Senaste blogginläggen

Hemskt. Horribelt. Pinsamt. Löjligt. Onödigt. Det finns tusentals ord att beskriva dagens match med och det finns ännu fler ord att beskriva den situation vi befinner oss i just nu.

Det finns så många att skylla på. Det finns så många som förtjänar att bli sågade ned till fotknölarna. Det finns så många anledningar att ogilla dagens resultat. Domaren, Almunia, Birmingham, filmningar, ineffektivitet, skador och mycket mer.

Jag hatar att behöva säga det, men det ser ut som St Andrew's Stadium kan ha förstört våra titeldrömmar andra gången i rad. Sist vi var där vet vi alla vad som hände. Nu upprepades nästan allting, bara på ett annorlunda sätt. St Andrew's Stadium är och förblir en skräckarena för oss.

Jag vägrar fortfarande tro att vi blev rånade på två poäng. Det kändes som en seger, det var på väg att bli en seger, ja, det var t.o.m en seger. Men precis som alltid - när det gäller Arsenal - så ska någonting komma i vägen och ge oss en käftsmäll. Bara för att.

Scener man helst glömmer. Foto: Bildbyrån.

Om Arsenal skulle varit Chelsea eller United skulle det som hände idag aldrig ha hänt. Om vi hade varit Chelsea hade det där målet antingen kommit tidigare eller så hade det varit vi som gjort målet. Om vi varit United skulle vi ha hållt undan och satt ett par mål i slutminuterna bara för att öka på vår målskillnad. Men vi är varken United eller Chelsea. Vi är Arsenal.

Vi är ett Arsenal som har en vana att släppa in sena mål, oavsett om vi leder eller ligger under. Vi är ett Arsenal som tänder hoppet för att släcka det igen. Vi är ett Arsenal som gör det svårare än vad det egentligen skall vara.

**

Det känns oerhört tungt i skrivande stund, men jag tillhör en av få som fortfarande är optimistiska. Vilka här trodde seriöst att vi skulle vinna alla resterande matcher? De får gärna räcka upp en hand. Vem här trodde att vi skulle rada upp tretton (13) raka ligasegrar? Det kunde inte ens The Invincibles ställa till med och det skulle årets upplaga aldrig ha klarat av heller.

Det känns naturligtvis deppigt och plötsligt är vi hela fyra poäng bakom United. Men jag tror att en stor majoritet har tänkt sig att vi förr eller senare skulle kryssa. Om vi då teoretiskt sett tänker oss att vi vinner mot det lag vi tänkt kryssa emot, hur ser chanserna ut då? De flesta tror nog att vi kommer att kryssa mot antingen Manchester City eller Sp*rs. Men säg att vi vinner alla resterande matcher, visst måste vi ha en chans då?

Allt beror naturligtvis på Manchester United och Chelsea och bägge lagen ser för tillfället förfärligt starka ut. Om vi ska ha den minsta av chanser måste de börja tappa poäng och det redan under nästa omgång. Men de kommer att tappa poäng. Det finns inte en enda chans att något av lagen vinner alla resterande matcher, speciellt då de möter varandra. De kommer att tappa poäng, men frågan är om de kommer att tappa tillräckligt mycket?

Jag är säker på att flera av er har släckt ljuset, övergett hoppet och accepterat ännu ett år utan en ligatitel. Men gjorde vi inte exakt det när Chelsea krossade oss på Emirates? Gjorde vi inte exakt samma sak när vi kryssade mot Villa och förlorade mot både United och Chelsea? Har vi inte gjort exakt det flera gånger under den här säsongen?

Det känns smått absurt att skriva att vi ska ta hem ligatiteln i skrivande tillfälle, men hur många gånger har vi inte kommit tillbaka och motbevisat alla? Hur många gånger har inte hoppet varit ute och plötsligt kommit tillbaka? Det finns inte en enda anledning att tro att allt helt plötsligt skulle vara över. Chanserna har naturligtvis minskat, men så länge det finns en chans så finns det även ett hopp.
______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:

Almunia (3/10) - Hans sämsta insats hela den här säsongen. Kan ha varit en av hans sämsta insatser någonsin. Vad höll han på med under hela matchen, seriöst? Han gjorde så många misstag att det skulle ta flera dagar för mig att skriva ner alla här. Superlågt betyg. Det förtjänar han.

Sagna (5,5/10) - Var godkänd, men inte så mycket mer. Kom upp i många anfall, men precis som vanligt så höll de flesta av hans inlägg allsvensk klass.

Campbell (6/10) - Var en av få som faktiskt var bra. Ändå får han bara en sexa, vilket säger det mesta. Hans erfarenhet talar på plan och hans positionering är riktigt bra, men det finns mycket som man även kan klaga på.

Campbell spelar stabilt, men vi saknar fortf. Gallas. Foto: Bildbyrån.

Song (6,5/10) - Gjorde inte ett superbt jobb, men arbetade på väldigt bra och var åtminstone ljusår bättre än vad Silvestre skulle ha varit.

Clichy (6,5/10) - Löpte som en jag vet inte vad ännu en gång. Delaktig i många anfall och var dessutom bra med i defensiven, när han väl höll sig där.

Fabregas (6/10) - Fabregas gör aldrig en dålig match, men visst kan han göra mindre bra matcher. Idag var en sådan. Trots han passning till Nasri som letade sig förbi/lurade minst åtta Birmingham-spelare var hans passningsspel inte på topp idag.

Denilson (5/10) - Inte bra nog idag heller. Vinner för få närkamper och är inte stark nog. Har ett fantastiskt skott inom sig, men vågar inte skjuta, någonting han bör göra oftare.

Diaby (8/10) - MOTM utan tvekan. När alla andra får runt 5-6 får Diaby 8 och det visar hur överlägsen han var sina lagkamrater idag. Gjorde bort B'ham-spelarna gång på gång och skapade många farliga anfall. Var oerhört duktig idag, tyvärr räckte det inte till.

