Senaste blogginläggen

Bara ett par små¨rader så här framåt småtimmarna när jag egentligen borde gå och lägga mig för att orka med mitt tiotimmarspass på jobb. Det finns inte så mycket att kommentera kring Arsenal eller så finns det det.

Det är mycket icke-nyheter såsom att van Persie är på väg tillbaka. Jo det vet vi och faktiskt så är det också precis inom de fyra-fem månader som var sagt så det är väl inte mycket till megaboost. Dessutom är jag lite inne på Kickens linje här; ska vi verkligen riskera honom här på slutet? Om vi hamnar i ett prekärt läge och chans på titeln så visst, men nu på onsdag. Klart tveksam.

Lady Nina som håller på att göra sig ett namn igen genom att sälja aktier. Ni som funderar på att slå till kan ha i åtanke att Kroenke senast köpte dem för £8500 - styck.Däremot spekuleras det nu vilt kring om nyss nämnde Kroenke eller Usamnov ska hugga som en kobra för att kunna ta över klubben genom att lägga ett bud, så som de är tvungna att göra om de äger 30% av aktierna. Jag tror nog att vi kan sluta spekulera i huruvida de kommer att buda utan istället fundera över vad som är bäst för Arsenal och det kommer garanterat att finnas två läger här.

Kroenke sägs stå för ett ägarskap med mindre inblandning och mindre av sugardaddysyndromet och mer av stabilitet och långsiktighet i klubben, medan Usmanov i vissa hörn målas upp som en bad guy som tänker bli den nye Abramovich. Bakom Usmanov finns också gamle Arsenaldirektören David Dein som säkert gärna ser ett triumfartat återtåg till styrelsen med en bunt pundsedlar i näven.

För min del finns inte mycket att tveka på. Att vara supporter till ett lag måste innebära att man också vill att det sportsliga överväger i klubben. Jag håller till exempel inte på IKEA eller ABB utan ett fotbollslag för att den prosukt de gör ska vara världens bästa. Det får dock inte innebära att man fuskar sin väg till dominansen och otillbörliga tillskott av pengar är för mig fusk. Då upphör grunden till supportandet. Hur kul är det att hålla på en industrimagnats leksak? Jag hoppas att det inte blir så och jag vet att många tvekar.

Man City drar folk trots att de spelar med låtsaspengar och Chelsea lockar till sig ungefär samma skaror som innan Abramovich och det är säkerligen en hel del hyckleri att säga det jag gör, men kan det inte bara finnas lite, lite ärlighet och gräsrotskänsla kvar i klubben fast man tillhör Europas topp tio? Helgar ändamålen medlen? Man ska nog ta ställning nu innan verkligheten når ikapp en och man hånas som Arsjenal eller Dynamo Arsenal.

God dag. Låt oss hoppa direkt på dagens inlägg.

Jag tänkte inte prata så mycket om onsdagens match idag, utan istället uppdatera er om allt som pågår i arsenalvärlden just nu. Jag kommer imorgon att skriva en inför-rapport samt ett litet blogginlägg med mer personliga åsikter, så därför lämnar jag rum åt annat idag.

Det kanske mest intressanta att rapportera om idag sker just nu hos en viss Lady Bracewell-Smith. För er som hållt koll på allt från styrelserummet till planskötaren - och inte bara det som sker på plan - bör känna igen henne. Hon satt nämligen i styrelsen ett tag och var således direktör för Arsenal Football Club. För er som vill läsa mer om henne finns det både wikipedia och google. Hur som helst har Lady Nina fortf. aktier kvar i klubben, aktier som hon nu är på väg att sälja:

The former Arsenal director, who resigned from the board in 2008, has hired bankers Blackstone to find a buyer for the fourth-largest share in the club. Any deal would probably value Arsenal at well above £500 million. That suggests Bracewell Smith could get £80 million if she sells out altogether.

Vad som nu kan komma att ske är ovisst. Det finns flera scenarion som kan vidareutvecklas och allt handlar om hur allt kommer att ske. När/Var/Hur säljer Lady Nina sina aktier? Är det säkert att hon kommer att göra det? Kommer Kroenke köpa dem i hopp om att göra ett övertagningsförsök? Kommer Kroenke "köpa" Arsenal? Kommer Usmanov (som har 26,29 % av aktierandelar) försöka komma ikapp Kroenke? Kan Usmanov komma att äga klubben?

