Senaste blogginläggen

Den femtonde augusti 2009 gav vi oss in i en säsong med förhoppningar lika små som min chans att bli miljardär. Vi begärde blod, svett och tårar. Vi begärde mål, vi begärde vinster och vi begärde en titel. Nio månader senare står vi fortfarande och stampar på exakt samma punkt som vi stampat på i fem år.

Klockan halv nio den femtonde augusti 2009 hade vi spelat klart vår första match för säsongen. Den slutade 6-1 till de röd-vita efter ett flertal klassmål. Vi hade inför den nya säsongen inte ens vågat nämna ordet titel. Men nu kunde vi helt plötsligt börja sväva på moln. Våra nästintill döda titeldrömmar tog ny fart på ynka nittio minuter. Nittio minuter av ren propagandafotboll.

Trots två tidiga förluster inpå säsongen var saken säker - Arsenal skulle bli ett lag att räkna med. Men när löven långsamt började falla från de gröna träden började en obehaglig känsla krypa fram i mörkret. Höst, kyla, regn och misär. N¨ovember månad skulle precis som alltid bli en hemsk period som vi mer än gärna skrynklar ihop till en pappersbunt och slänger i papperskorgen. Det dystra november skulle visa sig bli en tidig början på ett sent slut.

Sakta men säkert började allt som under den tidiga höstperioden gjort gjort oss till världens bästa lag  försvinna. Det rika målskyttet, det fria spelet, de dominanta spelarna, det nya spelsystemet - allt.

Förlusten mot Sunderland var tung, men den blytunga förnedringen av Chelsea tog priset. Jag, ni - vi - ville gräva ner ansiktet i händerna och aldrig ta det därifrån. Vi ville glömma allt vad Premier League, Chelsea och fotboll innebar. Men precis när allt hopp såg ut att vara som borta kom en livlina. En livlina som Arsenal inte slösade bort.

Sedan dess har allt gått så osannolikt snabbt, krokigt och underligt. Det har varit som att åka en berg- och dalbana specialgjord för oss Arsenal-fans. Vi har skrikit, gråtit, deppat, jublat och blivit fascinerade otaligt många gånger. Årets säsong har varit känslomässig som få, men när den nu tagit slut är saker och ting precis som vanligt. Vi står här på en tom klippa och blickar ut mot en lika tom fantasivärld. En värld vars framtid ser ljus, men ändå osäker ut. En värld som gett oss mycket att både glädjas och ilskas åt. Men en värld som fortfarande ser väldigt tom ut.

Mot slutet av säsongen kom vi trots allt tillbaka likt en glömd ballad. Trots skador, trots tunga avbräck, trots svåra förluster och trots matcher mot bra lag lyckades vi hålla kvar i livlinan som vi så när hade tappat. Vi lyckades hålla kvar i den så pass bra att vi t.o.m var med i titelstriden in i det sista. Tack vare vår käre dansk, tack vare Fru Fortuna och tack vare våra hängivna fans hade vi nästan vänt underläge till överläge. Men Arsenal är Arsenal och den här säsongen blev till slut ingenting annat än en horribel repris på allt vi velat glömma de tidigare säsongerna. Vi föll på mållinjen. En mållinje som vi aldrig verkar klara av att passera först.

Hur många framsteg vi än gjort den här säsongen så mäts den största delen av framgång fortfarande i titlar. Chelsea har den här säsongen en stor chans till två titlar med tanke på att de redan har en i hamn. Manchester United har samlat på sig miljontals sådana de senaste åren. Arsenal å andra sidan  ... har .. noll. Portsmouth har under de senaste fem åren vunnit större och fler titlar än Arsenal. T.o.m ett lag som Fulham har på onsdag chansen att gå om oss i antalet vunna titlar de senaste fem åren.

Men var går egentligen gränsen för s.k gloryhunters och för evigt förälskade supportrar? Det finns inget bra svar på det. Oftast kan man urskilja dem enkelt, men i dessa fall blir det svårt. Det enda jag vet är att det finns en stor del av både och. Jag kan bara tala för mig självt då jag personligen kommer att älska Arsenal livet ut. Jag kommer att gå igenom varenda motgång som vi ställs inför och jag kommer att gå igenom både vått och torrt när det kommer till mitt, ert och vårt Arsenal. Jag kommer fortsätta att jubla vid mål och fortsätta att fälla tårar vid tunga förluster. Jag kommer fortsätta att tro, heja och älska. För det enda jag just nu är säker på är att Arsenal är det jag brinner och för all framtid kommer att brinna för.

Som tur är finns det alltid en nästa säsong. Oavsett hur uttjatat det kommer bli att höra exakt samma rykten, samma bortförklaringar och samma citat kommer vi att följa Arsenal dag in och dag ut - även under en trist sommar. Vi kommer att läsa bloggar, forum och fortsätta spekulera i nyförvärv. Vi kommer att blicka fram emot en nya säsong med nya drömmar.

Det enda vi vet säkert är att vi en dag - förr eller senare - kommer att explodera i eufori. En dag kommer vi att jubla, gråta och älska på samma gång. En dag kommer vi att se Arsenal vinna en stor titel. En dag ... en dag.

