Senaste blogginläggen

Det är lite konstigt hur det kan svänga i aktivitet kring Arsenal. Dagarna under landslagsuppehållen är helt nollade, medan nu mellan två matcher händer det saker hela tiden. Kanske inte överstora grejer, men ändå värda att kommentera.

Vi kan börja med den yngre polacken. Efter att ha varit utlånad till Brentford i engelska tredjedivisionen har han nu fått tuppjuck och vill spela regelbundet i Arsenal. Wenger borde trycka in nappen i flabben på karln och be honom gå och sätta sig igen. Killen är 20 år och målvakt. Det är ytterst få målvakter som spelar i europeiska toppklubbar när de är 20 år och så länge vi har en mer rutinerad målvakt så är inte Szczesny aktuell. Inget konstigt i det, men däremot är det konstigt att ingen av Mannone eller nämnde Szczesny är utlånad.De har framtiden för sig och det finns klubbar längre ner i seriesystemet som är beredda att satsa på yngre målvaktstalanger vecka efter vecka och det är precis vad de behöver.

Arsenal har lyckats betala av alla lån på Highbury Square och det sägs att vi nu har £30m över efter affären. Finfint, då blir det mer pengar att lägga i högen märkt "pengar som absolut inte ska användas till transfers".

Det återstår två toppklubbar i ligacupen, Man U och Arsenal. Någon som sätter emot att vi får mötas i nästa omgång?

Fabregas räknar med att vara tillbaka till Chelseamatchen. Givetvis, han spelar på smärtstillande och blir sedan borta till nyår. Frågan är om det är värt det.

Wenger försvarar sina uttalanden om tuffa tacklingar och rugbyliknande spel. Inget konstigt, nu är vi ju på den vackra sidan av myntet. Det lät inte riktigt likadant när vi hade Vieira och grabbarna i laget för 10 år sedan. Men i sak har han rätt, fysiskt spel är kul och ska uppmuntras, men också beivras när det går över gränsen. Det gjordes för tio år sedan, men jag upplever inte samma hårda bedömningar nu. Antagligen är jag bara naivt hemmablind....

God eftermiddag! Fotbollsveckan går vidare och så gör även livet. Igår spelades det Carling Cup på en massa håll i landet (läs: i England) och vi fick en hel del roliga resultat. Chelsea, Liverpool och Manchester City blev alla utslagna mot Newcastle, Northampton och West Bromwich. Arsenal slog som vi alla vet ut Tottenham och det enda topplaget som är kvar i turneringen är Manchester United. Carling Cup är verkligen up for grabs now!

På lördag är det dags att möta West Bromwich och om ni är sugna på att läsa inför-rapporten kan ni göra det här! Egentligen blev den klar redan igår, men på grund av lite strul kom den inte upp förrän idag. Hur som helst kommer vi att se en svensk på Emirates på lördag eftermiddag. Det är ingen mindre än mittbacken Jonas Olsson. Han har även uttalat sig om den kommande matchen mot Arsenal:

Seven points after five games is pretty good and we’ll go to the Emirates and try and get something out of that game. It will be difficult but we feel, like we did at Anfield, that on a good day we can get something out of any game. We’ll go there with confidence.

Efter hans succé i Midlands-derbyt förra veckan (han krönte en mycket bra insats med ett mycket bra mål) börjades det direkt snacka om en plats i svenska landslaget för Jonas. Det går väl lite för hastigt fram för honom, men jag tror att hans tid kommer. Det är lite som när David Elm gjorde sitt första och hittills enda mål för Fulham och alla sportblaskor började slå på stort med rubriker som "Jagad av hela Europa" och "Europas toppklubbar i kö efter Elm". Det var väldigt tragikomiskt om jag får säga mitt.

Jonas Olsson - kommande landslagsman? Foto: Bildbyrån.

Arsenal och titlar har inte gått hand i hand de senaste säsongerna. Nu berättar Wenger varför det har blivit så att vi gått titellösa i fem år:

People are always saying that we haven't won anything for five years. This is true, but we have always remained at the highest level, even during difficult periods in the club's life.

Arsenal built a new stadium and we have to pay for that, while also building a new team which had reached the end of a cycle. What would you say to Manchester City if they did not win any trophies this season after investing £200 million?

To me, the main reason why we have not won anything in five years is the fact we play in the best league in the world against clubs that have unlimited funds. Of course I want to win trophies. Our hopes for the season are always the same - we are fighting for the Premier League title and want to win the Champions League.

The plan is to continue our improvement with the strength of our team and their youth."My players don't have the excuse of inexperience any more. They are eager for titles. I believe they are capable, but they have to show it.

Ahldén a.k.a. Peripetie beskrev det egentligen superbt i gårdagens inlägg. Det är som att köra ett race mot en Ferrari när man själv har en Toyota Celicia som man uppgraderar lite då och då. Nu vet vi alla att vår Celicia varit ganska bra uppgraderad, men den har fortfarande ingen större chans när Ferrarin (Chelsea, Manchester United, Barcelona etc.) svischar förbi.

Däremot är det ett faktum att vi under många år levt under ekonomiska restriktioner p.g.a. den nya arenan och andra diverse lån som tvingat oss att hålla tillbaka pengarna på alla möjliga håll. Nu har det äntligen börjat ljusna upp och som vi alla vet är Arsenal den mest sunda klubben i hela ligen när det kommer till ekonomi. Vi har haft den största omsättningen (läs: gått mest i vinst) av alla lag i Premier League under de senaste två åren. Nu gäller det bara att göra någonting bra för pengarna samtidigt som vi fortsätter att betala tillbaka våra lån som fortfarande är rätt så stora.

Tomas Rosicky är en spelare som mer än gärna vill vinna titlar. Han säger följande:

It is important to end the trophy drought because we haven't won anything for a long time. You can see the boss is going for it. He wants to win the Carling Cup more this season because he took the whole team here. That gives us a better chance of winning it. We have a good enough squad to compete on all levels. I came in 2006 and have won nothing yet. I came here to win trophies, so let's go for it in style.

Dessutom kan han inte sluta hylla Jack Wilshere. Om den talangfulle mittfältaren säger han följande:

He is great talent. For his age he has a great brain and he has a great future. When he has got the ball he is very calm, that's something that sometimes younger guys don't have – they panic a little bit or something. With him you don't see that though – he is very comfortable with the ball.

That's the first quality you are looking for and he has got that. Obviously we want Cesc in our line-up but all players who started [at Tottenham] showed that they are ready.

För att vara ärlig tror jag att Wenger gör "en Manchester United" och satsar helhjärtat på Carling Cup. När United hade gått titellösa i två-tre år valde Ferguson att ställa upp med det starkaste laget i Carling Cup 2005/2006. Till slut lyckades man vinna turneringen och det fungerade som en katalysator för nästkommande år. Då kom titlarna som på ett löpband och man vann allt från Premier League till Champions League. Det kan mycket väl fungera lika bra för Arsenal som det gjorde för Manchester United.

Theo Walcott gjorde mål i Carling Cup-finalen 2007, men Arsenal förlorade ändå. Foto: Bildbyrån.

Det är egentligen just det som det här laget behöver. De behöver få en bekräftan på att de faktiskt kan vinna titlar. De behöver få självtro. Nu må Carling Cup vara en "Mickey Mouse-turnering", men det skulle åtminstone vara en bra början. Det tycker vi väl alla?

Cesc Fabregas skadade sig i matchen mot Sunderland såg till en början ut att missa matchen mot Chelsea. Nu säger stjärnan själv att det inte skall vara några problem:

The injury is not as bad as we first thought. There is no muscle rupture and I will be back perfect in about 10 to 11 days. I am working with an osteopath in Paris and just working day to day. I think I will make the Chelsea game.

