Senaste blogginläggen

Sommaren är snart här. Just nu känns det bara skönt att den står och knackar på dörren. Det finns knappast någon som vill se någonting annat än sommar framför sina ögon. De senaste veckorna har känts som att se en fin, stor och mäktig blomma vissna till en ful, liten och skrynklig blomma. Det går inte att beskriva det med andra ord.

Jag har hunnit dränka mina sorger och jag kan berätta för er i detalj hur skönt det var att bara "glömma skiten", men av principa skäl så vill jag inte göra det. Personligen såg jag faktiskt matchen (på färjan), det gjorde jag faktiskt. Eller ja, jag såg bara andra halvlek, men det var i princip i andra halvlek som allting hände.

När Silvestre - av alla spelare - gjorde mål skrattade jag bara. Vad kan man annars göra? Av alla spelare kliver han fram på hörna och gör 2-0 till Arsenal. Jag trodde att jag hade sett allt, men det hade jag tydligen inte. Men varenda match han målar i verkar gå åt helvete för oss. Nu uteslutar jag förra säsongens bortamatch mot Wigan (då han gjorde mål och vi vann), men förutom det har vi sett honom göra mål i Arsenal - Totteham 08/09 (sluresultat: 4-4 efter att vi tappat en ledning för 984 433de gången) och nu Wigan - Arsenal (slutresultat: 3-2 till Wigan efter att vi ännu en gång tappat en ledning).

Förutom det var han ännu en gång usel. Wenger har för det mesta gjort superba värvningar, men visst har han gjort några bottennapp då och då. Silvestre är nog hans sämsta värvning någonsin. Säg en sak som han tillfört vår trupp så lovar jag att bjuda er på en öl på O'learys.

Vad gör han egentligen i Arsenal?

Hur som helst så behöll vi ledningen och skulle egentligen bara döda matchen med avvaktande spel, hemåtspel och ren maskning. Och så kommer då de helvetiska tio minuterna som resulterar i att Wigan vinner matchen. Det finns inte så mycket att säga om det än det som redan är sagt. Arsenal spelade uselt, Wigan var på bättre humör och vi misslyckades ännu en gång med att bara spela av matchen.

Det här är även anledningen till varför fotboll just nu känns som en avslagen bira. Jag kommer naturligtvis att se de kvarvarande matcherna, men det kommer bara kännas som att jag är tvungen att se ett redan förlorat lopp.

Alldeles snart inleds semifinalerna i Champions League samt att ett avgörande i ligan väntar. Vi kunde fortfarande varit med i bägge tävlingarna, men nu är vi inte det. Det finns inte mycket vi kan göra åt saken i detta läge, men nog har det funnits saker man kunnat göra under säsongens gång. Sådant tänker jag gå in på i detalj efter att säsongen är avklarad.

Fabregas är en av flera spelare som blivit medias älskning när det kommer till rykten.

Sommaren är det jag - och många av er - längtar efter, men den kan komma att bli minst lika tråkig i fotbollsväg som de senaste veckorna varit, åtminstone för mig. Jag ogillar landslag (ogillar är väl ett aningen för starkt ord) och jag finner ingenting roligt i VM - inte just nu. Dessutom kommer rykten att gå heta dag in och dag ut. Det enda jag hoppas på är att Wenger ser till att klara av alla affärer han tänkt sig göra tidigt så att vi kan slippa spekulera (alltför mycket) i vilka som kan tänka sig bli framtida Arsenal-spelare.

Det finns inte så mycket kvar att säga, inte idag. Våra blickar är redan inställda på nästa säsong och den kommer att bli avgörande för Arsenal på flera sätt. Mer om det i kommande inlägg. I detta nu så är Arsenal ingenting annat än en vissen ros. Låt oss hoppas att det inte förblir så.

Det gick som en dans. Wigan hade väl ett par ströchanser och ett friläge, men annars var det lugna gatan i åttio minuter. Vi ledde rättvist. Vi ledde stensäkert. Vi var stabila. Sen kom reduceringen, varpå samtliga i Arsenals trupp, inklusive ledarstab och medical staff fullständigt sket på sig, skrek efter mamma och sket ner sig en gång till på kuppen.

Det var plågsamt och oundvikligt. Det var en kollektiv kollaps av allra värsta sort och det är sådant som idrottspsykologer kommer att ha som instruktionsbok framöver när de föreläser. Allt gick snett från minut 80 till dess att den feta bartendern sjöng ut att vi fått spö av ett rugbygäng i Wigan.

Man skulle verkligen kunna påstå att Wenger har ett stort ansvar för det hela när han placerar Fabianski i mål. Det är inget fel med att låta honom spela egentligen, ty Almunia har varit inkastare istället för dörrvakt denna säsong. Han har även gjort såhär tidigare säsonger efter att ligan har varit körd. Problemet här är att ligan måhända vara körd, men neråt har faktiskt Tottenham och City chans att gå om oss och peta ner oss från CL-spel. Därför borde han ha låtit Almunia spela och på så vis visa att det inte är nån jävla plojmatch att bara spela av. Det är dock inte hela svaret.