Frågorna är många och jag är rädd för att vi kommer att få vänta på svaren. Hur som helst är det intressanta tider (oavsett om de är hemska, ljuvliga eller någonting annat) som väntar.

Låt oss istället ta ett skutt tillbaka från styrelserummet. Det händer trots allt andra saker också. Robin Van Persie skadades allvarligt i november och första domen lät inte vänta på sig. Han skulle vara borta resten av säsongen. Andra rapporten blev lite ljusare då han enbart skulle vara borta till nyår. Den tredje och sista domen blev 4-5 månader. Det har varit många turer fram och tillbaka, men nu är han tillbaka i träning och skall vara redo att vara med i truppen till matchen mot Tottenham.

RvP är tillbaka!

Fem matcher återstår och Wenger sägs nu vara beredd att riskera RvP för att ha en ökad chans av att vinna ligatiteln. Samtidigt är de flesta spelarna glada över att ha tillbaka honom. Bendtner säger bl.a följande:

It will be great to have [van Persie] back. He had a nasty injury and he has been working really hard in training to get back and if we can have him available for the last games - obviously being out for that long takes a bit of time - but if we can have him available it is a boost for us.

I am personally playing in my favourite role now as a striker, not on the right as I did at the start of the season.

Frågan som jag och många andra ställer sig är ifall det är värt att riskera RvP:s hälsa när enbart fem matcher återstår. Chelsea har saken i egna händer och t.o.m om Arsenal skulle vinna alla sina kvarvarande matcher så är Chelsea storfavoriter till titeln. De har enbart två tuffa matcher kvar (där de t.o.m har råd att förlora eller spel lika i en match) i form av bortamöten mot Sp*rs och Liverpool.

Om Arsenal skulle vinna sina resterande matcher så har Chelsea råd att tappa poäng i en av sina fem kvarvarande matcher. Om de skulle göra det i två (likaresultat + likaresultatet eller förlust + likaresultat) matcher så går Arsenal om Chelsea vid Arsenal-vinst i alla kvarvarande matcher.

Det är svårt att föreställa sig att Chelsea skulle förlora eller spela lika hemma mot Wigan, Stoke och Bolton. Därför är det extra viktigt att Liverpool eller Sp*rs ser till att antingen vinna eller spela lika (det spelar längre ingen roll om Chelsea förlorar eller spelar lika, bara de tappar poäng). Samtidigt måste Arsenal se till att vinna ovissa bortamöten mot Sp*rs, Wigan och Blackburn. Normalt sett skall vi ta dem, men vi får komma ihåg att vi just nu inte befinner oss i ett normalt läge. Well, vi får se hur det hela slutar! Det krävs dock något av ett mirakel för att vi ska lyckas vinna ligan. Omöjligt är det dock inte.

Nu när Fabregas är skadad kommer Almunia av alla spelare (herregud...) att vara kapten (nu är han ioförsig vice-kapten, men ändå!). Han själv säger följande om rollen och lite annat:

I've had this role all season. Despite Cesc being the captain all season, my role in the team is not going to change. Also, Robin is back soon and he is a big player, and his role is going to be massive as well. [The game against Tottenham] is crucial. We have five games left and if we drop any points we're out of the race.

Almunia kommer att få agera kapten under de kvarvarande matcherna av säsongen!

I samma skede släpper Arsenal.com en gratis video av en ny serie videos där spelare kommer att få reflektera i olika videos. Först ut är Fabregas och han pratar om "the 11-second derby" som vi alla minns med glädje.

Mer riktigt uppbyggnad inför matchen kommer som sagt imorgon då ni får en inför-rapport och ett litet blogginlägg att läsa. Just nu så får ni nöja er med dagens inlägg! Ha det så bra, hörs imorgon!

God afton! Äntligen är jag hemma. Har haft en kanonvecka på hemlig ort någonstans i Sverige. Ett stort tack till er alla, ni vet vilka ni är! Som ni märkt har det varit rätt så glest med blogginlägg från min sida (sett till hur många inlägg jag brukar komma med), men nu är jag tillbaka på vanlig basis med ett inlägg per dag. Det har hänt en hel del under veckan (mycket som jag missat också) och jag tänkte idag ta itu med vad som hänt under veckan.