Så fick vi allt vi hoppats på till slut. Nåja, nästan i alla fall. Chelsea slutade som segrare efter en helt sanslös avslutning med 8-0 mot Wigan. Snacka om defilering på hemmaplan. Det var det knappast på Sir Toby´s idag. Arsenalfansen var i majoritet trots att det skilde en del i viktighet. The real London kings rule everywhere.

Tottenham blev fyra, hela fem poäng efter oss, och på det sätt som vi vant oss vid när det gäller helt sanslöst ojämna Spurs; ledning 2-0 - förlust 4-2. Gung ho och ner till tiondeplats nästa säsong, minns hur det gick efter deras fina femteplats för några år sen. Laget kan inte vara bra, ens när de är det. Väntar med spänning på kvallottningen till CL, för att se Tottenham åka ur med svansen mellan benen.

Wenger har i princip bekräftat att Chamakh är klar vilket naturligtvis är goda nyheter, en fri transfer gör gott i plånboken och öppnar för fler värvningar. Vi fick se Djorou byta av Silvestre idag och det är bara att tacka Silvestre för allt han gjort och hoppas att han är portad för all evighet. Nu återstår att se om vi kan behålla Gallas och värva ytterligare en mittback av klass. Gärna en som kan spela defensiv mitt om det kniper så att vi får lite backup.

Det Wenger nu inte får missa är att han måste köpa fler spelare än han blir av med. Jag har svårt att tro att det kommer killar underifrån som är redo att spela regelbunden A-lagsfotboll i Arsenal och då behöver vi bredda truppen, inte behålla storleken. Skador kommer att komma nästa säsong också. Reserver/talangfulla ungdomar ska sitta på bänken för att komma in när situationen antingen är hopplös eller segern är oundviklig, inte i viktiga avgörande stunder. Mer valitet och mer konkurrens så att Nasri, Denilson, Arsjavin, Rosicky, Walcott och Eboue måste springa för pengarna. Annars slutar vi trea-fyra nästa år också.

En bra säsong i Arsenal Sweden med, vi ökar varje vecka även om säsongen slutar om en månad. Just nu är vi nästan 4300 medlemmar, vilket är helt fantastiskt. Föreningen behöver därför dig som läser detta. Kan du på något sätt hjälpa till så är du välkommen att kontakta styrelsen och berätta vad du kan och vill jobba med.

Måste lägga in ett megagrattis till damerna också som vunnit ligan för sjunde året i rad. Helt makalöst, nu hoppas vi att de nästa säsong får möta ett lag nära oss så att vi kan åka och supporta. Två resor till Bröndby har jag under bältet och sjukt roligt har det varit. Arsenal är Arsenal överallt i hela världen och vilka som än representerar klubben har min respekt och uppmärksamhet.

 

Det kändes lite så igår. Fulham ställde ett bra lag på planen. Eller, de var i alla fall bra innan domaren blåste igång matchen. Matchen, som var helt betydelselös för Fulham, vars fans förmodligen har lite av samma känsla som vi gooners har inför ett landskampsuppehåll. Allt gick ut på att undvika skador. Allt.

Det var kanske det slappaste motståndet vi mött denna säsong. Ingen vilja, ingen fokus, ingen organisation, ingenting.

Allt medan Arsenal tilläts visa upp Eboué-klackar, van Persie-bommar, Silvestre-dribblingar och Vela-chippar (kan han något annat?).

Hyfsad skillnad mot hur det såg ut i måndags, så att säga.

*****

Vill framföra ett tack till Ahldén, som burit bloggfanan högt denna vecka när varken jag eller Kicken varit direkt aktiva. Snyggt jobbat.

*****

Jag och Monsieur Phalén konstaterade en viktig sak igår under matchen - Ge Eboué ett livstidskontrakt och gör det nu! Han har potentialen att bli en historisk kultfigur om han får stanna karriären ut. Vilken stjärna!

Jag börjar nästan ångra mig angående tröjköp nästa säsong. Bendtner kanske får stå åt sidan för Eboué. Och jag skojar inte.

*****

Annars är det verkligen slut på säsongen för vår del. Helt slut. Inte ens några matcher kvar att spela av. Det känns lite vemodigt. Vad ska man nu titta på fram till och efter VM? Allsvenskan? Hoho.

*****

Siktar på att göra en sammanfattning och betygsättning av spelarna i helgen, alltså fredag-söndag. Ni kommer att känna igen stuket på det hela. Inga konstigheter. På måndag kommer det, om jag orkar, en sammanfattad sammanfattning av säsongen.

Förhoppningsvis kommer vi allesammans att bli nöjda.

De flesta Arsenalsupportrar tror jag har börjat fokusera på nästa säsong. Låt vara att det är ett VM emellan som kan stilla hungern för fotboll lite grand, men det är ju ändå Arsenal vi vill se. I mitten på juli har vi antagligen de första möjligheterna att kunna ratta in bilder från de första träningsmatcherna och då får vi hoppas att det finns en del skiften i personal på planen. Det här känns som det viktigaste transferfönstret på länge och just i år hettar det till av följande anledningar:

1. Vi hamnar dryga 10 poäng efter vinnaren i ett race som vi varit med i av och till under hela säsongen. Det är väldigt lite med tanke på att vi förlorat dubbelt mot båda lagen ovanför oss. Vi behöver bredda med två klasspelare som går rakt in i elvan.