Ett Arsenal med Cesc Fabregas har alla möjligheter i världen att slå Chelsea på Stamford Bridge. Ett Arsenal utan Cesc Fabregas har också alla möjligheter att slå Chelsea, men ett Arsenal med Cesc är så mycket bättre än ett Arsenal utan Cesc.

Lite smånyheter och transferrykten kan bloggen naturligtvis bjuda på! Arsenal ligger tvåa i tabellen om vilka supportrar som är mest villiga att dela med sig av sina säsongskort.

Wenger skall vara redo att köpa sexårige (ja, sexårige!) Fletcher Toll som sägs vara den nya Beckham. Pappan till Fletcher Toll har bl.a. sagt följande:

Arsenal coaches told me he’s the best player they’ve ever seen at this age.

Well, kanske är det så att Toll blir den som avgör ligan åt oss med sina fantastiska crossbollar säsongen 2025/2026. Vem vet

Arsenal skall dessutom vara ute efter att värva både jan Vertonghen (kompis till Vermaelen) och Atletico Madrids succémålvakt David De Gea.

Vertonghen - snart i Arsenal? Foto: Bildbyrån.

Det här inlägget är skrivet precis efter dagens presskonferens, så alla citat, nyheter och uppdateringar (från presskonferensen) kommer ni att kunna läsa om på Arsenal.com.

Sist men inte minst kan vi avsluta med två trevliga anekdoter.

Question: What's the difference between Liverpool and a tea bag?

Answer: The tea bag stays longer in the cup.

**

Chelsea have Chelsea TV, United have MUTV, Arsenal have ATVO, Liverpool have History Channel.

Lite skadeglädje är aldrig fel :)

Det här var dock allt för idag! Om ni läste det här inlägget under eftermiddagen märkte ni att jag av någon okänd anledning trodde att det var fredag idag. Jag får ursäkta för den pinsamma missen, men jag hoppas att det inte gör någonting. Nu får ni ha det så bra! Tack och hej!

Det var ju så här vi ville ha det. Seger över Spurs och en chans att springa runt stolta som tuppar runt omkring i Sverige och världen, väl medvetna om att vi är det största som hänt sedan hjulet. Det har varit ett underbart dygn, att bara kunna småle mystiskt, för folk utan fotbollsintresse har man säkert sett ut som en man redo att tas in med tvångströja. Men de som är inne i svängen vet att här kommer en man som har en seger i ryggen.

Vi kan konstatera att Gibbs skada inte var så allvarlig som befarat. Precis som flera kommentarer har påpekat innebär det antagligen minst en månads bortavaro. Så länge Clichy är hel är det inga som helst problem. Inga problem är dock inte Arsenals paradgren...

Harry Redknapp har uttalat sig kring Nasris första straff och menar på att fransmannen slänger sig väl enkelt. Jag gillar inte att vara enig med paddan, men jag sade redan igår att jag tyckte att straffen var lättvindigt vunnen och Nasri skulle försökt stå upp istället och gå på mål. Det var inget oävet läge han befann sig i. En del hävdar att det hör till spelet att överdriva, men ni som följt denna bloggen tidigare vet också vad jag tycker. Filmningar är inte roliga, inte när motståndarna gör det och inte när vi gör det. Jag har suttit och svurit långa haranger över Eboue och när han nu bättrat sig en hel del så vill inte jag att någon ska ta över.

På Toby´s har det varit mycket snack om straffar på sistone och skillnaden mellan hur allvarlig incidenten måste vara om den sker innanför respektive utanför straffområdet för att det ska blåsas. Teorin och empirin är att det krävs rätt så mycket mer för att domaren ska blåsa straff. Med all rätt tycker jag eftersom det ger det anfallande laget en oproportionerligt stor fördel att få slå en straff för enkla förseelser. Den lilla eventuella knuff Nasri får i första halvlek är inte straff oavsett om regelboken säger det i mitt tycke.

Man kan alltid hävda att det som ger frispark ute på plan ska ge straff om situationen sker i straffområdet. Men praxis, erfarenheten och verkligheten ger vid handen att så inte är fallet och då blir det alltid en jättekontrovers när man helt plötsligt ska följa regeln. Jämför detta med Eduardos filmningsdom. Enligt reglerna helt korrekt, men hur hanterar vi alla andra fall?

__________________________________________________

Wenger har gått ut och sagt än en gång att våra spelares ålder inte längre är ett giltigt skäl för att misslyckas med att bärga en pokal. Det är bara att hålla med, men argumentet som är kvar är att vi har att kämpa mot lag som har obegränsade budgetar eller åtminstone har möjligheter att lägga betydligt mer på färdiga spelare än vi har. Jämför detta med att grannen kan köpa en Ferrari när ni ska köra ikapp på Nurbürgring medan du får hålla till godo med att köpa en Toyota Celica och sedan uppgradera den efterhand i några år. Det kan gå, men man skulle inte sätta pengar på det.

Nu är vi bättre än vad denna Celica skulle varit och om vi har allt flyt som går att uppbringa så kan vi göra något i år. Vi har börjat bra, precis som i fjol, men det brukar inte vara i början vi är kassa. Vår största akilleshäl har ju varit skador på nyckelspelare under vårkanten. Den bilden har vi inte klart för oss ännu och därför kan vi bara hålla tummarna och hoppas, ta så många poäng det bara går för att kanske ha ett övertag poängmässigt till april och sen bara hålla ställningarna. Enkelt eller hur?

Blev spontant tillfrågad att döma fäktmomentet vid öppna NM i militär flygfemkamp i Uppsala (gick av stapeln igår tisdag), vilket medförde att jag blev oplanerat tyst i måndags och igår. Sånt som händer antar jag.

Det medförde inte bara blogguppehåll, utan även att jag missade hela första halvlek igår, vilket, enligt rapporterna, var jävligt synd. Om jag har förstått det hela rätt, så var det total spelmässig utskåpning första halvlek. Synd att vi är kassa på att förvalta sånt i mål, bara.

HIttade en stream lagom till att Robbie Keane gjorde 1-1. Något motvilligt lät jag matchen vara på, trots min egen övertygelse av att jag helt jinxat vårt spel från första halvlek (räknade med att det var bra).

Men, det jag väl fick se senare var ju magnifikt.

Och hur dålig man än tycker att Arshavin är, så gör han två assist och ett mål (spelade fram till båda straffsituationerna).

När fansen sjöng DVD-sången, så kunde man ju inte låta bli att garva.

Optimal match mot Sp*rs, som så sent som häromdagen visade fullständig hybris när Rafael van der Vaart trodde att de var större än oss. Han är bara avis på att van Persie lirar med oss och inte i hans skitlag.

Hur som haver, så var det, förutom grym glädje, en viss lättnad att verkligen slå dem. Jag hade aldrig accepterat en ny förlust.

*****

När ska Wenger spela Szczesny? Han hade limmat Keanes skott. Det är helt och hållet intellektuellt retarderat att spela Fabianski i fortsättningen.

Han är verkligen kass.

*****

Kieran Gibbs sägs inte ha någon spricka i foten, vilket också är lättande. Även om "short-term i Arsenalkretsar ofta innebär sex veckor.

Så som han plockade ner Lennon igår (förutom vid ett tillfälle när Koscielny räddade honom med en insane glidtackling) så är det nästan bud på att spela honom ett par ligamatcher i rad (när frisk). Clichy känner flåset i nacken.

Nu tar vi paus i tentaplugget och tittar på när Manchester United får spö av Scunthorpe.

God eftermiddag! Är det inte en väldigt fin dag idag? Solen skiner, sommarvärmen är tillbaka (åtminstone för en dag) och jag har nyss avverkat min dagliga löprunda. Just ja, Arsenal råkade ju vinna igår, med 4-1, mot Sp*rs, på White Hart Lane. Ah, underbart. Vår officiella matchrapport finns att hitta här (skriven av Larra) och mitt blogginlägg från igår natt kan ni hitta här!