Allt började egentligen förra lördagen då Chelsea mötte Manchester United på Old Trafford. Ett likaresultat skulle gynnat oss allra mest, men Chelsea gick och vann tack vare att de var bättre organiserade än United. Sedan var ju en viss Rooney skadad också. Senare samma dag mötte ett kraftigt försvagat Arsenal Wolverhampton och fick stora bekymmer. Räddaren i nöden blev helt enkelt en viss dansk, nämligen Bendtner.

Sett till omständigheterna har Bendtner haft en fullkomligt makalös säsong. Nu tog jag i som bara den, men sett till speltid, skador, kritik och mycket mer har han gjort det riktigt bra. Vi får inte glömma att han var riktigt bra under sensommaren och hösten. Nu på sistone har Bendtner visat exakt varför han är värd att bära en Arsenal-tröja och jag tror inte han gjort någon besviken.

Samtidigt är diskussionerna om hur bra han kan bli fortfarande heta. Min åsikt är den att han kan komma att bli riktigt bra och en anfallare av världsklass. Han är bara 22 år och anfallare brukar normalt sett vara absolut bäst under sin karriär när de är mellan 25-29 år. Samtidigt får vi alla komma ihåg att han inte begåvats med den talang som Messi, Fabregas, Ronaldo m.fl begåvats med. Han har tagit den långa vägen som inneburit att han flyttat utomlands tidigt och utvecklats i Arsenals junior- och reservlag för att sedan sakta men säkert ta steget in i a-laget. Han har en lång väg kvar att vandra, men jag tror vi alla kan samsas över att han mycket väl har potentialen att nå ändra fram.

Bendtner har haft en bra säsong! Foto: Bildbyrån.

Om vi då går tillbaka till veckan som gått. Efter förra helgens ligaomgång väntade avgörande matcher i Champions League. Under veckan hade Arsenal fått sig en mängd skador (flera långtidsskador) på flera nyckelspelare och laget åkte ner till Barcelona med ett riktigt försvagat men ack så självsäkert lag. Det började bra när en viss dansk ännu en gång höll sig framme och skapade ledningsmålet. Sedan tog en viss Messi över och när kvällen var över fick vi bekräftelse på vem världens bäste spelare var.

Det fanns egentligen inte så mycket att göra åt saken. Om vi fått en enklare lottning eller om vi haft hela truppen tillgänglig hade vi med all säkerhet lyckats spela till oss ett resultat, men nu gav vi oss på en näst intill omöjlig uppgift. Sedan är det sant att det inte finns ursäkter för förlusten, men vad alla åtminstone bör göra är att granska omständigheterna. Skador, laguppställningar, formtoppar, formsvackor, spelare, spel, Messi, hemma/bortaplan och mycket mer. Som vi alla kommit överens om så speglade inte 4-1 matchbilden, men det spelar ingen som helst roll när vi ändå åkte på en förlust.

Fabregas och Messi i det första kvartsfinalmötet. Foto: Bildbyrån.

Det var tungt trots att det var väntat. Trots förlusten så kunde morgondagen ge oss lite mer glädje tillbaka. Då hade förlusten hunnit sjunka in och vi kunde se hur United blev förstörda (förstörda och förstörda...) inför deras egen publik på deras egen arena. Om något bör kallas skadeglädje så är det just det. United var ändå storfavoriter och ledde med 2-0 innan det gått 10 minuter av matchen. I halvtid var det 3-1, men det räckte ändå inte. Den ständigt underskattade Robben sänkte United efter att Rafael dragit på sig två onödiga gula.

Samtidigt blev Lyon och Inter klara för semifinal och vi kan alla räkna ut att Arsenal haft en jättestor chans att gå till final (och vinna) om de klarat av att segra över Barcelona. Vi kan åtminstone trösta oss med att det inte gick så bra för våra rivaler heller. Vi kom längre i turneringen än Chelsea och Liverpool och åkte ur i samma runda som United. Med tanke på omständigheterna är det inte fy skam.