Nej, detta lag är inget man vinner någon liga med, det kan vi slå fast. Igår fick vi kanske det bästa beviset på vad Wenger gjort fel med sitt lag. När Scholes nickade in 0-1 i Manchesterderbyt tänkte jag "fyfan vad den där äckliga gubben ska vara gubben i lådan och avgöra då!". Det är de spelarna som kliver fram när det blåser skotte.

Det är ingen slump. De vet precis hur man ska döda matcher. Hur man håller nollan. Hur man håller bollen inom laget. Det är ingen slump att karlar som Martin Keown, Sol Campbell, Patrick Vieira och Jens Lehmann var med 2004 och blev historiska invincibles.

Jag diskuterade detta med en vän igår och några andra vänner idag; hade Wenger bara behållit spelare som Pirès, Ljungberg, Campbell (!), Lauren, Henry och kanske hållit i Bergkamps tjänster på samma sätt som Ferguson hållit i O-G Solskjaers diton, så hade vi med större sannolikhet haft en ligatitel nu. Någon gång mellan 2004 och 2010 hade vi haft en ligatitel om vi bara haft förmågan att hålla i våra griniga gamla gubbar. De är guld värda. Oavsett hur nära Wenger tycker att kidsen har varit på senare år.

Hej! Nu har jag bråttom här! Jag har en färja att hinna med. Det blir inte så mycket inför-snack i bloggen den här gången, men ni kan - precis som vanligt - läsa min inför-rapport här. Kommentera mer än gärna! Om ni har hyllningar, klagomål eller kritik får ni mer än gärna kommentera eller maila mig! Jag vill även passa på att tacka för alla fina komplimang jag fått på sistone. Det värmer i hjärtat, verkligen! Tack så mycket!

Ni kan även följa mig på:

Twitter

mIRC (instruktioner finns här)

Bloggen via RSS

Snart är det dags att förhoppningsvis krossa Wigan. Come on you gunners!

Två intressanta artiklar på vår älskade och prisade Arsenal.com idag. I den ena vägrar Wenger svara på frågor kring målvakspositionen och i den andra påstår han att han kommer att lägga till något till försvaret i sommar, eftersom vi har varit väldigt sårbara  bakåt i stora matcher denna säsong.

Om vi börjar med målvaktsartikeln, så hävdar Wenger i denna att han "aldrig sagt att Almunia är hans nummer ett på längre sikt". Detta förbryllar mig.

Alltså - Wenger ser Almunia som en kortsiktig lösning på målvaktsbekymret som infann sig när Lehmann beslutade sig för att lira utespelare i eget straffområde och satsa på kast med fotboll mot eget mål. Almunia tog över målvaktsrollen och gjorde det bra i sin första säsong som förstekeeper. Wenger ska, ändå, ha insett att Almunia "är inget att ha i det långa loppet", utan ser det mest som en tidsfråga innan han komer att börja darra.

Han måste ha räknat med att Fabianski skulle utvecklas till den stormålvakt han förutspåddes att bli. Nu har Fabianski varit rejält darrig i luftspelet och varvat bottennapp med makalösa insatser och idioträddningar. Något som både kan vinna oss matcher och förlora desamma. Wenger ser detta och blir förbryllad.

Wenger verkar, i och med uttalandet, ha ångrat sig angående målvakternas kvalitet, något fansen gjorde halvvägs in i säsongen.

Frågan man ställer sig nu är alltså följande:

Kommer Wenger att värva någon ny målvakt eller kommer han ta risken att ställa en hårt kritiserad Fabianski eller någon av de helt oprövade Mannone & Szczesny i mål?

Något som verkar vara tydligt är att Almunia har gjort sitt väldigt snart. Jag skulle inte bli förvånad om Mannone står i mål resten av säsongen, bara för att känna på det.

För att glida över på artikeln om försvarssidan, så tolkar jag det som att även Wenger anser att någon ny kvalitetsspelare måste komma in. Inte nödvändigtvis en mittback, kanske (beroende på vilka som lämnar), men en målvakt och defensiv mittfältare lär behövas. Vi har saknat en riktigt stabil keeper att gjuta mod i backlinjen när det blåser och vi har saknat en riktigt bra defensiv mittfältare att konkurrera med Song.

Wenger verkar onekligen sugen på att förstärka utifrån i detta fall, för inte ens han kan väl hoppas att killar som Eastmond eller Mannone kommer att vara våra förstärkningar? Å andra sidan, är det någon som kan hoppas det så är det Wenger. Men, jag tror inte det. Inte nu.

