även Wenger intresserad utav Drogba innan han valde att skriva på för Chelsea. Hur som helst blev det Chelsea och inte Arsenal för ivorianen. De senaste åren har han blivit ett enda mardrömsobjekt för alla Arsenal-supportrar. Vid varenda tillfälle Drogba spelat mot Arsenal har han lyckats göra mål. Varenda gång han varit avstängd eller skadad har det gått bättre för de röd-vita (minns bara 2-1-vinsten på Stamford Bridge 2008/2009). Det är således inte konstigt att han älskar att spela mot Arsenal(...). Nu är han varken skadad eller avstängd, vilket betyder att vi kommer att få ett helvete att handskas med honom. Dessutom är Verminator skadad. Inte bra, inte bra.

Drogba älskar att spela mot Arsenal. Man kan förstå varför. Foto: Bildbyrån.

Det mesta talar nu för att Lukasz Fabianski får chansen från start på söndag eftermiddag. Polacken gjorde ju väldigt bra ifrån sig i tisdags och en som väljer att hylla honom till skyarna är unge Kieran Gibbs:

He is a great keeper or else he wouldn't be here at Arsenal. I owe him a lot after giving away the penalty he saved against Partizan, although I can't really remember too much about the tackle.

He put in a great performance - that is what he is in the team to do - but I think he felt like he had a point to prove. Of course we do feel for him after all the criticism he's had because we know his quality, and he showed that in Belgrade. That is why he expressed his emotion like that after he had saved the penalty. He is good in the air, he is a good talker and he doesn't hide away. I think we've seen his real quality.

Fabianski får mer än gärna bli MOTM på söndag. Om vi ska ha en chans att vinna gäller det att den målvakt som Wenger ställer ut är redo för ett bombardemang. Vi får hoppas att polacken (ifall det blir han som får chansen) är redo att rädda Drogbas skott, frisparkar och nickar. Det kan komma att bli svårt, väldigt svårt.

Gael Clichy har i dagarna pratat ut om den fantastiska säsongen han var med och upplevde 2003/2004. Han säger följande:

At the time you don’t realise it, because you’re just going through the season. I played a few games, enough to have the famous medal but when the season is going you just wish to win games. I was playing when Ashley [Cole] was tired or injured or suspended and I was trying to do my best. But I always say it was really easy for me to play there because with players like Henry, Keown, Bergkamp, Lauren, Ashley Cole, they were doing the job.

When you look back and you see that we played 49 games without losing any game, it’s hard and I wish for any team to do it again and beat this record but it’s going to take a lot for breaking the record.

Det finns faktiskt en mycket intressant sak som han säger i det här uttalandet. Det handlar om hur enkelt det var för honom att spela in sig i laget när han hade spelare som Henry, Keown, Bergkamp, Lauren m.fl. bredvid sig. Samma sak har sagts av flera unga spelare som tagit klivet in i startelvan, bl.a. Cesc Fabregas. Det är tyvärr någonting vi saknar i dagens Arsenal.

Unga spelare som har tagit sig hela vägen från ungdomslaget och reserverna till a-laget möts idag av ännu fler ungdomar. Visst, Arsenal är ett lag som inte längre består av ungdomar (vilket vår snittålder på truppen bevisar), men spelare som Wilshere, Gibbs och Djourou har inga ledare/fadersfigurer/gestalter att stötta sig mot.

Visst har Wilshere Fabregas och Gibbs Clichy, men den där fantastiska stommen av erfarna, superba och fantastiska lagspelare saknas i dagens Arsenal. Vi har ingen Henry, Keown, Campbell eller Lauren som unga spelare kan luta sig tillbaka mot både på och utanför plan. Det känns tråkigt på flera vis, men det Arsenal vi ser idag är ett Arsenal vi aldrig tidigare sett. Vi får hoppas att de kvalitéer det här laget faktiskt har kan ta oss till en titel, men just nu stannar alla förhoppningar vid drömmar.

Campbell & Henry. Två spelare från en svunnen tid. Foto: Bildbyrån.