Rosicky (5,5/10 - utbytt i matchminut '68) - Nja, varken bra eller dålig.

Bendtner (4,5/10) - Efter ett par mycket fina insatser på sistone gjorde han en dålig match rakt igenom. Om vi ska ha en chans i CL och PL måste han börja hitta den formen han haft på sistone. Idag var han alldeles för tam.

Walcott (5/10 - utbytt i matchminut '68) - Gjorde en dålig insats, finns inte så mycket mer att säga.

Arshavin (6,5/10 - inbytt i matchminut '68) - Gjorde ett bra
inhopp, men skulle ha satt 2-0. Han kommer gräma sig över den missen
ett tag.

Nasri (7/10 - inbytt i matchminut '68) - Gjorde det fantastiskt när han gjorde 1-0 till Arsenal. Förutom det var han mycket delaktig och förändrade matchbilden mycket.

Nasri börjar hitta storformen, men frågan är om den kommer för sent? Foto: Bildbyrån.

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Diaby - var utan tvekan vår bäste spelare på plan.
• Nasri - hans inhopp höll på att avgöra matchen åt rätt håll. Tyvärr räckte inte hans fina insats.
• Clichy - gjorde inte en superb insats, men efter ett bar finare insatser på sistone är han värd en plats här.

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Almunia, Almunia, Almunia.
• Almunia, Almunia, Almunia.
• Almunia, Almunia, Almunia.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Glöm inte bort Champions Leauge. Vi är i kvartsfinal och har en superb chans att nå final om vi klarar av att göra "det omöjliga" genom att slå Barcelona.
______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Låga betyg idag, men det skulle det blivit t.o.m om vi vunnit. Det var alldeles för många som var för dåliga idag och för att vinna sådana här matcher behövs något extra. Idag saknade vi det.

På väg hem så tittade jag igenom gamla highlight-videos på laptopen. Jag såg en RvP som briljerade och gjorde mål på de målchanser han fick. Han behövde inte 5231 målchanser att sätta en balja, han behövde bara en, max två. Jag såg även en Mannone briljera mot Fulham. Nu spelade han mycket sämre efter den matchen, men faktum är att han räddade tre poäng åt oss den dagen. Tänk om vi skulle haft en frisk RvP och en målvakt som spelade lika bra som Mannone gjorde mot Fulham. Då skulle vi utan tvekan ligga först nu, det är jag stensäker på.

Jag ska inte hitta på bortförklaringar, men jag kan inte låta bli att inte vara deppig ikväll. Hoppet lever än, det har inte slocknat, men just nu lyser det alldeles för lågt. Om Arsenal kan ta igenom sig ännu en motgång återstår att se. Jag hoppas, ni hoppas - vi alla hoppas. Oavsett vad som händer så kommer vi att älska Arsenal och i slutändan så kommer kärleken aldrig att dö ut. Men kärlek är inte bara guld och gröna skogar. Kärlek är smärta, rädsla och oro också. Men fråga er själva en dag som denna vad vi vore utan kärleken. Svaret? Ingenting.

Det är ju de här sista skälvande veckorna vi går och längtar efter. Vi hoppas att vi ska vara med, vi hoppas att Arsenal inte ska drabbas av stora skälvan och att rätt spelare skadas vid "rätt" tillfällen. Vi hoppas att domaren ska vara oss nådig och att spelet ska se snyggt ut. vi hoppas att stämningen på emirates ska lyftas tvåhundrasextiotre snäpp och vi hoppas att just våra klagomål ska susa igenom tv-skärmen raka vägen till Wengers öron så att han kan rätta till laget det lilla som just du kunnat se.

Så är det att vara supporter, att leva på hoppet. Därför är det så underbart skitjobbigt att vara supporter just nu, för vi är där. Vi har chansen - till en dubbel, och till syvende och sidst är det precis som ramsan säger, "how did we get there, we don´t know, how did we get there, we don´t care" för det är just nu det gäller. Imorgon gäller just nu på St. Andrews i Birmingham, detta fort där Alex McLeish´s män bara släppt in tio mål hittills under säsongen. Det är mästarklass på det. Vi ska vara glada att de inte är lika vassa framåt med bara 15 gjorda på 15 matcher.

Men Arsenal har inte längre råd att ta lättare på några matcher, nu är det en balansakt på knivseggen, borta är förhoppningarna att vi inte skulle skämma ut oss och kanske kunna knipa en fjärdeplats som yttrades inför säsongen. Nu är det andra krav, fler och fler börjar snacka om ligatitel, inkusive jag, men jag vet också att ju högre du klättrar, ju ondare gör det när du faller, så jag står still och håller i stegen ett tag till medans ni klättrar upp och berättar för mig hur det ser ut därborta i El Dorado.

Vermaelens frånvaro imorgon är oroväckande och införsnacket handlar mycket om att Wenger kommer att starta med Silvestre och Campbell. Aj, aj, det bådar inte gott. Vi kommer kanske, kanske undan med det, men inte fan är det mästarklass på det backparet. Låt Song ackompanjera Campbell och Denilson ta hand om det defensiva mittfältet. Det bör räcka om offensiven gör sitt.

Stockholm imorgon, såg några bilder på tv som var oroväckande snöiga, får hoppas att det bara var dålig bild. Nu har man ju vant sig vid våren, fan ska till att plocka fram vinterjackan igen.

Var i Köpenhamn igår och kollade Heaven 17, de gamla 80-talshjältarna. Visst håller låtmaterialet fortfarande även om inte en enda av låtarna skulle kunna bli en hit idag. Men vad gör det, när man är fast i plink-plonk träsket och myser åt coola basslingor och megablonderat hår.  

Får se om det blir någon blogg imorgon, ska försöka om det går om jag hinner innan match.

