Senaste blogginläggen

Tjenare! Nu gäller det att glömma allt om Champions League och fokusera på dagens match. Om spelarna inte gör det kan vi räkna med ett chockresultat. Det gäller för dem att ta bort exakt alla tankar om CL, Barcelona och Camp Nou. Annars kan det skita sig, rejält. Hur som helst, här är inför-rapporten!

**

Spelplats

Plats: Emirates Stadium
Tid: 18.30
Tävling: Premier League

Skadeläget

I Arsenal så finner vi den tyngsta förlusten i Gallas. Campbell kan inte spela fler än två matcher i veckan och som tur är så har vi vilat i en vecka. Mycket talar dock för att Silvestre kommer att få starta mot Birmingham. Jag har en känsla av att Wenger ångrar att han inte tog in en till försvarare. Hur som helst så har Campbell spelat bra i alla matcher förutom en och vi får hoppas att han spelar lika bra idag. Övriga skador finner vi på RvP, Ramsey, Djourou och Gibbs.

I West Ham ser det också aningen mörkt ut. Hines och Boa Morte missar utan tvekan matchen pga sina långtidsskador. Vidare så har man ett stort frågetecken på ifall Ilunga, Noble och Faubert kommer till start. Franco skall vara frisk och finnas med i truppen. Da Costa är avstängd.

Possibel startelva

----------Almunia----------
Sagna-Campbell-Vermaelen-Clichy
----Fabregas-Song-Diaby--------
Rosicky/Walcott/Eboue-Bendtner-Arshavin----

Det mesta känns klart, men ännu en gång är det ett stort frågetecken på vem som startar till höger i anfallet. Rosicky är precis tillbaka från en liten småskada och brukar få starta. Walcott å andra sidan har inte fått starta på ett tag och han skulle behöva få starta. Samtidigt har Eboue gjort det bra alla matcher han start. Annars känns de andra spelarna rätt givna.

Viktigaste spelarna för bägge lagen

För Arsenal så kommer ännu en gång Bendtner vara viktig. Arsenal kan inte spela ett 4-3-3 utan en riktig centerforward och just nu är Bendtner den enda som är riktigt bra som CF. Han kommer bli en oerhört viktig spelare resten av säsongen och kommer hamna med här många gånger. En annan spelare som kommer vara viktig är Arshavin. Det känns som han är på väg upp igen (aningen sent) och han kommer skapa massa problem för West Hams försvar.

Vi alla kommer ihåg hur Diamanti lyckades förstöra något som såg ut som en given seger när West Ham spelade mot Arsenal i höstas. Om det är någon som kan skaka Arsenal så är det han.

Statistik

Det här kommer bli möte nummer 123 mellan dessa lag. Arsenal har gått segrande ur 51 matcher medan West Ham gjort samma sak i 33 matcher. Lika har det alltså blivit i 39 matcher.

Arsenal har inte förlorat mot West Ham de senaste fem ligamötena. Om Arsenal vinner idag har man vunnit sex ligamatcher i rad. Arsenal har även gjort flest mål av alla lag i PL - 71 mål.

Arsenal har gjort sju mål efter den nittionde minuten den här säsongen. Fem av dessa mål har kommit under de sista fyra ligamatcherna.

West Ham har inte vunnit ett London-derby på nio ligamatcher. West Ham har bara vunnit en enda bortamatch i år. Den kom under premiäromgången. Senast West Ham lyckades vända underläge till vinst var när de vann över Stoke i december, 2008.

Vad säger motståndarcoachen?

Obviously on paper, Arsenal is flying right now, playing well and scoring goals, and we have not been playing well recently and our away form is not the best. But football is football - trust me, it can be tricky. Last year we did very well there [to draw 0-0]. We defended very well there and got a good point for us, so I want to play this game.

Vad säger Wenger?

It [the Champions League] can be a distraction, yes. If we speak about Barcelona instead of speaking about West Ham that is where we can show we have matured and that we are intelligent. Intelligence is in life to know what is important to you and your success. What is important to us is West Ham. I say that because the West Ham game is the next game and in football the next game makes your life. We have fought like mad for a long, long time now to be in a strong position in the championship. We are in it so let's focus on what is important to us.

Vad säger jag?

Jag är riktigt orolig inför matchen. Allt på grund av lottningen i Champions Leauge. Jag kommer ihåg flera gånger liknande saker påverkat ett lag negativt. Tankarna flyger iväg och man tänker bara på matchen mot - i detta fall - Barcelona. Om spelarna sätter ihop sina huvuden och förstår vad som står på spel idag så skall det gå bra. Annars har det chans att skita sig, precis som jag skrev i inledningen.

Det minsta vi behöver just nu är en chockförlust. En förlust som i sådana fall skulle se oss komma längre ifrån ligaledarna. Det gäller att kämpa från matchminut '1 till '90, precis som vanligt. Vermaelen kommer att göra det, Campbell kommer att göra det, Fabregas kommer att göra det. Frågan är om alla andra kommer att göra det? Jag hoppas vi införskaffat oss tillräckligt mycket erfarenhet att totalt glömma vad som komma skall. Sådana tankar får inte under några omständigheter alls infinna sig idag. Då kan det vara kört. Om vi håller tankarna i skick och West Ham borta från Almunia så skall det här fixa sig.

Övrigt

Almunia pratar idag om någonting väldigt intressant, nämligen hur Wenger lyckades prata Arsenal tillbaka  i guldstriden:

After Chelsea we felt not to have many chances to win anything. It was difficult because we were thinking that coming back to the top of the table would be really hard. We were quiet in the dressing room. Our heads were down. What are you going to say? It is better to wait until the next day. The next day we had a meeting with the boss in a special room at the training ground. He gave us all belief and we saw the boss like a father. We thought he was going to be very angry. But, no, he kept his calm and spoke well. He always says he still has belief in us, even when we lose.

Hela artikeln kan läsas här.

Mina sista ord

Eftersom jag inte är världens rikaste kille så har jag inte chansen att åka till Stockholm och O'learys varje match, men nu ska jag allt bege mig dit. Ni får gärna hälsa om ni ser mig! Svart rock/kappa och kort blont hår har jag!

Det är dags att återta ligaledningen och sätta press på de andra lagen! Det är dags att vinna! COME ON YOU REDS!

Jag var tio år gammal första gången jag såg Arsenal spela på familjens tv hemma i Karlskoga. Jag var bara tio år och jag förstod knappast hur professionell fotboll gick till. Jag spelade aldrig i något lag eller på fritiden med kompisarna. Den enda gången jag kom i kontakt med fotboll var när jag spelade under rasterna vi hade i skolan. Jag spelade som målvakt och jag älskade varenda lilla minut av varenda lilla rast.

Arsenal smög sig sakta in i mitt liv. Det var kärlek vid första ögonkastet, men jag var för ung för att förstå hur kärlek gick till. Jag var för ung för att förstå vad Premier League var och vad spelarna kämpade för. Det tog ett tag tills jag fattade vad en ligatitel innebar och vilken prestige Champions League hade. Men under den tiden vann Arsenal titlar på löpande band. Premier League, FA-cupen, Community Shield och diverse småturneringar. Men det var en sak vi aldrig fick lägga händerna på. Det var Champions Leauge.