Gårdagens derbyvinst var den största på hela 32 år och för er som vill återuppleva målen från gårdagen kan klicka er in på Arsenalist.com. Eller så kan ni se allting på Arsenal TV Online. Underbar humor! Här kan ni även se Nasri prata engelska. Jag kommer själv ihåg hur miserabel Nasris engelska var för två år sedan, men jag måste verkligen säga att han förbättrat den avsevärt mycket. Sedan kan man ingenting annat göra än att älska det faktum att han kysste klubbmärket efter 2-1-målet. Sådant uppskattas alltid!

Arsène Wenger var smått lyrisk efter matchen, men höll ändå tillbaka de flesta känslorna. Hur som helst sade han allt detta efter matchen:

Om matchen: The game was enjoyable. We played well in the first half but we were only one goal in front and after that Tottenham came back. We were for a few minutes a little bit in danger but slowly we took over again and in the final 20 minutes it looked that would could score, but we didn’t. Then we got these two penalties which in my opinion were penalties and that was the turning point of the game. But overall we played very well.

Om domen från FA: I accepted [the FA charge] because what I was charged with I did so I could not deny it, so that’s why I took it. I could appeal but I thought it was better to get it behind me. It was quite enjoyable to watch from upstairs. I need to see it again.

Om Fabianskis insats: [Fabianski] touched it and he looked like he had it. Apart from the goal he had a good game, his decision-making was good, he had not too many shots to stop but overall it is good for him that we won.

Om Wilsheres insats: [Jack Wilshere] was outstanding. I am a bit cautious with him because you do not want to get too quickly too early all the praise.In the first half I think he has shown a little bit of everything you want from a football player. He got some stick and he could take it, he didn’t respond. He played, tackled, won the ball and tactically his position on the pitch was always good. He had an outstanding first half. He is fearless.

Kameran zoomade väldigt ofta in Wenger när han satt i direktörsavdelningen tillsammans med Neil Banfield. Det smått roliga var att man bara såg honom göra två saker under hela kvällen. Antingen så smsade han med sin Blackberry eller så så lutade han sig mot räcket och såg överdrivet uttråkad ut.

Fabianskis insats var ännu en gång mycket tveksam och det skulle inte förvåna mig om han försvinner till sommaren. Han har fått sina chanser och tyvärr har han inte tagit dem. Han gjorde det visserligen 2008/2009, men 2009/2010 blev en enda stor katastrof för både honom och Almunia. Nu har vi bara sett Fabianski under försäsongen samt igår, men ingenting tyder på att han förbättrat sig. Almunia ser däremot mycket stabilare ut än väntat.

Almunia har varit klart bästa målvakten hittills. Foto: Bildbyrån.

Sedan måste även jag kommentera att Wilshere var en av våra bättre spelare igår. Han visade prov på enorm mognad när han blev nersparkad gång på gång på gång, för att bara resa sig och spela vidare som om ingenting hade hänt. Otroligt bra gjort! Hoppas han fortsätter så.

Igår före derbymatchen sjösatte Szczesny en stor attack mot Wenger. Den stora målvaktstalangen sade följande:

Despite our talks before the season, Arsène Wenger seems to forget he has a goalkeeper named Wojciech Szczęsny in the team. He is avoiding me at every occasion. Wenger told me to fight for a first-team place, but then he didn’t include me in the squad for the Carling Cup game. My friends told me not to worry, that it’s a marathon, and not a sprint. But a marathon isn’t about running in the same place for three years.

I’m ready to play at highest level but I need a club that believes in a 20-year-old. In Arsenal there’s no such bravery. My main goal is to play for Arsenal, but if there’s a move option, we’ll have words.

För att vara ärlig håller jag med Szczesny till en viss del. Det sätt Wenger har behandlat våra målvakter är under all sorts kritik. När Almunia spelade dåligt i slutet av förra säsongen tog Fabianski över pinnen och spelade minst lika dåligt som Almunia hade gjort. Ändå berömde han både Almunia och Fabianski gång på gång samtidigt som han inte gav Mannone någon chans att bevisa att han 'minst sagt hade gjort bättre ifrån sig än både Almunia och Fabianski'.

Under sommaren blev det dessutom väldigt tydligt att han ville köpa in en målvakt. Målvakterna som redan fanns i klubben fick ingenting reda på vad som skulle hända (vilket tydligt märktes under försäsongen) och det kändes som alla fyra hängde löst. Szczesny fick ingen chans att bevisa vad han kunde gå för, Mannone fick knappt göra det heller. Fabianski fick i stort sett alla chanser och det enda Almunia fick var en match mot Celtic.

När det kommer till en så kritisk position som målvakt måste man se till att sköta saker och ting bättre än det gjorts på sistone. Szczesny skulle aldrig uttala sig liknande om han inte känt sig lämnad, uppgiven och frustrerad. Sedan kan jag erkänna att han är lite arrogant i sitt uttalande samt att han går lite för långt i sin kritik.

Szczesny vill stå till varje pris!

Sedan måste jag erkänna att det är väldigt konstigt att ingen av våra fyra målvakter har skickats iväg på lån. Någonting både Mannone, Szczesny och Fabianski skulle ha nytta av. Hela målvaktskarusellen har skötts så himla dåligt av klubben. Det är tråkigt, men sant.

Nu till någonting helt annat dock. Arsène Wenger ser redan slutet på sin karriär. Han säger följande:

I am planning to remain with Arsenal until the end of my new contract, but at my age I am forced to consider the short term. I will coach for as long as I am healthy enough. I could finish coaching young players, but not necessarily at professional level.

Jag har gått igenom situationen Mr. Wenger flera gånger och om ni vill veta varför jag anser att han bör stanna kan ni läsa igenom det här inlägget. Där beskriver jag varför fransmannen är så pass viktig för klubben.

Igår höll vi alla andan en sekund. Efter matchen fick vi nämligen reda på att Kieran Gibbs mycket väl kunde ha brutit sin mellanfot (metarsal på engelska). Samma skada höll honom borta flera månader förra säsongen och nu skulle det tydligen vara mellanfoten på det andra benet som var i fara. Idag kan vi dock alla dra en lättnande suck. Gibbs fotskada skall enligt Arsenal.com inte vara allvarlig. Tack gode Gud för det!

Det finns naturligtvis flera smånyheter att ta upp idag! Wenger jämförde Henri Lansbury med Ray Parlour igår och Lansbury själv var otroligt nöjd över sin egen prestation. Idag lär vi oss också att Cesc Fabregas bara startat 60 % av de matcher som spelats sedan han blev lagkapten. Carlos Vela blev idag bannad från Mexikos landslag i hela sex månader efter att ha gjort detta. Mycket bra nyheter! Nu kan Vela slippa de långa, onödiga och krävande resorna till Mexiko. Mer festande under landslagsuppehåll tack! Sist men inte minst lär vi oss även att Rosickys favoritord är "definitely".

Nu får Vela stanna i London ett bra tag framöver. Foto: Bildbyrån.

Någonting som inte har någonting med Arsenal att göra är Idol. Idol är ju i full gång och för er som gillar Idol kan ta en titt i min YouTube-kanal där jag listat årets bästa auditions! Jag brukade aldrig följa Idol förut, men i år gav jag det en chans och jag måste säga att jag är grymt imponerad. Del ett hittar ni här.

Det här var dock allt för idag! Lägg gärna en kommentar om inlägget, om Arsenal eller om någonting helt annat. Tack så mycket. Hejdå!

Who's that team they call the Arsenal, who's that team we all adore? They're the boys in red and white and we're fucking dynamite and Harry Redknapp's mother is a whooooooore!

Det må ha varit Carling Cup, de må ha varit en meningslös match i en meningslös cup, det må ha varit lite sämre spelare på plan än vi är vana att ställa upp med, det må ha varit ett lite försvaget Sp*rs, det må ha varit en match som inte många brydde sig om - men hur jäkla fantastiskt var det inte att köra över våra ärkerivaler med 4-1! Men vi väntar lite med segerfirandet, vi tar det allt från början igen!

