Senaste blogginläggen

Well, inte mycket. Riktigt slött från båda håll igår. Riktigt slött. Men, eftersom City nu vägrade anfalla innan matchklockan slagit 80 minuter, så var det egentligen en väldigt odramatisk titt man fick denna mastodontlördag på fotbollsfronten. Arsenal hade oroväckande bra kontroll på det hela och jag väntade bara på att Fabianski, Silvestre eller, framförallt, Diaby skulle plocka upp bollen och springa in med den i eget mål. Ungefär.

*****

Innan matchen lade jag upp några saker som jag hade velat se i matchen. Hur gick det med det?

- En riktig monstermatch av Polacken d.ä.

Inte riktigt, men eftersom City var ungefär lika skräckinjagande som Patrik Stjärna, så var väl inget annat att vänta än att det var stabilt.

- En Sol Campbell som håller Sp*rsklass. Klassen han höll mot Sp*rs, alltså.

Well, just nu väntar jag bara på att Wenger ska få honom att skriva nytt kontrakt. Gubben kan ännu.

- En GB som blir utbuad i varje aktion, såvida det inte handlar om en utvisning. Då vill jag att samtliga med röda hjärtan (inklusive Pool-fans, United-fans, Charlton-fans, Kalmar-fans och en och annan ryss) ska ställa sig och jubla från hjärtat.

Ett av säsongens mest talande ögonblick var när bytet Vieira-GB kom och folk står upp och hyllar Vieira medan man vid bytet buar ut GB efter noter. Kanske berodde det på hans helt och hållet vedervärdiga frisyr, kanske på hans överdrivna smajlande mot Arsenalspelarna, kanske på att han är sig själv. Jag vet inte. Rätt var det i alla fall.

- En Song som enkelt plockar ner $itys innermittfält.

Song - City 1-0.

- Ett drömmål av Robin van Persie. Det är dags nu.

Inte riktigt, va?

- En Wenger som, vid 2-0-ledning, blir så arg vid en missad målchans att han kastar Dressmannkavajenlyxkavajen i sin Citroënsponsrade lyxsits.

Inte riktigt, va?

- Jag ser gärna ett drömmål av Song också. Det är dags nu. Dock möjligen något för höga förhoppningar.

Verkligen för höga förhoppningar.

- Ett $ity som inte erbjuder särskilt mycket offensivt.

Åh, herregud. Jag har nog aldrig fått en önskan att slå in så hårt.

- Ett $ity som bjuder på mycket defensivt.

Nja, man skulle kunna påstå att Robin på topp var ganska ensam om att hota City. Då blir det inga luckor att springa i för någon av de våra.

Facit: Ungefär hälften slog faktiskt in (jag är "snäll i rättningen"). Godkänt.

*****

Nu blir det att blicka framåt. Över en vecka till nästa match (Blackburn borta), som, på grund av Det Brittiska Imperiets Bank Holiday, har avspark redan klockan 18 måndagen den 3 maj. Lite tur har vi att den inte går tidigare på dagen. Hade varit jobbigt att få in någon form av Canal+ på avdelningen på praktiken.

*****

Om två timmar hoppas jag att Burnley gör allt för att hjälpa till att spela bort Liverpool från Europaspel. Det hade varit humor på näst högsta nivå.

Detta är för övrigt på högsta nivå. Ibland.

Fred ut.

Vi är mitt uppe i den tajtaste ligatitelstriden på år och dag, vi har en möjlighet att säkra tredjeplatsen och kanske avgöra vem som ska få spela CL-fotboll nästa år. Touré, Vieira och Adebayor kommer tillbaka till Emirates och inte ens allt det räcker som tändvätska åt våra spelare. Det enda vi vill under matchen är att inte förlora, inte bli skadade, inte orsaka några dumma baklängesmål och framförallt inte göra bort sig med några offensiva löpningar.

Arsenals säsong är redan slut, det visste vi sedan innan, men inställningen resten av säsongen måste vara att vi vill vinna de sista matcherna för att hålla gapet till vinnarna till ett minimum, och visa att vi blir att räkna med nästa säsong. Ska man döma av det vi sett de senaste matcherna kommer spekulationerna innan nästa säsong återigen handla om att vi blir sjua.

Arsene Wenger är bra på många sätt, men någon matchcoach blir han aldrig. Jag vet att många säger tvärtom, men ingen geist, ingen vilja, inget engagemang från sidlinjen. Byten som i bästa fall ger lite extra energi för att sedan dö ut. Vi behöver ett par spelare nästa år som kan göra skillnad av sig själv, som inte behöver instruktioner för att veta vad som ska göras. Bendtner visade att han är en dålig lyssnare och det kunde ha resulterat om han var lite mer vän med bollen.

Risken är att det kommer att se ut så här de sista två matcherna också. Spelarna vill bara ha semester, vi supportrar vill att det ska bli augusti direkt och Wenger verkar vilja sitta hemma och analysera andra matcher än de vi har framför oss.

Det här är verkligen en pissig säsong sett till hur det hela utvecklat sig. Vi blir trea, även om vi bara kryssar de sista matcherna, sen är det upp till spekulationer. Skräckscenariot för mig är att United vinner ligan och Tottenham tar fjärdeplatsen. Det vänder sig som på Evra när jag tänker på det.

Till nästa säsong blir det inte lättare att vinna ligan, med Citys nyvunna rikedom så är det inte självklart att vi kan hänga med. Det ska inte gå att konkurrera med att köpa billigt, när andra kan köpa dyrt. Vi gör det bra, men utan ett par riktigt bra nyförvärv och att man också gör sig av med de spelare som inte duger, så går det inte nästa år heller. Vi var nära i år, men detta var säkerligen det lättaste året att vinna på mycket länge.

Tjo-la-hopp-tjo-la-hej på er! Imorgon kommer vi att spela en mycket viktig match, nämligen den mot Manchester City. De gästar Emirates och med sig har de en massa f.d gooners. Sylvinho (är dock skadad), Adebayor, Touré och Vieira för att nämna alla. Låt oss hoppas att Touré och Vieira får den hyllning de är värda samtidigt som Adebayor får den utbuning han är värd.

Hur som helst, dagens inlägg får stå för inför-rapporten som just har blivit klarskriven och upplagd. Ni hittar den här och precis som vanligt så kan ni kommentera den under det här inlägget.

Som vanligt blir inte det här inlägget långt, utan det är mest tänkt för att finnas här så att ni kan diskutera och kommentera! Jag ska dock se till att förnya det inför nästa säsong. Hur som helst, det var allt för mig, ha det bra!

**

Ni kan även följa mig på:

Twitter (ofta viktiga uppdateringar kring när/om inlägg kommer upp!)

mIRC (instruktioner finns här - alltid trevlig stämning och många gooners inne, speciellt under matcher!)

Följ bloggen via RSS

**

Snart är det dags! Arsenal mot Manchester City. Trean mot femman. Hjärta mot pengar. Det är dags att vinna nu! COME ON YOU GUNNERS!

Come on you gunners! Foto: Bildbyrån.

Manchester City gästade idag Emirates och matchen hade byggts upp rätt så mycket innan, mycket med tanke på att det idag befann sig fyra stycken spelare från invincibles-eran på plan - Vieira, Campbell, Touré och Clichy.  Det var kanske inte det som var det hetaste pratämnet inför matchen, utan det var istället Adebayors återkomst.

Adebayor startade till fleras förvåning på bänken och arsenalfansen var inte sena med att kalla honom en fegis. Togolesen kom sedan in i andra halvlek och det var egentligen inte förrän då som matchen tände till på riktigt.

