Senaste blogginläggen

När Champions League-gruppen lottades var det många som trodde
att det skulle bli en enkel resa fram tills åttondelsfinalen. Partizan
Belgrad - som av många anses vara det sämsta laget i gruppen - ville
bevisa Arsenal-supportrarna fel och höll på att även göra det.

Efter en drömstart för Arsenal (Arshavin gjorde 1-0 i
matchminut '15) blev det allt annat än en dröm. Matchen mot West
Bromwich gjorde sig påmind när allt fler passningar inte satt där de
skulle sitta, när alla målchanser rann ut i sanden och när de skott vi
faktiskt hade på mål räddades av den briljante Stojkovic i Belgrad-målet.

Just Vladimir Stojkovic höll länge på att bli ett
mardrömsobjekt för Arsenal när han räddade läge efter läge efter läge.
Ingenting verkade vilja gå in. När han sedan räddade Arshavins (uselt slagna) straff var det få som trodde att vi skulle få hål på
honom. Men efter det röda kortet som Belgrad hade ådragit sig (kapten Jovanovic)
kunde de helt enkelt inte resa sig och vända matchen till deras favör.
Arsenal-pressen blev allt större och målchanserna allt fler. Till slut
kom även ledningsmålet när Chamakh nickade in den i mål efter att först ha nickat den i ribban.

Chamakh nickar in 2-1! Foto: Bildbyrån.

Chamakh gjorde för övrigt en bra match, men visst var det lite
tråkigt att se honom filma till sig straffen. Jag såg naturligtvis att
Jovanovic hade foten där han inte skall ha foten - vid Chamakhs knäveck -
men marockanen föll långt efter att Jovanvic hade haft sin fot där.
Sedan var det väl karman som gjorde sitt jobb när Arshavin inte
lyckades förvalta straffen.

Just Arshavin var väl allt annat än bra denna kväll. Han hade
miljontals målchanser, men lyckades bara förvalta en enda. Det var både
vid en, två och tre tillfällen där jag drog en lättnandes suck när jag
trodde att Arshavin skulle placera in bollen enkelt i mål. Men antingen
så valde han att passa (varpå målchansen rann ut i sanden) eller skjuta
rakt på Stojkovic. När han sedan skulle ta straffen osade det straffmiss
om straffen - och visst blev det även så. Straffen var rent ut sagt
uselt slagen. Det går dock att göra en väldigt enkel analys av Arshavins
kväll: efter ledningsmålet stämde helt enkelt ingenting alls för
ryssen.

Matchen i sig kändes aldrig spännande, trots att det en lång
stund stod lika. Arsenal gjorde det Arsenal skall göra och Partizan
Belgrad vek ner sig ofantligt mycket efter utvisningen på Jovanovic.
Dock var det intressant att se tre straffar, två målvaktsräddningar, ett
rött kort och Squirtle (Squillaci) göra sitt första mål för klubben!

Inför matchen pratades det på bloggar, forum och Twitter hur det skulle gå med Fabianski i mål, men det visade sig gå bättre än
förväntat. Han tog alla höjdbollar, var ständigt alert och gjorde en
snygg straffräddning. Det bevisar däremot inte att han är en bra
målvakt, men ingen kan klandra på hans insats ikväll. Nu får vi hoppas
att han spelar trippelt så bra mot Chelsea. Det lär behövas.

Wenger har många tuffa beslut att ta inför matchen mot Chelsea. Foto: Bildbyrån.

Det finns egentligen inte mer än så att säga om dagens match.
Arsenal lyckades vinna till slut och Partizan Belgrad bjöd trots allt på
lite motstånd, fram tills utvisningen på Jovanovic det vill säga. Jag
läser dock mer än gärna era kommentarer om matchen i kommentarspåret, så
kommentera på!

Nu kommer det spelarbetyg och omdömen!
______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:
Standardbetyg: 6

• Fabianski (7/10) - Bra match av polacken. Tog en straff,
  räddade i pincip allt som kom emot honom och var dominant i luftrummet.
  Exakt det vi vill se från Fabianski.

• Sagna (6,5/10) - Ytterst få misstag från fransmannen idag.
  Ett litet frågetecken på den offensiva insatsen, men det frågetecknet
  finns ju nästan alltid där. Det är i defensiven han briljerar och det
  gjorde han ikväll också.

• Squillaci (710) - Stabil, bra, mogen, lugn. Gjorde dessutom mål. Förtjänar en sjua!

• Djourou (5/10) - Visade idag att han kan komma in och spela
  ifall vi drabbas av skador, avstängningar eller behöver vila spelare. En
  kanoninsats gjorde han dock inte. Ofta sen in i duellerna och behöver
  ännu mer matchträning för att utmana om tredjeplatsen. Just nu får han
  nöja sig med att spela lite då och då.

• Gibbs (6/10) - Godkänt, men inte mer. Otroligt turligt,
  lyckosamt och skönt att han inte bröt mellanfotsbenet då jag hellre ser
  en medioker Gibbs i en match än en Gibbs som är borta i ett halvår.

• Wilshere (7/10 - utbytt i matchminut '74) - Fortsatte att
  vara den pitbullterrier han är i mina ögon. Slet, tacklade, passade och
  vågade utmana(!) i alla situationer. Är inte rädd för någonting. Hans
  assist till ledningsmålet var dessutom sublimt.

