Medlemmar: 8555 st.
Visa menyn

På en parkeringsplats i Andalusien

Davidsson och Mannen
mån 23 feb 2015 kl 16:36

För de/er som hänger med mig på twitter (för er som inte gör det, gör det: @DavidssonoMann) så är det ingen hemlighet att jag brukar ta med fru och barn för att semestra i södra Spanien om somrarna. Vi har varit på olika ställen längs med den så kallade Solkusten och i somras var vi i den lilla, som det heter, pittoreska staden Nerja i vilken jag och sonen hade turen att kunna se Emirates Cup på något i Andalusien så ovanligt som en Arsenalpub. Eller snarare en pub ägd av en engelsman med förkärlek för världens vackraste lag. Men i vår värld var det en Arsenalpub, ’nuff said. Lägenheten vi bodde i låg vid en liten korsning där ena vägen även inrymde en rad parkeringsplatser av vilka de tre första var anpassade till och reserverade för rörelsehindrade personer.

Eftersom Nerja är en gammal stad med få trafikmässiga ändringar sedan den bilfria tid då staden huvudsakligen byggdes, är just parkeringsplatser en enorm bristvara i den lilla stadens centrum.  Det gör att dessa så kallade handikapplatser ofta är de enda som inte är ockuperade när bilburna semesterfirare vill äta middag på någon av den lilla stadens stadskärnas alla restauranger. Dessa parkeringsplatser avsedda för rörelsehindrade är tydligt markerade med rullstolssymboler och oftast under våra veckor, var en eller två av dessa platser lediga. Men för det mesta var de upptagna av bilar utan synligt parkeringstillstånd och ibland av bilar med giltigt tillstånd. Men aldrig att jag, under våra tre veckor i den andalusiska härligheten, såg en rullstolsbunden bilist lämna eller närma sig sin parkerade bil. Utan platserna nyttjades av fullt rörliga människor som raskt skuttade ur sina bilar, nonchalant kastade fram erfordrade P-tillstånd och sedan vandrade iväg för att inta den väntade middagen.

Fotbollsklubben i det lilla furstendömet Monaco, Association Sportive de Monaco Football Club, ägs till 33.33% av House of Grimaldi och 66.67% av den ryske investorn och affärsmannen Dmitry Rybolovlev som i december 2011 tog över majoritetsägandet för att rädda den forna storklubben från att sjunka allt längre ned i det franska seriesystemet som klubben, trots geografiska trångmål, tillhör. Rybolovlev hade då gjort som några andra ryska nyrika män med förkärlek till makt gjort tidigare, men misslyckats med att köpa ett engelskt lag –i hans fall Manchester United, utan köpt sin plats i societeten via sin nya hemvist, Monaco, och pumpade efter övertagandet in en herrans massa cash. I runda tal 140 miljoner pund bara under sommaren 2013.

Detta inpumpande av ekonomiska medel kunde Rybolovlev göra utan bestraffning tack vare att klubben säsongen 13/14 stod utanför europaspel och därmed inte behövde anpassa sig till FFP förrän inför säsongen 14/15. Då passade Rybolovlev på att skeppa iväg, den efter VM stekhete, James Rodriguez till real madrid för mer än 75 miljoner pund, låna in spelare med köpoptioner framflyttade till inför säsongen 15/16 och vipps så var de röda siffrorna på god väg att bli svarta och UEFA kunde gladeligen släppa in även Monaco i gemenskapen. Ett Monaco som redan genom historien skapat sig många fiender i franska ligan då de spelar i en liga där andra lags spelare betalar inkomstskatt och det i kontrast till Monacos som kunnat få sin lön spetsad med skattefrihet och klubben således haft helt andra ekonomiska regler att följa. Eller snarare strunta i. 

Monaco i mitten, men är det psg eller chelsea vi ser där till höger? Bild: D&M

Så, så här fungerar alltså den moderna toppfotbollen. I Sydeuropa såväl som i östra Manchester som i västra London. Såväl som i Franska huvudstaden såväl som i vissa delar av Spanien. Man klipper och klistrar, huffar och puffar, lurar och fifflar och man ockuperar ogenerat parkeringsplatser som man saknar medicinsk eller moralisk rätt att använda och man gör det antingen utan tillstånd, med ett felaktigt utfärdat eller med ett förfalskat parkeringstillstånd. Utan att skämmas struttar man solbränd, vacker och framgångsrik ut i den ljumma natten för att njuta av den moderna fotbollens prunkande överdåd. Och på onsdag gästar en av dessa väl insmorda fotbollsfifflare Arsenals middagsbord för att inta första rätten i den flärdfulla middag som går under namnet åttondelsfinalen av The UEFA Champions League. Jag hoppas att Monacos motståndare gör det surt för dem och jag hoppas att Arsenal denna kväll ställer upp enligt följande:

Någon Form Av Målvakt
Bellerin – Mertesacker – Koscielny – Gibbs
Coquelin – Cazorla – Özil
Walcott – Giroud – Sanchez