God eftermiddag. Så, vart ska man börja? Jag tänkte att vi börjar med det bästa först och det bäst idag har jag hittat på ett större arsenalforum. I en tråd där så berättar en person med användarnamnet 2ndGenerationInvincibles följande. Tro mig, det är värt att läsa! Det absolut bästa är ju allting, men jag gillar det RvP säger om Fabregas:

He owes a lot to Wenger. We all do. Cesc loves Arsenal maybe more than me. And he has been asked by teammates too. When does he feel like going back to Spain? Not for a long time. We believe Cesc came to Arsenal because he felt more loved here than Barca and you can see his passion for Arsenal. Remember Tottenham at home? Hahaha.

Det är sådant man gillar älskar att höra. Och när jag läser allt annat så längtar jag bara ännu mer efter att se en frisk RvP. En frisk RvP kan förstöra lag på egen hand och fram till hans skada inträffade var han världens näst bästa anfallare enligt statistiken. Jag skulle mer än älska om han lyckades bli frisk tills matchen mot Sp*rs. Det vore bara så himla ... kungligt om han blev inbytt och avgjorde hatderbyt. Det skulle få mig att må bra i flera veckor. Men hur som helst, han är på bättringsvägen och skall vara tillbaka i träning med Gallas nästa vecka.

Nu väntar dock Birmingham och precis som Fektus McMektus så är jag väldigt orolig inför matchen. Det finns många som pratar om enkel seger pga B'hams formsvacka, men i Premier League finns det ingenting som heter enkel seger, speciellt inte på förhand.

Jag är snarare rädd. Vi kommer att med största sannolikhet placera Campbell tillsammans med Silvestre i försvaret och ja ...... ni hör ju redan nu hur den kombinationen klingar i era öron. Som tur är kommer vi bortsett från det med bästa möjliga trupp, om vi räknar bort RvP så klart.

Silvestre kommer med största sannolikhet att få spela. Hur det går med honom på plan återstår att se.

Jag vet inte vem som satt ihop denna startelva, men detta är även enligt mig den bästa startelvan som vi kan ställa upp med. Den startelvan är enormt smaskig. Jag skulle inte vilja spela i ett lag som möter alla dem spelarna på samma gång. Att sedan ha en bänk med t.ex Walcott, Bendtner/Eduardo, Rosicky, Campbell, Denilson/Ramsey, Gibbs och Fabianski är ju inte lite sjukt? Well, vi får hoppas att alla är friska och spelklara tills nästa säsong.

Inför matchen mot Birmingham har Wenger pratat lite om Eduardo och hans återkomst till arenan där han lite mer än två år sedan råkade ut för det horribla benbrottet:

I have not spoken to him yet about that, but it will certainly have a weight in his mind. That is part of a career as well, to show you have that mental strength to deal with those kind of situations and Eduardo has a lot of mental strength - he can deal with that. Overall we want him to come back there and just win our game. That is the only way you can deal with that situation.

Personligen är jag säker på att han klarar av det. Han har redan kommit så här långt och just nu går han in fullt i närkamper. Däremot kan ju en hel del minnen återväckas, men det ska inte vara några problem. Den största frågan är om han ens får spela. Just nu har vi ju Walcott och Eduardo som tävlar om vem som blir inbytt först.

Eduardo är ju annars ett litet frågetecken just nu. Han är inte bra nog att starta, men för att bli bra nog för att starta så behöver han starta. Dessutom har han inte visat sig vara en supersub precis. Just nu befinner han sig i något sorts vakuum där han inte riktigt vet hur hans framtid i Arsenal ser ut. Om ryktena stämmer om Chamakh (vilket det med största sannolikhet gör) så kommer vi att ha hela nio stycken spelare som spelar som anfallare nästa säsong. NIO! Det finns bara tre platser i anfallet och vi kommer att ha nio spelare som kämpar för att få spela där.

Men ja, vår trupp är aldrig skadefri och därför kommer det vara bra med ett extra brett anfall, men det gör mig lite orolig ändå. Nio stycken spelare är några för många. Det återstår att se Eduardos öde, men jag är säker på att han stannar och kämpar sig tillbaka. Han är trots allt inte så pass dålig. Men just nu är han tyvärr inte bra nog för att starta.

Eduardo - bra nog för att starta?

Wenger har följande att säga om Chelsea samt titelstriden:

They have a mental disadvantage and maybe a physical advantage in the longer run. I know how hard it is to get over a disappointment like they faced in the Champions Leauge, so the two points they dropped at Blackburn could have been down to that.

To be perfect, it is important we focus on our performances. We needed some help from the other teams, but we know even that only now works if we are consistent and keep our momentum.

Sist men inte minst kan vi då passa på att prata lite om titelstriden. Vi har enligt många det enklaste schemat kvar och många (inklusive jag) har tippat Arsenal som slutsegrare lite då och då. Fektarn uttryckte sin oro kring det i dagens inlägg och jag måste säga att även jag måste göra det, trots att jag själv valt att tippa Arsenal som slutsegrare för någon vecka sedan.

Jag vågar inte göra det längre. Fr.o.m nu tänker jag låta andra spekulera hej vilt, men personligen vågar jag mig inte på en chansning. Jag tycker att vi ligger i förarsätet, trots Uniteds ledning. Detta på grund av att jag anser att United har ett helvetiskt schema kvar. Helvetiskt är väl att ta i, men att möta Chelsea, Tottenham, Manchester City, ett formstarkt Blackburn och ett mer än okej Stoke är extremt svårt.

Samtidigt betyder det där förarsätet ingenting just nu. Det lag som är mest kontinuerligt kommer att vinna. Om det är Arsenal, United eller Chelsea återstår att se.

Men, det var allt för idag. Eftersom jag ska upp/ner/åt sidan till Stockholm extra tidigt imorgon så kommer det tyvärr inte komma upp en inför-rapport från min del. Däremot kommer en matchrapport sent på kvällen. För er som också ska se matchen på O'learys så får ni gärna hälsa om ni ser mig! Sist men inte minst vill jag ha lite diskussion i kommentarfältet och dagens QOTD är därför följande:

Finns chansen till en ligatitel kvar om vi tappar poäng mot Birmingham? Varför/Varför inte?