Sen förlusten mot Barcelona har det kommit både en och två nyheter. Flera spelare har uttalat sig och många har valt att fokusera om på ligan medan andra har valt att ifrågasätta saker och ting. T.ex tycker Clichy att Premier League behöver införa ett s.k Winter Break som många andra ligor har. Jag anser att det är ett mycket sunt förslag. Trots att jag hatar landslagsuppehåll och andra sorts uppehåll - då jag inte får se mitt kära Arsenal spela - så förstår jag att de måste få vila också. Detta för att spela på sin högsta nivå. Clichy har en stor poäng i det han säger och jag skulle mer än gärna se ett vinteruppehåll i England. Detta för att få ut så mycket av ligan som möjligt. Ekvationen är enkel: friska + vilade spelare = bättre lag & bättre fotboll.

Clichy vill likt jag införa ett vinteruppehåll i Premier League.

Så kommer vi då till helgens omgång (läs: denna ligomgång). Dels har vi fått se ett United som tappat två poäng mot Blackburn och dels har vi fått se ett Sp*rs åka ur FA-cupen (mot Portsmouth). Det kunde ju inte börjat bättre, eller hur? För oss väntar ett tufft möte mot våra ärkerivaler och deras utgång ur FA-cupen ger oss ännu större möjligheter att besegra dem.

Vi har fortfarande chansen att vinna ligan (chanserna ökade dessutom efter Uniteds poängtapp) och trots att vi har ett försvagat lag finns det ett ljus i mörkret. RvP är så gott som tillbaka, Bendtner levererar på stadig basis, Campbell kan spela igen och vi har Song tillbaka (efter att han missat matchen mot Barcelona pga skada).

Nu är det dags att börja tagga inför matchen mot Tottenham och det är dags att ännu en gång visa vem som är storebror! Mer om matchen imorgon!

**

P.S. För er som undrar vart ljudbloggarna försvunnit så är det så att de haft en liten paus. Den ska få en nypremiär nästa vecka då förhoppningsvis en mycket intressant och "halvkänd" journalist gästar ljudbloggen!

På onsdag smäller det igen, tredje stormatchen av fyra under vår - sett till tyngden på matcherna - hektiska period i slutet. Shitty Sp*rs står för dörren och vi bara ska vinna. Även på den arena där vi vann ligan för några år sedan.

Det är ju så. Ni som är lite yngre på detta forum kanske inte vet det, men Arsenal har inte förlorat i ligaspelet mot Bottenham på över tio år. Ni kanske inte ens var födda då. De flesta på forumet var inte födda när vårt skitlag till grannar vann ligan senast.

Så ska det också förbli.

Vi är storebror. Vi är bättre. Vi är starkare. Även utan Cesc, Gallas, Song och gänget. Vi ska vinna på lördag. Så som vi lirade mot Barcelona i Barcelona ska vi slå Sp*rs. Dessutom kanske vi har lyxen att kunna slänga in en frisk (peppar, peppar) Robin van Persie mot slutet.

Vilka i Tottenham ska hota oss? Defoe är såklart alltid farlig. Modric kan lirka upp försvar. Crouch är giftig i landslaget, men har svårare i ligaspelet. Gudjohnsen och Pavlyuchenko är såklart två kompetenta anfallare, men inga som jag hade velat ha i Arsenal. Så bra är de inte.

Jag tror att vi vinner på onsdag, även om Tottenham jagar Champions League (hur är det möjligt?).

*****

Snart dags för silly season igen, vilket märks på forumet. Tråden Transfers & Rykten har fått sig en skjuts igen och Önskelistan är också på uppgång. Alltid roligt. Särskilt som bloggare, då man automatiskt får mer att skriva om.

De senaste ryktena handlar,för övrigt,  föga överraskande, om målvakter och mittbackar. Alltid nåt.

*****

Nu ska jag fortsätta rippa mina gamla (och nya) CD-skivor till min splitter nya HP Probook  4510s i all Arsenal-abstinens. Au revoir, medgooners.

God eftermiddag. Precis som väntat har det varit aningen segt i bloggosfären på sistone. Dels spelar vi inte match förrän på onsdag nästa vecka och dels har motivationen gått ner en bit efter förlusten mot Barcelona. Sedan befinner jag mig fortfarande på resa vilket gör det aningen svårt för mig att blogga som vanligt. Hur som helst så tänkte jag försöka skriva lite idag.