Fram tills dess hade matchen varit ett riktigt sömnpiller och ingenting annat. Varken Arsenal eller Manchester City spelade bra nog och det kändes som om spelarna tänkte mer på deras kommande ledighet än att gå segrandes ur matchen. Det tog hela fyrtio minuter för åskådarna att beskåda ett skott på mål och då var det Robin van Persie som sköt ett dåligt skott som Given enkelt kunde ta.

Första halvlek slutade även 0-0 och det var en halvlek jag och många andra gärna glömmer. Andra halvlek började knappast bättre utan det hela kändes som en förlängning utav den första halvleken.

Inga tacklingar, inga målchanser, (nästan) inga kort, inget jubel, inga ramsor, inga snygga målvaktsräddningar, inga snygga soloprestationer - ingenting. Det kändes stundtals roligare att titta på datorklockan än på matchen. Hur som helst så tände både publik och spelare till när Adebayor klev in på plan. I samma skede som Vieira hyllades (byttes ut mot Adebayor) började utbuandet av Ade.

Plötsligt kom fansen igång och ramsorna började hagla titt som tätt. Spelet blev aningen mer tempofyllt och plötsligt liknade det en match. Manchester City var stundtals farliga och kom farligt nära farliga målchanser, men lyckades på något sätt glömma att man måste skjuta för att göra mål. De kom dock till något avslut här och där, men ingenting var sådär hyperfarligt.

Silvestre håller undan Tevez. Foto: Bildbyrån.

Det andra skottet på mål (?) gjordes av Diaby. Skottet var så välplacerat och hårt så att Given lyckades slå sin axel ur led. Det tog fem minuter att få honom av plan och in kom något som liknade en grottmänniska. Tydligen så heter reservmålvakten Gunnar Nielsen och är förstemålis för Färöarna som har cirkus 50,000 invånare. Det är mindre personer än vad som bor i t.ex Eskilstuna. Jag är dock aningen förvirrad då han enligt wikipedia enbart gjort 5-6 matcher i sin karriär. Frågan är då hur han lyckats bli reservmålvakt för City? Konstigt det där.

Ju längre matchen led, desto mer började Arsenal pressa. Till slut hade Arsenal det mesta av bollinnehavet och vi fans frågade oss om inte målet skulle ta och komma snart. Vi har trots allt gjort 19 mål under de sista tio minuterna den här säsongen. Målet som vi väntade på uteblev och matchen slutade således 0-0 som förövrigt är vår andra noll-noll-match den här säsongen.

En eller tre poäng hade ingen större betydelse idag så länge vi inte gick förlorandes ur striden. Tredjeplatsen är i rätt så säkra händer, men man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken, någonting man bör vara rätt så van vid som Arsenal-supporter.

Nu gäller det att ta det positiva från den här matchen och bygga vidare på det. Två matcher återstår - Blackburn (A) & Fulham (H) - och det vore trevligt om vi kunde vinna dem för fansens skull!

______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:

Fabianski (6/10) - Fick inte så mycket att göra och det lilla han gjorde skötte han bra. Absolut godkänt!

Sagna (6/10) - Vad ska man säga om Sagna egentligen? Den här matchen sammanfattar hans säsong rätt så bra. Anonym alldeles för ofta och inlägg som inte håller måttet. Som tur är så håller han åtminstone tätt i defensiven.

Campbell (7/10) - Vilken kämpe! Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Campbell är stundtals vår bäste spelare idag och det är ingen överraskning att det är just han som slänger sig framför Vieira när han får chansen att avsluta från boxen. Campbell var stundtals riktigt bra idag och jag hoppas verkligen att han stannar en säsong till.

Silvestre (6/10) - Silvestre får godkänt. Stod för en briljant tackling på Tevez, men var förutom det lilla rätt så anonym och tafatt.

Clichy (7/10) - Clichy stod för en clichyansk insats. Han har bara blivit bättre och bättre på sistone och trots att matchen var dålig (idag) gjorde han så mycket han kunde. Kunde naturligtvis gjort många saker bättre, men han är värd en sjua för hans säsongsavslutning.

Nasri (5/10) - Uj vad blek Nasri var. Hans senaste fyra-fem matcher har varit riktigt dåliga och frågan är vad som hänt med fransmannen. Hans bästa insats den här säsongen är fortfarande den mot Porto. Efter den har han inte varit sitt rätta jag.

Nasri har inte varit sitt rätta jag sedan matchen mot Porto. Foto: Bildbyrån.

Diaby (6,5/10) - Blandade och gav idag. Stod för ett underbart skott som mycket väl kunnat leta sig in om det inte vore för att City har Given i mål. Given tvingades till en superb räddning som fick honom skadad. Diaby tappade ofta viktiga bollar på mitten, men hans fysiska närvaro lyfte upp hans spel rätt så mycket. 6.5!

Song (6,5/10) - Gjord sitt jobb och skötte sig exemplariskt. Ingen monsterinsats, men det behövdes heller inte med tanke på hur dåligt Manchester City spelade.

Walcott (6/10 - utbytt i matchminut '68) - Skapade lite småbekymmer i första halvlek, men gjorde inte så mycket mer. Var likt många andra spelare alldeles för blek idag. Kunde ha gjort bättre ifrån sig om han och hans lagkamrater var på bättre humör.

RvP (7/10) - Sett över hela matchen så kom han inte till så många avslut, men jag överraskades över hur bra han skötte sig i övrigt. Han gjorde många snygga nedtagningar och stod för ett par fina delikatesspassningar. Skötte sig bra trots att han blev mållös!

Rosicky (6/10 - utbytt i matchminut '69) - Nja, finns inte så mycket att säga. Gjorde så gott han kunde idag, men räckte inte riktigt till.

Bendtner (6/10 - inbytt i matchminut '68) - Okej, varken mer eller mindre.

Eboue (6/10 - inbytt i matchminut '69) - Okej, varken mer eller mindre.

Laginsats (4,5/10) - Trots att Arsenal inte har så mycket kvar att spela för så var det här en mycket dålig insats. Trots att RvP - och senare även Bendtner - fanns på plan så saknades det spetskompetens. Blev alldeles för mycket daltande med bollen som bara resulterade i inkast, insparkar eller förlorade andrabollar. Nej, skärpning tills nästa gång!

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Campbell - Under de bistraste av tider så har han varit vår bäste spelare. Tråkigt om han inte vinner player of the month i slutet av den här månaden, för det är han verkligen värd.
• RvP - Var inte i hetluften och kom inte till så många avslut, men skötte sig trots det väldigt bra.

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Fansen - Man kunde under långa stunder höra en knappnål falla till marken. Så tyst var det på Emirates. Var under 10-20 minuter mycket hett (när Adebayor klev in i handlingen), men för övrigt var det väldigt väldigt tyst.
• Laginsatsen som helhet - Trots att man inte har så mycket kvar att spela för kunde man ha spelat bättre. Vi får hoppas att vi klarar av att slå Blackburn borta i nästa omgång för att säkra tredjeplatsen helt och hållet.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Vi har nu bara en hemmamatch kvar och den spelas mot Fulham den 9 maj. Före dess hinner vi även möta Blackburn på bortaplan den 3 maj.

Detta var enbart vår andra 0-0 match den här säsongen. Den andra matchen vi spelade 0-0 i spelades i januari månad mot Aston Villa på bortaplan.

Slaget om fjärdeplatsen är fortfarande väldigt hett och jag har kommit fram till att jag hellre ser våra ärkerivaler hamna på den. Detta på grund av att jag ser Manchester City som ett större hot ifall man lyckas sluta på fjärdeplatsen. Dessutom ser jag hellre Tottenham än City bli utslagna i CL-kvalet.

