Senaste blogginläggen

I vilken jäkla ände börjar man idag? Ska vi ta skadehelvetet först? Avstängningarna sen? Och resultat där emellan? För att vara ärlig med er vet jag inte vart jag ska börja på dagens inlägg. Gårdagens match hade allt, exakt allting. Det var dessutom en av de galnaste matcher jag sett på ett bra tag. Förväntningarna hade byggts upp som bara den inför matchen och visst levde matchen upp till dem?

Samtidigt som jag idag är riktigt deppig (skador m.m vilket jag kommer till senare) så är jag uppriktigt glad. När Zlatan satte 2-0 till Barcelona hade jag redan titeln klar till mitt blogginlägg. Den skulle heta "Förnedring inför en hel värld". För om det var någonting så var det en förnedring. Det värsta var att det inte var på grund av att Arsenal spelade dåligt, utan på grund av att Barcelona visade varför man är världens bästa lag. Barcelona spelade fotboll som ... är omöjlig att beskriva. Det var total utspelning och jag undrade gång efter gång om vi spelade på Emirates eller Camp Nou. Sedan kan man ingenting annat göra än att hylla Xavi. Han var fullkomligt ... magnifik.

Efter 18 minuter hade Barcelona ett bollinnehav på 76 (sjuttiosex!!) procent, medan Arsenal mäktade med enbart 24 procent. Lite senare förbättrades den siffran till 70-30, men nog f-n handlade det om en total utspelning. Arsenal fick inte ens låna bollen. Så fort vi försökte starta upp ett anfall så stal Barcelona bollen och startade sitt eget. Om det inte vore för en fullkomligt fenomenal insats av Almunia i första halvlek skulle vi redan legat under med 0-5.

Zlatan på väg att sänka Arsenal. Foto: Bildbyrån.

Andra halvlek började likt första. Barcelona hade ständigt bollinnehav och den ständigt kritiserade Zlatan - speciellt i England - visade både en och två gånger hur bra han är på att förvalta chanser. Jag är ingen "Zlatanist", men jag har ett längre tag varit trött på överskattningen av svensken i England. Jag önskade gärna att han hade visat hur bra han är på engelsk mark, men inte mot Arsenal, inte mot det lag jag håller så nära hjärtat. Därför sved det något extra när man såg honom sätta både ettan och tvåan.

Almunia som hade varit fullkomligt fenomenal i första halvlek såg till att sänka betyget på sig själv när han gjorde ... (ja, vad gjorde han egentligen?) .. när han var på utflykt i sitt eget straffområde. Ibra kunde "enkelt" lobba in den bakom honom och sätta ettan. Tvåan kunde han inte göra lika mycket åt, men nog sved det lika mycket som ettan. Allt kändes kört, allt kändes över. Hur f-n skulle vi lyckas resa oss från detta? Om någon skulle sagt att vi skulle vänt till 2-2 skulle jag skrattat. Mot detta Barcelona? Ingen chans i världen. Lik förgäves så reste sig The Gunners och 35 minuter senare stod det 2-2 på resultattavlan.

Det var ett hårt slag mot Barcelona av flera skäl. De hade ägt matchen och om de inte skulle haft 2-0 så skulle de haft 3,4,5-0 inför den sista halvtimman. Guardiola gjorde ett av få misstag då han bytte in Henry. Han trodde att Barca skulle ha en större chans att sätta 3-0 än att släppa in ett mål. Någonting han senare fick ångra.

Henry på väg att bli inbytt. Foto: Bildbyrån.

När Walcott byttes in så var det få som trodde att han skulle briljera på det vis han gjorde. Det finns inte så mycket mer än fart hos den killen, men wow vad mycket han kan göra med den farten. Jag vet inte hur snabbt han sprang när han fick passningen från Bendtner som senare resulterade i 2-1, men det är bara att se på Maxwell eller vem det var som Walcott sprang förbi. Det sa bara svisch och Maxwell hann inte ens reagera. Jag tror aldrig jag sett en fotbollspelare springa snabbare. Det var extremt.

Men Walcott gav igår så mycket mer än bara fart. Han gav hopp, han gav tro och han gav Arsenal ett anfallspel. Han gav oss någonting vi saknat i hela matchen och gjorde dessutom mål. Samtidigt är det vid dessa tillfällen han är som bäst. Det är få gånger han briljerar när han är med från start, men när han byts in så skrämmer han slag i motståndarbackar. När de har kämpat och slitit som djur i sextio-sjuttio minuter ska de plötsligt möta en av världens snabbaste spelare. Snacka om jobbigt. Någonting Maxwell fick erfara.

Ställningen var dock bara 2-1, men så klev då Fabregas fram. Efter en superb nickpassning av Bendtner så ordnade han en straff efter en märklig bensax av Puyol. När man såg repriserna första gången så var man tvärsäker på att Fabregas filmade till sig straffen. Det kanske var på grund av att jag druckit ett par för många, men jag märkte inte bensaxen.

Straff. Rött kort. Bägge Barcelonas mittbackar att missa drabbningen på Camp Nou. Fabregas att ta straffen. Nio meter. Valdes i mål. Avsats. Visselpipa. Skott. MÅL! 2-2!