• Song (5/10) - Nej Song, nu får du ta och sluta vara så
  himla målkåt! Precis som Ahldén skrev i ett inlägg för inte så länge
  sedan var det Songs disciplinerade spel som gjorde honom till en levande
  mur förra säsongen. Efter målet mot Bolton verkar han dock tro att han
  är en superman. Håll fast positionen, spela defensivt och visa upp samma
  kampvilja som du gjorde hela förra säsongen! Det är den Song vi lärt
  oss att älska, inte den Song som far ut på äventyr i motståndarnas
  straffområde.

• Rosicky (6,5/10) - Ständigt spelbar och ständigt alert.
  Gjorde dock inte alltför mycket väsen av sig. Betyget 6,5 beskriver hans
  insats perfekt.

• Denilson (5/10) - Inte hans match idag. Vek ner sig för
  mycket i närkamperna och trots att passningsspelet oftast stämde fick
  han aldrig någon riktig glöd.

• Chamakh (7/10 - utbytt i matchminut '75) - Jobbade hårt i
  offensiven och var betydligt bättre än i matchen senast. Brunkade in 2-1
  efter att först ha nickat bollen i ribban, men sedan nickat in returen.
  Skapade dessutom en straff (som vi tyvärr inte kunde förvalta) och var
  alltid ett hot i offensiven. Hur många straffar har Chamakh fått med sig
  nu? Håller någon räkningen? Måste vara ofantligt många för att bara ha
  spelat i Arsenal några fåtal månader (räknar med försäsongen).

• Arshavin (4/10 - utbytt i matchminut '85) - Verkligen inte
  hans dag. Hade tusentals lägen att sätta bollen i mål och med tanke på
  den klasspelare han skall vara är det inte acceptabelt att missa så
  mycket som han gjort hittills (under säsongen). Nya Bendtner?

Arshavin bör ta sig en funderare. Foto: Bildbyrån.

• Nasri (6,5-7/10 - inbytt i matchminut '74) - Det verkade
  som om Nasri taggade till hela Arsenal. I mina ögon blev vi lite bättre
  när Nasri byttes in, men det kanske bara var ur mina ögon.

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Wilshere - Fortsätter att övertyga!
• Chamakh - Frågan är vad vi skulle göra utan Chamakh nu när både RvP och Bendtner är skadade. Vi har mycket att tacka honom för.
• Fabianski - Han gjorde faktiskt en bra match, eller hur?

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Arshavin - Måste, måste och bara måste börja sätta lägen som klasspelare skall sätta. Om det varit Vela, Bendtner eller Emmanuel-Thomas hade
  jag aldrig klagat, för de är inte klasspelare, inte än. Arshavin skall
  vara en av världens bästa fotbollspelare (nåja...) och för att vara det
  måste han börja sätta bollarna i mål.

• Song - Song måste återgå till sitt disciplinerade, tuffa och
  defensiva spel. Hittills har han tagit alldeles för många offensiva
  utflykter. Det får han inte göra till en vana.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte bort att vi har gjort nio mål på två Champions
League-matcher! Flest av alla lag hittills! Vi får hoppas att det
fortsätter så.

______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Det var väl allt jag ville ha sagt idag. Nu skall jag gå till
sömns och förhoppningsvis drömma goda drömmar om den kommande rysaren
mot Chelsea. Ett Chelsea som idag besegrade marseille med 2-0 - utan Drogba. Vi kan alltid hoppas på det bästa. Se nu till att kommentera innan ni också lägger er! Tack och hej!

Wilshere må se ut som ett barn (speciellt på denna underbara bild!), men han spelar redan som en man. Foto: Bildbyrån.

God eftermiddag! Det är skönt att man har bloggkollegor som kliver in när man själv inte har kraften att skriva. Både Ahldén och Fektarn har skrivit inlägg under tiden jag tagit en paus på en dag (ganska kort
paus!). Men nu är jag tillbaka och redo för en ny vecka.

Självklart går det inte att skriva det här inlägget utan att
nämna matchen mot West Bromwich. När jag skrev mitt förra inlägg var jag
både arg, deprimerad och frustrerad. Ändå ville många att jag skulle
skriva vad som gick fel för Arsenal. På grund av mitt tillstånd för två
dagar sedan kunde jag inte skriva någonting längre utan att bryta ihop.
Idag mår jag dock bättre och idag ska jag ge er svaret ni längtat efter!

Svaret är att jag inte vet vad som gick fel. Jag vet inte, ni vet inte och Wenger vet
inte vad som gick fel. Det var som att se en maskin med en On/Off-knapp
som valde att slå av sig själv. Det Arsenal vi fick se i lördags kände
inte Wenger igen. Han fick inte se det lag som han under så många år
byggt ihop till en fantastisk trupp. Supportrarna som både var på plats
och på annat håll fick se ett lag de inte kände igen. Det här var inte
det Arsenal som vi hade förälskat oss i så många år tillbaka i tiden.
Spelarna som satt på bänken kände inte igen sina lagkamrater. Det här
var inte de lagkamrater de tränat med dag in och dag ut under de senaste
åren. Ingen, absolut ingen, kände igen det Arsenal som spelade match
mot West Bromwich i lördags.