______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Ett sömnpiller till en match som slutade 0-0. Finns inte så mycket mer att tillägga. Likt många andra blickar jag redan fram emot nästa säsong. Då är det dags för Arsenal att erövra jorden! Nu får vi nöja oss med en tredjeplats i världens bästa liga. Hur som helst, det var allt för mig. Ha det bra! Hej!

Arsenal 'til I die.

Arsenal, allas vårat favoritlag, tar emot Manchester City, detta mindre sympatiska gäng golddiggers (med vissa undantag) imorgon. Avspark är 18.30 och kanske blir det till att fira att tredjeplatsen är säkrad. Kanske blir det att trösta sig med en djupfryst, kalorisnål pizza från närmaste Willys som legat och väntat i en månad på att bli uppäten.

Jag har, liksom alla andra här inne gett upp ligatiteln. Den som fortfarande tror på en ligatitel får gärna tillkännage sig i kommentarsspåret. Men, icke desto mindre intressant att se vad vi (och $ity) kan åstadkomma imorgon. Här är några saker jag vill se i morgondagens match:

- En riktig monstermatch av Polacken d.ä. Detta eftersom jag fortfarande lever i villfarelsen att Wenger kommer värva en bra målvakt i sommar.

- En Sol Campbell som håller Sp*rsklass. Klassen han höll mot Sp*rs, alltså.

- En GB som blir utbuad i varje aktion, såvida det inte handlar om en utvisning. Då vill jag att samtliga med röda hjärtan (inklusive Pool-fans, United-fans, Charlton-fans, Kalmar-fans och en och annan ryss) ska ställa sig och jubla från hjärtat.

Jag gillar inte GB.

- En Song som enkelt plockar ner $itys innermittfält.

- Ett drömmål av Robin van Persie. Det är dags nu.

- En Wenger som, vid 2-0-ledning, blir så arg vid en missad målchans att han kastar Dressmannkavajen lyxkavajen i sin Citroënsponsrade lyxsits.

- Jag ser gärna ett drömmål av Song också. Det är dags nu. Dock möjligen något för höga förhoppningar.

- Ett $ity som inte erbjuder särskilt mycket offensivt.

- Ett $ity som bjuder på mycket defensivt.

* Nicklas Bendtner ska lira VM i sommar är det tänkt. Från läktarna kommer de ölfyllda nordtyskarna att vråla Dam da the Danish Way To Rock så att det står härliga till. Givetvis är det Nephew som fått äran att spela in landslagets kampsång. Nephew, som igår spelade på Kägelbanan i Stockholm inför hela 70 danskar och typ tio svenskar. Inte det största bandet i Sverige, så att säga.

Dock finns det frågor att ställa sig när man ser videon:

- Varför är alla musikvideos för kampsångerna så extremt lågbudgeterade?

- Hur bra sjunger Nicklas Bendtner?

- Hittade Nicklas något i fickan när han sjöng solo?

God afton! Jag blev lite chockad när jag steg upp imorse. Jag
valde nämligen att sätta på datorn för att checka nyheterna en snabbis.
Plötsligt så märker jag att den anrika tidskriften Forbes släppt en ny lista över världens mest förmögna fotbollsklubbar. Jag
klickar mig in på den och märker att Arsenal ligger på en finfin
tredjeplats, före storklubbar som Barcelona, Chelsea, Inter, Milan och
många fler. Jag tänkte direkt skriva ett inlägg om hur det står till
med ekonomin i klubben (pga efterfrågningar), men efter att ha tänkt
ett tag så väljer jag att vänta med det då det blir ett perfekt
ufyllnadsinlägg under sommaren då ingenting annat än ryktesspridning
händer!

För att specca listan över de rikaste klubbarna kan ni klicka er in här. Annars är allt som rör ekonomin i klubben väldigt intressant för tillfället. Nej, vi tar det i maj!

Hur som helst, vi kan väl börja med ryktena som florerar i
media just nu. En sak som äntligen blivit säker är att vi har cirkus
£35 miljoner att spendera på spelare i sommar (löner är inräknat i den
summan). Så, det är inga £60 miljoner, men heller inte så lite som £20
miljoner. Hur som helst, vi får se om Wenger väljer att
splattra ut allt eller om han tar det lugnt med pengarna. Rykten ja!
Målvakt är ju en position som vi behöver förstärka (oavsett om det är
ett köp eller från vårt eget led) och senast har den tyske
landslagskeepern Rene Adler förknippats med en Arsenal-flytt.

Wenger har mycket att tänka på i sommar. Foto: Bildbyrån.

Jag har ingen större koll på varken honom eller Bayer
Leverkusen, men kan säga så mycket att jag fortfarande håller fast vid
att vi bör satsa på Szczesny och se hur bra han håller under
försäsongen. Jag har på senaste tiden börjat smått avguda vår polske
keeper och jag blev störtförälskad i honom när jag läste följande idag:

I knew I was coming here [Brentford] to prove myself
good enough to be in goal for Arsenal and hopefully I’ve convinced some
people I can do a job for them next year. I believe that if I had been
given a chance at Arsenal before I came here, I would have been good
enough. I just came here to prove it. Hopefully some people - including
Arsene Wenger - will see me in that number one place next year.

I’ve
said before that you need to learn the basics in this league to then
take that back to Arsenal. You might have seen in recent months that
Arsenal goalkeepers have had problems with the basics. You need to make
sure that when you come to the lower leagues you don’t make mistakes
and if you pull off a couple of great saves that is a bonus. I believe
I’ve done that and only made a couple of mistakes. Things have gone
well.

Läs igenom det där ett par gånger och fråga er själva varför
han inte bör testas som förstemålis nästa säsong. Om han misslyckas är
det bara att skicka iväg honom till ett League One-lag och låta honom
spela där eny säsong. Jag är en av de som tror att vi har en kommande
världsmålis i honom. För er som inte sett den här videon är det ett måste. Heja Wojciech!

Vi möter Island Manchester City på lördag och då är det dags att hylla två arsenallegender (om man får kalla Touré en legend) - nämligen Touré och Vieira. De kommer bägge att spela och förhoppningsvis får de även en värdig hyllning. En som inte kommer att få det är denna herre.
Jag hoppas att ni som ska dit buar lite extra för min skull. Vore
underbart. Med tanke på vad som hände förra gången vi mötte City så har
Touré gått ut i media och bekräftat att ingenting liknande kommer att
ske:

Maybe it will be really tough for him because of everything that
happened at our game. Their fans are waiting for this game but Ade is
intelligent and will just be focusing on the game and trying to win. He
needs to keep calm and focus on the game because he is a professional
player. The last game was really difficult for him but he needs to show
more intelligence and just be calm and don't do anything because we all
know that what he did last time was not the best reaction. As his
friend Ive told him that. I think he will be really calm now.

For
me, Ade and Patrick [Vieira] it will be a great day but the most
important thing for us is to get the three points because we are
fighting for fourth place.

Jag saknar respekt för Adebayor och det har jag gjort ett
bra tag nu, men det värsta var när Arsenal mötte Manchester City i
höstas. Då rann det över totalt. Att stämpla Robin Van Persie, springa
en hel plansträcka för att håna bortafansen och spela allmänt fult gör
ingen poppis. Det finns de som fortf. gillar honom, men jag kan inte
förstå varför. Han gjorde en bra säsong för oss och det var exakt
allting han gjorde. Då var han hyllad, älskad och en fantastisk
spelare. Två säsonger senare är han hatad av nästan alla. Saker och
ting kan ändra sig snabbt i fotboll. Personligen hoppas jag att han får
en tuff lördag, det hoppas jag verkligen. För er som vill underhålla er
fram tills dess så kan ni spela detta lilla minispel.

