Senaste blogginläggen

Ett av spelbolagen satte oddset 1,33 på att Arsenal skulle kvalificera sig för kvartsfinalen och alla snackade om att det var en drömlottning att få möta Monaco.
Jo, tjena ...
En stark öppning och en ganska solid första halvlek var på väg att gå mot sitt slut när Kondogbia drog iväg ett långskott som styrdes på Mertesacker och in i mål.
Det var tack och gonatt.
Arsenal reste sig aldrig - och det gjorde inte David Ospina heller.

För de/er som hänger med mig på twitter (för er som inte gör det, gör det: @DavidssonoMann) så är det ingen hemlighet att jag brukar ta med fru och barn för att semestra i södra Spanien om somrarna. Vi har varit på olika ställen längs med den så kallade Solkusten och i somras var vi i den lilla, som det heter, pittoreska staden Nerja i vilken jag och sonen hade turen att kunna se Emirates Cup på något i Andalusien så ovanligt som en Arsenalpub. Eller snarare en pub ägd av en engelsman med förkärlek för världens vackraste lag.

Nu har jag kommit upp i den åldern då människor i min bekantskapskrets inte bara har gift sig, utan i vissa fall även gjort det en andra gång. Då folk är glada och njuter över att de har mött sitt livs kärlek och att det är lika härligt varje gång det sker. När jag, för ett tag sedan, var medpassagerare på en av stadens stolta kollektivtrafikmedel, stötte jag ihop med en gammal kompis-kompis som jag inte träffat på ungefär två hundra år.

Man brukar säga att man inte ska kasta sten i glashus och det är ett gott råd - även om det ibland är lättare sagt än gjort.

Efter gårdagens Champions League-match mellan PSG och Chelsea har det dykt upp en video på Chelseasupportrar som trakasserar en man i tunnelbanan genom att vägra låta honom gå på tåget, alltmedans de sjunger en ramsa om hur de är rasistiska och stolta över det (parafraserat). (Den som vill se videon kan googla - jag vägrar länka till skiten)

Nu har jag äntligen lagt den galna jobbperioden bakom mig och jag har lite mer tid att lägga fokus på andra spännande saker. Som Arsenal och Arsenal Sweden till exempel - det känns jäkligt bra. Jag hoppas att jag ska kunna blogga lite mer regelbundet under våren.

Det kändes också jäkligt bra att vi körde över Boro i helgen. 

Efter en hysterisk lördag önskade jag mig en stabil seger och det var precis vad jag fick. Det hade kunnat sluta med betydligt mer än 2-0 men faktum var att förutom nicken i slutet så var Boro aldrig ens i närheten.

Idag lever vi alla med de förutsättningar som veckans första dag, måndag, för med sig. Och för mig, som för många andra arsenalister eller följare av andra idrottsligt relaterade föreningar, så färgas denna veckans inledande arbetsdag så oerhört mycket av hur just avsnoppade helg utvecklat sig. Eller snarare hur ens idrottsliga preferensers bärare, i mitt fall Arsenal, har presterat under helgen. Och mitt Arsenal presterade riktigt bra, riktigt lovande och riktigt generöst, varför min måndag på något märkligt sätt är … riktigt angenäm.

Nu är ligans tjugofemte omgång avslutad och bortsett från att ordningen i norra London nu är återupprättad bjöds vi på ett antal Arsenalrelaterade tingelser att förhålla oss till. Innan vi går vidare till väsentligheter vill jag ändå be att få gratulera och glädjas med våra vänner från Middlesex för deras tre dagar ovanför oss i tabellen, vilka nu är och förblir en del av en falnande historia som hetsporrarna världen över är förvisade till att leva i.

Efter förlusten mot Spurs är vi helt plötsligt nere på femte plats igen. Spelet hackade och det finns fog för att vara orolig inför våren. Men hur ser egentligen våra chanser ut? Det sägs att vi har ett väldigt lätt spelschema kvar men stämmer det? Och hur ser det ut jämfört med de närmaste konkurrenterna? Låt oss ta reda på det.

Jag är inte den som ställer höga eller orimliga krav. Jag kräver inte längre att vi skall vinna titlar år efter år, att vi ständigt skall ha en trupp till bredden fylld med fotbollsvärldens mest spännande namn eller att det är just vår tröja som skall gå åt som smör i solsken när skolgårdsstrebersar of the world united har sin årliga tröjväljardag. Jag kräver över huvudtaget inte så mycket längre utan har med åren kommit att bli tämligen luttrad och det är inte ur den luttrades position som de stora kraven föds.

Ett, tu, tre där kom hatten lätt på sne. Och så får det ju inte vara. Ordning måste bestå eller återställas och ordning är och förblir att vi kommer först, sedan ett väl tilltaget mellanrum och därefter släntrar de där på behörigt avstånd. Gärna molokna med svansen mellan bena och skammen blossande över kinderna.