Det tog fem år innan jag såg Arsenal spela en final i Champions League. Nu hade jag växt till mig och förstod allt. Passionen, känslorna, målen - allt. Jag hade följt Arsenal hela slutspelet i Champions League och jag kommer ihåg hur uträknade vi var. Jag kommer ihåg hur alla experter underskattade oss. Jag kommer ihåg allting.

I ligan hade det gått väldigt trögt och vi knep faktiskt inte fjärdeplatsen förrän under den sista omgången i Premier League. Men tack vare det faktum att vi inte ens var nära en ligatitel så kunde vi fokusera all vår energi på Champions League. Ett Champions League där vi började med att vinna vår grupp med övertygande 16 poäng. Exakt samma siffra som Barcelona hade vunnit sin grupp med.

Ajax, Thun och Sparta Prag visade sig vara för enkelt. Inför åttondelsfinalen så kändes det bra, trots det svaga motstånd vi mött. Men så hände det. Arsenal. Real Madrid. Åttondelsfinal i Champions League. Arsenal var uträknade, nederlagstippade, slut, finito. Real Madrid var hiskeligt favorittippade och mycket berodde på att Arsenal gått så dåligt i ligan.

När det väl var dags så var det få som trodde på oss. För att vara ärlig var det ingen. Men något hände. Om det var Gud, Harry Potter eller Pat Rice har jag ingen aning om, men något hände. Vi nollade Real Madrid i åttondelsfinalen. Vi nollade Juventus i kvartsfinalen. Vi nollade Villarreal i semifinalen. 1-0, 2-0, 1-0. Arsenal var i final.

Eboue var en av många som imponerade under slutspelet i Champions League 05/06.

Barcelona hade tagit sig till final även dem. Chelsea var slaget. Benfica var slaget. Milan var slaget.  Arsenal var fram tills finalen uträknade. Det pratades om tur, lycka och dåligt spel av motståndarlagen. Experterna hade inte i en enda match trott på Arsenal. Men tre nollor senare så var vi i final och plötsligt blev alla s.k experter ovissa. Kunde de rå på självaste Barcelona?

Sen kom delen jag bara vill glömma. Arsenal skrev för visso historia, men ingen kommer ihåg den. Ingen kommer ihåg förlorarna. Det var inskrivet i ödet att Arsenal skulle falla på mållinjen. Dagarna efter ville jag försvinna från jorden. Det var första gången jag kände så mycket för ett lag. Det var första gången jag grät floder efter en förlust. Men det var någonstans där den supporter jag är idag formades.

Ända sedan dess har Barcelona ofta klassats som världens bästa lag. De spelar en fotboll som inget annat lag rår på. Arsenal kommer dock närmast. När alla lagdelar fungerar i Arsenal spelas det minst lika vacker fotboll på Emirates som på Camp Nou.

Ända sedan den där snöpliga finalförlusten har vi velat ha revansch. Ända sedan den där snöpliga finalförlusten har vi velat komma till ännu en final. Ända sedan dess har vi försökt, men alltid fallit. När vi nu ännu en gång befinner oss i kvartsfinal och har en bra chans att ta oss till final står ett lag i vägen. Det är inte vilket lag som helst. Det är Barcelona.

Precis som då är Arsenal underskattat. Precis som då dömer alla s.k experter ut oss. Precis som då tror alla att motståndarlaget (denna gång Barcelona) kommer att vinna enkelt. Arsenal har ingen chans. Så lyder det inför kvartsfinalen i Champions League 09/10.

Men det finns någonting i det som många glömmer. De glömmer att Barcelona är ett lag som passar Arsenal perfekt. De glömmer att Manchester United skulle vara ett svårare motstånd. De glömmer att Arsenal har en chans, oavsett hur stor den må vara. För om det är någonting Arsenal har, så är det just en chans.

Fabregas. Henry. Arsenal. Barcelona.

Arsenal är precis som vanligt uträknat av alla utom oss. Men det kommer gynna oss. Det kommer gynna oss någonting enormt. Medan Barcelona har allt att förlora, så kan Arsenal ha allt att vinna. Åtminstone om vi ska tro media. Arsenal - Barcelona har alla tendenser att bli en klassiker. Den har alla tendenser att visa upp vilka två lag i världen som spelar absolut vackrast. Den har alla tendenser att bjuda oss på fotbollsporr.

Oavsett vad alla experter, vänner och kollegor säger så kommer vi stå där och heja fram vårt Arsenal. Jag är bara en av många supportrar som tror mer än aldrig förr. Jag tror att vi kan vinna över Barcelona. Jag tror att vi kan ta oss till final. Jag tror att vi kan. Jag tror.

Barcelona må ha en bättre spelare på varenda position och de må vara världens bästa lag. Men Arsenal har alla chanser att visa upp varför man så ofta kallas för englands motsvarighet till Barcelona. Om vi får igång Fabregas, Arshavin, Vermaelen, Gallas och alla de andra har vi minst en lika stor chans att ta oss vidare till semifinal som Barcelona.

Det kommer att finnas nervpirrande, det kommer att finnas ångest, det kommer att finnas skräck, det kommer att finnas rädsla, det kommer att finnas glädje. Men när vi står och ska se Arsenal spela mot Barcelona den 31 mars 2010 så kommer vi att tro. Tro på det lag vi älskar allra mest. Tro på att vi kan utklassa Barcelona.

Jag kommer att stå bland ett tjugio-tal supportrar på O'learys i Gamla Stan och strunta i vad för skoluppgifter jag kommer ha under morgondagen. Jag kommer att stå och heja fram Arsenal. Jag kommer slängas in i den där fantasivärlden jag så ofta pratat om. Jag kommer att stå upp och tro, precis som ni alla andra. Vi må finnas på helt olika platser i Sverige, i Europa, i världen. Men den 31 mars 2010 kommer en sak att knyta oss samman allihop. Kärleken för norra Londons stolthet. Kärleken för de röd-vita. Kärleken, för Arsenal.

Arsenal hyllade Thierry Henry på Emirates som en hjälte hyllas bör. Arsenal tog med sig 2-0 ner till Barcelona. Ryssen tog på sig äran att agera superhjälte hemma i London med ett raketskott i första halvlek och sedan en praktkontring i samarbete med en, till synes för livet, älgandes Diaby, som satte tvåan efter att Puyol och Piqué inte haft en suck att hänga med när Barca tilläts ligga på mot slutet utan att ens vara nära att komma till skott.

Väl nere i Barcelona, så. Barcelonasupportrarna vädrar morgonluft när Henry gör 1-0 efter hörna. Han firar inte ett smack, utan ber näst intill om ursäkt. I minut 79 gör Pedro, av alla, 2-0 och Arsenal kämpar nu för att nå en förlängning.

I förlängningen får katalanerna ett par bra lägen, men Almunia storspelar och värmer upp inför ett avgörande på straffar.

Det blir straffar.

Dansken går upp mot Valdes efter att Henry satt första straffen för Barcelona. Dansken missar. Misär bland bortafansen. "Men for SATAN, Nicklas!" ropar den danska supporterföreningens representanter på läktaren.

Almunia är inte nära att ta straff två och tre, men eftersom Arsenal sätter sina i omgång två, tre och fyra, så ligger man lika efter att Pedro inte pallat trycket och missat sin straff.