God kväll (natt)! Efter ett mycket sorgset inlägg under gårdagen så är det nu dags att blicka framåt, blicka framåt mot bättre tider fyllda med glädje och underhållning. Det finns mycket att prata om efter gårdagens förlust mot våra ärkerivaler, men sanningen är att det mesta redan har sagts. Kommentarspåret blev fyllt (verkligen fyllt) igår och det är alltid kul att läsa alla olika reaktioner. Mer sådant! Hur som helst så skrev jag det jag ville skriva om gårdagens match igår. Idag är det istället dags att börja blicka framåt mot de kommande matcherna men framför allt nästa säsong.

Vi ska inte gå saker och ting i förväg dock. Vi har fyra matcher kvar att avverka och det skulle åtminstone vara roligt att knipa en andraplats före United. Jag tror det kan verka som motivation nog för spelarna. Jag tänkte inte dra till med ett superlångt inlägg just nu, mycket på grund av trötthet och brist på tid. Jag tänkte dock leka lite finurlig och kopiera fektarns idé med en punktlista.

Det var nämligen så att jag här om dagen frågade om ni kunde ge mig så många anledningar som möjligt till att vara optimistisk. Jag tänkte nu ge alla mina egna anledningar (några har jag stulit från er läsare!) till att vara optimistisk inför sista matcherna samt nästa säsong. Så, här är listan:

______________________________________________________________________________

• Sett till "experternas" tippning inför säsongen har vi presterat utomordentligt bra.
• Vi har varit med i titelstriden ända in i det sista.
• Vårt lag har inte köpts sönder.
• Arsenal ägs inte av en shejk eller ryss med oändliga ekonomiska resurser.
• Arsenal har denna säsong minskat sin skuld mest av alla lag i Premier League och har minst skuld av de lag som för tillfället befinner sig i top 5.
• Vi har gång på gång kommit tillbaka från nederlag och svåra underlägen. Någonting förra årets (läs: säsongens) upplaga av Arsenal inte klarade av. Detta tyder på mognad.
• Till sommaren är det 99 % säkert att Chamakh förstärker anfallslinjen.
• Silvestre kommer att lämna klubben.
• Med största sannolikhet tappar vi inga nyckelspelare i sommar (ett litet frågetecken på Gallas & Sagna, men annars bör vi klara oss).
• Ynglingarna i laget får ännu mer erfarenhet av årets säsong och kommer inför nästa år vara ännu mer erfarna.
• Någon annan målvakt (antingen inköpt eller från vårt eget led) kan komma att få ta över förstaspaden nästa säsong.
• Wenger kommer ej att lämna.
• Vi kommer inte behöva kvala in till Champions League nästa år (med största sannolikhet). Det resulterar i två matcher mindre spelade vilket märks i längden.
• Förhoppningsvis kommer vi att starta säsongen med en helt skadefri trupp (utesluter Ramsey).
• Förhoppningsvis drabbas vi inte av lika många skador på spelare nästa säsong.
• Fabregas kommer ej att lämna.
• Vi kommer ha en spelsugen RvP inför nästa säsong.
• Spelarna kommer inför nästa säsong att växa både mentalt (psykiskt) och fysiskt.
• Varken Manchester City eller Sp*rs kommer att hamna före Arsenal i tabellen den här eller nästa säsongen.
• Vi kan inte spela sämre än vad vi gjort mot United och Chelsea (den här säsongen).
• Nästa säsong kommer Arsenal Sweden slå medlemsrekord ännu en gång.
• Arsenal kom längre i Champions League än Chelsea och Liverpool samt till samma utslagningsfas som Manchester United.
• Fabregas har gått ut tusentals gånger och bekräftat sin kärlek för Arsenal. RvP har gjort detsamma och även berättat hur mycket Fabregas älskar klubben.
• Nästa säsong startar vi på ett helt nytt blad. Ingenting från den här säsongen spelar någon roll i nästa säsong.
• Vår säsong har inte gått käpprakt åt helvete (lex: Liverpool).
• Vi har ett par intressanta spelare på uppgång som kan få mer utrymme nästa säsong (Wilshere, Merida, Vela m.fl).
• Clichy blir bara bättre och bättre.
• Vi har inte överdrivet många spelare med i VM, så de flesta får vila extra mycket inför nästa säsong.
• Arsenal är en sund klubb som sköts på ett näst intill perfekt sätt.
• Vi fyller 60 000 personer på Emirates match in och match ut.
• Hoppet kommer att komma tillbaka nästa säsong.
• Vi har enbart fått ett tilldelat rött kort den här säsongen och det var dessutom felaktigt.
• Vi kommer att vara underskattade även nästa säsong, dock ej lika grovt som inför denna säsong. Det ger oss hur som helst en perfekt chans att slå ur underläge.
• Manchester United kommer att vara tvungen att bygga om en stor del av sitt lag, någonting Ferguson erkänt.
• Chelsea kommer snart vara tvungen att gå igenom en kraftig generationsväxling.
• Liverpool kommer att missa Champions League.
• För att Manchester City ska gå om oss behöver de vinna fyra av sina kvarvarande fem matcher (de spelar bl.a mot United och Sp*rs) samtidigt som Arsenal tappar poäng i varenda match som återstår.
• Saker kan knappast bli värre för oss (den här säsongen).
• Sett till omständigheterna mot slutet är det extremt starkt av Arsenal att sluta trea/tvåa.