När Arsenal lottades mot Tottenham a.k.a. Bottenham i Carling Cup var det en lottning som var för bra för att vara sann. Vi skulle nog hellre tagit ett lite sämre lag i en lägre division, men hur fantastiskt skulle det inte vara att köra över Sp*rs i första omgången utav Carling Cup? Vi visste att det skulle bli svårt - speciellt på bortaplan - men vi visste att det skulle gå!

Arsène Wenger hade inför matchen blivit fälld av FA efter sina trubadurer i slutminuterna mot Sunderland och kunde således inte sitta med på bänken under kvällen. Istället blev det ständiga sms som skickades ner till Pat Rice via hans eleganta Blackberry.

Det var många av oss som sedan tvekade vad för startelva vi skulle ställa upp med. Skulle det bli ynglingar för hela slanten, skulle det bli en mixad startelva eller skulle det bli en stark startelva med flera a-lagsspelare? I slutändan fick vi lite av varje.

Tottenham spelade även dom med en mixad startelva där man kunde finna såväl erfarenhet som ungdom. Det var alltså två lag som ställde upp med relativt starka lag. En förlust mot ens ärkerivaler skulle inte på något sätt accepteras av fansen. Det visste såväl Wenger som Redknapp.

Matchen rivstartade och tempot var osannolikt högt. Det spelades snabb, attraktiv och tempofylld fotboll där både Arsenal och Tottenham fick många chanser att sätta ett ledningsmål. Redan femton minuter in i matchen kunde man ana att det här skulle bli en fantastisk fotbollsmatch. Det var även femton minuter in i matchen som Arsenals ledningsmål kom till!

Efter fint förspel av såväl Gibbs som Wilshere kunde en framsprångandes Henri Lansbury sätta sitt första Arsenal-mål i seniorsammanhang. Glädjen var stor och bortafansen sjöng så att de stupade! Men matchen var inte avgjord på långa vägar.

Det spelades långbollar, höjdbollar, markbollar. Det tacklades både snällt och fult. Det passades både fult och elegant. Man skapade såväl farliga som icke-farliga målchanser och det gavs både verbala varningar och gula kort. Det var njutbart att se, oavsett vilket lag man höll på. Det var helt enkelt en mycket bra fotbollsmatch.

Lansbury och Gibbs firar ledningsmålet! Foto: Bildbyrån.

Dock kunde man ingenting annat göra än att bli arg på domaren (ännu en gång). I många fall blev det verbala varningar där det egentligen skulle vara solklara kort. Det blev offside när det var onside och det blev onside när det var offside. Dessutom fanns det massvis med beslut man kunde kritisera en dag som denna.

Gibbs kunde mycket väl gjort 2-0 när han kom helt fri, men linjedomaren ansåg att en Gibbs som var onside egentligen var offside och blåste i pipan innan den unge Gibbs ens hann skjuta. Trots misstaget var spänningen på topp. Sp*rs hade många chanser framåt, men oftast var Arsenal det spelförande laget som ständigt satte de vita under stor press. Men 2-0-målet kom aldrig och lagen gick till halvleksvila med stora förhoppningar om att knipa ett mål för att vinna/vända.

Andra halvleken blev en enda stor rysare. Inbytte Robbie Keane valde att inte vänta och satte kvitteringen bara fyra minuter in i andra halvlek. Tyvärr var det ännu en gång en domarmiss då man tydligt såg på repriserna att Keane var i en offside-position. Men det var ingenting vi kunde göra åt saken.

Sp*rs fick momentum av målet och fortsatte att pressa. Bilderna av Sunderland-matchen började sakta men säkert tränga sig tillbaka in i minnet och det enda man såg framför sig var att ett Sp*rs-mål i slutminuterna. Arsenal tog dock över spelövertaget ju längre in i halvleken man kom och snart handlade allt om Arsenal. Vi hoppades innerligt på ett förlösande ledningsmål, men killerpasset kom aldrig och 1-1 stod sig ett bra tag. En inbytt Chamakh och Arshavin kunde ingenting göra åt saken, trots att man slet vilt på plan.

Med tjugo minuter kvar av matchen blev spänningen olidlig. Det kändes snarare som en match i Champions League än Carling Cup. Varenda gång Tottenham startade ett anfall blev man orolig för ett insläppt mål och varenda gång Arsenal kom nära straffområdet luktade det mål. Men det där målet kom aldrig. Istället blåste domaren i sin visselpipa och en trettio minuter lång övertid väntade.

Vid det här läget kan jag inte ens beskriva hur nervös jag var. Att förlora mot ärkerivalerna skulle kännas som en kniv i hjärtat. Det är någonting man aldrig kan acceptera, aldrig någonsin, oavsett match, turnering eller tävling. Att bägge lagen spelade vild anfallsfotboll gjorde saken inte bättre.

Om någon skulle sagt att vi gör tre mål på en kvart skulle jag skrattat. I min värld skulle det här avgöras av ett mål eller på straffar. Som tur var styr inte min värld vad som händer i en fotbollsmatch. Det tog bara en minut innan Nasri blev fälld i straffområdet och dömde straff. Straffmissen av Rosicky i matchen före gjorde sig nu ännu en gång påmind. Som tur var Rosicky redan utbytt. Istället klev nedfällde Nasri upp på straffpunkten och ... satte den!

Nasri var exakt så här glad efter att han satt två straffar på två-tre minuter. Foto: Bildbyrån.

Jag studsade runt som en galning hemma i min lägenhet och jag är tämligen säker på att jag väckte grannarna, men det brydde jag mig inte om! Glädjen var enorm och precis som så många gånger förut kändes det som en drog man ville fortsätta ta i evigheter. Euforin var extrem.

Mitt i all glädje sprang jag dessutom ut på balkongen och började sjunga Arsenal-ramsor i ett mörkt, stilla och sovande kvarter. När jag begav mig tillbaka inomhus såg jag ett flertal upplysta rum och ett flertal personer som tittade ut genom sina fönster. Tyvärr så tror jag att jag väckte dem, men jag kunde inte hålla tillbaka mina känslor. Glädjen var för stor.

När Chamakh två minuter senare blev fälld av ynglingen Caulker blev det straff ännu en gång. Upp på straffpunkten klev ingen annan än Nasri. Fransmannen var iskall och satte sin andra straff för kvällen. Underbart!

Mitt i allt detta var bortaklacken fyllt av ett enormt glädjerus. Det var även då de började sjunga "Shall we make a DVD, Shall we make DVD for youuuu?". Jag tror ni alla förstår vad de syftade på.

När Arshavin sedan satte 4-1 kunde man ingenting annat göra än att skratta. Sp*rs var överkörda, manglade och förstörda. Gråten spred sig bland hemmasupportrarna som bara blev färre och färre och färre. Arsenal hade gjort det igen.

När slutsignalen gick ställde jag mig upp och applåderade. Spelarna må inte ha sett mig stå upp i en lägenhet mitt i Sverige, men de alla visste att de hade stått för en fantastisk insats. Att vinna på White Hart Lane är svårt, svårare än vissa tror, men vi lyckades besegra dem - med bravur.

Efter denna fantastiska fotbollsmatch är jag helt slut - i både kropp och själ. Det finns dagar som man aldrig vill glömma och idag var det verkligen en sådan dag. Jag bryr mig inte om att det bara var en match i Carling Cup. Det var en vinst mot Tottenham - på White Hart Lane. Bättre än så kan det inte bli. Nu tycker jag vi alla lägger oss till sömns (om ni läser detta på natten) och drömmer fina drömmar. Det är vi alla värda.
______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:
Standardbetyg: 6

• Fabianski (6/10) - Gjorde väldigt få ingripanden, men visade ändå upp lite självförtroende. Dock fanns det flera situationer där man kände en viss oro. En oro som man inte känt med Almunia i mål (det trodde jag aldrig att jag skulle skriva i början av säsongen).

