Delad poäng, delade känslor

Det är helt klart med delade känslor jag ser tillbaka på gårdagens match. Det känns som en missad chans, matchen som sådan borde vi verkligen ha vunnit. United har inte varit så här svaga på länge, vi hade chansen men tog den inte. Samtidigt var det oerhört viktigt att inte förlora matchen, att få ett någorlunda positivt resultat. Många var upprörda över att vi inte satsade hårdare på slutet, att vi inte slängde in Podolski och Bendtner. Er vill jag gärna påminna om en match i höstas på Emirates. En match där vi hade oavgjort med några minuter kvar och valde att chansa lite framåt för att vinna matchen. Det slutade med att Robert Lewandowski straffade oss omeddelbart och vi tappade en poäng som i slutändan gjorde att vi fick slita hårt för vårt avancemang i CL.

Vi ska heller inte glömma att även om det var ett i tabellen mediokert lag vi mötte så var det ändå United. De finns få lag vi har sådana hjärnspöken mot och att då resa sig mot dem efter att ha blivit krossade av Liverpool ska inte underskattas. United gjorde det också väldigt bra defensivt. De backade hem och stängde ytor, offrade sitt offensiva spel. Men de gjorde det bra.

Vi har nu gått igenom den första av två tuffa perioder i ligan och efter den ligger vi fortfarande bara en poäng från toppen av ligan. Vi går nu in i en något lugnare period, i ligan, där vi måste ta tre raka segrar. Glöm inte att efter storförlusten mot City i december spelade vi en tråkig 0-0 match hemma mot Chelsea som reparerade vårt självförtroende och gick sedan 10 raka utan förlust. Efter de enklare matcherna ska vi ska möta båda våra huvudkonkurrenter. Det här är långt från över.

Slutligen, Mesut Özil! Såg man gårdagens match kan jag inte se hur man kan fortsätta kritisera honom. Han skapade tre gånger så många chanser som hela United och han jobbade stenhårt över hela planen. Hatten av Mesut, du visade kritikerna! Att de chanser du skapar inte resulterar kan du sjävklart inte råda över.