______________________________________________________________________________

Är det något som inte stämmer? Är det något som stämmer? Vill ni fylla på "listan" med ännu mer optimism? Vill ni skriva av er om någonting annat? Då får ni ta och kommentera nu!

P.S Alla uppdateringar gällande bloggen (när inlägg kommer upp, om jag är för sen, om jag är bortrest m.m hamnar på min twitter. Läs där åtminstone någon gång i veckan för att hålla er uppdaterade!)

God afton. Först och främst tänkte jag upplysa er alla om att jag åker iväg på festkryssning imorgon vilket resulterar i att jag inte kommer att kunna skriva här förrän söndag kväll/måndag morgon beroendes på hur trött jag är. Matchen mot Wigan skall jag försöka se och om jag ej hinner göra det får det bli att se den i efterhand. Så, vad har hänt på sistone? Jo, Wenger har ställt till det lite för sig själv!

Vad är det då han nu sagt igen? Det är nämligen det faktum att La Liga är sämre än Premier League, någonting som fått en hel fotbollsvärld att börja diskutera det "på riktigt". Wenger har bl.a (notera "bl.a") sagt följande:

I can't see anybody with a competitive edge wanting to go to Spain. They have two good teams and the number three is 27 points behind. Next weekend the players threatened to strike because they are not paid. It is a league in complete disarray.

Här handlar egentligen allt om vad man själv tycker. Det finns ingenting som bekräftar att La Liga är bättre än Premier League eller vice versa. Det finns ingen som kan komma och säga att så är det. Man får tycka vad man vill och jag tycker och kommer att fortsätta att tycka att La Liga är snäppet sämre än Premier League minst ett par år framåt.

Personer som anser att La Liga är bättre pekar ofta på att fler lag vunnit La Liga än Premier League under 00-talet. Jadu, vad ska man säga om det? Vi lever i nuet säger jag. Real Madrid och Barcelona äger ligan och har gjort så i väldigt många år. Det är bara ett utav de lagen som kan vinna. Sedan spelar det mindre roll att bara Arsenal, Chelsea och United vunnit ligan jämfört med La Ligas fyra/fem lag som vunnit den. I Premier League så fajtas minst fyra lag om ligatiteln en bra bit in i säsongen. Minst två-tre lag fajtas om fjärdeplatsen och kan när som helst vinna över någon utav de stora. Samtidigt kan vilket lag som helst i ligan vinna över vilket annat lag som helst. Vi såg t.ex Burnley (nykomling) vinna över Manchester United.

La Liga - med Barcelona i spetsen - bättre än Premier League? Foto: Bildbyrån.

När man diskuterar olika ligor måste man ta in alla lag i inräkningen. Därför hakar alldeles för många upp sig på Real Madrid, Barcelona i La Liga och United, Chelsea och Arsenal i Premier League. Men här anser jag ännu en gång att Premier League är bättre eftersom de har bättre mitten- och bottenlag. Fulham är t.ex i semifinal i Europa League och i botten finner man lag som t.ex Portsmouth som vann FA-cupen 2008 och är i final i år igen samt West Ham som brukar tillhöra de som kämpar om en europaplats.

Hur som helst så är bara det min åsikt och ni kan fritt ha en annan. Jag håller dock med Wenger i det han säger. Däremot blir man aningen frustrerad när man läser följande artikel där olika "experter" talar till. Enligt dessa skulle Arsenal aldrig klara sig bättre än på en tredjeplats i La Liga. Vissa anser t.o.m att de skulle falla ännu längre ner. Det gör mig aningen besvärad då Arsenal varit med i titelstriden in i det sista i världens - enligt mig - tuffaste liga. Varför bör man då inte klara av det i La Liga? Klart argast blir man på Carlo Garganese som skriver följande:

Wenger is just bitter, and moaning because of his own shortcomings. He can't expect champions like Fabregas to stay at a club that never wins anything anymore because of Wenger.  He should look at what is really causing Arsenal's lack of trophies...young players, not enough goals from midfield, poor goalkeepers and centre-backs, too many injuries, not enough experience, not enough physical power, too much pretty football. He should also recognise that he poached Fabregas off Barcelona for a pittance as a kid after they had developed him for years in their youth system.

