Superlativerna haglar efter gårdagens match mot Braga och med all rätta om än med brasklappen att Braga var väldigt, väldigt uddlösa.

Det är ändå förbannat skönt att se Arsenal fortsätta spela ut, att vilja göra mål i varenda anfall och att inte låta Braga andas. Det är just en av de saker som vi har efterlyst de senaste säsongerna. Fortsätt spela, luta er inte tillbaka, försök göra mål och träna era grejer igen och igen när motståndet låter er göra det. Vill de få stryk med 6-0 så kör på. Det är inte ert ansvar att hyfsa siffrorna.

Fabregas var den store dirigenten, matchens gigant och när alla svenska tidningar tjatar om Ibrahimovics härjningar i Milan vet alla vi att Cesc är mästaren, givaren och exekutorn nummer ett. Hans inställning och engagemang är på topp och ingen kan anklaga honom för att inte ställa upp för klubben efter sommarens vara eller icke-vara. Han har tagit Wengers markering på helt rätt sätt. Han är anställd av Arsenal för att göra ett jobb och det finns tristare saker i världen än att vara hjälte på Emirates Stadium.

Roligt att Chamakh än en gång gör mål, men framförallt tycker jag att det är underbart att se Vela göra mål. Han hade bara varit inne i 6 minuter innan han gjorde sitt första igår och vi vet att Wenger berömt grabben för att vara en av världens bästa avslutare. Det har vi väl inte kunnat se särskilt mycket av i Arsenal, men igår satt bollarna utan tvekan. Han har boll i sig den lille mexikanen och absolut framtiden för sig.

Intressant att se att domaren tillämpade en tre-nästan-straffar-ger-en-riktig-regel. Han borde naturligtvis ha blåst frispark när Fabregas fälldes precis på kanten av straffområdet. Då hade han kunnat undvika att blåsa när Chamakh fälls i den tredje situationen. Det är ingen filmning, men absolut ingen straff i min bok. Den sökes alltför uppenbart och kontakten måste vara minimal. Tanken är väl att man inte ska kunna samla ihop till en straff, men domare är människor och igår blev det för många misstänkta straffsituationer och domaren var tvungen att agera. Det kan bara jämföras med hur domare ofta tar kort för andra icke-förseelser när han missat att döma något som hänt tidigare. Inte rätt, men förståeligt.

Sam Allardyce anklagar Wenger för att påverka domaren. Han menar att Wenger säger att motståndet spelar fult mot Arsenal just för att vi är Arsenal och domarna måste vara medvetna om detta. Alltså precis samma sak som Ferguson säger för att skydda sina spelare. Klart att det är påverkan av domarna, klart att det ska irritera Allardyce. Klart att Allardyce inte säger något om Ferguson, de är ju polare och ingår i Fergusons hangarounds som också består av Redknapp och Bruce.

Vi hörs imorgon, nu blir det debatt i TV, men först Christopher Anton på YouTube. CD beställd, fantastiskt bra musik för er som gillar elektropop.

Thomas Nordahl skulle sagt att alla fotbollsälskare nu äntligen ska få det de älskar allra mest - Champions League. Det må vara hänt för en del och även jag ska inte sticka under stol med att en seger i Europa hade varit riktigt, riktigt fint.

För att det ska ske krävs det tur. Tur med skador, avstängningar, sistaminutenmål, domslut och motståndarnas misstag. Dessutom behöver man tur med sina egna misstag. Alla minns hur Clichy (Gibbs, läsarnas anmärkning) halkade i returen mot United för några år sedan. Ridå redan efter några minuter. Gör man misstag så måste man ha sånt flyt att motståndarna inte avgör på just det misstaget. marginalerna är små, men det är väldigt ofta man klarar sig undan. Vi behöver bara göra det vid rätt tillfälle och tillräckligt många gånger.

Arsenal ska naturligtvis ta sig igenom det här gruppspelet, men vi får inte underskatta motståndet. Braga låter som en munsbit, men man slår inte ut Sevilla om man är ett lingonlag. Vi har sett Arsenal bara ställa ut skorna förr, men på något vis tror jag att årets upplaga inte vet hur man gör det. Wilshere, Gibbs, Walcott och Vermaelen är inte den typen. Risken finns hos Sagna, Arsjavin, Almunia och Eboue. Humörspelare ska inte få diktera matchtempo och matchutgång, men ofta är så fallet. Men oroa er inte, vi går vidare.

