Senaste blogginläggen

Det är mycket taggning inför matchen imorgon och det mesta har redan blivit sagt av mina bloggarkollegor så jag ska inte bli långrandig. De flesta är överens om att det krävs ett mirakel imorgon och med tanke på de avbräck vi har i truppen så är det bara att hålla med.

Jag har tidigare varit inne på att vi förtjänar Bragdguldet ifall vi vinner någonting i år och jag håller fast vid det. Slår vi Barca imorgon kväll så tror jag att vi kan hämta det redan nu.

Däremot tror jag inte att matchen kommer att se likadan ut imorgon. Barcelona kommer kanske att försöka anfalla redan från första stund, men de vet också att de är vidare som det är. Det blir inget fegspel, men heller inga överilade attackvågor. Får vi in ett ledningsmål så blir det "a whole different ballgame", och då skulle jag inte sätta pengar på att Barcelona slår det här laget. Vi verkar kunna odla potatis i Sahara just nu.

Ska inte försöka matcha Kickens videoafton på något sätt, men om ni har vägarna förbi The Suns hemsida så har ni sett veckans lista över de tio roligaste fotbollsklippen. Det är faktiskt en rätt trevlig samling.

Som bonusklipp får man Chris Kamaras megablunder på Sky Sports. Det är så att man viker sig dubbel.

Det är några dagar sedan, men man måste lägga en liten kommentar till helgens match. Själv satt jag och kollade matchen i efterhand på min VHS mellan 22 och 24 och sanningen att säga så var jag förbannat irriterad i 75:e över att vi inte satte våra chanser så jag kunde inte se mer i realtid. Jag spolade helt enkelt framåt på bandet och såg allting i dubbel hastighet. Fan bollen går som på ett snöre hela tiden och målchanserna avlöste varandra. När klockan passerat nittio tänkte jag, lika deprimerad som alla andra, att det här var slutet på drömmen, det är nu jag faller och slår i golvet samtidigt som jag vaknar helt kallsvettig. Istället kommer denna gängliga, hatälskade dansken in i bilden och avgör med en klinisk nick, "in the Nick of time", som rubrikerna sade. Det är helt sanslöst vilken dramatik vi bjuds på denna säsongen och hur det än går till slut så kan vi inte klaga på att vi inte var med.

Mot alla odds och alla belackare, inklusive mig själv, så har Arsenal varit uppe i toppen och fajtats, mot skador, mot domslut, mot kritiker, mot strömmen av negativa supportrar och visat genom resultat att vi har något på gång. Vi har en enorm potential och nu när vi är så nära vill jag så oerhört gärna att vi ska kunna visa upp en pokal för mödan. Tyvärr verkar det som att vi kan behöva lita till Tottenham för att det ska ske. Först ska de ta stryk av oss för att sedan kunna slå både Chelsea och Man U. Vad säger ni, ska vi ge dem en CL-plats för att vi ska kunna vinna ligan? Det är lite som att ta cellgift för att bli kvitt en förkylning, men what the hell.

Man vill det så väl. Man vill se att Arsenal kan ta sig vidare, problemen till trots. Man vill se en bragd. Hade Arsenal tagit sig vidare från kvarten hade man fått Svenska Dagbladets bragdmedalj två år i rad. Så stort är det med tanke på skadeläget.

Vi sätter det i perspektiv lite.

Vi kommer förmodligen att sätta följande lag på benen imorgon:

Almunia - Sagna, Silvestre, Vermaelen, Clichy - Denilson, Diaby, Nasri - Rosicky, Bendtner, Walcott.

Helt ärligt nu. Vem tror att vi går vidare? Ett motsvarande lag i United, som anses ha en sjukt bred trupp, hade varit: Van der Sar - Neville, Ferdinand, O'Shea, Evra - Nani, Hargreaves, Anderson, Valencia - Welbeck, Macheda. Hade de slagit Barcelona borta? Inte en chans.