Det går inte att beskriva glädjen. 2-2 är fortf. ett riktigt bra resultat för Barcelona (på bortaplan), men efter all utspelning så var 2-2 ett resultat alla gooners bara kunde drömma om. Vi skulle egentligen inte ens haft 2-1 om Barca hade sett till att fortsätta sin mangling hela andra halvlek. Istället fick vi chansen att komma tillbaka och den chansen tog vi direkt. Det var lite av ett mirakel, det var det, men för att vi ska gå vidare mot Barcelona krävs det ett ännu större mirakel.

Fabregas får straff och Puyol rött kort. Foto: Bildbyrån.

Varför jag då är deppig är på grund av att skadehelvetet vägrar ta slut. Om det är någonting klubben bör satsa pengar på så är det att se till att förbättra skadestatistiken. Nu ryktas det om att Gallas, Arshavin och Fabregas missar resten av säsongen. Vi pratar om en av de viktigaste slutspurterna vi haft under de senaste säsongerna. Att då ha spelare som Gallas, Arshavin och Fabregas borta är naturligtvis ett stort minus. Men om det är någonting vi bevisat i år så är det att vi bemästrat varenda motgång på ett superbt vis. Någonting vi ännu en gång fick erfara igår.

Hur vi ska klara oss nere i Barcelona återstår att se. Vi kommer att sakna tunga pjäser, antagligen bli utspelade av Barca ännu en gång och bara få till några enstaka anfall. Ändå så kommer vi att ha en chans. Det skulle vi inte haft om Barcelona vunnit med 2-0 eller 2-1. Trots skadorna och exakt allting annat så har vi en superb chans att gå vidare. Barcelona sitter i förarsätet, men man bör inte räkna ut Arsenal, inte efter det som hände igår kväll.

Det absolut sista jag vill nämna om matchen är att det är så här fotboll bör spelas. Det var fotbollsporr, både av Barcelona och Arsenal. Det var nästan inga tacklingar alls, inget ful spel alls och inget tråkigt "elva-man-på-sin-egen-planhalva". Gårdagens match visade världen hur fotboll ska spelas. Det finns en klasskillnad mellan Arsenal och Barcelona, men om det är någonting bägge lagen kan göra så är det att spela underbar fotboll.
______________________________________________________________________________

Spelarbetyg och omdömen:

Almunia (7,5/10) - Han får ta på sig första målet, men sanningen är att vi inte ens skulle haft hopp om ett likaresultat om han inte skulle spelat på det sätt han gjorde i första halvlek. Det var världsklass på nästan varenda räddning.

Sagna (6/10 - utbytt i matchminut '66) - Var ganska osynlig hela matchen igenom. Fick enormt mycket att jobba med i första halvlek och defensivt så var han även väldigt bra. Men man kunde vänta sig lite mer av honom i andra halvlek.

Gallas (6/10 - utbytt i matchminut '45) - Spelade helt okej fram till att han klev av planen. Otroligt tråkigt. Med största sannolikhet är han borta resten av säsongen.

Vermaelen (7/10) - Går bort sig lite vid 2-0, men är allmänt bra matchen igenom. Gjorde dessutom ett extremt bra jobb genom att ta bort Messi ur matchen. Messi var osynlig nästan hela andra halvlek och mycket tack vare vår belgare.

Clichy (8/10) - Mycket mycket bra. Clichy spelar just nu lika bra som han gjorde 07/08 och det är vi tacksamma över. Spelade väldigt bra både defensivt och offensivt.

Fabregas (6,5/10) - De två huvudfigurerna i matchen (Fabregas och Messi) var för det mesta helt osynliga. Trots det så är Fabregas anledningen varför vi kan fara till Barcelona med hopp om avancemang.

Fabregas och Messi - en gång i samma ungdomsakademi. Foto: Bildbyrån.

Song (6,5/10) - Var väldigt bra fram tills han blev nedflyttad till försvaret. Han var helt godkänd där, men kom inte upp i samma nivå som i mittfältsrollen.

Diaby (6/10) - Diaby gjorde något av en plattmatch. Godkänd, men inte så mycket mer.

Nasri (7,5/10) - Vår näst bäste spelare. Tillsammans med Clichy och Almunia så var han bäst på plan. Offensivt var han alltid farlig och gjorde även ett riktigt bra jobb i defensiven. Riktigt bra match av fransmannen!

Bendtner (7,2/10) - Många påstår att Bendtner gjorde en dålig match, men då ber jag er alla att titta på repriserna vid våra mål. Man kan i stort sett säga att Bendtner är anledningen varför vi ö.h.t kunde komma tillbaka. Bägge assisterna är superba. Det första till Walcott är Cesc-klass då han lägger passningen med exakt rätt tyngd, längd, precision och tajming. Det andra till Fabregas är mycket fint spelat. En mindre begåvad spelare skulle försöka göra mål, men han nickpassar den till Fabregas som får straffen med sig.

Arshavin (spelade för lite för att betygsättas - utbytt i matchminut '27)

Eboue (6/10 - inbytt i matchminut '27) - Jag förväntade mig mer av honom, men han kom av sig lite under matchen. Klarar sig undan med godkänt.