• Eboue (6,5/10) - Eboue slet och kämpade, precis som vanligt. Höll dock inte så stor koll på honom. I mina ögon gjorde han en bra insats, men inget mer.

• Djourou (7/10) - För att inte ha spelat på en (så här) hög nivå på så pass länge gjorde Djourou en väldigt bra insats. Jag minns den fantastiska tacklingen där Pav (visst var det Pav?) föll omkull som en sten med stor glädje. Gjorde flera bra ingripanden. Några få missar hann han även med, men inget större.

• Koscielny (8/10) - Koscielny var en gigant i försvaret! Vann luftdueller, lyckades utföra flera imponerande tacklingar och styrde upp defensiven mycket bra. Jag blev imponerad flera gånger om och just nu är Koscielny ännu en klockren värvning av Mr. Wenger.

Koscielny fortsätter att imponera! Foto: Bildbyrån.

• Gibbs (7,5/10 - utbytt i matchminut '114) - Med den formsvacka Clichy haft på sistone bör han vara rädd för Gibbs framfart. Gjorde nästan allting rätt och var ett ständigt hot i både offensiv och defensiv! Kunde mycket väl gjort 2-0 om det inte vore för ett felaktigt beslut av domaren. Synd at han blev utbytt p.g.a. skada i slutskedet av förlängningen.

• Wilshere (7/10) - Var nästan lika bra som han var mot SC Braga. Den unge Jack liknar en pitbullterrier som ingen kan få stopp på.

• Denilson (6,5/10) - En bra genomförd match av brassen. Vek sig lite i närkamperna, men var förutom det en länk mellan försvar, mittfält och anfall som man ständigt kunde lita på.

• Rosicky (6/10 - utbytt i matchminut '71) - I mina ögon var han varken bra eller dålig, utan någonting mitt emellan. Det är svårt att definiera hans insats, men jag skulle nog ta till ordet tveksam.

• Nasri (8/10) - Att sätta två straffar i rad på två mintuer under en förlängning mot ärkerivalerna kräver en otrolig mental styrka. Med tanke på vilken pressad situation det var kan man ingenting annat göra än att låta sig bli imponerad av Samir. Otrolig kyla! Jobbade dessutom på bra hela matchen och stod för mycket i anfallsväg.

• Vela (6,5/10 - utbytt i matchminut '71) - Vela visade ett driv som han inte haft på länge. I mina ögon har han vuxit till sig och blivit en man. Kunde mycket väl gjort mål om han fått lite bättre lägen.

• Lansbury (6,5/10) - Visade upp en enorm vilja i första halvlek för att sedan tappa något enormt i andra. Gjorde mål och kämpade dock på bra. Förtjänar ett högre betyg än godkänt!

• Arshavin (7/10 - inbytt i matchminut '61) - Ett bra inhopp! Gjorde dessutom ett mycket snyggt mål när han satte 4-1. Vilket avslut!

• Chamakh (7/10 - inbytt i matchminut '61) - Mycket bra inhopp! Gav oss ett helt annat anfallspel och var nära på att göra mål på sin första touch. Fin drivkraft när han lyckades kämpa till sig vår andra straffspark för kvällen!

• Clichy (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '114) - Okej inhopp!

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Koscielny - Vann alla höjddueller och utförde många imponerande tacklingar. Môcke bra!
• Nasri - Avgjorde matchen!
• Gibbs - Spelade mycket bra. Clichys plats i startelvan bör vara hotad om han håller sig skadefri.

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Rosicky - Vad hände med den fantastiska säsongsinledningen? Har varit lite för ojämn mot slutet. Samtidigt vet jag att han är en underskattad spelare. Idag var det dock inte hans dag.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte bort vår fantastiska bortaklack! Sjöng, dansade och gjorde ljud i 120 minuter! Glädjen i förlängningen nådde ända hem till tv-rutan.

Jag vill även tacka alla som var inne på IRC! Vi var upp emot 40-50 stycken inne (43 på bilden) och det var en fantastisk stämning för alla de som inte kunde ta sig till arenan eller puben. Tyvärr blev det lite spoilande av vissa, men jag kan lova er att det inte kommer att ske igen.
______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Arsenal tog vara på sitt bollinnehav, domaren återigen i blickfånget och Tottenham är en klubb i plågor.

Wenger ställde upp med ett blandat lag som förutspått, men det som förvånade många mest var att unge Wilshere som spelat varenda match i inledningen av säsongen fick spela ikväll också. Ingen kunde ifrågasätta det beslutet när matchen var över.

Vi har här fått händerna på den fotbollsspelare som kommer att ta över efter Fabregas och vara bofast i det engelska landslaget. En kille med ett spelsinne utöver det vanliga och som idag fullständigt dominerade hela mittfältet och upplägget offensivt. Matchens spelare utan någon som helst tvekan. Det som imponerar på mig allra mest är att han som 18-åring är villig att ta så mycket stryk  utan att tjafsa med domaren, göra efterslängar eller tappa humöret på annat sätt. Det är ganska ovanligt med så pass polerade attityder hos unga spelare.

I övrigt fick Lansbury och Vela starta vilket var mer väntat. Lansbury fick dessutom kröna sin insats med ett mål, levererat av Wilshere, men Lansbury gör en fantastisk prestation som tar löpningen och bara petar in bollen bakom ett bortgjort Spursförsvar. Långa stunder i första halvlek spelade Arsenal propagandafotboll och borde ha haft flera bollar bakom Pletikosa.

Istället blev det som det ofta blir när Arsenal spelar, domarna tar fel beslut vid fel tillfällen. Keane är offside vid målet som de gör precis i början av andra halvlek. Wilshere blir kapad varenda gång han har bollen och flera gånger så pass fult att det borde ge gula kort, men domaren väljer att fria.

Överhuvudtaget var det derbystämning under ordinarie tid. Det smällde rejält då och då, men mest flög de vita runt benen på Arsenalspelarna, de hängde inte med helt enkelt. Arsenal spelade kort och snabbt, en egenskap som det ordinarie laget borde ta upp igen. Låt motståndarna göra misstagen, låt de bli stressade över att de aldrig får ha bollen.

I förlängningen får vi två straffar på fem minuter och Nasri sätter båda. Den första tycker jag är tveksam eftersom tröjdragningen är så pass lindirg men den andra ska inte bara vara straff utan även rött kort eftersom försvararen är siste man. Här kan man tala om strafflindring.

Efter Arsjavins 4-1 är det ridå för Spurs och de får avsluta matchen inför blåa läktare. Arsenalklacken fick hålla låda helt ensamma och dominansen och förnedringen var total. Ungefär det jag efterlyste faktiskt. Nu kan vi åka ur i nästa omgång. Vi har slagit Spurs med stil.

Då var jag tillbaka efter några dagars frånvaro. Det är bara att beklaga att det ibland blir så här, andra intressen pockar på uppmärksamhet och när man väl borde sätta sig ner och blogga så är man inte så fokuserad. Så kan det också vara ibland.

Matchen mot Sunderland tog musten ur mig fullständigt, jag har inte kunnat eller orkat läsa alltför mycket kommentarer. Jag finner det ganska meningslöst för allting blir bara floskler gällande domaren, vårt försvarsspel och straffläggare. Vissa saker skulle kunna sägas lika bra för ett år sen, för tio år sen eller för femtio år sen, på det viset är fotbollen sig lik.

Arsenal är också sig likt i den mån att vi då och då är alldeles för naiva och får betala för att vi inte stänger matcherna. Men realistiskt sett så kommer vi att råka ut för detta några gånger per säsong och ska man vara krass och hoppfull så är det ju betydligt bättre att det sker nu än att vi ser samma sak i maj om vi fortfarande har häng på toppen.