Chelsea, då? Cech - Bosingwa, Carvalho, Matic, Cashley - Mikel, Ballack, Deco - Kalou, Anelka, Sturridge. Kanske kan hålla det till uddamålsförlust.

Hur ska då vi slå ett Barcelona i högform? Vad ska vi ta oss till?

Jag vet inte. Frågan är om ens Wenger knows. Skadan på Song är väl talande för att detta är en säsong där vi inte ska vinna något. Vi har allt emot oss. Andra så kallade fans får säga vad de vill, vi har haft en säsong med onaturligt många skador. Det är inte meningen.

Missförstå mig rätt, jag är den förste och meste att jubla om vi går vidare, men det här känns bara övermänskligt. Det ska inte gå.

Å andra sidan skulle inte heller Rubin Kazan ha en suck.

*****

Fick en fråga i förra inlägget om vem min favoritspelare i Arsenal är. Lite senare fick jag tillägget att det inte fick vara Cesc.

Varför inte då? Är det för tråkigt?

Han är bäst i laget. Han är den spelare som jag finner mest underhållande att titta på. Han är mest professionell. Han är kung av N5.

Men, men. Jag tvingas agera efter förutsättningarna och väljer nog baskemej Thomas Vermaelen.

Han är ny (jag är lite av en populist). Han är ganska ung (jag är, som sagt, lite en populist). Han ser ut som en våldsbrottsling. Han skjuter som Sinisa Mihajlovic. Han tacklar som Nemanja Vidic. Han nickar som Sol Campbell. Han missar i positionsspelet som en tolvåring. Dessutom har jag hans namn på min tröja.

Nästa gång blir det dock Dansken som får äran att pryda min matchtröja om han är kvar. Kung.

Hej! Jag är i detta nu bortrest på semester (i Sverige). Trots det så ska jag försöka uppdatera bloggen så bra och ofta jag kan. Det kan dock hända att jag missar att uppdatera den någon dag. Men alla måste få vila någon gång, eller hur? :)

Hur som helst, dagens inlägg får stå för inför-rapporten som just har blivit klarskriven och upplagd. Ni hittar den här och precis som vanligt så kan ni kommentera den under det här inlägget.

Ni kan även följa mig på:

Twitter

mIRC (instruktioner finns här)

Följ bloggen via RSS

Snart är det dags! Barcelona mot Arsenal. Kvartsfinal i Champions League. Vinst eller förlust. Eufori, glädje och lycka eller sorg, depression och ilska. COME ON YOU GUNNERS!

God afton! Er käre kicken fortsätter att uppdatera er, men idag är det faktiskt dags för ännu en videokväll! Det var ett tag sedan och det passar ju som handen i handsken att ha en denna söndagsafton. I dagens videoinlägg kommer ni att få se allt från superba kompilationer till intressanta händelser bak i tiden. För att blicka tillbaka och se någon av de förra videokvällarna jag haft kan ni trycka på någon av följande länkar:

Videokväll 1
Videokväll 2
Videokväll 3
Videokväll 4
Videokväll 5

***

______________________________________________________________________________

Denilson ravar loss - Att Denilson kunde dansa visste de flesta, men att han kunde "rav(e)a" var det färre som visste om. Checka in videon för att se hur vår brasse dansar på ravepartyn!

______________________________________________________________________________

Arshavin + Linkin Park = Success - Här följer en riktigt trevlig Arshavin-kompilation där Faint verkligen gör sitt jobb. Det är högt tempo låten och videon igenom och om man gillar Arshavin så gillar man säkerligen denna video.

______________________________________________________________________________

Ta er en titt vem som dyker upp 1.14 - Jag tänker inte spoila denna video för er! Därför vill jag att ni tar det lugnt, lyssnar på de spansktalande Barcelona-spelarna och inväntar det som komma skall 1.14. Jag lovar att ni kommer få er en liten surprise!