Xavi går upp mot Almunia.

Almunia tar ett gult kort och blir avstängd i en eventuell semifinal efter att ha gått fram och försökt psyka den korte landsmannen.

Xavi skjuter i stolpen. Fortfarande 3-3, alltså.

En straff kvar.

Näste man på tur spelar i Arsenal.

Han kliver fram och lägger bollen till rätta utan att ens nästan titta på Valdes, som gör allt för att psyka, men blir konfunderad eftersom det inte verkar bita.

Vår man tittar upp mot domaren, som ger signal. Lägger en spottloska precis på straffområdeslinjen. Tar sats.

Mål.

Arsenal vidare.

Vår man löper mot bortaklacken och kysser klubbmärket på bröstet. Han gör det av lycka. Han gör det av kärlek. Han gör det på Camp Nou.

Joan Laporta fattar ingenting.

Cesc Fàbregas har nyss blivit en av klubbens största profiler någonsin. Han gör det på det vackraste sätt han kan göra.

Det är ett drömscenario. Drömmar slår in ibland. Det gäller bara att tro på det.

God eftermiddag! Gårdagens inlägg blev aningen dåligt - vilket jag måste erkänna själv - men nu är jag back on track! Idag finns det massor att ta upp, så jag ger mig direkt in i inlägget! För er som bara vill läsa om Champions League kan bläddra ner ända längst ner i inlägget!

Vad man förmodar så har nästa års hemmaställ läckt ut och den ser ut så här. Jag är säker på att en stor majoritet av er redan har sett den, men jag postar den för säkerhets skull. Så, vad jag tycker om den? Jag tycker den är sagolik, underbar, fascinerande, hänförande, ljuvlig och allt som kommer där emellan. Om vårt hemmaställ kommer att se ut sådär nästa år kommer jag aldrig mer behöva en flickvän.

Skämt åsido så är den ju helt underbar. Jag vet att en väldigt stor majoritet av de som sett den redan är förälskade och jag ansluter nog mig till den gruppen. Nu har vi inte sett shortsen än, men tröjan är som sagt ... gudomlig. Det sägs att Nike och ledningen i Arsenal faktiskt tagit hjälp av ett fan när de gjort tröjan. Därmed kan man även förstå varför den är så snygg. Frågetecknet är dock om Emirates går med på att ha en minimerad logo istället för en logo som placeras över hela tröjan.

Hur som helst, let's move on. Arsène Wenger har idag uppdaterat skadeläget i truppen och säger följande:

Cesc and Tomas have a final test tomorrow morning. They should be available for Saturday. From the last game we don’t lose anybody. So normally we should have Fabregas, Carlos Vela and Rosicky back. Plus of course we have Song coming back from suspension. However William Gallas will not be available this week or at Birmingham. It is going on and on. It is a concern. It is an endless calf strain and so we need Sol Campbell and Mikael Silvestre to be highly ready to help us out.

Jag brukar ibland säga att skadefronten ljusnar, men frågan är om den någonsin gjort det? När man har långtidsskador på Gibbs, RvP, Ramsey och Djourou plus ytterligare ett par småskador vecka in och vecka ut så kan man nog inte kalla skadefronten som ljus. Campbell har gjort det bra i Gallas frånvaro, men sanningen är att Gallas behövs. Det ryktas dock om att han skall vara tillbaka i träning nästa vecka och att han kan vara tillbaka tills hemmamatchen mot Wolverhampton. Om vi har tur så är han tillbaka redan till kvartsfinalen i Champions Leauge. Men bortsett från det är det skönt att ha tillbaka Fabregas, Rosicky och ... Vela. Vela som vi f.ö inte sett på en fotbollsplan på ett bra tag.

Det var ett tag sedan vi såg Vela!

Före vi ska prata lite om den kommande CL-lottningen så tar vi lite smånyheter. Arsenal har samlat in hela £20 000 för sina "Poppy Shirts" som man sålt till högste budgivare. För er som inte vet vav en Poppy Shirt är så är det en sådan RvP har på sig på denna bild. För er som inte vet vad blomman symboliserar så kan ni vända er till denna sida för lite information. Idag får vi även veta vad som händer om man man väljer att ta det vita pillret istället för det röda. Jo, man ångrar sitt beslut, precis som Taarabt gjort.

Det finns säkert flera av er som minns den gamle arsenalförsvararen Oleg Luzhny. Nu när Champions League gått in i kvartsfinalfasen så väljer han att bedöma Arsenals chans att vinna turneringen. Men först väljer han att peka ut skillnaderna mellan laget som vann dubbeln 01/02 (det lag även han var med i) samt årets upplaga av Arsenal:

This Arsenal side is completely different to the one I played in; we were stronger and faster than they are now. We had Overmars, Ljungberg, Píres and Petit. Now Arsenal are more technical and more controlled but I think they aren't quite strong enough for English football. I'd like to see Arsenal with stronger players in the middle like Vieira and Gilberto. I think my old Arsenal team would beat the current side.

Väldigt intressant jämförelse han gör måste jag säga. Han tror alltså att upplagan från 01/02 (i den formen naturligtvis) skulle vinna över årets upplaga. Ja, vad tror ni själva? Det är oerhört svårt med tanke på hur mycket fotbollen utvecklats på bara de åtta år som finns emellan upplagorna. Jag tror att det skulle bli en nagelbitare som slutade 2-2. Målskyttar för 01/02 skulle vara Ljungberg och Henry medan målskyttar för 09/10 skulle bli Fabregas och Bendtner. Känns helt okej.

Vidare så väljer han att tippa årets Champions League och säger då följande:

I think Arsenal would do better not to draw an English team. I think they do better against the continental teams because Manchester United are so strong right now. I think the favourites to win the Champions League are Arsenal, Barcelona and Inter Milan - I think two of these teams will be in the final.

Favoriter och icke favoriter är aningen svårt just nu. Spelbolagen placerar oss som fjärde bästa lag av de kvarvarande lagen och före oss finner vi Inter, Barcelona och Manchester United. Personligen är jag aningen förvånad över hur alla börjat tro att Inter kan gå hela vägen. Visserligen spelade man bort Chelsea, men Inter är och förblir ett svagt lag ute i Europa. Nu hoppas jag att jag inte får äta upp mina ord, men jag ser verkligen inte att Inter ska gå ända vägen till final. Men det vore lite kul ändå. Zlatan. Heh.

Sedan har vi lag som kan chocka kvar i turneringen. Vi pratar bl.a om CSKA Moskva, Bayern München och Lyon. CSKA är underskattade medan Lyon kan bli farliga i år. Samtidigt kan Bayern vinna över vilket lag som helst så länge stjärnorna levererar. Det är svårt. Lottningen för kvarts- och semifinalerna går imorgon och jag tänkte namnge lagen och en kort kommentar hur det skulle gå om vi skulle möta dem. De lag vi kan möta är följande:

Henry skulle få sig en mäktig hyllning ifall vi skulle möta Barcelona!