2. Varken vi, Wenger eller spelarna är glada över att vi inte vunnit något på fem säsonger. Vi har bytt ut hela laget, spelat in den yngsta Arsenalversionen hittills och lyckats behålla vår toppfyra plats under dessa ekonomiskt magra år utan att ruinera oss. Nu lättar skuldbördan och alla förväntar sig att vi börjar handla. Det kommer vi också att göra, men med samma förnuft som tidigare.

3. Spurs är högst fem poäng efter oss när säsongen är slut och spelar i nästa års CL. Med tanke på vilka summor de spenderat under de senaste tio åren så kommer CL-pengar att spenderas för att förstärka laget. En CL-plats ger ännu större möjligheter att locka till sig "stora" spelare. Nu blir jag rädd.

4. Wenger måste till slut hantera det han själv satt igång. Hur ska han med filosofin att "ungdomarna blir bättre av att spela tillsammans" och "det här laget kommer att dominera" hantera ännu en säsong utan troféer. Nu har Walcott sagt att ungdom inte är en ursäkt längre och nu är det upp till gradering. Vad ska vi ha in och hur mycket får det kosta? Det måste Wenger ha svar på för än en gång tätnar konkurrensen.

5. Man C är nu ett skadat djur. Europa League var inte deras mål och vad de än säger så kommer pengar att tas fram för att slåss för serieseger nästa år. Med Chelsea, Man U, Tottenham och Man C ute efter samma?! spelare som vi, och dessutom med mer pengar än vi, vilken chans har vi? Här måste Wenger kunna trolla med knäna. Vi behöver inte fler Denilsons, Nasris eller Eboues, vi behöver Villas, Kakas och Ronaldos. Nu snackar vi klass, inte person.

 

Matchen imorgon blev inte så oviktig som man hade hoppats på. Fulham kommer antagligen att vila spelare för att inte riskera skador inför finalen i europa League och Arsenal måste ta poäng för att hålla Tottenham bakom oss. Massor av spelare återfinns på skadelistan även om det ryktas att Arsjavin och Clichy kan vara tillbaka. Clichy är väldigt välkommen då Traoré inte såg särskilt bra ut mot Blackburn, medan Arsjavin har en lodrät mur att klättra för att hitta formen igen.

Jag kräver en vinst, lilla modesta jag vill se Arsenal slå Fulham med ett pra bollars marginal så att jag kan få äta min lasagne till sist och slippa nesan av att hamna efter Spurs. Efter allt skit som hänt under säsongen tycker jag att jag förtjänar lite gott.

 

Ett par sista råd åt Wenger inför nästa säsong:

* Anställ någon som förstår sig på skador och framförallt förebyggande av skador. Arsenal Sweden hjälper gärna till genom att skicka Fektarn. Vi står för flygbiljetten om ni ger husrum.

* Anställ någon som kan boosta självförtroende. Kanske sno killen som jobbar för United. De hamnar inte i samma djupa "tyck synd om sig själv håla".

* Spela bästa elvan i alla tävlingar utom Ligacupen. Chelsea klarar det, men inte vi. Var ligger felet? Rätta till!

* Se till så att vi aldrig någonsin har en spelare som skrattar bort att han nästan satte bollen i eget mål. Fotboll är viktigt för oss, Arsenal betyder allt för oss och vi betalar dyra pengar till just spelarna för att de ska göra sitt bästa. Då skrattar man inte åt att man håller på att sänka laget.

Tristan menade i kommentarsfältet till gårdagens blogg att Arsene kanske behövde införa lite "tough love" på sina spelare efter en dålig match, att helt enkelt bänka dem och låta dem börja konkurrera om platserna igen. Ingen dålig idé, men faktiskt något Arsene redan tillämpar i liten skala, exempel på det är målvakternas små skador de får efter dåliga insatser. Just nu har ju Almunia en "fingerskada". Men principen är rätt om man har ungdomar eller reserver som har det som krävs för att spela. Det är trots allt ingen välgörenhet på den här nivån, hur idealistisk man än är.

Ni som läser denna blogg regelbundet vet att jag är pro-Wenger ut i fingerspetsarna. Här ska inte bytas manager förrän projektet är i hamn och det lär ta ett eller ett par år till skulle jag gissa. Rykten säger att wenger är beredd att skriva på nytt kontrakt till 2013 för att han just inte är färdig med sitt lagbygge och att han vill ta det så långt det går. Han har ju talat om dominans för oss när det här laget är klart och det är väl det vi alla går och hoppas på. Jag tillhör dem som inte har titelpanik eftersom vi nu inte lyckats konkurrera med världens rikaste klubbar, varken i Europa eller hemma. Men som vanligt kommer ni att se en helt vanlig Wengersommar. En snabb värvning, ett par tonåringar som kanske blir något, och en torterande lång sista transferfönsterkväll där vi värvar ingenting. Någon liten avvikelse kan förekomma men vänta er inga underverk. Jag hoppas dock att två mittbackar står för dörren så att inte Djorou förväntas ta en startelvaplats så snart Gallas eller Vermaelen bryter en tånagel.