Så, jag ser att en massa personer redan börjat spawna på inköpslistor och dylikt. Jag skulle gärna se att alla tar det lugnt med sådant krims och krams tills säsongen är färdigspelad. Vi har trots allt en slutspurt kvar att avverka och med Fru Fortuna på vår sida så kan det kanske gå vägen. Därför får ni gärna ta det lugnt tills vi faktiskt vet att vi inte vinner någonting den här säsongen. Nu kommer det krävas förstärkning på vissa positioner oavsett om vi vinner eller ej, men personligen ser jag gärna att allt fokus läggs på det efter säsongen. Nu bör ändå fokus ligga på slutspurten som kan komma att bli extremt intressant.

Nästa match som spelas är inte vilken som helst, utan en av de tuffaste som finns kvar på vårt spelschema. Det är nämligen en match mot våra ärkerivaler Tottenham Hotsp*rs. Bendtner som formtoppat på sistone säger detta om matchen som komma skall:

It would mean a lot to us because Tottenham are our main rivals. Beating them at their ground and maybe going second in the League, depending on other results, would be a massive thing for us. We only have the League to concentrate on now and we need to get five wins out of the last five games. They always had the players but never seemed to get it going whereas this season they have. They deserve to be where they are.

Bendtner gillar ju att spela mot Sp*rs och vem av oss kommer inte ihåg det här inhoppet? Kan vara ett av de bästa Arsenal-inhoppen någonsin. Men sanningen är att Bendtner har rätt. Uttåget ur Champions League var tungt - trots att det var väntat - och det bästa sättet att återhämta sig är att vinna emot Sp*rs. Vi kommer dock att prata om den matchen mycket mer ju närmare den kommer.

Annars är Nicklas sista två meningar intressanta. Han menar att Sp*rs haft pjäserna för att lyckas under tidigare säsonger, men aldrig riktigt gjort det. Det har de gjort i år och det finns ingen som helst skam i att erkänna det. Det som dock är konstigt är att de inte lyckats slå oss i ligan sedan i november 1999. Ändå har de under vissa säsonger haft spelarmaterialet att slå oss, åtminstone på WHL, men de har ändå inte lyckats. Storebrorskomplexet finns där, helt klart, men man bör ändå aldrig underskatta lillebror, hur liten och dålig han än är.

Sagna sade detta här om dagen:

Sometimes I think we play too much. We just want to do that and do not think about what is good for us - sometimes we just need to cut out the football, stop playing for a bit and just consider what will help us achieve what we want.

Nu menar inte Sagna att vi ska sluta spela vacker fotboll, utan han menar bara att vi ska stanna en sekund och tänka efter vad vi egentligen vill uppnå. Uttalandet påminner mig dock om spelare i truppen som menat att vi måste spela grisfotboll oftare för att lyckas. Men är det verkligen nödvändigt? Vi har sett att Arsenal kan spela vackert och vinna samtidigt. Varför inte träna vidare på det och försöka att vinna matcher medan man spelar vackert snarare än att försöka grisa ner sig när man ändå inte har spelarmaterialet för det?

Visserligen är det Sagna säger rätt till en viss mån. Ibland spelar Arsenal "över". Det blir antingen för mycket passande eller för mycket hållande i bollen (eller bägge samtidigt) vilket ofta resulterar i att den s.k tredje bollen misslyckas. Arsenal måste enligt mig utveckla ett rakare spel som ändå fungerar med den spelstil de har för tillfället. T.ex den vi hade 03/04 eller varför inte den Barcelona har nu.

Bägge spelstilarna involverar en hel del bollinnehav och passande, men vad som gör skillnaden är att man inte misslyckas med inspelen/insticken/passningarna in i boxen. Någonting Arsenal gjort alldeles för ofta den här säsongen. Sedan kan man sätta ett stort frågetecken hur bra målskyttet varit under det andra halvåret. Under sensommaren och hösten då i stort sett hela truppen var frisk gjorde vi flest mål i hela Europa, men ända sedan RvP blev skadad har det sjunkit, sjunkit och sjunkit.

Förutom att Nasri vann "månadens mål" samt att Bendtner vann "månadens spelare" så finns det inte så mycket mer att rapportera om. Eller jo! RvP är tillbaka i full träning och kan bli ett alternativ till matchen mot Sp*rs. Det ni!

Det finns de som redan tror på oss nästa säsong (se exempel), men först och främst måste vi spela klart den här säsongen! Nästa vecka väntar en tuff match på WHL och där är det bara vinst som räknas. Mer om den de närmsta dagarna. Nu ska vi dock njuta av den här fredagen och drömma om en ligatitel. Vi har fortfarande en chans till att vinna ligatiteln, så varför sumpa den med en förlust nästa vecka?