Denilson (6/10 - inbytt i matchminut '45) - Var helt osynlig. Klarade sig dock bra överlag. Vi får komma ihåg att det inte var Arsenal som spelade dåligt, utan Barcelona som spelade bra.

Walcott (7,5/10 - inbytt i matchminut '66) - Förändrade matchbilden helt och hållet. Gav Arsenal någonting de saknade i form av ett farligt anfallspel. Krönte dessutom sin insats med ett mål.

______________________________________________________________________________

Matchens tre kanoner:

• Clichy - Möcke möcke bra.
• Nasri - Oerhört bra.
• Walcott/Almunia - Walcotts insats förändrar matchbilden. Almunias insats i första halvlek talar för sig självt.

______________________________________________________________________________

Matchens sp*rsspelare (spelare som behöver putsa sina kanoner):

• Det fanns ingen riktig sp*rsspelare på plan. Det finns det aldrig när två så här bra lag spelar fotboll på det vis fotboll bör spelas. Vi må ha blivit utspelade av Barcelona, men tack vare många individuellt grymma insatser så stog det bara 0-0 i halvtid och 2-2 efter fulltid.

______________________________________________________________________________

Glöm inte bort:

Arsenal Sweden. Det blev en mycket lyckad supporterträff i Stockholm. Trots att stämningen fick sig en liten knäck när Zlatan satte både 1-0 och 2-0 så var upphämtningen magnifik. Dessutom vill jag tacka herren från Gävle som satt mitt emot mig. En trevligare gooner får man leta efter!
______________________________________________________________________________

Mina sista tankar:

Mer av mina tankar får ni i morgondagens inlägg. Det här har redan blivit för långt. Ett stort tack till Arsenal som lyckades vända en snöplig förlust till ett likaresultat. Ett stort tack till Arsenal Sweden vars supporterträff var fantastisk. Ett stort tack till alla som läser bloggen. Ett stort tack till alla!

Bollen, Fabregas och Pique. Foto: Bildbyrån.

Har man någon gång undrat vilket som är världens bästa lag, så finns det inte längre någon som helst tvekan. Barcelona är det överjävligaste grymmaste laget som har beträtt en fotbollsplan. Utan konkurrens.

Det säger jag inte för att vårt kära Arsenal har blivit utspelat i stor stil utan för att det vi fick se var propagandafotboll i samma stil som Nikes reklamer brukar se ut. Messi var för dagen inte fullt så överbra och Zlatan såg ut att kunna missa en laduvägg i första halvlek, men vilket passningsspel. Varenda passning satt på läppen och varenda gubbe sprang som de skulle. När Arsenal försökte avvakta blev vi frånsprungna, när vi försökte stöta fintade de bort oss. Vi hade inte en chans. Vi är ett av världens tio bästa lag, men när ettan kommer på besök så blir det som när Tiger Woods ska möta tian i golf, det blev aldrig match.

Eller hur var det nu? Jo storhetsvansinnet ingrep hos spanjorerna, Efter 2-0 målet byter man ut Zlatan, man förlitar sig på det defensiva spelet och framförallt byter man in Henry alldeles, alldeles för tidigt. Jag tyckte det var väldigt uppenbart att han inte ville gå för fullt. Det kunde vi utnyttja och Walcotts mål var ju sanslöst snyggt, kan vi få se lite mer av det i ligan också tack?

Jag tänker inte gå in på så mycket matchdetaljer, men returen kommer att bli väldigt intressant. Jag tror att vi kommer att få se exakt samma matchbild nere i Spanien. Barcelona har bollinnehavet och Arsenal hoppas att vårt tålamod och vår uthållighet ger oss ett par bollar. Med Fabregas borta försvinner hoppet om att det ska bli så himla snyggt, men fördelen är att vi kan spela grisigt och tätt inpå. Förhoppningsvis är deras två mittbacksavbräck värre än Fabregas frånvaro.

Annars slets man mellan hopp och förtvivlan idag. Utspelade och uträknade. Funderade länge på hur jag skulle skriva min blogg efter en förlust och kan nu bara konstatera att vi aldrig ska räkna ut detta Arsenal. Oavsett om det räcker hela vägen förbi Barcelona på tisdag så visade vi att vi inte ger upp och den känslan måste grabbarna ta med sig. Det finns inget lag i världen jag hellre håller på än Arsenal. Än en gång är det jag som ödmjukt ska böja mig för vad laget kan göra.

Jag smiskar mig själv tre gånger i stjärten för att någonsin ha tvivlat.

Henry. Vad säger man, det mottagandet han fick var han värd och mycket mer. Ett tag såg det ut som det fanns en liten tår i ögonvrån. På han, inte mig. Man är väl inte en fontän heller.

Ni medlemmar i Arsenal Sweden är fantastiska. Ryktet om Bradys statistik har nu nått er och insamlingen till en resa till Barcelona har nu börjat. En del av er vill ha del av kakan och det kan ni få om ni kan visa upp samma statistik över en lång tidsperiod. I Bradys fall snackar vi över trettio års resande. Då är det statistiskt säkerställt enligt Sifo att Arsenal inte förlorar när Brady är på plats. Två gånger är tur/tillfälligheter, men 40-50? Ge Brady resan, jag ger 200 spänn.