Adebayor kommer på lördag att vara tillbaka på Emirates - i en City-tröja. Foto: Bildbyrån.

Ett kort litet instick här! Jamie Redknapp och Andy Townsend (tycka om dem vad man vill..) svarar på sex frågor om varför Arsenal inte vunnit en titel på fem år. Läsvärt.

Vi har redan idag fått skadeuppdateringar och ett stort avbräck är Arshavin som väntades kunna spela matchen. Han är inte helt frisk och kommer ej att delta i morgondagens match. Arshavin själv säger följande:

We had hoped for more, so we can’t be satisfied with third. I can only say that next season we must try to solve this problem. It exists, so therefore something must be done. The latest information says I should fully recover within a week, so on Saturday I won’t be able to play. I hope to be involved in the remaining matches of the season against Blackburn and Fulham.

Jag pratade tillräckligt mycket om Arshavin igår och anser att han är på uppgång efter hans någorlunda formsvacka. Vi får hoppas att han är fit for fight mot Blackburn!

Arshavin har för övrigt svarat på nya läsarfrågor. Läsvärt, precis som det alltid varit och alltid kommer att vara!

Jag tänkte att det vore roligt att ha med lite intressant spelarstatistik från säsongen som gått. Så, här har ni:

Fabregas - 26 matches, 17 wins (65%), 4 draws (15%), 5 losses (19%) - 55 points

Arshavin- 24 matches, 16 wins (67%), 4 draws (17%), 4 losses (17%) - 52 points

van Persie -11 matches, 8 wins (73%), 1 draws (9%), 2 losses (18%) - 25 points

Nasri - 19 matches, 11 wins (58%), 2 draws (11%), 6 losses (32%) - 35 points

Walcott - 9 matches, 5 wins (56%), 2 draws (22%), 2 losses (22%) - 17 points

För övrigt hittar ni här bevis på hur mycket vi saknat van Persie i år.

Så, jag tänkte ta och avrunda dagens inlägg. Imorgon (läs: fredag) kommer ett inför-inlägg inför matchen mot Manchester City. Där har ni någonting att blicka fram emot! Sist men inte minst tänkte jag faktiskt låta Song berätta hur han kom till Arsenal. Det är en mycket lustig, intressant och underhållande historia. Den är värd att läsa! Tack för mig! Hörs imorgon!

When I was 17, a coach from Bastia phoned me. He told me Arsène Wenger wanted me to come to Arsenal. But I didn't believe him. For me, Arsenal was THE team. Everyone at Bastia wanted to play for Arsenal. Not Barcelona, nor Real Madrid, nor Manchester United. To play with Thierry Henry, Dennis Bergkamp, Robért Píres, Freddie Ljungberg, Patrick Vieira. But when I got the call I thought it was a joke.

It was only when we arrived at London Colney and I saw the Arsenal training ground that I believed him. Then I met Arsène Wenger. He told me he had seen me play for Bastia and wanted me at Arsenal. Then Thierry embraced me and said, in French: 'Welcome to Arsenal.' I couldn't believe it. I was 17. Then Dennis tried to talk to me, but I couldn't speak English. I was in awe of them. I went on the pre-seaon tour to Austria and I remember thinking: 'If Arsenal let me go now I will still go home happy.

When I got back to the hotel on that first day I rung my friends and all they asked was: 'Get Thierry's shirt for me! After the Austria trip I went back to Bastia and didn't hear anything for three weeks. I thought I had done something wrong. But then Arsène phoned me and said: 'I want you to come to Arsenal.'

We've only got one Song! Foto: Bildbyrån.

God kväll! Det är mycket plugg och lite tid just nu! Därför har många inlägg på sistone kommit fram mot kvällen snarare än på dagen. Hur som helst så vill jag ursäkta för eventuella stavfel (som till stor del berott på slarvfel på grund av trötthet) i gårdagens text. Det var en läsare som upplyste mig om att det förekom ett flertal stavfel och jag har tyvärr ingenting annat att skylla på än ren trötthet. Jag skall dock förbättra mig! Hur som helst, till dagens inlägg.

Så, låt oss hoppa på dagens första citat som är sagt av Arsène Wenger:

Manchester City will be a challenge next season, of course, they are on a serious chequebook. We cannot compete [on wages] with teams like Chelsea. That is simple, but I believe what is not normal is not our wage bill, but theirs, because it should not be allowed.

We have maybe not been investing because of the [Emirates] stadium but I think our financial position is now becoming much stronger and we will be capable of buying the players we need to buy. (...said the Frenchman who is rumoured to have £30m to invest in new talent over the summer...)

Låt oss ta isär dessa ord och analysera dem en för en (läs: bit för bit). Först och främst pratar Wenger om Manchester City och att de nästa säsong kan bli seriösa (titel)utmanare. Det smått tråkiga är att jag tror honom. Efter en orolig tid i början av säsongen har Manchester City gått från klarhet till klarhet. De har naturligtvis en lång väg kvar att vandra, men deras lagbygge börjar nu ta form. Ifall de dessutom når Champions League (läs: CL-kval) nästa säsong kommer de att dra till sig ännu fler och ännu bättre spelare. Kom då ihåg att de har råd att värva i princip vem som helst.

Vi bör inte vara naiva - nästa säsong - och tro att Manchester City är dåliga och aldrig kommer att nå varken Champions League eller en högre placering i ligan. Sanningen är att de har gjort en makalös säsong i år. Trots att de håller på med vad jag kallar ekonomisk dopning så är deras ligaplacering (pendlar mellan fyra och femma) ett bevis på att de är att räkna med. Jag ogillar Manchester City lika mycket som de flesta, men jämfört med många andra så ser jag att de kan utgöra ett såväl kortvarigt som långvarigt hot. Jag tror inte att de kommer att lyckas helt och hållet nästa säsong, men vi bör åtminstone vara förberedda på ett seriöst hot från dem.

Tevez har bara varit en av flera heta City-spelare i år. Foto: Bildbyrån.

Dessutom finns Tottenham som under Rödknappens ledning bara blivit bättre och bättre. Att välja vem man helst vill se på fjärdeplatsen i ligan är som att välja mellan pest eller kolera. Det ekonomiskt dopade City eller våra ärkerivaler Tottenham? Herregud. Det är nästan så att jag hoppas att Liverpool når ifatt dem och tar fjärdeplatsen, trots att jag personligen ogillar Liverpool mer än City.

Wenger pratar dessutom om Chelseas löner som tillsammans med Citys löner är de högsta i Premier League. Det enda jag hoppas på är att spelare som väljer Arsenal väljer med hjärtat snarare än lönekuvertet.

Vår tränare erkänner även att Emirates (Stadium) varit ett stort skäl till varför vi inte kunnat spendera alltför mycket de senaste åren. Det är både rimligt och logiskt och visar samtidigt hur svår en övergång från ett "hem" till ett annat är. Jag har de senaste dagarna sett ett flertal supportrar som skrivit något i stil med: "men flytten till Emirates var så länge sedan, så det borde inte påverka oss längre". Saken är att en sådan flytt tar mycket längre tid än vad ni anar (till er som tror att det är "över" på ett par år). Det är så mycket som påverkas av en så stor flytt och flera lag har tidigare misslyckats med att hålla sig på en toppnivå samtidigt som man flyttat från en arena till en annan. Därför borde vi snarare vara stolta över att vi flyttat till vad många kallar Englands modernaste arena samtidigt som vi kunnat konkurrera i topp i alla tävlingar.