______________________________________________________________________________

Fantastiskt underbar RvP-kompilation - Jag sätter stora frågetecken på musikvalet och editeringen, men annars så är denna kompilation riktigt bra! Vi slipper specialeffekter, onödigt visande av repriser och mycket mer. Det är bara "rena" klipp vi får se i denna kompilation. Vi får här även se hur enormt viktig RvP varit och fortfarande är. Jag lovar att ni kommer att sitta med era munnar öppna efter att ni sett klart detta! (Ett stort tack till den trevlige Fredrik som tipsade om denna video!)

______________________________________________________________________________

Diaby och Ben Arfa i slagsmål - Ben Arfa (nu i Marseille) och Abou Diaby (nu i Arsenal) spelade en gång i franska Clairefontaine. Dessa två herrar var inte direkt bästa vänner och här är det nära att det hela utmynnar i ett stort slagsmål efter att en hetlevrad Diaby fått snetändning. Intressant video i övrigt då vi får se en ung Diaby!

______________________________________________________________________________

Vill du bli lika bra som Fabregas? - Ja, då kan du se på denna video och försöka lära dig in momenten. En riktigt trevlig video som man dessutom kan lära sig mycket av om man är fotbollspelare!

______________________________________________________________________________

Arsenal 'til I die - Arsenal till I die, I'm Arsenal till I die, I know I am, I'm sure I am, I'm Arsenal till i die. (Bonusvideo: Who's that team we call the Arsenal!)

______________________________________________________________________________

Marsch till Emirates - Tänk om man kunde vara med i dessa tåg inför varje match? Jag skulle då inte säga nej till det. Här får vi se hur en stor klunga arsenalfans marscherar till Emirates inför ett möte mot Aston Villa under 07/08.

______________________________________________________________________________

Underbar stämning på Emirates - Många brukar ju klaga på stämningen på Emirates, men i vissa matcher tänder verkligen publiken till. T.ex i denna match mot Sp*rs(?).

______________________________________________________________________________

We made you a rockstar! - Hip-hop och Arsenal brukar inte gå ihop alltför ofta, men här så blir det faktiskt en bra kombination. Jag är inget större fan av rap/hip-hop, men denna kompilation måste jag erkänna att jag gillar. Lär även gå hem hos er som gillar liknande musik! En bra kompilation i övrigt (ni kan se den utan att lyssna på låten!).

______________________________________________________________________________

Fabregas = kärlek - gnypek4 har satt ihop denna fina video. Går inte att säga så mycket mer än att det är fin musik ihopsatt med mål och segergester från vår kapten! Fin video!

______________________________________________________________________________

Reyes debut i Arsenal-tröjan - Den unga spanjoren hade just anslutit till Arsenal och så väljer han att debutera så här! Ibland önskar man att han hade fortsatt sådär även nästföljande säsonger.

______________________________________________________________________________

Wiltord avgör (i stort sett) ligan på Old Trafford - Titeln och videon är självsägande.

______________________________________________________________________________

En av de bästa sammanfattningarna av 2008 - Denna kompilation tillhör en av de bästa från året 2008. Underbart låtval, underbara scener, underbar kompilation!

______________________________________________________________________________

Den sista efterrätten - Det här är en underbar (förlåt för överanvändandet av underbar) video som man verkligen kan kalla för förrätt eller efterrätt! Det är en helt enkelt en kort video om ... Arsenal. Jag vet inte varför, men det här kan vara min absoluta favorit från dagens videoinlägg. Se den!

______________________________________________________________________________

Så, vilken var just eran favorit?

Wenger har grymma prioriteringsproblem just nu. CL eller Premier League? Bästa laget eller vila spelare? Chansa taktikmässigt eller spela safe?

Detta gäller ramförallt matchen mot Wolves innan den avgörande matchen mot Barcelona. Skulle vi gå vidare där mot alla odds uppstår genast samma dilemma igen lite senare. Med alla skador som Kicken så förtjänstfullt skrivit om är valmöjligheterna i en startelva inte särskilt många.