Det var länge sedan jag såg ett Arsenal spela så dåligt som
man gjorde i lördags. Visst, första halvlek i bortamatchen mot Liverpool
2009/2010 var usel, men där vände vi ändå matchen och vann. Inte ens
under katastrofsäsongen 2008/2009 såg jag Arsenal spela så dåligt som
man gjorde i lördags. Lika väl som vi vet att Arsenal kan vinna mot
vilket lag som helst i världen (om de har en bra dag) vet vi att Arsenal
kan förlora mot mycket sämre motstånd ifall de har en dålig dag. Det är
någonting vi fått acceptera, men att se laget förlora mot en nykomling
på självaste Emirates gör ont i både kropp och själ.

Senast en nykomling vann på Emirates var bara för två år sedan. Då hette motståndet Hull. Foto: Bildbyrån.

Var vi nonchalanta? Ja, men det kostade oss inte matchen. Var
vi naiva? Ja, men det kostade oss inte matchen. Underskattade vi
motståndet? Ja, men det kostade oss inte matchen. Vi har sett ett
nonchalant, ett naivt och ett Arsenal som är både och tidigare. Vi har
sett ett Arsenal som har underskattat motstånd tidigare. Men vad som
hänt då är att det alltid ringt en väckarklocka som fått laget att
prestera bättre som till slut gjort att vi vunnit/tagit poäng. I lördags
ringde aldrig den där väckarklockan. I lördags sov vi vidare, t.o.m.
efter de varningssignaler vi fått (straffen).

Vad som kanske stör mig mest handlar inte ens om matchen i
sig. Det som jag irriterar mig någonting enormt på är att vi inför
varenda säsong och inför väldigt många matcher får höra spelarna säga
att vi lärt oss från våra misstag, att vi aldrig skall gå in i en match
ofokuserade och att vi aldrig ska underskatta motstånd. Varför jag blir
så arg på just det är att det hela är en enda stor lögn. Vi lär oss
uppenbarligen aldrig från våra misstag, vi kommer att gå in i flera
matcher där vi både är ofokuserad och underskattar motståndet. Det
kommer att hända fler gånger, oavsett om vi vill det eller ej. I
slutändan är alla sådana uttalanden ett spel framför kamerorna.

Nu skall inte jag sitta här och vara naiv jag också. Jag vet
att Arsenal är ett mänskligt lag och jag förstår att vi kommer att
förlora ett antal matcher under säsongens gång Jag förstår även att vi
inte kan spela som vi gjorde mot SC Braga i 50-60 matcher i rad. Det
kommer alltid komma matcher där laget gör en dålig insats, men då gäller
det att den där väckarklockan ringer och att man förstår att det kommer
att gå käpprakt åt helvete om man inte tar tag i det. Men det gör så
himla ont i själen att den där förlusten skall komma mot West Bromwich,
på Emirates Stadium, i London. Jag skulle hellre tagit en förlust mot
ett svårt bortalag än en match som vi vinner nittionio gånger av hundra.
Men fotboll är fotboll och Premier League är världens tuffaste liga.
Sådant går inte att ändra på.

***

Nu gäller det att ta nya tag! Det finns positiva saker att
tänka på, till och med efter en chockförlust mot West Bromwich. Det enda
topplaget som tog poäng i förra omgången var Manchester United som
lyckades knipa till sig en poäng mot Bolton. Det resulterar i att
tabellen nästan är oförändrad. Visserligen har vi fallit ner till en
tredjeplats, men vi är bara en poäng bakom United och fyra poäng bakom
Chelsea. Ifall vi skulle vinna mot Chelsea är vi bara en poäng bakom dem
vilket gör att vi flåsar både United och Chelsea i nacken.

Chelsea är inte odödliga. I helg förlorade man mot Manchester City. Foto: Bildbyrån.

Vi kunde tagit ikapp försprånget i lördags, men det är en
chans som vi inte tog. Som tur var gick det skit för alla andra lag
också. Nu gäller det att göra det bästa av situationen och med det menar
jag att man skall fokusera alla krafter på Chelsea-matchen.

Vad som även är positivt är att laget fått sig en rejäl
(gigantisk/enorm/magnifik) väckarklocka. Om de bara tar den här
väckarklockan på allvar kommer det som hände i helg inte hända igen den
här säsongen, i alla fall inte på Emirates. De förstår även vikten av
att vinna mot Chelsea. Vinst på Stamford Bridge kommer inte bara öka
spelarna självförtroende, utan även ge dem hopp. Om man vinner mot
Chelsea på Stamford Bridge kommer man att förstå att man kan slå vilket
topplag som helst både i ligan och Europa.

Visst skall man redan förstå det när man spelar i en klubb som
Arsenal, men det var så länge sedan vi vann mot Manchester United eller
Chelsea vilket gör att spelarna måste uppleva det igen för att återfå
sin självtro. Det låter smått patetiskt, men tyvärr är det sant. Om du
klarat av att springa igenom en hinderbana en gång, men sedan misslyckas
massor av andra gånger behöver du klara av hinderbanan igen för att
återfå tron om att du faktiskt kan klara av den.

Om det dessutom går bra och vi är lite tursamma kommer vi
efter matchen mot Partizan Belgrad minska vår skadeskörd från tolv till
fem spelare. Rosicky, Eboue och Diaby har redan återvänt från skada (de var alla delaktiga när vi spelade mot WBA). Gibbs, Vermaelen, Denilson och Fabregas kan alla vara redo för spel inför matchen mot Chelsea - ifall vi är lite tursamma. Dessutom kommer Theo Walcott att komma tillbaka snabbare än väntat. Nicklas Bendtner skall
också vara tillbaka i full träning från och med början av oktober. Om
allt går som väntat har vi således bara fyra skador kvar när
landslagsuppehållen tar vid. Man börjar se ljuset i slutet av tunneln,
men samtidigt vågar man inte ropa hej förrän vi är över bäcken.