Nästan så att man ska citera Caroline af Skatas inför morgondagen; Snälla, snälla, snälla. Jag ber en bön. En stilla sådan.

Eldprovet 2010 står för dörren. Barcelona i Champions League. Redan i kvarten. Jag antar att det bidrog till mitt osannolikt osannolika sammanbrott jag fick igår med ren panik som största symptom. När hyperventilationen var som värst, så var jag tvungen att ringa morsan för att lugna ner mig. Självklart berodde det på annat också, men det är av mer privat karaktär.

Ryktena säger att Cesc inte kunde träna idag. Wenger säger att chansen för att katalanen kaptenen kan spela är mindre än 50:50. Det skulle kunna vara det sämsta som kan hända oss i detta läge. Vi måste, som Ahldén redan varit inne på, ha ett lag där alla spelar på sin absoluta topp.

Annars är det, såklart, good bajs redan imorgon kväll. Och det vill vi ju inte!

*****

United fick smisk idag. Trots att Demichelis spelade hela matchen. Märkligt, men njutbart på något vis. Tråkigt med Rooneys skada också. Inte.

*****

Hur bra hade det varit att ha en Robin van Persie i högform i startelvan imorgon kväll?

Hur vidriga är träningslandskamper?

*****

Noterat från Lyon-Bordeaux:

1. Hugo Lloris är sanslöst bra. I varje fall på linjen. Hur som haver är han bättre än Almunia på alla punkter.

2. Chamakh gör exakt vad som helst för att göra mål. Förmodligen skulle han offra en pungkula för en enda balja i CL. Hårvaxet tror jag dock inte att han släpper ifrån sig i första taget.

3. Yoann Gourcuff ÄR den nye Zidane. Det har snackats om alla möjliga spelare innan, bland annat vår egen Super Sam, men Gourcuff är vad fransmännen söker i den envisa jakten.

Kontentan: Förläng med Gallas, värva ovanstående, och jag är nöjd med vad Arsenal har att erbjuda nästa säsong. Kanske att ytterligare en mittback eller defensiv mittfältare ska in, men man kanske får nöja sig med det vi har vid dessa värvningar.

Den rubriken satt jag och filade på efter första halvlek mellan Bayern och United. Det kan tyckas lite att skjuta bredvid målet att hålla fast vid den efter slutsignalen (muuuaaahhhaaahhaaa). Men faktum är att fram till halvtid finns det bara ett lag på plan och United visar varför de är så oerhört framgångsrika. Deras spel är stundtals snyggt, inte så ofta i en europeisk bortamatch, men det är sanslöst effektivt. Målet till sidan, det kan vara ren flax att bollen når fram till Rooney, men i övrigt så ska ni lägga märke till att när United erövrar bollen så sätter de bollen på djupet, samtidigt som flera spelare rör sig framåt. Rooney ger sig pilsnabbt upp och ska tampas med backarna eller söka en helt fri position.

Skillnaden mot arsenal är numera dramatisk, när vi bryter motståndarens bollinnehav ser vi oftast till att lugna ner bollen och de få gånger vi kontrar så är inte förloppet intränat. Det är inte förutbestämt vart folk ska springa och därför rinner många kontringar ut i sanden. United får mycket oftare till ett avslut.

En annan sak man kan lägga märke till är backspelet. När Bayern trycker på så hårt som de gör emellanåt så vet backarna att det är dumt att försöka spela sig ur alla situationer. Gary Neville tror jag inte slår en enda spelpass i första halvlek, han rensar varenda en. Vidic och Ferdinand spelar enkelt och är inte rädda för att bara dundra bort bollen om det behövs. Det gillar inte Arsenalbackarna utan istället ska det spelas runt och motståndarna  kan i värsta fall utnyttja det hela.

United har van der Sar, Arsenal har Almunia. Bortsett ifrån det självklara i att man kan värva en klassmålvakt så ser spelet också annorlunda ut. Det hänger kanske ihop med prislappen, man får  vad man betalar för, men den trygghet som deras målvakt ger gentemot vår är häftig att se. Både Bayern och United är väldigt trygga med sina målvakter och de vågar använda målvakten som den elfte spelare han är. Kommunikationen fungerar och man vågar slå väldigt många bakåtpassningar för att man vet att bollen är i tryggt förvar.

Vid ställningen 1-1 i matchen byter United ut Park och Carrick mot Valencia och Berbatov. Wenger skulle ha bytt in Silvestre och Denilson för att säkra. En grundläggande skillnad i fotbollsfilosofi som då och då kostar oss poäng. Vi svär ofta åt de defensiva bytena här i Malmö och Wengers dåliga matchcoachning.

Denna gången resulterade det inte för United, men det kunde mycket väl ha gjort det med en boll i ribban och ett friläge för Rooney. Men poängen är där. Ferguson har valt ett spelsätt som ger fler framgångar än vårt än så länge. Med en större plånbok och mindre flärd, men vad väljer vi?