• Barcelona - Wow! Ni förstår själva. Två av världens bästa lag. Två av världens vackraste lag. Henrys återkomst till Emirates. Inramningen. Camp Nou. Fabregas. Allt! Chansen att gå vidare är cirkus 65 - 35 till Barcelonas fördel, men Arsenal har en väldigt bra chans. Man ska inte vara rädda för Barca som just nu är aningen överskattade

• Inter - Det gäller att inte underskatta Inter då vi såg vad som hände med Chelsea. Kan dock inte tänka mig att Arsenal skulle förlora sett över två matcher. Visst har de Mourinho, men ja, tyvärr (för vissa) håller jag inte Inter högt. 70 - 30 till Arsenals fördel.

• Manchester United - Jag hoppas verkligen inte vi får United. Dels för att de har ett psykologiskt övertag och dels för att europeiska lag passar oss bättre än United. United har kommit igen på sistone och spelar väldigt bra. Arsenal är dock hur revanschsugna som helst och om dessa två skulle mötas skulle det utmynna i krig på plan. 60 - 40 till Uniteds fördel.

• Bayern München - Jag är en av de som kanske överskattar Bayern en aning, men jag är genuint rädd för dem. Tyska lag och Arsenal har ingen bra historia och om Bayerns stjärnor får för sig att leverera kan det gå hur som helst. Arsenal är dock ett bättre lag än Bayern och vi har en liten fördel ifall vi skulle mötas. 60 - 40 till Arsenals fördel.

• Lyon - Av någon anledning tror jag att franska lag skulle passa oss extremt bra. Lyon gjorde det sanslöst bra mot Real Madrid, men då får man även ha i åtanke att det handlade om ett Real Madrid som inte nått kvartsfinal på flera säsonger. Lyon är inte såååå bra och jag tror att Arsenal skulle älska Lyon som motstånd. 70 - 30 till Arsenals fördel.

• Bordeaux - Enligt mig det sämsta laget som är kvar av de kvarvarande lagen. Bordeaux är bra, men inte så här bra. Det här är ingenting annat än en överprestation från deras sida och i slutändan tror jag att de är nöjda med att ha gått till kvartsfinal. 85 - 15 till Arsenals fördel.

• CSKA Moskva - Ett lag som väldigt många underskattar. Jag tror att de har en väldigt bra skrällchans och ser gärna att vi inte möter dem i kvartsfinal. Samtidigt tar jag hellre CSKA än Barcelona. 65 - 35 till Arsenals fördel.

Lottningen kommer att kunna följas på stream (på uefa.com) imorgon och jag kommer antagligen att posta direktlänk till den på min twitter, så var vaksamma! Tack för idag, hörs!

P.S QOTD: Vilket lag vill ni helst möta i kvartsfinal och vilket slipper ni helst i kvartsfinal?

Steven Gerrard är i princip den optimala beskrivningen av en untouchable inom den engelska fotbollen. Steven Gerrard är en hycklare utan dess like, som filmar och har sig sedan ett antal år tillbaka, samtidigt som han är den förste att racka ner på samtliga utlänningar som faller lätt.

I år har ha dock tagit Untouchable-rollen några steg längre. Han vet precis hur älskad han är i sin förening och utnyttjar det till max genom att spela på en så låg nivå att det kanske bör diskuteras huruvida han ska spela VM eller inte. Han har varit undermålig, rent ut sagt.

Senast i raden vidrigheter är dock den omtalade armbågen han delade ut mot Michael Brown. En armbåge, som även den bäste UFC-fighter skulle vara stolt över. Om det inte hade varit för det faktum att den är helt och hållet blindside och bland det fegaste jag har sett.

Något som dock kan tyckas vara ännu vidrigare är att Gerrard slipper undan all form av befogad bestraffning. Detta eftersom domaren blåste frispark och således anses ha bestraffat Gerrard tillräckligt. Dock kan jag tycka att domaren antingen inte har sett armbågen, alternativt bör stängas av på livstid för att han uppenbarligen accepterar rent våld på fotbollsplanen. Något måste FA göra i det här fallet.

*****

Mycket annars i fotbollsvärlden just nu.

Didier Drogba, ni vet, killen som varje Arsenalsupporter kan tycka är fantastiskt äcklig, gjorde ju bort sig igår igen. Tyvärr med vissa befogenheter, ty Chelsea faktiskt skulle haft två straffar med normal domarnivå (there's no such thing, though). Dock är det aldrig okej att stämpla en motståndare. Oavsett hur många straffar man inte fått.

På Facebook kläckte en kille ("Chelseasupporter") ur sig: "Finns det något äckligare än Motta?"

Omgående kom vi skadeglada med Terry, Drogba, Ballack, Mikel och Gerrard. För att nämna fem högaktuella. Sedan finns det även en viss vänsterback som platsar på listan, såklart, men han var för inaktuell för att komma på tal. Typ.

*****

Theo fyllde 21 igår. Fektarn gratulerar i efterskott.

*****

Alex Song berättar den stora hemligheten bakom alla Arsenals mål denna säsong:

"If the game is not finished we know we can score at anytime"

Frågor på det?

*****

På lördag smäller det. Slutspelshockey på Hovet och Arsenal-West Ham. Kan bli grymt.

*****

Avslutar med att introducera ett litet nytt experiment, som vi kan kalla Experimentet. Ni läsare skriver några random ord (gärna med Arsenalanknyting) bland kommentarerna, så ska jag försöka få med alla ord i en liten saga i ett senare inlägg.

Jag vet verkligen inte hur populärt det kommer bli i slutändan, men det vet man först när resultatet är på bordet. Vi ger det ett försök, i alla fall!

Vet ni vad det absolut förjävligaste är? När man skrivit klart ett helt jäkla inlägg och råkar trycka på bakåtknappen. Här sitter man och njuter av en underbar onsdag och så händer detta. Jag hade just skrivit klart ett långt, fylligt och intressant inlägg och så väljer bloggudarna att bestraffa mig. Jag får väl dock ge med mig och sätter mig nu fint bakom laptopen och skriver ett helt nytt inlägg. Allt för er! Ni får dock ursäkta mig ifall jag kan låta aningen irriterad i dagens inlägg.

I inlägget som försvann ut i cybervärlden så hade jag just inlett med en fin satir om Chelseas förlust igår. Jag länkade till två bilder, nämligen en vilt gestikulerande Ancelotti och en Drogba som ... dansade. Ni får försöka gissa er till vad jag skrev utifrån dessa fina bilder.

Trots det kan man ju ändå säga att det gick bra för Chelsea igår. Jag menar, Terry råkade köra på en säkerhetsvakt av ren eufori, Drogba blev utvisad för en stämpling, Mourinho dansade och log och publiken jublade non-stop. För ett lag som väntades åka ur i gruppspelet är en åttondel i Champions League rätt bra åstadkommet. Vi får hoppas att Chelsea åtminstone lyckas nå kvarten nästa år.

Hur som helst så gör jag mig bäst till när jag pratar om Arsenal. Och när jag pratar om Arsenal brukar jag prata om allt möjligt. Det som intresserar mig idag är följande listan som Arsenal.com satt ihop. Arsenal finner man naturligtvis i topp och United är inte långt efter. Trea på listan finner vi ett lag som igår åkte ur Champions League och fyra på listan hittar vi ett lag som inte ens nådde slutspel i Champions League ..... förlåt, jag var bara tvungen.