Tre av våra allra viktigaste spelare är borta vanpå att RvP varit borta sedan november. Detta i den "viktigaste" delen av säsongen. Jag vet att andra supportrar tycker att vi gnäller, men United vill inte ha Rooney, Ferdinand, Carrick och Valencia skadade samtidigt. Chelsea vill inte ha Drogba, Terry, Ballack och Maloda borta inför resten av säsongen. Vår trupp anses ju tunn redan i förväg och nu är vi nere och gräver rejält på djupet. Ändå tycker jag att vi har möjlighet att ställa ett bra lag på banan mot Wolves.

Men kan dessa gubbar vinna sex av sex matcher plus matchen mot Barca? Hjältedåd förds ur svåra prövningar och den här utmaningen ligger i topp, men vi kan ju spekulera i utgångsläget efter Man U - Chelsea matchen tidigt imorgon. Kryss är naturligtvis bäst, men en Chelsea seger är inte heller katastrofal om vi vinner vår match. Då är vi tre poäng efter och en sjuhelvetes massa mål. Svårt, men inte ogörligt.

Vi lade i stort sett ner hoppet efter van Persies skada och ändå kom detta lag igen. Detta fantastiska Arsenal som måste ha valkar i händerna stora som Tysklandsfärjor, en vilja att försätta berg och som grinar (skånskt grinar) ödet rätt i ansiktet. We make our own destiny.....

Jag har aldrig trott att det kan gå, det ska ju inte gå, det bör inte gå, det kanske går trots allt och jag ber att bli bönhörd, jag har väntat så länge, jag unnnar grabbarna en titel, jag vill att Wenger ska kunna visa alla belackare att det går att vinna med kids, men herregud jag som supporter förtjänar att vara med och vinna i år.

Så snälla, ta inte detta ifrån mig igen, snuva mig inte på mållinjen, visa mig inte pokalen bara för att rycka den ur händerna på mig och ge den till de som betalar bäst. Jag har en arm att skänka.....någon? 

God kväll. Matcherna har börjat hagla titt som tätt nu. Det har bara gått två dagar sedan den där matchen mot Barcelona, men det känns som evigheter, åtminstone för min del. Imorgon är det dags igen! Då är motståndet lite mindre glamouröst, men ack lika viktigt. Wolverhampton står för motståndet och ni kan hitta och kommentera den matchen i inlägget före detta. Nu blir det dock fokus på andra saker, nämligen skador.

Så, skadehelvetet hade precis börjat ljusna och till matchen mot Barcelona ställde vi upp med bästa tänkbara lag (exklusive RvP). Det kunde verkligen inte bli bättre. Alla var redo och trots att både Fabregas, Arshavin och Gallas antagligen spelade småskadade så spelade de trots allt. Nittio minuter senare var tre av våra viktigaste spelare (de tre nämnda) skadade. Idag är domen officiell. Fabregas och Gallas blir borta resten av säsongen medan Arshavin blir borta 3+ veckor.

Vad som gör en irritierad är att det knappast är första eller sista gången det här händer. Jag har skrivit en hel del krönikor om skador och våra skadeproblem förr och kommentarerna har alltid sett likadana ut. Sanningen är helt enkelt att Arsenal lider något absurt mycket av skador och har gjort något enormt de senaste säsongerna. Samtidigt så blir man kritiserad av motståndarfans att skylla ifrån sig på skador när man förlorar eller tappar poäng. Just det har gjort mig enormt irriterad på sistone.

Det känns som om de inte känner till våra skadeproblem eller aldrig tar en titt på de aktuella skadelistorna. Lindy på den fina hemsidan www.csfc.se (ta en titt ni!) kritiserade nyligen Arsenal och påstod att Chelseas lag var det mest skadedrabbade under säsongen. Jag menar, herregud....

Walcott är bara en av flera som fått sin säsong förstörd pga skador.