Skrämmande långt uppehåll från min sida. Skäms lite inombords, men samtidigt ska man vara i tillräcklig personlig harmoni när man skriver något för att det ska kunna uppskattas. Alternativt bör jag vara grovt bitter eller nedstämd, men är det ett mellanting, som nu, så sitter jag med noll kreativitet.

Nog om mig. Arsenal, var det.

På forumet har en tråd skapats där man via BBC's hemsida kan göra sin egen slutspurt och få en sluttabell. I stort sett samtliga, förutom Darth Vaders återupplivade tvillingsjäl, Jokkster, har fått Arsenal i topp.

Det skrämmer mig.

Helt plötsligt har alla fått det till att vi, Arsenal, skulle vara den stora favoriten. Jag har tagit upp det tidigare vid något tillfälle. Vi har det enklaste schemat och ska i princip torska max fyra poäng på de sista matcherna.

Detta medan ett lag som de röda fåntrattarna (plus de gröngula på läktaren) radar upp segrar som på bandet i Tomtens julverkstad. Trots till synes tuffare schema.

Det skrämmer mig.

Chelsea känns inte längre som ett hot. De är inte bra för tillfället (även om de slog ett, öh, mindre bra Pompey häromsistens). Något säger Fektus McMektus att det blir en enkel Unitedseger på Old Trafford.

Det skrämmer mig.

*****

Birmingham borta på lördag. Måste vinnas, annars är ligan lika förlorad som Pompeys PL-plats. Vidrigt.

*****

Fnular på min berättelse. Den kommer, var så säkra.

*****

Våffeldagen igår torsdag. Firades med pannkakor.

Undrar förresten vem i Arsenal som kan trycka flest pannkakor? Min röst hamnar på Fabianski. Vem tror ni trycker flest vid en eventuell tävling?

Pat Rice är utom tävlan.

Tjenare! Då är man äntligen tillbaka. Anledningen varför det inte kommit några blogginlägg är nämligen på grund av att jag varit i London i två dagar. Vad jag gjorde i London får ni läsa i nästa nummer av Kanonmagasinet! Det var hur som helst hur roligt som helst och jag lär inte glömma den resan på ett väldigt bra tag. Men nu till dagens inlägg!

Jag ser att peripetie börjat bli aktiv igen efter ett litet uppehåll och det är alltid kul. Det ultimata vore ju om alla vi tre (Ahldén, jag och Fektarn) kunde komma med så många inlägg som möjligt, men tyvärr är ju tid ett stort problem för alla oss tre. Jag är dock lika aktiv som vanligt och fortsätter med ett inlägg (vid vissa tillfällen två!) per dag!

När jag vaknade på hotellrummet igår så satte jag på radion (närmare sagt talkSPORT) och hörde hur programledarna pratade om ett citat gjort av Arshavin. Supportrar kunde ringa in och yttra sin ställning och det fanns både arga och lyckliga inringare (vad säger man?). Det hela kretsade sig kring denna artikel.

Redan när man märker att det är The Sun artikeln kommer ifrån bör en liten varningsklocka ringa. Hur som helst gjorde denna artikel och citatet från Arshavin många upprörda och den ena programledaren i radioprogrammet gick till skarp attack då han rent ut sagt skrek att Arsenal inte skulle vinna någonting om Arshavin höll på att komma med sådana utsagor. Någonting inom mig säger mig att han var en sp*rsanhängare.

Hur som helst, Wenger sade idag följande på den officiella hemsidan:

I did not read that [interview]. I think it was an old interview which has come to surface again in some newspapers who had a problem to find some news. It was a very old interview after the injury of Robin Van Persie, and we panicked a bit. It is not a recent interview.

Om jag inte missminner mig så kommer även jag ihåg att Arshavin ska ha sagt något liknande vid ungefär det tillfälle Wenger angav. Dessutom ska hans uttalande ha kommit från en rysk tv-kanal och vi alla vet hur det är när engelska tabloider ska använda sig utav östeuropeiskt material. Det blir väldigt ofta så att sammanhanget utesluts och vi (läsarna) får aldrig riktigt veta frågorna som ställdes, varför och var intervjun gjordes och mycket mer som är nödvändigt att veta när man läser sådant här.

Arshavin har en vana att säga exakt vad han tycker om allt och alla!

Det är naturligtvis aningen oroande ifall han nu skall ha sagt det nyligen, men jag har svårt att tro det. Vi låg tvåa (nu trea) enbart två poäng efter Manchester United när detta skall ha sagts. Någonting säger mig att det här inte stämmer, trots att Arshavin är och alltid kommer att vara en frispråkig figur.

Nästa match mot Birmingham är extremt viktig och jag längtar verkligen efter den. Dessutom är jag verkligt imponerad över att varenda tränare, spelare och supporter verkar förstå att den matchen är den viktigaste just nu. Alla spelare vägrar prata om matchen mot Barcelona och så fort en fråga om den matchen uppkommer så väljer man att svara genom att säga att fokus helt och hållet ligger på Birmingham.

En spelare som med största sannolikhet kommer att starta är Sol. Jag trodde verkligen inte det, men Wenger bekräftade idag att han kommer att starta:

I will pick him [Sol] for the next game because for me the next game is an important one. I don’t consider Barcelona for the next game. At the back we need to be solid to win this game [at Birmingham]. We fight the whole season to be in there and this is a priority. I believe my players are very intelligent and if we were distracted it would mean we were not [intelligent]. The best way to prepare for Barcelona is to win the game before.

Dessutom pratar Vermaelen om hur viktig denne Sol är:

I can learn a lot from Sol. He speaks a lot on the pitch and for young players and a young team it is important to have somebody with a lot of experience who talks a lot on the pitch.