Det har varit en glädje att kunna följa Arsenal under säsongen och se att spelsystemet mådde bra, att vi trots Van Persies långa skadefrånvaro kunde vara med länge i titelracet. Skadorna tog som vanligt ut sin rätt och jag tror inte att Silvestre var påtänkt att starta annat än ligacupmatcher denna säsong. Vi vill mera och vi kommer att få mera, men tålamod är en dygd och det är trots allt bara ett lag som kan vinna ligan och handen på hjärtat så har vi inte känts som mästare under säsongen. Det har inte United heller och därför bör Chelsea vinna. De har haft det närmaste mästarklass som något utav topp-tre lagen kan uppvisa.

Vad återstår nu då? Match på söndag, Sir Toby´s i Malmö lovar på hemsidan att de kommer att visa, är de ensamma i Sverige med det? Träff på Jägersro i Malmö för att reklamera göra reklam för klubben. MFF support Cup har inte avisrats ännu, och beroende på när den läggs är det osäkert om jag kan styra upp det. Mer info kommer så fort undertecknad vet något. Spelprogrammet kring midsommar, dags att kryssa för resan(orna) till London under året. Sen är det bara att doppa fötterna i poolen och invänta den nya säsongen. Den får gärna börja imorgon. Jag är redo.

Idag blev det så klart: Tottenham kommer att spela CL nästa säsong och hur illamående jag än blir av bara tanken måste man ge det till dem, de har gjort en bra säsong och faktiskt lyckats hålla nyblivna multimiljardärerna City och megafloppen Liverpool utanför topp fyra. Förtjänt, men ack så trist.

Trist är det framförallt ur ett Arsenalperspektiv för det betyder att medan Spurs har tagit jättekliv framåt denna säsong så står Arsenal och stampar på samma plats och förmår inte att ta ytterligare kliv uppåt och om det vill sig riktigt illa på söndag så är det vi som får kvala i höst. Så som vi har spelat alldeles för ofta den här säsongen så är vi kanske inte heller fötjänta av mer.

Det finns eviga optimister som tror att det här laget som står på banan kommer att sopa golvet med resten av Premier League om ett par år, när de blivit ännu varmare i kläderna, folk som ser blivande stjärnor i Denilson och Vela. Det finns också folk som tror att Arsenal bara blir ett topp sju lag nästa säsong. Högst sannolikt är inget av scenarierna, utan det troligaste är förstås att vi satsar lite grand på Wengermanér och håller oss kvar i topp fyra. Detta med stundtals briljant spel som kryddas av samma gamla ansvarslösa backspel, hopplösa mittfältspassningar och anfallare som inte orkar skapa ytor för varandra. Lägg därtill en målvakt som passar på att göra tabbar mot de mindre lagen för att liksom understryka att vi inte ens kan lita på att bara vi gör mål så vinner vi matcherna.

Utifrån dagens match där Spurs då slog City med 1-0 på bortaplan kan vi lära oss följande:

1. Att kämpa om varje boll i en hel match ger en bra grund för att kunna vinna matchen.

2. Att ha mittbackar som ger sitt liv för att rensa en boll är guld värt när motståndet är kvickt och rörligt och tekniskt överlägset.

3. Att kunna ha ett lugn när man äger bollen gör att andra spelare kan andas ut och ta nya positioner.

4. Det är oerhört viktigt att ha spelare som kan slå inlägg.

 

Det är förbannat nedslående och pinsamt att behöva skriva att vi har någonting att lära av våra värsta rivaler, men handen på hjärtat, känner vi oss så jävla bra just nu? Det verkar som att Chamakh är helt klar, det är ingen frälsare utan en nödvändig breddning av truppen. Wenger har dessutom sagt att han kommer att återinvestera i truppen på samma ansvarsfulla vis som tidigare så förvänta er inte att det smälls £35m under sommaren. Hoppas på det bästa, men förbered er på det värsta. Det gäller sommaren, såväl som på söndag. Fy fan säger jag bara.

Synnerligen ickeintensiv förmiddag på centralintensiven idag. Det trodde jag inte när jag gick hemifrån i morse, tröttare än en Andy Reid efter en frisparksansats. Som väl är, så har man därför ork nog att skriva lite här på bloggen.

Jag tänkte dela med mig lite av mina tankar om kvällens ödesmatch, där vi kan säkra tredjeplatsen i kavaj. Man City tar emot Olsson (a k a Tottenham) och så länge Olsson inte vinner, så är vi i praktiken klara för Champions League nästa säsong.

Men, ännu viktigare, så avgörs kanske vilka som gör oss sällskap till Champions League. Det är ikväll först och främst en kamp om fjärdeplatsen. Båda lagen är högst osympatiska i dagsläget och jag vet inte riktigt vilka jag helst vill ha följe med ut i den stora världen. Lite som att välja vem man helst skulle vilja ha med sig till en öde ö och bara får välja mellan Lee-Britt Higgins och Petra Mede.

Jag har funderat i lite olika banor. Framförallt har jag haft Tottenham som utgångspunkt. Det hade nämligen svidit att se dem i Champions League efter alla års hånande av deras misslyckanden, trots deras enorma satsningar via resurser som ingen, verkligen ingen vet varifrån de kommer. Jag har tidigare dragit paralleller mellan Tottenham Hotspur och Leksands IF, men 2010 är kanske året då tesen om att dessa föreningar kan spricka.