Arsenal.com fick för övrigt tredje(?) året i rad pris som bästa sporthemsida. På samma sida kan man även läsa Songs teori om varför vi gjort flest sena mål av alla lag i Premier League:

br>

The manager trusts us to do the job. If the referee says we have four minutes or two minutes left then the boss says ‘don’t panic, be confident and play’. That means if the opposition team drop we have the chance to score. If the game is not finished we know we can score at anytime.

Arsenal har alltså gjort hela 19 mål under matchernas sista kvart och det är en rätt så imponerande siffra. Det känns dock som att vi förr eller senare kommer att dö av nervositet om det fortsätter så här. Det är inga fel på nagelbitare, men det känns aningen tryggare om man lyckats döda matchen innan sista kvarten. Song är ju en väldigt roande figur och så här väljer han att beskriva hur han kände sig när Bendtner gjorde 2-1 mot Hull:

I was like a crazy man. I jumped everywhere. I was watching it with my son and he did not know what was happening. But when Nicklas scored I just said ‘yeeeeeessssssss’. It is very difficult to watch your friends when you don’t play. But I had confidence in my team. We have the players to come in and do well. And now we are in a strong position and we will fight in the games that are left. The mentality has changed for us. Everyone has in their head that we need to do something this year. It is very important for us.

I WAS LIKE A CRAZY MAN!! Kan ni se den bilden framför er? En skrikande, hoppande och jublande Song? Haha, jag undrar vad hans son måste ha tänkt. Personligen råkade jag hoppa sönder min egen säng när Bendtner gjorde 2-1, men det är en helt annan historia.

Song jublade till ordentligt när Bendtner fixade seger mot Hull!

Jag har alltid undrat hur det är att vara professionell fotbollspelare och se sitt eget lag spela på tv. Trots att man själv inte är med borde det kännas aningen .... konstigt att se det lag man brukar vistas med dag in och dag ut på tv:n. Eller? Ja, har vi någon professionell fotbollspelare bland läsarna får han eller hon gärna svara.

Vi har nuddat ämnet Champions League och det vore en lögn om jag sade att jag inte drog på smilbanden när självaste Messi sade följande:

Once again, I expect the big challenge to come from England in the Champions League. Arsenal are a team to consider because of their fantastic build-up play. They are like us at Barca in so many ways. Rather than being from London, they should be from South America. Andrei Arshavin and Cesc Fabregas are touch-players I love to watch.

Messi är trots allt en av världens bästa spelare och det är inte ofta man får höra någon av världens bästa spelare hylla Arsenal. Det är dock allmänt känt att Barcelona och Arsenal spelar den vackraste fotbollen i världen (när allt stämmer för lagen dvs) så det är nog föga överraskande att han väljer att beskriva Arsenal på det sättet som han gör.

Goal.com har fått en exklusiv intervju med vår vänsterback Gael Clichy och den är intressant och mycket läsvärd (speciellt för att vara goal.com). Den kan hittas och läsas här. Bl.a pratar Clichy om Fabregas då han säger följande:
______________________________________________________________________________

Cesc is a leader, but on the pitch he just lets his football do the talking. When we’re struggling to beat a team he’s the one who pulls the team up.
______________________________________________________________________________

Vanligtvis låter han sitt spelande tala och trots att vi alla vet att han är en av världens bästa spelare så finns det de som ifrågasatt hans ledaregenskaper. Det finns dock ingen som kan säga någonting emot hans uppvisning mot Stoke. Då visade han exakt vilken oerhört viktig ledare han är. När laget var nere för räkning visade hur man bär laget på sina axlar. Han visade en kampvilja som vi inte trodde att han hade. Han visade en glöd som var starkare än vi någonsin sett tidigare. Han visade upp ledaregenskaper som så många ansett att han saknat. Han visade ett hjärta som var mycket större än det vi anat. Han ryckte upp laget rejält och satte den matchavgörande straffen under vidunderligt stor press. Det är vad jag kallar en ledare.

Fabregas sättandes den matchavgörande straffen mot Stoke.

Sist men inte minst så uppges Arsenal komma allt närmare att knyta till sig Christian Eriksen. Eriksen anses vara en av Danmarks mest talangfulla spelare och det sägs till och med att han rekommenderats av självaste Dennis Bergkamp. Det känns dock aningen konstigt med tanke på att vi redan nu har ett överflöd av mittfältare (speciellt offensiva sådana). Vid ett ev. köp av honom så skulle vi ännu en gång vara tvungna att skola om honom till en annan position. Frågan är om han är så bra?

Sedan uppges det att Roma lagt upp ett kontraktserbjudande för Gallas. En Gallas som i sommar blir bosman då hans kontrakt med Arsenal går ut. Nu säger sig dock Wenger vara beredd att skrota policyn om att ge spelare över trettio år endast en kontraktsförlängning med ett år. Det sägs att man erbjudit Gallas en kontraktsförlängning på två år. Det återstå att se om han stannar eller ej.

Det var allt för idag! Hoppas att ni får njuta av denna underbara onsdagskväll. Nytt inlägg imorgon, hörs då!

God eftermiddag. Under förra matchrapporten kom det en hel del intressanta kommentarer och jag tänkte idag bemöta dessa. Jag gör det i löpande text och kommer inte återge vem som skrev vad. Om ni vill kan ni checka kommentarerna (har ni nog ändå redan gjort!) innan ni läser inlägget!

Det är så att vi på senaste tiden visat upp någonting som förra upplagorna av Arsenal har saknat, nämligen kampvilja. Vi ger aldrig upp och då menar jag verkligen aldrig. 07/08 var ett väldigt bra år för Arsenal och med lite mer flyt skulle vi vunnit ligan och gått ännu längre i Champions League. Men det var en händelse som skakade om hela truppen och det var den horribla skadan på Eduardo.

Någonting som inte går att förklara hände efter den specifika olyckan. Innan skadan på Eduardo ledde vi ligan med fem poäng och hade gått till kvartsfinal i Champions League. Men så kom Eduardo-skadan och allt förändrades. Helt plötsligt slutade vi att spela som ett lag och poängtappen kom efter varandra. Fram tills dess hade vi hållt nere gaspedalen totalt och bara flygit förbi motståndarna. Kampviljan var det heller inget fel på. Men så sa det bara bang och allt var förändrat.

Vår säsong tog sig en olycklig törn när Eduardo skadade sig! Här i matchen mot Portsmouth i vintras.

Det handlade inte om några drastiska förändringar, nej nej, men det handlade om att vi helt enkelt började tappa tron. Vi började spela sämre och gav ofta upp när vi insåg att vi inte kunde vända eller vinna matcher. Ett stort undantag var dock vinsten över Bolton (vi kom tillbaka från underläge 2-0 med en man mindre). Men trots den vinsten så saknade vi kontinuitet i vårt spel.

Förra säsongen bör inte ens nämnas. Förra säsongen gav vi ofta upp matcher innan vi ens hade börjat spela dem. Vi saknade allt vad kampvilja står för. När vi låg under med 2-0 sjönk våra huvuden och vi grävde ner ansiktet i händerna. Vi gav upp, vi gav helt enkelt upp.

Men så kommer vi då till årets upplaga av fotbollsklubben (Captain Obvious!) Arsenal. Detta Arsenal vi ser vecka in och vecka ut vägrar att ge upp - vad som än händer. Vi har legat under med 2-0 flera gånger, men har vi någonsin sett nerdragna huvuden och ansikten gömda i händerna? Har vi någonsin sett ett lag som bara skulle ge upp? Har vi någonsin sett ett Arsenal som accepterar en förlust? Svaret är enkelt - nej, det har vi inte.