Arsenal lämnade helgen med blotta förskräckelsen och vi gjorde det efter att fått med oss en 2-1-seger från Selhurst Parks slagfält (för någon gräsmatta verkar det inte ha varit frågan om). Jag är oerhört lättad över segern, glad över att många andra resultat gick vår väg och att vi gick vidare ur omgången på tabellens tredjeplats. Samtidigt känner jag viss oro. Oro över hur svårt Chambers hade det som högerback, oro sprungen ur hur asynkron Ospina, trots ligaledande räddningsprocent på 83 %,  allt mer framstår som och oro över hur vi valde att avsluta matchen med sex försvarsspelare på plan samtidigt som allt fungerande försvarsspel verkade hade försvunnit all världens väg. Tre poäng var tre välbehövliga poäng, men insatsen lämnade, i min bok, avsevärt fler frågetecken än utropsditon.

Monaco å sin sida har både i ligan och i Champions Leagues grundserie haft svårt med målskyttet, men däremot varit smått hermetiskt tillslutna i egna tredjedelen. De har en kraftfull och klok mittfältstrio oftast bestående av tre av Toulalan (avstängd från matchen på onsdag), Kondogbia, Moutinho och Bakayoko och de har en bra mix mellan rutin och ungdom. Efter att flyttfågel Claudio Ranieri i somras lämnade för det grekiska landslaget har Venezuelafödde portugisen Leonardo Jardim tagit över ledarskapet för klubben och format ett lag vars taktik inte är helt olik en annan, kanske mer omtalad, portugis’ som vi har det höga missnöjet att stöta på titt som tätt.

Jag måste erkänna att jag avskyr den nuvarande bortamålsregeln som förvisso hade ett gott syfte när den kom, men som allt som ofta bara lett till ett mer statiskt och riskminimerande (okej: läs tråkigt) spel. Arsenal får således, trots hemmaplansfördelen, säkerställa att vi inte släpper in något mål och sedan sekundärt satsa offensivt. Av denna anledning ser jag gärna en tät mittfältstrio som ligger ganska lågt och efter bollerövring snabbt ställer om spelet där Giroud får fungera referenspunkt och Walcott-Sanchez löpare och isärdragare. För tar vi löpningarna utan boll så kommer ytorna att komma, men försöker vi ägna oss åt stillastående possessionsspel så är vi dömda att dö uttråkningsdöden.

Efter att Arsenal kommit tvåa i gruppspelet kändes Monaco som ett av de absolut mest attraktiva lagen att lottas mot. Den känslan finns kvar än idag. Jag tycker vi har en stor möjlighet att gå vidare, men då bygger det på att vi vinner och håller nollan i hemmamatchen och därmed tvingar Monaco att anfalla i returen på Stade Louis ll den 17:e mars. För om så sker så ser jag ingen som helst anledning till att vi, trots Monacos satta spelstruktur och trots vissa lockande spelarnamn, inte skall lyckas besegra dem och ta oss vidare för att finna rättmätig parkeringsplats i den moderna fotbollens mest prunkande societet, The UEFA Champions Leagues, kvartsfinal. COYG!

Kommentarer

Bild för Micke

Hoppas verkligen det blir exakt den elvan! Dock tror jag både Welbeck o Nacho kommer starta.. 

Bild för Davidsson och Mannen

Micke// Jag gillar verkligen Monreal men tycker vi har ett lika bra alternativ att rotera med, i Gibbs, varför han gärna får spela på onsdag. Och Welbeck ja... I min värld skall han spela centralt, ingen annan stans och framför allt inte på höger kant. Fast å andra sidan låg han ju bakom båda målen i lördags. Svårt. Och vem vill vi skall stå i mål?

Bild för Micke

Jag gillar också Monreal, men vill som du starta Gibbs! Tror dock Monreal startar.. 

I mål vill jag nog ha tillbaka Wos.. Känns som det vore dags att han få göra en "riktig" comback! 

Bild för Tomas Horvatic

Ospina ska stå!

Sprider ett helt annat lugn än Polacken anser jag. Sen är han bra på att fejka skada så vi vinner lite tid också :) haha.

Monreal har ju varit riktigt bra i år och tror också att han startar, Gibbs får lira mot Utd i FA.

Segern mot C.P är just en sån ett topplag ska ta, sen om det såg darrigt ut mot slutet gör varken från eller till anser jag. Alla lag i PL klarar av att skapa tryck när man jagar kvittering. Det är styrkan med ligan på de brittiska öarna. Monaco är ny match med en helt annan matchbild.

Om du inte kommer ihåg det har det aldrig hänt...

Bild för zimzon

Kanon D&M. Inledningen är helt fantastiskt medan fotboll är fotboll...i slutändan.

Twitter: @zimzon80

Bild för Davidsson och Mannen

Micke och Tomas Horvatic// Först och främst håller jag med dig, TH, om hur viktig sådana segrar som den mot CP är. De då vi inte spelar vackert, då vi inte är så himla bra utan som vi vinner ”uggly”. Jag minns min avundsjuka över manus alla orättvisa och fula segrar och jag är den förste att uttrycka glädje när vi gör detsamma. Samtidigt, och detta skulle jag vilja skriva med teckenstorlek sex eller maximalt åtta, så gör det mig orolig när vi tokar in med försvarsspelare på planen, sjunker långt ned och, som i lördags, ger motståndarna precis hela initiativet och mandatet att nöta ned oss.