Skulle Shitty Sp*rs ta sig till Champions League är det såklart inte lika lätt att se ner på dem längre, eftersom de då, uppenbarligen, är väldigt nära oss i tabellen denna säsong då man för första gången på 11 år slog oss i ligan. Förhållandet storebror kontra lillebror är då i en fas då lillebror plötsligt kommit upp i de övre tonåren, fått sina hår på bröstet och gymmat i en tre, fyra år och du helt plötsligt inser att han inte är "Pelle, fyja åj" längre. Skillnaden er emellan är mindre än på länge och du börjar på allvar bli orolig för att du kanske är omsprungen på allvar och att lillebrorsan blir mer intressant hos brudarna än du själv är. Hemska tanke.

Men. Å andra sidan, så har du, om du heter Eugene H. Krabba, din värsta rival om kunderna (spelarna) på Krångliga Krabban, nämligen Sheldon J. Plankton (läs: Man City), som är ute efter att sno ditt recept på krabburgare. Din heliga ko. Skulle det vara så att han får receptet (läs: CL-platsen), så skulle Plankton kunna ta alla dina kunder och få betydligt lättare att locka nya. Hemska tanke II.

Jag vet inte hur jag, om jag hade makten, skulle välja. Om det är någon som vet, så är det fritt fram att dela med sig av sina tankar i kommentarsspåret.

Nu ska jag ta en powernap, såvida ingen misstycker.

Au revoir.

God kväll! Först och främst vill jag berätta för er att bloggen tar semester 5-10 maj. Jag ska nämligen iväg till Tallin (arbete, fritid, vänner m.m) i några dagar. Jag kommer ej ha tid att skriva blogginlägg eller några andra meddelanden. Jag hoppas att ni klarar er utan bloggen och ni kan se fram emot ett nytt och fräscht inlägg den tionde maj. Hur som helst ska ni få ert inlägg idag!

Personligen tycker jag att vi lägger gårdagens match bakom oss och fokuserar på det kommande transferfönstret samt nästa säsong, men jag är ändå här för att uppdatera er (och inte mig), och mycket av det som sagts idag handlar om gårdagens bittra förlust. Wenger säger bl.a följande:

It was a penalty on Van Persie I believe and on both goals the purpose was just to stop Fabianski from playing, not to go for the ball, and I don't understand how the referee can allow that. It was not a surprise [to be tested in the air] but you expect the referee to have the rules respected. I don't know anymore what is a foul and what isn't because for me when there is no purpose to play the ball but the keeper, ultimately every time he is pushed.

Saken är att det i gårdagens match ska ha förekommit psykning - både fysisk och psykisk - riktad mot Fabianski. Allardyce kände säkert till att han var en av våra svaga länkar och beordrade sina spelare att psyka honom när de fick chansen. Som målvakt åker du på dessa psykningar ofta - oavsett motstånd - och jag själv blev faktiskt psykad förra helgen då en motståndarspelare sa att min back inte litade på mig eftersom min back rensade undan ett inlägg trots att jag var på väg att ta det. Varför skulle inte Blackburn välja att psyka en målvakt som uppträtt svagt på sistone? Om det kan resultera i ett par farliga lägen och/eller möjligtvis ett mål så är det värt det. Samma sak gäller exakt alla andra lag.

Fabianski har det haft tufft på sistone. Foto: Bildbyrån.

Problemet är bara att det inte finns någon gräns för hur långt psykandet får gå. Blackburn-spelarna insåg helt enkelt vår svaga länk och trängde undan honom rejält vid hörnan som resulterade i 2-1 till Blackburn. Trots att Fabianski spelat okej matchen igenom, så är det den missen som dels kostar oss poäng och dels ger alla en anledning att kritisera honom. Tråkigt värre.

Wenger fortsätter med att säga följande:

At the moment, since we are not in the race anymore, something is gone in the belief. We tried to do well, but you see that something is missing. That is called belief to go for something. That's why we lost the last two games. There is one game to go and we don't play away, we play at home, and that should restore our belief. I believe we do not have to worry about Tottenham or Manchester City. We have to worry about us and finish well this season.

Precis som jag sade i gårdagens aningen pessimistiska ljudklipp har vi ingenting kvar att kämpa för. Hoppet är borta, lagmoralen är nere, säsongen är i princip över och det finns längre ingen glädje i att spela. Samtidigt måste spelarna ta tag i sig själva och förstå att säsongen inte är över, inte än. Spela för fansen, spela för er själva eller spela för att bygga upp ert självförtroende. Man måste åtminstone visa någon slags värdighet när man sätter på sig en Arsenal-tröja. Vi spelar inte i Championship, Serie C2 eller Korpen. Vi spelar i en av Europas bästa klubbar som råkar spela i världens bästa liga. Då får man inte lägga sig ner och ge upp, oavsett vem man möter.

Arshavin som sagt både det ena och det andra på sistone säger följande:

I did not have enough confidence. I guess that it was due to my lack of practice. I think that I should have hit the ball much harder, instead of just thinking about hitting the goal. I just had to strike stronger, lower. Probably, then everything would have turned out differently. I was pleased to see and hear how they [the fans] met me. We still have one game ahead and we have to please them and ourselves with a beautiful game at the Emirates. That's it.

