Medlemmar: 8554 st.
Visa menyn

Ett riktigt mittfält

Davidsson och Mannen
mån 16 feb 2015 kl 16:00

Idag lever vi alla med de förutsättningar som veckans första dag, måndag, för med sig. Och för mig, som för många andra arsenalister eller följare av andra idrottsligt relaterade föreningar, så färgas denna veckans inledande arbetsdag så oerhört mycket av hur just avsnoppade helg utvecklat sig. Eller snarare hur ens idrottsliga preferensers bärare, i mitt fall Arsenal, har presterat under helgen. Och mitt Arsenal presterade riktigt bra, riktigt lovande och riktigt generöst, varför min måndag på något märkligt sätt är … riktigt angenäm.

Visst hade jag gärna sett att Rosicky fått spela från start, visst ser jag Welbeck som allt annat än en kantspelare i ett topp 3-lag och visst hade jag helst sett att Sanchez fått vila från spel för svårare motstånd. Men när startelvan släpptes, och jag samtidigt agerade domare vid sonens fotbollsmatch mot ett lag vars huvudtränare var både högljudd och synnerligen generös med sina åsikter kring aktuell domares insatser och bedömningsnivå, så såg startelvan riktigt angenäm ut. The Back Five var utformad precis som jag hade hoppats på men inte väntat mig och även om anfallet var ett sammelsurium av otydlig rollfördelning så blev detta extra-allt-precis-överallt-anfall riktigt bra, men framför allt var mittfältet utformat precis som jag önskat mig.

För även om jag hellre hade startat med Rosicky och vilat Cazorla så visade Wenger att han och jag faktiskt delade en tanke som jag trodde att han inte alls bar på. Och än mer glädjande så visade han med sin laguttagning, mot ett förvisso tämligen lätt motstånd, att han var redo att löpa linan ut, lämna sin komfortzon och sträcka ut någonting han tidigare insistera på att trycka ihop. När han i början av årets säsong körde varken eller så tog han i helgen mod till sig och bjöd oss på både och. Och det var skönt, det var härligt och det var synnerligen hoppingivande.

Rätt man på rätt plats kan vara i ett riktigt mittfält. Bild från Flickr.com: ”kalax03”

Istället för att använda en icke defensiv spelare som balanserande mittfältare framför två alibilöpande box-to-boxmittfältare, i ett 4-1-4-1 med sin bästa kreatör utslängd på en iskall vänsterkant, gav han oss ett mittfält som bestod av en, förvisso något begränsad men ändock, defensiv mittfältare, en lysande levererande box-to-boxmittfältare och en rörlig nr 10 med ständiga positionsbyten i så väl djup- som sidled. Nervöst nagelbitande hängslen och livrem blev, i söndagsversionens 4-2-3-1, till generöst genomtänkt klarsynthet om vad tydlig rollfördelning kan innebära.

Självklart ingår inte Flamini i en framtida Arsenalstartelva men han fick bli balansspelarens svar på kuppmålvakten och han fick i söndags representera den spelare som Francis Coquelin till vardags är. Bredvid sig hade han i Cazorla den lågt utgående playmakern, som Wenger en gång i tiden efter Fabregas drömde att Arteta skulle bli och som Ramsey under fjolåret lampardifierade till sin, som både distribuerade bollar, satte tempo och backade upp den i huvudsak defensive Flamini. Och framför denna dubbla pivot flöt Özil fram som, efter Cazorla, var planens bäste spelare i sin rätta position som frisläppt nr 10 med rätt att assistera.

Jag vet att det bara var Middlesbrough och jag vet att en solig söndag på Emirates är något annat än en hällregnig tisdagskväll i Stoke-on-Trent.  Men det jag tar med mig mest från gårdagsmatchen var hur myten om att Cazorla och Özil aldrig kan vara bra samtidigt, fick ett värdigt avlivande och att formen för denna arkebusering var den vackraste av mittfältstrianglar. Byt ut back upp- och rotationsspelaren Flamini mot en Coquelin med bibehållen form och vi får ett mittfält av absolut toppklass. Ett smart ankare att stabilisera fältet med, en långdistansleverantör och en finstilskonstnär på toppen. En triad att leverera högklassig fotbollskonfektyr till en forwardtrio i ständig rörelse och vi har, att lägga till en betryggande Back Five, ett riktigt högklassigt lag.