Fabregas kan vara tillbaka till matchen mot Chelsea. Foto: Bildbyrån.

Om vi dessutom skall ta fram ännu mer positiva saker kan vi nämna att Lampard, Bosingwa, Benayoun och Kalou alla kan missa matchen mot Arsenal. Det är trots allt fyra spelare som kan göra skillnad på Stamford Bridge.

En Samir Nasri i toppform, ett mittbackslås beståendes utav Vermaelen och Squillaci, ett mittfält med pitbullterriern Wilshere och muren Song kan
mycket väl skada Chelsea både en och två gånger om. Nu gäller det bara
att få en bra grund och vinna mot Partizan Belgrad. Om vi gör det och
går in i matchen mot Chelsea med tro, hopp och kampvilja kan det mycket
väl gå vägen.

Det här var dock allt för idag! Om ni har synpunkter på mina
åsikter eller om ni bara känner för att kommentera kan ni alltid göra
det i kommentarspåret. Nu taggar vi inför Champions League! Tack och hej
för idag!

Almunia har lämnats kvar i London för vad som sägs vara en armbågsskada. Visst, och jultomten har precis siktats utanför Lund. Varje gång som Almunia gör väldigt uppseendeväckande tabbar så drabbas han av skada. Denna skada ska han ha fått efter straffräddningen, vilket innebär att han skulle ha spelat mer än halva matchen med en skada som inte tillåter att han åker med till Serbien. Det är trams och så genomskinligt att det blir pinsamt.

Diaby åker inte heller med laget ner och det är en brutal petning av en av de värre spelarna i lördags. Jag tycker nog att det är bra att markera var nivån ligger för att få spela och om Diaby tror han ska få kunna komma undan med sin prestation så är han nu lurad. Bra Wenger, nu ska du bara fortsätta på denna vägen.

Ingen kommer att klandra Arsenal särskilt hårt om vi inte vinner imorgon, men rubrikerna vid förlust på söndag kommer att vara desto mindre förlåtande. Därför är det på sin plats att Wenger spelar ett trupplag imorgon kväll. Ett lag som har chansen att vinna, ett lag utan press och ett lag som inte bär all skuld från i lördags inom sig. Jag skulle föredra om flera av de senast använda spelarna bänkades och lämnade plats för andra, kanske lite hungrigare spelare som kan visa att de vill ta en plats på söndag.

Jag förslår följande utifrån den trupp som är uttagen:

Fabianski

Eboue Djorou Squillaci Clichy

Wilshere Denilson Rosicky

Nasri Vela Lansbury

Det ger oss de verktyg vi behöver för att vinna matchen, och framförallt bakåt får Djorou och Fabianski en chans att visa upp sig. Lansbury ser lovande ut och Vela har sett het ut i inledningen på säsongen. Nasri fick godkänt med sina två mål senast och ska naturligtvis få chans att rida på den vågen.

Matchen mot Chelsea bör vara det som är fokus nummer ett för Wenger även om det alltid heter att vi ska ta en match i taget. Nu handlar det i mångt och mycket om vi överhuvudtaget ska vara med i ligaracet i år. Jag tror inte vi ser den upphämtningen som skedde ifjol en gång till. Nu gäller det att hänga på från början för det kommer att utkristallisera sig snart vem som har förmågan att kunna vinna ligan. Då krävs ett resultat på Stamford Bridge. En poäng är bra, tre kan vara avgörande.

I reservligan har Arsenal besegrat Blackpool idag med klara 3-0 efter mål av Aneke, Afobe och JET. Skulle vi underprestera å det grövsta så finns det alltså folk underifrån som är villiga att spela. Ingen är helig och får vi se fler uppvisningar a la matchen mot WBA så hoppas jag att Wenger inte tvekar med yxan.

Matchen igår ligger i backspegeln men vägrar försvinna i horisonten. Den har förföljt oss hela dagen genom rubriker och forumtrådar, genom omgivningens hån och blickar. Det försvinner inte förrän på tisdag när Partizan Belgrad ska besegras. En del av tyckarna kommer inte att stilla sin jakt på oss ens då utan vill avvakta och se om vi kommer helskinnade ur matchen mot Chelsea på söndag.

Själv känner jag mig som en skadeskjuten björn som bara letar efter någon att hoppa på. Almunia är förstås ett tacksamt offer, men sanningen är den att jag inte är sugen på att se Fabianski mellan stolparna och rent faktiskt inte heller någon 20-åring. Vi har inte sett WS eller VM testas särskilt mycket, men att någon av dem skulle vara aktuell mot Chelsea är uteslutet. Då kan vi lika gärna svälja det beska pillret och hoppas att vi får en backlinje som är samkörd och framförallt koncentrerad.

Chelsea är ju tyvärr i samma sits om än med lindrigare skadebild. Deras förlust mot Man C var ju inte katastrofal såsom vår, men de kommer lika förbannat att vara ute efter hämnd. Förhoppningsvis får de den hämnden i Europa i veckan och slappnar av lite när de ska möta oss, men jag skulle inte satsa pengar på det. Nej det blir till att ta på hela jävla blåstället med handskar och keps och stålhättade skor. Glöm inte heller att spotta i nävarna för vi har inte råd att tappa greppet. Vinst för Chelsea och de är 7 poäng före efter 7 omgångar. Det håller inte, vi måste se till att ta poäng.