Han nämner att han var tillfredsställd över mottagandet och det handlar - som ni alla vet - om alla konstiga feltolkningar som kommit ut i tidningarna på sistone. Jag har rent ut sagt varit upprörd på sistone. Inte på grund av det Arshavin "tydligen" ska ha sagt, utan reaktionen dessa citat fått hos supportrarna. Folk vägrar att lära sig att tidningar/nätupplagor/magasin älskar att feltolka vår ryss på grund av att det ger dem fler läsare, fler klick och fler lösnummer sålda.

Arshavin hade "tydligen" sagt att han "ville till Barcelona", men det hela citerades ur sitt sammanhang och egentligen var det ett helt acceptabelt svar på en fråga som handlade om just Barcelona. Nu skall han tydligen ha sagt att han ska ta med sig Clichy till Barcelona. Detta efter att han gått ut på den officiella hemsidan och bett om ursäkt för att ryska tidningar misstolkar honom. Jag menar, var finns logiken? Varför i hela friden skulle han säga något sådant bara några dagar efter att han sagt att han är tacksam över att vara i Arsenal? Folk vägrar att tro att det blivit feltolkat, citerat ur sitt sammanhang eller helt enkelt varit en ren lögn.

En stor skara supportrar vill nu ha Arshavin såld. Foto: Bildbyrån

Visst är vår ryss frispråkig, men att han skulle ha sagt det här (där han drar in lagkamrater och inte bara sig själv) känns som en grov överdrift. Sedan är jag - precis som många andra - missnöjd över hans spel, men det är en helt annan femma. Personligen tycker jag bara att det är tråkigt att han skall få så mycket negativ kritik för saker han egentligen inte har sagt. Och det betyder inte att jag inte håller om att han borde hålla klaffen oftare, för det borde han.

Låt oss gå vidare. Boltons tränare Owen Coyle vill behålla vår supertalang Wilshere och säger följande:

It is clear that Jack wants to be an Arsenal player - I love that about him, he's desperate to play in the Arsenal team. But if he wasn't going to be in the Arsenal team, I believe it would help myself, Jack and Arsenal to give me another six months. It would do him good staying with us and he would go back there bigger and stronger. All I'm saying is if Arsene and Arsenal don't think he will be playing regularly at the start of the season, give me another six months and I will give him back in January. I would love to keep him.

De få matcher jag sett med Bolton och det jag hört om hans tid i Bolton bådar gott. Han presterar väldigt bra i Bolton-tröjan och är ofta belönad med en startplats. Dessutom har han gjort mål och legat bakom ännu fler. Hans tekniska och småfinurliga spel har tillfört deras lag någonting de annars saknar. Coyle värderar Wilshere högt och så gör även ledningen i Arsenal. Jag ser mer än gärna att han stannar i Bolton då han får möta PL-lag vecka in och vecka ut samtidigt som han får en dos av erfarenhet som han inte skulle få i Arsenal.

Jack Wilshere är en supertalang, men han är inte mogen nog att spela för Arsenal, inte än. Det skulle vara perfekt om han fick spela en hel säsong för Bolton. Då får han dels känna på hur det är att spela en hel säsong i världens bästa liga och dels får han den erfarenhet som behövs för att sedan kämpa om en startplats i Arsenal.

Vidare har vi lite smånyheter att rapportera om. Håvard Nordtveit - vår norske mittback tillika talang - är osäker på sin framtid. Själv säger han att han helst blir utlånad till ett lag i Championship eller Premier League, men att han inte vet vad framtiden har att erbjuda. Lån makes perfect sense to me. Vi får hoppas att Wenger tycker likadant.

Buffon - någonting för Arsenal? Foto: Bildbyrån.

Dessutom har Buffon öppnat för spel i England. Om jag inte missminner sade han före/efter VM 2006 att han var intresserad av att spela för Arsenal, men det hela rann ut i sanden då Lehmann var en pålitlig förstemålis. Det känns som om vi saknat en sådan på sistone, kanske är det Buffon som är lösningen? Vem vet.

Det var allt för idag! Ha en trevlig tisdag. Tack och hej.

Länge sedan senaste blogginlägget, har haft en del kroppsliga problem att tampas med och hoppas att jag nu ska kunna ta nya tag under veckan och sprida lite allmän upplysning runtikring.

Hela helgens matcher har väl diskuterats fram och tillbaka, men sammantaget med vårt resultat innebär det hela att St. Totteringham´s Day först kan inträffa på söndag och faktiskt till och med kan utebli. Skräckscenario nummer ett om man frågar mig. Sen har vi hela frågan kring vem som ska vinna ligan, och där har vi ett kärt gammalt pest eller koleradilemma. Chelsea mår jag personiligen minst illa av och det vore väl fan om de inte grejar det på söndag. Sur-Alex kan gott få nöja sig med två tripplar i ligavinster under sin tid som United-manager.

Jag vidhåller som jag sagt innan att detta är den sämsta Premier-Leaguevinnaren på länge. Så illa som Chelsea och framförallt Man U spelat under säsongen och så tar ingen annan klubb över ligatiteln. Arsenal hade ett gyllene läge, men slarvade och nästa år kan det bli bra mycket svårare om vi inte investerar i ett par flygfärdiga spelare under sommaren. Man kan hävda att det blivit jämnare, men framförallt har de båda i topp-två tappat mot de mindre lagen i större utsträckning. Det här var vår chans, men vi räckte inte till. Det visste vi innan säsongen och flera spelare har bekräftat att de inte bör ingå i truppen nästa säsong och på ättestupans kantlinje bör följande stå:

Walcott - visar då och då potential, men matcher spelas regelbundet, inte då och då.