Jag vet att man skall bygga från grunden och allt fruktbärande anfallsspel bygger på en trygg defensiv. Jag vet också att Wengers Arsenal ofta tenderar att falla i en grav grävd av Wengers önskan om estetik och fotbollsideologisk upprättelse, men jag tillåter mig ändå glädjas över det mittfält som Wenger placerade ut för backlinjeskydd och bollspedition. Jag blev så oerhört glad att se Cazorla och Özil fungera så bra tillsammans och jag gladde mig något oerhört över deras rollfördelning att jag, tillsammans med allt övrigt fotbollsgodis vi har att plocka fram till nästa match, nästan vågar hoppas på en ljus vår med en högfunktionell treenighet på det centrala mittfältet. På en framtid med ett riktigt mittfält. Och sämre måndag kan man ha.

Kommentarer

Bild för Henrik Skog

Det vore ju typiskt ifall vi tappar Cazorla till nästa säsong nu när han är så grymt bra, även i box-to-box rollen.

Always play for the name on the front of your shirt and people will remember name on the back

Bild för Ola Svärd

Japp, när vi spelar m sån fokus o rörlighet så blir det för jäkla bra. Särskilt då mot denna typ av motstånd. Håller inte m dig om Wellbeck då han gör väldigt stor nytta i sin roll på kanten. Öppnar ständigt upp f Gibbs med sina löpningar utan boll. Vilka VB vi har förresten.

"I will sign every contract Arsenal put in front of me without reading it.”

Bild för Brattis

Bra skrivet som vanligt D&M. Det som imponerade mest på mig och som det var längesen jag såg senast hos Gunners var den oerhörda beslutsamheten som genomsyrade hela laget från början till slut. Här skulle f-n i mig inte komma nåt formstarkt gäng från divisionen under och försöka skrämma sig till kontringsmål.....Nej, det visades direkt var skåpet skulle stå och det gillar jag. Kombinationen Santi och Özil var suverän när dom visade varann ömsesidig ödmjukhet med platsväxlingar samt en inte i form springande Alexis som förvirrade försvaret tillsammans med två kloka spelare som Giroud och Wellbeck. Det här värmde verkligen:)

 

"Once a Gooner Allways a Gooner"

Bild för Adamberg

Davidsson&mannen   : alltid en höjdpunkt att läsa dina välformulerade inlägg. Håller med dig; blev först sur för att inte Roscisky, med sin oerhört höga lägstanivå och genomskärande passningar på läppen- inte fick starta, men sen blev jag glad att se Giroud- vilken effektivitet och beslutsamhet! och att Özil och Cazorla båda hade riktigt roligt på planen- samtidigt! Vet inte vad jag ska säga om Welbeck och vet inte heller var jag står i målvaktsfrågan.

Adam

Bild för Davidsson och Mannen

Skog// Jag tror att samma källa, den spanska radiokanalen, har hävdat att Cazorla varit klar för AM tre fönster i rad. Och ännu har de uppenbarligen inte fått rätt.

T.A//Ja rörligheten är A o O, när vi tar våra löpningar för varandra och drar isär motståndarförsvaret, då blir vi otroligt bra. En sorts balsam för själen efter alla år av stillastående sidledsrullande, då man bara svurit och skrikigt efter Va-Va-Voomet som försvann. Sedan vette sjutton kring Welbeck, för min önskan är att tycka som du gör gällande Welbeck och kan kanske drog isär och öppnade yta för Gibbs, jag tycker bara att han känns …dålig. Inte kass, värdelös eller det numera klassiska hatobjektet. Bara inte tillräckligt bra såsom i begåvad. Lite som jag känner kring Walcott när han ibland helt försvinner ur matcher eller, som i söndags, bränner lysande lägen (då efter den gudabenådade passen från Rosicky). Att det är spelare som blixtrar till ibland men som har för låg lägstanivå. Men självklart hoppas jag att du får rätt här och att Welbeck (och Walcott) överbevisar mig och andra tvivlare!