Det är dags att komma till relevansen för Arsenal idag nu, om jag inte ska riskera att få kommentarer om att jag kan byta lag om de är så himla bra.

Om Arsenal försöker ta Barcelona imorgon genom att spela en snabb, teknisk och rörelseinriktad anfallsfotboll så tror jag att vi kan släppa in både ett och tre bakåt. Vi kan förvisso göra lika många, men effektivitet är inte vårt kännetecken i år.

Vi kan försöka spela defensivt, men med tanke på de spelare vi har så tror jag att det är en ännu dummare idé. Vi har inte den tyngden och uthålligheten för ett sådant spel.

Vi kan också försöka överraska, spela lite rakare, lite smartare och låta Bendtner slippa kuta tillbaka i mitten och hämta boll. Vi kan försöka tjonga bort bollen och satsa stenhårt på snabba kontringar med våra snabba kantspelare. Vi kan ta Barcelona, men allt ska klicka. Varenda spelare ska spela på toppen av sin förmåga. Clichy, Almunia, Denilson, Arsjavin och Bendtner. Vad är oddsen för det?   

PS! Innan ni kläcker ur er att jag inte är någon riktig supporter, är okunnig eller bara dum i huvudet så räkna till tio och skriv det med så snygga ord ni kan. Det blir ett bättre samtal då.

Hej! Precis som jag skrev igår så kommer jag att ta hand om inför-rapporterna. De kommer längre inte komma upp här i bloggen, utan längst upp på sidan 1-2 dagar före match. Upplägget är även aningen uppfriskat med både bilder och andra nymodigheter.

Jag kommer alltid att skriva några meningar här innan match, men just nu så tycker jag matchen talar för sig självt. Inför-rapporten kan läsas här och precis som vanligt så kan ni kommentera i kommentarspåret under.

Jag kommer nog inte att kunna skriva ett inlägg imorgon (far till Sthlm tidigt), så därför blir inför-rapporten kvar fram tills på torsdagen då min matchrapport kommer upp. Tills dess så kan ni antingen följa mig på twitter eller komma in på Quakenet på mIRC (kanalen heter #arsenalblogg). Dessutom följer jag kommentarspåret flitigt!

Så, nu är det dags! Vinna eller förlora! Arsenal mot Barcelona. Champions League. COME ON YOU GUNNERS!

God kväll. De senaste två veckorna har varit väldigt hektiska och dem fortsätter att vara det ett tag till. Nu väntar Barcelona på onsdag och det kan antingen bli en av årets bästa fotbollsmatcher eller något sorts antiklimax. Den som lever, den får se. Hur som helst, låt oss hoppa på dagens inlägg.

Arshavin berättar nu om hur stämningen var efter matchen mot Birmingham:

Wenger was very angry and upset just like all of us. Everybody is very upset. We were close to another victory. It's a shame that we didn’t manage to get it. After we scored, we had some other opportunities that we didn’t use. And at the very end, in the 92-minute, Birmingham equalized. That’s all. I have nothing more to say about the game.

Precis som Arshavin har inte jag heller mer att säga om den matchen. Vi spelade dåligt, vi tappade poäng och vi försämrade våra chanser i ligan. Det finns inte så mycket mer än det att säga. Jag kände dock att hans citat kunde vara intressant att ha med i dagens inlägg. Mycket på grund av att vi har en större chans mot Barcelona om vi lyckas förändra besvikelsen till tändvätska. Någonting många lag brukar göra i sådana här situationer och dessutom lyckas.

Men nu handlar allt om matchen mot Barcelona. Ett riktigt inför-inlägg kommer komma upp imorgon och det i nyhetsrullningslistan (fint ord). Fr.o.m matchen mot Barcelona är det jag som kommer få ta hand om alla inför-rapporter och dessa kommer som sagt inte komma upp i bloggen, utan i "nyheterna". Det är ett helt nytt upplägg, men ni kommer som vanligt att kunna kommentera inför-rapporterna i min blogg!

Det är mycket surr kring Fabregas vara eller icke vara och det senaste jag kan komma med är att han fortfarande är ett frågetecken, men att han bör kunna vara med och spela. Chanserna ligger någonstans runt 70-30 vad jag förstått det som. Men bli inte överraskade om han inte kommer till start. Det vore dock ett riktigt tungt avbräck för oss. I Barcelona kommer Iniesta att missa matchen, men inte Xavi som jag igår rapporterade. Wenger har ännu en gång valt att berätta vad som ligger bakom Fabregas succé i år och säger bl.a följande:

Also he has gained more physical power. You can see he resists much more the runs of his opponents and he is more powerful in his runs. These two ingredients make a big difference. Also I believe the change in formation has had an impact as well. He has more freedom to join in now.

Fabregas har varit vår viktigaste och bäste spelare i år, det råder ingen tvekan om den saken. Det har han ioförsig varit i flera säsonger, men i år har han verkligen gjort succé och hans stats är näst intill osannolika. Det finns egentligen inte så mycket mer att säga om just den saken. 4-3-3-formationen har låtit honom besätta sig i en väldigt fri roll och han får själv bestämma hur långt upp och ner han ska jobba, någonting som man märkt av väldigt tydligt i många matcher. Dessutom blir det svårare för motståndarlaget att behärska Fabregas då man aldrig vet var han kan befinna sig.