Tidningarna har nu börjat spekulera i hur mycket Wenger har till sitt befogande i sommar. Allt från £20 miljoner till £60 miljoner har cirkulerat i media och här ovan angavs £30 miljoner. Personligen så bryr jag mig inte så mycket. Så länge Wenger har pengar (som han tydligen inte haft alltför mycket av de senaste säsongerna) så behöver vi inte oroa oss. Att han skall börja shoppa loss för £60 miljoner kan vi sedan bara drömma om. Det kommer aldrig - antagligen aldrig - att hända. Däremot kommer vi nog i sommar få se fler värvningar än vanligtvis.

Jag är en av flera som tror på två-tre nyförvärv under sommaren. En anfallare, en försvarare och en målvakt/mittfältare är vad jag tror att det kommer bli. Men det där med målvakter är svårt. Personligen så rankar jag Szczesny högt och hur ung han är må vara så hoppas jag att han får chansen under försäsongen. I Szczesny finns en framtida världsmålvakt. Frågan är bara om han är mogen nu. Därför anser jag att man bör testa honom under försäsongen och se hur bra han mäter sig mot lite större lag än de som kretsar i League Two. Om han skulle klara av det ser jag gärna att vi testar honom i början av den riktiga säsongen. Om han misslyckas är det bara att skicka ut honom på lån igen. Om han lyckas så har vi äntligen hittat vår målvakt.

Almunia håller inte längre. Foto: Bildbyrån.

Ryktena har naturligtvis börjat komma igång och idag kan vi läsa att Arsenal grämer sig över att ha "missat" supertalangen Eriksen (i Ajax) då han skrivit på ett kontrakt. Jag är rätt så säker på att han aldrig var så aktuell, men nu för tiden är det ju media som bestämmer hur aktuell en spelare är eller ej. Chamakh är dock så gott som klar och vad jag gillar med honom är att han är en färdig produkt. I Chamakh får vi inte en talang/supertalang/talangfull spelare, utan vi får en färdig produkt. Han kan fortfarande utvecklas, men då handlar det endast om små mängder och ej kopiösa sådana. Sedan har han bevisat att han kan göra mål med såväl fötterna som huvudet som näsan. Han gör även mål i stora matcher (t.ex kvartsfinalen i CL). Därför anser jag marouane vara en superb värvning. Dessutom gillar Nasri honom:

It would be a great signing for us. He is a player that I really like. Chamakh plays for the team, gives everything and works very hard. He has big potential and would fit perfectly in our team.

Perfect fit!

Arshavin verkar alltid ha något att säga och den här gången har han en hel del att säga, speciellt om RvP:

Unfortunately it [Van Persie's return] is slightly too late to win a trophy. Some of Robin's shots were difficult to save but Gomes has done it. It helped Tottenham to beat us for the first time in 11 years [in the Premier League]. He had a big impact last season and he has done well before his injury, so he is showing his quality. It would be easier for us [if we had not had the injuries]. I cannot say we would be champions but it would be easier for us.

Jag kan ingenting annat göra än att hålla med. Vi alla såg hur bra RvP var (när han hoppade in mot Tottenham) och flera av mina vänner (som inte ens håller på Arsenal) som såg matchen har sedan dess kommit fram till mig och hyllat honom. RvP är Arsenal through and through och hans hjärta brinner verkligen för oss. Hans långa frånvaro har definitivt satt spår och jag är en av många som påstår sig vara säker på att vi skulle legat i topp just nu om vi haft RvP frisk hela säsongen.

Arshavin berättar dock om säsongen som gått och om vad som komma skall:

This season has been tough, tight, sometimes it was even difficult for me and my team but in general it was not bad. Hopefully we will win the last three games. We have got a lot of goals at the end of the games, we managed to do some comebacks and we have to use that spirit next season. We can fight again next season.

Nyligen så skrev även Arshavin Arsenal in my heart på sin twitter. Någonting säger mig att hans acklimatisering till "det engelska livet" tagit sin tid. På plan gick det fort, men utanför plan har det som sagt tagit sin tid. Vad jag hört på sistone har han börjat brinna allt mer och mer för Arsenal och det måste bara ses som en positiv indikation. Det går alltid rykten och många av dessa har sagt att Arshavin är missnöjd med sitt liv här och att han utan tvekan kommer att flytta i sommar. Jag hoppas inte att det är sant, av flera skäl. Dessutom verkar han hoppfull inför nästa säsong.

Arshavin laddad inför nästa säsong?.

Hur som helst, inlägget är ganska långt och jag väljer att avrunda här. Jag hoppas att ni har det bra nu. Det var allt för mig, hörs imorgon, hej!

Säsongen är inte slut, men ändå slut på något vis. Inte kan vi misslyckas med tredjeplatsen även om vi förlorar mot City på lördag? Blackburn är svårslagna, men ett Fulham som kanske bara väntar på finalen i Europa League bör vi kunna slå för att visa hemmapubliken att vi blir att räkna med nästa säsong.

Vi var faktiskt något att räkna med denna säsongen även om vi inte höll distansen. Vi ser just nu ut att hamna en hel del poäng efter vinnaren, men jämna steg med vinnaren och vi är faktiskt bara fem-sex poäng efter. Det betyder attt det som skiljer är dubbelmötet med Chelsea eller United. Mot alla andra lag var vi lika bra som dem. Det säger ändå en del om den klass vi har kommit upp i.

Jag vet att Wenger kommer att tjata hela sommaren om att våra grabbar blivit ett år äldre och faktum är att nu börjar de komma upp i den ålder där insatserna är av mer jämn kvalitet, utvecklingskurvan planar ut och erfarenheten gör att spelarna blir bättre på att ta kloka beslut. Det gör laget bättre.

Trots det så ser Wenger lika mycket som vi vilka brister laget har och jag har en känsla av att vi kan få se ett aktivt transferfönster i sommar. Ett par snabba värvningar och någon senare överraskning efter VM. Inga riktigt dyra grejer, utan stabila spelare som kommer att kunna göra skillnad. Jag bryr mig inte om namn även om alla vill ha en Messi eller David Villa, men på något vis tror jag att Arsenal mår bättre av de anonyma köpen som blir världsstjärnor. Ekonomiskt och fotbollsmässigt.

Vi har trots allt gjort mer denna säsongen än vad som förväntades av oss. Jag trodde inte på några titlar, jag hade full tillit till att vi skulle klara CL-platsen och att vi skulle knipa någon semifinalplats, men att slåss om ligatiteln - nej. Det ska sägas att både United och Chelsea svajat ovanligt mycket och vi kan vara väldigt säkra på att båda lagen kommer att lägga ut en hel del cash i sommar. Vår värvningspolicy kommer ändå att ge oss ett bra utgångsläge. Pengar är inte allt. Pengar får inte vara allt. Framförallt vill jag inte se några takeoverskandaler eller oljeshejker som vill köpa upp klubben och göra om det till någon sorts Harlem Globetrotters. Vi har en historia, låt oss värna den och slå belackarna på fingrarna.

Nästa säsong börjar så fort domaren blåser av efter Fulhammatchen. Då börjar hoppet gro igen och nävarna knyts och man stampar i marken och frustar lite kaxigt. Nästa år ska de få se vem de roar sig med. Det blir inte snyggt, men det gör ont.