Denilson - för klen och för dålig spelförståelse. Kanske kan växa till sig, men verkar mest vara i en för stor klubb för sin förmåga.

Nasri - började bra, men visar tydligt att han inte kan axla Fabregas mantel i spelfördelarrollen. Faktiskt varit oförskämt osynlig även i en kantroll.

Eduardo - hoppats länge på honom efter skadan, men saknar allt vad självförtroende heter. Behöver en nystart någon annanstans.

Almunia, Fabianski - Klumpar ihop misslyckandena. Arsenal behöver en toppmålvakt och gärna en riktigt erfaren tvåa. 35+ med hundratals landskamper i Ecuador till exempel.

Spelare som inte nämns är bland andra  Vela, Silvestre, Traore och Merida. De har redan kastats utför.

Det betyder att Wenger i mitt exempel hade behövt handla för stora pengar i sommar och det kommer han inte att göra. Silvestre och Almunia tror jag är borta ur beräkningen, medan resten stannar om vi inte får ett extremt bud på någon av dem.

Jag blir mer och mer inne på att vi ska köpa in en mittfältare till som är över 25, som kan spela fram bollen och skapa ett tryck i Fabregasrollen, för vi vet att spanjoren inte kan spela 60 matcher, och då behöver vi en backup som vi kan lita på. Nasri höll inte.

 

Wenger ville inte skylla på Fabianski vid målen igår och det kanske man inte ska göra, men domaren ska inte heller ha skulden. Den skyldige är utan tvekan Wenger som inte ser till att laget ställer upp med egna spelare närmast målvakten för att skydda honom. Det är naturligast, bäst och säkrast att styra sitt eget spel istället för att låta andra utmana en.

Sen måste man ifrågasätta viljan, även om jag på något vis misstänker att wenger ser på de sista två matcherna som försäsongen till nästa säsong. Nu ska de spelarna som gränsar till startelvan ut och visa vad de kan och svaret han fick lär inte glädja honom. Vi var erbarmligt dåliga, framförallt i andra halvlek. Efter Blackburns ledningsmål skapar vi ingenting och visar ingen offervilja, kamplust eller för den sakens skull kunnande. Bedrövligt och det kan bli lika illa på söndag om inte Wenger vaknar och inser att vi supportrar bär klubben och om produkten som produceras inte håller måttet så faller intresset. Det är det sämsta som kan hända Arsenal. Vem vill lägga sina pengar på att åka till Emirates om inte laget är up for it? Jag hoppas att du har en plan Wenger för igår så såg det inte ut så.

 

Passande rubrik, eh? Det går faktiskt att beskriva dagens match med ett ord - pinsamt. Nu får man f-n ta och ställa sig i skamvrån och skämmas då det inte finns något annat alternativ. Lagmoralen lär inte vara den högsta och startelvan var heller inte superb, men det är ändå pinsamt vilket sätt vi avslutat vår säsong på, trots alla problem, skador och avstängningar.

Personligen vill jag bara att säsongen ska ta slut. Jag orkar inte se Arsenal förlora gång på gång på gång. Jag orkar inte längre fälla några tårar eller skrika mina lungor hesa. Jag orkar inte. Säsongen har gått upp och ner likt en berg- och dalbana och vi har återfått hoppet som flera gånger sett förlorat ut. Jag är riktigt glad över att man lyckades hålla sig kvar i titelstriden så länge som man gjorde, men jag är lika arg, ledsen och konfunderad över det sätt vi slutat säsongen på.

Jag vill att Wenger ska förstå att vi behöver en ny målvakt. Jag vill att Wenger ska förstå att Silvestre är en fisk i dubbel bemärkelse. Jag vill att Wenger ska förstå att vissa spelare inte håller måttet. Jag vill att Wenger ska förstå att det är ett pinsamt sätt vi slutat säsongen på. Jag vill att Wenger ska förstå att vi supportrar är och varit missnöjda säsong in och säsong ut. Jag vill att Wenger ska förstå att det behövs en förändring, vare sig det är nya spelare, (ass.) tränare eller träningsmetoder.

Wenger har mycket att tänka på i sommar. Foto: Bildbyrån.

Jag vill att Wenger i sommar funderar på vad han vill åstadkomma på plan. Han har gjort ett otroligt fantastiskt jobb med klubben utanför plan, men på plan har det inte stämt för fem öre (aningen överreaktion) om man väljer att se vad som hänt sett över hela säsongen.

Det var pinsamt att se oss spela och förlora mot Sp*rs. Veckan innan var det minst lika pinsamt att se Almunias korpenmisstag som ledde till 1-1. Lika pinsamt var det att se ett Arsenal tappa 2-0 till 2-3 på tio minuter mot Wigan. Och idag är det än en gång pinsamt att se Arsenal spela.

Trots min ilska väljer jag att behärska mig i dagens inlägg. Jag vill varken ragea loss eller skriva ett deprimerande & pessimistiskt inlägg. Jag vill bara glömma de senaste veckorna och blicka framåt. Någon bättre utväg finns inte just nu. Och jag tror vi alla gör rätt i att glömma dagens match.