**

QOTD: Varför tror ni Sp*rs inte lyckats vinna mot Arsenal i Premier League sedan 1999 (snart 11 år!)?

Det var det det. Bendtner - som redan frälst oss tusentals gånger den här säsongen - hade inte krafter kvar att frälsa oss ännu en gång. Han gav oss hopp i en match som redan var förlorad. Mer än så går det inte att säga. För sedan klev Messi in i handlingen och precis som vi fick erfara så kan Messi förstöra motståndarlag helt på egen hand. Det enda sköna med hans uppvisning var att fokus nu ligger på Messis superba insats snarare än Arsenals förlust. Precis som fektarn sade så speglade inte 4-1 matchen, men ja, det blev förlust ändå.

Jag har hållt mig optimistisk hela säsongen, även under de dystraste tiderna. Jag tippade oss som tvåa eller etta inför säsongen (Premier League) och jag trodde att de skulle resa sig efter nederlagen mot Man U och Man C samt mot Sunderland och Chelsea. Jag hade rätt bägge gångerna och jag har fortsatt att vara optimistisk, men med bara fem matcher kvar så finner jag det svårt att tro på en titel. Nästan allting lutar åt ännu en titellös säsong.

Nu är det inte över än och jag tänker inte börja skriva en krönika om allt som gått fel redan nu, men jag känner redan nu en sån oerhörd sorg. Fabregas som snart funnits i klubben i sju år har ännu inte fått smaka på några titlar (om vi utesluter FA-cupen 2005) och samma sak gäller många andra trogna och lojala spelare i truppen. Sen finns ju fansen. Fansen som varje säsong trott, trott och trott för att i slutet av säsongen ännu en gång se laget i sitt hjärta gå titellösa.

Det är som sagt inte över än, men jag har extremt svårt att se att Chelsea skulle tappa fyra eller fler poäng (1 förlust & 1 likaresultat eller 2 likaresultat) samtidigt som Arsenal skulle vinna alla resterande matcher. För att vara ärlig så känns det näst intill omöjligt.

Jag har inte gett upp hoppet än (vilket jag anser är viktigt att påpeka), men jag har det bara svårt att se att vi skulle lyckas ta oss förbi ett väldigt formstarkt Chelsea. Istället känns det som om vi får sikta in oss på nästa säsong ... igen.

Kanske är det på grund av förlusten igår som jag känner mig så pessimistisk, vem vet. Sanningen är dock att det måste krävas någonting speciellt för att vi ska lyckas lyfta en titel den här säsongen. Vare sig det är Bendtner som emuleras till Henry eller Almunia som plötsligt vill leka Casillas så måste det ske någonting speciellt. Det är vårt enda hopp som finns kvar - att någonting likt ett mirakel ska ske.

Chanserna finns. Tre poäng är inte omöjligt att ta in och Chelsea har bl.a Liverpool på Anfield kvar att möta. Om det är någonting vi fått erfara den här säsongen så är det att Premier League är jämnare än någonsin och att vad som helst kan hända.

För vem trodde inför säsongen att Chelsea skulle förlora mot lag som Wigan eller att Manchester United skulle förlora på Turf Moor? Vem trodde att Arsenal skulle finnas med i titelstriden och vem trodde att Liverpool skulle falla så hårt som de gjort? Vad som helst kan fortfarande hända, men trots det så kommer det att krävas någonting speciellt av både spelare, ledare och fans. Vad som än händer så kommer jag att älska Arsenal i vått och torrt - för evigt.

**

QOTD: Ge mig så många anledningar ni bara kan till att vara optimistisk!

Vi får tacka Barcelona för den här gången och framför allt för lektionen. De har med all tydlighet visat att det finns en nivå till för den som vill uppnå Nirvana. Den fotboll de har presterat över de här två matcherna är utan tvekan det bästa som något lag kan prestera i världen. De är inte oslagbara, men Arsenal hade inte de nycklar som krävdes denna gången.

Ändå fanns det många om i matchen ikväll.

Om Arsenal hade fått fler domslut med sig i de tveksamma situationerna framförallt i första halvlek så hade vi kanske kommit in i det momentum som gjort att vi fått matchen dit vi ville.