The Goon Blog pratar idag om att Arsenal kommer att förbättra sina reklaminkomster avsevärt mycket de kommande arton månaderna. För er som inte känner till det ligger vi lite i lä när det kommer till reklamintäker jämfört med andra storlag. Den här bilden förklarar egentligen allting. Arsenal skulle mycket väl kunna tjäna lika mycket pengar som Barcelona och Real Madrid gör, men på grund av tidigt gjorda kontrakt har vi fått dåliga kontrakt som för visso ger oss en trygg bas (för det mesta handlar det om långtidskontrakt), men som i slutändan ger oss mindre pengar. Nu verkar det dock vara ändring på det, i alla fall om vi får tro The Goon Blog.

Stokes ordförande Peter Coates vägrar släppa Wengers kommentarer om Stoke (och Shawcross) och säger idag följande:

A statement has been made that is factually incorrect. All the manager has to say is he is sorry, he has made a mistake. I realise he is a great manager, but we can't let managers, however eminent, say things which are not true that could damage Ryan's career. For that reason, we are asking for this to be rectified.

Nu börjar det här helt ärligt bli smått pinsamt. Låt mig bara säga så här: jag skulle inte bli det minsta förvånad om vi om ett år får höra Coates eller Pulis säga att Wengers kommentarer förstört Shawcross karriär.

Lite smånyheter finns det så klart att skriva om! Arshavin berättar om matchen mot Partizan Belgrad på sin hemsida, Arsenal har i Champions League nickat in tre av fyra försök i mål (den här säsongen). Det missade försöket stod Chamakh för när han i tisdags nickade bollen i ribban (innan han nickade in den i mål). Sist men inte minst klär Vermaelen ut sig till en vampyr/greve(?) när han gör reklam för Halloween.

Av någon helt okänd anledning finns det idag massor av transferrykten att skriva om. Jag vet inte vad som hänt, men det känns nästan som om tidingarna fått nyhetstorka. De sista två dagarna har vi kopplats ihop med Evertons Steven Pienaar, Barcelonas Gai Assulin (som av väldigt många kallas "den nye Messi"), Torinos Angelo Ogbonna, Aalesunds Anders Lindegaard och Liverpools Pepe Reina. Dessutom skriver Young Guns om att Arsenal tänker fortsätta scouta Tromsøs Kara Mbodj. Han skriver även om Chuks Aneke som sägs vara en väldigt lovande talang (intressant läsning).

Det här var dock allt för idag! Inlägget blev lite längre än vanligt, men det gör nog ingenting! Ha det bra, hej!

God eftermiddag! Då är man nyss tillbakakommen från sin dagliga löprunda och ska börja skriva ännu ett blogginlägg. Det har ju blivit en vana på senare dar, men jag kommer ihåg exakt hur tufft det  var när man nyss hade börjat blogga. Då kände man sig tvungen att skriva, nu är det mera av en glädje. Dock var jag tvungen att skriva dagliga inlägg för att komma hit jag är idag. Som tur är höll jag i och slutade aldrig att skriva.

Hur som helst spelades det en Champions League-match igår när Partizan Belgrad tog emot Arsenal. Mitt efter-matchen inlägg hittar ni här och vår officiella matchrapport hittar ni här. Höjdpunkterna i videoformat hittar ni som vanligt här, men ni kan även hitta dem här. Intervjuer utförda av Arsenal TV Online hittar ni här (Djourou) och här (Fabianski).

Igår fick jag en kommentar om att jag börjat använda ordet brunka rätt så frekvent. Jag antar att de flesta här känner till slanguttrycket, men sanningen är att det blivit ett ord av dubbel betydelse. Som ni kan läsa här har det ordet just två betydelser.

Efter gårdagens inlägg blev det även en mycket hets diskussion kring Arshavins insats. Jag var en av få som inte tyckte att den dög, medan många andra menade att han gjorde en bra match. Jag har ingenting emot att diskutera och i slutändan blev det en intressant diskussion där väldigt många fick säga vad just de tyckte. Mer sådant tack! Jag håller dock kvar vid min ståndpunkt att han missat alldeles för mycket för att vara den klasspelare han är. Om det varit en CL-final (eller semifinal/kvartsfinal) skulle han blivit halshuggen av supportrarna. I'm just saying.

Arshavin firar gårdagens ledningsmål med Wilshere. Foto: Bildbyrån.

Arsène Wenger kommenterade naturligtvis matchen efteråt och sade då följande:

Partizan gave us the game we expected – [they were] full of commitment, full of power on every break. We had a lot of the ball and created a lot of chances. However, we could not kill the game off and then we were always under threat. They came back with the penalty - afterwards we needed to keep the pace high and when we got the second goal I thought we looked comfortable.

