Back where it all began

Under kvällen kom nyheten att PSG kommer närmare och närmare Alexis i sommar. Uppgifterna var väldigt samstämmiga och känns relativt trovärdiga. Det började också spridas rykten om att anledningen till att Alexis bänkades mot Liverpool var att han stormade ut från en träning. Den samlade bilden just nu är att Alexis kommer lämna i sommar.

Att Alexis lämnar har jag mer eller mindre varit resignerad till i några månader. Jag har heller aldrig riktigt gillat Alexis utöver hans egenskaper som fotbollsspelare så egentligen har jag inget större problem med att han lämnar. Han är en bra legosoldat men det finns ingen sentimentalitet kring honom för mig. Däremot känns det som att situationen med honom och Özil hastigt kastar oss tillbaka till perioden 2010-2012. Vi hänger på repet i kampen om top 4 och våra bästa spelares situation är väldigt mycket uppen i luften.

Den genomgående känslan de senaste åren har varit att vi suttit säkert i top 4 och jag har aldrig varit riktigt orolig för att nån av våra spelare skulle lämna, annat än att klubben själva ville bli av med honom. Den tryggheten känns nu som bortblåst och det är det mest deprimerande runt klubben för mig just nu. 2013 hade vi precis tagit oss igenom några tuffa år, de finansiella bojorna hade lättats och vi jagade på allvar storvilt för första gången. Världen låg öppen framför oss och visst värvade vi Mesut och vann FA cupen den säsongen men efter det har det i ärlighetens namn inte, utöver några undantag, gått åt rätt håll i den långa trenden.

Det som känns lite bättre den här gången är att jag är säker på att vi kommer återinvestera. Relativt säker.