Vilken ... jävla ... idiot. Om han skulle stå mitt framför mig just nu skulle han få sig ett par fina högerkrokar. Vad pratar han egentligen om? Fabregas kan aldrig stanna i Arsenal för att vi aldrig vinner någonting? Hört talas om exempelvis Totti? Inte tillräckligt många mål från mittfältet? Vi har nästan bara gjort mål från mittfältet, speciellt under tiden då både Bendtner och RvP var borta samtidigt. Dåliga mittbackar? Vermaelen? Gallas? Visst, Silvestre finns, men han kan knappast representera hela vår backlinje. För många skador? Vad ska vi göra åt det och hur? För mycket fin fotboll? Jaha, så nu ska vi plötsligt börja spela grisfotboll?

Vermaelen har varit en av Premier Leagues bästa mittbackar 09/10. Här i sin enda utvisning under säsongen. Foto: Bildbyrån.

Att han sedan ens vågar prata om att vi stal Fabregas från Barca gör mig ursinnig. Helt ursinnig. Fabregas valde själv att flytta till Arsenal och han ansåg sig själv ha en större chans i Arsenal än i Barcelona. Han är dessutom oerhört tacksam för det än idag och han älskar verkligen Arsenal mer än någon eller någonting annan/t. Dessutom var det Arsenal som utvecklade honom till den han är idag. Barcelona ska naturligtvis ha credit för den talangfulle spelare han var då, men hur många talanger ser vi inte misslyckas i dagens värld? Barcelona må ha "fött" Fabregas, men det var Arsenal som formade honom. Och jag tror de flesta här håller med mig.

Just Fabregas har varit ett hett ämne de senaste dagarna:

In every press conference I get asked from you, 'Will Fabregas stay or not?' Frankly, I believe it's not serious. The players are under contract."If the players are free, I'll tell you, but when the players are under contract why should we always answer the same questions. Every week it's exactly the same with Fabregas. Every year, every week. Why? I don't know why.

Jag förstår inte hur Wenger och Fabregas kunnat hålla lugnet så länge som han gjort. Nu mot slutet har han ioförsig gått lös lite, men om jag skulle varit Wenger eller Fabregas hade jag lackat loss rejält och hotat Barcelona på ett eller annat vis. Men det är ju jag. Jag förstår mig dock inte på hur de orkar mata oss med "Fabregas-till-Barca"-rykten dag in och dag ut. Blir inte det tröttande i det långa loppet?

Jag har tusentals gånger sagt hur säker jag är på att Fabregas inte kommer att lämna oss och Fabregas har tusentals gånger själv gått ut i media och bekräftat sin kärlek. Som om de inte räcker så har han kysst klubbmärket och visat sin passion för Arsenal på plan i år. Dessutom pratade RvP i en privat intervju (inte en intervju, utan en träffa-på-gatan-pratstund) om hur mycket Fabregas älskar Arsenal och att han älskar klubben mer än vad RvP själv gör. Och då ska ni veta att RvP älskar den sanslöst mycket.

Fabregas - kärleken själv. Foto: Bildbyrån.

Arsenals ordförande Peter Hill-Wood påstod sig ha haft ett möte med Barcelona där de skall ha lovat att inte buda på vår spanjor i sommar. Nu säger Wenger följande:

We have not been in contact with Barcelona. There is an official dinner before every Champions League game but there have been no secret meetings. I don't want to sell any of our players. We want to keep this team together. I can't understand the persistent campaign to get English players to Spain

Dessutom tror han att Hill-Wood aldrig skall ha sagt detta, utan att allt är ett sammansatt rykte. En sak som definitivt stört klubben på sistone är just rykten om allt möjligt. Allt från Fabregas-till-Barca till saker som Hill-Wood påstås ha sagt till att Wenger ska ersättas av Pep till ... allt. Det må inte störa spelet på plan, men det kan knappast vara roligt för någon i klubben att få höra dessa rykten dag in och dag ut, morgon till kväll. Ni kan själv föreställa er en apa som skriker lögner i ert öra 24/7. Det skulle inte vara så kul, eller hur?

Hur som helst så rullar man framåt mot nästa säsong. Det är fyra matcher kvar av säsongen - av inte en alltför stor betydelse - och Wenger säger redan nu att det finns lagdelar att förstärka tills nästa säsong:

We are in need [in defence], yes of course. It depends as well on Gallas [contract talks] and how well Djourou comes back but of course we have a need there. But we always keep our policy. We manage within our resources and it is not because there is a bigger need that we will overpay the players, because we cannot.

Just försvaret är den lagdel vi behöver förstärka allra mest. Silvestre kommer att lämna i sommar - tack gode Gud - och Djourou måste återhämta sig från sin långtidsskada. Dessutom har Gallas inte ett nytt kontrakt - än. Så i det stora hela har vi bara Vermaelen kvar. Och honom kommer ingen att flytta på. Wenger har inlett kontraktsförhandlingar med Campbell och mycket talar för att han kommer att stanna i ett år till (som ev. fjärdeback). Vi behöver dock fortfarande en tredjeback att lita på, en av yttersta världsklass. För det finns ingen möjlighet att vi har lika tur som vi hade i början av den här säsongen med inga skador på våra mittbackar. Men, vi kommer att höra mer om det i sommar!