Vi har fått spelare skadade i stort sett varenda match och vi har aldrig - och då menar jag verkligen aldrig - haft under fem spelare skadade under en och samma gång. Sedan är det klart som korvspad att skadeproblemen påverkar vårt spel. Vi hade Bendtner och RvP borta samtidigt vilket gjorde att Arshavin fick spela som centerforward. Vi fick en av världens bästa anfallare (och en som kunnat utmana Rooney i skytteligan) långtidsskadad och lägg där till att viktiga nyckelspelare som Clichy, Nasri, Gallas med många fler varit borta under väldigt långa perioder den här säsongen.

Samtidigt har vi haft våra bästa bänkspelare (de som även brukar få chansen många matcher) skadade ett bra tag. Vi pratar om spelare som Gibbs (hur mycket hade vi inte behövt honom när Clichy var skadad?), Djourou (hur mycket hade vi inte behövt honom nu när Gallas gått sönder?) och en supertalang som Ramsey (som kommer att vara borta ett bra tag).

Skador påverkar naturligtvis varenda trupp och inför en säsong ska man se till att ha en bred trupp nog att tampas med de skador som förr eller senare kommer att falla in. Det är klart att Chelsea känt avsaknaden av Essien och United känt av försvarsskadorna i början av säsongen. Det förnekar jag inte. Men i Arsenals fall har det kommit till ett skede där vi helt enkelt har minst fem-sju spelare på skadelistan match in och match ut.

Det är en absurd siffra och jag är säker på att United-fansen, Chelsea-fansen och Liverpool-fansen skulle grina exakt lika mycket som vi har en tendens att göra ifall de aldrig kunde komma i närheten av att ställa upp med sitt bästa möjliga lag. För hur mkt klagade inte United på sitt försvar när de hade viktiga pjäser borta i början av säsongen? Hur mycket har inte Liverpool skyllt på skador denna säsong? Då ska vi ändå komma ihåg hur jäkla bra det gått för Arsenal, detta med tanke på skadorna.

Liverpool klarade sig inte utan Torres, Chelsea klarade sig inte lika bra utan Essien, Manchester United klarade sig inte utan sitt försvar. Arsenal har kämpats med ännu fler skador och ändå lyckats prestera bättre än de nämnda lagen sett till antalet skador och sett till vilka spelare som gått skadade. Saknaden av vår näst viktigaste spelare (RvP) i mer än en halv säsong har visat sig vara tydlig. Saknaden av Gallas har visat sig på sistone. Saknaden av Clichy visade sig när han var borta. Saknaden av Bendtner visade sig när både han och RvP var skadade. Jag kan fortsätta i flera veckor om det vore så. Huvudsaken är att någonting måste göras åt skadorna, men jag har ingen aning vad.

RvP och Bendtner var två extremt tunga avbräck under vintern.

Jag - liksom ni - är jävligt trött(a) på att behöva läsa om skaderapport efter skaderapport som involverar viktiga pjäser i vårt lag. Jag kommer ihåg dagen då jag läste att RvP skulle missa resten av säsongen. Jag mådde helt ärligt illa resten av veckan. Så mycket påverkade hans skada mitt personliga liv. Jag kände att säsongen var körd, att den var på väg utåt och att vi skulle stå och falla med honom borta. Nu gjorde vi inte det, men sanningen är att vi skulle varit i en mycket bättre position i skrivande tillfälle om han hållit sig frisk säsongen ut.

Nu senast har alltså Arshavin, Gallas och Fabregas gått sönder och de två sistnämnda missar resten av säsongen. Detta i ett skede då vi står inför (rättare sagt befinner oss i) en av de viktigaste slutspurterna de senaste säsongerna. Samtidigt som detta sker har Clichy och Denilson varsina problem med skadekänningar. Som om det inte räcker med det kan Campbell inte spela varenda match samt att en del spelare som spelat jävligt mycket på sistone måste få vila en eller annan match.