Det smått deprimerande är att vi just nu ligger på samma antal poäng vi slutade förra säsongen med. Alltså har vi inte gjort något framsteg alls, rent poängmässigt. Visserligen har vi en match kvar att spela, men ni förstår själva vad jag menar.

Säsongen är i princip sett över och det tjänar inget till att klaga på spelare, ledare och supportrar. De senaste veckorna har tagit hårt på alla och jag vill inte vara hård i min bedömning, men spelarna borde åtminstone ha avslutat "bortasäsongen" på ett värdigt sätt. Nu känns det bara som om det blev pannkaka av allting. Jag hoppas innerligt att den där pannkakan byts ut mot en oxfilé nästa säsong, för nu väntar en lång och deprimerande sommar.
____________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:

Fabianski (6/10) - Virre skrev en bra kommentar under förra inlägget alldeles nyss. Fabianski gjorde en bra match, men det är inte det folk kommer att komma ihåg - det är missen. Fabianski skötte saker och ting rätt, men frågan är vad han gör vid 2-1. Visserligen blir han utträngd, men han måste ändå se till att vara chef över sitt eget område. Hela laget spelade dåligt idag, så det är verkligen inte Fabianskis fel att vi förlorade. Kom ihåg att han gjorde två riktigt bra räddningar innan 2-1. Vi behöver dock fortfarande en ny målvakt.

Fabianski gjorde en okej insats. Foto: Bildbyrån.

Sagna (5/10) -  Försökte och försökte, men ingenting verkade fungera. Har haft en längre formsvacka under sista tredjedelen av säsongen och kommer att få kämpa för sin startplats nästa säsong.

Campbell (6,5/10) - Ännu en gång är Campbell bäst på plan. När en 35-årig veteranback överglänser exakt alla på plan - dessutom i flera veckor - vet man att någonting är fel med laget. Campbell ska dock ha all cred för det jobb han lägger ner. Hoppas verkligen att han stannar ett år till.

Silvestre (4/10) - Det börjar bli uttjatande att se Silvestre i Arsenal. Ingen gillar honom och inte spelar han bra heller. Att se Silvestre lämna i sommar kommer att kännas som ett nyförvärv.

Traore (5,5/10) - Ambitiös insats av fransmannen. Försökte bättre än många andra, men lyckades inte riktigt.

Eboue (4,5/10 - utbytt i matchminut '78) - Dålig insats, dåligt spel och dåliga försök. Det här var inte Eboues dag.

Diaby (4/10) - Likt alla andra var han väldigt osynlig (se rubriken). Känns som musten gått ur alla spelare - inklusive Diaby.

Nasri (4/10) - Syntes knappt till idag. Dålig insats.

Walcott (5,5/10) - Var väl en av de bättre (trots 5,5 i betyg) idag. Skapade både det ena och det andra och var pigg i bena. Sett över hela matchen var det dock en medioker insats.

RvP (6/10) - En av få godkända spelare. Smarta nedtagningar, snygga löpningar och bra utmaningar. Gjorde dessutom ett finfint mål. En av de bättre idag!

Vela (3/10 - utbytt i matchminut '67) - Var han ens på plan? Förutom första chansen - som han brände - så såg man honom inte alls. Vart tog mexikanen vägen?

Arshavin (4/10 - inbytt i matchminut '67) - Hade ett bra skott på mål. Sedan blev han väldigt blek. Tankarna inställda på semestern?

Eduardo (inbytt i matchminut '78 - spelade för lite för att betygsättas)

Laginsats (2/10) - Pinsam föreställning där få spelare visade vilja. Säsongen må nästan vara slut och man må inte ha mycket kvar att spela för, men man kunde åtminstone sett till att spela lite bättre för fansens skull.

Campbell är en av få godkända idag. Foto: Bildbyrån.

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Campbell - Har utan tvekan varit bäst de senaste veckorna och så även idag.

• Fabianski - Bortsett från den lilla missen var han godkänd. Gjorde ett par fina räddningar.
• Traore - Var en av få som visade lite vilja.

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Alla andra - Oavsett hur uppgivet det är i Arsenal-lägret måste man visa lite vilja och inte bara lägga sig och ge upp.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte bort att vi har en match kvar att spela! Fulham gästar Emirates den nionde maj. Vi får hoppas på en bättre tillställning då!

______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Jag har kommit fram till att det inte hjälper att vara arg, sur eller ledsen idag. Säsongen är över och det är dags att blicka framåt istället för bakåt. Man kunde naturligtvis ha begärt lite mer från Arsenal idag, men mitt råd till er alla är att lägga ner energin på något viktigare just idag.

Tottenham eller Manchester City har nu möjlighet att komma ikapp oss, men då ska det mycket till. Dessutom tror jag inte att vi förlorar mot Fulham. Hur dåligt vi än spelat på sistone ska det mycket till för vi ska noteras för ännu en förlust. Låt oss hoppa på bättre dagar. Låt oss hoppas på en bättre säsong. Nu får ni ta och njuta (heh...) av det lilla som är kvar av den här säsongen ... eller dränka era sorger.

EDIT: För er som vill lyssna så vädrar jag lite åsikter om dagens match i ett fyra minuter långt ljudklipp. Klicka er in här: http://audioboo.fm/boos/123534-arsenalblogg