Det är väl ungefär vad Ferguson också sade till sina spelare inför matchen mot Rangers ikväll. En match där han ställer upp med flera av truppspelarna på plan. Han måste ha räknat med 3 poäng ändå och det är inte utan att man småler lite över 0-0 hemma. Däremot småler jag inte det minsta över Valencias skada. Eduardovibbar lång väg och detta på en spelare som visat form. Det känns igen och det såg fan inte bra ut. Vad man kunde se snabbt på bilderna var hela foten lös. Jag vet inte om tacklingen var särskilt vårdslös, men det är bara att önska Valencia lycka till i rehabiliteringen.

2-0 and you f*cked it up säger vi till Harry Redknapp.

20.45 imorgon. Då håller vi tummarna och får se Arsenal i Europa för första gången denna säsongen. Hemma är det bara 3 poäng som gäller och ska jag vara helt ärligt finns det ingen annan utgång än seger för de våra. Så imorgon kommer det en segerblog.

Arsenal ska in och starta gruppspelet på onsdag. Hur gott som helst och det ska bli spännande att se hur långt vi räcker till i denna den finaste av de europeiska turneringarna.

Men vi ska inte tappa fokus, för mig är det absolut viktigaste att återta ligapokalen. Det är viktigare att vi kan visa under 38 omgångar att vi är bättre än Chelsea, Man U och Man C. Det är viktigt av flera anledningar:

* Chelsea, Man C och Man U är några av de lag som lagt absolut mest pengar på spelare i världen. Kan vi tävla mot det så är vi ett av de riktigt stora lagen. Champions League kan du vinna med mindre resurser.

* Förankringen i England handlar till stor del om att vinna inhemska turneringar. FA-cupen har tappat en del flair, men ligan är en otroligt stor drivkraft för de engelska supportrarna, att kunna peka finger åt grannarna, arbetskamraterna och svärföräldrarna.

* Att vinna i Europa är ingen garant för att man är ett varaktigt stort lag i Europa. Liverpool är det mest avskräckande exemplet, man vann en gång och spåddes en lysande framtid och flera experter tippade dem som ligavinnare. Men att vinna en cupturnering är inte samma bedrift som att vinna en lång serie.

Det finns tyckare som ständigt hävdar att vi är ett av världens bästa lag och det finns en del andra tyckare som hävdar att vi inte blir ett riktigt stort lag förrän vi har vunnit i Europa. Båda har fel. Vi blir ett stort lag av att vinna den inhemska ligan. Helst flera gånger i rad. Vi är ett av världens 10-15 bästa lag normalt sett, men vi har sett oss vara topp 75 ena veckan och topp 2 andra veckan. Tyvärr är det bara så att vi blir bemötta och bedömda av våra pokaler.

Jag kan stolt stå emot och hävda att vi är duktiga ändå, men för många människors tyckande gäller bara att kunna visa upp en pokal och vi alla vet hur underbart det är att trycka upp ligasegern i fejset på närmaste United-supporter. Men om någon Liverpoolare för några år sedan skulle försöka trycka ner mig genom CL-bucklan så funkade det inte riktigt. Det biter inte. Det blir som vatten på en gås. Det som svider mest är när någon annan vinner vår ligatitel. Vi måste sluta låna ut den.

Då var den första matchen mot bolton avklarad och man måste säga att det var som det brukar vara. Hårt, fysiskt, uppretat och en domare som inte vet vad han sysslar med. Det sista kanske inte har med Bolton att göra, men idag var domaren en central figur under hela matchen.

Atwell är bara 27 år gammal och har dömt Premier League sedan två år tillbaka. Egentligen är det samma som för fotbollspelare att rutin kan man bara få genom matcher. Paradoxen är att i Premier League finns inga övningsmatcher, inga simulatorer där man kan stanna klockan och diskutera med sina kollegor hur man ska bedöma situationen. Det blev väldigt uppenbart för alla igår att Atwell inte kunde hantera matchen.