För att klargöra våra skadebekymmer på bästa möjliga sätt tänker jag lista exakt varenda spelare som dragits med skador den här säsongen:

______________________________________________________________________________

William Gallas - Klarade sig undan skador mer än halva säsongen. Har dock varit borta i flera månader sedan han skadade knät och kommer antagligen att vara borta resten av säsongen. Kommer i slutet av säsongen ha varit borta i 3,5 månader.

Johan Djourou - Vår tredjeback (inför säsongen) skadade sig allvarligt under försäsongen och har varit borta ända sedan dess. Har snart varit borta i ett år. Tack vare hans skada har vi dels varit tvungna att spela med Silvestre då och då samt kontraktera Campell. Det har enbart varit tur att varken Gallas eller Vermaelen inte gått sönder under första halvan av säsongen.

Gael Clichy - Drogs med allvarliga ryggproblem i två månader. Detta under samma tid då vår andre lovande vänsterback (Gibbs) skadade sig allvarligt. Nödutgången i detta fallet blev alltså en viss Traoré som knappast gjorde succé.

Kieran Gibbs - En kille med massor av potential som dessutom skulle fått spela en hel del under tiden då Clichy gick och skadade sig. Tyvärr skadade även han sig och det så pass allvarligt att han blev borta resten av säsongen. Snart varit borta i 5-6 månader.

Sol Campbell - Campbell har inte dragits med skador, men på grund av hans ålder och fysik har han inte kunnat spela mer än två matcher i rad. Detta har naturligtvis gjort vår trupp sårbar. Dels har Silvestre fått spela och dels är rotationer i mittförsvaret sårbarare än på något annat ställe.

Abou Diaby - Har dragits med skador nästan hela säsongen. Haft en mycket bra och skadefri period efter jul, men fram tills dess var han extremt skadedrabbad. Spelade 2 veckor, borta i 2 veckor, spelade i 2 veckor, borta i 2 veckor och så vidare och så vidare.

Diaby är en spelare vars karriär nästan blivit förstörd på grund av återupprepande skador.

Cesc Fabregas - Hållit sig skadefri men missar den viktigaste perioden av säsongen. Borta resten av säsongen.

Tomas Rosicky - Likt Diaby har han varit extremt skadedrabbad. Spelat någon enstaka match för att sedan vara borta pga skada i flera matcher. Sedan valt att spela igen och sedan varit borta igen. Man känner igen mönstret från ett flertal spelare. Rosicky är bara en av dessa. Har inte fått mycket speltid (pga skador) den här säsongen.

Samir Nasri - Var borta i 3 månader efter att han skadat sig under försäsongen.

Aaron Ramsey - Har klarat sig bra med skador, men sedan så kom en viss Shawcross in i händelseförloppet. Kommer att vara borta 6-9 månader.

Eduardo - Har efter att ha kommit tillbaka från en lång frånvaro dragits med småskador hela säsongen. Har den senaste tiden inte fått spela på grund av att han jobbat med att få upp sin acceleration och snabbhet (då han tappat för mycket fart under tiden han varit borta med skador).

Robin Van Persie - Snart varit borta i 6 månader. Var tillsammans med Fabregas vår viktigaste spelare under höstperioden. En av världens bästa anfallare var han även. Stort avbräck.

Theo Walcott - Hans säsong har blivit förstörd på grund av återupprepade skador. Spelat max 2 matcher i rad (om ens det?). Var borta 2-3 månader med en allvarlig skada för att sedan dras med ständiga småskador.

Nicklas Bendtner - Var borta 2-3 månader under en tid då vi suktade efter en centerforward. Var borta samtidigt som RvP vilket resulterade i att vårt spel led någonting enormt.

______________________________________________________________________________

Så, ni som säger att vi gnäller/klagar för mycket på våra skadeproblem får gärna läsa igenom den listan. Ni får gärna kritisera vad som helst, men kom inte och säg att vi inte haft mest otur av alla lag i hela Premier League och möjligtvis Europa med skador.