I sådana lägen vill jag absolut säkra bakåt, men gärna ta in löpvilliga och energiska spelare som kan pressa upp spelet, få bort spelet från att ständigt cirkla runt vårt straffområde och låta motståndarna tömma sig på energi av jagande. Men annars är jag nöjd.

Så över till den svåra frågan just nu; den om målvakterna: Jag har alltid, ända sedan hans tid i Brentford, sett Szczesny som vår blivande förstemålvakt i 10-15 år, och sett honom på samma lovande nivå som De Gea. Fast där De Gea växt till sig och blommat ut till en målvakt i absoluta världsklass, där verkar Szczesny vara fast i en personlighet som tämligen skriker omognad, skev självbild och uruselt fokus. Så jag har blivit rejält undrande över den så otroligt lovande polackens framtid och många rykten säger att klubben redan nu planerar att sälja honom till sommaren.

Ospina kom å sin sida, trots sin ringa längd, in och spred lugn i laget när Szczesny petats efter Sotoneländet. Då kände jag mig görtrygg och började sörja Szczesny för att förbereda mig på hans avsked. Men så har det hänt med Ospina som tydligen verkar hända våra målvakter. Att de efter en lovande start börjar ut i boxen och röja, hänger tvätt och börjar göra misstag som leder till att de ser allt mer osäkra ut.

Så jag vet inte. Kanske är det inte Ospina vs Szczesny vi skall tala om. Kanske är det nuvarande målvaktstränare vs en ny? För kanske är det en slump, kanske är det inte det? Alla lovande målvakter som kommit in i Arsenal de senaste åren, blommat ett par matcher för att sedan helt slakna, skrumpna och behöva bytas ut?

zimzon// Ah, tackar grande! Lite oldschool där, härligt att det gick hem!

Bild för Torbjörn Nylin

Håller med om laget till fullo. Och känner som du om målvaktsposten, Ospina känns trots den fina räddnings % inte så trygg som den visar. Men det känns inte rätt att peta han så länge vi vinner när han står. Är det som du säger att vi ska sälja han till sommaren låter det bara bra, känns som vi nu har 3 andarmålvakter.

 Visst hade vi lite flyt i helgen, men de skapade ju inget de första 93 min så visst vinner vi rättvist även om de var hetare och vann många närkamper och andrabollar.

Captain Tony A på Twitter 

Bild för Torbjörn Nylin

Sorry, med sälja han menar jag ju precis som du skrev Szczesny.

Captain Tony A på Twitter 

Bild för Henrik Skog

I dagens fotbollsklimat när spelarna blir längre och längre ifrån fansen så kan jag uppskatta spelare som Szcz och Pod som bjuder på sig själva utanför planen och håller på med en massa hyss. Tyvärr så tar ju Szcz med sig denna manana-manana attityd på planen också, hade precis som du stora förhoppningar på honom.
Ser vi ett skifte nu när de nya unga målvakterna inte är de galnaste/konstigast spelarna på planen som det historiskt har varit. Ser man på tex De Gea och Courtois så verkar de vara helt normala människor som ändå valt att ställa sig i mål. Min tes faller ju om man ser på Nauer, som är lika bra som galen. Fast hans ursäkt är ju att han är tysk.

Always play for the name on the front of your shirt and people will remember name on the back

Bild för Davidsson och Mannen

Torbjörn Nylin// Först vill jag säga att jag tycker att vi, förutom att vi tog tre poäng, gjorde mycket bra i lördags. Som du är inne på så skapade de nada och ingenting fram till 93:e och att vi visst vann rättvist. Är helt med dig där. Speciellt tycker jag det var kul att se Özil centralt, fast inte bara som den offensiva kreatören utan mer som den lite tvåvägslöpande och mer muskelberikad kille han verkar ha format sig/formats till under skadefrånvaron.  Oerhört användbar.

Sedan över till målvaktsfrågan som verkligen är just en fråga. För det är lite som du säger, att vi har tre bra målvakter, men ingen riktig förstemålvakt. Inte den världsmålvak som i varje fall jag trodde att Szczesny skulle ha utvecklats till. Kanske kan han göra det, kanske sker det i Arsenal, kanske sker det i annan klubb. Vore synd i så fall.

Skog// Spännande fråga du ställer här, den om vi ser ett skifte i målvaktssläktet från galningen till perfektionisten (och Neuer någon stans pendlande mellan dessa ytterligheter). För både De Gea och Courtois har ju arbetat oerhört målmedvetet och noggrant för att bygga upp sig, kroppsligt, taktiskt och mentalt för att bli de stormålvakter de är idag. Detta samtidigt som Szczesny slänger ur sig tokroliga grejer om spurs eller kör selfies framför fansen. Går det att se ett mönster här, Szczesny?