Detta bevisar ännu en gång hur viktig matchen mot Birmingham är. Dessutom måste jag erkänna att vi har lite tur då vi möter Birmingham under en period där de går igenom en svår formsvacka. Birmingham bör trots det inte underskattas. Om vi får ett mål i baken måste vi helt plötsligt göra två och om vi får två mål i baken måste vi göra tre. Detta på bortaplan. Därför är jag extremt rädd inför den här matchen. I en tid då minsta lilla misstag kan avgöra hela våran säsong så är varenda steg, varenda närkamp och varenda målchans extremt (extremt x9999) viktig.

Goda nyheter har även kommit in gällande RvP. Han kan tydligen vara matchfit inom två veckor, vilket gör att han kan bli tillgänglig för hela åtta matcher. Wenger säger att man inte bör vänta sig mirakel och jag håller med honom i det långa loppet, men däremot tror jag att vi kan vänta oss ett eller annat piggt framträdande de första två-tre matcherna (om han får spela).

RvP - snart tillbaka i en television nära dig!

När spelare varit borta så länge och äntligen får spela så brukar de oftast ha en extra stor adrenalinkick som gör att de spelare väldigt bra de två-tre första matcherna. Men efter detta så brukar denna kick försvinna och spelaren återgår till normalt tillstånd. Min beskrivning är inte den bästa, men jag tror att ni alla förstår vad jag menar.

Låt oss leka lite med tankarna. Tänk om Arsenal går vidare till semifinal i Champions Leauge och RvP avgör mot Inter/CSKA Moskva med en underbart placerad frispark. Hur gigantiskt vore inte det?

Dessutom kan vi rapportera att Arsenal vunnit säsongens andra titel. Första kom då herrlaget vann Emirates Cup. Andra kom under tisdagen då damlaget vann London County Cup Final mot Millwall genom att krossa dem med hela 6-0. Grattis till damerna!

Det var allt för idag. Tack för att ni läser bloggen och vi hörs redan imorgon!

There are three teams in the race and it is down to the team who are the most consistent. We can only focus on our own performances. We know our route has to be perfect. To be perfect it is important we focus on our performances. We need some help from the other teams, but we know that will only work if we are consistent and keep our momentum. We have created a fantastic momentum and we have created a great belief within our squad. The consistency of our run is the most important.

I avvaktan på helgens nästa match mot Birmingham får man hålla sig till godo med andra matcher i Premier League och det är helt otroligt vilka sömnpiller det kan vara. Har suttit och haft ett halvt öga på Pompey - Chelsea och även om domaren missade åtminstone ett solklart rött kort och vi kunde se fem Chelsea-mål så fanns inte något som helst adrenalinhöjande för mig. Portsmouth har helt enkelt inte kvalitén som behövs för att kunna skaka de ett lag som slåss för ligatiteln och jag tvivlar på att någon av Chelseaspelarna var svettiga efter matchen.

Annars är det bra att Birmingham förlorade idag, det gör att de har ännu svårare att nå upp till den sjundeplats som ger Europafotboll, just nu är det sju poäng och det lär de inte ta in. De är det lag som ligger allra mest i ingenmansland. Kan man hoppas att deras ickemotivation ger oss tre poäng på lördag vare sig Vermaelen spelar eller ej?

Man får väl säga att det känns bra att Vermaelen är avstängd just denna match av de som är kvar? Det hade varit sådär lagom kul att ha belgaren borta till Spursmatchen. Campbell - Silvestre. Fan, det ger gåshud på platser dit solen sällan når. Dock är väl den troligaste ersättaren Alexander Song och där har jag inget att invända. Det beklagliga i den situationen är att det riskerar att resultera i att Denilson får en startplats som defensiv mittfältare. Det ger vid handen att Song får spela på två positioner. Det klarar förstås Duracellkamerunaren av och Denilson får oss att tro att han är skitbra genom att dundra in ett mål till.

Gåshud får man även vid tanken på matcherna mot Barcelona. Ni vet att jag tycker det är en skräll om vi går vidare. Inget konstigt i det, men det är ju det här man laddar för, euforin när (om) det går vägen. De skönaste segrarna är ju de där som man inte borde kunna ta, straffsegern mot Man U i FA-cupfinalen 2005, Inter borta 5-1, Real 1-0. Vi får satsa allt på att alla är taggade på det bra sättet, istället för den taggning vi såg mot United i fjolårets semifinaler. Det var bedrövligt, men det sägs att vi mognat sen dess.

Spurs ska till Wembley. Det är så att man mår illa. Den enda gången de borde få vara där (knappt) är när de går och ser England med sina ungar.

Idag kan man bara gotta sig åt att City förlorade. Tyvärr bidrar det bara till att Tottenham kan få möjlighet att spela Champions Leaguefotboll. Ursäkta men var är spannen, det är ulkningar på väg.....

Skadeglädje är den enda sanna glädjen och jag måste medge, även om det säkert förvånar en del, att jag är full av det.

Jag gottar mig åt Liverpools fall och förfall, det enda märkliga i hela historien är hur de fortfarande låter Benitez vara manager. Supportrarna sliter sitt hår och riskerar nu att bara kvalificera sig till Europa League som sjua. Det är naturligtvis ett hån om man jämför med att de blev tvåa i ligan ifjol och spåddes att vara bland ligafavoriterna i år.

Jag gottar mig åt en historia som blivit lite undanskymd, nämligen Taarabt som säger att han ångra flytten till Tottenham. Var börjar man hånet där eller är det att slå på folk som redan ligger?

Jag gottar mig åt Phil Browns avsked från Hull City och hoppas att inte ens det räcker för att hålla det amatörgänget kvar i ligan.

Däremot kan jag irritera mig på att en av våra stammisar på Toby´s ska kolla matchen mot Barcelona i nästa vecka på plats. Däremot gottar jag mig åt att det betyder att vi tar poäng. Hans statistik är nämligen 0 förluster på tusen besök i London.