Samtidigt så är inte det här ett nytt problem. Någonting måste göras, men jag har ingen aning vad. För om nästa säsong kommer bli lika skadefylld som denna så vet jag inte vart jag ska ta vägen. Arsenal måste göra någonting, för så här kan det inte fortsätta. Frågan är bara vad det är som får vår spelare skadade? "Arsenal don't like it up 'em-taktiken", kosten, träningsupplägget, otur, läkarteamet eller någonting annat? Som sagt, jag vet inte vad, men någonting måste göras och det illa kvickt.

Precis som vanligt så kan ni läsa inför-rapporten här! Allt jag vill få sagt har jag fått sagt där. Ni är mer än gärna välkomna att kommentera. Senare idag kommer även ett vanligt blogginlägg komma upp, men det är här allt relaterat till Wolves tas upp!

Ni kan även följa mig på:

Twitter

mIRC (instruktioner finns här)

Följ bloggen via RSS

Så, nu är det dags för kanonerna att skjuta sönder vargarna! Come on you gunners!

Ni har redan läst två bloggar om skador i form av Kickens och Ahldéns läsvärda alster. Här kommer en  om eländet månne ur en annan synvinkel.

Jag tror nämligen att allt detta är ett enda stort skämt.

Premier League är, egentligen, ett enormt sjukt jippo. Det är en enorm jävla  underhållningsbransch, annars hade man aldrig kunnat dra in de snuskiga multimiljardbelopp som klubbarna och förbunden gör idag. Vi fans är publiken, de som blir underhållna.

Detta vet våra entertainers om. De ser till att sälja rättigheterna till högstbjudande och det är inte nådiga siffror vi snackar om. Detta leder till att vi åskådare betalar högre och högre summor för varje år som går för att se matcherna på TV och - framför fucking allt - live.

De har oss i ett järngrepp, samma hårda järngrepp som Tokio Hotel har sina sorgliga fjortisfans i. Vi är lurade. Vi är utsatta för en enda stor megakomplott.

I år är det Arsenals tur att låta fansen genomgå den stora prövningen bland de stora klubbarna (Liverpool är ingen storklubb). Förra året var det Newcastles fans som fick ta den enorma smällen. Nu är det vi som slits mellan titeldrömmarnas förlovade land och helvetets röda eldar, där United-djävlarna kastar kol i den stora grillen med sina smutsiga fingrar.

Portsmouths fans är de som får ta småklubbskrisen detta år. De vet ju inte ens om de överlever till nästa säsong eller om föreningen försvinner. Som det hela verkar arta sig, så löser det sig ändå, men det har vi ju inte en blekaste aning om just nu.

Vi står bara som fån. Fån utan någon som helst kontroll.

Egentligen är det bara en sorts inverterad Truman Show, där klubbarna driver med den stora massan och egentligen har gjort upp alla scenarion i förväg. De sitter där med TV-skärmar och tittar på och garvar åt oss fans där vi sitter och gråter eller jublar. Vi har ju inte en aning.

Olyckor sker såklart, som till exempel Aaron Ramseys skada, men eftersom allt ändå är uppgjort, så gör det egentligen ingenting, eftersom hans ben läker och han har ju rätt roligt på väg till banken när han ska hämta ut sin lön som vi fans har betalat.

Dock tycker jag att det börjar gå till överdrift nu när vi fans lurats att tro att Arsenal kommer att vara ett vinnande lag och ska vinna en massa titlar, varpå de bestämt sig för att driva med oss. Som plåster på såren, så har de gett oss en vettig anledning att skylla debaclet på, i och med alla skador, men det ger ju inga titlar för det. Det ska dock sägas att jag börjar bli hyfsat trött på det här nu.

Nej, vi är alla lurade. Jag funderar på att ge upp snart. Det här är inte roligt längre. Dessutom kommer jag nog aldrig att kunna bevisa att min tes stämmer. Det är pengarna som styr och jag, i kraft (svaghet) av fattig student, har inte de pengarna. De har klubbarna tagit ifrån mig.