Det fanns situationer åt båda håll som domaren borde ha tagit tag i på ett hårdare sätt, jag kan exempelvis förstå Coyles frustration över en missad frispark efter att Song dragit ner Lee. Men att han överhuvudtaget undgår att visa ut Kevin Davies är en gåta. Från det att Davies gör den första tacklingen ligger ett avvaktande gult kort på karln i fyra-fem minuter innan avblåsningen kommer. Inom den perioden hinner han göra en sanslös tackling till och ändå får Davies bara ett gult. För två tacklingar som båda var värre än Cahills som resulterade i ett direkt rött.

Då blir det onödigt gnäll och diskussioner. Atwell verkade tagen av situationen och kunde aldrig lugna ner spelarna. Dessutom fortsatte han att ta dåliga beslut.

Vinsten hade nog ändå aldrig varit diskutabel. Det såg stundtals lite krampaktigt ut i Arsenals anfall och kvitteringen av Bolton gjorde en riktigt orolig. Men de rödvita tog sig samman och gjorde det som behövdes och det är härligt att se att vi har fyra olika målskyttar. Det behövs att många delar på målskyttet så att laget inte står och faller med en riktigt stor målgörare.

Jag funderade på en annan sak igår. Varför hade Almunia en zebrarandig tröja på sig igår? Den var kanse ett fall framåt rent designmässigt, men är inte tanken lite grand med de där grälla färgerna och fula mönstren att man ska skrämma lite grand. Vem är rädd för den farliga Zebran när man kan bli än mer livrädd för en blonderad spanjor i den rosa ledartröjan från Tour De France?

Jublet i på Toby´s var stort när Everton kvitterade på övertid mot United. Jublet var inte lika stort när Trelleborg körde över AIK, men att AIK är på väg ut ur allsvenskan väcker jubel här nere. Det är däremot inte lika kul att MFF inte förmår att knyta till säcken och se till så att Helsingborg vinner diddley. Helsingborg är Sveriges Spurs. Eller har ni andra förslag?

Vad är det som händer med alla skador för Arsenal? Frågan har ställts igen och igen, men egentligen har vi inga svar. Jag vet heller inte riktigt vilka svar vi hade väntat oss. Någon borde ställa frågor kring hur Arsenal som fotbollsklubb arbetar förebyggande och en rejäl analys kring vad träningen ger för resultat vore på sin plats. Är man en av världens rikaste klubbar så finns ju resurserna till att ta reda på svaren.

I Malmö finns väldigt långtgående planer på att bygga ett center för skadeförebyggande och behandling inom kvinnoidrotten. Tydligen världens första och detta har kommit till på initiativ av Ldb FC Malmös sockerpappa Kent Widing Persson för betydligt mindre pengar än man skulle kunna förvänta sig att Arsenal har råd att splasha på motsvarande institut inom ramen för Arsenal eller tillsammans med de andra Londonklubbarna.

Jag vet ingenting om skador och vad som orsakar dem om de inte heter Shawcross och Taylor. Jag vet att Arsenal genom de där manickerna som sitter på spelarnas ryggar ska ge information som kan komma klubben till gagn i det långa loppet, men det känns som vi är sent ute. Är det månne vår nuförtiden extremt tunna trupp som gör att frågan så hårt kommit upp till ytan de senaste säsongerna?

Walcott är nu borta, Van Persie och sedan tidigare Bendtner, Ramsey och Frimpong. Kanske inte startmän allihop, men viktiga för djupet och absolut gubbar tänkta för bänken. Alternativ att förändra matchbilder med och/eller ersätta skadade med. Vi vet, luttrade som vi är, att det inte kommer att sluta här. Nasri sägs vara tillbaka till helgen, men vågar vi vilja att han spelar? Vem mer kommer att skadas mot Bolton och hur allvarligt?

Det är många frågor och jag tror att alla inser att Arsenal jobbar med frågan, men än så länge ser vi ingen strategi uttalad, inga lösningar och framförallt ser vi inte färre skador. Ge oss lite info, vi undrar hur detta kan fortgå hela tiden.

Landskamperna fortsätter idag vilket gör att Arsenalnyheterna lyser med sin frånvaro. Ständigt kommer det dock uttalanden om ditt och datt och senast idag kommer Vermaelen ut och snackar om att Fabregas har Barca-DNA. En Xavi-pasticsh alltså.