Jag älskar den feedback jag får på bloggen, det är kul att höra att jag är ömsom gillad och ömsom grillad. Det är skönt att några därute gillar att man inte bara ser arsenal som all världens godhet och att man inte får tala illa om klubben utan att ses som förrädare. Arsenal är och förblir det lag som jag håller på i vått och torrt och jag ska förklara det hela en gång till för alla:

Det betyder inte att vår säsong har varit briljant. Det betyder inte att vi kommer att slå Barcelona eller att vi är bättre än dem. Det betyder inte heller att jag vill att det ska gå illa så att jag kan säga "vad var det jag sade".

Det är så att arsenal har spelat riktigt illa i flera matcher, vi har svurit och skrikit att spelarna inte duger, Bendtner har inte varit värd ett ruttet lingon och denilson sattes det skottpengar på. målvaktsfrågan har varit på tapeten hela säsongen, Clichy har köpt så mycket korv att han ensam burit upp Scans årsomsättning, Fabregas har sett lagom loj ut emellanåt och eduardos målproduktion är inte vad vi hoppats på. Till det kan läggas Silvestres ickekunnande, Campbells brist på omdöme, Nasris förmåga att vara osynlig, Arsjavins humörspelande och Wengers taktiska flathet.

Det är en bragd att vi fortfarande är med i racet. Det beror väldigt mycket på att United och Chelsea inte förmår knyta till säcken i år. Vinner  vi ligan är det den mest oförtjänta ligatitel vi vunnit. Men ack vad skönt det skulle vara och jag kan lova er att det börjar bli jobbigt att hålla tummarna så hårt att naglarna sliter hål i skinnet.

Henry vill inte spela mot Arsenal. Låter jättebra, kanske en strejk på gång, vad gör det om han får löneavdrag? Jag tycker att fler borde ha samma synsätt, kanske Messi, Iniesta och Xavi?

Hej på er! Inte ett enda inlägg på snart trettio timmar! Som ni märker är det mycket ovanligt, men en stor del beror på att jag kommer att vara väldigt upptagen hela veckan. Dels har jag studier och dels har jag en sak jag ska göra för vår förening (vår förening = Arsenal Sweden). Därför måste jag tyvärr säga att nästa inlägg inte kommer upp förrän på torsdag. Men jag hoppas att ni står ut!

Efter matchen mot West Ham så har det sagts både det ena och det andra. Allt från att vi spelar lika vacker fotboll som Barcelona till att Denilson var en gigant på mittfältet. Men jag väljer att gå på Fabregas linje. Det gäller att ta match för match fr.o.m nu och lämna bakom sig varje match när man spelat klart den. Det är naturligtvis roligt att spekulera och gissa hur det kommer att gå, men vi befinner oss i ett läge där minsta lilla misstag kan förstöra våran säsong. Och om det är någonting vi inte vill se i år igen, så är det ett fall på mållinjen.

Vår kapten säger hur som helst följande:

At the moment we have won nothing. In the League there are seven games and, in the Champions League, we have two games coming up. But we are not thinking about being champions right now. We are only thinking about Birmingham next Saturday. There is a lot of time to think about Barcelona too. Our first priority is Birmingham and that is the sign of champions, taking things game-by-game.

Det gäller att ta det lugnt, fokusera och enbart tänka på nästa match. Om den kommande matchen mot Birmingham skulle spelats för någon vecka sedan skulle jag inte vara lika orolig som jag är idag. Nu är jag extremt rädd att tankarna kan komma att flyga iväg när vi spelar mot Birmingham. Det kommer att bli ett tufft test för spelarna, då Birmingham är svåra att slå hemma. Men mest av allt gäller det att ha nerverna i styr och visa upp den lagmoral som präglat laget de senaste veckorna.

Fabregas påminner oss om att ta en match i taget.

Eftersom det bara finns två utvägar kvar av säsongen så är det extremt viktigt att vi inte gör några misstag. Antingen så kommer vi falla ännu en gång på mållinjen och förbli titellösa, eller så kan säsongen sluta i fest, lycka och eufori. Vi alla hoppas naturligtvis på det senare, men det är alldeles för tidigt för att börja tro någonting, trots att jag själv sagt att jag ser ljuset i slutet av tunneln.

Det finns dock en massa experter, spelare och arsenallegender som tror att Arsenal har den bästa chansen att vinna ligan. Vi såg ett Manchester United som igår slog Liverpool med 2-1, men några timmar senare såg vi ett Chelsea som enbart lyckades få med sig en poäng mot Blackburn. Desto mer poäng konkurrenterna tappar, desto bättre. Tony Adams är en av många som tror på oss i år:

I don't think Arsene's players realise what an unbelievable chance they have of winning the title. They should have been dead and buried a long time ago but Chelsea and United have let them back into it several times and now we are the business end of the season they can win it. But the players must realise that the remainder of their games in the run-in are all to with getting your mentality right, having the focus to see the season off. The rest of the games are in their minds.

Adams har naturligtvis helt rätt. Allt hopp var i stort sett släckt efter förlusten mot Chelsea och jag skrev ett deprimerande inlägg både efter förlusten mot United och Chelsea. Jag trodde hoppet var ute och det trodde merparten av er också. Men det är bara att titta på tabellen idag och se vart vi befinner oss. Egentligen är det smått otroligt, men det är sant.

Samtidigt tycker jag att den här säsongen liknar 97/98 något enormt. Laget hade en likadan utveckling som årets upplaga av Arsenal har. Och det var under deras otroliga formtopp under de tre sista månaderna som de lyckades bärga hem titeln. Man var elva poäng bakom United under vintern, men efter nitton raka utan förlust och en raka med tio raka segrar så lyckades man vinna ligan med minsta möjliga marginal - 1 poäng före United.

