Stora spelare presterar i stora matcher… eller?

Det sägs som bekant ofta att stora spelare växer i stora matcher. Att det som skiljer det stora spelarna från de som bara är bra är att de presterar när det ska avgöras. Duktigta spelare gör många bra matcher under en säsong men när det väl kommer till ”squeeky bum time” ja då kliver de riktigt stora fram. Men stämmer det verkligen? I individuella idrotter är det inget snack om saken, men i lagsporter, där enskilda spelares påverkan på prestationer är betydligt mer begränsad, stämmer det där också? I slutet av matchen mot Chelsea noterade

Jag tror inte det, visserligen finns det ett gäng spelare som alltid växer med tillfället, som gör sina bästa insatser i deras viktigaste matcher, men de är mer undantag än regel. Vad baserar jag min skepsis på, vad får mig att vara så övertygad om att klyschan inte stämmer? Det är främst två saker, dels att de allra flesta stora spelare varvat bra insatser i stora matcher med mindre bra och dels att indviduella prestationer i de allra flesta fallen är en produkt av ett fungerande lag.

I slutet av matchen mote Chelsea sa kommentatorerna att Chelseas toppspelare leverarade medan Arsenals toppspelare föll igenom och att det var den avgörande skillnaden. Jag skulle hävda att det är tvärtom, de spelarna var bra för att Chelsea hade ett fungerande sätt att spela. Det gave dem plattformen som behövs för att göra en bra insats. Våra toppspelare fick istället försöka lyfta ett lag som inte alls fungerade. Det säger sig självt i min bok vem som kommer vara bra och inte av dem.

Det kanske mest tilltalande exemplet för oss på detta är Henry. Han spelade fem finaler under sin tid i Arsenal och gjorde inte ett enda mål på dessa, men han avgjorde samtidigt nästan på egen hand mot Real Madrid på Bernabeu. Varken det ena eller det andra exemplet gör honom till en mer eller mindre stor spelare.

Det är precis samma sak med Özil och Alexis. De blir inte bättre eller sämre för att ibland är bra i stora matcher och ibland är mindre bra. I nästan samtliga fall är det helt enkelt en produkt av laget som helhets prestation. När vi slog Bayern och United hemma förra säsongen var de majestätiska i två stora matcher. Några veckor senare var de likbleka när vi blev överkörda av Bayern borta. Lustigt nog så var vi som lag bra när de var bra och dåliga när de var dåliga. Så vad är egentligt mest sannolikt? Att två spelare som är beroende av samspelet med sina medspelare växer när deras medspelare gör bra insatser eller att prestationen från två spelare är avgörande för om ett helt lag med landslagsspelare gör en bra insats eller inte?

Det är dags att sluta upprepa den gamla klyschan om att stora spelare växer vid stora tillfällen och inse att stora spelare växer i bra lag som spelare bra. Deras roll är inte att lyfta och binda ihop lag som inte fungerar.