Well, det var i stort sett allt. Ett kort och konkret blogginlägg kommer imorgon, men även en längre inför-rapport. Håll utkik efter det! Känn er även fria att kommentera om vad som helst! Tack för mig, hörs.

Reflektioner efter tidernas minst okej förlust.

• Den där Rose, fostrad i Olssons plantskola, kommer aldrig mer att göra ett mål i Premier League. Aldrig.

• Robin van Persie är den enda spelare i Premier League som kommer in och gör en magisk snurrfint under sin första spelminut på fem månader.

Den salta konsistensen av tårar flyter ner för min kind och nuddar läpparna. Jag känner ingenting annat än en salt vattendroppe i hopp om att det regnar. Det regnar inte, inte ute, men nog regnar det i mitt huvud. Jag försöker ta på mig ett paraply, men det fungerar inte, regnet bara öser ner och jag ser ingenting i mörkret som skymmer min sikt Jag ser inte ett enda ljus. Jag ser inte en återvändo. Jag ser ... ingenting.

Min ork är slut, den finns inte, den är borta med vinden. Varje dag, varenda lilla dag har jag vaknat och drömt mig iväg. Arsenal har en större del i mitt liv än vad ni anar. Ibland är Arsenal det enda, verkligen det enda jag tänker på. Varje dag har jag satt mig framför datorn och skrivit ett inlägg, en nyhet eller gjort en ljudblogg i förhoppning om att vi ska vinna någonting den här säsongen. Varenda dag.

Dimman tätnar och det lilla jag såg är helt borta. Jag svamlar fram i de gråa havet av dimma och försöker hitta en utgång. Jag hittar ingen. Tre veckor tidigare fanns det ingen dimma. Jag promenerade i solsken och vackert väder. Det fanns inga hinder, inga blockeringar och ingenting som kunde stoppa mig. Men när solskenet tar slut så kommer regnet. Ett regn som vägrar att ta slut.

Jag har år in och år ut gråtit vid förluster och jublat vid vinster. Jag har blivit förnedrad både på internet och offentligt. Jag har blivit trampad på för min kärlek för Arsenal otaligt många gånger. Jag har fått mina hatmail, hatsms, hatkommentarer och allt annat. Jag har slitits mellan himmel och helvete alltför många gånger.

Ikväll har Arsenal spelat bort ännu en ligatitel, mitt framför ögonen på mig. Och det är inte vilket jävla lag som helst som gjort det. Det är fucking Tottenham. Sp*rs. Yidsen. De som inte vunnit mot oss på över 10 år. Tio jävla år har de säsong in och säsong ut misslyckats med att besegra oss. Och så väljer de den här dagen av alla dagar. Jävla ... *****.

Jag vill ha tillbaka mitt solsken, mitt gröna gräs och fina moln. Jag vill ha tillbaka Henry i toppform, jag vill ha tillbaka 2003/2004. Jag vill ha en Vieira, en Pires, en Ljungberg och en Adams. Jag vill ha tillbaka spelarna med ett hjärta större än våra supportrar. Jag kritiserar inte spelarna vi har idag, inte alls, men jag längtar tillbaka till tiden då alla var rädda för oss, till tiden då vi vann titlar på löpande band - till tiden då Henry gjorde saker som Messi gör just nu.

Hoppet är ute, nergrävt och kommer aldrig att komma tillbaka. Det är över nu, över. Det känns som jag kommit hem från en begravning, en begravning där jag gråtit floder. Jag orkar inte mer, jag orkar inte. Jag älskar Arsenal och jag älskar dem så jävla mycket att jag inte vet vad jag ska ta till mig nu. Jag älskar att se Arsenal vinna och jag älskar att se galna gooners som hoppar runt som idioter vid mål. Men jag klarar inte av förluster av sådant här slag. Det vore en sak om det skulle varit en vanlig förlust mot Wigan, men ... det var inte Wigan och det var inte en vanlig förlust.

Varje säsong, varenda jävla säsong ska vi stå ut med samma sak. Spelare som är hoppfulla, ledare som är hoppfulla och fans som är hoppfulla. Varenda gång slutar det exakt likadant - i ren misär. Den här gången var vi åtminstone nära, men just därför känns det extra förjävligt.

Jag vill ut, jag vill bort, bort härifrån. Jag vill gå i gatlyktornas sken och känna mörkret falla över mig. Jag orkar inte med ännu en säsong utan det vi suktat efter i vad som känns tusentals år. Just nu får det gärna vara natt förevigt.