Vi hade ju enormt flyt med de andra resultaten under omgången. Det flytet skulle vi förstås ha utnyttjat, men det är väl så att man oftast får ett eller två såna här freakresultat under en säsong. Det svider, men det är bara att torka tårarna och ta nästa fight. Jag tittar igen redan på tisdag, och på söndag och veckan därpå. Jag reser mig. Nu är det upp till spelarna.

Skrev inget efter matchen igår. Jag testade och påbörjade ett inlägg, men det var så fullt av ilska och vrede att jag ändå sket i att skriva klart det.

Det enda som hade kunnat göra mina känslor rättvisa vore om jag hade lagt upp denna video. Men, det kunde ni ju lika gärna vara utan.

Nej, jag tänkte att jag väntar till dagen efter innan jag skriver något. Och det var nog bra. Men, inte fan har jag något positivt att komma med för det. Kanske att det är färre svordomar.

Nu sitter man ändå halvnaken i sängen, med täcket svept runt kroppen och med laptopen i knät (under laptopen har jag såklart en sån där platta, man vill ju inte paja ytterligare en fläkt) och känner att det hade suttit så jävla fint med en seger igår.

Vi hade då tagit in tre poäng på Chelsea och flåsat dem i nacken inför derbyt på söndag. Istället känner man bara en ångest över hur det ska gå. Våldtäkt känns just nu som det enskilt bäst beskrivande ordet som lär drabba oss om vi inte är bättre än såhär när vi möter ett revanschsuget Chelsea på Stamford Bridge.

Jag kan alltså inte erinra mig att vi missade en endaste liten het målchans igår. Vi gjorde mål på det vi hade och fick stryk med 2-3. Hemma. Mot West Bromwich Albion.

Vårt målvaktsproblem är inte hela sanningen i gårdagens förlust. Vi skapade, som jag antydde ovan, inte ett dyft framåt. På hemmaplan. Mot ett gäng som kommer slåss i botten av tabellen när vi närmar oss april och maj är det synnerligen bedrövligt.

Men, visst gör det inte saken enklare att vår mest rutinerade målvakt gör tre tabbar i en och samma match (kapningen, 2-0 och 3-0). Nybörjarmisstag alla tre. När såg vi senast van der Sar göra såna tavlor? Petr Cech? Eller för den delen Joe Hart?

Wojciech Szczesny vill spela matcher på riktigt redan denna säsong och vafan, varför inte? Både Fabianski och Almunia har redan sett till att klanta handskarna av sig efter endast åtta matcher (alla tävlingar) och den enda anledningen till att inte spela Szczesny skulle nog vara om man testar Mannone, säljer Almunia och sätter Fabianski i ett reservlag (eftersom ingen vill köpa honom). Szczesny får med andra ord vara andremålis bakom Mannone och får stå i alla inhemska cupmatcher.

Jag är trött på det här nu.

Får bli att ta en kaffe eller tre och tentaplugga lite för att glömma.

Skit.

Engelsmännen vet precis vad det handlar om, uttrycket gutted betyder att det här handlar om att saker vänts ut och in. Det skulle bli en lätt seger mot West bromwich idag. Men Arsenal, sin vana trogen, valde att göra det svårt.

Som supporter kan man bara sätta upp händerna och säga att det trots allt inte är vi som är på plan. De som bar de rödvita tröjorna idag på plan är inte värda det och minuten efter att domaren blåst av vill åtminstone jag att hela elvan byts ut till veckans match mot Belgrad. Ingen förtjänar en chans till. Nasri kan möjligen få dispens.

Det gör ont när det ser ut så här. Alla vet att vi är bättre än WBA och ändå tillåter våra amatörer att de kommer till att göra tre mål. De sätter förvisso tre mål på fem chanser, men att vi inte kan försvara oss bättre, vara mer effektiva, trycka till mer eller visa mer vilja är inget annat än vårt eget fel. Det går inte att bara sätta ut skorna, inte mot något lag.

Almunia har fått mycket skäll efter denna matchen och ska ha det också. Två av målen kan han ta på sig även om han inte får så mycket hjälp av sin backlinje. Hur man än ser på det så måste man jämföra det med vad Cech eller Van Der Saar skulle ha gjort och då duger inte Almunia. Det visste vi sedan tidigare, det är bara så smärtsamt att bli påmind.

Wenger säger att vi inte förtjänade några poäng idag och det är väl bara att hålla med, men Nasri gjorde att hoppet levde in i det sista, och det mina vänner är det som ska föra oss hela vägen upp till toppen igen. Hur det än går i matcherna imorgon så är det fortfarande bara fyra poäng upp till förstaplatsen och med Chelsea i ligan nästa helg så kan scenariot ändras fort. Vi kunde ha knappat in idag, men som vanligt ska Arsenal göra saker den svåra vägen. Det gör ont att älska.

Pinsamt. Fruktansvärt. Hemskt. Abonimabelt. Förfärligt. Förskräckligt. Gräsligt. Horribelt. Fasansfullt. Vedervärdigt. Avskyvärt.

Jag orkar inte.

Hejdå.