Straffmissar är alltid katastrofala misslyckanden. Det är en sak om målvakten räddar mirakulöst, men att inte ens träffa mål - det är inte godkänt. Rosicky var kapten i det läget av matchen och om ingen annan kliver fram och är beredd att ta ansvar så är det kaptenens skyldighet att göra det. Inget snack. Man kan bara spekulera i hur spelarna resonerade innan straffen skulle slås, men om rosicky kände sig tvungen att ta en straff ingen annan var redo att slå, så påverkar det naturligtvis ingången och utgången. Trist, för om vi haft 2-0 så hade det inte varit något snack.

Men ser man till hela matchen måste vi vara nöjda med 1-1. Vi var stundtals bedrövliga, framförallt i första halvlek. Målet vi får är en skänk från ovan när vi knappt varit över mittlinjen. Det värsta av allt är kanske att vi inte ens efter ledningsmålet kan ta över taktpinnen.

Andra halvlek är betydligt bättre och Rosicky tar mer och mer ansvar på mittfältet.  Jag tycker också att Chamakh ska ha beröm för sitt slit som denna gången inte gav någon utdelning. Arsjavin däremot borde få en alarmklocka inopererad i örat. Helt sanslöst vilka lägen han bränner och frågan är om inte en bänkning är aktuell. Jag tror nog att han som halvt straff för sin dåliga insats är given i startelvan i Kalle Anka cupen.

Matchen mot det sämre laget i norra London är oerhört viktig. Cupen i sig är inte särskilt intressant och jag tycker absolut att Wenger ska fortsätta med samma filosofi som tidigare att mixa ungt och reservlagsspelare. Problemet nu är att med alla skador så finns inte särskilt många reservlagsspelare att tillgå.

Fabianski, Vela, Eboue, Denilson och Gibbs är väl givna. Vem tar plats bredvid Djorou i mittförsvaret? Vem spelar på mitten? Får Wilshere starta igen, han lär vara given mot WBA på lördag.

Många frågor, och en av de mer intressanta är hur Sprs väljer att formera sitt lag. Vi har sett tidigare säsonger att de spelar fullt lag och då får vi det oerhört tufft med vårt oerfarna, unga lag. Spelar de samma typ av lag så blir det en helt annan fråga.

Naturligtvis hoppas jag precis som Kicken att de mönstrar bästa manskap och att vi slår ut dem. Gärna med ett par självmål och målvaktstabbar. Det vore heller inte fel om Redknapp snubblade i det tekniska området och fick gräs i munnen. Det är inte dåligt med självförtroende, men Tottenhams hybris når just nu inga gränser. Så länge de inte spelar i rödvita tröjor är de inte bäst i London. Fakta är svårt att bortse ifrån.

God eftermiddag! En sak som få missade var att det igår skedde ett historiskt val hemma i Sverige. Alliansen vann igen (dock blev de inte en majoritet) och det är första gången ett borgerligt säte får sitta kvar två mandat. Jag skall inte yttra mig politiskt, men jag tror att vi alla kan enas om att det var en intressant valvaka vi följde igår. Hur som helst, nu är det dags att snacka lite Arsenal!

Minnena från Sunderland är fortfarande färska, så jag vill inte göra er, mig själv eller någon annan arg eller deprimerad. Det enda jag tänkte ha med i dagens blogg om matchen mot Sunderland är Rosicky som nu uttalat sig om varför han tog straffen:

Ahead of the kick I communicated with (Samir) Nasri and (marouane) Chamakh but nobody wanted to take responsibility, so I did.

Anledningen är fullt acceptabel och om det var så att Nasri och Chamakh inte kände sig säkra att ta den, så varför inte låta en självsäker Rosicky kliva upp? Well, nu gick allt helt åt helvete, men jag tror vi alla kan enas om att man hellre sätter en spelare med stort självförtroende på strafflinjen än en spelare som är tagen av matchen, nervös eller inte känner sig villig att ta straffen. Om det däremot var så att han sade åt Nasri och Chamakh att han ville ta straffen (läs: tvingade till sig straffen) kan man börja diskutera frågan.

Tyvärr vet vi inte vad som sades mellan spelarna, men huvudsaken är den att straffmissen av Rosicky mycket väl kan ha varit anledningen varför vi tappade två poäng. Jag ser inte hur Sunderland skulle ha hunnit göra två mål på oss med det försvarsarbete vi visade upp.

Rosicky kommer nog inte att ta en straff på ett bra tag.

För er som vill se hur bra Chamakh har acklimatiserat sig kan ta en titt på det här klippet. Chamakh kommer att bli viktig i år, utan tvekan.

Denilson stod för ett mycket bra inhopp senast och nu säger han följande till alla supportrar som inte tror på det här laget:

I still think we can win the Premier league this season. We are in a very good position. We have to keep the unbeaten run going as long as we can. It has been a long time since we have won the league and I believe this season we will win some trophies. I am confident because we have shown all the time in games how well we can play and the spirit is there as well. In training we work together and we have definitely got a chance of winning something.

Han fortsätter:

For me Arsenal are the best team. If you look at Barcelona we play like them and I can see Arsenal winning something this season. We have the players and we have the touch. Chelsea have very strong players but they are older. And I think that Arsenal are going to win a trophy. This was just one game and we are still in a good position.

Det är en ganska naiv analys av Denilson om ni frågar mig. Vi kommer inte vinna någon titel "bara för att vi spelar som Barcelona" och "bara för att Chelsea är gamla" kommer de inte vinna någonting. Nu är det inte det han säger punktligt, men vi alla förstår att det är det han menar.

Vad däremot Denilson har rätt i är att vi fortfarande har alla möjliga chanser att vinna en titel. Att tro att det är över efter fem matcher är bara idiotiskt. I förrgår fick jag en kommentar som sade att det lät som om jag recenserade en match som kostat oss en titel. Så är det naturligtvis inte. Vi har fortfarande 33 matcher kvar att spela och vi ligger fortfarande tvåa i tabellen!

Denilson och resten utav gänget i Arsenal åkte på en mina mot Sunderland, men alla chanser till en ligatitel kvarstår. Foto: Bildbyrån.

Nu må det vara så att Chelsea ryckt lite (4 poäng före Arsenal och Manchester United), men då får man komma ihåg att de inte mött ett enda svårt motstånd. Det är inte så svårt att kamma hem full pott när man möter lag som West Bromwich och Stoke hemma på Stamford Bridge och Wigan och West Ham på bortaplan. Wigan förlorade med 4-1 mot Blackpool på hemmaplan och West Ham är ett lag i djup kris (åtminstone i mina ögon).

Det råder ingen tvekan att Arsenal skulle haft full pott om vi mött samma lag som Chelsea. Däremot skulle vi nog inte gjort lika många mål. Chelsea skall naturligtvis ha beröm över sin stora målskörd, men jag tänker inte bedöma Chelsea förrän de spelar borta mot lag som Sunderland, Stoke och Blackburn och hemma mot lag som Manchester City och Arsenal.

Manuel Almunia har börjat säsongen bra, men anser själv att Arsenal saknar "killer instinct". Vår spanjor till målvakt säger följande:

In the last second of the game, it is a big kick against us, but this is football. Last season we won some games in the last few minutes, and this can happen in every game. Even though we were winning 1-0 with not much danger in our box, we needed to get another goal to make sure the three points would be for us.

I think we have to be more focused in the final few metres and have to have a killer instinct [in front of goal]. Each player is a bit older every year, and every year we are learning a bit more. Football gives you experience. We have had the same players for a few years, we know each other very well and play fantastic football - but still we have to get this point of maturity which will give us the step forwards.

I am just trying to do my job for Arsenal, and am very happy. That is my only worry, to be well, to be focused and to feel comfortable on the pitch. I think I have started very well. I try to be away from comments, but it is good the boss speaks well about me and I appreciate it.

Någon som misstycker? Nej, trodde inte det heller!