Fakta i målet är numera kända trots att väldigt många levde väldigt länge i förnekelse: Cesc ville väldigt gärna spela i Barcelona denna säsongen. Snacket om att han älskar Arsenal lika mycket som de rödblå är lite löjligt, för ingenting är taget ur luften. Varken ryktena eller alla de spanska spelarnas uttalanden. Fabregas har självklart pratat bredvid mun under VM och förklarat för de som varit beredda att lyssna att han ämnade spela för den spanska mästarklubben. Inget konstigt i det och jag tror faktiskt att han räknade med att bli såld.

Efter ett och annat allvarligt samtal har Wenger gjort klart för Cesc att han inte kommer att säljas och då vill Fabregas givetvis få det att låta som att han är ganska nöjd med det och att han nu kommer att kämpa för att ta en ligatitel för Arsenal.

För mig låter allt detta som en efterkonstruktion. Fabregas har suttit i sin kammare och kastat saker på väggarna över att han inte fick flytta, han har skrikit på Wenger, bönat och bett, hungerstrejkat och försökt rymma, men Wenger har som en stenhård förälder hållt masken och stått fast vid sitt ord.

Då måste Fabregas krypa till korset och säga att han tänker kämpa för Arsenal, med gråten i halsen och kinderna röda av tårar. Han är med all säkerhet riktigt förbannad på sig själv över att han skrev på ett så långt kontrakt.

Vad får detta då för konsekvenser när Vermaelen också uttalar sig i frågan? Jo, såren rivs upp igen och vi får nu bekräftat inifrån Arsenal att det har varit en uppslitande process där Vermaelen säger att Fabregas i princip förklarat för hela omklädningsrummet att han tänkte lämna Arsenal. Arsenalsupportrar kommer återigen att ifrågasätta Fabregas engagemang för klubben och i mitt tycke med all rätt. Fotbollsmeriter är i stor mån en färskvara, du är ofta inte bättre än din senaste match och man ska komma ihåg hur mycket fansen vänder sig emot spelare som inte visar tillräckligt engagemang, vilja och passion.

Fabregas ligger på väldigt många plus i den här klubben. Han har ofta visat sig vara en kapten med hjärtat på de rätta ställena, men problemet med hela denna sagan är att han nu måste bevisa det i varje match, han kommer inte att komma undan med en dålig insats utan kritik. Han kan inte längre leva på gamla meriter.

Jag utgår ifrån att Fabregas räknar med att bli såld till sommaren, kanske finns det till och med en intern överenskommelse om det. Jag utgår också ifrån att Wenger fortsätter att vara en stentuff förälder och bänkar kaptenen ifall han inte uppfyller förväntningarna. Fabregas är trots allt inget barn längre, vi behöver inte krusa honom.

När det inte finns något att säga kring sin egen förmåga så kan man alltid racka ner på andra. Det har Adebayor och Robben givit uttryck för senaste tiden. Egentligen finns inget att säga, det är ju ganska naturligt att man försöker haussa upp sitt eget lag och gärna påstå att ett annat lag tappat i attraktion eller slagkraft. Det är ju samma sak som vi gör med Spurs hela tiden.

Det är bara trist att se hur långt ner Adebayor kan sjunka. Jag minns att jag reflekterade över Adebayors flytt till Man City med ett resonemang kring hur länge han skulle vara jättenöjd med att spela där. Adebayor hade efter ett bra år hos oss där allt fungerade finfint börjat hänga med huvudet och till slut såg det ut som att han inte ville spela för Arsenal, han sprang konstant offside och fansen vände mot honom. Sanningen är väl att samma sak börjar hända nu i Man City. Frågan adebayor borde ställa sig är naturligtvis om han själv har någon skuld i att det blir som det blir.

Gällande Robbens hyllningar till Tottenham efter att de värvat Van Der Vaart så kan man bara gratulera de vita till ett utmärkt nyförvärv och till ett bra pris. Däremot är det svårare att gratulera Van Der Vaart själv. En ypperlig fotbollspelare som kommer att lida Tottenhams alla kval i att inte kunna matcha sina ambitioner. Misslyckande sitter i väggarna på WHL och när man nu har åtnjutit lite framgång så kommer det att slå tillbaka med full kraft denna säsong. Förlusten mot Wigan var första sprickan och fördämningen kommer att rämna och Tottenham missar CL nästa år. Det måste bli så.