Om vi inte hade varit lika naiva i försvaret och missat de rensningstillfällen som bjöds före Messis mål så kunde vi vunnit matchen.

Om vi hade haft någon att punktmarkera Messi hade vi kanske kunnat få lugn och ro i defensiven.

Om vi hade kunnat ställa upp med bästa elvan så hade kanske vi vunnit med en sådan matchbild som ikväll.

Om Sagna hade spelat mittback hela matchen så hade det kanske sett bättre ut.

Men oavsett alla om så var vi för tama ikväll och det är egentligen inte att undra på. Silvestre håller inte, Denilson och Diaby kunde aldrig hindra Barcelona i längden och Rosicky och Walcott fick inte de ytor som behövs och ensam kan inte Bendtner komma till så många avslut som behövs.

Vi gjorde ändå och trots allt en mycket bättre match idag och jag tycker att vi ska vara stolta över vad våra ungdomar kunde göra mot detta världens bästa lag.

Vi var i och för sig inte så himla unga, men dr det verkligen betyder något, det vill säga i backlinjen och mittfältet så innehade Barcelona väsentligt mer rutin än vi gjorde. Det förtar ingenting utan ger oss snarare mål att arbeta mot och det vet Wenger. Problemet är bara att han inte har den budget som krävs. Men håll ut, vi visade en annan taktik idag och det är ett stort fall framåt. Messi kan vi ändå inte göra något åt så länge Silvestre tvunget ska gå på samma bollar som Vermaelen.

Nu ser vi fram emot Tottenham borta om en vecka. Det är bra med en veckas vila så att vi hinner ladda om och kanske få tillbaka någon spelare. Tack för uppvisningen Barca, nu är ni glömda och vi ser med tillförsikt fram emot att få spöa er nästa år.

Ska strax iväg och sätta mig på det skånska Goonerfästet Sir Toby´s i Malmö - vanligtvis en oas för oss, men just ikväll ett helvete på grund av den starka ställning en viss herr Ibrahimovich har här. Nu spelar den gänglige killen med det coola smilet inte ikväll, men det hindrar väl inte de skadeglada medgångssupportrarna...

Vi kommer att sitta där i våra rödvita tröjor och försöka hävda att det inte är någon katastrof om Campbell spelar för hans rutin betyder väldigt mycket i de här sammanhangen, att Eboue har vad som krävs för att lirka upp Barcelonas reservbackpar.

Vi kommer att påtala att om vi gör första målet så darrar Barca, och medans skrattet klumpar sig i halsen kommer vi med envishet mästra att de trots sitt enorma övertag inte kunde avsluta jobbet mot The Mighty Gunners. Darrande på rösten och med knutna nävar kommer vi att nämna alla de gånger vi har gjort mirakeljobb i Europa, att de i Milano och Madrid också trodde att det var klart.

Med tårarna rinnande bakom våra solglasögon kommer vi innan matchstart muttra att hade det inte varit för alla skador så skulle de minsann få se på andra bullar. Sen drar vi ner byxorna medan den största Barcakillen i den fula blårda tröjan går fram för att utdela pisk med senaste numret av Sportbladet där rubrikernaom vår förlust redan står skrivna.

Men strax innan han slår så ser vi något i ögonvrån....är det en fjäril?....är det Stålmannen?....Nej det är VaVaVoom mark II mr Walcott som smäller in 0-1 och historien tar sig en annan vändning......

Hej. Idag är det då dags. Idag är det då dags att ta sig an en näst intill omöjlig uppgift. Jag har valt att vara optimistisk nästan hela tiden - av naturliga skäl - men ju närmare drabbningen kommer desto mer pessimistisk blir jag (förlåt att inlägget kommer att bli aningen pessimistiskt). För det som väntar är ingen enkel match, det är inte en medelsvår drabbning och det är inte ens en svår uppgift. Det som väntar är en ultra-mega-super-duper-svår uppgift. Barcelona är kraftiga förhandsfavoriter och det kan man förstå.

Fektarn skrev ett superbt inlägg igår. Visst är det aningen pessimistiskt, men hur många av oss väljer att inte vara det egentligen? Vi har 5 utav 11 startspelare skadade och ni kan själv jämföra det med drabbningen förra veckan. Då saknade vi bara en startspelare utav elva och det var Van Persie som varit borta sen november. På mindre än en vecka har hela fyra stycken till blivit skadade. Det måste vara något slags rekord. Lägg där till den redan tunga skadelista vi har och ni märker att det är en svår - näst intill omöjlig - uppgift vi står inför.