*

Silvestre kan bara vara snäll och packa sina saker och dra. Almunia kan göra detsamma. Vad fan de har gjort i år har jag ingen aning om och just nu bryr jag mig heller inte ett minsta dugg om de skulle bli sparkade direkt imorgon. De har ingenting jag vill se i detta Arsenal. De förtjänar inte att spela i vårt röd-vita ställ. Lösningen finns heller inte i pengar och i ett köp av en massa spelare. Det enda vi behöver är en anfallare (Chamakh), en försvarare (X) och en målvakt ur vårt eget led (Fabianski, Mannone eller Szczesny). Det räcker så. Jag vill inte se Arsenal bli något slags Manchester City och köpa in fem spelare i sommar. Lösningen finns inte där, utan i att hitta en formel som gör våra spelare skadefria.

Arsenal är en sund klubb. Den sköts på ett perfekt sätt och Wenger är en bra manager. Bristerna finns inte i spelarmaterialet, i styrelsen eller i arenan. Den finns någonstans i kärnan av spelarnas mentalitet, psyke samt fysiska tillstånd. Vissa spelare får ibland för sig att spela uselt ena matchen för att spela superbt nästa. Sådant håller inte på högsta nivån. Och vad har egentligen hänt med Diaby sen han rakade av allt sitt jävla hår? Jo, han har blivit urusel.

Det blev ingen matchrapport ikväll, precis som ni märker. Det finns ingen anledning till det just nu. Det finns de som dock vill veta vad för betyg våra spelare fick i dagens match. Då kan ni kika på dem här. Rättvisa och bra.

*

Dimman blir allt tjockare. Jag ramlar. Jag försöker ställa mig upp. Jag misslyckas. Det kommer några, de slår mig. Det gör ont. Det gör förjävligt ont. Jag bara ligger kvar ovetandes om vad som hänt. Jag tittar upp mot stjärnorna, skadad och sårad. Jag drömmer mig iväg, iväg till en värld som inte finns.

Oavsett vad som händer dig idag, om en månad eller ett år så kommer jag alltid att älska dig, mitt Arsenal. Jag kommer aldrig att släppa dig, bara så du vet. Jag kommer hålla fast i dig för evigt. Jag kommer skita i om du ligger sist i League Two eller först i Premier League. Det är dig jag har tillägnat mitt liv. Det är dig jag älskar. Bara så du vet så kommer du finnas i mitt hjärta idag, imorgon och förevigt. Jag kommer aldrig att sluta att älska dig, aldrig någonsin. Arsenal til I die.

God kväll. För er som av någon anledning missat min inför-rapport så kan jag glädja er då ni kan läsa den här och bara här. Så, vad är det egentligen som väntar oss imorgon kväll? Jo, det är en match som betyder mycket, väldigt mycket.

Jag tänker inte skriva en krönika om den, men däremot vill jag gärna upplysa er (er som inte känner till historien bakom rivaliteten) om den starka rivaliteten mellan lagen. Det hela går egentligen tillbaka till grundandet av vår kära fotbollsklubb. Som ni alla känner till finns rötterna i Woolwich Arsenal som under sin skapelse var beläget i södra London. Detta medan Sp*rs höll till i norra London.

Arsenal lyckades aldrig riktigt infinna sig i södra London under sina unga dagar. På grund av läget så kunde man inte dra lika mycket publik som andra lag och det hela kulminerade i en ekonomisk kollaps (på grund av flera faktorer, bl.a dåligt med publik) som till slut resulterade i att Woolwich Arsenal blev Arsenal.

Vad som hände därnäst var att Arsenal flyttade till en ny stadion år 1913, nämligen Highbury. Highbury blev som ni alla vet vårt hem ett ganska bra tag. Fotbollsklubben trivdes hur som helst mycket bättre i norra London och drog plötsligt till sig allt mer publik vilket bl.a resulterade i en bättre ekonomi. En annan faktor var att en viss affärsman vid namn Henry Norris hjälpte klubben på flera sätt, bl.a ekonomiskt. En Norris som senare faktiskt blev ordförande i Arsenal FC. Det var även han som var mannen bakom flytten från södra London till Highbury i norra London. Så honom har vi egentligen väldigt mycket att tacka för.

Hur som helst var det vid detta skede rivaliteten tog sina första steg. De var väldigt små, men de fanns. Men det hela tog sig en helt annan törn 1919 då Arsenal hittades i den dåvarande andradivisionen. Man slutade dåvarande år femma i andradivsionen vilket innebar att man hamnade utanför placeringarna som skickade upp en i förstadivisionen. Tottenham å andra sidan slutade på nedflyttningsplats i förstadivisionen. Vad som hände sedan är oklart, men det hela slutade i alla fall med att Tottenham åkte ner i andradivisionen medan Arsenal tog ett snäpp upp i förstadivisionen, trots att de inte hamnat på en uppflyttningsplats.

Alla fans, spelare och ledare i Sp*rs blev naturligtvis furiösa och det var då den riktiga rivaliteten kickade igång. Ända sedan dess har det varit krig under vartenda möte mellan de två lagen.