6000 personer såg landslagets träning idag på Swedbank stadion i Malmö. Jag var inte en av dem, men man måste bli imponerad av hur gigantiskt stor Zlatan är i stan. Match på tisdag mot San Marino och 6000-0 är väl spelbart på Oddset?

Sen är landslagsuppehållet över för denna gång och ännu ett benknäckargäng står för dörren, det är precis som om lottningen försökt se till att vi skulle ha så många skador som möjligt inför de viktiga matcherna mot Chelsea och City. Hittills har vi klarat oss hyfsat, men Bolton, Sunderland, West Brom och Partizan står nog överst på Ancelottis lista över personer att avlöna ringa.

Landslagskväll och helt dött på Arsenal Swedens hemsida så här minuterna efter att Sverige-Ungern blåsts av. 8 medlemmar online är nog bottenrekord vid denna tid på kvällen. Kan förstås vara för att England-Bulgarien pågår om nu någon orkar bry sig om den matchen.

Sverige lyckades idag besegra Ungern med 2-0 efter en gedigen insats utan tiqui-taca. En hel del förväntar sig att erik hamrén helt plötsligt ska få Sverige att spela bedårande fotboll, men när landslaget försöker spela one-touch så går det ofta åt skogen. Där får man en fingervisning om hur långt våra ungdomar i Arsenal har kommit.

Anja Gatu, krönikör i Sydsvenskan (hon som älskar Zlatan), har en favoritlagdel i landslaget. Vänstersidan med Safari och Bajrami och det ska bli ytterligt intressant att läsa hennes krönika där även hon måste ha sett hur erbarmligt dålig framförallt Safari var ikväll. Det är nog bättre att hålla på lag än spelare, man kan ju alltid hitta något positivt i en annan del av laget, men hur hittar man något positivt i en annan del av Safari. (Säg nu inte lejonen för fan.)

I Arsenalväg är det så dött att vi är tvungna att läsa allehanda rubriker kring hur Arsjavin tappat gnistan. Den meningen ska ju få alla att tro att ryssen är trött på livet i Arsenal. Läser man sen inser man att han bara menar att han inte spelar lika energiskt och impulsivt längre utan mer effektivt. Tro inte allt ni läser särskilt inte i icke-nyhetstider.

Nasri är på väg tillbaka och Bendtner likaså. Jag tycker det är intressant hur lite jag saknar dansken just nu. Han som var tvungen att vara vår frälsare i våras är just nu ganska inaktuell. Vi klarar oss bra med en glödhet Walcott och Chamakh/Van Persie.

Dawson är just nu nere för räkning. Det finns glädjeämnen i att se England ändå, hade glömt just den sidan av saken.

Det är intressant att se att ute på nätet är målvaktsfrågan inte död. Flera bloggar diskuterar fortfarande vilt huruvida vi gjorde rätt eller fel som inte värvade någon ny målvakt och vem av Given eller Schwarzer som vore det bättre valet. Diskussionen kan tyckas överflödig när vi nu borde koncentrera oss på att stötta Almunia, men det talar en hel del om de förväntningar som fanns under transferfönstret.

Almunia är nu det bästa vi har och egentligen spelar det ingen roll vilket stöd vi ger här i de olika bloggarna för honom. Känslan av osäkerhet finns kvar, den försvinner naturligtvis inte över en natt. Spanjoren har tvålade händer, är inte särskilt duktig på att ta kommandot i straffområdet och är ofta osäker på fasta situationer. Jag blir inte en bättre bloggare av att ni stödjer det jag skriver, möjligen tryggare i att jag kan få fortsätta ostört. Därmed inte sagt att ni ska börja leta efter en ersättare, jag trivs rätt bra....

FA:s nya regler kring hemvävda spelare och storleken på trupperna har visat sig vara väldigt tandlösa vilket Wenger har bevisat med all tydlighet. Han har skickat in en trupp på 20 man att jämföra med de tillåtna 25. Av de 20 är inte en enda engelsman, men sju av dem räknas som hemvävda. Sen fyller han på med tonvis av ungdomar varav en hel del är engelsmän. Meningslösa regler får meningslösa svar. Pragmatikerna hittar alltid lösningar som fyller de egna behoven först.