Igår gick Sam Allardyce ut i media och sade att Wenger vägrar ha ett glas vin med honom efter match. Nu är det Steve Bruce som säger exakt samma sak:

Even with all Mr Wenger’s antics, you can’t get away from what he’s done (at Arsenal). For me, he’s a genius.

He doesn’t like to get beat, but none of us do. He’s never had a drink with us, but that’s up to him.

Det känns som om alla tränare i Premier League är tvungna att ta ett glas vin/öl efter en match. Åtminstone om man får lyssna på Steve Bruce och Sam Allardyce. Nu är det ju något av en tradition borta i Storbritannien, men skall man verkligen klaga på att vissa tränare inte vill ta ett glas vin med den och den tränaren? Om ni frågar mig känns det smått barnsligt, precis som jag skrev igår. Om en tränare inte gillar att ta ett glas vin med en viss tränare får man helt enkelt ta och acceptera det. Man kan inte vara vän med alla.

Varken Steve Bruce eller Sam Allardyce har fått sätta sig ner i lugn och ro och ta sig ett glas vin med Le Professeur. Foto: Bildbyrån.

Rafael van der Vaart har bara spelat ett fåtal matcher med Sp*rs, men han anser redan att Tottenham är större än Arsenal. Dessutom ser han fram emot matchen på tisdag:

Spurs are the bigger club. Everybody has been talking about the Arsenal match all week. We are a team who love to play football. Although I have only been in England two weeks, I love it. The speed of the game is much higher than in Madrid. Teams like Wolves are really strong and run all the time. You don't get a break.

Harry Redknapp is a great man with a great personality. I think he could do the England job.  He is different because in Holland, Germany and Spain you have a trainer. He is more like a manager, watching over the whole club. The biggest problem in England is driving on the left-hand side. But I haven't hit anyone yet!

Kom dock ihåg vad van der Vaart sade i somras:

He's [Robin van Persie] really eager to play in the same team as me now though and even asked Arsenal manager Arsene Wenger to sign me. I'm kind of proud that a big player such as Robin did something like that. I seriously considered leaving Real Madrid for Arsenal. They're a great club with some exciting players. Nevertheless, my situation at Madrid then changed and I stayed at Real instead.

Ja ni, vad ska man egentligen tycka om det? van der Vaart kommer att få det tuffare än han tänkt sig. När Sp*rs sedan börjar dala i ligan och åker ut i Champions League blir det nog inte lika kul att kalla Tottenham för en större klubb än Arsenal.

Vad som däremot skrämmer mig är att Tottenham är så rädda för att förlora så att de kommer att ställa upp med sitt a-lag. Nu är det ingenting fel på det eftersom vissa lag tar Carling Cup seriösare än andra lag, men tänk er om deras a-lag förlorar mot våra ynglingar. Det skulle glädja mig i flera veckor!

Vad jag dessutom älskar är att Chamakh redan kallar Tottenham för "The Enemy". Snacka om acklimatisering! Precis som jag skrev igår kommer Benik Afobe med största sannolikhet att få speltid på tisdag. I alla fall om man ska tro Young Guns, som dessutom skriver det här på Twitter. Glöm inte att läsa igenom inför-rapporten som kommer att komma upp imorgon!

Chamakh har acklimatiserat sig förvånansvärt snabbt (och bra). Foto: Bildbyrån.

Transferrykten florerar kring som vanligt (nåja...) och de senaste ryktena förknippar oss med Sevillas Jesus Navas. Jag vet inte riktigt vad vi skall med honom till, men precis som alltid nästan alltid lär det här vara ett påhittat rykte utan någon sorts grund.

Den 22 september börjar åttondelsfinalerna i damernas Champions League. Arsenal är naturligtvis med i utslagningsfasen och serbiska ŽFK Mašinac är det första laget som står för motståndet! Returen hemma i England spelas 13 oktober. Kan bli mycket intressant! Jag skall utan tvekan se till att försöka se matcherna!

Innan jag avslutar dagens inlägg vill jag ge tummen upp för bloggen United Gunners (ännu en gång). De fortsätter att leverera och det är lika intressant att läsa varje dag. Ni som hejar på Djurgården kan även ta och kika in Djurgårdsjävel som är en blogg skapad av en vän till mig. Det roligaste är att personen i fråga bor uppe i Norrland (trakterna kring Boden, typ), men ändå följer Djurgården dag in och dag ut!

Dessutom får ni inte glömma att komma in på IRC och chatta med andra Arsenal-supportrar före, under och efter match! Ni kan faktiskt komma in när ni vill! Det finns mycket trevliga människor i Arsenal Swedens kanal, det kan jag lova er!

Det här var dock allt för idag! Innan jag skriver mina sista rader kommer jag att bifoga en mycket fin video av vår kapten Cesc Fabregas (se nere). Jag lovar även att bli bättre på att svara på vissa kommentarer då jag märkt att jag missat väldigt många frågor som ställts till mig på sistone! Så ni är verkligen mer än välkomna att kommentera! Nu får ni ha det så bra, tack och hej!

[video:http://www.youtube.com/watch?v=tvv4FH7t6vQ]

God afton! Det är svårt att sätta sig bakom datorn och skriva ett inlägg en dag som denna. Gårdagens match känns fortfarande som en tung sten som vägrar att lämna hjärtat. Tanken av att några ynka sekunder kunda ha förändrat denna känsla är också förjävlig. Men nu har det hänt och det går inte att göra någonting åt det. Vi kan inte skruva tillbaka tiden, tyvärr.

Hur tråkigt det än är att skriva det här så finns det faktiskt positiva saker vi kan hämta ur gårdagens drabbning. Försvaret skötte sig bra, mittbackarna imponerar stort, Almunia ser ut att vara den målvakt han var 08/09, Chamakh fortsätter att slita i nittio minuter och vi är fortfarande obesegrade. Det är intressant och spännande, men just nu känns det bara värdelöst att sitta och tänka på det. Men samtidigt vet vi alla att det är just det vi måste göra. Upp med hakan!

På onsdag väntar ett hett derby och då blir det att åka av på riktigt! Ynglingarna ska ut på plan och kämpa till sig en seger. Nästa lördag är det då dags att avväpna West Bromwich, vilket borde bli relativt enkelt. Dessutom har vi både Diaby och Vermaelen tillbaka till dess. Sedan är det bortamatch nere i Serbien och efter den matchen är det dags för det stora tungviktsmötet - Chelsea versus Arsenal.

Vi skall dock ta det långsamt i backen och ta match för match. Det är dock skönt att tänka framåt efter gårdagens miserabla resultat, eller? Förra säsongen tog vi noll poäng på Ewood Park och Stadium of Light. I år har det blivit fyra. Det är åtminstone lite positivt.

Efter gårdagens match har det pratats på som vanligt i medierna. Wenger är arg över "bad timing", Steve Bruce anser att Wenger inte borde klaga och det sägs att Wenger kan anmälas till FA efter sina kommentarer.

Wenger ligger pyrt till.

Dessutom vägrar Stoke och deras styrelse, spelare och tränare gå vidare med sina liv efter Wengers kommentarer om deras "rugbyspel". Nu skall de tydligen ha skickat ett personligt brev där de vill att Wenger ska be om ursäkt. Come on, get a fucking grip! Vem fan bryr sig? Jag tror knappast att spelarna går ut på Britannia Stadium och förlorar därför att de känner sig kränkta av Wenger. Tänk på all bullshit vi fått stå ut med under sommaren (läs: Barcelona). Inte fan skickar vi femhundrasjuttiofyra personliga brev till Xavi, Laporta och Messi där vi vill ha en ursäkt. Nej Stoke, gå vidare med era liv och glöm vad alla har sagt om er. Det som händer nu är barnsligt, löjligt och patetiskt på en och samma gång.

Sedan får ni gärna ursäkta mig om jag låter för aggressiv i tonen. Gårdagens match har som sagt inte lämnat mitt sinne än.