För den yngre generationen (som även inkluderar mig) är det aningen svårt att relatera till rivaliteten och hatet då vi inte växt upp med det hatet som Arsenal- och Tottenhamsupportrar gjort i London. Den yngre generationen i Sverige har inte blivit inmatad hur "dåliga", "fruktansvärda" och "idiotiska" Sp*rs är samtidigt som vi aldrig riktigt förlorat en match (om vi utesluter ligacup-förlusten) mot Tottenham under det senaste decenniet. Vårt hat har istället riktats mot United, Chelsea och andra lag som alltid visat sig slå oss.

Men den äldre generationen - även svenska fans - förstår exakt vad den här matchen handlar om. Det handlar om så mycket mer än bara en match. Det handlar om ... allt. Som tur är så har en stor majoritet av de utländska spelarna som kommit till Arsenal förstått rivaliteten och tyngden av hatet. De har förstått hur mycket den här matchen betyder för alla, speciellt fansen.

Trots att den inte tillhör en av världens blodigaste, hetsigaste, hemska eller värsta derbyn så är det fortfarande ett London-derby som håller klass. Dessa matcher ramas alltid in på ett speciellt sätt och fansen längtar alltid efter dessa möten. Allt som allo så handlar det om ett känslosamt derby mellan två grannar som hyser agg mot varandra.

Det finns naturligtvis mycket att skriva om rivaliteten, men jag nöjer mig där. Jag tänkte inte dra ut på det hela. Istället får ni en bonusvideo som finns i tre delar (läs: ett avsnitt som finns uppdelat i tre delar) på YouTube. Jag bäddar in första delen här och så kan ni mer än gärna kika in de andra två delarna också. Sevärt, jag lovar!

**

P.S Matchrapport kommer upp runt en till två timmar efter matchen imorgon!

[video:http://www.youtube.com/watch?v=giFye-58T7E]

Jag hade då inte klagat. En tung seger mot vår motsvarighet till Olsson skulle alltså innebära att Olsson inte har chans att passera oss i tabellen. Detta fyra omgångar innan säsongsslut. Lite senare än vanligt, alltså. Och det beror alltså på att Olsson gjort en bra säsong. Inte som i säsongsavslutningen för ett par säsonger sedan, då Benayoun säkrade Arsenals Champions League-plats i sista omgången med ett mål mot Olsson.

Paradisäppelvägen 113 är alltså platsen för morgondagskvällens drabbning. Man kan även kalla arenan för White Hart Lane, men Paradisäppelvägen 113 är numera det officiella namnet på arenan. Vi har haft svårt på denna adress i ett par säsonger (med våra mått mätt), men imorgon kväll ska vi se till att slå dem.

Olsson saknar förmodligen bland andra Kranjcar, Palacios, Lennon och säkert den snart invalidiserade Ledley King. Om inte annat, så lär väl King behöva byta efter första halvlek efter att hans knän skadats när han fångat vattenflaskan han fick kastad till sig i pausvilan av målvakt Gomes. Han har bra tryck i sina kast.

Jag tror på seger imorgon. Trots våra skador. Det blir tajt, men med en näst intill intakt backlinje och firma Song, Diaby & Nasri på mitten ska vi klara av jobbet bakåt. Det är framåt det kanske brister, men jag litar på Dansken.

*****

Obetalbar min på ambassadör Jesper Willaume när jag dök upp på O'Learys Gamla Stan i lördags iklädd Arsenalhalsduk och i sällskap med mina päron. Han trodde att han hade missat att det var match, men efter att jag lugnat honom med ett "Nej då, vi ska bara äta", så kunde han dra en lättnadens suck.

*****

Slänger även in mina ord om aktieförsäljningen som lär äga rum inom kort. Personligen hoppas jag att det är Kroenke som ska köpa dessa och inte Usmanov, då jag tycker att Usmanov inte är någon som ska ha något i vår förening att göra.

Jag har en del erfarenhet av Usmanov, eftersom han sitter som president i det Internationella Fäktförbundet, FIE, men till skillnad från sin föregångare, så är Usmanov en väldigt introvert typ, som starkt ogillar att synas. Det har säkert sina fördelar, men om man inte vill få ett rykte om sig att vara en fiffelgubbe, så bör man kunna närvara vid stora internationella förbundsmöten och stora tävlingar.

Om Kroenke vet jag egentligen inte så mycket mer än att han verkar vara väldigt sund i sin ekonomiska syn på de föreningar han lagt sig i. Även om lag som Colorado Avalanche och St. Louis Rams har tappat i kvalitet de sista åren, så tror jag mer att det beror på det amerikanska systemet med draft och lönetak som gör att det är stora variationer i resultaten från år till år i de flesta klubbar.

*****

Wenger bekräftar nu att van Persie kommer att vara med i truppen mot Olsson.

*****

Det får räcka för idag. Avslutar med en video, bara för att det var så längesedan.

Vi ser här mark Randall ta sig an The Crossbar Challenge. Följ länken och se hur det går för honom!