Det är inte hälsosamt att plugga till tentamen i Medicinska ämnen 2 (7.5hp). Satt mellan 9-17 igår fredag och var helt fucked up i skallen efteråt. Imorgon blir det säkerligen en sex timmars plugg och på måndag är grupprummet bokat mellan 9-21.

Inte okej någon jävla stans.

Mer okej då att vi, i denna oändliga sjö av skador, ska möta ganska så beskedligt motstånd i West Bromwich Albion i eftermiddag. Vi har en officiell skadelista som lyder som följer:

Thomas Vermaelen

Kieran Gibbs

Cesc Fabregas

Abou Diaby

Nicklas Bendtner

Aaron Ramsey

Theo Walcott

Robin van Persie

Emmanuel Frimpong

Känn på det en smula. Känn på det. Vårt förstaval som mittback, två av tre startelvakandiderande innermittfältare, två av tre startande forwards och mitt förstaval på vänsterbacken.

*****

Ändå ska vi vinna ganska så enkelt idag. West Brom kommer inte spela som Sam "hybris" Allardyce vill att fotboll ska spelas, utan det blir ett spelande lag som ska försöka ta poäng idag.

Lycka till, säger jag. Eller, det gör jag ju inte. Ni kan väl försöka, låter bättre.

Om vi nu kan spela Rosicky, Nasri, Wilshere, Song, Chamakh, Arshavin, Eboué och gänget framåt, så ska inte WBA ha någon som helst chans.

*****

Såg att vi fått en ny fystränare, nån svensk snubbe.

Det ger ju hopp om att man själv en dag kan få stå där istället för, typ, Colin Lewin. Det, mina vänner, hade inte smakat kattpiss. Om jag nu inte hade fått en hjärtattack när jag fick beskedet, alltså.

Fast först bör jag nog klara den där tentan i Medicinska ämnen 2 först.

Ibland är det bra att ha kollegor som täcker allt som egentligen är viktigt i nyhetssvängen, det är bara att tacka Kicken för att jag slipper skriva de långa harangerna.

Imorgon möter Arsenal West Bromwich i en match som börjar klockan fyra. då har vi redan fått koll på om Chelsea ökat på ledningen eller om Man C lyckats stoppa deras framfart. En Chelseaseger imorgon middag skulle skicka en rejäl signal om vad vi har att kämpa emot. Vi säger väl som vi brukar att kryss är att föredra när konkurrenter möts. Ligan är ju långt ifrån avgjord, men ingen gillar att avståndet blir för stort. Jag tror att man behöver tätkänning och hela ligan skulle må bra av att Chelsea också visar ett mänskligare ansikte och börjar tappa poäng.

Arsenals ekonomi är oerhört stark har vi fått veta och det är väl bra det. Genast börjar röster höjas för att vi ska handla spelare för att kunna tävla med de fritt spenderande lagen. Jag är fortfarande kluven eftersom jag kan se att vi har en otroligt välskött klubb som är så nära, så nära att vinna saker. Det fattas väldigt lite, exempelvis färre skador. Jag menar att vi kan vinna ligan eller Champions League med en bättre skadestatistik. Då behövs ju inga investeringar i nya spelare. Med färre skador skulle vi sitta med ett gäng bänknötare som bara fick spela reservlagsfotboll och snart börja gnälla ordentligt på att de aldrig fick spela. Nu får alla spela, det är få som klagar och vi är med i toppen.

Squillaci säger att han ska bli ännu bättre. Ja, vad ska han säga? Att han planerar att börja degenerera och bara hämta ut sin lön? Jag brukar inte läsa spelarintervjuer då de ofta säger otroligt lite utanför medieträningsramarna och det politiskt korrekt tillrättalagda. Det blir ofta roligare att kommentera när de säger något dumt, kontroversiellt eller elakt. Så ett litet tips Squillaci: berätta för oss varför Wenger behöll Silvestre så länge, varför Tottenham är så fruktansvärt patetiska eller varför Atletico Madrid är Spaniens Spurs. Det är intressant.

Imorgon uteblir bloggen på grund av uteliv efter matchen. Dock återkommer jag på söndag med kommentarer efter matchen och annat skitsnack. Precis så som ni gillar det.

God afton! Nu har jag som tur är inte förväxlat dagar! Idag är det fredag och imorgon lördag spelar Arsenal sin sjätte ligamatch för säsongen när de möter West Bromwich på Emirates. Jag har uppdaterat inför-rapporten och om ni inte läst den än så kan ni hitta den här. Nu hoppar vi dock till dagens inlägg!

Den största nyheten idag är att Arsenal publicerat sitt finansresultat. Man kan således hitta siffror på lånekostnader, omsättning, vinst- och förlustmarginaler, överskott och en hel del annat. Arsenal Football Club har presenterat alla siffror på den officiella hemsidan och ni kan hitta dem här. Om ni vill ha en liten sammanfattning av vad som hänt är BBC:s artikel att rekommendera.

Vår verkställande direktör Ivan Gazidis pratar om klubbens resultat i detta videoklipp (gratis för alla) och han säger bl.a. följande:

Most of [the profit] goes back into the playing side, whether into player contracts or transfer fees but that doesn’t mean we can compete at the level of the Manchester Citys of this world in the transfer market. Those types of fees and those types of salaries are not sustainable for any football business. But it still means, I believe, that we can compete with them on the pitch [because] we have a policy of building and not buying.