Egentligen bör den här krönikan komma efter säsongen, men jag orkar inte vänta. Inte efter att vi sett vårt kära Arsenal gå igenom helvetet under de senaste veckorna. Jag är ledsen, arg, deprimerad, förbannad och allt där emellan. Bara för att jag inte uttrycker min ilska i svordomar betyder det inte att jag är ilsken. Men jag har helt enkelt blivit utsugen av energi under den sista fasen av säsongen. Nu är jag bara trött, utsliten och tom på energi. Vår säsong har inte blivit ett totalt misslyckande - om ni får för er att jag tror det - men på grund av att många tycker det och på grund av att jag själv anser att det funnits saker man kunnat göra bättre för att stoppa det så skriver jag idag det här inlägget.

Hur som helst tänkte jag idag prata om vårt lag, vår säsong och vad som komma skall. Saken är den att vi gått igenom så mycket den här säsongen. Allt från vår fantastiska höst - då vi hyllades som det bästa laget i världen - till det deprimerande november, december och januari. Vi har förlorat hopp, vi har fått hopp, vi har varit euforiska och vi har varit förjävligt arga. Mycket har hänt, men nu tänkte jag prata mer om laget.

Inför förra sommaren hade vi nyss spelat klart ett rent helvete till en säsong. Förluster, dåligt spel och två förluster i två semifinaler. Det fanns vissa ljuspunkter, men de var få. Sedan var ännu en gång skadorna många, väldigt många. Wenger pratade om att det här laget bara skulle växa och att de skulle mogna, få mer erfarenhet och vara redo för en titelstrid på allvar nästa säsong.

Under sommaren så knöt han snabbt till sig Thomas Vermaelen - som senare visade sig bli en succé - men låg förutom det lågt på transfermarknaden. Ryktena ville dock inte ta slut och vi knöts ihop med allt från Benzema till okända spelare från såväl Sydamerika som Afrika. Det slutade med att vi inte värvade någon (efter Vermaelen). Hur var då omständigheterna inför och under transferfönstret?

Jo, vi hade - precis som redan nämnt - klarat oss kvar på en fjärdeplats efter en usel säsong där Denilson, Song och Diaby varit sämst. Vi hade dock en målvakt som hade spelat fantastiskt bra under hela säsongen i Almunia och en anfallslinje med en frisk RvP samt en urusel Adebayor. Kort sagt var det mittfältet som avgjorde vår säsong. Detta då vi tappat nyckelspelare såsom Hleb och Flamini samt riktigt bra ersättare såsom Gilberto (varför i hela världen släppte vi honom?). Vi hade ersatt dessa mittfältare med en supertalang från Marseille (Nasri) samt en rätt så oprövad talang från Wales - Ramsey.

Förra säsongen gick fel redan från sommaren och framåt. När förlusterna sedan började komma i rad så grävde vi snarare ner ansiktet i händerna än att försöka kämpa oss tillbaks. Vi var omogna, väldigt omogna. Därför gick även Wenger ut och värvade Arshavin under januarifönstret. Där fann vi riktig kvalité och vi fick våra pengar tillbakabetalade. Arshavin spelade riktigt bra från första början och höjda hela laget (moralen, insatserna, spelet - det mesta).

Mycket av det låg till grund när vi förra sommaren suktade efter kvalité snarare än talang. Vi ville ha en defensiv mittfältare (detta innan vi såg Super-Song) av klass, en riktigt bra mittback och möjligtvis ett bra kompliment till Fabregas på mitten. Samt att vi ville ha bort Adebayor och in med en bra ersättare. Vi ville ha för mycket men fick för lite. Så kan man egentligen sammanfatta sommaren som gick. Vi gjorde oss av med två (Touré och Adebayor) och fick bara en (Vermaelen). Många klagade, många gick till attack och många valde att kritisera Wenger hårt.

Wenger motbevisade dock oss alla - eller de flesta - när Arsenal helt plötsligt började spela riktigt bra och underbar fotboll. Song hade blivit extremt bra, Denilson var bättre och Diaby såg för visso lika vilsen ut som under 08/09, men det fanns den här gången fler ljuspunkter i hans spel än förra säsongen. Vermaelen hade dessutom blivit en succé. Det här blev senare även anledningen varför vi inte valde att förstärka i januari. Varför skall jag berätta straxt.

Arsenal spelade bättre och bättre och trots två förluster i två matcher där vi varit det bättre laget så var det ingen som tvekade när man sade att man trodde att Arsenal skulle vara med i titelstriden in i det sista. Song behövde ingen längre ersätta, där bak hade vi en av PL:s bästa backlinjer och där fram stämde allt med en till början pigg Arshavin, frisk RvP och en spelsugen Bendtner. Vi hade det mesta, men en sak saknade vi - en målvakt.

Almunia hade varit sämst av alla under så väl försäsongen som under början av säsongen. Ingenting fungerade och hans spel från 08/09 var som bortblåst. Hans misstag var inte så synliga i början av säsongen som de var mot slutet, men de fanns där. Samtidigt så verkade Sagna bara bli sämre och sämre. Detta i en takt då de första skadebekymren började visa sig.

Pumpen gick då RvP blev skadad. Jag är beredd att säga att vår säsong sprack då RvP skadade sig. Efter en smått trög start hade han kommit igång allvarligt och var en av världens bästa under hösten. Han var ostoppbar, Arsenal älskade honom och motståndarlagen hatade honom. Men så kom då skadan. Skadan som fick honom borta från spel i fem månader. Samtidigt valde vår andre centertank - Bendtner - ett perfekt tillfälle att skada sig på.

Där brast det. Vårt anfallspel och all vår spets försvann samtidigt som Almunias misstag började bli allt värre och värre. Det hela utmynnade i att hela laget försämrades och plötsligt blev såväl defensiv som mittfält lidande av vårt anfall. Och det var i de tyngsta av tider då skadorna började hagla fram en efter en.

Förlusten mot Sunderland var tung och förnedringen av Chelsea ännu tyngre. Där var vi ute för räkning, men vi kom tillbaka. Laget tog sig helt enkelt samman och vi visade att vi inte tänkte ge upp jämfört med förra säsongen då vi bara la oss och dog. Laget hade mognat så pass mycket att de inte gav upp i första skedet. Trots blytunga förluster kunde vi rada upp uddamålsvinster, vinster över huvud taget.

Spelet stämde dock inte alls och när vi kom till januari var vi ännu en gång många som suktade efter nyförvärv. Det fanns ingen chans att vi skulle ha en chans att ta hem ligan utan en riktigt bra anfallare och en målvakt. Det hela slutade med ... Campbell. Campbell har visat sig hålla än och inget ont om honom, men vi behövde bättre. När anfallet hade slutat göra mål - i och med förlusten av RvP - började helt plötsligt mittfältet att smälla in mål och som tur var så kunde vi tillförlita oss på vårt mittfält ett bra tag.

Men skadorna kom nu till ett skede där de började kosta otaligt många poäng. Samtidigt höll Almunia korpenklass. Vi var för dåliga defensivt och vi var för dåliga offensivt. Målen kom, men detta tack vare ett mittfält utav världsklass. Det var just då Diaby började formtoppa och leverera den ena efter den andra briljanta insatsen. Wenger var naiv och trodde att det här skulle fortsätta hela säsongen ut. Han trodde på laget med all rätt - men hade trodde för mycket.

Han krävde alldeles för mycket utav ett lag som led av dåliga individuella insatser, skador och saknad av rutin. Istället för att peka ut dåliga spelare och ta ifrån dem sin startplats så fortsatte han att spela dessa spelare, t.ex Almunia. Spelarna kände på så vis att de kunde spela hur dåligt som helst utan att behöva mista sin startplats och det hela kulminerade i någon sorts vi-tror-på-varandra-hur-dåligt-vi-än-spelar-filosofi.