Arsenal har kämpat tills domaren satt pipan i munnen och blåsit av. Och när vi inte har kämpat har det ändå gått våran väg. Det finns naturligtvis undantag, det finns det alltid (exempelvis då vi tappade 2-0 till 2-2 mot West Ham), men huvudsaken är att kampviljan finns där och det har den funnits hela säsongen. När vi låg under med 2-0 mot Standard Liege i Belgien bet vi bara ihop och gav oss fan i att vända underläget. Det gjorde vi. När vi kunde gå upp i ligaledning vid vinst mot Bolton så låg vi under med 2-0, men gav vi upp? Nej, vi kämpade oss tillbaka till 4-2. När Ramsey skadade sig och alla fick uppleva Eduardo-scenariot om igen var det många som tvivlade. Men detta Arsenal visade prov på någonting vi inte sett på flera säsonger, nämligen en vilja att inte ge upp. Trots att skadan tog enormt psykiskt på spelarna så lyckades man gå och vinna matchen med 3-1, detta efter två väldigt sena mål. De två orden ge upp fanns inte ens i spelarnas hjärnor.

Bendtner gör det han ska - mål.

Oavsett skadorna, oavsett avbräcken, oavsett underlägena, oavsett kritikerna, oavset sågningarna, oavsett det mesta så har vi alltid lyckats komma tillbaka.

Bendtner må inte vara en av världens bästa anfallare, men nog fan har han börjat göra mål på stadig basis. Han har gjort sju mål på sex matcher (Sunderland, Österrike, Stoke, Porto, Hull) och de flesta av målen har varit så kallade skitmål. Men varför klagar vi på Bendtner? Vi har suktat efter en striker som gör de där skitmålen för oss i evigheter. Nu har vi äntligen en som gör dessa skitmål, men ändå så finns det folk som inte är nöjda med honom och klagar på att han antingen inte gör snygga mål eller på att han inte gör mål alls ... liksom wtf?

Campbells bästa dagar må vara räknade, men ändå så visar han med sin erfarenhet att han kan spela på toppnivån. Visst kan vi begära mer honom, men efter flera bra insatser så gjorde han en dålig insats och plötsligt vill folk bänka honom ... för Silvestre?

Almunia må heller inte vara världens bästa målvakt, men vad för alternativ har vi just nu, i detta nu? Ska vi helt slumpmässigt slänga in Mannone och kräva att han ska bära laget? Det kommer bättre tider då vi kan kräva att Almunia ska säljas och en bättre målvakt ska köpas in. Men de tiderna finns inte nu. De tiderna kommer sen .. efter att säsongen är avklarad.

Arshavin har varit långt ifrån sitt vanliga jag och jag är bara en av flera som är missnöjd med honom, men jag är säker på att han åtminstone försöker. Och han står ofta för mycket klipska instick och gör ofta bort försvarare och skapar målchanser. Det finns säkert bättre alternativ ute på marknaden, men så länge Arshavin visar att han försöker och så länge han kan avgöra matcher á la Liverpool/United/Porto(briljerade mot Porto) så kan vi inte vara någonting annat än nöjda.

Jag skulle kunna fortsätta så här i evigheter! Men jag tror ni fattar poängen. Arsenal har inte världens bästa spelare, men vi har ett av världens bästa L A G. Och vad som imponerat mig på sistone är vilket oerhört flyt laget fått med sig. Vi har saknat det är flytet nästan hela säsongen och Chelsea och United har haft med sig Fru Fortuna mycket oftare än oss, men äntligen verkar hon även börja ge oss lite kärlek.

Det lag som vinner ligan har oftast haft mest tur av lagen. Det lag som vinner ligan har sett till att vinna även när de spelat dåligt. Det lag som vinner ligan har helt enkelt sett till att vara bäst när det gäller. Arsenal spelade förfärligt dåligt mot Hull, men nog fan (ursäkta språkbruket) lyckades vi vinna ändå. Arsenal var ständigt tama mot ett tappert Stoke, men nog fan lyckades vi vinna ändå! Trots att vi flera gånger om spelat dåligt, så har vi ändå sett till att åka hem med tre poäng i bagaget. Sådant identifierar mästarlag!

Verminator!

Det blev lite långt, men jag avslutar här. Det jag ville få sagt är vad jag fått sagt. Kom även ihåg att jag aldrig sagt att man inte får kritisera spelare. Det är snarare ett måste efter dåliga matcher, men man får även komma ihåg hur förutsättningarna sett och ser ut, hur omständigheterna förändras och hur laget lyckats i matchen. Så länge vi går vinnande ur striden får spelarna spela hur dåligt som helst.

Jag hoppas på någonting extraordinärt den här säsongen och jag hoppas att ni gör detsamma. Arsenal til I die.

Signaturen afc4evaaar gav mig en rätt klar uppmaning efter förra inlägget:

"du skriv inte en nagelbitare på rubriken igen då blir det en nagelbitare!"

Jag lovar härmed att aldrig mer skriva att det kan bli en nagelbitare. Jag instämmer nämligen till fullo. Satan. Det var en pärs jag sällan upplevt tidigare i mitt liv. Går väl endast att jämföra med den miserabla halvtimmen innan tentaresultatet i Sjukgymnastik 4. Typ.

Några saker jag vill ta upp från matchen:

Ryssen. Herregud, vad bra han är. Målet han gör är ju i princip omöjligt med tanke på hur han tar sig runt den enorma försvararen. Sjukt. Sen att han missade öppet mål femtiotjugo gånger berodde nog mest på planen, som var i klass med Råsunda förra helgen.

Dansken. Herregud, vilken form han har! Målet han gör är ett sådant mål man vill se fler av från vår sida. Ett riktigt skitmål egentligen. Denilson (av alla, helvete vad dålig han är) skjuter ett sinnes vobbelskott som Myhill såklart inte kan kontrollera och Dansken tofflar in 1-2 med sina 52:or.

Campbell. Herregud, vad klantig han var. Först det obegripligt orutinerade agerandet vid straffen, där han alltså hoppar (!) in i Vennegoor von Taskenklemmer of Hesselinks rygg, varpå holländaren såklart faller. Idiot. Ännu klantigare är han när han gör en Shawcross-attack på Hullspelaren som fick utgå. En tiondels sekund senare in i den tacklingen och han kanske klipper båda benen på killen. Om vi ska gnälla på Shawcross ska vi även inse vad vi själv gör när det händer. Campbells tackling är helt och hållet okontrollerad (alldeles, alldeles för hög hastighet) och borde nog i mina ögon resulterat i ett gult + rött, oavsett hur mycket han träffar bollen först. Idiot!

Denilson. Han är inte bra, Oavsett vad och jag och Jokkster har sagt på forumet tidigare. Han är inte bra.

*****

Fick en fråga efter matchen bland kommentarerna. Olle Asp skriver:

"Bendtners mål kan komma sig vara EXTREMT viktigt. Precis som Stoke. Bra lag har tur. Vi är ett bra lag. Tar vi restrerande 3p. kommer vi sämst tvåa. Vad tror du Fektarn?"