That’s a difficult path to tread sometimes, but as a result of that policy we’re seeing a tremendous number of good young players progressing and developing into the finished article and I think our performance against Spurs on Tuesday night illustrated this.

Även Arsène Wenger har kommenterat resultaten:

I believe it is never easy to move to a new stadium. The first plan for us was to stay at the top level of competition and we managed that. I believe it is a bit simplistic as well to say that we have no trophies, like the club has not existed in the last five years. If you look at the index of UEFA, we are in the top eight seeded clubs.

We have been in the Champions League semi-final and final during that period and we have always managed to play at the top. We have been fighting for championships and didn't win them, for sure, but it is not easy to move to a new stadium. If you look at the other teams that have done that and where they are, you realise that is not easy.

För att underlätta vad som hänt kan även jag ta och beskriva det i lite enklare form. Ända sedan bygget av Emirates har Arsenal varit tvungna att bära ett massivt lån på axlarna. Man har inte bara varit tvungen att ta lån för bygget utav arenan, utan en hel del annat som bl.a. (notera "bl.a.") inkluderar mark på ett flertal ställen i norra London. På denna mark har det byggts upp bostäder vilket senare har genererat pengar som bara den. Dock skall man komma ihåg att man även köpt mark där det inte byggts upp någonting. Som de flesta även vet är det svindyrt att köpa mark och om man dessutom ska göra det i London kan man nog själv räkna ut att det inte blir så billigt. Kom dessutom ihåg att man måste betala ränta på lånen.

Det här lånet har dock år efter år minskat tack vare en väldigt bra avbetalningsplan. Före detta Highbury gjordes till ett bostadsområde som de senaste åren dragit in £156,9 miljoner och man har dessutom ett par andra lägenhetskomplex (bl.a. Queensland Road) som bidragit till den summan. Tack vare att man byggt upp lägenheter, sålt dem och tjänat pengar på dem har man nu lyckats minska sina lån med hela £129, 6 miljoner. Man har betalat av alla lån man tagit för att bygga upp och underhålla Highbury Square, vilket nu gör att vi endast går plus, plus och plus på allt som har med Highbury Square att göra. Detta resulterar även i att Arsenal Holdings plc bara har £135,6 miljoner kvar att betala av efter alla de lån man tagit under åren.

Highbury är long gone. Foto: Bildbyrån.

Vad man däremot bör komma ihåg är att arenalånet kvarstår och där har vi fortfarande cirkus £220-240 miljoner kvar att betala av.

Jag har ingen perfekt koll på exakt hur stora lån Manchester United, Liverpool, Chelsea och Barcelona har, men av det jag lärt mig på sistone skall United ha lån på över £500 miljoner samtidigt som Barcelona fått ett nytt smeknamn (Barcelåna) efter att de lånat över en miljard för att kunna betala spelarlöner m.m. Kom dessutom ihåg att Liverpool vid flera stunder varit nära ekonomisk kollaps de senaste två åren

Det är nu många journalister, supportrar och fotbollskännare som påstår att Arsenal är en av de klubbar som drivs bäst i hela Europa. Någonting vi supportrar även bör vara stolta över. Dock skall man komma ihåg att vi fortfarande har både kortsiktiga lån och långsiktiga lån att betala av. Vissa lån kommer fortfarande ta väldigt många år att betala av, men precis som Gazidis sade förra året behöver inte alla lån vara dåliga, utan vissa lån är även bra att ha.

För att sammanfatta det hela räcker det med att säga att vi just nu har extremt mycket pengar till vårt förfogande. Dessa pengar kommer att gå till infrastruktur (bl.a. arenan och träningsanläggningen), spelarköp och en hel del annat. Om ni vill veta mer är det bara att titta igenom intervjun med Gazidis som jag länkade till här ovan.

Igår skrev Jokkster (för er som vet vem han är) en kommentar om att klubben haft en avbetalningsplan som inte varit beroende av spelarförsäljningar vilket i sådana fall resulterat i att vi haft intäkterna från diverse spelarförsäljningar till vårt förfogande. Jokkster har naturligtvis rätt i det han skriver och det är någonting som Wenger, Gazidis m.fl. med flit valt att dölja för oss. Varför har jag ingen aning om, men det går naturligtvis att spekulera kring det. Min personliga gissning är att man har velat hålla fast i klubbens policy så hårt man bara kunnat, vilket inte tillåtit spelarköp á la Andrey Arshavin varenda transferfönster.

Det är dock någonting jag inte lägger allt för stor vikt på. Det som är gjort är gjort och går inte att ändra på. Vad jag bryr mig om just nu är att vi har tillräckligt med pengar som vi vågar spendera om det skulle vara så att vi vill ha en spelare som kostar lite extra.

Vad som alltid bör kommas ihåg är dock att Arsenal har en annorlunda värvnings- och lönepolicy än de flesta andra klubbar i ligan. Peter Hyllman har skrivit ett mycket bra inlägg om det och det går att läsa här. För att sammanfatta det hela satsar Arsenal som klubb mer pengar på spelarlöner än på spelarvärvningar. Prioritet nummer ett ligger hos oss på att behålla de spelare vi redan har och bl.a. ge unga spelare löner som är mer lockande än moståndarlagets löner. Dessutom har vi aldrig varit rädda för att släppa fram unga talanger. Det är så här har vi även knipit till oss många ungdomar, bl.a. Aaron Ramsey.

Ramsey valde Arsenal före Manchester United. Foto: Bildbyrån.