Brattis// Tack så mycket för berömmet! Och ja, du har en poäng här, för vi såg liksom ut att ha gett oss f-nken på att vara det riktiga Arsenal, inte det där mjuka och darrande som mjäkigt vikter ned oss utan ett Arsenal som visste vad som behövde göras och att det var just vi som hade vad som behövdes för att göra just så. Håller helt med. Och visst var kombon Özil-Cazorla underbar men blev också än mer användbar i relation till det löpande du nämner från våra forwards. Precis så skall vi spela och precis så skall vi spela för att optimera vår dyraste spelarinvestering någonsin och en av världens topp 3 nr 10:or.

Platini// Tack för det oerhört värmande berömmet. Jag håller med dig som håller med mig! Vi har helt rätt båda två! Sedan tycker jag det är svårt med Welbeck. Som jag nämnde i svaret till T.A så önskar jag honom (Welbeck) all lycka och skulle verkligen vilja se Manchestersonen blomma ut till någonting riktigt fantastiskt hos oss, som han aldrig kunde bli hos de. Och jag har sett glimtar, exempelvis mot Galatasaray, men också en mängd matcher han liksom inte gör så mycket nytta för oss. Och det blir man ju lite deppig av.

Och sedan över till den högst delikata frågan Szczesny vs Ospina som inte heller jag blir klok på. Ibland känns det som om Arsenal får fram målvakter som plötsligt framstår som Nye Safe Hands för att några inlägg senare och några fasta situationer senare allt mer ser ut som Almunia. Det är som om Arsenals målvakter ibland saknar grundkunskap och spelar för mycket på känsla och intuition, vilket gör att de är fantastiska ibland men högst osköna andra stunder. Egentligen tror jag att Szczesny har större begåvning och nu när han, trots sin då ringa ålder, stått ett antal år hos oss har en större chans att bli vår nr 1. Samtidigt blir jag inte klok på hans huvud. Alla dessa patetiska attitydfinter som siste man, alla dessa oövertänkta utrusningar i blindo som lika mycket kan leda till straff, utvisning och avstängning som till räddning och alla högst oattraktiva uttryck för en synnerligen omogen ung mans vilsenhet. Jag vet inte här, faktiskt. Szczesny har mycket att bevisa, trots sin –vad jag tror- fantastiska potential.

Bild för Baron

En skada kan aldrig komma lägligt, men tror att Ramseys sträckning kan tvingat fram denna uppställning i den centrala trean, som du liksom jag tyckt se väldigt trevlig ut på pappret. Cazorla är en minst lika kompetent b2b som kreatör. Fantastisk bolltransportör från egen planhalva dessutom. CoqBlockern & Cazorla med Özil framför sig är den bästa trion på det centrala mittfältet vi har just nu. Aaron och Jack har en hel del att bevisa innan dem kan börja bråka om startplatser där faktiskt. I synnerhet när Alexis, Walcott, Welbeck och så småning Chambo är friska då det ej går att motivera Özil eller Cazorla på en kant ens för Wenger.

hahaha@Lord_Sugar: 1-1 at Newcastle

Bild för Davidsson och Mannen

Baron// Den där är lite lurig. För visst är det så att Ramseys sträckning öppnade upp för (eller: tvingade Wenger till) att låta Cazorla få en annan roll. På samma sätt som att Arteta och Flaminis skador tvingade Wenger att släppa fram Coquelin som, i nuläget, känn som en smärre succé. Den enes död är den andres... etc.

Vidare tycker jag också att Cazorla är en synnerligen kompetent B2B och kreatör i samma person. Och dessutom älskar jag konkurensen som tvingar spelarna att prestera, något vi inte alltid varit vana vid. Ramsey mår nog bra av att se Cazorla prestera som han gör i nuläget, Wilshere likaså. Och namnen du nämner är inte heller så dåliga snubbar!

Bild för Baron

D&M// Wörd

hahaha@Lord_Sugar: 1-1 at Newcastle

Bild för Davidsson och Mannen

Baron// Dito.