Cesc Fabregas!

Och nu kommer således citatet från Fabregas som var oundvikligt. Vi alla känner till alla löjliga "Cesc-till-Barcelona"-stories och nu har vår käre kapten ännu en gång varit tvungen att bekräfta hur mycket han älskar Arsenal:

We don't need to talk about my future. I don't understand all the rumours about me. I've always said that I'm happy at Arsenal. I can say a thousand times that I won't go to a Spanish club, but nobody believes me. Arsenal is my home and I don't have any plans to leave.

Och precis som vanligt läser fansen hans uttalanden och älskar honom för det. Fabregas älskar Arsenal och han kommer helt enkelt inte att lämna oss, inte nu. Sedan kan han mycket väl göra det senare i sin karriär, men jag tycker att vi fått nog med bekräftelser på att han är en av få moderna fotbollspelare som faktiskt är sitt lag lojal.

Alla ni som ska till Emiraten och se matchen bör läsa detta:

In anticipation of this historic encounter, we urge all Arsenal supporters to arrive early at Emirates Stadium on Wednesday night, so that the stadium is completely full by kick-off and we can all get behind the lads from the first whistle. We also ask all supporters to wear red and white on the night. Please bring your red and white scarves, shirts and hats, and make as much noise as possible to support the team throughout this huge evening.

T.o.m jag som inte ska dit blir enormt taggad av att läsa det där. Och alla vi som ska till olika O'learys runtom i landet (Arsenal Sweden anordnar flera supporterträffar) lär vara minst lika taggade. Här kan jag även passa på att fråga om någon ska bila till/igenom E-tuna från Sthlm efter matchen? Det är nämligen så att sista tåget går för tidigt och jag skulle uppskatta att samåka hem med fellow gooners :)

Finns en hel del smånyheter idag också. Wenger pratar bl.a om att det är sjukt vilken turnaround Campbell varit med om och jag kan ingenting annat än hålla med. Att spela i League 2 och kvartsfinal i Champions League samma säsong skall i princip vara omöjligt. Men Campbell har visat att det inte är omöjligt och han agerar nog inspirationskälla åt många där ute.

Dessutom vill Coyle @ Bolton förlänga lånet av Wilshere och det kan man förstå. Wilshere har startat nästan varje match och även fått spela i sin favoritroll där han briljerat många gånger. Precis som fektarn skrev så gynnar det nog honom mer att stanna kvar en säsong till än att agera bänkvärmare i Arsenal nästa säsong.

Wilshere gör lite av en succé i Bolton!

Det var allt för idag. Se nu till att tagga inför morgondagens inför-rapport (bli inte för exalterade bara!) och tagga inför onsdagens super-extremt-gigantiskt-cp-viktiga match!

Egentligen är frågan felställd. Den borde vara; Vad kan man göra? Men problemet är detsamma. Arsenal ska spela mot Barcelona, världens just nu mest hypade lag om man ska tro svenska tidningars fokusering. Nu ingår det en viss Zlataneffekt, men visst är det ett färgstarkt lag de har.

Men jag vill både vara med och inte vara med. Jag vill vara med om någon kan garantera mig att vi vinner. Då vill jag vara medgångssupporter på heltid, trycka upp min tröja i fejset på Patrik Ekwall, alla ungar på jobb och kanske framförallt Zlatankramaren Anja Gatu. Hon som hejar på Zlatan istället för på något lag. Hon har alltså inte kommit längre än barnen som hejar på Cronaldo, vart han än går. Absurt om man frågar mig.

Mina dåliga vibbar har talat om för mig att jag bör planera sjukdom på torsdag. En släng av lunginflammation, tunghäfta eller brutna naglar kanske? Jag skulle vilja skrika i telefon att jag vunnit på Triss och tyvärr var tvungen att sticka till Abisko för att undgå tiggarna, skulle vilja kallbada för att göra hela mig så liten det bara går.

Jag vill inte komma fram förrän vi har vunnit och då vill jag stå där med armarna runt er allihop, skrika så jag inte kan prata på en hel vecka och gå runt med ett leende som skulle få en clown grön av avund.

Den dåliga matchen i lördags har dock sagt att det är bäst att jag tar på mig den ödmjuka masken till jobb, den som säger att vi förlorade mot världens bästa lag, att vi gjorde vårt bästa men att vår tid kommer.

...och om vi vinner ska jag göra förbjudna saker, som att dricka cider på puben, kalla bandy en riktig sport och fundera på att köpa en vit Arsenaltröja.

Det här är jobbigt mina vänner, och ändå är det två dagar kvar. Jag vill veta nu om vi har det som krävs för att vinna saker. Vi fick en ledtråd i lördags, men ledtrådar säger inte hela sanningen. Vi kan, om vi vågar och kämpar, jag litar på Bradys statistik. Han har aldrig sett Arsenal förlora. Han är på Emirates på onsdag. Bättre talisman kan vi inte få. 