Sam Allardyce a.k.a. Fat Sam har minst sagt fått oss alla att skratta de senaste dagarna. Han påstår att han skulle vinna dubbeln med vilket topplag som helst och att han är en minst lika bra tränare som Wenger. Herregud, den killen har ingen självdistans. Detta säger han om Arsenal och Wenger:

We have crossed swords many more times in the years since but I gave up inviting him for a glass of wine after games long ago because I know he won't come. The truth is that nobody really knows Arsene Wenger. There certainly aren't too many people who actually get close to him. Sir Alex Ferguson and some of the foreign coaches like Avram Grant always pop in for a drink so I don't think it's a problem with my wine!

If that's Arsene's way, though, then I respect that. Maybe he doesn't like me. Maybe he is keen to get on the coach or the plane after fulfilling 45 minutes of post-match media duties. Arsene is seen as a sophisticated Frenchman while I'm just a rugged English centre-half from the Midlands with an accent to match, but is Arsene more advanced than me in terms of coaching? Not a chance.

I slutändan finns det nog en anledning varför han håller till i Blackburn och inte Real Madrid. Dessutom är det här minst lika löjligt som Stokes hat mot Arsenal. Helt ärligt så vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Är det här barnungar eller vuxna män?

Chamakh har imponerat stort på väldigt många sedan han värvades till Arsenal. Sanningen är dock att han ville komma mycket tidigare. Marockanen säger följande:

Before England I was supposed to join Lyon, with Gerard Houllier, in 2005. I was excited because I knew Houllier had done well with Liverpool. But Bordeaux wouldn't let me leave. It became complicated with the move to England, too, and in the end I had to run down my contract so I could get away.

I would never have reached an agreement with Bordeaux otherwise, I guess because they valued me too highly. Even with just a year on my contract, we couldn't reach an agreement for me to leave the club. I had to be a free agent to move on or I would still be there now.

I have mixed feelings about it. I was a little frustrated because I was so used to everything at Bordeaux and I wanted to experience something new. But at the same time I got to play Champions League football and fight for the title under Laurent Blanc. I enjoyed being part of that success.

Det finns egentligen ingenting att klaga på. Bordeaux gjorde exakt samma sak med Chamakh som vi gjorde med Fabregas. De värderade honom högt och förstod antagligen att ett Bordeaux utan Chamakh är ett lag som inte kan utmana toppklubbarna i Ligue 1. Med Chamakh lyckades de vinna Ligue 1 och gå till kvartsfinal i Champions League. Frågan är hur bra det hade gått utan honom.

Chamakh har öppnat bra. Foto: Bildbyrån.

Hur som helst befinner han sig nu i Arsenal. Nu vill han dessutom spela mot Sp*rs på onsdag, trots att han känner till att det är ynglingarna som får chansen i den turneringen:

I've spoken to the other French players at Arsenal like Gael Clichy and I've an idea of what it'll be like. It will be hot. Very hot! Boiling! I am told it is a remarkable atmosphere and that would not be a problem for me, not at all.

Med största sannolikhet kommer han inte ens vara med på bänken. Anfallet kommer att byggas upp av Carlos Vela, Jay Emmanuel-Thomas och Benik Afobe, i alla fall om ni ska tro mig. Möjligtvis kan han finnas med på bänken, men jag är tämligen säker på att han sparas till matchen mot West Bromwich lördagen därpå. Hur som helst skall det bli ett intressant derby, precis som alltid!

Cesc Fabregas skadade sig i gårdagens match mot Sunderland och enligt rapporter blir han borta upp till två veckor. Jag har redan slösat alla mina krafter på annat, så jag orkar varken bli arg, frustrerad eller derprimerad över våra skadeproblem. Hur som helst vill nu Jack Wilshere göra "en Fabregas". Wilshere säger följande:

For me, in the position he plays, Cesc is the best player in the world. He is the perfect player for me to learn from because he is the player I most want to be like. I had to go out to Bolton last season because there are so many world-class players at Arsenal and I had to get some games. But I’ve come back to the Emirates stronger and more experienced and playing regular first-team football obviously makes it easier for me.

Playing in the same side as guys like Fabregas, Andrey Arshavin and Alex Song has been the perfect opportunity for me to learn. Cesc often takes me to one side and talks to me about my game. On the training pitch and during games, he tells me things to do and encourages me. It is always easy to find him on the pitch because he makes space so well. He helps me through the games and is always talking to me.He’s a great leader as well as a great player and obviously it would be nice to play with him at Arsenal for many more years and get more games together.

He has told me I’m not going to play every week and I have to break through slowly and then, hopefully, get into the team more regularly. But I’m already playing in the Champions League at 18 and that’s an experience some players of 33 never have in their entire career.

Intressant! Hur som helst gäller det för Wilshere att släppa det nonchalanta spel som han ibland väljer att ta till. Det enklaste för honom är helt enkelt att spela enkelt. Enklare än så blir det inte, heh.

Wilshere är för övrigt en grym talang och inför säsongen trodde jag aldrig att han skulle få så många matcher som han trots allt fått. I vissa matcher har han varit bra, i andra har han inte varit lika bra. Det kommer att ta tid för honom att utvecklas ännu mer och det är någonting vi alla får acceptera. Hur som helst skall det bli intressant att följa unge Jack i år.

En turnering där vi kan gå mycket långt är Champions League. Efter krossen mot SC Braga hyllades Arsenal av många Braga-spelare. Detta är vad Alan och Moises sade:

Alan: It was a bad night. We can already see that Arsenal are serious candidates to win the Champions League. There are still five games to go and we can still qualify from this group. We have lost the battle but not the war.

Moises: I didn’t expect the scoreline to be such a big rout. It was such a big blow for the team, but it is not going to destroy us for the rest of the tournament. Arsenal were like a hurricane in the attack, but we always knew it was going to be a tough game as they are one of the big favourites in the group. Our challenge now is to win at home and improve as a team.

Riktigt kul att höra! Nästa Champions League-match mot Partizan Belgrad kommer att bli väldigt viktig. De förlorade bara med 1-0 mot ett Shaktar Donetsk på hemmaplan, så det kommer att bli tuffare än vad många tror. Det kommer däremot att bli en viktig match på många sätt och vis. Dels står tre poäng på spel, men man får även komma ihåg att vi har en extremt viktig match mot Chelsea bara några dagar efter bortamatchen nere i Serbien. Vilka ska vilas? Skall ö.h.t. någon vilas? Vad händer om vi förlorar? Stör det oss i uppladdningen inför Chelsea-matchen? Klarar vi av att vinna mot Chelsea på Stamford Bridge efter en tuff bortamatch i Östeuropa? Vi har aldrig någonsin vunnit en match mot ett serbiskt motstånd på hemmaplan, gör vi det nu? Svårt.

Får vi se samma glädje den tredje oktober? Bilden tagen från Chelsea - Arsenal 2008/2009. Foto: Bildbyrån.

Jag har inga direkta smånyheter att ge er idag, men Daily Mail spekulerar i att Arsène Wenger kan ha upp till £50 miljoner att spendera i vinter/sommar. Min fråga är då: vad ska vi med alla dem pengarna till? Om vi behåller alla spelare vi har finns det ingenting vi behöver förstärka precis. Möjligtvis kan det bli aktuellt med en ny målvakt, men de kostar inte £50 miljoner styck. På alla andra positioner ser vi tillräckligt starka ut. Visst går det att argumentera, men med tanke på att vi dels har kvar pengar från den här sommaren och dels kommer att få in £50 miljoner (om det är sant) kommer vi att bada i pengar inom en snar framtid. Sedan är det ju alltid bra att spara pengarna till ett tillfälle där vi verkligen kommer att behöva dem.

Det här var dock allt för idag! Som ni säkerligen märkt är jag lite bitter i tonen, men det får ni tyvärr acceptera en dag som denna. Nu får ni alla se till att glömma Sunderland-matchen och blicka framåt. Vi hörs igen imorgon, hej!