Om Fabianskis insats i mål sade han följande:

Fabianski had a good game, we have seen the player tonight who we see in training. He had a faultless game. I know it is in him. He got it out in the game tonight and hopefully that will give him the needed belief and confidence. I am confident he will come out as a great keeper, I have always said that. We have to keep confidence in him and he needs to gain experience from games like this. At the moment Almunia is injured, we will have to see how his injury goes but at the moment it is too early to say.

Matchen var ju väldigt intressant ändå, trots att den aldrig blev riktigt spännande. Precis som jag skrev igår fick vi uppleva intressanta händelser med röda kort, tre straffar, målvkaktsräddningar, debutmål, strömavbrott och för första gången den här säsongen se vårt bortaställ på riktigt (med de vinröda shortsen)!

Äntligen fick även Fabianski göra en bra match (det var länge sedan!) och det bådar gott inför matchen mot Chelsea. Saken är att jag alltid haft hopp om att Fabianski skall bli något och jag kommer mycket väl ihåg hur bärsärk ni gick efter inlägget jag skrev om honom (där jag försvarade honom) när han hade förlorat matchen åt oss i åttondelsfinalen mot Porto. För några månader sedan tappade dock även jag allt hopp jag hade. Han levde helt enkelt inte upp till sina förväntningar (se den här videon) och jag var en av många som mer än gärna ville se honom utlånad/såld.

Fabianski var dominant igår! Foto: Bildbyrån.

En insats gör dock inte skillnad och jag kan nästan lova att tabbarna, de svaga insatserna och den Fabianski vi är vana att se kommer att komma tillbaka. Jag hoppas naturligtvis inte det, men jag kan inte se hur han skall rada upp lika bra prestationer mot "grislagen", topplagen och alla andra motstånd i Premier League. Insatsen igår lovar dock gott, men jag varnar er för att dra upp förväntningarna allt för mycket.

Innan matchen skedde ju ett strömavbrott och under matchen gick inte en av strålkastarna igång. Det diskuterades ju även om att avbryta matchen innan den ens hade startat, men som tur var lyckades man spela klart den. Nu berättar Sagna att spelarna var tvungna av att byta med ljusskenet från sina mobiler. Han säger följande:

The lights went off, so we had to use the lights from the phones to get ready. It was quite funny, but we stayed focused and came on the pitch to get the win.

Även jag måste erkänna att det måste varit rätt komiskt! Jag antar att det delades på både en och två skratt inne i omklädningsrummet innan matchstart.

Igår efterfrågade jag lite statistik på hur många straffar Chamakh fått med sig, men jag lyckades hitta den statistiken själv. Ända sedan säsongen startade har han fått med sig straff mot Blackpool, Tottenham, SC Braga och senast Partizan Belgrad. Lägg där till att han fick två straffar med sig under försäsongen (om jag minns rätt!). På bara två månader har Arsenal fått hela sex straffar med sig - allt tack vare Chamakh. Dessutom har tre motståndare som tacklat honom fått rött kort. Om vi räknar statistiken från säsongsstarten har han gjort sju framträdanden, fyra mål, fått fyra straffar med sig och lyckats dela ut tre röda kort till motståndarna. Imponerande!

Statistiken bevisar att Chamakh jobbar hårt i offensiven. Foto: Bildbyrån.

Som vi alla vet väntar nu en extremt (gigantiskt, enorm och ofantligt) viktig match mot Chelsea i helgen. Om den matchen säger Eboue följande:

We started very well in the league, but last Saturday's defeat was a big blow, but our spirit is strong, we came away from home in Europe and won 3-1. Our winning mentality is back, and we really need that to meet Chelsea on Sunday. They are a big and powerful team and are in good form, despite losing last weekend. If you are not strong and ready against them, they will overpower and destroy you. So we will be ready against them, we are very confident about that.

Vad som oroar mig mest är att skadeläget inte verkar ljusna till. Thomas Vermaelen som först skulle vara tillbaka till matchen mot West Bromwich, sedan Partizan Belgrad och sedan Chelsea kommer att missa ännu en match till (mot Chelsea). Cesc Fabregas började för några dagar sedan springa fullt ut, men har fortfarande bara "a little chance to make it". Och med tanke på de spelare vi redan har skadade bådar det inte gott. Mer om den kommande matchen mot Chelsea kan ni läsa imorgon!