Well, om vi vinner resten av våra matcher, så lär vi komma minst tvåa, ja. Särskilt eftersom United och Chelsea har kvar att möta varandra på Old Trafford. Jag tror dessutom att båda lagen utöver denna match kommer att tappa poäng på sina resterande matcher, minst två poäng var.

Det kan bli en ligatitel. Smaka på den en stund, alla. Det kan bli en ligatitel.

God kväll. Det blev tyvärr inget inlägg igår då jag har fullt upp med saker och ting. Det ska dock inte bli några problem gällande inläggen denna vecka. Så, igår fick jag en hel del intressanta kommentarer och Björkman var den första som började spekulera i hur många poäng alla lag skulle ta i de resterande matcherna och hur Arsenal skulle mäta sig med United och Chelsea i slutspurten. Jag blev väldigt intresserad av att "skapa min egen lista" och således ska jag även göra det i dagens inlägg!

Så, hur ser spelschemat för toptrion ut? Jo, på följande vis:
______________________________________________________________________________

Chelsea: Blackburn (b), Portsmouth (b), Aston Villa (h), United (b), Bolton (h), Tottenham (b), Stoke (h), Liverpool (b), Wigan (h)

Arsenal: West Ham (h), Birmingham (b), Wolves (h), Tottenham (b) Wigan (b), Man City (h), Blackburn (b), Fulham (h)

United: Liverpool (h), Bolton (b), Chelsea (h) Blackburn (b), Man City (b), Tottenham (h), Sunderland (b), Stoke (h) 
______________________________________________________________________________

Låt oss börja med Chelsea. Chelsea har ju smått börjat formtoppa trots sina skador på nyckelspelare, men att de skulle vinna alla resterande matcher har jag ändå svårt att se. De kanske slipper förluster, men poängtapp lär komma förr eller senare. Så här många poäng tror jag att Chelsea tar:

3 poäng: 5 stycken trepoängare (Blackburn, Portsmouth, Aston Villa, Bolton, Wigan)
1 poäng: 3 stycken enpoängare (United, Tottenham, Stoke)
0 poäng: 1 förlust (Liverpool @ Anfield)

Jag tror att deras kommande formtopp håller i sig ett tag och att de vinner tämligen enkelt mot svåra bortamotstånd som Blackburn och Portsmouth. Sedan tror jag att Aston Villa är så pass tröttkört så att Chelsea vinner över dem. United på Old Trafford kan gå hur som helst, men det luktar kryss. Sedan tror jag Stoke överraskar Chelsea och får med sig ett kryss på Stamford Bridge. Jag tror även Liverpool (hur dåliga de än är just nu) skulle något överraskande lyckas vinna mot dem.

Chelsea har just nu 64 poäng med nio matcher kvar att spela. Om poängskörden skulle se ut som ovan skulle det resultera i 18 poäng vilket skulle få dem att sluta på totalt 82 poäng.
______________________________________________________________________________

Låt oss fortsätta med att titta på United. United har en av världens bästa strikers i Rooney och så länge han är frisk kan vad som helst hända. Dessutom börjar man se allt starkare ut och de har minst lika stor chans som de andra två lagen att vinna ligan. Så här tror jag Uniteds poängskörd kommer att se ut:

3 poäng: 4 stycken trepoängare (Liverpool, Blackburn, Sunderland, Stoke)
1 poäng: 3 stycken enpoängare (Chelsea, Tottenham, Bolton)
0 poäng: 1 förlust (Manchester City)

Jag tror att United har ett vasst lag så länge Rooney är frisk och om de så vill sig så kan de ta mycket mer poäng än jag angett här ovan. Det svåra med United är dock att de är svårbedömda. Jag tror att de lyckas vinna över Liverpool och även vinner bortamötena mot Blackburn och Sunderland. Däremot så tror jag de förlorar mot ett riktigt revanschsuget City samt får med sig bara en poäng mot Chelsea och Tottenham. Tror även Bolton har en perfekt chans att stjäla poäng hemma på Reebok Stadium.

Manchester United har just nu 66 poäng och skulle med poängskörden ovan dra in 15 poäng. United skulle i så fall sluta på exakt 81 poäng. 1 poäng mindre än Chelsea.
______________________________________________________________________________

Och så kommer vi då till vårt kära Arsenal. Jag har redan förutspått våra resterande matcher i detta inlägg och hittills har det väl sett sådär ut gällande min tippning på resultat. Hur som helst så tror jag vi får följande poängskörd:

3 poäng: 6 stycken trepoängare (West Ham, Birmingham, Wolves, Wigan, Blackburn, Fulham)
1 poäng: 2 stycken enpoängare (Tottenham, City)
0 poäng: Inga förluster

Jag har svårt att se att Arsenal ska förlora mot lag som West Ham, Wolves och Wigan, men däremot lär både Birmingham (aningen överskattade) och Blackburn kunna skapa problem. Jag tänkte länge över detta och jag tror snarare att vi vinner mot City och tappar poäng mot något av lagen som jag nämnde tidigare. Men då blir ändå poängskörden detsamma.

Arsenal har just nu 64 poäng och skulle med poängskörden ovan dra in 20 poäng. Detta skulle få Arsenal att sluta på 84 poäng. 2 poäng före Chelsea och 3 poäng före United.

______________________________________________________________________________

Visst må jag vara Arsenal-supporter, men här ovan har jag försökt att vara så neutral som möjligt. Det stora hotet är i mina ögon Chelsea.

Chelsea verkar ha fått igång tåget och de kommer att bli hyperfarliga i slutspurten. Dessutom ligger de i täten med hela tre poäng om de lyckas vinna sin match som de har kvar att spela. Detta då de har en match mindre spelad än både United och Arsenal.

Trots skadorna har Chelsea bredast trupp och de har väldigt många som kan göra mål av ingenting (Drogba, Anelka och en Malouda i toppform). Tyvärr måste jag säga att Chelsea ser starkare ut och har en större chans att vinna än Arsenal, men däremot har Chelsea kvar väldigt tuffa bortamöten mot både United och Liverpool som kämpar för en fjärdeplats.

När jag tittar över mina listor här ovan känns det mer som om Chelsea även dem lyckas håva in 20 poäng vilket göra att de slutar på samma poäng som Arsenal. I sådana fall skulle målskillnaden avgöra och just nu ligger vi fyra mål bakom Chelsea. Eftersom vi har gjort fler mål än dem räcker det med att ligga på samma målskillnad som dem. Frågan är om det verkligen kan bli en fråga om målskillnad, vem vet?

Well, ni är gärna att välkomna att komma med era åsikter i kommentarspåret! Vad tror ni? Ser mina listor logiska ut? Vilka vinner PL?

P.S Shahriar och Michael Jonsson, jag tar era frågor/påståenden i morgondagens inlägg!

Wow! Ni vet när man ska springa en mil, närmar sig mål och ser finishen runt krönet? Ni vet när man närmar sig mållinjen och vet vad som väntar? Ni vet när man kastar sig över mållinjen och segar ner på gräset bredvid? Ni vet hur slutkörd man känner sig då? Så slutkörd är jag just nu.