Det är klart att det är ett desperat engelskt förbund som agerar så här. Man tror att man på det sättet kan tvinga de engelska toppklubbarna att spela med engelsmän eller att de ska fostra engelska spelare i världsklass bara genom att de får spela i de bästa lagen. Men problemet är att de engelska ungdomarna inte blir bättre som grundmaterial för att de får spela i de bästa lagen. De bästa lagen är bäst just därför att de inte är tvungna att spela med enbart engelsmän. Hur tror ni Chelsea hade klarat sig med högst tre utlänningar i startelvan? Arsenal, Man U eller Man C hade fallit ner till Spursnivå. Ursprung är inget självändamål och jag kan lova att fansen säger ifrån när det inte funkar. Supportrar köper hela Wengers koncept för att det fungerar sportsligt. Hade vi bara fått in utländska spelare som inte presterade och vi harvat kring platserna 10-20 så hade fansen reagerat och börjat kräva lokal förankring. Det är så man bygger klubbar och identitet. Nu behövs inte det just nu och vi kan slå oss på bröstet och vara glada. Men England blir inte en bättre fotbollsnation av att Arsenal blivit tvungna att spela med David Bentley, Jermaine Pennant och Matthew Upson. De dög inte då och duger absolut inte nu om vi ska vara något att räkna med i en titelstrid.

Arsenal Sweden är nu cirka en veckas medlemsökning från att återigen passera 4000 medlemmar. Målet är nu 5000 medlemmar lagom till 10-årsjubileet nästa år och visst ska vi kunna nå det. När andra klubbar minskar sitt medlemsantal så ökar vi. Då är vi några röda som har medvind i alla fall. Mona kanske skulle bli Gooner....

Tisdagens transferfönster förflöt utan att Arsenal var inblandat i några transfers in i klubben. Det var kanske inte så överraskande även om alla, och då tror jag att vi menar all den här gången ville ha in en ny målvakt.

Det faktumet att vi inte köpte någon burväktare betyder precis som Kicken säger att vi nu måste lägga vårt stöd till Almunia, för det råder inget tvivel om att han kommer att vara vår nummer ett under hösten. Det betyder samtidigt att vi fortfarande kommer att ha den virrigaste backlinjen av alla topplagen och det kommer inte att gagna oss. Tålamodet kommer att vara kort med Manuel, jag misstänker faktiskt att Wenger byter ut spanjoren mot polacken ifall det blir mer än en groda. Det vore naturligtvis ett misstag, Fabianski är nog den sämste andrekeepern i hela ligan. Det måste han vara.

Det har hänt andra transfers som har Arsenalanknytning. Silvestre till Bremen var ingen nyhet, men ack så välkommen. Traore till Juventus är också ganska välkommet måste jag säga. Han har inte fått den utveckling jag hoppades på och det är bara att kryssa fingrar för att det lite långsammare tempot i Italien gör att han hinner ta rätt beslut oftare. I Arsenal har han ofta sprungit runt som en huvudlös höna. Ännu en säkerhetsrisk borta.

Alexander Hleb går till Birmingham. Bara bra, han är en av de där Arsenalspelarna som för länge sedan insett att gräset inte är grönare någon annanstans och nu kan han och Sebastian Larsson prata om gamla tider ihop. All sympati till vitryssen som med sitt kunnande borde ha uppnått mer och jag inbillar mig att Hlebs flytt till Birmingham kan bli en nytändning.

Anthony Stokes som spelade i våra ungdomslag för några år sedan har gått från Hibernian till Celtic. Under sitt första och enda år i Hibs gjorde han 22 mål på 40 matcher vilket får ses som godkänt även i en liga av den klassen.

Liverpool fick en ny tränare i Roy Hodgson och med honom förändrades även transfermålen. På något vis känns det som att Roy har samma mål, kvalitetsspann och pengar som när han var i Fulham. Det kommer inte att ta Liverpool till topp fyra. Värvningar som Joe Cole, Christian Poulsen, Paul Konchesky och återerövringen av Fabio Aurelio skriker inte ut världsklass och risken är nu stor att han försöker trolla med knäna. En Wenger med engelska rötter alltså.

Nu tycker jag att varenda Arsenalspelare som är inkallad till landslaget ska upptäcka att de har fått en förhårdnad på ovansidan stortån, som gör det omöjligt att spela annat än i den rödvita tröjan. Spelar de i en annan tröja riskerar skadan att förvärras och det kan jag som inte ens är läkare satsa pengar på.