Det märktes inte minst under förlustmatcherna mot Chelsea och Manchester United samt de taffliga insatserna mot Aston Villa och Liverpool. Vi saknade en grundtanke, en målvakt och ett anfallspel samtidigt som vårt mittfält hade slutat producera framåt. Vi hade bara tre-fyra månader tidigare varit top 3 i världen för att sedan inte bli någonting annat än det Arsenal som vi sett säsongen innan.

Men vi kämpade oss ännu en gång tillbaka i och med poängtapp av såväl Chelsea som Manchester United. Det var ännu ett bevis på att vi hade mognat från förr. Men alla förluster och tappade poäng talade sitt egna språk. Vi saknade riktig kvalité i form av klasspelare som aldrig svek. Spelare som snarare spelade med hjärtat än med pengarna. Vi saknade samtidigt rutin och erfarenhet. Sådant som enbart kan köpas med pengar eller sparas i klubben.

Hur bra vi än var när vi kämpade oss tillbaka var vi inte bra nog. United och Chelsea låg alltid steget före och det fanns en anledning för det. Vi kan skylla på skador hur mycket vi vill och vi kan peka på vår unga trupp hur mycket vi ännu en gång vill, men sanningen är att det inte hjälper. Arsenal var under många stunder alldeles för dåligt. Det var för det mesta ren tur att Fru Fortuna helt plötsligt började hänga med oss och ge oss vinster på tilläggstid. Skadorna spelade naturligtvis stor roll och jag väljer att skylla på dem lika mycket som ni gör, men det Arsenal som vi lärt känna hade plötsligt börjat vika ner sig såväl spelmässigt som resultatmässigt.

Kulmen nåddes naturligtvis nyligen med förlusterna mot Barcelona, Sp*rs och Wigan. Det är dessa som tydligt och klart visat att vi saknat den skara spelare som behövs för att vinna. Vi saknar vinnarmentalitet, erfarenhet och rutin. Vi saknar klasspelare, "gamla gubbar" och bredd (hur bred än truppen är när alla är friska så är vår trupp aldrig helt frisk).

Visst låter jag såväl pessimistisk som arg när jag skriver allt det här, men jag vet även att det finns många ljuspunkter. Jag vet hur bra vi spelat under perioder, hur mycket vi mognat mentalt, hur bra vi kämpat oss tillbaka, hur bra vissa spelare blivit etc etc. Men just nu så räcker inte det. Vi har ännu en gång fallit på mållinjen och någonting måste göras åt det så att det inte upprepar sig nästa säsong.

Jag är inte typen som begär tusen nyförvärv. Jag anser inte att lösningen finns enbart där. Naturligtvis ska en anfallare och en försvarare in till varje pris (möjligtvis en målvakt också), men sedan så är det upp till det här laget att svetsas samman och börja kämpa för varandra. Campbell är det bästa exemplet vi har av just det.

Campbell har kommit in i ett lag med unga profiler och talanger. Han har inte varit typen som fått alla häpnade med sitt tekniska spel eller sina löpningar. Han är inte typen som tacklat som ett djur likt Vermaelen. Han är inte ... ja, ni förstår. Men det Campbell bevisat - vår bäste spelare de senaste veckorna - är att hjärta spelar så himla mycket roll i dagens fotboll.

Han har kämpat, slitit och spelat som om varenda match vore han sista. Han vet hur det känns att vinna, men han vet även att vägen dit inte är en charmig stig. Det är en lång, tuff och krokig väg att gå. Men han har stått där match in och match ut och vetat vad som komma skall. Hans hjärta har brunnit medan han spelat och han har visat hur mycket man måste ge sig in i leken för att man leken ska tåla.

Om Diaby, Denilson, Arshavin, Almunia och alla andra Arsenal-spelare spelat med lika stort hjärta som Campbell, Fabregas och RvP gjort hade vi inte legat där vi ligger nu. Då hade vi legat i topp. Om alla våra spelare hade slitit som djur varje match hade vi inte legat där vi ligger nu. Då hade vi legat i topp. Om alla våra spelare hade förstått vad man måste offra för att klara hela vägen och inte falla på mållinjen hade vi inte legat där vi ligger nu. Då hade vi legat i topp.

Att skylla på skador är den enkla utvägen för oss supportrar, men det finns så många andra saker som resulterat i vår nuvarande tabellplacering. Vad Wenger måste inse till sommaren är att vi helt enkelt måste börja kämpa för varandra och sluta gnälla. Vi måste bege oss ut i krig varenda match. Det är naturligtvis svårt att tänka så inför varenda match, men det är det ända sättet. Oavsett om vi möter Wigan borta eller Chelsea hemma så ska vi in i matchen och spela som om det vore vår sista match någonsin.

Samtidigt måste defensiven förbättras. Där har ett stort problem funnits hela säsongen. Trots att Gallas och Vermaelen haft ett bra samarbete har vi släppt in alldeles för många onödiga mål. Vad det frustrerande är är att dessa alltför ofta kommit sent, alldeles för sent. De har kostat oss självförtroende, poäng och mycket annat.

Arsenal måste lära sig att samarbeta i defensiven (hur många gånger har vi inte sett försvararna försöka lura motståndarlaget in i en offside-fälla, men misslyckats?) och målvakten (vem det än blir nästa näsong) måste ha ett gediget samarbete med försvarslinjen. Almunias kommunikation har varit bland de sämsta jag sett den här säsongen och då har jag ändå sätt mycket.

Så många onödiga mål, så många sena mål - så himla många mål. Ibland har det varit patetiskt försvarsspel och ibland har man undrat om vi lirar i korpen eller i Premier League. Hur många gånger har vi inte svurit vid dessa mål?

Vad som legat bakom dessa mål ligger naturligtvis i dödandet av matcher. Vi har inte lärt oss ta det där gula kortet för spelfördröjande spel eller skicka ut en långboll mot motståndarlagets hörnflagga, utan vi har valt att anfalla 24/7. Vi har misslyckats med att döda matcher när vi haft tusentals chanser att just göra det. När man ser till Chelsea, ett United i toppform eller Barcelona så finns det oftast bara tre sätt matcher kan sluta på - en förlust, en uddamålsvinst där man kontrollerat matchen (och speciellt slutskedet av matchen) eller en storvinst.

Det finns många saker vi måste lära oss tills nästa säsong, men det är en av de viktigaste sakerna. Att slippa släppa in onödiga mål, kontrollera matchbilden under hela matchen och lära sig att fördröja spelet skulle resultera i en ökad chans att vinna såväl matcher som titlar.

Samtidigt som mitt inlägg låter en väldans pessimistiskt så vill jag att ni ska inse att jag minst är lika optimistisk. Förutom mitt optimistiska inlägg för några dagar sedan så vet jag att det här laget kan uppnå stora saker. Det handlar bara om att finslipa detaljerna.

Det här laget har bevisat för oss att de kan utmana världens bästa lag med en skadedrabbad trupp och att de kan komma tillbaka från tunga nederlag. Vanliga lag reser sig inte på så vis som Arsenal gjort i år. Vanliga lag gräver ner sig och ger upp. Därför har det varit ett extremt nöje att se att Arsenal mognat (naturligtvis en bit kvar tills de är helt mogna) till en grad där de inte längre ger upp.

