I'm done

I tio år har jag stått på Wengers sida genom oräkneliga motgångar. Oftast har det varit rättfärdigat. Vi har inte kunnat utmana för att vi inte haft de muskler som andra klubbar har haft. Vi har förlorat cupfinaler och viktiga matcher på individuella misstag som han som manager knappast kan lastas för när taktiken varit helt korrekt. Genom det har jag stöttat honom. Medan fan efter fan gett upp, har jag och många andra stått kvar. Men när vi, ett gäng kilar och tjejer som ser massor med fotboll, inför matchen ser laguppställningen och vet precis vad som kommer hända och han inte gör det så kan jag inte längre stå bakom honom som rätt man att leda oss.

Det handlar inte om en brist på resultat och titlar. Det är inte en överdriven reaktion på en dålig match. Det är ett väl övervägt och underbyggt ställningstagande baserat på att jag inte längre förstår mig på hans beslut och vad han försöker uppnå.

Vi har en mittback som vunnit VM-guld och som är fantastiskt trygg med bollen så varför startar han en back som inte kan slå en vettig passning upp till mittfältet. En mittback som dessutom precis varit skadad och knappast rosat marknaden tiden dessförinnan. Jag kan bara inte förstå det, vi visste alla att United skulle tvinga Gabriel att sköta uppspelen och att det skulle bli en katastrof. Hur kan Wenger inte se det komma? Jag kan helt enkelt inte hitta någon logisk förklaring. Per är för långsam heter det ofta, men United spelade Carrick och Blind som nästan får tiden att gå baklänges när de springer. Att vara en bra mittback är 95% att läsa spelet och veta var man ska stå, man behöver inte vara en hobbysprinter.

Om vi nu ändå ska envisas med att spela Gabriel, se åtminstone till att para ihop honom med en partner som kan spela bort pressen och hitta svårare bollar upp på mittfältet. Inte med en annan smått otrygg spelare som visserligen slår bättre passningar men som oftast inte kan eller försöker slå det svårare alternativet när han blir pressad. Eller om vi ska envisas med att fasa ut Per, spela då nån som har lite boll i sig bredvid Koscielny. Spela Chambers som kan sköta uppspelen eller dra på sig pressen och öppna upp för Koscielny. Istället spelar vi en spelare som låter United hur enkelt som helst stänga alla passningar framåt för Kos och därmed själv tvingas att sköta uppspelen. Vilket han inte klarar. 

Men om vi nu ändå ska ge oss den på att spela men två uppspelssvaga mittbackar, då kan vi väl åtminstone spela en defensiv mittfältare som faktiskt vill ha bollen och kan göra något med den? I januari plockade vi in en defensivt funktionell spelare som visat sig vara bra på att fördela bollen. Så om Wenger nu tänker sig att Gabriel av nån anledning behövs i backlinjen tillsammans med Kos, så borde vi väl ändå spela den mittfältare som har på pappret egenskaperna att kompensera för backlinjens oförmåga till att bygga spel? Istället spelare vi en spelare som helst undviker att vara första bollmottagare och som troligen spenderade mer tid på att jaga sin egen första touch än han gjorde på att jaga motståndare.

Varför köpa Elneny och sen inte spela honom? Varför envisas med att köra på med en spelare som inte har något att göra alls i ett topplag som ser sig som spelförande? Jag kan bara inte förstå det. Genom att starta Gabriel och Koscielny uppbackade av Coquelin ger vi United världens enklaste recept till att vinna matchen. Sätt den unge oerfarne anfallaren på den relativt simpla uppgiften att bara stänga alla vettiga, konstruktiva passningar för Koscielny för att på så vis tvinga fram att alla uppspel går via Gabriel till Coquelin. De får oss precis dit de vill, helt oförmögna att bygga anfall och ett lätt byte.

Jag kan nästan garantera att exakt samma sak kommer hända mot Spurs. Gabriel och Koscielny kommer starta, Kane kommer stänga allt för Koscielny, Alli kommer blockera Ramsey. Coquelin kommer tvingas bli speluppbyggare med hopplösa passningar från Gabriel och vi kommer förlora. Den förutsägbarheten skapar en otrolig uppgivenhet hos mig. Jag hoppas jag har fel men jag kan bara se matchen gå på precis det viset och jag kan inte förstå hur Wenger inte ser det. 

Det skapar också problem för en spelare som Ramsey. Mot United tvingades han gång på gång ned i backlinjen för att sköta uppspelen, en roll som knappast passar honom särskilt väl. Samtidigt ska han vara den som får bollen i nästa fas för att föra fram den och slutligen ska han vara den som fyller på vid avslutslägena. Och det funkar bara inte. Han tvingas just nu göra 2-3 spelares jobb och det är inte hållbart. Vi såg det på Cazorla också när han spelade där. Hans mittfältsspel har blivit väldigt romantiserat under hans frånvaro men faktum är att han som det mer offensive av de två mittfältarna knappt spenderade en sekund i några offensivt hotande positioner. Och det var inte Santis fel, det var det gravt dysfunktionella spelsystemet som skapade en snedbelastning han inte klarade av.