Vermaelen kommer inta att kunna delta i matchen mot Chelsea. Foto: Bildbyrån.

Lite smånyheter har vi också att bjuda på! Bottenham Hotsp*r som så länge längtat efter en Champions League-plats har inte ens sålt ut sina biljetter till hemmamatchen mot Twente. Skamligt.

Idag kan jag även dela med mig av Jack Wilsheres officiella Twitter. Jag har följt honom ett bra tag, men jag har tvekat över om det verkligen varit han och inte en 42-årig tjock japan eller en 11-årig fanboy. Dock har han på den senaste tiden postat en hel del personliga bilder som inte någon annan kunnat ha tillgång till. Om ni vill läsa vad han twittrar om (han är ganska aktiv!) kan ni göra det här.

Ett glädjeämne är även att ArseSpeak.com blivit aktiva igen efter att ha varit riktigt inaktiva ett bra tag. Vill ni ha ännu mer smånyheter? Well, Wenger är berättarrösten i Nikes nya reklamvideo, Arsenal skall vara intresserade av både Diego Lopez och Bruno Soriano. Dessutom kommer den sydafrikanske försvararen Siyanda Xulu försöka imponera på Wenger när han de kommande veckorna skall provspela hos oss.

Det här var dock allt för idag! Nu får ni ha det så bra ute i stugorna. Vi hörs till imorgon. Tack och hej!

Intressant match igår och det blir än intressantare framåt söndagen, men en sak i taget.

Partizan Belgrad är inget europeiskt topplag. De vore i bästa fall ett bottenlag i Premier League, men levde på ren vilja och snabba omställningar. Trots det så levde Arsenal farligt flera gånger och vi ordnade dessutom två straffar mot oss. Det är inget annat än erbarmligt oavsett om vi vann matchen eller ej.

Offensivt såg det helt okej ut och jag vet att Kicken har skällt på Arsjavin för alla sina missar, men faktum är att Arsenal stod för riktigt många målchanser som måste bli mål för att man ska kunna vinna titlar. Effektiviteten var inte på topp från någons sida. Redan i första halvlek har vi en period då vi har tillräckligt många skarpa målmöjligheter för att vi ska kunna leda matchen med 4-0. Tyvärr får vi nöja oss med 1-0 innan en hands på Denilson ger Belgrad den första straffen. Straffen är odiskutabel även om en del hävdar att straffar ska ges för att man hindrar målchanser och inget annat. Regeln är där och vi hade nog velat ha den straffen om det varit tvärtom.

Fabianski kan inget göra på den bollen och ska naturligtvis inte klandras där. Därifrån till att polacken har en felfri match är att gå lite väl långt. Han gjorde det bra, men var faktiskt ute och flaxade ett par gånger vilket överskuggades av resultatet och räddningen på Partizans andra straff. Jag känner mig inte helt trygg med Fabianski i mål på söndag och frågan är om inte Almunias skada har läkt tills dess. Eller hur länge blir man borta efter att ha petats? Det kan kanske sjukgymnast Fektarn svara på.

Långa stunder i matchen går dock vårt anfallsspel i stå och vi saknar idéer och egna initiativ. Kanske inte så förvånande med tanke på att Fabregas inte är på plan. Wilshere gör det bra, men ska naturligtvis inte behöva axla allt ansvar som 18-åring.

Djourou är en virrpanna som kommer att bli ett rundmärke a la Stepanovs, Senderos eller Silvestre om han spelar på söndag. Nu kommer antagligen inte Djourou att spela mot Chelsea, men Koscielny har ännu inte övertygat mig om att han står pall mot Malouda, Anelka och Drogba.

De två senaste matcherna ger vid handen att vi kommer att förlora övertygande mot Chelsea. Hoppet står till att vi har mycket tur i försvarsspelet och att vi är kliniskt effektiva framåt. Vi har gjort det förr och kan göra det igen, men Wenger måste ha en plan för vårt defensiva spel, för just nu är det inte mästarklass på det. Oavsett om vi vann med 3-1 eller inte igår. Skenet bedrar, vi är inte i toppform.