Säsongens Arsenal har bevisat att man kan bjuda upp till vacker fotboll och vinna med stora siffror. De har bevisat att de kan spela skjortan av nästan alla lag i såväl ligan som Champions Leauge. Allt handlar dock om omständigheter. Hur frisk är truppen? Hur självsäkra är spelarna? Går de in hundraprocentigt i varje match? Och så vidare och så vidare. Det här laget kan och så länge man väljer att tro på det så kan stora saker komma att hända. Men det finns - precis som sagts i hela inlägget - mycket att förbättra.

Allt jag skrivit går inte att sammanfatta med två-tre meningar. Så till er som inte gillar långa inlägg får jag stå för ett förlåt. Huvudsaken är den att allt ligger inte i att köpa tusentals spelare (naturligtvis någon/några, men inte fem-sex stycken) eller i bara skador. Det ligger i väldigt mycket annat också. Sist men inte minst vill jag avsluta med ett par meningar från vår kära Gunnerblog som förstår exakt vad jag menar. Men annars så var det allt från mig. Hoppas ni har en bra tisdag nu. Hej.

The responsibility lies with the manager. It’s no good signing another two centre-halves if the team is not compelled to work for each other. Every player must know that if he does not fulfil his responsibility to the team, he will pay the price with his place. Not in the starting-line up forthe next game, but in the squad. If we want success here, we only have room for winners. It’s alesson the likes of Nani have learnt well at Manchester United. If we want to match theirachievements, our players will have to suffer the same kind of tough love. Over to you, Arsene.

Det har varit tyst på denna bloggen ett par dagar och det är klart att en del föredrar det så. De som väntat på ett nytt klokt inlägg från undertecknad ska dock ha förståelse för att detta inlägg väldigt lite kommer att handla om Arsenal och väldigt mycket om annat. Så till handlingarna:

Kollaps 1. Island får en ekonomisk kollaps och världen surnar till

Kollaps 2. Island får ett vulkanutbrott och världen surnar till dubbelt. Personligen börjar jag känna att det närmar sig "three strikes - out" när det gäller den j-a ön.

Kollaps 3. På grund av denna aska slutar flygen att gå. Nu surnar jag till rejält. Framförallt eftersom jag råkade vara en av dem som landade med det sista planet innan stängningen under torsdagen. I London. Utan flyg är London väldigt långt borta.

Vi kom dit under torsdagen som sagt, lyfte från Köpenhamn 10.25 och landade lokalt tid 11.30. Väl nere för att ta tåget in till centrum meddelas att alla flyg till och från Storbritannien är inställda och kommer så att vara till minst lunch fredag. Lite muntert konstaterar vi att vi hade en jädrans tur som kom över pölen denna dag. Nu skulle vi njuta av helgen.

Jag är inte direkt den nervösa typen så jag tog det hela med ro, jag menar att lite aska stoppar ju inte planen hela helgen. Söndag kväll är det hemresa så ingen anledning till panik. Vi njuter av tordagskvällen stelfrusna på Church Road och en match så smockad med händelser att den borde varat i tre halvlekar. Rött kort, damdomare, fjärdedomaren hämtad med ambulans efter att ha blivit påsprungen av en spelare och fyra mål.

Kollaps 4. Tåget in till stan igen kollapsade förstås också. Jodå, en kär tågförare berättar precis när vi satt oss efter en halvtimmes försening att detta tåg inte kommer att gå en meter till på minst en halvtimme och att det var upp till oss om vi ville lämna tåget. Fast ute i någon gudsförgäten förort så blev det till att åka buss. Tack så mycket för den Island?

Kollaps 5. När vi då funderar under fredagen kring vulkanens förödelse, börjar vi så nätt tänka på alternativen. En av fruarna lugnar oss direkt med att det inte är någon idé att ta tåget till Paris och prova den vägen. Nejdå, för just som flygbolagen inte kan flyga så väljer tågpersonalen i Frankrike att strejka. Nu ligger alltså Island och Frankrike båda illa till på min blocklista.

En i sällskapet sitter på en hyfsat hög post i ett stort världsföretag och han snackar med sin chef som just berättar att de är på väg till England med bil eftersom de inte har tid att vänta. Vi skrattar lite lätt och säger fy fasiken för att åka bil.

Fredag lunch ringer ändå en av vännerna i sällskapet och kollar av med sina kontakter i hyrbilsbranschen om det är möjligt att hyra en bil one-way till Sverige för en rimlig kostnad. Jodå, det finns en bil tillgänglig om vi vill ha den på söndag vid lunchtid. Gott, en backupplan.

Kollaps 6. Ett samtal i telefon lördag morgon. Eftersom trycket på hyrbilar och bussar är enormt på grund av fortsatt flygblockering så ber hyrfirman att vi hämtar bilen redan lördag för att inte hamna i någon konstig situation eller risk för att den hyrs ut till högstbjudande. Sagt och gjort. Två av de fyra i sällskapet beger sig mot Stansted för att hämta ut bilen och parkera den. Alla tunnelbanetåg från King´s Cross och Liverpool Street är naturligtvis inställda. Någon som valt att lägga sig under tåget, taxiresa nödvändig.

Kollaps 7. Nu har ju sällskapet redan bestämt sig för att det blir till att köra hem. Flygtrafiken visar inga tecken på att komma igång varken under lördag eller söndag så det känns skönt att ha ordnat bil. De två killarna tar sig ut till Stansted senare än beräknat eftersom tågen går med längre mellanrum på grund av att det inte går några flyg från Stansted och därmed inga passagerare som ska dit.

Väl därute "klyddar" det till sig med bilen eftersom vår hyrfirma rent fysiskt inte finns på flygplatsen. Några samtal senare är det hela löst och grabbarna sitter i en bil ner till Gatwick för att få ett bättre utgångsläge under söndagen. De har dessutom efter en timmes harvande på Eurotunnelns hemsida lyckats boka ett tåg 14.20 från Folkestone.

Väl på Gatwick parkerar de bilen, löser biljett till tåget och sätter sig. Det tar fem minuter så får de beskedet att det inte kommer att gå fler tåg från Gatwick under dagen. Flygplatsen är stängd. In i bilen igen och bara till att köra in i London mot Craven Cottage där vi var satta till match klockan 15. Nog om de rent logistiska kollapserna.

Kollaps 8. Den rent fotbollsmässiga kollapsen är också den rent "gutting" som man säger. Hur i helskotta kan det vara möjligt att Arsenal torskar mot Wigan på tio slutminuter? Har inte sett någonting och jag är inte säker på att jag vill, men omständigheterna i de andra matcherna gör en också helt otroligt illamående. Övertidsmål av United, felaktigt dömd straff till Spurs. I min bok är Chelsea redan vinnare av ligan och jag måste säga att det här börjar lukta Fergusons paradgren lång väg. Han kör om på det ruttnaste vis på insidan och får det hela att se ut som om det var det mest självklara i världen. Vi såg Scholes göra segermålet i lördags. När de möter Spurs kommer halva laget att göra mål och Chelsea kommer att kollapsa och vi kommer att torska med minst två måls marginal. Jag har väl aldrig varit någon sprudlande optimist och kommer aldrig att bli det, men helt jä-la ärligt nu är jag trött på kollapser. Vi gör det för ofta och kan skylla på vad som helst egentligen, men vi har kollapsat med betydligt bätttre lag än nu och kommer att göra det igen så länge man inte får ordning på balansen mellan riktiga vinnarskallar och "bara" duktiga fotbollsspelare.

Epilog: Vi kom hem imorse efter drygt 140 mil på femton timmar. Flygen är fortfarande inställda och visst tog vi samma bil som vännens kollegor kört från Sverige till England. Flyt mitt i allt eländet.