Precis som vi och många andra rapporterat så är RvP på väg tillbaka och han själv siktar på spel den här säsongen:

I am medically fit, but physically I have to gain. Only then can I train with the full group. I'm not there yet, but I've left a difficult period behind. For a few weeks I've been training with the ball and it looks good. I still hope I can take part in the final phase of the league and hopefully the Champions League. This has been my goal from the beginning. My first goal is to play for Arsenal. When I said that a few months ago, I looked crazy, but as it stands now, that will happen.

Det är riktigt roligt att höra att han är på bättringsvägen, men jag ställer mig fortfarande lite fundersam om det är värt att riskera en ny skada på honom genom att sätta honom i spel de tre-fyra sista matcherna. Det är frestande och om drömmar slår in så kan det ju t.o.m bli så att han kan avgöra vårt öde, men det är väldigt sällan drömmar slår in. Samtidigt behöver han matchtid inför stundande VM och det får han på bästa sätt genom att spela med Arsenal.

Kan RvP bli vårt ess i rockärmen?

Personligen skulle jag inte stressa honom, utan enbart spela honom om det var 100 % säkert att han skulle klara av det. Jag vill inte se att han tar på sig ännu en skada som får honom att missa hela VM och försäsongen med Arsenal.

Det finns en hel del intressant att läsa idag. Bl.a säger Hleb att Arsenal spelar snabbare (kvickare) än Barcelona samt att vi har en stor chans att gå vidare. Wenger pratar även om den resterande delen av säsongen. Väldigt intressant.

Hur som helst, det var allt för mig idag. Vi hörs igen på torsdag! Tack och hej :)

Matchuret stod på '82. Upson tittade ner i backen. Fabregas lade upp bollen på straffpunkten. Ställningen var bara 1-0 och man hade dessutom fått en man utvisad. This was it. Fabregas stegade långsamt bakåt och väntade in domarens visselpipa. Domaren gav klartecken. Fabregas var redo. Green var redo. Fabregas löpte mot den utplacerade bollen. Fabregas löpsteg kändes som slow-motion och det var här det skulle bära eller brista. Fabregas höjde benet och slog till bollen. Ooooo, måååååååååååål!

Glädje. Eufori. Lättnad. Lycka. Ännu en nagelbitare var över. West Ham var slagna. Arsenal var segrare.

Efter 44 minuter stod vi på plan mer självsäkra än någonsin för att minuten senare stirra en förlust i ögonen. Vermaelen - av alla - hade blivit utvisad efter ett av de värsta domslut jag sett den här säsongen. Den självsäkre Diamanti skulle ta straffen. Det hela utspelade sig exakt likadant som i det första stycket. Skillnaden var att vi hade en Almunia i mål. En Almunia vars snygga straffräddning håller oss kvar i titelstriden.

Almunia kan ha räddat oss kvar i titelstriden!

Vi mötte ännu en motgång i dagens match och vi kommer göra det i nästa match också. Det var det första röda kortet vi fått i ligan den här säsongen. Dessutom hade West Ham straff. Dessutom var vår bäste försvarare utvisad. Ändå så står vi där som segrare efter 90 minuter. Och ingenting gör mig idag stoltare än att vara Arsenal-supporter.

Det börjar mer och mer kännas som Arsenals öde. Att det här är vår säsong. Jag vågar inte tro det än och jag tror inte ni vågar göra det heller. Men efter att vi kämpat igenom motgång efter motgång så känns det som om this is it.

Nästa match kommer vi att starta med Song/Sol och Silvestre (jag tror man sparar Sol till matchen mot Barcelona) samt Denilson eller Diaby som DM. I en bortamatch mot Birmingham. Det kommer att bli tungt, men efter de senaste vinsterna känns det som ingenting kan rubba oss. Inte ens Silvestre.

Det återstår att se, men idag kan vi vara stolta över att vara anhängare till Arsenal. Om det fortsätter så här så slutar vi minst tvåa (Chelsea/United möter varandra). Om det här är Arsenals öde så slutar vi bättre än tvåa. Jag vågar inte spekulera och jag tänker inte utropa någonting än. Det hela kan antingen skita sig helt och hållet eller avslutas med fest och glädje. Men efter gårdagens känns allt ljusare.

Det må inte vara lika imponerande att vinna över West Ham med 2-0 som 3-0/4-1/5-1 och liknande. Det må inte vara lika imponerande att vinna över ett bottenlag (Hull) efter att man spelat usel fotboll. Men i slutändan är det bara poängen som räknas. Det är poängen som sammanställer tabellen. Det är poängen som visar hur bra ett lag är. Arsenal har 67 poäng. Manchester United har 66 poäng. Chelsea har 64 poäng. Idag kan allt ändras. Men än så länge så visar tabellen att Arsenal är bäst. Låt oss hoppas att den fortsätter att visa det även efter att den här dagen har blivit historia.

Bilden talar för sig själv. Foto: Bildbyrån

______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:

Almunia (7,5/10) - Fick inte göra alltför många ingripanden, men hujja vad viktig den där straffräddningen var. Enormt viktigt. Osannolikt viktig. Är han på väg mot formtoppen må tro? Dessutom höll han nollan.

Eboue (6,5/10) - Löper som en jag vet inte vad. Upp och ner, upp och ner, upp och ner. Att han dessutom är hyperfarlig i offensiven är knappast dåligt. Spelade okej defensivt. Overall var han bra nog för att få en sjua. Men han måste sluta filma. Förr eller senare kommer han att få gult/rött för det.

Campbell (5/10) - Saken med Campbell är att han spelar stabilt, men ändå gör en dålig match. Den här matchen var tyvärr ännu sämre än den mot Hull. Hans vansinnestackling i deras straffområdet kunde lika gärna utmynnat i ett rött kort och det är bara tur att West Ham-spelarens ben inte bröts av. Jag har svårt att släppa just den tacklingen eftersom den var onödig, ful och dålig. Låt oss hoppas att Sol visar bättre takter nästa match.