Jag tror vi alla satt, stod eller låg ner och bara väntade på att få ut våra aggressioner. En poäng mot fucking Hull? En poäng mot ett motstånd som bara hade tio man på plan halva matchen? En poäng mot Hull som mycket troligtvis kunnat krossa våra titeldrömmar?  Hur fan kunde det ha gått till? Varför? Varför tappa poäng, NU?

Vi väntade, väntade och väntade, men vi väntade förgäves. Jag hade redan bestämt rubriken på matchrapporten. Den skulle heta One of those days... och jag skulle vara sjukt deprimerad vid skrivande tillfälle.

Spelet var skit, motivationen var skit, målchanserna var skit - ja, allt var skit. Arsenal började först pressa Hull i matchminut '66 (samma ögonblick då Walcott kom in) och då kom man inte med någonting farligare än ett misslyckat skott av Arshavin. Pressen stannade av och vi skapade knappt någonting alls. Vi såg tama, lama och omotiverade ut. Var fanns gnistan, motivationen, drömmen om en titel och allting annat som skulle ha funnits där?

Matchuret tickade mot sitt slut och vi alla satt och väntade på att domarjäveln skulle blåsa i den där förbannade pipan. Vi väntade på att döma ut domarens insats och vi väntade på att kritisera spelarnas insatser. Men, men, men så kom den där förbannade dansken in i matchbilden. Då kom Nicklas Bendtner, 22 år, med ett av de finaste skitmål jag någonsin sett. Då frälste Nicklas Bendtner, 22 år, alla arsenalfans runtom i världen.

Min bloggkollega fektarn frågade både sig själv och er om det skulle bli en ny nagelbitare. Jag tror att det var en nagelbitare fram tills matchminut '89. Fram tills dess så kändes det som om vi hade någon sorts chans, men när Hull-spelarna började dra ut på tiden så kändes det kört. Då kändes det som om vi aldrig skulle lyckas få till någonting. Hull-spelarna maskade så mycket de bara kunde och när väl Arsenal lyckades sno åt sig bollen så skapade man ingenting. Det var en nagelbitare, javisst, men de sista sex minuterna hade vi nog redan accepterat 1-1. Det hade inte Nicklas Bendtner.

Denilson som varit svag hela matchen valde att dra iväg ett mycket desperat skott från 30 meter. Denilson trodde nog aldrig att den skulle gå in och det gjorde den heller inte. Men den var välplacerad (på mål) och den var hård och det räckte för att Myhill skulle släppa en retur rakt ut i banan. Där var den ständigt kritiserade Bendtner vaksam och drog på någon sorts halvvolley in bollen bakom Myhill. 2-1, eller rättare sagt 1-2. Glädje, extas, eufori, lycka!

Jag väljer att stanna här. Det finns ingenting speciellt att skriva om den match som utspelade sig under nittio matchminuter. Det finns dock en hel del att skriva om den match som utspelade sig efter dessa nittio matchminuter. Bendtner såg ännu en gång till att frälsa oss och han är idag, imorgon och nästa vecka anledningen varför vi fortfarande kan hoppas på en ligatitel. Tack Nicklas, tack!
______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:

Almunia (6,5/10) - Kan inte göra någonting åt straffen då den är för bra slagen. Är i övrigt stabil, precis som han varit på sistone.

Sagna (6,5/10) - Jag tycker han var bättre i den här matchen än han varit i de senaste matcherna. Håller tätt defensivt (precis som vanligt), men var aningen mer aktiv i det offensiva.

Campbell (6/10) - Gör sin sämsta (för grovt ord) match i Arsenal-tröjan hittills (den här säsongen dvs). Olyckligt vid straffsituationen då han inte gör så mycket fel. Detta då JVoH rent ut sagt slänger sig på honom. Är i övrigt väldigt klok i sitt spel. Betyget hamnar mellan 6 och 6.33.

Vermaelen (7,5/) - Vår bäste spelare på plan tillsammans med Clichy och Diaby. Gör som vanligt ett djurjobb där bak och ser alltid till att ge Campbell och andra spelare understöd.

Clichy (7,5/10) - Det här är den Clichy vi är vana att se! Det här är Clichy från 07/08! Killen presterar och killen presterar väldigt bra för tillfället! Jättehot i offensiven med sin snabbhet på kanten och tät i defensiven!

Nasri (6/10 - utbytt i matchminut '76) - Var tyvärr inte lika dominant som mot Porto, men var fortfarande bra. Blir dock ett underbetyg på honom (kanske lite oförtjänt), men jag är hård i bedömningen.

Denilson (5/10) - Har börjat förlora alldeles för många närkamper och blir alldeles för enkelt bortknuffad. Denilson måste lägga på sig lite muskler tills nästa säsong om han skall kunna utmana Diaby om platsen bredvid Song och Fabregas.

Diaby (7,18/10) - Spelade enligt mig riktigt bra. Hans spel är inte allra märkvärdigast, men han sköter balansrollen på mittfältet alldeles utmärkt. Vinner dessutom många viktiga närkamper! Kan dock bli lite för egoistisk då och då.

Eboue (7,21/10 - utbytt i matchminut '66) - Spelade ännu en gång riktigt bra! Ett riktigt hot i offensiven och en spelare som vågar bryta mönstret gång på gång. Synd att han inte kom till något bra avslut bara!

Bendtner (7,8/10) - Han får det höga betyget enbart på grund av det avgörande målet. Så viktigt var det!

Arshavin (6/10) - Var bra i första halvlek, men sjönk riktigt mycket i andra. Missade dessutom ett par riktigt smaskiga lägen. Sett över hela matchen får han en sexa.

Walcott (6,7/10 - inbytt i matchminut '66) - Gjorde ett riktigt bra inhopp. Hans snabbhet avlönade sig nästan direkt då Arshavin fick ett gyllene läge att sätta 2-1. Fortsatte vara ett riktigt hot i offensiven under resterande delen av matchen.

Eduardo (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '76)

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Vermaelen - En gigant i försvaret!
• Clichy - Clichy är tillbaka i storform och han är hiskeligt bra!
• Bendtner - Målet som han satte i matchminut '93 är anledningen varför hoppet fortfarande lever.

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Denilson - Måste biffa upp sig rejält!

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte bort att ni kan få sova över hos Markuzen eller Björn om ni är i Göteborg och festar. Markuzens (en läsare) fyllesamtal förgyllde min kväll och när han läser detta imorgon kommer han nog inte att minnas någonting. Han ville nämligen ha en liverapport av mig under matchens gång och istället för att se till att hålla sig uppdaterad söp han sig full. Hans glädje när han ringde mig och fick veta att vi vann med 2-1 miste inga gränser. Jag tror alla på den där festen blev tysta under under de sekunder han skrek ut sin glädje. Grattis Markuz!

För att vara lite mer seriös bör vi inte glömma borta att vi faktiskt ligger i delad serieledning för tillfället! Chelsea och Arsenal ligger på samma poäng (Chelsea leder pga bättre målskillnad och har dessutom en match mindre spelad) och United ligger en poäng efter med en match mindre spelad.
______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Ja, det går inte att sammanfatta den här kvällen med ord. Bendtner är kung och om han fortsätter så här så kommer han att bli älskad av allt och alla. Låt oss nu hoppas att Fulham fixar åtminstone lika mot Manchester United imorgon! Annars så ska jag nu belöna mig själv med en skön sömn. Tack för mig, hörs imorgon :)