Ska vi bygga bakifrån måste vi sluta upp med att spela en defensiv mittfältare som inte kan bygga spel. Annars kommer vi aldrig nån att uppnå något vettigt spel. Coquelin är på intet sätt en dålig spelare, i rätt system kan han vara en funktionell del av riktigt bra lag. Men i ett system som bygger på att bygga anfall bakifrån är inte ett sånt system. I ett sånt system kommer Coquelin aldrig bli en spelare för ett lag som vill utmana om titeln. Och däri ligger min frustration, vi anpassar inte vårt spel efter de spelare vi har.

På något vis verkar Wenger ha kört fast taktiskt och mentalt. När vi vann ligan 1998 gjorde vi det med modern, nyskapande fotboll. När vi vann ligan 2004 gjorde vi det med modern, nyskapande fotboll. När vi nästan vann ligan 2008 gjorde vi det med modern, nyskapande fotboll. När vi nu försöker vinna ligan gör vi det med en föråldrad taktik och spelare som helt enkelt inte kan utföra den. Anledningen till att Leicester och Tottenham är där de är, är att de spelar en modern, nyskapande fotboll. År 2016 handlar fotbollen om ytor och press. Att ta bort ytorna offensivt för din motståndare med genomtänkt kollektivt presspel, att skapa dem offensivt med smart löpande spelare och att använda dem effektivt. Det är fotboll år 2016, och just nu gör ingen det bättre i PL än Tottenham och Leicester, det är också de saker Arsenal anno 2016 är väldigt dåliga på. Vi kan inte hantera press, vi pressar inte motståndare, vi är ineffektiva när vi får chanser och vi är dåliga på att skapa ytor. Den enda anledning till att vi tillsynes var med i titelracet så länge som vi var stavas Mesut Özil. Han har på egen hand skapat illusionen av Arsenal 2016 som titelkandidater, för en illusion är precis vad det är. Vi kommer inte vinna ligan och vi är inte nära att vara där heller. Nästa år kommer Pep, ett nystartat Chelsea, kanske ett Mourinho-lett United, ett Kloppbyggt Liverpool och ett ännu bättre Spurs under Pochettino. Hade inte Chelsea fallit igenom totalt och United fortsatt sin kräftgång hade vi knappt varit på topp 4. Så illa är det. 

På tal om stora spelare och att köra fast, Alexis Sanchez. Han har helt och hållet kört fast på sin vänsterkant. Varje gång han får bollen vet varje spelare på planen, varje fan på arenan, alla tv-tittare i sofforna vad som ska ske. Alla vet att han kommer bryta in, leta skott och passa hemmåt om han inte får läget. Alla vet det, han gör det och han åstadkommer precis inget. Uniteds vänsterback var en ung orutinerad kille som spelade 80 minuter med ett gult kort, jag tror inte Alexis tvingade honom till ett enda svårt beslut, inte en enda tackling, på hela matchen och det är bara för dåligt. Det är inte bra nog för en så bra spelare. Men det jag inte kan förstå är varför Wenger inte för något åt det när alla kan se att han kört fast så totalt. Byt kant, spela honom på topp, vad som helst för att tvinga in honom i andra tankemönster. Han är en narkoman och att bryta in för skott är hans beroende. Plocka bort den möjligheten. Jag förstår tanken med att ha honom där, just för det där skottet. Men det klickar inte just nu och det är smärtsamt uppenbart.

I tio år har jag stått bakom Wenger, men nu kan jag inte göra det längre. Vi kan peka på att spelarna står för dåliga prestationer, att de inte kan genomföra matchplanen fullt ut. Men vem är det som envisas med att spela spelare som inte kan genomföra planen? Vem är det som envisas med att spela ett föråldrat och dysfunktionellt system? Jag ger många spelare kritik för att de inte är bra nog, men vem är det som fortsätter spela dem? Jag vet svaret på det och jag har tröttnat.

Jag kan förlåta honom för att han inte vunnit mer. Jag kan förlåta honom för att vi inte tagit in fler toppspelare. Jag kan förlåta honom för hans envishet och envetenhet. Men jag kan inte förlåta honom för att han slutat utveckla och förnya sig, det var det som en gång gjorde honom till en av de bästa och utan det är han inget. Jag kommer alltid älska honom för allt han gjort men för första gången någonsin tror jag att det vore bättre för Arsenal om han lämnade och det krossar mitt hjärta fullkomligt.