Jag tänker inte räkna ut Arsenal och jag har definitivt inte gett upp hoppet. Det har både vi och många andra gjort alldeles för många gånger förut för att sedan se hur Arsenal slår sig tillbaka och vinner matcher som vi trodde att de på förhand skulle förlora. Det finns chanser, men för att dessa chanser ska gå in krävs det ett mirakel, ett superstort mirakel. Någonting likt Miracle on Ice för er som vet vad det är.

Vid en förlust så kommer nog inte förlusten vara det svåraste att hantera. Det svåra kommer vara alla som klankar ner på Arsenal och skriver hur pass "sämst" de är. Det kommer bli frustrerande att gång på gång förklara hur vi kämpat oss tillbaka för att sedan bli förstörda inifrån (av skador). För sanningen är att årets skadeproblem är och har varit något utöver det vanliga.

Inför nästa säsong måste Wenger ta sig en kraftig tankeställare kring de återkommande skadorna i truppen. Han måste se till att lösa det problemet på något sätt. Ett par skador är alltid oundvikliga och vi kommer utan tvekan få handskas med en eller två långtidsskador nästa säsong, men redan det är en förbättring jämfört med våra fem-sex långtidsskador den här säsongen.

Matchen mot Barcelona kommer att bli svår och det har jag nämnt ett par tusen gånger. Den skulle t.o.m blivit svår om vi haft hela vår trupp tillgänglig, men då hade vi åtminstone haft mycket större chanser samt varit mycket mer optimistiska. Hur som helst, matchen är inte spelad än och mirakel kan ske, trots att de sker sällan. För om det är någonting vi behöver ikväll, så är det ett mirakel en fotbollsvärld sällan skådat.

Det var faktiskt det värsta jag sett i fotbollsväg. Messi gjorde precis allt man kan kräva av en anfallare ikväll. Helt galet.

Styrka. Balans. Teknik. Avslut. Kyla. Beslutsfattning. Passningsspel.

Allt.

Jag tycker inte att vi var sämre än Barcelona ikväll. I alla fall inte 4-1-sämre. Barcelona var sämre än jag trodde och Arsenal var bättre än jag trodde. marquez och Milito var riktigt dåliga som nytt mittbackspar och hade Diaby spelat Walcott vid ställningen 0-1 och Eric Abidal var på villovägar, så hade det kunnat vara 0-2. Då hade Barcelona varit i brygga på riktigt.

Nu blev det, som bekant, inte så. Nu fick Messi bomba in 1-1 efter att Silvestre varit Silvestre och Messi varit Messi. 2-1 kom lite senare efter att försvaret varit nere på förbi hälarna och upp mot vaderna till och Messi varit Messi. Sedan var Vermaelen uppe och lekte Vermaelen och Clichy och Silvestre agerade Clichy och Silvestre, och vips, så stod det 3-1 efter att Messi varit Messi.

Där kändes det dock inte kört. Arsenal hade, resulatet till trots, ganska bra möjligheter till anfall och ett 3-2 innan minut 80 hade varit bland de viktigaste målen någonsin.

Nu blev det inte så. Nu blev det istället ett 4-1, lite motsvarande ett mål i tom kasse i hockey. Ingen brydde sig nämnvärt, det spelade ingen roll. Det var ett resultat av att Arsenal bara tänkte framåt och Barca hade Messi.

Nej, jag tycker att vi föll med fanan i topp. När man kommer till Camp Nou med en skadelista bestående av Gallas, Djourou, Campbell, Gibbs, Fabregas, Ramsey, Song, Arshavin, Van Persie, så ska man inte vinna. Man ska få storspö. Det fick vi på text-tv sidan 333 och 379, men egentligen var vi närmare än så.

Det var bara det att Barcelona hade Messi. Det hade inte vi. Hade Barcelona saknat Messi tror jag fan att vi hade kunnat vinna ikväll. Nu gjorde vi inte det och ingen kommer att ha våra skador i åtanke när man ser tillbaka på förlusten om tio år. Det är sånt som händer.

Nu tar vi nya tag, tycker jag. Vi kan börja med att skapa en St. Totteringhams Day nästa vecka. Det hade smakat.