Det sket sig stenhårt mot Birmingham, något som ingen här har kunnat missa. Personligen tror jag att ligan är tvärkörd och att vi nu alltså måste rikta in oss på att vinna Champions League om den gode fransmannen ska få någon titel i år.

Man fattade det direkt när Nasri inte gjorde mål på sitt friläge att det skulle gå åt helvete. Sånt där är inte okej någonstans.

Ännu värre är dock att Wenger sparar just Nasri och Arshavin när man endast har åtta ligamatcher kvar och slåss om en titel. Man måste satsa fullt i varje match. Inga undantag. Speciellt som reserverna bland annat heter Theo Kan Bara Springa Fort Walcott.

Nästan lika besviken blev jag dock i morse när jag vaknade. Jag drömde nämligen att Arsenal mötte Barcelona i den där jävla Champions på Camp Nou i första mötet och krossade dem med 4-0.

Fyra noll på bortaplan. "Smaka på den, alla regelrätta fåntrattar som inte tror att vi har nån chans", tänkte jag där i mitt undermedvetna.

Sedan vaknade jag. Jag hann bli lite ledsen i ögat av fotbollsbesvikelse innan jag helt enkelt vände mig om, drog täcket över huvudet och somnade om.

*****

Owen Coyle, ni vet mannen som gick från att träna ett sopgäng till att träna ett annat dito, vill ha Jack Wilshere kvar även nästa säsong.

Själv är jag väl positiv till det, då han faktiskt får spela en hel del jämfört med vad han skulle få göra i Arsenal. Dessutom får han lira på sin favoritposition centralt och är den som styr Boltons anfallsspel (i alla fall de gånger jag har tittat). Det är inte många som gör det vid 18 års ålder i ett Premier League-lag.

*****

Mycket drömmar i bloggarna nu, förresten. Är det ett tecken, månne, och, isåfall, ett tecken på vad?

*****

Nej, nu taggar vi om till matchen på onsdag. Jag taggar (nåja) för tillfället med hjälp av Eilert Pilarm. Hur gör ni när ni taggar?

Klockan tickar ner. Fem minuter kvar. 2-0 till Arsenal har blivit 2-2. Den där förbannade skåningen har minuten tidigare kvitterat på nick. Men det finns tid kvar. Song står i nittionde minuten för en brytning långt nere på egen planhalva och passar den till Clichy som kommer löpandes på vänsterkanten. Clichy passar den vidare till Fabregas som under matchen blivit konstant pressad.

Han dribblar bort Xavi och Touré och sätter sedan en smekande passning till en Walcott som nyss blivit inbytt Walcott störtar fram mot mål och är en mot en mot Valdes när han passar den diagonalt till Fabregas som kommer löpandes mitt i banan. Sedan sker allt i slow-motion. Fabregas vinklar sin fot och smeker bollen in i det vänstra krysshörnet. 3-2 på Camp Nou och Arsenal vidare.

Ibland drömmer jag. Egentligen drömmer jag rätt ofta. Vissa drömmar kommer jag ihåg, vissa inte. Men det är ett par drömmar jag aldrig glömmer och det är drömmarna om Arsenal. Jag har drömt ända sedan den där tunga förlusten mot Barcelona i CL-finalen. Ingen dröm har slagit in hittills och det brukar drömmar nästan aldrig göra. Men det finns undantag och jag hoppas att någon av mina många drömmar slår in redan i år.

Jag har sett RvP kliva in på Santiago Bernabeu och avgöra finalen i Champions Leauge. Jag har sett Nasri avgöra ligan med sitt 3-0 mot Fulham i sista omgången. Jag har sett ett framtida Arsenal vinna trippeln. Jag har sett rätt mycket. Men allt har utspelat sig i mitt huvud. Ett huvud som håller lika mycket på Arsenal som mina andra kroppsdelar. Men det finns som sagt ett problem, drömmar brukar nästan aldrig slå in.

Nasri är på gång på riktigt och kan bli extremt viktig mot Barcelona. Foto: Bildbyrån.

Samtidigt när drömmarna vägrar ta slut blir rädslan allt större. Jag är rädd inför framtiden. Vad händer om vi inte vinner någonting i år heller? Blir det ännu en "bakfylla" á la 08/09? Blir det ännu en säsong där vi grämer oss över missade chanser och tappade poäng? Blir det ännu en säsong utan titlar? Jag orkar inte med det. Jag har sett mitt Arsenal lida i flera säsonger och jag har sett dem falla på mållinjen mer än en gång. Jag orkar inte det, inte mer.

Jag blev frågad tre frågor i förra numret av Kanonmagasinet. En fråga handlade om vad vår största utmaning skulle bli under kommande decenniet. Mitt svar var att den svåraste utmaningen skulle vara att vinna den första titeln sedan Vieira satte den avgörande straffen mot Manchester United i finalen i FA-cupen 2005. Jag står fast vid det och jag kommer att göra det ända tills vi faktiskt vinner någonting.

Hur reagerar spelarna vid ännu en säsong med uteblivna titlar? Hur påverkas deras självförtroende? I vilka vägar går deras tankebanor? Hur ska vi lyckas vinna någonting? Kan nästa säsong bli speciell? Kan vi efter nästa säsong äntligen sluta säga om ett-två år? Alla dessa frågor kommer att bli aktuella om vi inte ser till att vinna ligan eller Champions League i år.