Ivan Gazidis diskuterar även Manchester City i videon som finns uppe på Arsenal.com och det är ganska enkelt att förstå varför både Chelsea och Manchester City har så pass många bra spelare. Detta är på grund av att de "spelar i en egen ekonomisk liga" när de kommer till värvnings- och lönepolicy. De har råd att både betala höga löner (även till bänkvärmare) och höga transfersummor, vilket till stor del beror på att de har extremt rika människor som alternativa inkomstkällor. Chelsea har som tidigare känt Roman Abramovitj och Manchester City har köpts upp av shejken Mansour bin Zayed al-Nahyan.

De flesta kallar det för ekonomisk dopning, men det är upp till var och en att bedöma vad man tycker om en sådan policy. Man får komma ihåg att en sådan policy både kostar rejäla summor och att det kan skapa problem i de interna leden. Däremot är det en förmån att alltid kunna ha pengar redo för både värvningar, löner och annat. En förmån som nästan alla andra lag i Europa saknar.

Nog om ekonomi dock! Om ni ändå vill läsa mer om ekonomi, Arsenal och finanser rekommenderar jag The Swiss Ramble med värme. Hans inlägg om Arsenals policy och Arsenals finanser är välskrivna, intelligenta och extremt intressanta! Jag vill även påpeka att finanser inte är det område jag känner till bäst, så om ni skulle stöta på något tveksamt är det bara att lägga en kommentar!

Hur som helst är det dags att gå vidare med inlägget! I tisdags sjösatte Szczesny en attack mot Wenger. Le Professeur var dock inte sen med att svara på kritiken. Nu vill även den f.d. Arsenal-målvakten Bob Wilson få säga sitt ...

It takes a very brave manager to put a youngster in a first team. On the whole they don’t risk it. In the 70s, an 18-year old called Peter Shilton forced Leicester City to sell England’s World Cup winning goalie Gordon Banks and they got away with it! Shilton was brilliant and Banksy had to go to Stoke City.

Pat Jennings was signed by Spurs from Watford at the age of 18 and was stuck straight in the first team. Because the price of failure is so high these days, the majority of teams just dare not risk throwing in a young goalie. Arsenal have a brilliant young goalie called Wojciech Szczęsny. He was absolutely brilliant on loan at Brentford and at this moment, Arsene Wenger is very reluctant to use him because of the enormous pressure that would be upon him with so much at stake: Champions League, FA Cup and the league.

... som tveklöst är det smartaste inlägg jag hört hittills om Szczesny-situationen. Det är få lag som vågar sätta en 20-åring utan större erfarenhet i mål. Visst kan det bli succé, men chansen för att det ska hända är inte så pass stor att tränare vågar ta den risken. Det är extremt få gånger så pass unga målvakter gör succé. Vi har naturligtvis namn som Casillas och Buffon som var ordinarie eller näst intill ordinarie vid den åldern, men då får man komma ihåg att de bägge var supertalanger.

Idag ser vi dock allt yngre målvakter i flera europeiska topplag ch det finns lag som tagit beslutet att satsa på unga målvakter. Hugo Lloris (Lyon), Manuel Neuer (Schalke 04), De Gea (Atletico Madrid) är tre exempel på unga målvakter som det går bra för just nu. Var Szczesny placerar sig i den konkurrensen har jag dock ingen aning om. Det bästa vore om han lånades ut till ett bottenlag i Premier League eller ett topplag i Championship. Då skulle man kunna få se vad han går för i ett bättre lag än Brentford.

Hugo Lloris var given etta i Lyon redan när han var 21 år gammal. Foto: Bildbyrån.

Squillaci har det gått bra för och om den starten han haft säger han följande:

I have my best years ahead of me. I had a nasty ankle injury in the second half of last season, but I am feeling really well, physically and mentally now. I look old here in the dressing room at 30 with all those young players, but I am ready and motivated to do well.

Den bästa åldern för en mittback är runt 29-33 år och Squillaci befinner sig i den åldern just nu. Han har haft en lovande start och jag hoppas verkligen han fortsätter så.

Skadehelvetet fortsätter för Arsenal som nu har hela tolv spelare skadade (Denilson fattas i den listan). Det känns ganska bittert, men varför skall vi bedra oss själva? Att vi skulle lyckas undgå en höst med massor av friska spelare är lika förfärligt som att tro på tomten. Det enda vi kan hoppas på är att någon av våra nyckelspelare inte åker på en långtidsskada.

Theo Walcott kommer att komma tillbaka tidigare än väntat tack vare en något udda behandling. Läs mer om hur han behandlas här! Mycket intressant. En annan positiv nyhet är att Emmanuel Frimpong ligger före schemat och hans rehabilitering går över förväntan. Robin van Persie står dock stilla i sin rehabilitering.

Lite smånyheter finns också! Mancini tror att Chelsea kommer att jogga hem ligatiteln och en journalist från ... (har glömt varifrån) ... har tagit ut sina Andy Gray-favoriter! Ur dessa kan vi bl.a. hitta två Arsenal-relaterade klipp. Först får vi höra hur han applåderar till Robert Pirès fantastiska mål mot Aston Villa och sedan får vi höra hur han reagerar på Arshavins 2-1-mål på Anfield 2009/2010.

Det här var dock allt för denna fredag! Ha det så bra! Vi hörs igen imorgon kväll, tack och hej!