Eller så är det helt enkelt ödet. Det kan ju faktiskt vara så också.

Det var då helvete. Först när det närmade sig avspark, ungefär 20.25, så kom den som en pil i ett Grotesco-klipp. Nervositeten slog mig på käften, högg mig i magen, sparkade in min tå i ett bord. Mätt och belåten satt man mitt emot leksingen och kände att det här skulle bli nåt speciellt.

Det blev det också, skulle man kunna säga. Arsenal hade inte en jävla chans. Inte en suck. Vi var totalt utspelade. Jag har aldrig sett på maken till slakt av något av mina favoritlag jag tillåter mig själv att ha.

Barcelona hann med att dra upp emot femton skott innan vi fick till vårt första avslut. Det har nog aldrig hänt under Wengers period i klubben.

Ändå står vi här med 2-2. Jag fattar ingenting. När Barcas egen Dansken bombade in tvåan i sitt favoritkryss, så tänkte jag att det skulle spåra iväg.

Sen kom Walcott in och gjorde det han gör bäst, att springa, att springa fort. Vi tog över matchen och lyckades (efter två bra prestationer av Bendtner!), få till ett kryss.

Givetvis finns det ju en hake med att klara oavgjort. Ligatiteln försvann förmodligen i samma ögonblick som Cesc fastnade i Puyols inte särskilt avsiktliga vertikala bensax. Det påminner extremt mycket om Nasris skada i somras. Det skulle väl innebära att han förmodligen också missar VM. Tråkigt värre.

Inte blev det heller bättre av att Gallas och Ryssen tvingades utgå. Nåväl, det var väl heller inget annat att vänta än att dessa skador skulle sabba det ytterligare lite.

Hur går det då i returen? Well, med tanke på att skadelistan innehåller bland andra Perra, Ryssen, Gallan och Fabbe, våra fyra bästa på sina positioner, så är det i mina ögon kört. Den chans vi har ligger väl i om Almunia spikar igen (hohoho) och att Nasri får igång sina passningar till Walcott och Bendtner. Tyvärr finns risken för totalt haveri om vi får se någon av Silvestre eller Campbell försöka hänga med Messi. Spelar nån av dessa, så ska vi nog ha nackkragarna och respiratorerna redo på sidlinjen. Det blir åka av, om vi säger sås.

*****

Ibland undrar jag hur Manuel Almunia fungerar. Hans första halvlek saknar motstycke. Vi satt och diskuterade det i paus, han är nästan lite för bra, så alla hyllningar blev därför garderade med ett "men - vi ska INTE ropa!".

Våra av-ropningar hjälpte såklart inte. Det tog väl en 20 sekunder, så hade han gett bort 1-0 med sin vedervärdiga skitutrusning som, precis som hans första halvlek, också saknade motstycke.

Jag antar att det bara är att ge upp. Köp ny. Nu.

*****

Roligt att Mannen från dalen på reprisen av Barcas egen Danskens 0-2 säger fel dubbelt upp. Först får Song heta Sanga (uttalat på samma vis som Tanga) och sedan fick Clichy heta Kliché. Jag antar att även solen har sina fläckar.

*****

Vill, precis som Kicken, hylla alla (personal, ambassadörer, deltagare, alla!) som var inblandade i träffen i Stockholm. Roligt är efternamnet och Extremt var förnamnet.

Det är trots allt något speciellt att vara drygt 50 personer i en egen lokal och se till att ge järnet så att de hör det ända till London. Nu får vi hoppas att ni hjälper dem till seger nere i Barcelona, trots att inte jag kan vara med.

*****

Nu sätter jag punkt och ser till att laga mig lite mat till tonerna av Norges bästa Eurovision-bidrag någonsin. Vilken låt jag syftar på? Det får ni fundera på en sväng medan jag försöker masa min lekamen ut mot mitt minimala kök.