Jag hoppas att spelarna förstår hur mycket som står på spel. I många matcher på sistone har de spelat alldeles för dåligt för att se ut som titelvinnande spelare. Samtidigt har vi alltid vunnit som ett lag och väldigt få gånger tack vare individuella prestationer. Varenda spelare gör inte en 8/10-match vecka in och vecka ut, men det finns spelare som presterat sämre under en längre period. För att vi ska ha någon som helst chans kvar i ligan måste de tillsammans med många andra höja sig.

Arg Vermaelen.

Manchester United formtoppar och verkar göra mål utan Rooney, Chelsea såg livsfarliga ut igår och Arsenal ... är Arsenal. Vi har ingenting speciellt. Vi har ingen Ronaldo eller Messi. Vi har inte vunnit titlar på löpande band (på sistone). Vi har inte mycket. Men vi har en sak och det är ett lag. Vi har ett lag. Vi har en lagmoral utöver det vanliga. Vi har en kämpaanda utöver det vanliga. Vi har en tro utöver det vanliga.

Jag tänker då inte lägga mig ner och ge upp hoppet. Inte nu, inte nu. Jag tänker ställa mig bakom laget och alla spelare - oavsett hur jäkla dåligt vissa spelar - ända tills det är matematiskt omöjligt att vinna ligatiteln. Vi fans kan inte göra så mycket annat just nu. Vad ska vi annars göra? Det finns inget transferfönster öppet, det finns ingen anledning att bua ut laget, det finns ingen anledning att inte se de resterande matcherna.

Chanserna har naturligtvis minskat i ligan, men större mirakel har skett. Sedan är vi ännu en CL-titel kvar att slåss om. I en match som både Iniesta och Xavi missar finns alla chanser till ett bra resultat på Emirates. Lägg där till Barcelonas dåliga spel på engelsk mark så har ni ett riktigt bra utgångsläge inför onsdagen.

Det är inte omöjligt att slå Barcelona. Flera lag har bevisat det. Nu väntar världens bästa lag på onsdag. Jag har redan skrivit allt jag vill ha sagt om matchen i ett tidigare inlägg. Fr.o.m imorgon kommer det att komma upp "nyhetsinlägg" inför den match som väntar. En match som kommer att ses av miljontals tittare världen över. Må bäste lag vinna.

[video:http://www.youtube.com/watch?v=qIEpWYBvWy4]

Det är här jag ska säga "vad var det jag sade", men jag är inte den typen. Det är ingen tillfredsställelse i att ha rätt om eländiga ting. Birminghammatchen skulle bli svår, det visste vi alla på förhand och det var en sjuhelvetes kamp. Arsenal levde verkligen inte upp till något epitet om Europas vackraste fotboll och ska vi vara helt ärliga så har vi inte gjort det sett över hela säsongen heller.

Vår trupp har blivit betydligt bättre sen förra säsongen, vi är bättre på att ta för oss, vi är inte lika dåliga på att ta lag som går in på kroppen på oss, vi har fler alternativ framåt, vi skjuter fler långskott och vi är rörligare inne i boxen. Vi kan grisa oss till resultat, vi har ett stabilt backpar i Vermaelen och Gallas, vi har haft en förmåga att ha tålamod och få ett resultat sent i matchen.

Men, och alltid dessa men, är vi mästarämnen? Jag tror inte det, tycker inte det och menar att vi har haft en extrem tur med resultaten och att vi inte kommer att vara redo att vinna liga förrän nästa säsong. Fröerna är där, linjerna är där och med en eller tre nya förvärv under sommaren blir vi tåligare för skador och kan äntligen konkurrera på riktigt med Uniteds och Chelseas breda (läs dyra) trupper.

Då har Wengers unga lag växt upp och är helt plötsligt inte så där remarkabelt unga längre och Wenger har i viss mån motbevisats, det går inte att vinna något med kids. Det smärtar naturligtvis, men å andra sidan får han kanske ihop något som liknar det Ferguson fick ihop i United när han lyckades få igenom bröderna Neville, Beckham, Scholes och de andra till vad som var en gyllene generation. Då är vi kanske redo att dominera.

Det är inte över, det vet jag, men det känns så. När United spelar 4-0 borta mot Bolton och Chelsea stampar på sjundeplacerade Aston Villa med 7-1 så mäktar Arsenal bara med 1-1.

Almunia. Det var någonstans jag läste att spanjoren hade den näst sämsta räddningsprocenten i ligan. Titelaspiranter?

Bendtner tillbaka till sitt osynliga jag. Vi kräver mer av honom om det här ska gå vägen och jag tror att han helt enkelt inte klarar av det. Eduardo verkar helt under isen och vi vet ännu inte hur Fabregas skada artar sig.

Vi vill ha positiva besked nu inför Barcelona-matchen. En Fabregas hel och taggad, en Gallas med mohikanfrisyr och en Bendtner som inte hämtar bollar på mittplan utan bara går in och nickar dit ett par felfria hörnor. Är det för mycket begärt?