Vermaelen (7/10) - Utvisningen tänker jag inte ens tala om. Om en anfallare totalfaller ner i backen av en klapp på ryggen bör man byta yrke. Vermaelen gjorde inte någonting fel och om det skulle varit något skulle det varit gult kort åt West Ham-spelaren som filmade. Vermaelen gjorde annars än väldigt bra insats så länge han var på plan.

Vermaelen får rött kort och blir utvisad. Foto: Bildbyrån

Clichy (7/10) - Stängde ner vänsterkanten totalt och var delaktig i offensiven. Det är den här Clichy vi vill se match in och match ut.

Fabregas (7,5/10) - Visar ännu en gång på vilket oerhört viktigt sätt han leder laget. Är hyperfarlig i offensiven och är bättre än någonsin förr i defensiven. Gör ingen hejdundrande match, men det räcker med det han gör för att han ska få 7.5.

Denilson (6,5/10) - Mycket snyggt avslut när han skjuter in 1-0. Denilson har ett härligt skott i sig och är en av få som vågar skjuta i vårt lag. Gör det med all rätt när han väl prövar. Tappade bort sig aningen resten av matchen, men vann allt fler dueller idag. Gjorde en bra match! Betyg över godkänt.

Song (8/10) - Nu tänker ni: överbetyg?! Jag tänker: ja, men det är han värd. Hur många anfall bröt inte Song igår? Hur många närkamper gick han inte vinnandes ur? Hur många lyckade tacklingar gjorde inte han? Hur många anfall startade inte han? Song är vår Verminator på mittfältet och gjorde en riktigt bra match. Min favorit igår.

Nasri (6,5/10 - utbytt i matchminut '74) - Väldigt bra match, men kommer av sig då och då. En sak som jag älskar med Nasri är att han gör sig så spelbar så ofta. Det är inte många som lyckas med det lika ofta som Nasri.

Bendtner (5/10 - utbytt i matchminut '54) - Gjorde en av sina sämre insatser, men fick aldrig heller någon riktig chans. Blev utbytt tidigt. Målen sparas till matchen mot Birmingham.

Arshavin (6/10 - utbytt i matchminut '84) - Overall så var ryssens insats godkänd, varken mer eller mindre. Men ja, det mesta tyder på att han bara är de stora matchernas man. Liverpool, United, Liverpool igen, Champions League x5 osv osv.

Diaby (7/10 - inbytt i matchminut '57) - Ett riktigt bra inhopp. Denilson gjorde en bra match idag, men jag ställer mig fortfarande lite fundersam varför Diaby inte startade.

Sagna (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '74)

Eduardo (spelade för lite för att betygsättas - inbytt i matchminut '84)

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Almunia - Hans straffräddning var både superb och viktig. Höll även nollan.
• Song - Bulletproof.
• Fabregas - Han som skapar straffen. Han som sätter straffen. Han som spelar riktigt bra matchen igenom. Han som leder laget.

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Campbell - Gjorde tyvärr ingen vidare insats.
• Bendtner - Gjorde ingen Sp*rs-match precis, men han kan bättre, vår dansk.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Det räcker med den här länken.
______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

En underbar match. En underbar kväll. En oförglömlig vinst. Nu hoppas vi på att Torres kan fälla United och att Blackburn kan skrälla mot Chelsea. Den här helgen kan bli ännu roligare!

Det sägs att man kan göra allt om man bara vill. Min fru är den eviga livscoachen som menar att om man bestämmer sig för att man verkligen vill något så kan man. Till exempel fnös hon åt min brors uttalande om att han aldrig kommer att ha råd att köpa en Mercedes i miljonklassen igår. "Det bestämmer han väl själv". Tilläggas ska kanske att hon inte kör en sån själv.

Arsenal ska få möta Barcelona. Vi bestämmer själva om vi ska gå vidare eller inte, eller. Vilja kan försätta berg säger man, men här är en lottning som man bara vill ha ur den neutrales synvinkel. Allt annat än en enkel Barcelonavinst sett ur två möten är en skräll. En jätteskräll enligt mig.

Det beror på flera faktorer. På varje plats är vi lite sämre än Barcelona. Individuellt har spanjorerna (som de säkert hatar att bli kallade), världsklasspelare på varje position. De kan styra och ställa lite som de vill och ska jag vara helt ärlig så förvånar det inte mig om vårt spel mer kommer att likna Hulls än vårt eget just under mötena mot Barca.

En annan faktor är slaget på två fronter. Här lär Wenger välja. Inte kanske för att han är tvungen, men jag tror att han känner att han måste välja. Då väljer han ligan, för supportrarnas skull. Det betyder nog trots allt mer att vinna ligan än att ta Champions League. Så har jag det. Det betyder inte att vi kommer att lägga oss eller spela med reservlaget. Det betyder bara det där lilla, lilla som gör att man inte springer den extra metern, tacklar fullt så mycket eller gör sitt hemjobb ordentligt.

En tredje faktor är hypen. Inför detta möte blir det en så fantastisk hype och fokusering att det kan vara svårt att undgå att förstå, ens för medieskygga spelare, att vi är nederlagstippade. Sådant sätter sig på hjärnan på två sätt. Antingen sporrar det en att vilja klå upp det där stora monstret med en nagelfil, eller så ryggar man undan när Messi har bollen och är livrädd för att göra bort sig. Det kostar.

Som jag ser det så kan vi räkna bort avancemang i CL för denna gången, men i gengäld får vi ett utmärkt utgångsläge för att kunna koncentrera oss på ligan för redan lördagenn efter att vi åker ur så väntar Tottenham. Det blir ett inferno eftersom de vita grannarna fortfarande drömmer om den där fjärdeplatsen. Med lite flyt i resultaten så kan vi trycka ner dem till sjundeplats där och då.

Sånt smälter ett peripetiehjärta också.